Andreas Magni Nortman — Andreas Stephani Bergius — Andreas Eric Nohrmoræus — Thomas Jonæ Columbus — Hermannus Petri Sedsbeckius — Martinus Ericus Anagrius — Johannes Erici Thermænius — Samuel Gustawi Lodigius — Gustaf Dan. Fornæbius — Joannes Dan. Solinus — Andreas Sahlström — Daniel Nordlind — Benjamin Norrman — Olof Kumblæus — Andreas Morin — Gustaf Schilling — Johan Sewallius — Swen Bruhn — Samuel Psilander — Carl Morin — Tiburtz Tiburtius — Torkil Gram Fjerdhundrensis — Andreas Wellstadius — Andreas Norenius — Johan Anagrius — Jonas Berglind — Andreas Kalsenius — Eric Körsner — Andreas Gottmark — Daniel Ramén — Henric Lindbohm — Jacob Fabricius — Pehr Sandel — Pehr Joachim Ertman — Olof Petræus — Jacob Wallman — Uno Brander — Henric Höijer — Göran Ericsson — Daniel Godenius — Georg Brandt — Magnus Petræus — Gustaf Engzell — Claes Gideon Calén — Carl Berglöf — Carl Norberg — Eric Holmqwist — Anders Gustaf Barchæus — Anders Gustaf Klosterberg — Göran Swedelius — Carl Håkan Betulander — Carl Arhusiander — Samuel Henric Sjöberg — Isak Aron Lindbom — Johan Fredric Hammarin.
Mag. Andreas Magni Nortman. Hemkommen ifrån Tyskland blef han straxt antagen till Regements-Pastor 1647. Utgick följande år till armeen och Pwgd på wägen i Stockholm. Philos. Magister i Rostock 22 Maji 1649. Om hans tjenst finnes dock intet synnerligt antecknadt förr, än i Polska kriget, det han till dess slut bewistade, med temligt anseende såsom en rask och stormodig man. Förswarade ock sitt namn med goda betyg, som han till Domkapitlet hemsände, och fick slutligen såsom Legationsprest i Fredscongressen 1660 ett ståtligt afskedspass. Kyrkoherde i Stora Schedwi 1661.
Andreas Stephani Bergius. Straxt efter ordination Bat.-Pred. 1653 och snart commenderad i fält. War der kamrat, men icke wän med den föregående, om hwilken han utspridde elakt rykte, och måste derföre stå till swars. War ock dåligt ansedd, då han 1658 hemkommit och förordnades att betjena de pestsjuka i Westerås. Se Commin. i Fleckebo.
Andreas Eric Nohrmoræus. Pastors i Mora Adjunct, antogs 1658 för de hemma warande af Regimentet och följde dem ut emot Norrige. War dock åter följande år i Mora och blef sluteligen derstädes Kyrkoherde.
Thomas Jonæ Columbus. Son af Pastorn i Husby Professor Jonas Columbus af dess förra gifte, war säkert predikant för Dala krigsfolket och i synnerhet tjenstgörande i Polska kriget, ehuru uppgiften icke kan documenteras af publika handlingar. Synes nog likt att han blifwit Pwgd utom stiftet, wid någondera af de täta Biskops-vacancer i Westerås på 1670:talet. Efter styfmodrens död 1685, då wid det lilla arfskiftet alla barnen uppräknas, nämnes ock "krigspresten Thomas, som med hustru och barn på många år icke låtit höra af sig." Detta är icke det enda exemplet, att sådane prester hade hustru med sig i fält, åtminstone i granskapet. Ehuru så föga känd borde han dock icke utelemnas här, då så få regementsprester från denna tid kunnat igenfinnas.
Hermannus Petri Sedsbeckius. Hofpredikant hos Grefwe Oxenstierna på Tidön, befordrad till Regements-Pastor 1662. En kort anteckning säger, att han 1666 om sommaren bröt upp med en Bataljon, men hwart, nämnes icke. Hade sina äfwentyr äfwen hemma och ostadiga försök, till dess han 1671 blef Kyrkoherde i Kungsåra.
Martinus Ericus Anagrius. Adjunct i Bjursås, utsedd af DomCapitlet 1666 till följe af Krigs-Collegii skrifwelse, deruti en öfwad prest begärtes för detta Regemente. Synes skett till någon expedition, som snart upphörde, ty han återgick korrt derpå till sin förra station. Se Pastores i Bjursås.
Johannes Erici Thermænius. Huspred. hos Herr Gust. Kurk och Bataljons-Predikant 1666, då han nämnes straxt commenderad till Liffland. Heter Regementspastor 1671 och wistades då hos Landshöfdingen i Fahlun. Såsom gift war han mycket fruktande, att åter få uppbrotts-ordres, men lyckades dessförinnan blifwa Kyrkoherde i Swärdsjö, 1675.
