Petrus Olai — Johannes Andreæ — Israël Petri Niger — Ericus Thomæ Helsingus — Ericus Beronis Helsingus — Matthias Erici Dalekarlus — Gudmundus Petri Walensis — Andreas Olai Angermannus — Petrus Erici Folkernius — Isacus Ingemari Lilhærensis — Olaus Petri Ihræus — Georgius Danielis Wikæus — Jacobus Ingelberti — Ahaswerus Nicolai Dalekarlus — Petrus Olai Wesmannus — Israël Andreæ Dalander — Henricus Simonis Arbogensis — Johannes Matthiæ Byensis — Benedictus Olai Drake — Ericus Olai Himmetensis — Nicolaus Erici Byringius — Olaus Petri Gislerus — Jacobus Magni Montanus — Johannes Andreæ Nortunius — Matthias Johannis Arosiensis — Andreas Andreæ Broënius — Johannes Petri Fabricius — Georgius Canuti Moræus — Olaus Michaëlis Walenius — Ericus Matthiæ Kolbeckius — Olaus Johannis Rättwicensis — Henricus Olai Gisler — Isacus Matthiæ Hellenius — Elaus Adolphi Terserus — Daniel Jonæ Hagelberg — Andreas Petri Kourf — Johannes Laur. Betulius — Segerius Erici Orre — Andreas Georgii Notman — Jonas Joannis Amnelius — Isacus Erici Browallius — Johannes Laur. Barckius — Daniel Joh. Arbman — Georg Kihlberg — Abraham Sahlmonius — Johan Fellenius — Johan Fortelius — Andreas Barchæus — Johan Amnelius — Johan Slåtterman — Niclas Salan — Lars Huss — Christian Georg Notman — Andreas Scheplerus — Johan Fougström — Pehr Blankenhagen — Pehr Näsman — Thomas Kihlmark — Martin Emenius — Lars Brunzelius — Johan Sylwander — Swen Törnegren — Johan Essén — Carl Hellberg — Olof Siljeström — Aron Gagner — Olof Holmström — Christian Julius Bohnsack — Samuel Godenius — Aron Westén — Daniel Nohrborg — Gustaf Collin — Jacob Strangh — Abraham Karth — Johan Lundén — Gustaf Christiernin — Abraham Netzel — Pehr Boëthius — Anders Remmer — Johan Carlsson Bergström — Pehr Samuel Lönegren — Carl Johan Almqwist — Gustaf von Troil — Erik Rosenius — Anders Swanbeck — Lars Gustaf Sohlberg — Pehr Ephraim Oldberg — Olof Alm.
Swårare, än wid någon af Stiftets Kyrko-församlingar har warit, att winna önskelig kännedom om dessa tjenstemän. Sjelfwa Dom-Capitlets protocoller, hwaraf föga finnes före 1600, och som äfwen derefter saknas för många år, gifwa ringa underrättelse, högst sällan wid personernas tillsättning, wanligen blott wid deras ansökning och befordran "till roligare lägenhet," efter hemkomsten från Kriget. I andra publike handlingar har blott en och annan för äldre tid kunnat träffas och privata anteckningar, som wisserligen funnits, hafwa, såsom ringa aktade, till största delen förswunnit. Länge woro desse Lärare på ostadig fot, och anställdes endast wid påkommande krig, efter hwars slut de återgingo till församlingarnes tjenst. Den oroliga Beställningen war sällan begärlig, . ofta motbjudande, som kan dömas äfwen deraf, att flere icke wälkände utsågos dertill, och andre twingades genom lottning. Utan åtskiljnad af högre och lägre tjenst eller wärdighet nämndes de alla för "Krigsprester". Namnen Regements- och Compagni-prester förekomma först under Konung Gustaf Adolph, och närmare slutet af Tyska Kriget. Men uppgifterne äro dock ända dertill så ofullständige, att oftast icke finnes, wid hwilken corps eller regemente de omnämnde hade sin tjenst. Af Krigsbefälet och Dom-Capitlet gemensamt skedde wanligen deras förordnande, och då någon i denna wäg gjorde ansökning hos det sednare, blef stundom swaret: att den sökande skulle anta-gas, "då någon Capiten begärade prest." Småningom wisade sig allt mera ordning, stadga och anseende äfwen med dessa religionens wårdare, så att ock Fält-Consistorium omtalas; men först under Kon. Carl XI kom den andeliga betjeningen, tillika med hela indelningswerket, uti sitt goda skick. Denne nitiske konung ålade Dom-Capitlet, att till Predikanter föreslå utmärkte personer med lärdom, goda gåfwor och obefläckadt namn, till märkligt inflytande på militärens Gudsfruktan och sedlighet; men han hade ock derföre en synnerlig wälwilja för sina krigsprester, till att sjelf belöna och hos Consistorium anbefalla dem, framför andra, hwilket gjorde tjensten eftersökt, såsom en säker wäg till snar befordran. Ehuru skyldigheterna då woro strängt skärpte, träffas dock ännu och långt derefter icke någon ende extra ord. predikant till biträde, ännu mindre till blotta namnet. Först efter ett eller annat exempel på 1760:talet kom denna biwäg under Konung Gustaf III i bruk, och det så, att 6 ja 8 utom staten, med ringa eller ingen tjenstgöring, äfwen ofta i stiftet, uppehöllo sig med privata conditioner, under wäntan på tillfälle och gynnares förord. Konungen måste omsider sjelf inskränka och söka upphäfwa detta öfwerflöd, som ändteligen i wår tid så upphört, att äfwen blott en enda ordinarius bestås wid hwardera Regementet. Då de allrafläste, som här blifwa uppförde, stadnat wid stiftets församlingar såsom Pastores eller Comministri, och på sina rum finnas förut beskrifne, är nära nog, att nu i korthet upptaga dem, som ock måste ske utan afdelning för Regementerne, så länge personernes stationer icke äro i häfderne säkert och i oafbruten följd uppgifne. Då äfwen en del af Lifregimentet, nu mera Infanteri- och Grenadier-bataljon, finnes inom Westerås stift, kan med lika skäl fordras förteckning på dess prester; men emedan ännu mindre underrättelse träffas om dem i Consistorii acter, och de, som någon gång för äldre tid nämnas, icke äro uppgifne för någon afdelning af regementet, har warit nödwändigt att utelemna en uppgift, som högst osäker och ofullständig ej kunnat förswara sitt rum.
Petrus Olai. Krigsprest under Göran Larssons Fänika i kriget med Danmark, i början af Konung Erics regering, då Jutarne togo ifrån honom Communion-kärlen, Kalk och Patén, hwarom han gaf sin attest till St. Tuna kyrka 1563, hwaraf nog kan slutas, att han hörde till Dalfolket.
Johannes Andreæ. Fältprest strax efter ordination 1563. Tjenstgjorde ännu wid 1570 i Kon. Johans krig med Ryssland, och blef slutl. Capellan wid Kopparberget. Stamfader för en slägt Wallenier.
Israël Petri Niger. Biskops-son i Westerås, war med Krigsfolket i Finland före och efter 1580. Efter hemkomsten Sysloman wid Domkyrkan och ansågs för en mycket skickelig man. Se Past. i Tilberga.
Ericus Thomæ Helsingus, hade tjent i kriget mot Ryssland före 1593 och war då Capellan i Dingtuna. En utmärkt illa sinnad man, som warande Pastor i Badelund fick en olycklig ändalyckt.
Af tre Concionatores militum, som undertecknat Upsala Mötes beslut 1593, har man ansett den andre och tredje hörande till Fotfolket, sedan den första, Sweno Erici Medelpadus, med skäl af sitt företräde i rummet, tagits för tjenande wid Rytteriet.
Ericus Beronis Helsingus, står i ordningen den andre Concionator militum för stiftet i underskriften af Upsala Mötes underskrift 1593. Hans latinska skrifwelse derom till Biskop Bellinus finnes ännu förwarad. Hade lidit mycket i krig och trodde sig dermed förtjent en god lägenhet. Förstörd till hälsan lefde han dock längre tid. Se Past. i Odenswi.
Matthias Erici Dalekarlus war tredje Krigs-predikanten, som underskref det nämnda Mötets beslut 1593, och hörde trolig. till Dalfolket. Om hans tjenst i krig finnes icke. Se Past. i Ramnäs [kallas Andreæ där].
