- Kyrkoherdar
- Comministrar
- Skolmästare
och Klockareprester.
1.
Kyrkoherdar
Nicolaus
Margaretæ —
Matthias — Germundus — Daniel
— Arvidus — Torkillus — Canutus
— Jacobus Petri — Laurentius Swenonis
— Andreas — Olaus Benedicti
— Andreas Erici Crassus — Birgerus
Johannis Roslagius — Ericus Ingevaldi Sewallius
— Olaus Andreæ Angermannus — Boetius
Olai Moræus — Petrus Jonæ Helsingius
— Adolphus Elai Terserus — Andreas
Erici Wallenius — Elavus Skragge — Andreas
Nohrmoræus — Andreas Thermænius
— Gustavus Schilling — Gabriel
Holstenius — Jacob Boethius — Petrus
Aroselius — Johan Emporelius — Petrus
Wollenius — Johan Mauritz Holmqvist — Anders
Swedelius — Olof Pehrson Arborelius — Anders
Jacob Schultzberg — Pehr Gustaf Swedelius.
1.
Nicolaus Margaretæ. Curatus in Mora 1339.
2. Matthias.
I Kon. Christophers första regiments-tid. Blef Canonicus i Upsala och
wid 1372 Biskop i Westerås.
3. Germundus,
också nämnd Gudmundus, bewistade den rörläggning som skedde emellan
Norge och Dalarne 1403. Egentligen aflade han med nio sina socknebönder
wittnesbörd om rätta gränsen.
4. Daniel,
den någre kalla Swinhufwud, andre Gumshufwud, föregifwes här warit Pastor
ifrån 1440 och långt inpå 1480-talet. Berömd för sin flit i församlingens
wård och serdeles i anskaffande af det, som hörde till den lysande Catholska
gudstjensten. Så lät han reparera kyrkan och pryda henne med dyrbara
altarkläder, gjorda i jungfru-kloster och tecknade med hans adliga wapen.
Han lät stöpa en klocka, hwars like ej funnits i Dalarne, och som med
sitt ljud fägnade inbyggarne, men skrämde fienderna. Han lät inrätta
och måla skrank och dörrar, hwaraf lemningar funnits intill sednare
tid i Wåmhus capell, med hans namn och årtalet 1471. På klockan, som
blifwit omgjuten, har förut stått 1484 och D.
Daniel Gumshufvud pro tunc Curato, med en bild likare ett swinhufwud.
5. Arvidus.
Till blotta namnet undanryckt glömskan. Dock har i sednare tid året
1500 blifwit honom tillagdt, utan bewis.
6. Torkillus.
Uppgifwes af Riksförestånd. Swante Sture blifwit hit förordnad 1506.
Har i egen person bewistat slaget med Danskarne ofwan Longheden, då
Sturen med Mora karlar
wann en märklig seger. Att han afgått wid 1520 synes af hwad som anföres
wid N:o 8.
7. Canutus.
Har af Biskop Rudbeckius blifwit upptagen med årtalet 1516, som icke
kan förlikas med föregående och efterföljande. Tilläfwentyrs har en
Capellan på stället eller annan man på den oroliga tiden haft en kort
inspektion öfwer församlingen.
8. Jacobus
Petri. Med säkerhet känd till tiden af den gamla anteckningen: "Herr
Jacob Pehrsson anammade Kyrkoherredömet af Herr Torkils arfwingar A:o
1520 på Olofs-mässodagen." Denne af historici omtalade Mäster Jacob
i Mora war tillika Canonicus i Westerås, af stort anseende; men
hans lycka war lika obeständig som hans ärlighet. Ehuru han wäl bemötte
Hr Göstaf Ericsson, då han kom hit upp att förmå Dalkarlarne till resning
emot Christian, deltog han sedan i upproret emor Konungen, brefwäxlade
med Biskop Sunnanwäder och Domprosten Mäster Knut, samt mottog dem då
de, afsatte ifrån sina tjenster, flydde till Dalarne. Då hela anläggningen
misslyckades och de woro twungne att söka sin säkerhet i Norge, måste
ock han 1526 taga samma wäg. Att äfwen han blifwit utfordrad är wisst,
men icke bewisligt att han, såsom de andre, blifwit utlämnad och till
lifwet straffad, utan påstås han blifwit i Norge död 1527.
9. Laurentius
Swenonis, orätt af Palmsköld och flere kallad Swen Larsson, war
Capellan under den föregående, efter hwilkens flygt han på eget bewåg
åtog sig församlingens skötsel. Hade derunder hemliga bud ifrån förrädarne,
stadde i Norge, men kunde icke förmås till något steg emot landets och
Konungens bästa. För denna trohet säges han af Konungen här blifwit
satt till fullkomlig Pastor, men hwad som i nästa nummer förekommer
tyckes strida deremot. Owisst är ock det som berättas, att han i stor
fattigdom blifwit död 1528.
10. Andreas.
Kännes af följande, ehuru ofullst. inventarii-attest: "Åhrom effter
Gudz bördh MDXX uppå thet VI:o X:o .... anammade jagh . . . kyrko aff
hedherlig herre herr Lars Swenonis uppå höghborne förstes wägnar, Sweriges
och Göthes Konungz och inventarium till prestebohlet fullt och gihlt,
som Herr Jacob det tillförene anammat hade aff herr Torkil"
m. m. Om honom berättas, att då han warit här på 4:de året och hårdeligen
bestraffat Dalkarlarne för deras lättsinnighet, har en öfwerdådig kneckt,
som dertill blifwit köpt, med spändt armborst gått in i kyrkan och skjutit
honom till döds. Detta skall hafwa skett då presten stod för altaret
att hålla mässan och skottet träffade honom genom hufwudet. Tiden utsättes
till Påskdagen 1532, men måste wara 1531, så wida han war här på fjerde
året. Det ses ock nedanföre wid N:o 12. Efter mordet
förestod Capellanen Johannes församlingen någon tid.
11. Olaus
Benedicti. Kallas fordom Kyrkoherre i Mora, då han 1533 fick Konung
Gustafs collationsbref på Wika gäll. Saken kan ej betwiflas, såsom documenterad
af Riksregistraturet, men swårt är att här finna rum för hans tjenstgöring.
Måhända han en kort tid warit här och för något brott eller annan orsak
snart blifwit afsagd, som man tydligen finner hafwa skett med flera
i denna samling. Att han icke mottagit inventarium wisa de anförda attesterna.
12. Andreas
Erici Crassus eller Herr Anders den digre, af Konungen hitförordnad
1531, och bekänner i en attest att "han anammade Mora kyrkoherredöme
a:o 1532 på Kyndersmässodagen, sedan herr Hanse ett halft år stått i
Kyrkoherre stad." Förut hade han warit Predikomunk i Westerås kloster,
men gått derifrån och antagit den Evangeliska läran. En nyttig Pastor,
som wisade nit i folkets underwisning och lärde Morakarlarne lyda laglig
öfwerhet. Det heter, att han tuktade dem, såsom Simson de Philisteer,
och att ingen prest warit förr eller sedan, för hwilken de haft sådan
rädsla. Bara hans grofwa kropp och resliga ställning uppwäckte wördnad
och farhoga. Den andra stora klockan lätt han gjuta och på kyrkan uppresa
en hög tornmur, hwarifrån klockornas ljud bättre kunde höras. Om hans
död är denna berättelse. En adelig fru hade länge arbetat derpå att
få honom till måg, men förgäfwes, och då hon såg sig icke kunna uträtta
något dermed, sökte hon hämd. Det lyckades på ett gästabud, der de woro
tillsammans, att hon gaf honom förgift i en tillagad kallskål, hwaraf
han snart afled. Emedan det heter att han war Pastor 16 år, inträffar
hans död wid 1548.
13. Birgerus
Johannis Roslagius, som ock finnes nämnd Ihrstadiensis, med
föregifwande att han war son
till förste Ev. Lutherske Pastor i Ihrsta Johannes Andreæ, som
icke kan wara sannt, så framt icke han war styfson, ty hans köttsliga
föräldrar woro Hans Salmonsson, Höfwitsman för en fänika landsknektar,
och modren Brita, Birger Jonssons dotter på Grislehamn i Roslagen. Den
första tjenst, som han finnes innehaft, war Commin.-sysslan wid Domkyrkan
i Westerås, men att han sedan nämnes ibland Pastores i Ihrsta är
blott sannolikt, så wida han der hade och kanske efterträdde en styffader.
Säkrare är det, att han 1547 war Kyrkoh. i Dingtuna och der fick tillfälle
att på särdeles sätt wisa Konungen sin trohet och bereda sin egen lycka.
Han hade nemligen fått kunskap om ett dödande försåt, som några bofwar
tillställt för Konungen wid Ulfwesund, sedan kalladt Kungsöhr. Sjelf
inställde han sig på hösten nämnda år hos Konungen, yppade allt hwad
han wisste och bewisade sammangaddningen så, att skälmarne lagligen
kunde afstraffas och anläggningen blef om intet. Till belöning derföre
fick han en gård i Westerås, densamma som hans förfäder hade skänkt
till Domkyrkan, men nu war indragen till kronan. Konungen gaf honom
"en af Drottningens bästa och fagraste jungfrur" till hustru, och då
Mora pastorat snart war ledigt, benådades han ock dermed. Har således
tillträdt 1548 eller 1549, och war för sin tid på hela orten en ansedd
och aktad man, hwars minne äfwen genom hans märkliga söner länge fortwarade.
I gamla domboken nämnes han Herr Börje i Mora och "Herr Byril Kyrkoherrin."
1556 har han underskrifwit skattskrifningslängden för sin socken. Död
1564.
Af flera hans barns ålder
är tydligt, att han warit flera gånger gift. Den hustrun han fick ifrån
hofwet hette Catharina, och berättas warit så frugtsam, att hon födt
omkring 30 barn, till mesta delen twillingar och trillingar. Många äro
dock icke kända, och de minst som woro med den nämnda. Salomon
blef Domprost i Westerås; Jonas, Pastor wid Storkyrkan i Stockholm;
Johannes eller Hans,
Pastor i Elfdalen; Andreas, prest, dog snart; Henric,
död under sin studering; Gustaf, Bergsfogde och brukande wid
Kopparberget; flera döttrar gifta med officerare, prester och landtmän.
14. Ericus
Ingevaldi Sewallius "anammade 8 Jan. 1565 Inventarium i Mora
af hedherlige Herr Byrils efterlefwerska." Hade visitation af Biskop
Hans 1570. Flyttades till W. Fernebo 1574. Se slutl. Past.
i Orsa.
15. Olaus
Andreæ Angermannus. Född i Sidensjö församl. af Ångermanland
wid 1522. Fadr. Kyrkoh., säges warit gift med en nunna utur S:t Claræ
kloster i Stockholm, men hon kunde icke wara Olai moder. Redan wid 1550
war han Kyrkoh. i W. Fernebo och finnas flera Kongl. bref rörande honom
och hans tjenstetid der. Befordrades 1574 hit till Mora, då föregående
Sewallius kom i stället till Fernebo. Det synes blott såsom tjenstebyte,
men orsaken låg deruti, att den ene gynnade och den andre war emot Kon.