Samuel Gustawi Lodigius. Biscopens Domesticus, blef Bataljons-Predikant 1671. Gick 1673 ut till Pomern, befordrad snart till Regementspastor. Bewistade hela kriget på Tysk botten, äfwensom i Skåne och Blekinge. War synnerl. olycklig under sin tjenst i kriget, med sjukdom, flygt, fängelse, brand m. m. Klagade efter hemkomsten öfwer sitt mångahanda lidande i fält, rönte ock hemma motgång, hafwande till lön, att för dryga utlagor bruka ett dåligt kronohemman. Blef ock Kyrkoherde i Swärdsjö 1693, men straxt död.
Gustaf Dan. Fornæbius. Född i Möklinta socken och Fornby. Student i Upsala 1666. Pwgd 29 Febr. 1673 till Bataljonspredikant här, och war äfwen tjenstgörande i kriget. Säges dock snart kommit hem och äfwen nödgats afstå ifrån sysslan ob sordidam vitam, som någon antecknat, men ock för sjuklighet och swaga ögon. Wisst är, att 1682 wistades han sjuk i Möklinta och fick, efter Kongligt bref, collect i Stockholm och på flera orter. Hade 1676 årligt underhåll af 6 t:r säd. Blef allt mera swag och till slut alldeles blind. Mistade 1722 genom wådeld sitt hus och hem med alla lösören och lefde ännu 1725 med lika underhåll.
Gift 1675 med Maria Prenberg i Folkerna, som blef innebränd wid wådelden 1722, om han icke war omgift.
Mag. Joannes Dan. Solinus. Regementsprest för utskottsfolket af Dalarne, som 1675 utgick emot Norrige till gränsens förswar. Landshöfdingen begärade i Consistorium "denne Herr Jöns såsom sig behaglig och bekant med folkens manér." Åter 1679 war han med krigsfolket neder till Bohus och hade 1680 kallelse till ordinarie Regementet, men försakade anbudet, om han än någon tid bestridde tjensten. Se Past. i Kolbeck. [Des. Köping.]
Andreas Sahlström. Kallad Compagnieprest, då han ock 1675 följde till Norrska gränsen, och blef ord. Bat.-Pred. 1680. Med ringa lön hade han för sig och de sina nödtorftig utkomst, såsom tillika Pastors-Adjunct i Orsa. Ofta förordnad och äfwen till pastorat föreslagen, ändtligen Kyrkoherde i Sundborn 1694.
Mag. Daniel Nordlind. E. O. Predikant wid konungens Lifgarde, befullmägtigad Regementspastor här 8 Oct. 1692, sedan han, efter konungens tillstånd blifwit ibland flera sökande ordentligen wald af både officerare och soldater. Kongl. Hofpredikant 1700. Slutligen Biskop i Strengnäs Stift. Se ock Past. i Folkerna.
Benjamin Norrman. Född wid 1670. Fadren Prost i Stora Schedwi är ock här ofwanföre såsom Regementspastor uppförd. Student i Upsala 1682. War redan 1694 i fråga att blifwa Bataljonspredikant, då Öfwerste Hejdenfeldt begärde Consistorii betyg om hans capacitet. 1695 10 Maj examen subiit solus, ne alii ignorantiam ejus in studiis audirent, skref Sam. Höjer. Consistorium skref dock så, att det med skäl önskade hans befordran. Med prestwigningen dröjdes till Julii 1786, då många samma gång ordinerades. I Jan. hade han fått fullmagt efter Sahlström, men war ännu hemma 1699, då honom tillböds conservera Kyrkoherde-Enkan i Fleckebo, men wille icke för husets skuld. Till sin olycka gick han heldre i fält, der han bewistade slaget wid Narva och omkom i November 1700.
Mag. Olof Kumblæus. Confirm. Regementspastor 21 Nov. 1699 och derpå Pwgd 1700. Begynte sin tjenstgöring på Seland och fortfor genom Kurland, Lithauen, Polen m. m. Efter honom finnes bref till Biskopen i Westerås om presternas stora elände i kriget, som dock ej synes ännu gått så hårdt uppå. Af sin Öfwerste Grefwe Stenbock tidigt recommenderad till godt pastorat i Stiftet och sjelf längtande hem, måste han med missnöje mottaga Malung, hwartill konungen sjelf gaf fullmagten. Se Past. i Rättwik.
Andreas Morin. Rector Scholæ i Nora, tröttnade så wid den stränga Prosten Torners inspection, att han sökte sig derifrån och antogs 1700 till Bataljons-Predikant. Redan i April kommo ordrer att utmarchera och att presterna skulle wara tre wid samma Regemente. Korrt blef hans wistande i fält; ty redan följande år kom han hem utmattad och sjuk, sträfwande i stor nöd till dess han blef Commin. i Leksand.
Mag. Gustaf Schilling. Huspredikant på Tidön, antogs till Bataljons-Predikant af Grefwe M. Stenbock 1700. "Ehuru en annan war honom af hög hand föreslagen, wille han dock hos Konungen recommendera Schilling, som Biskopen uppgifwit." Tillsades att straxt följa Regementet för att njuta förplägning. War af Konung och Befäl wäl ansedd och blef Regements-Pastor 24 Nov. 1704. Likwäl hade företrädaren Kumblæus redan i Febr. 1703 blifwit transporterad och ingen träffad, som warit emellan dem. Flere gånger uppwaktade han Biskopen med skrifwelser, som äro förwarade. Om han bewistade det olyckliga slaget wid Pultawa, är icke säkert antecknadt. Redan 1707 25 Sept. erhöll han fullmagt på Romfartuna pastorat, men befalltes ännu en tid följa armeen. Synes dock hafwa undkommit olyckan, ty 1709 wid årets slut war han hemkommen och tillträdde sin nya lägenhet 1710.