Gudmundus Petri Walensis har lämnat en liten skriftlig uppsats, att han i Jul. 1597 drog åstad med knektarne och kom först med fänikan till Stockholm. Drog derifrån med 200 knektar till Åland och nämner twå Officerare Jacob Kursell och Nils Germundsson, dem han kallar Hof-junkare. War icke länge i fält, ty 1599 hade Biskop Bellinus honom till sin Capellan i Lundby. Slutligen Pastor i Orsa, namnkunnig för sitt owanligt stora skägg.
Andreas Olai Angermannus. Pwgd 1600 och gick strax i fält, der han war i många äfwentyr fem års tid. Se Commin. i Munktorp, hwilken församling ifrigt sökte honom till Pastor, men Consist. aktade honom icke wärdig att komma med på förslaget.
Petrus Erici Folkernius, tjente twå år i fält, ifrån 1600. En oförskräckt prest, som, sedan han snart blifwit Capellan wid Kopparberget, kom i stort rop för sitt öfwermod, att med malmkorgen fara ned och upp i grufwan, hwarföre han en tid mistade tjensten. Se Past. i Grangerdet.
Efter honom nämnas en Herr Anton (Antonius Nicolai, Krigspred. 1600, blef Capellan i Nora och der död 1631) och Herr Jan (Johannes Petri, också efter 1600, stadnade wid Sacell. i Björksta), som endast 1 år och mindre woro med i kriget, utan närmare uppgift.
Isacus Ingemari Lilhærensis [står Lithærensis men född i Lillhärad /SZ]. Pwgd 1603 och lämnade sin gamle fader i Folkerna, då han utgick med krigsfolket och Dalfanan, som stridde både i Ryska och Danska kriget. Troligen med fallenhet derföre, hade han i fältlefnaden ådragit sig wanan att "dricka och perlementa", som han nog wisade, sedan han blifwit Pastor i Odenswi.
Olaus Petri Ihræus. Förmodl. ifrån Ihrsta härkommen. Pwgd 1606 och 1608 Sacellanus domesticus för Lundby; men är sedan antecknad för Krigsprest både före och efter det året. War 1616 ibland expectantes nullam conditionem habentes. Lefde ännu 1622. Hans Relicta Gertrud hade ifrån 1631 årligen 4 tunnor säd ifrån Hospitalet i Westerås.
Georgius Danielis Wikæus. Efter 1607 af Dom-Capitlet utsedd, gjorde sig känd såsom en oordentlig och styfsinnad man. Nämnes ock exspectant 1616. Besynnerligt nog, blef han för sitt oskickliga lefwerne satt till Pastor i Malung, der han så afsides ännu lättare skulle förfalla i elakt lefwerne, och kunde icke bibehållas wid tjensten.
Jacobus Ingelberti. Kyrkoherde-son i Leksand, och halfbroder till den berömlige Prosten Mäster Elof Terserus. Har ej kunnat igenfinnas i Upsala Stud.-Matrikel, icke eller i Consist. Protocoller, men i Genealogia Terseriana är han uppgifwen såsom fältpredikant i Liffländska kriget imellan 1610 och 1620. Hans broder Isaac tjente ock såsom Fändrik wid armeen derute på samma tid. Båda blefwo döde derstädes, och då Mäster Elof hade att fägna sig af Konung Gustas Adolphs utmärkta nåd, är berättelsen ganska trolig, att ock bröderne warit wäl anskrifne. Slägten har äfwen antecknat att den ene i synnerhet blifwit, efter konungens förordnande, hederligen begrafwen.
Ahaswerus Nicolai Dalekarlus, hade tjent såsom Collega Scholæ i Arboga och Domesticus hos Pastor i Norberg, då han 1613 utgick i kriget, men hemkom efter ett år, blifwande strax Capellan i Ihrsta.
Efter honom tillsattes Laur. Gröning, Comm. i Odenswi, men gick genom försummelse miste om tjensten, som han dock synes sjelf hafwa ifrån tryggare lägenhet sökt.
Petrus Olai Wesmannus, antogs strax efter ordinat. 1612, men casserades snart och hade omwäxlande öden. Till slut Commin. i Skultuna, derifrån han ock för elak lefnad blef afsatt.
Israël Andreæ Dalander, antecknad tjenstgörande ifrån 1619 till 1624. Se Past. i Oret.
Henricus Simonis Arbogensis, efterskrefs ifrån Köping 1621, att till midsommar wara i Stockholm och "blifwa Capellan för Westmanlands Knektarne." Han hörsammade, men okändt är, huru länge han tjente och om han gick i fält. War 1625 Comminister i Sura och dog en olycklig Pastor i Sewalla.
Johannes Matthiæ Byensis tillsattes 1623 och blef utkommenderad. War hemma 1625, men befalltes s. å. att med de tre följande åter draga ut i kriget. Hemkom med betyg af Öfwersten Bagge 1628, att han sin tjenst wäl förestått. Se Past. i Wika.
Benedictus Olai Drake 1626. Då han med sina kamrater blef utsedd, hade redan tre andre så wisst blifwit förordnade, att de uppburit något i förhand af lönen, men woro nu casserade och måste hwardera återbetala 10 daler till de utgående. Denne tjente, som det synes wid Westmanlands Regem. till 1631. Stadnade slutl. wid Malma Pastorat. [Se Hed.]
Ericus Olai Himmetensis, utgick samma tid med de föregående twå. Begärde 1639 blifwa lös ifrån tjensten. War Capellan i Hubbo, då Öfwersten J. Yxkull tillskref honom 1634 ifrån Hedemora, att till nedanstående Herr Olof betala 3 skepp:d jern, som han uppburit för mycket af lönen i By socken. Häraf kan slutas, att han warit under Dalfanan. Se Past. i Tilberga.
Nicolaus Erici Byringius 1626, då han ock måste med Dalknektarne utgå i kriget. Ehuru redan synes warit stadgadt om lönen, säger dock Consist. Prot. 21 Jul. 1631 "att han inråddes begära utlagorna af någon socken, på det de kunde hafwa någon Regementsprest så wäl, som i de andra stiften." Det heter ock sedan, att han hade sina bönder i Husby. I Apr. 1634 fick han wackert afskedsbref af Yxkull, som på 9:de året haft honom både i fält och garnizonen, med recommend. "till roligare lägenhet." Se Past. i Barkarö. [Kallas Magni där.]
Olaus Petri Gislerus, kallades 1630 ifrån ett Collegat i Arboga skola, för att strax utgå till armeen i Tyskland, der han intog platsen efter Ericus Olai, och hade en dryg känning af krigsplågorna. War flere år i mistning af halfwa lönen ifrån By socken, som företrädaren uppburit, och måste återbära, då Gisler 1634 hemkommit. Huru han såsom Capellan wid Kopparberget blef igenkänd af Franska Ministern, som sett honom i Kon. Gustaf Adolphs läger, se Past. i Lindesberg.
Jacobus Magni Montanus. Nyss blefwen Comminister i Kerrbo, nämnes han 1636 "predikant sub regimento Dalekarlorum", men kom ej det året att utgå. Tjente så i Swedwi någon tid till följande år, då han afgick till Tyskland. Låg 1638 i Wismar, då han skref till Biskopen om sin bedröfliga lägenhet och huru hans lön ifrån Hedemora war af Öfwerste-Lieutenanten honom fråntagen. Klagade ock, "att en Upplandus hade inträngt sig och tagit halfwa lönen, ehuru han satt hema." Ordinarien synes således fått intet. Ännu 1641 war han i Wismar. Se Past. i Rytterne.