Johans religionsförändring, och derföre skulle Hr Olof få större och
Hr Eric mindre. Den politiske Biskopen Erasmus visiterade här 1576 och
styrkte presten i sin tro, så att han följande året med underskrift
samtyckte till nya liturgien. Såsom Riksdagsman 1590 satte han sitt
namn under Clerkeriets försegling om de misstänkta Rådsherrarne. Bewistade
Upsala möte 1593 och war åter Fullmägtig på riksdagen 1594. I hans tid
war i Dalarne den grufliga misswäxten till hungersnöd, som länge omtalades
med namn af "grönåret." Af arbete och ålder uttröttad begärde han så
hem sin son till församlingens wård. En Olaus Magni i Helsingland, vicinus
pernecessarius, skref 1601 till honom med uppmaning till dödsberedelse
och kallade honom Potamander.
Han nämnes då såsom mycket swag och sängliggande. Lefde dock till 1607,
då han wid 85 års ålder afled 10 April, 2 timmar för dagen.
Gift 1. med Elsa,
som 1592 gaf twå "örnaputor" till kyrkan. Hennes fader war Nils Hansson,
Bergsman wid Stora Kopparberget af Swinhufwudslägten, och tros wara
densamme, som Hr Gustaf Ericsson såg stående i Korsnäshyttan, då han
på wandringen till Swärdsjö wille fråga sig wägen, och af fruktan för
mannen, såsom Christiern tillgifwen, skyndade sig bort. Gift 2. med
Kerstin, som länge efterlefde. Af barnen nämnas Boo, som
straxt förekommer; Johan, omtalas såsom stud. i acterna om näftåget,
men kallas i Consist. prot. 1631 en gammal syndig krigsman; Sara,
g. m. Höfwitsman Jon Andersson på Sollerön; Anna, g. m. Lars
Beronis i Elfdalen, sedan Pastor wid Kopparberget.
16. Boetius
Olai Moræus. Född, som troligast synes, i Fernebo omkring 1560
af ofwanbeskr. föräldrar, men tog namnet af Mora,
såsom här uppfostrad. Han kom bittida i skola, men som fadren war knapp
emot honom, begaf han sig i tjenst hos en adelsman. Hos honom kom han
efter några år i owänskap med en stallmästare och i trätan högg
en tumme af honom, hwarföre han måste fly och kom så åter i skolan.
Säges ock hafwa studerat i Upsala, men finnes icke införd i äldsta matrikeln.
Af flera bref ifrån lärde män i Tyskland, som han ännu i äldre år fick
och beswarade, synes att han rest utrikes. Icke kom han tidigt i publik
tjenst, ty först 1594 igenfinnes han såsom Collega Scholæ
i Westerås och war då äfwen pwgd. Korrt derpå med Consistorii bifall
hemkallad af sin fader till dess biträde och 1597 förordnad vice Pastor.
Med bibehållande af pastoral-wården församlingens ordin. Capellan 1601.
Någon cession af fadren, som denna tid war så wanlig med prestsysslor,
omtalas icke, men 1608 blef han efter K. Carls befallning af Biskop
Bellinus insatt till Kyrkoherde. Få äro de underrättelser som handlingarne
widare lemna om honom, men att man om de äldsta Pastores i denna församling
har någorlunda kännedom får tillskrifwas hans uppmärksamhet. Uti en
"gammal sångbok med munkstil", förmodligen ett missale eller dylikt,
fann han anteckningar, hwaraf han uppgjorde en series
Pastorum, som Prosten Skragge renoverat, och här hufwudsakligen
blifwit följd med några tillägg. Skada, att sjelfwa originalet längesedan
är förloradt. Ehuru han omtalas såsom en kunnig och driftig Pastor förekommer
han föga i acterna med befattning i det allmänna. Blott nämnes
han 1624 såsom predikant i prestmötet. S. år wid Mormässan hade han
K. Gustaf Adolf till gäst i prestgården. Mycket älskad i församlingen
och länge omtaltes "gamle Herr Boo." Han war dock knappt 68 år gammal
när han dog 30 Juli 1628.
Gift med Brita, Herr Michels
i Swärdsjö dotter, som lefde ännu 1640 och sålde för 22 skeppund koppar
en bergsfrälse-egendom "Sweden" wid Kopparberget till sin swåger Daniel
Isacsson, som förut egde Främsbacka och blef stamfader för Swedbergar.
Barn: Olof, blef Klockare, nämnes ock Organist; Michael,
war i Hedemora och 1670 så afsigkommen, att han begärde få inkomma i
hospitalet; Daniel, Pastor i Kila,
upptog först tillnamnet Boethius; Johan, okänd; Nils,
lärde arbeta i guld och silfwer, och då han rymde ifrån sin mästare
i Westerås dömde Consist. Majus öfwer honom; af döttrar war en g. m.
Capellanen in loco Olaus Henrici; en [Margareta?]
med Prosten Mag. O. Dalekarlus i Hedemora
[kallas där Andreas]
och sedan med Commin. här Matthias Simonis;
Brita, g. m. den rike Köpmannen Hans Finlow i Hedemora, hwars
dotter Elisabeth g. m. Professor Jon. Sundelius i Upsala.
17. Mag. Petrus Jonæ
Helsingius. 1629. Se Past. i Fahlun.
18. Adolphus Elai Terserus. Född i Leksand
1604. Fadr. den namnk. Prosten Mag.
Elof Terserus. Att Konung Gustaf Adolf då war i prestgården och närw.
wittne till hans dop är säkert deraf, att Biskopen beropar sig på fadderskapet,
då han recommend. honom till understöd i studierna. Hade ypperliga handledare,
såsom Eskil Petræus,
Jonas Columbus m. fl. och kom 1622 till Upsala academi. War sedan Informator
i det DelaGardiska huset och presenterade 1631 för Biskopen en ståtlig
recomm. ifrån Enkegrefwinnan Ebba Brahe, hwars son, sedermera RiksCancelleren
Grefwe Magnus Gabriel, han länge och wäl underwisat. För sina werldsliga
oseder och klädsel war han icke för Biskopen wälkommen. Långt hår, "piukott"
hatt och utskurna kläder m. m. war honom en styggelse. Terserus blef
derföre strängt bestraffad, måste utlofwa bättring och gifwa en skriftlig
obligation. Ännu mera: Han blef ålaggd att i nästa prestmöte hålla
en oration de usu
vestium recto et pravo, och då det skedde bekänner han sjelf
i ett litet företal orsaken, hwarföre han talade öfwer den materien.
Med detta wilkor blef han straxt för sin wackra kunskap Rector Scholæ
i Arboga och 1 Nov. s. år pwgd. Följande år drog han med förlof till
Tyskland att fullborda sina studier, då 5 ducater eller 30 daler skänktes
honom af Capitlets cassa. Under bortowaron blef han flyttad till Rectoratet
i Westerås skola. Hemkommen fick han byta sig till Ethices och Politices
lectionen wid gymnasium. Pastor 1638 i Hubbo præbende.
Theol. Lector 1640. Kyrkoherde i Mora 29 Juli 1641 och tillträdde s.
å. War Orator i prestmötena 1632 och 1652, Responderade flera gånger.
Riksdagsfullmägtig 1635, 1640, 1644, 1650. Mannen hade godt hufwud,
med wackra studier, hwarföre han ock ofta blef anwänd i kinkiga mål.
Men hans charakter war icke af de bättre. Wresig, oordentlig allt mera
med åren, sökte förmän och wänner corrigera honom, men med ringa framgång.
Hans broder Biskopen sökte i synnerhet med både ädelt allwar och bitande
skämt förehålla honom hans dåliga lefnad. Ännu finnes ett Biskopens
bref, deruti han skönt bestraffar honom för sträft och bittert sinne,
dryckenskap och hård behandling af sin förträfflige Adjunct och måg.
I prot. förekommer om honom endast ifrån Mora 1642 fråga om det efterläts
draga not straxt på e. m. på söndag och arbeta i fäbodar? "Affirm. om
det skedde sine scandalo
och af nödfall wid höbergningen." Döden, som han med omåttlighet
påskyndat, inföll genom stickfluss 1659.
Gift 1. 1633 med Sara, enka efter Lectorn Mag. Joh.
Th. Barchius, och dotter af Prosten Mag. Malmenius
i Stora Tuna, f. 1611, död i Westerås af pesten i Juli 1639. Barn: Sara,
g. m. nedanst. N:o 21; Anna, g. m. Michel
Bengtsson. Gift 2. 1640 med Elisabeth, Kyrkoh. i Swedwi Henricus
Johannis [står Johannes
Henrici /SZ] dotter, som efterlefde. Barn: Elof, Fältprest,
död snart; Henric, stud., kom i olycka för egen bössa; Susanna,
g. m. Pastor i Örtomta i Östergöthland Botv. Bergius; Maria;
Jöns; Gustaf.
Skrifter: Oratio
de usu vestium recto et pravo in synodo Aros. 1632 declamata. Upsaliæ
1632. 4:o. —
Parentatio DelaGardiana
unaque Encomion Exsequiale in Augustissimum nomen Gustavi Adolphi, quo
pie enucleato, respective utriusque tam Gustavi Adolphi Regis Suecorum
etc. desideratissimi, quam Gustavi Adolphi DelaGardie, meritissima apud
posteros decantatur memoria, in Senatorum Regni concessu sollenniter
celebratum die Maji 1633, Aros e. a. 4:o. —
Grammatica Latina
Terseriana. Aros. 1640. 8:o. —
Donatus Terserianus,
id est Ratio flectendi etc. Aros. 1640. 8:o. —
Waletspredikan til Mohra Compagnie under Capiten L. Carplans commando
utresandes, hållen i Mora kyrka 1644. Westerås s. å. 4:o.
19. Andreas Erici Wallenius. Född i W. Wåhla
1615. Fadr. Ericus Andreæ
[kallas där Ericus Magni],
Kyrkoherde, en swag man, som wisst icke kunde bidraga till sin sons
skicklighet. Af den käcke Rectorn Mag. Eric
Holstenius mottagen 1625 i Westerås skola, gjorde han der och i gymnas.
så märkliga framsteg, att Biskopen, efter sin införda sed, publice förklarade
honom för Philos. Candidat, då han 1640 dimitterades till Upsala academi.
Der uppehöll han sig tre år, utom det att han på korrt tid gjorde en
resa till Tyskland, besökande några de förnämsta academier. Hade icke
sökt Magistergraden eller utgifwit något specimen, då han 1643 hemkommen
till Westerås, straxt, efter aflaggdt prof, förordnades till Hebr. Linguæ
Lector wid gymnasium. Pwgd 25 Febr. s. å. Erhöll 1649 Harakers .pastorat
såsom præbende.
Secundus Theol. Lector och Pastor i Hubbo 1650. Primus och Pastor i
Badelund 1659. Efter fleras ansökningar och mycken rådplägning i Consist.
om förslagets uppsättande, af Konungen 1660 utn. till Kyrkoh. i Mora,
dit han följ. år flyttade. Såsom Lector erkänd för en lärd man, hedrad
med wänskap och förtroende af sina medbröder. Detta wäckte en gång Biskop
Laurelii missnöje dermed, "att då han efter hållet Consist. hemgångit,
hade hela hopen ställt sig omkring Wallenium och hållit råd med honom
på nytt, likasom ock Pastor loci esomoftast supplerat vices
præsidis." Competente domare hafwa antecknat honom
såsom stor språkkännare, serdeles i hebreiskan, god poet, äfwen efter
tidens skick i swensk drägt. War Consistorii Fullmägtig på riksdagen
1652. Nämnes ej i prot. för prestmötspartes. I Mora war han högeligen
älskad. Hans sätt att tala, lära och handla gjorde honom folket innerligen
tillgifwet. Då han i Utmeland, eller eljest wid Siljans strand, omgifwen
af gamla och unga, af män och qwinnor, uppläste och äfwen sjöng sina
wisor, woro de alldeles förtjuste. Icke under att en allmän och bitter
sorg följde på hans tidiga död 7 Jan. 1663.