Johan Sewallius. Utnämnd Bataljonspredikant då han blef Pwgd 1701 i Maj. Begaf sig oförtöfwadt ut till tjenstgöring och följde ständigt sitt Regemente, äfwen såsom Pastor efter Schilling. Blef icke fången efter Pultawa slag, utan undkom och följde konungen med dess lilla svit till Bender, der han bewistade calabaliken. Fick 1713 Konungens remiss till Consist. att få pastorat, men förblef i fångenskap till dess han med de andra lösgafs och fick begifwa sig hem. War 1715 i Nov. i Stralsund, då han sökte Orsa pastorat, som ock blef hans lott att tillträda 1716.
Swen Bruhn. Född i Konungssäter af Strengnäs Stift 1669. Fadren Comminister. Pwgd 1669 och Bat.Predikant wid Södermanlands Regemente. Flyttades efter någon tid till lika tjenst wid Dalregementet och uppgifwes derwid hafwa tjenat i kriget till 1705, då han befordrades till Runtuna pastorat i sitt nations-stift. Då den följande äfwen afses, synes underligt, att så många behöfdes på samma tid wid ett regemente, men en offentlig uppgift synes icke kunna betwiflas. Lefde i Runtuna till 16 Dec. 1748.
Gift med Anna Insulander, hwilkens Fader war Pastor wid Nyköpings Westra församling. De hade haft 15 barn.
Samuel Psilander. Född, enligt Åbo Herdaminne, inom Westerås Stift, hwartill dock ingen annan anledning kunnat finnas. Pwgd 1700, okändt hwarest, till Huspredikant hos ett förnämt Herrskap i Finland. I bref till Biskopen i Westerås 1701 i Nov. säger Pastor Kumblæus att för Regementets fördelningar war Grefwe Stenbock twungen, att antaga flera predikanter, och då antogs äfwen Psilander, som Biskop Gezelius befordrade till annan tjenst 1707. Nämnes då Huspredikant på Tykö gård. Blef Capellan i Getha församling på Åland 1708 och Kyrkoherde i Hammarlund med Ekerö församling ibid. 1709. Måste 1714, med många prester, fly undan den härjande Ryssen till Swerige, hwarpå Biskop Gezelius skref ifrån Stockholm till Westerås, att denne, som 5 år tjenat wid Dalregementet och länge arbetat i den Goldingska garnisonen, måste få någon befordran eller hjelp i detta Stift. Skref ock sjelf, då han 1715 uppehöll sig i Thorshälla, att få widare undsättning. Nämnes icke derefter förrän han säges efter slutad fred hafwa tillträdt sitt pastorat, men blifwit derwid död s. å. 1722.
Carl Morin. Född 1673 i Mora och Morkarleby af Bondfolk. Märklig är den berättelsen, att då Konung Carl wid den tiden war i Mora, der han på ett bröllop äfwen dansade med flickorna och af hustrurna begåfwades efter ortens sed med band och annat, frågade han en yngre qwinna hwarföre hon icke gaf honom något? — Swaret blef: "Du skall få det jag har under bältet." Hon war nemligen i hafwande tillstånd och erbjöd sitt wäntade barn. Gåfwan, som blef en gosse, accepterades, kallades efter Konungen och påkostades af honom till uppfostran och studier, så att han, efter nådig anstalt, i Upsala wårdades af Professor Salenius. Pwgd 6 Juni 1700 blef han Adjunct hos Pastor i Wika och förblef hos honom inpå 1704. Men i anledning af den anförda händelsen och den Kongliga nåd, som han åtnjutit, begaf han sig då till Kongl. fältlägret, att söka tjenst. Blef ock antagen till Bataljonspredikant wid detta Regemente, men till helt annan utgång, än han hade hoppats, så att han föll i fiendens händer. Af hans personalier i Mora Kyrkobok synes, att han 13 år följde Regementet och 7 år warit fången i Ryssland. Han blef således tagen långt efter 1709, omkring 1714 eller 15, wid hwilket tillfälle har icke kunnat utrönas. Sjuk och alldeles förslöad kom han, efter afslutad fred, hem till sin slägt i Mora, der han snart blef död 4 December 1723.
Gift 1700 med Anna Catharina Elfwius, Kyrkoherde-dotter i Wika, som efterlefde med tre barn, hwilka stadnade i bondståndet.
Lars Lennæus, Holmiensis, war Adj. i Betna förs. af Strengnäs stift då han 1706 antogs till Bat.Pred. wid Dalregem. Om hans tjenstgöring är dock intet bekant. 1712 befordrad till Brändkyrka pastorat fick han ock 1718 flytta till Östra Haningen allt i Strengnäs stift. Död 1719.