Johannes Andreæ Nortunius. Född 1604 i Thortuna socken och Nortuna. Stud. i Upsala ifrån 1628 blef han 1636 wigd till s. k. diaconus och Pwgd följande år. Strax förordnad till Krigsprest, skyndade han ut till Tyskland och synes äfwen hört till Dal-regem., emedan han hade sin löningssäd ifrån Hedemora. Hans bref finnes af 1638 ifrån Wissman till Pastor i Hedemora, då han uppgifwer Jacob Montanus för sin nödlidande medbroder. Träffas 1642 hemma, och måste af uppburen lön betala 30 daler till den, som då drog ut. War 1644 in electione till Badelunds Pastorat, då bönderne begärde honom, men Herr H. Horn på Heslö nekade sitt samtycke. 1644 ankom Regeringens bref till Biskopen, att Herr Jan skulle promoveras, och till dess få 20 Tunnor säd ifrån Hospitalet. Honom tillbjöds då, att blifwa Regements-prest för Westmanlands Krigsfolket. Deröfwer wille han besinna sig, men synes icke antagit kallelsen, ty icke långt derefter omtalas han sjuk och eländig, boende i Capitlets hus, med årligt underhåll. Sammanwigde 1652 en adelsfru, Brita Didron, som hade man i lifwet, med en Köpswen i Westerås, hwarföre han blef in perpetuum priverad och utur Capitlets hus fördrifwen. Lefde så i uselhet och dog 1654. Begrafdes 12 November.
Gift med Märeta Schilling, som 1663 fick Regeringens bref, att behålla något af det underhåll mannen "för sin långliga tjenst" fått uppbära.
Matthias Johannis Arosiensis, hade mod att nyss Pwgd 1640 blifwa Krigsprest, då Dom-Capitlet ej kunde öfwertala någon annan till den äfwentyrliga tjensten. Ända till 1650 säges han warit i fält, och ehuru hans meriter erkändes, nöjde han sig, att blifwa Commin. i Ihrsta. Hans station synes warit wid Westmanlands Regemente. Præses Consist. castrens. Mag. P. Widbyensis skref 4 Jul. 1644 ifrån hufwudqwarteret Skräplinge wid Malmö, till Biskopen, att ingen Predikant utkommit för Dal-regementet, hwarföre de antagit en Smolandus, som dödt 2 Jul. Han begärte nu, att både en Regements- och en Compagni-prest snart måtte utsändas. Troligen skedde så, men hwilke de woro nämnes icke i Consist. protocoll.
Andreas Andreæ Broënius. Född i Bro socken. Stud. i Upsala 1634, men freqventerade sedan Colleg. Pietatis i Westerås. Pwgd 1639, warande då Collega Scholæ i Arboga. Supr. Collega 1641. Sattes 1642 i Maj tillika med fyra på förslag, att blifwa Krigsprest. Lotten föll på den ene efter den andre, "men alle sträfwade emot och wille icke sponte." Då åtog han sig godwilligt tjensten, och de befriade måste hwardera gifwa honom twå R:dr, hwarpå han strax begaf sig till Tyskland. Omtalas sedan icke widare, än att han dött directe i tjensten 1646.
Johannes Petri Fabricius. Född i Lindesberg. Fadr. handtwerkare. War 1641 Collega i Arboga skola, men afgick snart därifrån. Pwgd 1643 sändes han till Högfors att predika för Fernebo fjerdingen. Der administrerade han hel. Nattwarden utan Dom-Capitlets tillåtelse, sattes derifrån och måste åtaga sig att blifwa Fält- och Garnizons-predikant i Pomern. Kallade sig under-regements-prest wid armeen, då han 1647 skref hem till Biskopen om sina olyckor och lidande, begärande promotion. War 1652 hemkommen, och wistades ännu utan tjenst 1659 i Lindesberg. Hade då i sju år icke åtlydt Dom-Capitlets citation för något brott, blef derföre priverad och såsom en notorius Pecator öfwerlämnad till werldslig Rätt, som dömde honom till 80 dal. S:mts plikt för lägersmål med hans piga. Sedan icke nämnd.
Georgius Canuti Moræus. Pastors Adj. i Ihrsta. Kallades 1651 att predika för Westmanlands knecktarne, men okändt är, om han tjenstgjort utom riket. Redan 1653 war han Commin. i Mora. Se Past. i Åhl.
Olaus Michaëlis Walenius. Född i W. Wåla. Son af Klockaren Michel Larsson och broder till förste Pastor i Serna. Igenfinnes först 1651 såsom Collega i Lindes skola. Pwgd 1654 och s. å. Krigspredikant, hwarpå han tjenstgjorde i Polska kriget och nämns 1657 Regements-Pastor, utan närmare besked. Död wid 1660, och torde warit den, som af den följande i en anteckning, utan namnets uppgift, säges med döden afgått i Götheborg wid samma tid.
Ericus Matthiæ Kolbeckius, Capellan i W. Wåla förordnades 1656 af Biskop Laurelius till Fältpredikant wid ett Regemente af Bergsfolk, som utgick till Norge, och efter dess hemlof kom han under Westmanlands ordin. Regem. På ett annat ställa säges, att han först tjente under Hr Claes Fleming, som commenderade både Westmanlands och Dalfolk: må hända det nyssnämnda Bergsfolket, som snart hemgick. I ett hans bref 1683 säger han sig tjent i förra Danska kriget 5 år till dess frid blef, som synes nog mycket tillskuret. Se Past. i Skinnskatteberg.
Olaus Johannis Rättwicensis, såsom djekne Pwgd 1649. Betroddes s. å. att wara Rector Cantus et Musices wid Westerås lärowerk; men sjelf oordentlig hade han ock swårt, att hålla ungdomen till ordning och flit. "Befriades 1653 ifrån Basunen, men skulle behålla direction öfwer sången." Lat och föga duglig kallas han 1659 cantor extraordinarius och nämnes s. å. Predikant för Krigsfolket, trol. något hemma warande manskap, ty aldrig war han ute i fält. Död 8 Nov. 1661.
Gift 1649 med Anna Johansdotter, Enka efter en skräddare Jan Matthsson wid Kopparberget och Hr Åkes i Skultuna styfdotter, en qwinna olyckligt märkwärdig, att för flera brott en gång hafwa blifwit skonad ifrån dödsstraff, men för nya missgerningar halshuggen på Westerås torg 11 Nov. 1661.
Ifrån denna tid kunna Predikanterna med säkerhet uppföras särskiljdt först wid Westmanlands Regemente:
Henricus Olai Gisler. Pwgd i Apr. 1666 såsom utnämnd Predikant wid detta Regem. med hopp om befordran genom flere gynnare. Märkligt är, att ännu på lång tid icke någon Pastor finnes säkert nämnd. Äfwen denne kallas blott Militiæ-Predikant, som tyckes utmärka en lägre grad, ehuru han snart kom i utmärkt nåd hos Enkedrottningen på Strömsholm. "För swag hälsa fann han sig obeqwäm till tåg och resor, hwarföre han i Aug. 1670 sökte få lämna krigstjensten." Biskopen wille ock hjelpa honom derifrån, så snart en tjenlig successor kunde träffas; men Enkedrottningen gjorde saken kort och satte honom s. å. till Pastor i Berg. Se ock Pastor. i Munktorp.
Isacus Matthiæ Hellenius, också här Predik. då han blef Pwgd i Jul. 1666, som tyckes utwisa, att Gisler warit hans förman. Med bättre kroppskrafter och stort mod passade han bättre till denna tjenst, men redan 1668 blef han Capellan i Norberg.
Elaus Adolphi Terserus. Född 1641. Son af Gymnasii Lectoren, sedan Pastor i Mora Ad. Terserus. Hade sin blifwande swåger, den gode Nohrmoræus till en ypperlig ledare i studier, och kom 1652 till Academ. i Upsala, äfwensom han wid äldre år wistades wid den i Åbo. Pwgd 3 Aug. 1669 och Pastors Adjunct i Fellingsbro. Tillskrefs i Augusti 1670, att om han wille hafwa platsen efter Gisler, så skulle Consistorium derom tillskrifwa novus Episcopus och KrigsCollegium. Det gick i fullbordan och synes likt, att han blef Pastor, ehuru icke namnet träffas. Tjenstgjorde äfwen i Pomern, der han med döden afgick i Wismar 1673.
Mag. Daniel Jonæ Hagelberg. Född 1646 i Lindesberg. Fadr. Kyrkoherde. Stud. i Upsala 1666. Pwgd 12 Febr. 1671 kallad af Herr Gustaf Soop till Bataillons-Predikant här, "men skulle på någon tid icke få sollicitera om annan tjenst." Fadren wille ock sända honom uti främmande land. Wistades i Tyskland och synes fått Magister-graden i Giessen 1647. Hemkommen är han antecknad hafwa tjenstgjort wid Regementet och äfwen predikat för Konungen. Död i Skåne 1676.