Gift 1. 6 Jan. 1648 med Brita Holstenius, den berömlige Domprostens
dotter och enda barn. Det ståtliga bröllopet war med stor glädje, men
hade ock någon ledsamhet efter sig. Bruden ung och wacker, enda arfwingen;
swärfadren, betydande man, lät tidigt trycka invit.-bref. Biskopen war
brudgummens förman, wigseln skedde i kyrkan efter stor procession och
klockringning. allmän uppmärksamhet och det lyckliga paret prisades.
Hwilken harm att Consist. kom med efterräkning! Barnet kom nog tidigt.
Swärfadren fann det förargligt. Biskopen ångrade förmanskapet, ansåg
sig och hela Capitlet förolämpade. Hwarken embete eller något afseende
kunde frikalla ifrån den lagliga plikten. Dock nämnes endast att
Hr Lectorn några månader måste afstå ifrån prestembetets bruk, efter
föreställning och dom i sittande Consistorium. Hon dog 25 Mars 1655,
24 år gammal, och begrofs med sedan tryckt predikan af Domprosten P.
Dalekarlus. Gift 2. 10 Febr. 1657 med Anna Rohman, dotter af
Borgmästaren i Stockholm Berge Rohman och enka efter Borgmästaren i
Westerås Magister Dan. Kempe, som dog 1656. Hon afled korrt efter andre
mannen 25 Maj 1663. Grafskrifter öfwer båda makarna på latinsk och swensk
vers utkommo 1665 i Stockholm, 7 ark fol. af O. M. K. Barn: Gabriel,
Acad.Bibliothekarie i Åbo; Andreas, Pastor wid Swenska
församl. i Dorpt; Petrus, Bokhållare på Stafsjö bruk; Brita,
g. m. Commin. M. Browallius i Gagnef;
med sednare hustrun: Birger, Skrifware hos Assessor Tilas i Stockholm;
Daniel, ultimus wid Magisterprom. i Upsala 1688, död 1689; Eric,
okänd.
Skrifter: Diss.
Specimen Exercitationum
Philolog. Theologicorum IV:um, exhibens orthodoxam et originali textui
conformem verborum Jacobi Patriarchæ Gen. 48: 15. 16 analysin.
Arosiæ 1649. 4:o.
— Laudes
Dalekarliæ, ett
widlöftigt latinskt poem. Tr. i Sthm 1664 in fol. genom brodrens Capit.
O. Willmans försorg. —
Varia Carmina Latina,
Hebraica, Græca, äfwensom Swenska, hwilka wore för widlöft.
att uppräkna. Nämnas må dock den s. k. "Dalawägwisaren", tryckt
i Westerås. 4:o.
20. Mag. Elavus Skragge. 1665. Lectorn i
Westerås Jonas Holstenius hade föreg. år erhållit Konungens collationsbref,
men på herredagsmannens ifrån Mora klagan, att han icke hördes, föreslog
Konungen Mäster Elof, som straxt blef antagen. Prost öfwer alla Österdals
församlingar 1667. Om trollwäsendet, hwaröfwer här en Commission ransakade
och dömde ifrån 13 till och med 22 Aug. 1669, har han infört en kort
relation i Mora kyrkobok. Se widare Past.
i Hedemora.
21. Andreas Nohrmoræus.
Född i Mora och byn Nohret 1632. Fadr. Kråk Eric Andersson, bonde, hade
ock en son Matthias, som efter någon studering blef Kronolänsman och
fortplantade en slägt med namnet Nohrström. Efter liten underwisning
på hemorten, som äggade hans hog, begaf han sig till Kopparbergs skola
och widare till Westerås, alltid för sin flit och sedliga uppförande
af lärarne med wälwilja bemött. Stud. 1652. Hade icke medel att dröja
wid acad., utan antog condition hos Kyrkoh. Terserus och blef på hans
kallelse pwgd 30 Aug. 1655. Af denne sin nutritius,
som han troget tjente både i embetet och med hans söners information,
blef han hårdt behandlad, äfwen sedan han war dess måg. Deremot af Biskop
Terserus, Prosten Güthræus
i Tuna, Elfvius i Rättwik och flere, med wänskap bemött, fick brefwexla
med dem, mottaga deras råd och upplysningar, låna böcker m.m., hwarigenom
han uppmuntrades att öka sina kunskaper. Såsom Fältpredikant gick han
1657 med en del af Dalregimentet till Herjeådalen emot Norge. 1658 antog
han, jemte Adjuncturen hos följande Pastor, att sköta socknens skola,
men lemnade densamma 1663, då han ej med tillfredsställelse kunde uppfylla
det. Kallades 1669 af församlingarne i Fahlun till Commin. och blef
med utmärkt loford af Biskop Laurelius confirmerad. Såsom Respondens
wid prestmötet hade han gjort sig wälkänd i Westerås, och i Fahlun wann
han snart utmärkt aktning och förtroende. Sjelfwa Landshöfdingen, sedan
RiksRådet Creutz, gick så långt i sin wälwilja, att han hos Regeringen
utwerkade hans befordran till detta pastorat, och det så skyndsamt,
att redan 19 Sept. sistn. år blef fullmagten gifwen, och med stor fägnad
mottog församlingen underrättelse derom. Tillträdet skedde 1671. Ännu
Commin. hade han den heder att wara Ledamot af Commissionen, som i Mora
dömde de olyckliga för trolldom anklagade. Märkligt är att han, den
yngste, framför flera äldre och kunniga personer, insåg obilligheten
att strängt behandla widskepliga, lättrogna och till stor del beljugna
menniskor, och ehuru han för den allmänna tron icke kunde så högt yttra
sina tankar, sökte han dock utwerka ett mildare procedere i den grannlaga
saken. Behagligare war för honom den lyckan att blifwa känd af Konung
Carl och erfara hans utmärkta nåd. På wintren 1673 reste Konungen genom
Dalarna och stadnade några dagar i Mora prestgård. Nohrmoræus,
förut genom Landshöfdingen till det bästa omtalad, predikade i hans
närwaro Kyndelsmässodagen. Sedan han beskrifwit med hwad glädje Simeon
tog frälsaren i famn, frågade han sina åhörare hwad de tänkte derwid?
"Jo, jag tycker mig se eder önskan wara denna: Jag wille gerna gå fram
och taga Kungen i famn, om jag tordes." Efter slutad gudstjenst lärer
Konungen kallat honom till sig i choret och sagt: "Kom nu hit min
gubbe skall du få taga mig i famn." Konungen skänkte honom ock wid afresan
en stor silfwerkanna till åminnelse. Hans embetstid blef här alltför
kort, för att lemna något lysande minnesmärke efter sig. Ett nytt torn
på kyrkan för det afbrända kunde han ombesörja, och det med Konungens
bekostnad, utlofwad wid det nådiga besöket. Så älskad han war, lika
så saknad blef han efter döden, som inföll 7 April 1676.
Gift 1. 24 Juni 1655 med Sara Terserus, f. 1635, död 10 Maj
1672. 2. 11 Jan. 1674 med Christina Troilius, som blef omgift
med Prosten D. Lindbergius i Husby. Barn
med den förra: Samuel, des.
Pastor i Björksta; Henric, död studerande; Sara, g. m.
Kronofogden Linroth i Stora Tuna; Maria, g. m. Kronofogden G.
G. Tollet och Handlanden J. Buskagrius i Tuna; Anna, g. m. Kyrkoh.
A. Hellenius i Thorsång; Catharina,
g. m. Hans Mejenholtz, Bergsman i Fahlun, förut med en Mönsterskrifware
som dog i Pohlen 1705.
Skrift: Predikan i Kon. Carls närwaro på Kyndelsmässo-dagen
1673. Westerås. 4.o. (Förtjenar beröm för intagna historiska anmärkningar
om orten.)
22. Mag. Andreas Thermænius.
Född i Westerås 12 Mars 1638. Fadr. Ericus
L. Schult, Commin., blef Pastor i Thortuna. Snart med flera syskon
faderlös måste han i mycken fattigdom genomgå skola och gymnasium, och
tog genom condition i den hederlige Lector Wallenii hus sitt uppehälle
och bästa underwisning. Stud. i Upsala 1657. Då han 1661 fick Underståthåll.
Ekehielms son att informera, blef utsigten för honom ljusare. Undergick
theol. examen 1665 och begaf sig s. å. utrikes med den adliga ynglingen.
Förut besökte han dock på en kort tid Westerås, der han med oration
och disputation på Grekiska satte Biskop och Lectorer i förundran öfwer
sin kunskap och färdighet, och han försäkrades om Grekiska lectionen
wid första ledighet. Resan skedde med uppmärksamhet genom Danmark, Holstein,
Tyskland och Holland. I Wittenberg promoverad Philos. Magister af Professor
Sennertus. Hemkom 1669 med en lärorik resejournal, som förwarades af
dess anhörige. Det utlofwade Lectoratet erhöll han ock 22 Sept. 1670.
Hans owanliga insigt, särdeles i älsklingsspråket, och stora arbetsamhet
lofwade mycket både för lärowerket och församlingen. Alltid hade han
ock i sin werksamhet med nöje njutit lifwet och dess förmoner, om icke
ett nog häftigt temperament stundom förledt honom till utbrott, som
förolämpade andra och beredde honom sjelf missnöje. Så blef han 1671
i Consist. hårdt anklagad af Assessor Lagercrona i Munktorp för swåra
honom i ett gästabud tillfogade injurier, med förbjudande af hans prestwigning
den utsatta dagen, till dess klaganden fått satisfaction. Förlikning
skedde omsider med en konstig och skrufwad afbön, och han ordinerades
i Stockh. 10 Mars s. å. Äfwen wid ett annat tillfälle saknade han
styrka öfwer sig sjelf. Detta oaktadt war han en särdeles begåfwad och
skicklig man, och huru högt wärde de styrande satte på hans egenskaper
synes nogsamt af hans hastiga befordran, som han sjelf icke kunde föreställa
sig, ännu mindre därtill göra någon ansökning. Wore det icke så wäl
constateradt, skulle ingen tro möjligheten deraf, att på femte dagen
efter Nohrmoræi
död, 11 April, utföll Konungens collationsbref på Mora pastorat för
Thermænius, som
sjelf ännu icke kände dödsfallet. Men nära lika hastigt war han skiljd
derifrån och ifrån allt annat. Stadd i Munktorp insjuknade han häftigt
samma dag fullmagten kom honom tillhanda, och d. 21 i samma månad 1676
blef han död. Begrofs i Westerås 1 Juni. Då warande Stud. Jesper Swedberg
parenterade öfwer honom på gymnasium 31 Sept. Rector Gymn. Joh. Rudbeckius
utgaf tryckt program.
Gift 19 Mars 1671 med Margareta Güthraeus, Prostens
i Stora Tuna dotter och enka efter Prosten Mag. Sam.
Troilius i Leksand, f. 1639, död 3 Maj 1675. Barn: Margareta,
g. m. Kyrkoh. i Elfdalen Dan. Swedelius
och dess successor. 1675 dog ett deras
barn straxt efter födelsen och han lät begrafwa det i tysthet på aftonen.