Tiburtz Tiburtius. Född i Fahlun 1684. Fadren Christopher Tiburtsson Handlande; Modren Brita Knutsdotter Hertzman. Stud. wid Upsala Acad. Pwgd 29 Maj 1707, efter kallelse af d. w. Öfwersten Grefwe A. J. Delagardie, som 1709 befordrade honom till Pastor wid det nya Dalregementet. Erhöll ock Rådets interimsfullmagt 21 Oct. s. år, men Konungens stadfästelse dröjde till 16 Apr. 1716. Emellertid följde han armeen till Tyskland 1712. Blef fången wid Tönningen, men lösgifwen och kom med stor lifsfara 1713 öfwer hafwet hem till Swerige. War det året i Stockholm och sökte Grangärdes Pastorat. Länge af sjukdomar ansatt 1715. Följde 1716 med till Norrige, men erhöll s. å. fullmagt på W. Wingåkers Pastorat i Strengnäs Stift, dit han följande år tillträdde. Prost 1726. Död 6 Maj 1738.
Gift 1726 med Margareta Westerling, dotter af Öfwer-Auditören M. Westerling i Wingåker, utan barn.
Torkil Gram Fjerdhundrensis. Son af Pastor med lika namn i Öfwer- och Ytter-Gran af Upsala Stift, som hitkommen ifrån Danmark förut haft tjenst i Skåne. Ehuru halt, fick sonen tillstånd att blifwa prest och hade 3 år warit Bataljonspredikant wid Öfwerste Hamiltons Regemente, då han 1709 fick dess afsked med synnerlig recommendation. Grefwe A. J. Delagardie, som nämner honom "en ung god prest", kallade honom s. år till Ordin. Bataljonspredikant wid Dalregementet, och Rådets interimsförordnande utföll 19 Dec. Afgick ifrån denna tjenst 1711, då han tillträdde Capellans-sysslan wid S:t Jacobs församling i Stockholm.
Andreas Wellstadius. Född 1684 14 Januari. Fadren Kyrkoherde i Kalmar af Upsala Stift. Stud. 1699. Pwgd 1702 till sin faders Adjunct. Föreslogs af Grefwe Delagardie och Upsala Consistorium hos Kongl. Defensions-Commission till Bataljons-Predikant 1709 och mottog Rådets fullmagt till widare 1710. För sjuklighet tog afsked 1711 blifwande Huspredikant hos Riksrådinnan Ehrensten. Kyrkoherde efter sin fader i Kalmar, af Konungen utnämnd 2 Maj 1717. Wisade i åtskilligt mycken skicklighet och war 1742 i walet, att blifwa Contracts-Prost. Död 22 Juni 1749.
Gift 1 med Beata Philippina Sten; 2 med Elisabeth Wagner, dotter af Philosophie Lectorn Mag. Jacob Wagner i Westerås; 3. med Hedwig Margareta Hultman, som omgiftes med mannens Successor A. Adde. Med de 2 förra woro 12 barn.
Andreas Norenius. Bat.predikant efter Gram 1711. Skref i Mars 1713 till biskopen, att han sjuk hade begärt dimission ifrån tjensten och önskade blifwa wid det vicariat, som han i Fahlun ock innehade. Icke commenderad utom orten. Död 1714. Se Gruf-pred. i Fahlun.
Johan Anagrius. Pastors-Adjunct i Leksand, också Ord. Bataljons-Predikant 1711. Bewistade Campagnen i Skåne, Tyskland och Norrige, då han swårare än någon annan erfor krigets elände. Spolierad, uttröttad och förstörd längtade han hem; och då han, utnämnd till Kyrkoh. i Säby, straxt begaf sig på hemwägen, blef han död i Uddewalla 1716.
Jonas Berglind. Efterträdde Norenius 1715, sedan Chefen ifrån Regementet wid Öregrund begärt en god man. Dock hade tjensten någon tid warit vacant. War med i Norrige, led stora swårigheter och förlorade allt equipage, ända till prestkappan. Regements-Pastor 1720. Kyrkoherde i Romfartuna 1735.
Mag. Andreas Kalsenius. v. Lector wid Westerås Gymnasium, blef Regements-Pastor efter Tiburtius 1716, fick också sin del med af krigsoroligheten, dock utan synnerlig påkänning. I utmärkt nåd hos Konung Fredric, mera såsom skytt och jägare än såsom prest. Andre Pastor wid Lifdrabanterne och Kongl. Hofpredikant 1720. Slutligen Stiftets biskop.
Eric Körsner. Bataljons-Predikant 1717. Icke heller lottlös i kriget, som dock nalkades sitt slut. Commin. i Munktorp 1727. Se Past. i Thorsång.
Andreas Gottmark. Bat.-Predikant efter Berglind 1721. Synnerligen älskad af Regementet, hwars Officerare ifrigt arbetade för honom till Capellanstjensten i Leksand, som ock lyckades 1724, oaktadt Consistorii motstånd och till en förtjent mans obotliga förlust. Se Past. i Elfdal.