Skrift: Disp. Gr. De harmonia Juris Naturæ cum quinto præcepto Decalogi. Giessæ 1674. 4:o.
Mag. Andreas Petri Kourf. Son af en tapper Officer och dertill Promov. Magister hade han fullmagt på Regements-Pastors tjensten i detsamma han blef Pwgd 1673. Synes nog tydligt efterträdt Terserus och utmärkt sig i tjensten då han redan 1675 blef design. Pastor i Swedwi. Död följande år före tillträdet.
Mag. Johannes Laur. Betulius. Ifrån Apologistien i Westerås utnämnd till Bat. Predikant 1678. Regem. Pastor 1675. Biwistade fälttoget ständigt och led stora förluster. Hemkom 1679 med Konungens stränga remiss till Consistorium att befordras till Pastorat, men rönte nog obenägenhet, ehuru han ock trodde sig såsom Magister lika wärdig med en Lector wid Gymnasium. Måste ändtel. 1681 med missnöje mottaga Pastoratet i Ramnäs och Sura.
Segerius Erici Orre, af Fjerdhundra nation och son af Öfwerste-Lieutenanten Eric Olsson i W. Löfsta, Ups. stift. Stud. i Upsala 1661. Pwgd till Predikant wid detta Regemente 1673. Ärke-Biskopen hade flere gånger påstått denna tjenst för någon af sitt stift, ända dertill, att han wille alternera med Westerås. Orre följde krigsfolket i Tyskland och framgent hwart det gällde, till dess han 1683 blef Capellan i Löfsta. Kyrkoherde i Långtora församling 1703. Död 1706.
Gift med Magdalena Nybelius och stamfader för slägten Segerroth. Af Barnen blef Eric Pastor i Långtora; Eric Krigsprest, död i Pohlen; Johan, död sås. Adjunct wid Jacobs församl. i Stockholm.
Mag. Andreas Georgii Notman. [Står Notmau. /SZ] Född i Oct. 1643 i Westerås. Fadren Göran Notkung blef 103 år gammal. Stud. i Upsala 1670. Hade kallelse af Landshöfdingen Ribbing, som bodde i Odenswi, och Pwgds 9 Febr. 1673. Hans Herre wille ändtel. hafwa honom till Commin. i nämnde församling, och då det icke lyckades, begärde han ett godt testimonium för honom till annan befordran. Kunde ock få begå, att han snart blef Batail.-Predikant, då således wisst tre wore wid Regementet. Att han ock gjorde tjenst i Tyskland, är så mycket wissare, som han derunder blef 1678 Philosoph. Magister, åtminstone med namnet, i Greifswald. Hade 1681 lämnat tjensten här och träffas sedan såsom Huspredikant hos Gouverneuren i Liffland Christer Horn, genom hwilkens åtgärd han ock blef Pastor wid S:t Jacobs församling i Riga. Död derstädes 1703.
War 1674 förlofwad med Kyrkoherden Fahlanders dotter i Malung, med hwilken han dock icke synes blifwit gift. Hans son Christian förekommer här nedanföre. En Broder hade han, som blef Pastor på Gottland.
Jonas Joannis Amnelius. Af Krigs-Collegium förordnad 1677 till predikant för utskottsfolket, som utgick till kriget i Skåne. Blef ock 1679 commenderad med ordin. Regementet och utstod mycket både till lands och sjös. Commin. i Westerås 1681. Se Past. i Odenswi.
Mag. Isacus Erici Browallius. Bat.-Predikant 1676 och strax tjenstgörande i kriget, der han hade synnerliga swåra öden. Genom brand, skeppsbrott och fångenskap förlorade han allt, till och med hustru och återkom 1680 till Westerås en beklaganswärd man. Ehuru försedd med Konungens stränga föreskrift till förtjent befordran, sökte han förgäfwes ord. Regem.-Pastors tjensten efter Betulius och möttes af många swårigheter, förrän han wid slutet af 1681 insattes till Kyrkoherde i Nås med dess Annexer, som just då sökte skiljnad ifrån moderförsamlingen och twisten derom war icke ännu afgjord.
Mag. Johannes Laur. Barckius. Redan utn. Regementspastor, då han blef Pwgd 16 Jan. 1682. Föregående år hade Konungen tillskrifwit Biskopen, att ordinera goda prester, isynnerhet för Regementerna och då nu Barckius med Magistrar Swedberg och Salenius föreslogos, blef det mycket wäl upptaget. Den antagne hade kort och fredlig tjenst, redan följande år kallad till Commin.-syslan wid Stockholms Storkyrko-församl. Se Domprostar i Westerås.
Daniel Joh. Arbman. Pwgd samma gång med den föregående, af General-Major. Cremer, begärad till Batailons-Predik. för sina goda gåfwor. Consistor. wille dock icke godkänna hans kunskaper men admitterade honom emot löfte, att icke söka succession efter Barchius, som ansågs snart widare befordras. Landshöfdingen Gyldenhoff recommenderade ock Arbman hos Konungen till Fullmagt. Blef Commin. i Arboga stads-församling 1684. [Står där i Landsförsamlingen.]
Cand. Georg Kihlberg. Född 1645, men till härkomst och ungdomsöden okänd äfwen i Herda-Minnet för det stift, dit han slutl. hörde. Efter Mag. Barchius befordrad till Regementspastor 1682 och tillträdde följ. år. Af Konungen utnämnd Kyrkoherde i Biskopskulla och Fröjeslunda församlingar af Upsala stift 1689. Tillträdde 1690. Död 24 Nov. 1693. Begrofs i kyrkan 3 Jan. 1694 på samma gång med sin hustru, under en sten med kort inscription.
Gift 1686 med Margareta Sparrman, dotter af Prosten i Tuna och Stafby J. Sparrman, född 1665. Död 25 Jul. 1693. Deras söner woro Johan, Rector Scholæ i Stockholm och Eric, Borgmästare i Upsala.
Mag. Abraham Sahlmonius. Efter G. M. Cremers förslag Bat.-Predikant i Sept. 1684. Slottsprest wid Kungsöhr och der tjenstgörande hos Konungen 1687, men fortfor någon tid att ock betjena Regementet. Se Pastor. i Fellingsbro.
Johan Fellenius. Bat.-Predikant 1689. Låg sjuk i lägret wid Stockholm 1693, då ock Regements-Pastorn insjuknade. För en commendering af 200 man till Arboga graf begärde derföre Chefen i Consistorium nödig prest. Fellenius blef Pastor wid Regementet efter den följande 1697, och 1698 flyttad till Ljusnarsbergs Pastorat.
Mag. Johan Fortelius. Hofpredikant hos Kongl. Rådet Grefwe B. Oxenstierna, aflade predikoprof inför Konungen, och derpå utnämnd Regem.-Pastor 12 Jun. 1689. Flyttad till Kongl. Lifgardet 1691. Se Past. i Arboga.
Andreas Barchæus, Landshöfdingens i Fahlun Baron Duwalls huspredikant, efter Fortelius Pastor 1691, då han ock tillträdde. Kyrkoherde i Skultuna 1696—97. Se ock Past. i Norberg.
Johan Amnelius. Skolmästare i Fellingsbro, antogs till Bat.-Predikant efter Fellenius 1697, men synes ock ännu innehaft sin förra tjenst, då han dog 1698.
Mag. Johan Slåtterman. Född i Badelund i slutet af 1660-talet. Fadren Joh. Ol. Moklinius, då Commin. blef Kyrkoherde i samma församling. Student i Upsala 1686. Philos. Magister 1697. Såsom beläst och synnerligen skicklig man immediate befullmägtigad Regements-Pastor 1698 och Pwgd i Jan. 1699. Likwäl synes någon swårighet warit wid denna befordran och tjensten öfwer året warit obesatt. Orsaken dertill synes nog tydligt deraf, att Ärke-Biskopen Swebilius skref 31 Aug. 1698 till Biskop Carlson, att efter en del af detta Regemente låg i Upsala stift, borde prester dertill hwarannan gång derifrån tagas. Derföre hade ock 1697 en Uplandus blifwit föreslagen, men utan framgång, hwarföre nu lofwades, att wid nästa ledighet skulle ordning med stiften blifwa iakttagen. Slåtterman, som 1700 följde armeen i fält, war med wid flera swåra tillfällen. En anteckning finnes, att han s. å. war med hopp sökande till Skinnskattebergs Pastorat, men han dog under sin tjenstgöring wid Würgen i Pohlen i December 1701.