Det bestraffades i Consist. att han "så gjort calvinistico
more." Dömdes att plikta 7 daler till kyrkan, "som icke
skulle publiceras af predikstolen, men eljes privatim utspridas, att
han så gifwit för denna errore.
Eljes om man rigide
skulle gå tillwäga borde det publiceras, barnet upptagas och ånyo begrafwas."
Skrifter:
Disput.
på grekiska, tryckt i Westerås 1668. 4:o. —
Twå Programmer. Ib. 1675.
23. Gustavus Schilling. Född i Westerås i
Sept. 1638. Fadr. Syssloman wid
Domkyrkan, död Pastor i Stora Schedwi. Utan flere wälgörares bidrag
hade icke hans medellösa moder förmått underhålla honom under hans studering
i Westerås, och Prosten Gezelius, som efterträdde hans fader i Stora
Schedwi, war i synnerhet den som med underwisning och råd befordrade
hans framgång. Ankommen till Upsala acad. 1659 undergick han der endast
den brukliga depositionen och fick straxt följa Biskop J. Terserus
till Åbo, der han tre år fortsatte sina läseöfningar. Emedlertid
hade hans förre wälgörare, Prosten Gezelius, blifwit Superintendent
i Liffland. Begaf sig derföre till honom i Riga, blef med godhet emottagen,
af honom pwgd 19 Oct. 1662 och förordnad till Slotts-predikant i nämnde
stad jemte tjenstgöring i S:t Jacobs församling. Widare befordrad att
wara Pastor wid ett regimente i Finland, blef han för sina goda gåfwor
af Regim.Chefen recommenderad att inkomma wid Kongl. hofwet. Werkligen
war han ock 1673 utnämd Kongl. Hofpredikant och inställde sig till tjenstgöring
i Stockholm. Hans wäg att winna snar befordran till Kyrkoherde-tjensten
här är icke bekant, men Kongl. fullmagten war dat. Malmö 23 Juni 1676.
Tilltr. följ. år och synes warit en klok och drifwande Pastor, men åtminstone
de första åren icke med någon synnerlig församlingens kärlek. Med nog
skarpt allwar gjorde han sina correctioner och war äfwen sträng i egna
rättigheter. Död 10 Oct. 1682.
Gift 4 Oct. 1664 med Christina Schwartzkopf, då i Riga men född
i Stockholm 1647. Fadr. Öfwerinspekt. wid Jernwågen, modr. Christina
Bröms, i någon slägtskap med Biskopinnan Carlsson. Hon blef omgift 1684
med Capit. C. F. Coijet och dog enka i Romfartuna 2 April 1712, efter
ett fall af hästen, då hon ridande gjorde ett besök i socknen.
Af 11 barn stadnade blott Gustaf
i stiftet och blef Pastor i Romfartuna; Bengt och Christopher
kommo till Finland; Johan war 1704 prest i Pernau; twå döttrar
nämnas qwar på denna ort.
24. Mag. Gabriel Holstenius. 1684. Se Past.
i Hedemora.
25. Mag. Jacob Boethius. Född i Kila församl.
25 Nov. 1647. Fadren Kyrkoherde. Skref
länge sitt namn utan h, som han tillade efter sin olycka. Ifrån 1658
till 1668 gjorde han en god början i Westerås till utmärkt kunskap i
latinet, grekiskan och mathesen, och hade i Upsala fortsatt studierna
till 1681, då honom uppdrogs Consist.Notariatet i Westerås och att wara
Philos. Adj. wid gymnasium. Följande år pwgd 16 Jan. afsade han sig
Notarie-tjensten och erhöll Lectors namn och wärdighet. Promov. Magister
12 Dec. s. å. S. år 1682 war han på riksdagen i Stockholm
och för sin färdighet antagen till ståndets Notarius. Emottog Grekiska
lectionen i gymnas. 1684 och förordnades tillika 1686 till Rector i
triv.skolan, då det sällsamma inträffade 1688, att han war på samma
tid Rector i båda lärowerken. För swag syn lemnade han s. år Grekiskan
och blef Eloqu. Lector. Secundus Theol. Lector 1689 och Primus 1690,
samt Pastor i Hubbo, då han ock pro
loco utgaf och i Westerås förswarade en Theol. disputation. Att
antaga Rectors-tjensten i skolan lät han öfwertala sig af Biskop och
Consist., som önskade att han måtte bringa informationen för begynnare
i latinska språket i bättre skick, efter den method som han föreslagit
i sin Mercurius bilinguis.
Såsom Lector gagnade han äfwen synnerligen i språken , hwaraf
grekiskan ännu den tiden lästes med mycken flit. Jemte Lector Ol. Rabenius
hade han wården öfwer gymnasii bibliothek. Såsom Consistorialis war
han en af de werksammaste och ganska ifrig att göra sina åsigter gällande.
Derigenom kom han icke sällan i collision med Biskop och Colleger. Isynnerhet
hade han en skarp strid med och om Lector P. Aroselius, som han icke
ansåg nog kunnig och wärdig att blifwa Theol. Lector, hwarom äro widlöftiga
protocoller. Derwid förgick han sig i Consist. med häftiga ord och affecter
så långt, att, efter målets angifwande hos Konungen, han 11 Mars 1691
ålades göra både mundtlig och skriftlig afbön af sina hårda och owärdiga
beskyllningar emot Biskopen och Consist. Detta ursäktade han sig fullgöra
"på onsdagen, ty den war helig wårfrudag, på följande onsdag, ty den
war 1 April." Afbönen skedde dock sedan och genom de andres bemedling
blef han förlikt med Aroselius. Det finnes icke, att han egentligen
sökt Mora pastorat, utan jemte den nåd Konungen hade för honom såsom
en utmärkt lärare, war det äfwen för Biskopens och Consistorii frid,
som Boethius utnämdes hit samma dag i Höjenstorp 26 Aug. 1691,
då ock Prosten Holstenius fick sin fullmagt till Hedemora. Han tillträdde
1693, och på sommaren war Biskopen i Mora att introducera honom, hwarpå
han i bref 31 Aug. tackade, med löfte att wisa sin erkänsla då han fått
sälja någon säd. Redan Prost i sin församl. blef han 1694 vice öfwer
contractet och ordinarius öfwer de närmaste socknarna 1695. Här lefde
han nu en liten tid med heder och lugn, älskad äfwen såsom descendent
af gamle Hr Boo, hwars kära namn folket ännu wisste att upprepa; men
1697 beredde han med oförsigtigt nit sin egen ofärd. Den oinskränkta
magt, som genom Riksdags-beslutet 1697 blifwit Konungen tillagd, och
det twå år förrän hans Herr faders testamente utsatt, ansåg han stridande
emot Guds ord och ära. I synnerhet woro wissa talesätt som stötte honom,
och äfwen i 1686 års Kyrkolag och flera Kongl. förordningar war det
åtskilligt han ansåg för syndigt. Ej nog, att han började en predikan
med de orden: "We det land, hwars Konung ett barn är", han gick wida
längre. Drifwen af en stark öfwertygelse och som han trodde af Guds
ingifwelse, hade han ingen samwetsro förrän han emot det syndiga enwålds-wäsendet
fått göra påminnelser och bestraffningar. Sådana uppsatte han och sände
dem i Nov. 1697 dels till Kongl. Rådet Gr. Gyldenstolpe, att framlämnas
till Konungen, med begäran af deras hänskjutande till Rikets Ständer,
dels ock till presteståndets på riksdagen warande fullmägtige. Men snart
erfor han en utgång derpå, som han icke förmodat. På sjelfwa kröningsdagen
14 Dec. s. år blef han kl. 10 på aftonen tagen af sin säng, häktad,
och utan att få beställa något om sitt hus, under bewakning, genom natt
och dag förd till Stockholm, der han insattes i waktmästarekammaren
i gamla slottet och sedan på gäldstugan. Genast till rätta ställd inför
Hofrätten förswarade han sig med mycken frimodighet emot actors påståenden,
ifrande i synnerhet emot de åtalade uttrycken i Riksdagsbeslutet och
sökte med theologiska skäl wederlägga de öfwerdrifna grundsatser om
konungamagten, som af Guds ord aldrig kunde bewisas. Följ. år 20 Juli
dömdes han ifrån lif, ära och gods, och hans s. k. smädeskrifter att
offentligen uppbrännas. I Storkyrkans sacristia blef han afklädd prestembetet
och derefter förd på Smedjegården. Följ. dag förd på Stortorget,
att midt för kåken se huru bödeln brände hans skrifter. Då desse icke
straxt fattade eld, sade han: "Guds sanning förbrännes icke", och då
de omsider förtärdes tillade han: "I brännen papper, men Guds sanning
förbrännen I icke." Med godt mod emottog han underrättelse om dagen
då han snart på Hötorget skulle mista hufwudet, och han beredde sig
till döden. Han utsåg Jerem. 26: 11—16
att förklaras wid hans utgång till afrättsplatsen. Lät ock göra sin
likkista, yttrande sig derom: "ehuru jag icke wet, om jag finnes wärdig
att ligga deruti." Dock 6 Aug. blef domen af Konungen lindrad och straffet
förwandlades till lifstidsfängelse på Nöteborgs fästning i Ingermanland.
Dit sändes han i Nov. och blef hårdt hållen, en tid uti en badstuga
utan golf. Då fästningen i Oct. 1702 stormades af Ryssarne utstod han
mycket, och hade blifwit förgäten under de nedskjutna murarna om icke
fienden händelsewis blifwit honom warse. Det är sagdt att Ryske Befälhafwaren,
rörd af hans lidande, fasta charakter och patriarchaliska utseende,
tillbudit honom komma till Ryssland och der såsom prest winna upprättelse,
men att Boethius swarat sig heldre wara sin Konungs fånge än Czarens
patriarch. Med General Scheremeteffs pass försändes han då till Wiborg,
der Landshöfding Lindhielm behandlade honom med mildhet. Härifrån skref
han i Nov. 1704 till Konungen med begäran, att icke af nåd, utan af
rättwisa, återställas till sitt embete och wärdighet, och att det honom
tillwitade brott i allmänt möte måtte undersökas. Brefwet blef icke
framlämnadt, af fruktan att dess innehåll kunde förwärra hans sak. Det
innehöll ock ibland annat, att om icke det förbannade Fransyska
wäsendet, som man souverainitet kallar, och i 1693 års Riksdags-beslut
uti sitt fulla skick och ordaform utbrustit, och sig höra låtit, ej
warit, hade salig Konung Carl XI ännu lefwat, Stockholms slott ännu
stått oskadt och Sweriges innewånare sutit i frid och ro. S. år bönföll
hans hustru hos Konungen om sin mans befrielse, hwaröfwer han förklarade
missnöje. Då fienden 1705 hotade Wiborg, sändes han efter befallning
till Stockholm och blef insatt först på Danwiken och sedan på Barnhuset,
under lindrig bewakning, så att han ock hade tillstånd att besöka
wänner och kända. Hans wilkor förbättrades nu mycket af dem som ömmade
för honom, och både stiftets prester och i synnerhet studerande
landsmän i Upsala sände honom flera gånger penninge-understöd. Ändtligen
kom hans förlossning. Att han dock omsider sjelf gjort ansökning derom,
synes af Resol. som föll 23 Sept.1710, hwar-uti "Kongl. Maj:ts
till justitiens administrerande Råd förordnade finna skäligt entlediga
supplicanten ifrån arresten och honom på fri fot igen ställa." Han begaf
sig derpå till hustru och barn i Westerås, der han bodde till dess han
efter stadens brand 1714 flyttade till Westerqwarn i Kohlbeck, en egendom
som han med sin hustru hade ärft. Af Kongl. nåd hade hon fått sitta
qwar med barnen i Mora till 1699 i Maj, och derigenom förmått betala
de lån som Prosten nödgats göra i kyrkan till gäldande af den skuld,
hwaruti han råkat under det mångåriga förmynderskap honom war ålagdt
för framl. Biskop Brodini barn. Wid flyttningen derifrån war det hennes
lycka att hafwa ett hem ibland en hederlig slägt; men den sorgen skulle
ock träffa dem att i stadens olycka förlora gården och det mesta af
lösa egendomen. I synnerhet saknade han sitt wackra bibliothek, som
war honom dyrbarare nu än någonsin, då han trött af lifwets stormar,
skild ifrån allmänna ärender och jordiska bestyr, wille i lugn tillbringa
sin återstående tid under samtal med sig sjelf och de döda, utan att
derföre alldeles fly de lefwande.