En Pastor Collin nämnes på orten 1724. War då utan lägenhet och säges warit här och der hos slägten. Någon anledning är att han blifwit Bat.-Predikant, men har ej widare blifwit känd.
Mag. Daniel Ramén. Bataljons-Predikant 8 Jan. 1728. Således saknas en emellan honom och den föreskrifne, som icke kunnat träffas, och ingen anledning har wisat sig till tjenstens ledighet. Ramén Pwgdes nämnde år 29 Mars. Blef Pastor i Möklinta 1731. Tilltr. 1732.
Mag. Henric Lindbohm, efter Ramén 26 Oct. 1731. Hade sträng tjenstgöring i Finska kriget. Blef fången och ganska hårdt misshandlad. Kom hem 1744. Kyrkoherde i Grangärde 1745.
Jacob Fabricius. Född 1703 i Lindesberg. Åtminstone war hans fader Thomas Fabricius der handlande och Rådman, gift med en Rundel. Stud. i Ups. 1724. Pwgd i Dec. 1734 att wara Biskop Kalsenii Adjunct för Dingtuna och Lundby församlingar. Ordin. Bat.-Pred. efter Lindbohm 1735. Ledsen, som det föregifwes, wid den sträfwa Biskopens wälde, sökte han sig ifrån Regementet och orten, då han genom Presidenten Baron Cronstedt blef engagerad i Stockholm wid Artilleriet 1738. Kom sedan till Amiralitetet och war äfwen Adjunct wid Fransyska Församlingen, allestädes älskad och för sina predikogåfwor mycket omtyckt. Död 30 December 1741.
Gift 1741 i Maj med Hedvig Charlotta Nordenflycht, den namnkunniga Herdinnan i Norden, som sörjde honom bittert. Den sörjande turturdufwan, som hon sjelf kallade sig, saknade honom så mycket mera, som han liknade henne i fallenhet för poesien. Efter åtskilliga öden bodde hon i Skoklosters socken på ett hemman Qwarnlöt, behagligt ställe, det hon gaf namn af Lugnet. Här blef hon kär i Informatorn på Sjö Herrgård, föll i djup melancholie och kastade sig i strömmen wid sin bostad. Upptagen af sin betjent dog hon dock på tredje dagen derefter 28 Juni 1763 49 år gammal.
Pehr Sandel. Född i America 1709. Fadr. And. Sandel då Pastor wid den Swenska s. k. Christinæ församling, blef sedan Prost i Hedemora. Kom redan 1722 till Upsala Acad. Pwgd 13 Dec. 1734 och derpå sin faders medhjelpare. Ordin. Bat.-Pred. 1738. Bewistade kriget i Finland, äfwen närwarande i slaget wid Willmanstran, och lycklig nog, att undkomma med flygten, då Regementspastorn blef fången. Hade 1745 Pastors namn och wärdighet, då han af Öfwerste Gripenhielm föreslogs efter Lindbohm till ordinarius i tjensten, hwaröfwer Consistorii yttrande begärdes. Blef ock befordrad, ehuru han syntes något förwillad af fältlefnaden och hade sin besynnerliga character. Lefde på sitt boställe i St. Schedwi och biträdde Församlingens Pastor i tjensten. Död i Maj 1752.
Gift 1745 med Helena Arhusiander, Kyrkoherdedotter i Bjursås, som efterlefde. Barn: Pehr, Coopverdie-Capiten, och Maria Helena, gift med Skomakare-Åldermannen Levander i Stockholm.
Pehr Joachim Ertman. Pastors-Adj. i Fahlun antogs 1742 och utgick med rekryter till Finland. Öfwersten hade skrifwit till Biskopen, att, sedan Pastorn blifwit fången, "kunde icke andra Bataljonspresten hinna med tjensten", och begärde derföre ut Ertman, som redan fått löfte. Det tycks då, att de förut woro flere. Då denna utkom, blef fred slutad i det samma och han gick således åter hem till sin fredliga tjenst. Commin. i Säterbo 1746. Mannen war icke utan wärde, ehuru utan framgång.
Olof Petræus. Född i Westerås 19 Nov. 1711. Fadren då Rector Scholæ, till slut Pastor i Söderberke. Stud. i Ups. 1719. Hade kallelse af R. R. Baron Ol. Cederström, då han Pwgdes 7 Mars 1740. Bat.-Pred. 23 Apr. 1746 och war tillika v. Pastor i Söderberke. Respond. i Prestmötet 1743. Följde 600 man till Finland på fästningsarbete 1751, och måste der uppehålla sig 2½ år. Undergick Past.Ex. i Borgå 10 Oct. 1752 och utnämndes till Regementspastor s. år 3 Dec. Hade förslag till flera Pastorat, men utan framgång, ehuru försedd med wackra gåfwor. Af synnerligt fromt sinnelag och nog enfaldig, stundom med sin uppriktighet de yngre officerarne till åtlöje. Såsom exempel kan anföras, då han en gång wid ett möte tillfrågades, hwarföre han war fårad i ansigtet, beskref han, huru han med sin hustru legat till sängs, sjelf wid wäggen, och då han stigit upp, att komma fram öfwer henne, hade han med foten fastnat i lakanet, fallit öfwer ända och stött sig. Med nådigt afsked lemnade han tjensten mot accord 1788 och flyttade till Stockholm, der han dog 1793 15 Juni.