Gift 8 Jan. 1699 med Elisabeth Swedelius, Kyrkoherde-dotter i Elfwedahl, som efterlefde till 12 Dec. 1722. Enda barnet Elisabeth blef gift med Prosten i W. Fernebo Mag. N. Christiernin.
Skrift: Disp. de jure usurarum secundum disciplinam Hebræorum et naturalem. Upsaliæ 1679. 8:o.
Mag. Niclas Salan. Bat.-Predikant 1698 efter Amnelius, ehuru Ärke-Biskopen, enligt ofwannämnda orsak, starkt arbetade för en skicklig prestman Abrah. Primtzius, född inom Salbergs Län, men af Upsala stift. Salan dröjde något hemma efter utnämningen, såsom v. Pastor i Munktorp under sin swågers, Prosten Taijards utrikes resa. Sedan han begifwit sig i fält, hände honom snart den olyckan, att blifwa blesserad af en swår contusion i hufwudet, hwarföre han återkom i slutet af 1699. War länge oförmögen till all tjenst, men ändtel. Rector Scholæ i Köping och stadnade derwid till sin död.
Lars Huss. Född i Medelpad och son af Gouvernements-fiscalen i W. Norrland Joh. Huss, med Marg. Backæa. Har icke kunnat träffas förrän han ock 1698 blef här Bat. Predikant. Om uppgiften af hans flyttningar är sann, tyckes han warit af ostadigt sinne, ty han finnes antecknad såsom Apologist wid skolan i Frösö 1703, och flyttad till en Collega-Class i Hernösand 1706. Åter kastade han om och utgick i kriget, såsom Pastor wid artilleriet, men blef död redan s. å. 1707 i Stettin.
Före denna tid är swårt få säker ordning med Krigs-presterna, som till antalet allt mera ökades och anwändes på olika ställen efter behof. Då Salan afgick, blef Pædagogen Kolmodin i Munktorp recommenderad till tredje Bat.-Predik.tjensten , men Grefwe Ax. Sparre swarade ifrån Stockholm, att en Uplandus, Swen Stark, blifwit honom af Ärke-Biskopen förordnad och såsom godkänd hos Konungen anmäld. Om denna finnes sedan ingen underrättelse.
Mag. Christian Georg Notman. Född i staden Riga af fordne Provinsen Liffland. Fadren, som derstädes blef Pastor i Jacobs församling, är ofwanföre i denna förteckning wid 1681 upptagen. Om hans studier och stundom förekommande Magisternamn kan intet säkert uppgifwas, men det är wisst, att 23 Maji 1703 blef han med twå medbröder, efter Konungens befallning, prestwigd af Hof-predikanten Mag. L. Siljeström, som skedde i Pohlen och staden Okuniow. Att han warit wäl anskrifwen synes nogsamt, då han strax blef Regements-Pastor och har ingen sådan emellan honom och den 1701 afgångne Slåtterman funnits nämnd i kända handlingar. Sin tjenst skötte han redligen så i motgång som i medgång, till dess han efter slaget wid Pultawa, tillika med största delen af armeen, blef fången. Sedan samtlige färdats till Muskwa, och gått i det stora triumph-tåget för Zaren, måste de färdas djupare in i landet, de fläste ända till Siberien, i hwilket öde äfwen presterne måste deltaga. Märkligt är, att wid en sådan olycka kunde Notman rädda Regementets Communion-käril, med största fara föra dem med sig i fångenskapen, och hemföra dem efter friden 1722, men synes hafwa dröjt flere år, innan han återgaf dem till deras förra egare (återskänkte dem till Regementet.) En flaska om 96 lod, Kalk, Patén och Oblat-ask, utgörande 80 3/7 lod, hwardera med påskrift: "Conserverad af Prosten C. G. Notman i Ryska fångenskapen och Regemente återskänkt d. 1 Sept. 1729. Soli Deo Gloria." Likaså berättas i Götheborgs stifts H. M. att Pastorn wid Lif-Regementet till fot D. Ödman under Wismars belägring i Konung Carl XII:s tid räddade och gömde Communionkärlen, som sedan skänktes till Tanums kyrka, dock med höga wederbörandes bifall. Efter hemkomsten tillträdde han åter sitt embete, men för alla förtjenster och lidanden fick han blott Fältprosts namn och wärdighet, och uppgifwes för den ende af alle de fångne presterne, som saknat all præmation. Wäl profwade han flerestädes med hopp, men dock förgäfwes. War twå gånger på förslaget till Kolbäck, och den ene gången war äfwen fullmagten uppsatt, och Konungens namn wäntades, men det uteblef. Predikade bättre på Tyska än på Swenska, och den Tyska Kon. Fredric kunde ej förmå sig hjelpa honom till en ort, der han åtminstone under sina jagtresor kunde höra honom i Strömsholm. Ifrån sin Pathmos, Qwarntorp wid Norrköping, brefwäxlade han sorgligt med Consistorium, och finnes ett eller annat bref i behåll. Sluteligen kom han så in obscuro för stiftet, att knappt kunnat upptäckas, det han tog afsked ifrån tjensten näst före sin död, som inföll 1739. Om dödsdagen, gifte m. m. är okändt.
Andreas Scheplerus, Skolmästare och Pastors Adjunct i St. Schedwi, war en ibland de månge, som betagne likasom af en feber, wille ut i kriget, för att der söka sin lycka. Begaf sig 1704 till armeen i Pohlen, der han äfwen blef antagen till Batailons-prest. Fången samma tillfälle med den föregående, kom han att stadna i staden Galitz, och blef der död 1716 eller 1718. Se Pædag. i Schedwi.
Mag. Johan Fougström. Född wid 1677. Såsom Westmannus tog underwisning i Westerås, och blef student i Upsala 1691. Philos. Magister 1707. Efter uppsättning af nytt Westmanlands Regemente, kom han snart i åtanke hos Defensions-Commissionen, så att han 16 Dec. 1709 erhöll Kongliga Rådens interims fullmagt på Pastors-tjensten. Pwgd 7 Jan. följande år i Strengnäs under Biskops-vacancen i Westerås, skyndade han ut till armeen i Skåne; men ock till sin död, som inträffade redan i Maj s. å. 1710.
Gift med Margareta Brandberg ifrån Fahlun, som blef 2:o gift med Krono-Befallningsmannen And. Carlbaum.
Skrifter: Disp. De navigatione in Indiam per Septentrionem tentata. Ups. 1704. 8:o. — De Jure Talionis. Ups. 1707. 8:o.
Pehr Blankenhagen. Född i Fahlun 1681. Fadr. Gabriel Blankenhagen, af utländsk härkomst, war Bergslagets Wågskrifware. Student i Upsala 1701. Pwgd 4 Nov. 1705 och Pastors på Ängsö Adjunct. Flyttade till Pastor i Björksta och war tillika Huspredik. hos Fru S. M. Baner på Målhammar till 1709, då han blef Bat.-Predikant, begifwande sig strax ned till Skåne. War 1711 återkommen, dock trol. för kort tid. Heter då Regements-Pastor, ehuru en annan egentligen war ordinarius. War snart åter tjenstgörande på sin förra plats då han blef död wid Cimbritshamn 1713.
Gift 1711 med Christina Arosell, Kyrkoherde-dotter i Björksta, som omgiftes med afsked. Cornetten O. Åhlberg, och dog 18 Maj 1751, 67 år gammal.
Pehr Näsman. Född i Lima Socken 1686. Fadr. Pehr Jansson, ["son af"? /SZ] Kyrkoherden derstädes, war jordegare och handlande. Student 1705. Redan antagen till Bat.-Predikant wid detta Regemente. Prestwigdes 18 Dec. 1709 och afgick till sin bestämmelse i kriget. Af Konungen befordrad till Kyrkoherde i Hulterstads församling på Gottland 1716. Transporterad till Madesjö också i Calmar stift blef han äfwen Contracts-Prost. Död 1756, 70 år gammal.