Att denne märkwärdige man haft mycken wälmening, kärlek för sanning
och rätt och allwarligt uppsåt att förbättra, kan icke bestridas. Det
öppna och oförställda, det allwarliga och fasta i hans charakter,
förenadt med en lefwande gudsfruktan, förtjenar allt beröm; men det
är ock uppenbart, att egensinnighet, sjelfförtroende, häftighet och
ett uppbrusande nit, utan försigtighet, minskade eller bortskymde det
goda och skadade honom sjelf mera än andra. Såsom lärare war han förträfflig,
med stora kunskaper, troget arbetande i sitt kall. I lefnaden förnöjsam
och måttlig, nästan för stor hatare af det prydliga, så att han förebrådde
sin hustru den yppigheten att hafwa en finare hufwudbonad och halsduk.
Allt sådant räknade han till den fördömliga Fransyska högfärden. Han
hade sina scrupler angående blodätande och skäggrakning, och önskade
att döpelsen måtte ske per
immersionem. Hans ömhet och wård om gammaldags seder gjorde honom
mycket älskad i Mora, så wäl som hans ordning och allwar i tjensten.
Mången gillade hans idéer i politiken, men ingen wågade förswara
honom. Snart fick nationen känna tyngden af den magt, som den så obetänksamt
lämnat ifrån sig. Efter hand fick Boethius wänner äfwen ibland de höga,
så att ock Kongl. Rådet Grefwe Arvid Horn wänligt beswarade bans bref
och skänkte honom penningar. Troligen såg han wedergällningsrätten deruti,
när han fick den underrättelsen att Grefwe Piper, som uppsatt och underskrifwit
hans dom, 1716 med döden afgått i sin fångenskap på samma Nöteborg,
der Boethius efter domens innehåll skulle till sin död förblifwa. Afled
å Westerqwarn kl. 11 på natten 23 Febr. 1718, efter 14 dagars sjukdom,
men så lindrig, att de närwarande icke märkte det. Begrofs i Kohlbecks
kyrka 11 Mars med en ståt, som ej kom öfwerens med hans egen smak. Liket
war swept i Hollandslärft. Kyrkoh. Elfwing höll liktalet. 12 prester
buro den döde, flera herrskaper woro bjudna och trakteringen ymnig.
Till kostnaden hade Drottningen gifwit 150 daler och Gr. Horn 300 daler.
Sonen Jacob skref en elegie, tr. i Upsala 4:o.
Gift 26 Aug. 1682 med Helena Löfgren, dotter af LandsKamereraren
Simon Löfgren i Westerås, f. 1666, död i Febr. 1731. Barn: Daniel,
Kyrkoh. i Kohlbeck; Jacob, Med. Doctor, Prov.Med. i Götheborg
och Assessor i Coll. Med.; Johan, Philos. Cand., bodde hos brodren
i Kohlbeck; Simon, Drabant, dödstucken af en Drabant Barfoth
i Köpings marknad; Eric, bodde i Westerqwarn, som han brukade;
enda dottren Helena, g. m. Pastor i W. Wåhla E.
Rhamnelius.
Skrifter: Diss.
Grad. de ipso pulchro ex mente Platonis. Præs. Norrcopensi. Holmiæ
1682. — Dissertationis de nonnullis ad cultum Suetici Sermonis pertinentibus
Paragr. XIV posteriores. Aros. 1685. 8:o. — De Hereditale mundi Abrahami
data ex Ep. Pauli ad Rom. IV. 13. Aros. 1690. 8:o. — Schioppii Mercurius
bilinguis. Aros. 1686. 8:o. — Tractatus de Ortographia Linguæ Sueticæ.
Aros. 1688. — P. Aurivillii Elementa Logicæ Peripateticæ ad
usum juvent. in Epit. redacta. Arosiæ 1692.
— Christna menniskors rätta kyrkoskrud
m. fl. smärre arbeten i Mss. —
Biträdde Swedberg wid hans förbättring af Psalmboken och skref der 13
psalmer. En af dem upptogs i Gamla Sw. Psalmb. N:o 309. Äfwen N:ri
81, 279 och 289 i Gamla Sw. Psalmboken.
26. Petrus Aroselius. Född i Westerås i Nov.
1643. Son af Domprosten Mag. P. Dalekarlus
och tog med sina bröder namnet af födelseorten. Wid Upsala acad. inskrifwen
1654 wistades han derstädes mera och mindre till 1671, då han återkom
till Westerås och pwgdes 12 Febr. på sin faders kallelse att tjena wid
Domkyrkan. Förordnad 11 Sept. 1673 till Supr. Collega i Fahlu skola,
men återkallades i Maj 1675 till Westerås såsom andre Comminister. Rector
Scholæ
i Köping 1678, men flyttades 1680 till ConRectoratet i Westerås och
i denna egenskap 1681 antagen till Ledamot af Consistorium. Befordrad
till Græcæ
L. Lector 1685, men mottog ej tjensten förrän 1687. Erhöll Björksta
pastorat 1691 till præbende.
2:dre Theol. Lector och Pastor i Hubbo 1693. Det war wid ansökningen
härtill föregående år, då Lector Boethius satte sig så hårdt emot hans
befordran, och en strid uppkom, uti hwilken de andre togo Aroselii parti,
icke just för hans skull, utan af owilja mot hans öfwerlägsne motståndare.
Wådligare syntes det för honom af några hans framställningar i en predikan,
som han 1697 höll i Domkyrkan "om Konungens rätt i församlingen." En
Kammarförwandt Rezin, som war i staden att granska publika räkenskaper,
påstod att han i talet förgripit sig emot Majestätet, och wille anklaga
honom. Aroselii medbröder hade stort beswär att söka öfwertyga honom,
att han orätt hört eller fattat det åtalade, så att de omsider förliktes.
Eljest war han icke någon försigtig,
mindre någon klyftig man, utan ansågs för den enfaldigaste af alla i
Capitlet. Märkligt är, att han föreslogs hos Konungen att efterträda
sin owän i Mora pastorat, hwartill han ock erhöll Kongl. fullmagt 1698.
icke utan missnöje af församlingen, som önskade och hoppades få Boethius
tillbaka. Säkert förutsåg Consist. mötande swårighet, hwarföre
en äldre Lector medsändes att presentera och insinuera honom, som med
allwarsamma föreställningar lyckades. Sjelf kom ock Biskopen att betrygga
honom med installation i Febr. 1700, sedan han föreg.år tillträdt. Blef
ock då Prost i sin församling. Men han war icke klok nog att stadga
församlingens wälwilja emot sig. Redan i början anklagades han hos Landshöfdingen
för den obillighet, "att twinga folket wid bröllop läja hans brudskrud",
och åter i Consist."att han satte taxa derpå och nekade wigsel för dem",
som ej wille så dyrt betala. Hade derföre icke heller sin företrädares
anseende och inflytande i församl. Efter
afflyttningen från Hubbo kom han i twist med Successor Lector N. Christiernin
i ekonomiskt mål, hwaröfwer å båda sidor fördes den skarpaste brefwexling,
som någonsin inför Consistorium i Westerås torde blifwit förd emellan
så upplysta män. Måste 1711 beklaga sig i Consist. att han ej
kunde förmå föräldrarna hålla sina barn i skolan, och att han ej fick
Landshöfdingens biträde att twinga dem dertill. Död 25 Juni 1714.
Gift 1. 1679 med Christina Christiernin, dotter af Prosten
i Fellingsbro, f. 1660, död 19 Maj 1680. Begrofs s. d. med sin swärfader
Domprosten Dalekarlus och ett eget barn. 2. 1682 med Elisabeth Drefling,
som efterlefde, hennes fader lärer warit Bergmästare i Norrland. Barn:
Daniel, okänd; Pehr,
Commin. i Rättwik; Johan, Student, sedan okänd; Maria Christina,
ogift; Elisabeth, g. m. Byggmäst. O. Öström i Sala.
27. Johan Emporelius. Född i Köping 10 Febr.
1660. Fadr. Arvid Andersson, prestson ifrån Skara stift, war borgare.
Modr. Lisa Mårtensdotter. Namnet skulle ändtligen blifwa latinskt och
af födelseorten, Emelius, men då en annan förekommit honom dermed, grep
han till grekiskan. Märkligt, att han ifrån Köpings skola kom 1678 så
underbyggd till Upsala, att han kunde gagna sig af de acad. föreläsningarna.
Wid 22 års ålder begärdes han till Rector Scholæ
i Köping, men då Consist. nekade för hans ungdom och äldre sökande,
fortsatte han studierna, utan att söka Magistergraden. Utn. ConRector
i Westerås skola 6 Juni 1694. Tilltr. Rectoratet ib. 1702. Pwgd 19 Sept.
1703. Histor. och Philos. Moral. Lector wid gymnasium 1706. Theol. Lector
och Pastor i Hubbo 1707 och disputerade med heder pro
loco i Upsala. Till båda sistnämnda tjenster hade han Kongl.
fullmagt, äfwensom, efter Consistorii recommendation, till Mora pastorat,
dat. Stralsund 21 April 1715. Tilltr. 1716, introd. af Biskop Carlsson
27 Febr. följ. år. Är antecknad för wackra kunskaper och i synnerhet
för insigt i grekiskan. Äfwen god Pastor, men förföll de sednare
åren i mycken swaghet och dog öfwermätt af lefwande 9 Mars 1739.
Gift 5 Nov. 1703 med Elisabeth Tilas, dotter af Kyrkoh. i Catharina
församl. i Stockholm Mag. Er. Tilas och styfdotter till Domprosten
Mag. Dwan i Westerås, f. 1687, död
29 Juni 1762. Barn: Elisabeth, g. m. Prosten Mag. Westblad
i Orsa; Catharina Maria, g. m. Prosten i Ihrsta Mag. J.
Torslund; Helena Margareta, g. m. Prosten O. Jernberg i Ö.
Fernebo af Upsala stift; Beata, g. m. Lectorn Mag. J.
Evelius; Eric, kallade sig Emporell och blef Lieutenant;
Emerentia, död ung.
Skrift: Disp.
pro Lect. Theol. de Monarchia Divina. Præs. Prof. Esberg. Ups.
1707. 8:o.
28. Mag. Petrus Wollenius. Född i Kila församl.
och byn Wollen 31 Dec. 1694 af bondfolk, Olof Isacsson och Marg. Andersdotter.