Gift 14 Apr. 1754 med Margareta Sahlstedt, Prostens i Stora Tuna dotter. Barn: Elisabeth, g. m. Commin. v. P. Lars Linderberg i Jerna [heter Linderborg där]; Catharina, död ung; Magnus, Prest, förekommer nedanföre; Pehr, död, Studerande; Margareta, g. m. Commissarien A. G. Wastenius; Uno, död i barndomen.
Mag. Jacob Wallman. Född i Sundborn i Sept. 1724. Fadren Kyrkoherde, sedan Prost i Gagnef. Student i Upsala 1738. Philos. Mag. 1749. Pwgd i Dec. 1752 och Pastors-Adjunct i Norrberke. Utnämnd till Bataljons-Predikant s. år 3 Dec. och mottog något derefter Adjuncturen hos Prosten i Husby. En liflig och snillrik man, med wackra naturgåfwor. Sed nemo sine crimine vivit och försigtighet war icke hans sak. Hemkommen ifrån ett besök i socknen for han för twärt igenom den icke nog öppna porten, troende sig med en stöt i farten kunna komma fram, men bröt sitt ben så illa, att han lades på sotsängen och afled 4 Mars 1756.
Skrifter: Theses Philosophicæ. Præs. Er. Heselgren. Ups. 1745. 4:o. — Tal, hållet i Upsala, då Hans Kongl. Höghet Adolph Fredric blef Acad. Canceller 1747. — Disp. Grad. De Arianismo Gothorum. Præs. O. Celsio. Ups. 1749. 4:o.
Mag. Uno Brander. Bat.-Pred. 19 Sept. 1757. Utgick straxt i kriget och bewistade fälttåget till dess slut. War ock v. Pastor ifrån 1768. Kyrkoherde i Norbergs och Westanforss Församl. 1765. Tilltr. 1766.
Mag. Henric Höijer. E. O. Bat.-Pred. 1752 och följde andra Bataljonen till Pomern, der han tjenstgjorde 4 år wid flera corpser. Ordin. Bat.-Predikant 21 Nov. 1765. Kyrkoherde i Kumla 1769. Tilltr. 1771.
Mag. Göran Ericsson. E. O. Bat.-Pred. 1768. Ordin. 27 Nov. 1769. Länge informator hos Chefen Baron Hjerta, sedan Adj. tillika på flere ställen (mest i Leksand). Kyrkoh. i Gustafs församl. 1782. Tilltr. 1783.
Daniel Godenius. Adj. i Gagnef, antogs till E. Ord. 1778. Blef Ordin. Pred. 23 Aug. 1782. Bewistade Finska campagnen såsom vice Pastor 1788 till hösten 1789. Återtog då Adjuncturen hos Pastor i Leksand. Kyrkoherde i Lima 1789. Se Past. i Grangärde.
Mag. Georg Brandt. E. O. Pred. 1782, men fortfor många år med privat condition och gjorde blott tillfälligtwis någon tjenst wid Regementet. Wid Dala Fri-Corpsens upprättande 1788, hade han det obehagliga förtroendet, att, såsom wäl känd med Leksands församling, inför mönsterbordet uppgifwa dem, som framför andra borde enrolleras och utgå i kriget. Blef ock sjelf s. å. Pastor för denna Corps och medföljde emot Danska krigsmakten, som inbrutit i Wermland. Snart utnämnd till Kongl. Hofpredikant och 1789 Kyrkoh. i Åkarps och Wittsjö församling af Lunds stift. Se Past. i Skinskatteberg.
Magnus Petræus. Född 27 Dec. 1758 i Aspeboda. Fadr. ofwan beskrifne Regiments-Pastorn Ol. Petræus. Student i Upsala 1776. Pwgd 27 Jan. 1783 efter kallelse, att wara E. O. Predikant wid detta Regemente. Upptages här, såsom wid tillfällen tjenstgörande och med god utsigt, att efter fadrens önskliga befordran winna öppning till ordin. tjenst. War dock egentligen Adjunct hos Pastor i Fahlun, utmärkt såsom en skicklig, samwetsgrann och älskad lärare. Död af en tärande sjukdom 11 Apr. 1787, då den ålderstigne fadren ännu icke sökt afsked.