Gift 1710 med Maria Schmidt, Domprostens i Westerås Mag. Tillæi styfdotter; 2. 1718 med Catharina Kyronius, Enka efter Consistori-Notarien Ol. Ehrenström i Westerås. Säges ock ännu en gång blifwit omgift. Barn: okände.
Mag. Thomas Kihlmark. Född i Rasbo Församling Upsala stift, af Bondfolk, 29 Sept. 1677. Student i Upsala 1703. Pwgd 1710 till Adjunct hos Pastor i Riddarholms församling. Ord. Pastor wid Westmanlands Regemente 1711, och bewistade i denna tjenst 8 Campagner, med twå belägringar samt war ett år fången hos Danskarne. Då han ifrigt afhöll de swenska fångarna, att låta sig lockas till Danska Konungens tjenst, blef han med wåld skiljd och afförd ifrån Regementet. Begaf sig derpå till Lybeck och widare till Rostock, der han antog Magister-graden. Återkom 1714 och insattes i sin tjenst wid det åter upprättade Regementet. Gjorde sig allt mera känd såsom en nitisk och werksam tjensteman, men både afsigten och sättet med hans förfarande synas nog oädla. Ifrån Stockholm skref han 1720 i Sept. till Westerås och yrkade på den kyrkoplikt, som Majoren O. W. Wrangel bort föregående år undergå i Sala Stads-kyrka. Sjelf war han följ. år i Westerås och hade en process med Regementets Officerare, hwaruti witnen skulle på Rådhuset afhöras. Till den ifrån Ryssland återkomne Past. Notman måste han 1722 afstå tjensten, och nämnes sedan länge utan ordin. befattning, och synes endast hafwa sysselsatt sig såsom en ifrig jurist. I synnerhet war han den, som 1723 dref anklagelsen mot Öfwersten v. Dellvig, att han förskingrat Kronans medel, hwarföre han i Rådet dömdes till uppenbar kyrkoplikt i Westerås Domkyrka, till fängsligt förwar i Bohus, medan han ersatte Kronans förlust och sedan till ständig landsflygt. 1731 gaf General v. Rosen sitt intyg, att Kihlmark efter Notmans återinsättning, icke stått eller då stod på exspectance-listan. Ändteligen blef han 1732 Kyrkoherde i Tensta församling af Upsala stift och måtte haft kunskaper, ty 1736 war han v. Præses i Prestmötet och 1746 blef han Contracts-Prost. Fortfor med sitt stridiga sinne, och lefde i ständiga twister med sina åhörare, ända till med ohyggliga utbrott. Sent, men ohjelpligt, påskyndade han sin ofärd. Då han 1756 uppläste tacksägelsen efter upptäckta complotten, kunde han såsom af möss-partiet, icke afhålla sig ifrån förgripliga utlåtelser, och beklagade i stället för att prisa utgången. Detta gaf Öfwerste Dellwigs söner tillfälle, att på honom hämnas hans förföljelse mot deras fader. Process företogs mot honom, och sedan han blifwit om sin brottslighet öfwerbewist, dömdes han af Hofrätten till arrest, der han före målets fulla afgörande, blef död 19 Oct. 1758.
Gift 1. med Elisabeth Westhius, dotter af Kyrkoherden i Tible och Åland Er. Westhius; 2. med Maria Christina Hytter. Barn: Fredric, fånig; Carl, Mönsterskrifware; Gustaf Philip, död sås. stud.
Skrifter: Dissert. De mentis humanæ morbis ratiocinationem impedientibus. Rostochii 1712. — Predikan på 4-de Söndagen efter 13-dag Jul 1732. — Arndts förklaring öfwer Lutheri Catechismus. Öfwers. Stockh. 1728.
Martin Emenius. Pastors Adjunct i Köping. Bat.-Predikant 1714, trol. efter Blankenhagen. Säkert antecknad, att han blifwit utkommenderad, men war dock redan 1716 Commin. i Nora, der mera om honom.
Lars Brunzelius. Westmannus, förmodas warit född i Brunsberg, Romfartuna socken. Student i Upsala 1705. Uppehöll sig i Stockholm, troligen med condition, då Prosten Christiernin i Fernebo kallade honom till Adjunct, hwarpå han blef i Westerås Pwgd 8 Oct. 1710 af Biskop Lang ifrån Rewal, som flygtig der wistades. Antog kallelsen till denna Bat.-Predikants tjensten 1716 eller 1717, men gick icke strax till armeen, ty sistnämnda år war han i Fernebo och begrof 17 Maji sin Prost, som innerl. älskade den gode mannen och uttryckligen förbehållit sig den sista tjensten af honom. Begaf sig derpå till Norska campagnen, som med Konungens död snart slutades, till olycklig hemfärd för hela krigshären. Tillika med soldaten måste han till fot arbeta sig fram öfwer Norska fjellen i en gruflig köld och snöyra, hwarunder han omkom sist på året 1718 eller måhända först på 1719.
Johan Sylwander. Såsom alsicke träffad ibland stiftets barn, synes han nog säkert få anses för Uplandus och af Ärkebiskopen, enligt förr uppgifna fordran, ifrån hans stift här inträngd. Wisst är, att 1716 blef han Bat. Predikant, och lefde derefter endast twå eller tre år, ty Pastor Kihlmark nämner i ett bref, att 1719 wore båda presterna under honom med döden afgångne.
Gift 16 Jan. 1718 med Helena Hesselius, Kyrkoherde-dotter i Folkerna. Troligen war hon då hos sin swåger Kyrkoherden J. Kolmodin i Nysätra, och blef omgift med P. Fridsberg, Rector Scholæ i Säther.
Swen Törnegren. Likaså okänd för yngre år, så att han blott nämnes Westrogothus, då han 1718 förekommer såsom Bat.-Predikant. Kallas 1721 Primus i tjensten, och den nästföljande Secundus. Emot förra tiden hade dessa prester nu synnerligen trög lycka, och uppgifterne om dem äro oredige, ända till stridige. Så säges Törnegren 1739 blifwit Regements-Pastor efter Notman, men Öfwersten von der Pahlen kallar honom i ett bref till Consistorium 1741 tredje Regements predikanten. Han tjenstgjorde i början af kriget med Ryssland, och dog i Finland i Maj s. å. 1741.
Johan Essén. Pwgd 1719, såsom redan med Kongl. fullmagt anställd wid detta Regemente. Tjente länge och tröttnade så wid denna swagt lönade tjenst, att han wille taga afsked och antaga kallelse till huspredikant, hwilket dock af Biskopen afböjdes. Hade strängt arbete, dock med bästa inkomsten, att tillika wara v. Pastor i Sala. Efter 19 år Kyrkoherde i Hed. Se ock Past. i Grytnäs.
Carl Hellberg, v. Pastor i Dingtuna, en karlawulen prest, efterträdde Törnegren 1739, och fick Pastors namn och wärdighet. Afgick först allena med Regementet till Finland s. å. och bewistade kriget till dess slut. Ordin. Regem. Pastor 1740. Kyrkoherde i Arboga 1752.
Mag. Olof Siljeström. Född 1700 wid Kungsöhr. Fadren då Kongl. Hofpredikant, blef Prost i Leksand. Kom 1713 till Upsala Academi tillika med twå sina bröder, och woro de alle nog kände för fria seder och dristiga företag. Arbetade mera och mindre i studierna till 1734, då han omsider war färdig till Magister-gradens erhållande. Fann ock betänkligt, att blifwa prest, som dock skedde 30 Maj 1739, warande då utnämnd till andre Bataljons-Predikanten. Begaf sig efter den föregående ut i kriget, som tyckes ej warit emot hans lynne, men medtog dock hans hälsa så, att då han efter slutadt krig hemreste, blef han död just när fartyget anlände till bryggan i Stockholm 1743.
Skrifter: Dissert. De lacu Silian. Ups. 1730. 4:o. — Recens. in Act Lit. Svecan. 1736, 166 etc. — Pro Gr. i Hebreiskan under M. Asp. Ups. 1731 8:o.