Okända äro hans utwägar att i Westerås lärohus bereda sig till studentexamen
i Upsala 1717. Magister 1725. Pwgd 22 Aug. 1726, på kallelse af Landshöfd.
Baron Törnflycht. Tjenstgjorde ock hos RiksRådet Grefwe G. Cronhielm.
Hans befordringar woro sedan icke många, men skyndsamma och betydliga.
Commin. i Mariæ
Magd. församl. i Stockholm 1730. Uppförd å förslaget hit 1739 med företrädarens
måg Lector Evelius, som till församlingens saknad dog före walet, fick
Wollenius stor pluralitet af röster och Kongl. fullmagt 1740. Tillträdde
1741 och blef Hon.Prost. ContractsProst 1742. Wisade sin theol. kunskap
såsom Predikant wid prestmötet 1745, vice Præses
1750 och Præses
1753. Redan 1742 illa beswärad af många barns klagan och bekännelser
om trolldom, som liknade sig till 1679 års uppträden, men genom fogligare
behandling och af bristande bewis afstadnade allt wid de Brenners domstol.
Twingades 1743 att följa den upproriska Dalallmogen till Stockholm,
dock utan någon ledsam påföljd. War både werksam Pastor, äfwen med kyrkans
utbyggnad m. m., och stark boställsskötare. Han uppodlade ett kärr,
Lomsmyran kalladt, af 100 tunneland och sökte hos Konungen säteri-frihet
derpå, som hänwisades till ständerna, utan önskad påföljd. Gjorde ock
en artig beskrifning öfwer Mora socken, hwaraf manuscriptet ännu i sednare
tid warit i behåll. Död 21 Jan. 1767.
Gift 30 Juni 1730 med Catharina Elis. Kellin, som war hans företrädares
i Mariæ församl.
Commin. C. Kellins dotter med Elis. Sæbin.
Hon blef död 3 Sept. 1759, f. 20 Juni 1713. Barn: Carl Olof,
Ingenieur, bodde i Mora; Pehr Gustaf, Lieutenant wid Dalregimentet,
stor violist.
Skrifter: Likpred. öfwer An. Malm, g. m. Urmakaren And. Fredman.
Stockh. 1743. —
Grafskrift öfwer Kyrkoh. i Nora Ol. Noræus.
Ups. 1720. Pat.
29. Johan Mauritz Holmqvist. Född i Stockholm
27 Juli 1705. Son af Commissarien i Swea Hofrätt Ol. Holmqvist och Beata
Klingsberg, förut g. m. Kyrkoherden i Stora Schedwi Mag. L.
Holenius. Redan 1721 inskr. Student i Upsala hade han sedan goda
tillfällen att wistas wid acad. Känd för skicklig och pålitlig af Consist.
förordnad 1737 att förrätta Sysslomansvices wid Westerås Domkyrka, och
fortfor dermed inpå 1740. Pwgd s. år, kallad till Huspred. af RiksRådet
Grefwe Th. Bielke. Året derpå E. O. Esquadrons-Predikant wid Lifregim.
till häst, hwarpå han samma och följ. år bewistade Finska campagnen,
samt 1743 och 1744 den Skånska. Ordin. wid samma Regim. 1744 och förste
Pastor i Dec. 1745. Wid branden i Stockholm 1751 mistade han all sin
egendom. Fick sent Pastorslönen, föga mera än till hälften. Utgick också
i det Pommerska kriget 1757 och sökte följ. år, ännu utewarande, förslag
till Folkerna pastorat. Erhöll rum derpå, men då en gammal man efter
beswär hos Konungen dömdes berättigad att ingå, blef Holmqvist för honom
af Cons. utesluten, hwaröfwer han klagade med groft owett emot ÄrkeBiskop
Troilius och hela Consist. ÄrkeBisk. förswarade sig med widlöftig
och skarp wederläggning, äfwensom Lector Herweghr skref för Consist.
och det blef derwid. Emedlertid hade han på begäran fått afsked med
nådig resol. att likafullt räkna tjenstår och uppbära pension, till
dess passande befordran kunde winnas. Sedan ock Riksens Sländer både
1762 och 1765 gifwit honom föreskrift till pastorat, fick han profwa
till flera goda lägenheter, men allt förgäfwes. Slutligen wände han
sig till Mora, och då synes han uppenbart hafwa rönt Consistorii owilja
med förbigående för en 10 års vice Pastor. Lätt hade han att utklaga
honom och wann Konungens fullmagt 12 Juli 1768. Hitflyttade s. år och
introd. af Biskopen 17 Juni 1770, blifwande följ. dag Honor.Prost. Ett
sträft sinnelag, som fälttjensten och motgången ännu mera uppäggat,
gjorde honom ofta obehaglig och ådrog honom owänner. Äfwen i församlingen
war han icke älskad. Då han länge stridt med bönderna om en kyrkoport
för likens inbärande, måste han i allmän sockenstämma höra: Gud gifwe
wi blefwe af med dig, wi skulle gerna bära dig genom alla portarna till
grafwen. Hade dock äfwen sin förtjenst, som de fördomsfrie erkände.
Död 28 Dec. 1774.
Gift 24 Juni 1749 med Beata Christina Cederholm von Smalensee,
dotter af Kamereraren i KrigsCollegium, Commissarien Abr. Cederholm
v. S. och G. Christina Tilas, f. 1724, död 16 Maj 1761. Af 8 barn: Johan
Abraham, Landträntmästare i Fahlun; Pehr Jacob, Fänrik wid
Dalregim.; Carl Olof, f. 1754, död 20 Aug. 1813, ÖfwersteLieut.
i arméen och Corporal wid Lifdrabantcorpsen; Gabriel Magnus,
Råd- och Handelsman i Fahlun; Eva Beata, g. m. Prosten Samuel
Gezelius [står Joh.
Gezelius] i Orsa.
[Här
anges en rättelse "gemensam resning" på s. 347
r. 12 uppifrån, som jag inte kunnat lokalisera. /SZ]
30. Doctor Anders Swedelius. Född i Westerås
16 Nov. 1737. Son af Domprosten Doctor Jac.
Swedelius. Efter första besöket i Upsala 1745 widare handledd af
Magg. Brunnmark och Schedwin återkom han för att på egen hand öka sina
kunskaper. Phil. Cand. 1759. Magister 1761. Pwgd 14 April 1763, kallad
till E. O. Predikant wid Artilleriet i Stockholm. Böneprest i Kongl.
Slottskyrkan och v. Notarie i Kongl. HofConsistorium s. å. Ordin. Notarius
1765, och 1768 Ordin. Hofpredik. hos Konungen. Sedan Sollerön blifwit
afskiljd till eget pastorat, föreslagen och wald till Mora samt utnämd
af Kon. i Dec. 1775. Wid tilltr. 1777 ContractsProst. Concionator wid
prestmötet 1783 och Vice Præses
1787. Stiftets Deputerad wid jubelfesten i Upsala 1793. Utn. Theol.
Doctor wid tillfälle af Kronprinsens födelse och promov. i Upsala 1800.
Ledamot af K. Patriotiska Sällskapet och Sams. pro fide et Christianismo.
Wid Dala Fricorps' uppsättande 1789 synnerligen hedrad af Konungen med
besök i prostgården och med förärande af större guldmedaljen för medborgerliga
dygder. Af hedersamt och intagande utseende, wackra embetsgåfwor och
lättsamt umgänge. Godhet war hufwuddraget i hans charakter. Ofta lidande
af gikt och på ålderdomen pröfwad af ömma förluster lefde han dock till
2 Juli 1809.
Gift 1. 1772 med Anna Marg. Fahlsten, dotter af Rector Scholæ
i Nora Mag. E. Fahlsten, f.
1752, död 24 Dec. 1777. Barn: Gustawa, g. m. Prosten E.
Hallander i Kohlbeck; Anna Elisabeth, f. 1774, död ogift
1795; Jacob, död 5 år gammal. Gift 2. 9 Febr. 1779 med Justina Elisab.
Schotte, Prosten i Haraker G. Schottes
dotter, f. 1757, död 22 Febr. 1805. Barn: Göran,
Magister och Bataljonspred. wid Dalregim., död wid arméen 1808
[Nej, levde till 1823, se Dalregem.
/SZ]; Anders, f. 1782, Grosshandlare i Stockholm,
död 1834; Hedvig Carolina, f. 1783, g. m. Capitaine L. F. Fahnehielm;
Pehr Gustaf, Past. et Præp.
i Mora; Elisabeth Justina, f. 1787, g. m. Öfwersten wid Dalregimentet,
Ridd. af Sw. O. H. W. Örn.
31. Olof Pehrson Arborelius. Född i Säby
22 Maj 1748. Fadr. sedan Past. et
Præp. i Rättwik.
Stud. 1768. Pwgd 20 Maj 1773 och Adj. Past. i Rytterne. Tjenste-och
Nådårspredik. efter sin fader i Rättwik 1774. Kom till Pastor i Kila
1777 och till Gustafs församling 1778, att bestrida tjensten under vacancen
och stadnade qwar hos tilltr. Pastor. Commin. i Elfdalen 26 April 1784.
Kyrkoh. i Floda 21 Nov. 1803. Emedlertid v. Pastor i Elfdalen och äfwen
der utn. Kyrkoh. 16 April 1804. Skulke i Maj 1805 tillträda Floda, såsom
f örst erhållet, men skötte sitt år derst. med Consist. bifall genom
vicarius, förblef i Elfdalen och mottog pastoratet genom accord s. å.
Föreslagen hit 1810, erhöll han Konungens collationsbref 15 Nov. Tilltr.
1812 och war redan i April förordnad ContractsProst. Af förkylning wid
flyttningen död 4 Juni s. å.
Gift 1. 20 Oct. 1778 med Gustawa Carolina Ternsten, f. 1748,
död 9 Maj 1785, Capitaine J. Ternstens dotter med C. M. Lilo. 2. 3 Jan.
1786 med Ulrica Maria Muncktell, dotter af Geschwornen wid Fahlu
grufwa J. E. Muncktell och Magd. Nordman, f. 23 Oct. 1767. Af 12 barn:
Pehr Johan Arborelli, f. 1786, Lieutenant, sedan engagerad wid
Stora Kopparberget; Christina Magd., f. 1788, g. m. Kronofogden
E. O. Holmberg, död 1821; Ulrica Charlotta, f. 1789, g. m. Secret.
N. Lejonflycht; Olof Ulric, Past.
et Præp. i Orsa;
Carl Gustaf, f. 1796, Handlande och Commissionair; Beata Cathar.,
f. 1798, g. m. Landtbrukaren D. Wesström; Gustawa Fredrica, f.
1799, ogift; Fredric Samuel, Pastor
i Säby; Eric Gideon, Handlande och Landtbrukare; Maria Carolina,
f. 1808, ogift.
32. Mag. Anders Jacob Schultzberg. Född i
Gunnilbo 31 Aug. 1771. Fadr.
slutl. Prost i Skinnskatteberg. Orerade, som gymnasist, i anledning
af freden med Ryssland 22 Oct. 1790. Stud. 1791. Magister 1797. Kallad
till Huspred. af Landshöfd. af Wetterstedt i Upsala 1798 och pwgd 17
Juni. Præsiderade
i Upsala 1799. Past.ex. 17 Dec. 1800. Extr. Hofpredikant hos Hertigen
af Södermanland 17 Mars 1801 och uppwaktade med tjenstgöring. Commin.
i Jacobs och Johannis församl. i Stockholm 1806. Extr. Kongl. Hofpredikant
efter Hertigens uppstigande på thronen 1809. Af Konungen utnämd Kyrkoh.
här 19 Febr. 1813, sedan han med församlingens flesta röster wid walet,
äfwensom genom deput., blifwit begärd. Tilltr. 1815 och straxt ContractsProst,
men lemnade ifrån sig expeditionen 1820, redan till helsa och krafter
aftagande. De följande åren allt mera förswagad och till all tjenstgöring
oförmögen. Död 15 Dec. 1824.