Gustaf Engzell. Född i Wika 21 Jan. 1757. Fadren Gustaf Falkenwinge, Corporal wid Dalregementet, öfwerlefde denne sin son. Studerade under största fattigdom i Westerås, underhållen länge mest af wälgörare. Student i Upsala 1782, sedan han upptagit namnet efter sin stamfader, en olycklig Capellan i Åhl. War en tid nära, att af giktsjukdom blifwa krympling, och då han utblottad återwann hälsan, antog han prestembetet 10 Nov. 1787, den enda utwägen han såg till bergning. Fick då i Westerås erfara betydlig hjelp, icke blott för sin fattigdom, men för sin owanliga character. Såsom Adjunct i Swärdsjö och sedan i Fahlun wäckte han mycken uppmärksamhet, mindre med presterlig än poetisk werksamhet, hwarmed han redan såsom student hade begynt. Mycket närsynt, med oblyg uppsyn, fritt tal och dristigt ehuru nog oslipadt genie, war han stundom frånstötande, men oftare bemött med tillgifwenhet och beundran. Då han aldrig war anstäld wid ordinarie Regimentet, hörer han rätteligen icke hit, men såsom märkelig Pastor ifrån 11 Apr. 1788 wid Dala Fricorpsen må han med stort skäl få sitt rum här ibland stiftets och länets modigaste krigspastorer. För sin del bidrog han ock till denna milice, gick med densamma i fält och bewistade under Baron Armfelt kriget i Finland öfwer sommaren 1789, redan utnämd till E. O. Kongl. Hofpredikant. Kyrkoherde i Torp och Lilla Isie församling af Lunds stift i Mars 1790. Opponent i Prestmötet ibid. 1795. Prost s. å. Död af hetsig sjukdom 2 Maj 1797.
Gift 1790 med Gertrud Elisabeth Kellström, dotter af ordin. Landtmätaren i St. Kopparbergs län, M. Kellström och C. E. Hult. Hon efterlefde med barnen Eleonora Elisabeth och Gustaf Ephraim.
Skrifter: Skaldestycke öfwer Hertig Maximilian Jul. Leopold 1785. — Dalkarlarne, Episkt Poem 1786. — Strödda Skaldestycken, 3 flockar. s. å. — Det menskliga lifwets sanna wärde, af Young. Öfwers. s. å. — Prosaiska Sånger. Öfwers. 1787. — Nyare arbeten 1790. — Skaldebref till Odödlighetens sökare. 1793. — Tal till Dala Fri-Corpsen wid uppbrottet. — Afskedstal wid dess återkomst. — Tal öfwer segren m. m. — Äfwen Predikan på 3 Sönd. efter Påsk 1790 och på 4.de Böndagen s. å. Hans egna smak med djerfwa, ofta oregelbundna tankar och uttryck, berömdes af många, men ådrogo honom critiker af andra.
Mag. Claes Gideon Calén. Född i Östergöthland 12 Dec. 1757. Stud. i Upsala 1777. Philos. Mag. 1785. Pwgd i Linköping 1787 på kallelse af Öfwersten Baron Mauritz Klingsporr. Blef snart E. O. Bat.-Predikant och 1788 ord. Reg-Pastor här efter i nåder tillåtet accord med den ålderstigne Pastor Petræus. Om hans tjenstgöring i kriget saknas kännedom. Af konungen utnämd 9 Apr. 1796 till Kyrkoherde i Thoresunds församl. af Strengnäs stift. Tillträdde ock, men blef sjuklig och oförmögen, så att han 1804 måste sättas under förmyndare. Alltmera sinnesswag och oredig inköptes han 1812 på Danwiks Hospital, men bibehölls dock länge wid Pastoratet, på det sätt, att Comminister med Adjunct förrättade tjensten och årligen gaf Calén något wisst till underhåll. Så war förhållandet ännu 1822, då tidningen Anmärkaren för 16 Febr. talade derpå, såsom stridande emot 24 Cap. 29 §. af Kyrkolagen.
Mag. Carl Berglöf. Född i Gagnef 19 Maj 1760. Fadren Comminister. Student i Upsala 1780. Pwgd 24 Aug. s. å. och Pastorns i Leksand Adjunct. Promov. Philos. Magister i Upsala 1788. Då hans swåger, förr nämnde Bat.-Pred. Godenius såsom gift och nog obeqwäm för fältlefnaden, sökte och erhöll dimission ifrån krigstjensten, utgick Berglöf för honom 1789 och fyllde hans plats till 1790, äfwen sjelf med mindre hälsa och lust. Återtog derpå Adjuncturen i Leksand och hade flyttat till Pastorn i Norrberke, när han af wattensot blef död 29 Nov. 1796.
Mag. Carl Norberg. E. O. Bat.-Predikant då han Pwgdes i Maj 1794. Ord. Pred. 23 Juli s. å. Regem.-Pastor 16 Jan. 1797. Medföljde Westra armeen 1809. Fält-Prost s. å. Genom befälets recommendation och synnerliga bemödande, emot konungens försäkran till annan man, befordrad till Kyrkoh. i St. Tuna 1810. Tilltr. 1811. Prosten Is. Mellgren i Fahlun war den, som sjelf yttrade sig och säkert troddes hafwa Konung Carls skriftl. försäkran om Tuna Pastorat wid snart föräntad ledighet.
Mag. Eric Holmqwist. Född omkr. 1767 i Jemtland. Fadren Bonde i Ragunda socken. Student i Upsala 1790. Philos. Mag. 1797. Pwgd på kallelse till Huspredikant, wistades inom stiftet med enskild condition då han 1802 i Juli fick fullmagt på Ord. Bat.-Predikants-tjensten, som då några år warit indragen eller hållits vacant till någons förmån af den lilla lönen. Fortfor tillika med privat information, och dog i Fahlun 20 Juni 1805, 32 [sic] år gammal.