Mag. Aron Gagner, Pastors Adjunct i Grangerdet, ordin. Bataljons-Predikant framför Siljeström 1741. Strax beordrad att utgå med återstående delen af Regementet, och efter hemkomsten ifrån slutadt krig commenderad till Carlscrona, Westergöthland m. m. Regiments-Pastor 1751. Kyrkoherde i Odenswi 1753.
Olof Holmström. Adjunct i Hed, blef Bat.-Pred. 1743. Regements-Pastor 1753. Hans tjenstgöring i denna character ses i Bro, der han blef kyrkoherde 1760.
Mag. Christian Julius Bohnsack. Född 1730 18 Maj i Westerås. Föräldrar woro Kungsträgårdsmästaren B. J. Bohnsack och Brita Berg. Efter idkade studier på födelseorten och wid Upsala Acad. Philos. Magister 1752. Pwgd s. å. 12 Oct. kallad till ordin. Bat.-Predikant. Antog tillika Adjunctur och war huspredikant hos Præsidenten Grefwe C. F. Piper, då han 1757 blef E. O. Kongl. Hofpredikant. Erhöll Theol. Doctors diplom ifrån Greifswald 1778. Regemen-Pastor 1760. Kyrkoherde i Askeryds och Bredestads församlingar i Linköpings stift. 1765 Prost. Död i fattiga wilkor 29 Sept. 1774.
Gift 3 Aug. 1762 med Maria Elisabeth Näsman, dotter af Prosten Näsman i Elfwedal, född 1742. Död i Westerås 18 Jan. 1806. Barn: Pehr Joachim, war wid Consulatet i Lisabon; Adolph Ulric, Præp. & P. i Bollnäs; Casten Julius, Commin. i Kungsåra; Lars Eric, Commin. i Säby; Carolina Ulrica, ogift.
Skrift: Disp. Gr. De jure Principis in bona Ecclesiæ. Holmiæ 1751. 4:o.
Cand. Samuel Godenius, Pastors Adjunct i Bro, kallades af Generalen Baron Stjerneld till Bataillons.Predik. 1757. Strax commenderad till Pomern, der han war Notarie i Fält-Consistorium och biwistade hela kriget. Ordin. Batail. Predikant, confirm. af Konungen 1760. Hemkom i Sept. 1762. Comm. i Fahluns församlingar 1764—65. Se Past. i Gagnef.
Mag. Johan Modin, Sudermannus, är ock uppgifwen såsom Bat.-Pred. härstädes 1760, men om han warit ordin. eller såsom extra ord. tjenat i Pomerska kriget, har ej warit tillfälle att inhämta. Snart blef han Pastor wid Södermanlands regemente och slutl. kyrkoh. i Dunker och Malma af Strengnäs Stift.
Mag. Aron Westén. Pwgd såsom constit. extr. ord. Bat.-Predikant 1762. Efter denna tid uppkomma allt flera med detta prædikament, men upptagas icke, utan såwida de tjenstgjort eller wid Regementet blifwit befordrade. Westén blef ordin. 1765 och Regements-Pastor 1766. Ordin. Kongl. Hofpredikant 1774. Se Past. i Arboga.
Mag. Daniel Nohrborg. Pastors Adjunct i Hedemora, E. O. Bataillons-Predikant 1764. Ordin. d:o 1766. Comminister i Riddarholms församling 1772. Se Pastores i Ihrsta.
Mag. Gustaf Collin. Född i Wexiö 31 Mars 1747. Fadren då warande Sysloman wid Domkyrkan, sedan Kyrkoherde i Ryssby och Tutaryds församl. Modr. Sophia Jul. Linnæus, syster till Archiater Linné. Student i Upsala 1765 och sedan äfwen i Lund. Philos. magister i Greifswald. E. O. Predikant wid Kronprinsens Regemente 1769 och 18 Nov. Pwgd i Stockholm. Ordin. Bat.-Predikant här 1773. E. O. Kongl. Hofpredikant 1776. Regements-Pastor 1777. Kyrkoherde i Wadstena, S:t Pehrs och Strå församlingar af Linköpings stift 1784. Prost 1787. Död af lungsot 19 Jun. 1788.
Gift 1785 med Maria Elisabeth Tidén, dotter af Kyrkoherden i Rystad Mag. Pehr Tidén.
Jacob Strangh. Född i Fellingsbro 10 Jul. 1745. Son af Prosten Mag. J. J. Strangh. Stud. i Upsala 1756. Wid äldre år freqv. Acad. ständigt inpå 1768 utan att söka Magister-graden. Pwgd s. å. 18 Dec., och då Adjunct hos Pastor i S:t Jacobs församling i Stockholm. E. O. Batail.-Predikant här 1769. Hofpredikant hos Hertigen af Östergöthland 1776. Ord. Bat.-Predikant 1777. Informator för Pagerne i Hertigliga Hofwet s. å. Kyrkoherde i Enköping 1781. Prost 1787. Contracts-Prost 1796. På en tid då nära uppenbart drefs handel med pastoraten, säges han för synnerligen godt köp hafwa fått denna lägenhet, hwaraf han ock ansågs samlat sig betydlig förmögenhet. Död 23 Mars 1819.
Gift med Beata Maria Hallenborg, Bruks-Inspektors-dotter ifrån Fellingsbro. Barn: Jacob, stud.; Magdalena Christina, gift med Ryttmästaren C. Brander.
Abraham Karth. Huspredikant, E. O. Bat.-Pred. 1781. Ordin. i samma tjenst 21 Nov. s. å. Commin. i Bro i Dec. 1798. Tillträdde 1800. Se Past. i Medåker.
Mag. Johan Lundén. Född 3 Jul. 1751 i Folkerna och Lund. Fadr. Pehr Olsson, en förmögen Bonde och Gästgifware, hade warit Riksdagsfullmägtig för sitt stånd. Scholaris i Westerås 1762. Stud. i Upsala 1768. Philos. Mag. 1779. Pwgd 17 Dec. s. å. Kallad af Öfwerkammarherren Baron Fr. Ridderstolpe. E. O. Bat.-Predikant 1780. Hofpred. hos Hertigen af Östergöthland 1781. Pastor wid detta Regemente 1784. Död efter långwarig swaghet af lungsot s. å. 1 December. I hälsotiden en rask och munter man, i goda ekonomiska wilkor. Skänkte Engelska Bibelwerket till Gymnasii Bibliotheket i Westerås, och disponerade mycket af sin egendom till flera församlingars bästa. På hans graf i Folkerna står en huggen granitsten i spiralform, men utan inscription.
Mag. Gustaf Christiernin. Pastors i Folkärna Adjunct. War ifrån 1779 E. O. Bat.-Predikant, och ifrån 1781 Hertigens af Östergöthland Hofpredikant, då han i Jan. 1785 blef Regements-pastor efter Lundén. Kyrkoherde i Söderberke 1790. Såsom Extra Ord. Pred. war han anstäld wid Dalregementet.
Mag. Abraham Netzel. Huspredikant, antagen till E. O. Bat.-Predik. 1783. Utgick i kriget 1788, såsom vice Pastor för Christiernin och tjenstgjorde i hela fälttåget. Blef ock blesserad af fiendtlig kula, dock mera af händelse, än med afsigt. Kyrkoherde i Ö. Husby, Linköpings stift 1790—92. Se Past. i Hedemora.
Pehr Boëthius. Adjunct. Pastor. i Grangerdet också E. Ordin. wid detta Regemente 1788, då han för de ordinarie presterne begaf sig i fält och tjente der till krigets slut. V. Pastor 1790. Ordin. Pastor 15 Dec. s. å. sedan han i November hemkommit. Kyrkoherde i Säther 1796, 97.
Emot Konungens bref af 1784 och 1786 utnämndes ännu extra prester, så wid detta som andre Regementer, men såsom icke tjenstgörande, blifwa de här icke upptagne.
Mag. Anders Remmer. Pwgd 1794, redan utn. till E. O. Predikant. War egentligen Pastor i Bro. Ord. Bat.-Predikant efter Karth 1799. Kyrkoherde i Bro 1806.