Gift 1805 med M. W. Britelli, f. i Calmar 18 Oct. 1778, dit
hon ock återflyttade. Barn: August Wilhelm, f. 1806, Capit. wid
Dalregim.; Maria Wilhelmina, f. 1808, g. m. Coopv.Capit. J. G.
Rothman i Calmar; Carolina Augusta, f. 1810, g. m. Coopv.Capit.
C. Sabelström; Carl Oscar, f. 1813, död 1834; Emilia Mathilda,
f. 1816, död 1834; Hedvig Jacobina, f. 1818.
Skrift: De
fodinis et officinis Riddarhytta in Vestmannia. P. II. Ups. 1799. 4:o.
33. Mag. Pehr Gustaf Swedelius. Född
i Mora 21 April 1785. Son af ofwanst. N:o 30. Inskr.
wid Upsala acad. 1793. Magister 1806. Lärare i Franska språket wid Elementarskolan
i Gefle 22 Mars 1810. Theol. Cand. 1816. Pwgd 28 April 1820. Past.ex.
s. d. Efter nära enhällig kallelse här Kyrkoh. 21 Juni 1826. Tilltr.
1828. Contr.Prost s. år wid introd. i Juli af Biskopen Doctor Wijkman.
Revisor i Stats-, Banco- och Riksgälds-werken 1832. Suppleant till Discontrevisor
1836. Riksdagsfullmägtig 1828—30,
1834, 1840. Uppförd i tredje rummet på stiftets Biskopsförslag 1839.
Ledamot af Kongl. Patriotiska sällskapet. Extra Opponens wid prestmötet
1842.
Gift 23 Oct. 1828 med Amalia Charlotta Zettersten, f. på Elfkarleby
kungsgård 18 Dec. 1806, dotter af Capit. L. Zettersten och C. J. Normelius.
Skrifter: Fransysk Grammatik med öfningar. Ups. 1814. 8:o. —
Fransysk och Swensk Lärobok till öfwersättning på båda språken. Ib.
1819. 2:a uppl. 1832. 8:o. —
Parisii Förklaring öfwer Lutheri Cateches. Öfwers. Sthm 1824. 8:o.
2.
Comministrar
Laurentius
— Joannes — Ericus Ingevaldi
— Henricus — Johannes Matthiæ
— Boethius Olai Moræus — Andreas
Laur. Elfdalius — Olaus Henrici Salæmontanus
— Andreas Olai Hedemorensis — Matthias
Simonis Ihrestadius — Georgius Canuti Moræus
— Olaus Andreæ Strand — Andreas
Åman — Lars Dicander — Johan
Moliz — Christian Hyckert — Samuel
Gezelius — Anders Sundstedt — Anders
Blomberg.
1.
Laurentius. På 1520-talet. Se Past. loci.
2. Joannes. War här 1532, då Kyrkoh. Andreas
blef mördad, och stod derefter ett halft år i Kyrkoherde stad, men omtalas
ej widare.
3. Ericus Ingevaldi. Före och efter 1548.
Förekommer på flera ställen. Se Past. i Orsa.
4. Henricus, "Sacillan i Mora" då han 1552
inför sittande tingsrätt i Hedemora fick af sin moder, "Barni Karin"
kallad, gåfwa på all hennes egendom.
5. Johannes Matthiæ.
1584. Se Past. i Bro.
6. Boethius Olai Moræus.
1601. Se Past. loci.
7. Andreas Laur. Elfdalius. 1608. Se Past.
i Gagnef.
8. Olaus Henrici Salæmontanus.
Pwgd 1615 och hitsänd till Hr Boo att wara dess Domesticus. Blef snart
den andre ordin. sacellanen med klockarebordet. Efterträdde Andreas
i bättre rummet 1625. Orator in
synodo Diaconorum 1627. En widlöftig skrifwelse finnes af honom,
innehållande sträng disput med fogden Eric Olsson, som på en fredag
tillställde kronostämma på Soll och hindrade folket ifrån gudstjensten
1634. Han tilltalade honom på befallning af "Mäster Pehr, dom aldrig
gaf Fogden en måltid mat, som de andra presterne." Då han färdades på
Oxbergswägen slagen till döds af åskan 2 Aug. 1636.
Gift med en dotter af Pastor Boethius Olai och
tillbytte sig af arfwet efter honom de mesta böckerna.
9. Andreas Olai Hedemorensis. Gjorde ett korrt
besök wid Upsala acad. 1632. Blef s. år Diaconus och Collega i Hedemora
skola, men flyttades 1636 till den i Westerås. Pwgd 15 Maj s. år och
v. Commin. här samt följ. år ordin. Död 1648.
Gift 1. 1637 med Karin Larsdotter ifrån Geddeholm i Ihrsta.
2. med Sara, Capellanens i Munktorp Andreæ
Olai dotter, som enligt Drottning Christinas bref 27 Sept. 1648
skulle årligen för sin fattigdom njuta 6 tunnor säd af socknens kyrkotionde,
så länge hon war enka. 1662 begärde pastor och församl. att hon ytterligare
måtte befrämjas till samma nåd. Hade då med twå döttrar endast en liten
stufwa. Af Capellansgårdens läge nära sjön, som gifwit alla gårdarne
namn af "Mora strand", nämnde sig båda sönerne. Olof
förekommer straxt; Andreas
tyckte mera om latinet och kallade sig Littorin, blef Commin.
i Norrberke.
10. Matthias Simonis Ihrestadius. Född 1615
i Limsta by af Ihrsta socken. Fadr. Simon Mattsson, bonde. Måste nöja
sig med den kunskap han i skola och gymnasium fått, då han 30 Nov. 1639
pwgdes såsom Collega Scholæ
i Hedemora. I prestmötet 1648 utnämdes han med allas samtycke till Capellan
här, men lefde endast till 1652.
Gift med den hederlige Prosten i Hedemora Andreæ
Dalekarli enka, Margareta, Boos dotter,
som således återkom på sin födelseort.
11. Georgius Canuti Moræus.
1653. Se Past. i Åhl.
12. Olaus Andreæ
Strand. Född här 19 Maj 1640. Som af ofwanst. N:o
9. Owanligt denna tid med en fattig gosse, att han redan 1652 blef
deponerad wid academien. Stud. sedan länge i Westerås och blef Skolmästare
i Mora 1663. Pwgd 17 Maj 1667, så att han ock kunde biträda såsom Adjunct.
Commin. 1670. War duglig i tjensten, men olyckligt benägen för dryckenskap,
så att han ofta nog illa förgick sig. Wackert är att se, huru hans gode
Pastor Nohrmoræus
sökte öfwerskyla, upprätta och förbättra honom, men det kunde dock ej
alltid hjelpa. Anfölls af slag 30 Nov. 1703, så att han mistade
mål och syn och afled korrt derpå wid årets slut.
Gift 1. 1670 med Eva Samuelsdotter ifrån Westerås, f. 1643,
död 1695. 2. 1696 med Sara Danielsdotter, Majoren Daniel Jonssons
på Sollerön dotter, som efterlefde 1719. Barn: Samuel Strandell,
blef Borgmästare i Linde; Olof,
Commin. i Åhl; Sara, g. m. Föraren Magnus Broms; Catharina,
okänd.
13. Andreas Åman. Född i Stora Tuna
och Sörbo 29 Nov. 1669. Fadr. Eric Larsson, bonde. Stud. i Upsala 1692.
Pwgd 7 Maj 1695 till Adjunct hos Pastor i Tuna. Commin. i Mora 1704.
Redlig prest med temliga gåfwor. Respondens i prestmötet 1717. War wid
tilltagande år sjuklig, men fick isynnerhet en swår anstöt på en resa
till Sollerö capell af en gruflig storm, hwarifrån han med plats räddade
lifwet. Wågade sig dock till prestmötet 1728, men återkom alldeles oförmögen
och dog natten emellan 29 och 30 Dec. s. å.
Gift 1699 med Christina Smeck ifrån Westerås, dotter af Rådm.
Er. Smeck och Christina Bergia, f. 1672, död 1730. Af deras sju barn
tog sonen Eric namnet Siljestrand och blef prest, men för
oordentlig lefnad länge tjenstlös och till slut tiggare; Maria,
g. m. Kyrkoh. Elfvius i Wika.
14. Lars Dicander. 1730. Se Past
i Floda.
15. Johan Moliz. Född i Nerpes socken i Österbotten
1711 wid årets slut. Fadr. v. Pastor och tillika Bataljonsprest flydde
för Ryssens ströfwerier med hushållet öfwer till Swerige och stadnade
i Stockholm. Hustrun nämnes icke. Efter korrt tid utnämd till Pastor
i en församling nära Åbo skulle han straxt flytta och begaf sig
derföre med barnen på ett fartyg, men omkom genom skeppsbrott
af storm på Ålands haf. Sonen Johan, det yngsta af barnen, hade blifwit
qwar i Stockholm, intagen på barnhuset och flyttades 1725 till Westerås,
der han först fick lära något i fattigskolan, och sedan för synnerlig
läraktighet sattes i trivialskolan. Student 1734. Pwgd 3 Juli 1736 och
först Pastors Adjunct i Floda. War sedan någon tid i Fleckebo förrän
han 1741 tillträdde sacellanien i Skerike. Då han 1744 profwade till
Comminister-tjensten här brukade han flera sällsamma uttryck, och äfwen
höll han efter predikan ett tal, som wäl war olagligt och äfwen åtalades,
men dock icke befanns af det innehåll att det kunde utesluta honom ifrån
förslaget. Hans förmodliga afsigt wanns, att han waldes och blef i församlingen
en lärare, som wäckte stor uppmärksamhet och rörelse hos många. Snart
kom ock en Klockareprest som predikade med allwar, och de åhörare funnos,
som anmärkte och begärde förklaring på de olika ordasätt som af dessa
lärare brukades. Dock, de arbetade på samma wäg till samma mål. Respondens
i prestmötet 1755. Död 11 Aug. 1757.
Gift 1739 med Margareta Austrin, dotter af Apologisten A.
Austrin i Westerås, f. 1720, död 10 Juli 1763. Af 10 barn: Johan,
Commin. i Arboga stadsförs.; Emanuel,
Commin. i Arboga landsförsaml.; Anders Gustaf, Bruksskrifware;
Ephraim, död 25 år gammal; Carl Henric, Corporal; Jacob
Wilhelm och Benjamin blefwo Handtwerkare.
Skrift: Predikan öfwer Ottes.-texten på E. Ord. Bönedagen 1756.
Westerås 1757. 4:o. —
Egentligen för Mora församlingsboer, som framför andra äro underkastade
frestelser, och att förtaga skadliga ryktens werkan i framtiden m. m.
Så har brefwet till Cons. [?]