Mag. Anders Gustaf Barchæus. Huspredikant hos Landshöfdingen Friherre af Nordin i Fahlun, blef Ord. Bat.-Predikant 20 Dec. 1805. Utgick med en Bataljon till Pomern 1807. Måste för sjuklighet blifwa hemma 1808. Regements-Pastor 11 Oct. 1810. Kyrkoh. i Oret 1818. Tilltr. 1819.
Mag. Anders Gustaf Klosterberg. Född i Gefle 14 Jan. 1781. Fadren uppgifwes warit Notarie. En annan uppgift har, att hans fader warit Skeppare. Student i Upsala 1798. Pwgd till E. O. Predikant wid Dal-Reg. 29 Mars 1806 och biwistade kriget s. å. Prom. Philos. Mag. 1809, sedan han s. å. i Juni blifwit transp till Bat.-Pred. wid Andra Gardet. Fortsatte tjensten i kriget till och med 1814. Kyrkoherde i Edebo af Upsala stift. Fältprost 1823. Död 18 Sept. 1831.
Gift 11 Maj 1819 med Ewa Godenius, dotter af Prosten i Gagnef Sam. Godenius och enka efter Commin. i Gunnilbo, L. Sundberg. (Icke, såsom Upsala H. M. säger, dotter af Commin. i Leksand, utan dess brorsdotter.) Efterlefwer med en son Gustaf Alric f. 1820.
Mag. Göran Swedelius. Född i Mora 14 Jan. 1781. Fadren Theol. Doctor och Contr.-Prost. Tidigt inskrifwen wid Upsala Academi, och der prom. Philos. Mag. 1806. Pwgd i Westerås s. å. 18 Juni efter kallelse af Amiral Cederströms EnkeGrefwinna f. Sparre. E. O. Bat.-Pred. 21 Mars 1809 och utgick med den Corps, som under Öfwerste Gahns befäl skulle wid Wermlands gränsen observera Norrska armeen. Hade det förtroende wid inträffad affär, att med Chefens wärja göra Adjutantstjenst. Fången tillika med truppen, återfick snart friheten och hemkom i Juli s. å. Åter i Aug, commenderad till Westra armeen. Hade der wid brist på läkare äfwen wården om de sjuka, smittades af fältfebern och dog 27 Dec. s. å. 1823. Begr. på Åmåls kyrkogård med militärisk honeur.
Carl Håkan Betulander. Adj. i St. Schedewi, genom krigsexpeditions kallelse af konungen förordnad till Fältpredikant wid Dala vargering 8 Mars 1808, och straxt derpå wid Landtwärns-Brigaden, med hwilken han biwistade kriget inpå 1809. Då E. O. Bat.-Pred. här och Ordinarius 1811. Commin. s. å. i Orsa.
Carl Arhusiander. Pastors-Adj. i Gustafs förs. Blef E. O. Bat.-Pred. 23 Sept. 1811. Åtföljde Reg. i Pastors ställe till Örebro 1812. Commenderad till Götha Canal och i kriget mot Norrige 1818. Regementspastor 10 Oct. 1819. Kyrkoherde i Säther 1824.
Samuel Henric Sjöberg, v. Pastor i Norrberke, utn. Ord. Bat.-Pred. 23 Mars 1813. War en korrt tid ute i rörelsen med Regimentet. Erhöll Pastors namn och heder 31 Jan. 1815. Wald Kyrkoherde i Grangärde, men war, efter längre tids sjuklighet, redan död, då det åklagade walet blef stadfästadt 1822.
Isak Aron Lindbom, Pastorns i Oret Adj., efterträdde i Bat.-Pred. tjensten 1823. Wid ledighet af Pastorssysslan förklarade konungen i bref till Consist. 3 Febr. 1824, att han wille låta anstå med tillsättn. af sådana beställningar, då deras vacance inträffade, infordrande tillika Consistorii betänkande, huruwida wid möten och långwarig tjenstgöring i fält, prestwården måtte heldre besörjas genom för tillfället, emot aflöning tillsatte predikanter? Detta blef förmodligen afstyrkt, ty 1825 utföll fullmagt för Lindbom såsom Regements-Pastor. Kyrkoherde i Sophiæ Magdalenæ församling 1831. Tilltr. 1833.
Johan Fredric Hammarin. Född i Husby 6 Juni 1795. Fadren Trägårdsmästare, kom sedan till Landshöfdingebostället Kungsgården wid Fahlun. Stud. i Ups. 1817. Pwgd 21 Dec. 1824 och Adj. hos Commin. i Fahlun. Ord. Bat.-Pred. 24 Apr. 1826. Tillika Pred. för fångarne i St. Kopparbergs läns kronohäkte 1829. v. Collega wid högre Lärdomsskolan i Fahlun flere terminer. War ock v. Commin. ibid. 1830. Regements-Pastor 22 Dec. 1831, och efter honom upphörde Bataljonspredikants-tjensten.