Mag. Johan Carlsson Bergström. Född 19 Aug. 1764 wid Riddarhytte bruk i Skinnskattebergs socken. Fadren Grufwearbetare, olycklig genom ett swårt fall, kunde icke understödja sin son, som dock af andra rönte hjelp till studering. Kom 1786 ifrån Gymnasium till Upsala Academi. War 14 år Informator för Brukspatron Schenströms i Ramnäs söner. Pwgd 19 Nov. 1790 på kallelse af Landshöfdingen i Westerås Grefwe De la Gardie. Philos. Mag. 1791. Disput. præsid. i Upsala 1792. Theol. Candidat 1794. Regements-Pastor efter Boëthius 1 Febr. 1796—97. Tillika v. Pastor i Skerike, efter arrende-contract med Profess. Doct. Strangh ifrån 1 Maj 1798. Sedan i 1804 års Prestmöte behofwet af ett Skollärare-Seminarium kommit i öfwerwägande och, genom Lagman Dahlssons frikostighet, utwäg blifwit öppnad, att sända en skicklig person, som i synnerhet i Tyskland borde inhämta hwad för en sådan inrättning blifwit tillgjordt, åtog sig Pastor Bergström detta uppdrag och anträdde resan i Jun. 1805. För krigsoroligheter kunde han dock ej besöka de orter, som egentligen åsyftades, utan efter någon tids wistande i Lybeck, Rostock och Stralsund hemkom han s. å. i October. De underrättelser han samlat lära icke efter önskan blifwit allmänheten meddelade. Snart nödgade ock tjensten honom till en olyckligare resa, då han i Nov. månad 1806 befalltes åtfölja en Bataillon af Regementer till Stralsund. Efter 18 timmars gruflig storm i sträng köld kom han wäl helbregda öfwer hafwet, men grunden war dock lagd till en swår sjukdom och snart inträffande död, så mycket mera, som han genom misstag måste sakna de för resan bestämda effecter till hälsans wård. Sedan han några weckor, äfwen hedrad med Fältprosts namn, swårligen förmått göra tjensten, insjuknade han hastigt i följ. Febr. och afled d. 19:de i samma månad 1807. I skön bemärkelse kan om honom sägas, att han war en owanlig man, af de skickligaste och mest gagneliga lärare i stiftet, ansedd efter den korta lefnad, som han uppnådde. Nitisk i synnerhet för den ringare folkklassens bästa anwände han hela kraften af sin kunskap och rastlösa werksamhet i Skerikes församlimg, som han 8 år förestod. Wisst icke eller utan lust eller förmåga till högre wetenskap, som han wisade, då han 1794, ehuru utan framgång, sökte en Theol. Docentur wid Academien.
Skrifter: Disp. pro Ex. De fodinis et officinis Riddarhytta in Westmannia P. Prior. Præs. Ups. 1790. — Pro Gr. De Usu, quem medio ævo præstiterunt Monachi. Præs. Ups. 1791. — Præs. Disp. de superstitionis progressu et effectu. Ups. 1792. — Pro Cand. Theol. De detrimento, quod ex opinionibus Neo-Platonicis acceptit Ecclesia Svecana, Ups. 1794. — Lät trycka en Wäderleks-Spåman och Nödbrödstafla. — Författade en By-ordning, ett Fattig-reglemente, ett d:o för Sädes-Magasins förwaltning, en Brandordning, Instruction för Skolinrättning, allt i Skerike.
Mag. Pehr Samuel Lönegren. Pwgd 1802, redan kallad till E. O. Bat.Pred. och blef Ordin. 20 Dec. 1806. Bewistade Norska och Finska fälttågen, äfwen som sedermera krigsrörelserna till 1813. Biträdde en tid, äfwen 1814 med cura Ecclesiæ i Garpenberg och utnämndes till Kyrkoh. ibid. 1819 i Maj. Tilltr. 1817.
Mag. Carl Johan Almqwist. Född 24 Febr. 1778 i Stockholm. Fadr. Mäklare. Stud. i Upsala 1795. Pwgd 25 Nov. 1805 och Predikant wid armeens sjukhus s. år. Tjenstgörande Pastor wid Westm. Regim. i Pomern Febr. 1807. E. O. Bat.-Predikant 12 Apr. s. år. Phil. Magister i Greifswald s. år. Bewistade Fälttåget 1808 och 1809. Erhöll afsked ifrån Regimentet 22 Dec. 1812. Undergick Past.-Ex. 1816. Commin. i Nora, Upsala Stift 26 Juli 1820. Kyrkoherde i Huddunge 1831. Prost 1833. Död 2 Maj 1834.
Gift med Hedwig Christina Wikström, som utan barn lärer efterlefwat.
Mag. Gustaf von Troil. Född 25 Febr. 1777 troligen i Stockholm. Äldste son af ÄrkeBiskopen Doct. U. v. Troil. Njöt ifrån yngsta åren en sorgfällig underwisning äfwen wid Upsala Acad. Blef Philos. Magister 18. . och Theol. Candidat 18 . . Pwgd 18 . . till E. O. Predikant wid Lif-Regimentet. E. O. Kongl. Hofpredikant 10 Juni 1805. Befalldes ock till tjenstgöring. Ordin. Pastor wid Westmanlands Regimente 14 Maji 1807. Fortfor någon tid rned tjenstens förrättande, men synes icke warit beswärad af krigsrörelserna. Werksamhet skall heller icke warit hans sak, utan en synnerlig maklighet, snart förenad med, eller orsak till sjuklighet, betog honom snart allt mera den förmåga, som likwäl utseendet tycktes gifwa tillkänna. War en och annan gång uppförd å förslag, men dog utan widare befordran 1821.
Erik Rosenius. E. O. Bat.-Predikant i Oct. 1808. Tjente i Finska fälttåget och war derefter commenderad till Stockholm wid Regements-förändringen. Äfwen på Sjöexpeditionen till Ratan m. m. Erhöll Reg.-Pastors namn och wärdighet i Juni 1809. Kyrkoh. i Elfwedal 21 Oct. 1811. Tilltr. 1812. Hugnad med titel af Fältprost 1832.
Anders Swanbeck. Född i Ups. 6 Sept. 1786. Fadr. Nations-Waktmästare. Stud. Acad. 1804. Disput. pro Ex. 1809. Pwgd 13 Dec. 1810. E. O. Bat. Predikant här 29 Jul. 1812. Past.Ex. 1813. Gjorde tjenst såsom Reg.Pastor i fälttåget 1813 följ. E. O. Kongl. Hofpredikant 29 Aug. 1815. Ord. Bat.-Predikant s. å. 12 Dec. Reg.Pastor 19 Juni 1821. Kyrkoherde i Biskopskulla och Fröjeslunda församlingar, Upsala Stift 25 Aug. 1824. Tilltr. 1825. Titul. Fältprost 30 Jan. 1828.
Gift med Hedwig Charlotta Klingberg, och har en son, anställd wid Bruksrörelse.
Lars Gustaf Sohlberg. E. O. Bat.-Predikant 1812. Ordinarie d:o 17 Febr. 1822. Regements-Pastor 1825 i Febr. med dubbla tjenstårs beräkning såsom tillika Adjunct hos Domprosten i Westerås. Behöll ock Pastors-tjensten här, då han 1827 blef Domkyrko-Syssloman. Fält-prost 22 Juni 1836. Afgick ifrån Regementet 1838, då hela Sysslomanslönen först war ledig att uppbäras. Se Past. i Odenswi.
Pehr Ephraim Oldberg. Född 1797. War v. Pastor i Tierp af Upsala Stift, då han 1825 20 Dec. erhöll fullmagt på ord. Bataljons-Predikantstjensten härstädes, den han ock innehade till sin död 18 Jan. 1837. Derefter har till denna function icke någon blifwit utnämnd.
Gift 14 Aug. 1825 med Jungfru Erica Sahlan, som efterlefwer i Upsala.
Olof Alm. Född i Tensta socken, Upsala Stift 9 Mars 1802, af bondfolk. Stud. i Upsala 1820. Pwgd 10 Juni 1827. Past.-Ex. 1835. Regements-Pastor 1838 i Maj. Kyrkoherde i Sigtuna, S:t Olofs och S:t Pehrs Församlingar 6 Sept. 1842. Behöll tillika Regem.-Pastors-tjensten och har ännu detta år 1846 fungerat under mötet på Salbohed.
