www.zenker.se Liber 1954 |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Praefatio LIBER hälsar sin läsekrets och önskar den en fridfull julhelg. Som särskild persona grata bugar sig tidningen för Stefan Zenker. Liber har ju alltifrån det att dess första nummer utkom 1932 haft en mängd latinska rubriker och citat. När nu en av redaktionens medlemmar, Stefan Zenker, hösten 1954 valde reallinjen å gymnasiet, stred detta i viss mån mot tidningens traditioner: Realare är skralare, latinare är finare. Nu har emellertid bemälde S. Zenker beslutat att fylla ut de stora luckorna i sin bildning, som bristen på latin utgör. Vi önska honom framgång i hans latinstudier. Qualis vir, talis oratio (cum grano salis). Red.
Julen 1953 firades traditionsenligt med mycket julklappar och tidig julotta.
Den 12 dec. 1953 hade vi fått ett erbjudande från Bostadsförmedlingen att få hyra en trevlig 5-rumsvån. på Svartåvägen i Bagarmossen. Med saknad fick vi dock lov att avstå från den, eftersom den låg så långt borta från Atlas Diesel och skolorna. I januari fick vi en ny adress, nu i Bandhagen, Skeppstavägen 27, men inte heller den föll oss i smaken för sitt läges skull.
Isen låg blank på banorna i Gubbängen och Erik påbörjade en novell.
Brev från Sibylle Zenker den 26 januari 1954. Den 29 januari mötte jag den 17-åriga Hedwig Deutsch från Österrike, mormors nya hjälp. En mycket duktig och trevlig flicka.
Brev från Margarethe ("Tante Marga") Schultzky till Gerhard den 6 februari 1954.
Medan Rolf var i Luleå, var mormor i Dalarna och mamma, Stefan och Erik på Salta, där vi gjorde härliga skidturer med morfar. En dag for vi ända till Hacksta. På lördagen var morfar i Tierp, då vi här hemma blev drabbade av skorstenseld. Bef.man Persson släckte med grus och vatten de glödande stockarna runt skorstenen på vinden och på natten vågade vi inte elda. Vi skidade till Valla efter ett ficklampsbatteri och lyste noga på vinden, innan vi vågade söka ett par timmars vila. Det hela gick bra, men vi måste kalla på en murare, som rev sängkammarkakelugnen.
Den stora dagen närmade sig, när Erik skulle fylla 10 år. Den skulle firas i luften. Mamma var hemskt orolig, när vi for ut till Bromma en solig, lugn och vacker söndag efter födelsedagen, när uppstigningen skulle ske. Så lyfte den ståtliga DC6:an Viking med den lilla, lilla pojken. Vi rusade till terrassen för att riktigt kunna se själva starten. Efter en kvart landade Erik lycklig och ivrig på Bromma igen.
Brev från Sibylle Zenker den 23 maj 1954.
Medan mormor esomoftast var i Stockholm och roade sig på Auktionskammaren, ska man inte tro att morfar satt hemma och suckade. Nej, han var esomoftast ute på fester ute på fester och höll tal. En gång sträckte han sig t. o. m. så långt att han for till Östberlin, där han tillsammans med Forell deltog i en flyktingkonferens. Utrustad med 4 olika portmonnäer med olika valutor i gjorde han uppköp av spetsblusar i Berlin och gjorde en av honom själv högst skattad restaurantrond i Berlin by night. Henning gjorde på våren en resa till Mallorca, så ett tag var "en annan" nere vid kontinentaltåget var vecka.
Jag vet inte varför Mamma klistrade in följande tidningsurklipp i Liber. Möjligen därför att en Zenker var assistent till ögonläkaren Karl Theodor av Bayern. Eller för att min farbror Hans första fru hette Tunder som flicka? Anknytning till Tunderfeldt? /SZ Bryggaradel och furstehus En förlovning av intresse även för svensk publik har i dagarna eklaterats i London. Kontrahenterna är Desmond W. Guinness och furstinnan Marie-Gabrielle av Urach, grevinna av Württemberg. Bakom fästmöns namn ligger en egendomlig historia. Den 1830 avlidne hertig Wilhelm av Württemberg hade år 1810 ingått morganatiskt äktenskap med Wilhelmina von Tunderfeldt och redan här kommer en svensk anknytning. Hon tillhörde nämligen en i Tyskland kvarlevande gren av den 1678 här adlade men i vårt land för länge sen utdöda, ätten Tunderfeldt. Barnen i äktenskapet fick titeln grevar och grevinnor av Württemberg och sonen Wilhelm blev 1867 också upphöjd till hertig av Urach — efter en gammal borg, som spelat en roll i landets historia. Denne var första gången gift med den 1857 avlidna prinsessan Theodolinde av Leuchtenberg, en syster till vår drottning Josefina, och barnen var alltså kusiner med Karl XV och Oscar II. Efter sin första makas död gifte greve Wilhelm om sig med prinsessan Florestine av Monaco, som avled 1897. Deras son hertig Wilhelm av Urach äktade 1892 hertiginnan Amelie i Bayern, död 1912, och en sondotter till dessa makar är den nyförlovade furstinnan Marie-Gabrielle. Man lägger här märke till den egendomliga titulaturen hertiginna i Bayern, icke prinsessa av Bayern. En gren av det sedan 1180 i Bayern regerande huset Wittelsbach fick 1799 ställningen