16. Christian Hyckert. Född i Avesta 7 Nov.
1719. Fadr. Comminister. Förföljd
af fattigdomen sträfwade han fram till sitt mål och kom 1743 ifrån Westerås
till Upsala acad. Pwgd 21 Juli 1747, kom till Commin. i Kila och flyttade
med honom till Berg. War 1749 en tid i Sura, men åter till Berg. Pastors
Adj. i Hedemora 1752. Commin. här 20 Nov. 1759. Berömlig man i studier
och andra stycken. Af tryggt och allwarsamt lynne, nöjsam i umgänge
med sina anmärkningar och uttryck. För flera upplysningar i denna samling
har man att tacka hans uppmärksamhet. Hans sätt att tala med sina barn
war särdeles, men muntrande. De sednare åren mycket sjuklig. Hade responderat
i prestmötet 1768. Död 11 Nov. 1778.
Gift 3 Maj 1763 med Margareta Gottmark, Prostens
i Elfdalen dotter, f. 1735, död 3 Febr. 1783. Barn: Johan Fredric,
Supercargeur och Protoc.Secret.; Gustaf, Prost i Mariefred; Brita
Helena, död 18 år gammal; Christiana, ogift; Gustawa,
g. m. Kyrkoh. Er. Scherwin i Skultuna;
Ulrica Elisabeth, ogift.
17. Samuel Gezelius. Se Past.
i Orsa.
18. Anders Sundstedt. Född i Stora Schedwi
20 Maj 1740. Fadren Hemmansegare. Hade 1764 slutat sina läseöfningar
i Westerås och kom till Upsala acad. Kallad till Adj. af Commin. i Gagnef
pwgd 19 Juni 1768. Kom till Pastor i Nås 1776 och uppehöll tjensten
efter hans död. Biträdde Pastor i Sophia Magd. 1781 och förblef der
efter hans död följ. år. Skolmästare och Klockareprest i Mora 6 Juli
1783. Commin. på stället 4 Maj 1795. V. Pastor 1811. Efter sin bildning
och förmåga nyttig för allmogen. Död 24 Dec. 1815.
Gift 1. 1779 med Brita Maria Fröman, Ombudsmans dotter i Nås.
Hon dog 1785. En son, som begaf sig till sjöss. Gift 2. 15 Nov. 1796
med Anna Gustawa Edman, dotter af LandsSecret. Assessor G. Edman
i Fahlun, som dog 8 Febr. 1823, i 70:de året.
18. [Felnumr.]
Anders Blomberg. Född i Mora 23 Oct. 1770. Fadren af lika namn till
slut Regim.Wäbel wid Dal-regim. Modren Sara Magd. Berlin. Stud. 1794.
Pwgd 1 Oct. 1796 och Pastors Adj. i Lillhärad. Dito i Munktorp 1800
och v. Pastor s. å. Söktes twå gånger hos Konungen att komma der på
Commin.-förslag, men förgäfwes. Blef i stället den walde åldrige mannens
Adjunct och snart vicarius. Commin. i Skultuna 12 Sept. 1803. Erhöll
transp. hit 1816. V. Pastor 1822. Har flera år haft tjenstledighet.
Gift 11 Febr. 1802 med Ulrica Christina Wessing, dotter af v.
Notarien i Hofrätten J. M. Wessing på Skästa i Lillhärad och M. C. Funck,
f. 1772, död 25 Jan. 1839. Barn: Hedvig Ulrica, f. 1809, g. m.
Bruksinspekt. Siggard Elis Fahlroth i Båtstad; Anders Wilhelm,
f. 1811, Bruksinspektor; Lovisa Charlotta, f. 3 Mars 1814.
3. Skolmästare
och Klockareprester
Ericus
Matthiæ Wallenius —
Ericus Laurentii Acharius — Andreas
Erici Nohrmoræus — Olaus Matthiæ Kumblæus
— Olaus Andreæ Strand — Ericus
Petri Emelius — Petrus Andreæ Machlinus
— Johannes Joh. Nohr-Sylvius — Petrus
Johannis Hasselbeck — Lars Dicander — Lars
Ekman — Pehr Torbergius — Lars
Elfvius — Johan Westander — Samuel
Gezelius — Jacob Reinhold Lund — Anders
Sundstedt — Anders Hesselius — Lars
Woxén — Gustaf Godenius — Abraham
Wolther Lidfors.
1.
Ericus Matthiæ
Wallenius. Den förste som igenfinnes wid 1643. Se Past.
i Serna. [Patronymen Michaelis
där.]
2. Ericus Laurentii Acharius. Tillika Pastors
Adjunct 1652. Commin. i Swärdsjö
1658.
[Här
anges en rättelse "Lohrman"
på s. 354 r. 25, som jag inte heller kunnat lokalisera. /SZ]
3. Andreas Erici Nohrmoræus.
1658. Se Past. på stället.
4. Olaus Matthiæ
Kumblæus.
Född wid 1638. Såsom Djekne här antagen 1663 till Pædagog,
sedan Konungen anslagit någon kronospanmål till aflöning. Blef pwgd,
men kom snart härifrån, okändt till hwad ort. 1666 war han lärare på
barnhuset i Stockholm och nämnes äfwen Pastor 1678. Klagade ofta öfwer
sin nöd och sökte lägenhet här i stiftet. Hade ock själawården öfwer
fångarne på tukthusen 1686. Död i Nov. 1690.
Utgaf Grafskrifter på latin och swenska öfwer Kyrkoh. A. Wallenius
och dess fru. Sthm 1665. Fol. 7 ark.
5. Olaus Andreæ
Strand. 1665 eller deromkring. Commin. loci
1670.
6. Ericus Petri Emelius. 1670. Se Past.
i Wenjan.
7. Petrus Andreæ
Machlinus. 1695. Se Past. i Ohre.
8. Johannes Joh. Nohr-Sylvius. Född i Nora
socken, fordom Noreskoga kallad, 1659. Efter lyktade studier i Westerås
besökte han Åbo acad. Blef Collega i Lindes skola 1689 och fick
det året ingen lön, ty Rectors hustru hade uppburit den wid hyttorna.
Pædagog i Malung
1693. Ledsnade der, pwgd 1695 och sedan Adj. på flera ställen. Tilltr.
skoltjensten här 1701. Vicarius i Wenjan 1710. Pastor i Mora önskade
honom dit, kunde eljest aldrig hjelpas. Hade dåligt witsord om sig.
Död i Jan. 1718.
Gift 1. 1698 med Sara Sewallius, enka efter Commin. Arbman
i Malung. 2. med Sara Larsdotter, som efterlefde med barn. Maria,
g. m. Soldaten Hans Odrucken.
9. Petrus Johannis Hasselbeck. Född i Skinnskatteberg
1680. Fadr. Commin. Stud. 1702.
War 1704 i Consist. illa ansatt af en flicka i Fahlun. Pwgd af Biskopen
Doctor Lang i Westerås 1710. Adj. hos Pastor i Orsa till 1718 och då
Skolmästare här. War 1721 hårdt plågad af giktwerk i knän och ben. Död
29 Jan. 1724.
Gift 1713 med Anna Aurivillius, Kyrkoh. i Harmånger Joh. Aurivillii
dotter med Sara Elfvius ifrån Orsa, död 4 Maj 1742. Barn: twå döttrar,
gifte med bönder i Orsa.
10. Lars Dicander. 1724. Commin.
här 1730.
11. Lars Ekman. Pastors Adjunct, antagen
till förste Klockareprest 1721. Tillika Skolmästare 1730. Se Commin.
i Ramsberg.
12. Pehr Torbergius. Född i Leksand 1689.
Fadr. Commin. Något tillwand i sockneskolan
sändes han till Westerås och kom ifrån gymnas. till acad. 1709. Pwgd
3 Oct. 1717 och Pastors Adj. i Åhl. Korrt derpå flyttad till Malung
att wara Nådårsprest och blef der Skolmästare 1720. Pædagog
här 1734 och war äfwen Klockareprest. Ordspråk och uttryck efter honom
wittnade om besynnerligt lynne. Död i Fahlun 1739.
Gift 1720 med Margareta Floræus,
Kronofogdens i Malung Er. Floræi
dotter, död i Mora 1 Dec. 1784. Barnen okände.
13. Lars Elfvius. Född i Floda 7 Mars 1706.
Fadr. Kyrkoherde. Stud. i Upsala 1729.
Vic. Collega Sch. i Nora 1735 och pwgd i Aug. s. å. Blef sedan ordin.
Collega, men 1737 Adj. i Hed och 1738 i Serna. Befordrad 1740 hit till
båda dessa tjenster, men war en owärdig man som icke förtjente någondera.
Flera gånger pliktfäld wid Häradstinget för elakt lefwerne, war i osämja
med sin hustru och anklagad för otukt med gift person. Måste 1751 alldeles
öfwergifwa Klockareprest-sysslan, som sedan en tid bestriddes af serskild
man. Äfwen skoltjensten war han twungen lemna till en vicarius
med bibehållande af lönen, utom hwad tjenstförrättaren skulle uppbära.
Död 30 Dec. 1759.
Gift 1. 1741 med Margareta Floræus,
Kyrkoherde-dotter i Serna, död 1755,
som sökte äktenskapsskilnad. Modren rådde henne till förlikning. Utgången
okänd. 2. 1758 med Catharina Lundborg ifrån Fahlun, som med en
dotter efterlefde.
14. Johan Westander. Klockareprest 1751.
Skolmästare tillika 1760. Se Past. i Säby.
15. Samuel Gezelius. Klockareprest allena
1768. Commin. loci 1779. Se Past. i Orsa.
16. Mag. Jacob Reinhold Lund. Skolmästare
1768. Tillika Klockareprest 1779. Se Pædagoger
i StoraTuna.
17. Anders Sundstedt. Erhöll begge tjensterna
1783. Se Commin. in loco.
18. Anders Hesselius. Likaså 1796. Se Commin.
i Elfdalen.
19. Lars Woxén. Född wid Woxna bruk
i Helsingland 8 Mars 1767. Fadr. Kolare för bruket. Anledningen att
inkomma och stadna i detta stift är okänd. Stud. i Upsala 1787. Pwgd
19 Maj 1794. Blef då och förblef Pastors Adjunct här, tilldess han 1805
med fullmagt på dessa förenade tjenster fick straxt tillträda. Owäntad
war en så ung och kraftfull mans tidiga död 21 Oct. 1814.
Gift 23 Nov. 1813 med Anna Andersdotter, af bondeslägt ifrån
Sophia Magdal. församl., f. 24 Dec. 1777.
20. Gustaf Godenius. 1815. Se Past.
i Gustafs församling.
21. Abraham Wolther Lidfors. Född i Wahlbo
socken af Gestrikland 22 Juni 1800. Fadren Bruksinspektor. Modren Christ.
Ulrica Arnberg ifrån Stora Tuna. Slägtskap förde honom in i stiftet
och till Westmanl. och Dala nation i Upsala 1822. Pwgd 3 Juli 1823 och
Pastors Adj. i Elfdalen. Flyttade till Commin. i Mora 1825, till Pastor
i Lima 1827 och åter till Mora 1828. Klockareprest och Skolmästare ib.
29 Aug. 1831. Död 19 Mars 1844.
Gift 1832 med Jacobina Johanna Maria Grönwall, f. 8 Mars 1812
i Götheborg af Kronofogden Grönwall och F. Normelin. Barn: Wolther
Edward, f. 11 Febr. 1833; Carl Axel, f. 25 Aug. 1835; Maria
Magdalena, f. 7 Maj 1837; Laura Regina, död; Hedvig Amalia,
f. 31 Maj 1840; Gustaf Ludvig, f. 6 Sept. 1842.
Åter
till "Herdaminne"-start