av hertigar och hertiginnor i Bayern, en unik företeelse inom de europeiska dynastierna. Här må också erinras om att fem svenska monarker tillhört huset Wittelsbach — Kristoffer av Bayern på 1400-talet samt Karl X Gustav, Karl XI, Karl XII och drottning Ulrika Eleonora. Den nyss nämnda hertiginnan Amelie av Urach var dotter till hertig Karl Theodor i Bayern, den berömde ögonläkaren, och en hennes syster är belgiska änkedrottningen Elisabet. Den nyförlovade furstinnan av Urach är på så sätt syssling med kung Baudouin. Hertig Karl Theodors morfar var den 1825 avlidne konung Maximilian I av Bayern och denne var också i ett tidigare gifte morfar till vår drottning Josefina; som alltså — den stora åldersskillnaden till trots — var kusin med hertig Karl Theodor och hans syster den 1898 mördade kejsarinnan Elisabet av Österrike. Från konung Maximilian räknat blir den nyförlovade furstinnan av Urach femmänning med konung Gustaf Adolf och med exkonung Leopold. Genom vår drottning Sophias mor, den 1856 avlidna prinsessan Pauline av Württemberg, blir ätten Urach ytterligare befryndad med vårt kungahus, och även med den engelska dynastien räknar den släktskap, i det framlidna drottning Mary var född prinsessa av Teck och även denna ätt är en morganatisk gren av det württembergska kungahuset. Vad så fästmannen vid den aktuella förlovningen beträffar tillhör han den kända "bryggardynastien" Guinness på Irland, vars stamfar i mitten av 1700-talet hade ett litet bryggeri i Dublin. Rörelsen växte undan för undan och familjen Guinness inhöstade med tiden ofantliga rikedomar och ändå gjorde den enorma donationer till allmännyttiga ändamål. Tre medlemmar av släkten har också undfått peervärdighet, i det sir Arthur Edward Guinness 1880 blev baron Ardilaun och hans bror Edward Cecil Guinness 1891 blev baron och sedermera earl av Eveagh. En deras brorson slutligen var den Walter Edward Guinness, vilken under senaste kriget som ministerresident i Cairo av judiska extremister mördades 1944. Denne hade 1932 blivit baron Moyne och en hans sonson är den nyförlovade Desmond W. Guinness. Det är emellertid inte första gången en medlem av ätten Guinness gifter sig inom ett furstligt hus. År 1945 äktade kejsar Wilhelms sonson prins Friedrich av Preussen lady Brigid Guinness, dotter till andre earlen av Eveagh och kusin med fästmannens far.
Pingsten firade vi på Salta med Kerstin Stenström. Och strax efteråt var det vår 15-åriga bröllopsdag. Mamma fick en vacker ödleväska av pappa den dagen och kvällen firade vi med pojkarna på Aldrig med min kofot.
Så kom sommarlovet. Först reste mormor och morbror Erik till Paris. Men så kom solförmörkelsen emellan och morbror Erik måste hastigt hem igen. Mormor tyckte det var löjligt, för hon hade sett en partiell nån gång på 1900-talets början och tyckte inte det var nånting. Vykort
den 20 juni 1954 från Gunhild till Märta. De kom hem lagom för att få delta i en trevlig liten tillställning med Häradshövding Hörstadius. Morgonen därpå startade vi, morfar, morb. Erik, mamma och pojkarna på solförmörkelseresa till Kalmar. Tidigt samlades riktiga lemmeltåg av bilar på väg till den "totala zonen". Vid ½ 2-tiden på dagen såg man allt flera stå med sotade glas vid vägkanten och betrakta den krympande solen. Så stannade vi mitt ute i skogen i en riktig hålväg. [Sämsta tänkbara observationsplats. /SZ] Där vart det hastigt kolmörkt och det började blåsa. Vi tände billyktorna. Vi sågo knappt varandra. Så kom ljuset hastigt tillbaka som ett flammande norrsken. Vi fortsatte till Oskarshamn, där morbror Erik stannade och tog tåget hem. Vi andra reste vidare till Kalmar. Där mötte oss pappa, som per moped och tåg startat sin semesterresa med tältet men haft det regnigt och ruskigt. Kallt var det och vi tog in på Vandrarhemmet. Där fick pojkarna och mamma ligga i ett damrum, medan fru Johansson hängde upp filtar som ridåer. Mamma gjorde ett par tyska översättningar och tjänade 1,50 på det, så Rolf fick ligga gratis ensam sista natten. Vi badade vid Stensöudde i den kalla blåsten, besteg Vattentornet, och hade en underbar utsikt över Kalmar sund. På kvällarna var vi på aftonbön i Slottskyrkan. På lördagseftermiddagen för vi över till Öland. Samtidigt kom Dannebrogen med danska kungaparet förbi. Vi slog läger på Talludden och somnade där gott medan vågorna kluckade och innehavaren gick runt och ropade: Kiosken och serveringen stänger om några minuter. Kiosken och serveringen stänger om några minuter! Rolf for med morfar och ett par "änglar" tillbaka till Salta från Vadstena-mötet. Vi låg kvar några dagar på Talludden och cyklade sedan till Borgholm, där vi i slottsruinen mötte Sigfr. Siwertz. På Solliden träffade vi fam. Ernst Wiberg. Och i en pappersaffär stötte Gerd på Sibylla, som köpte något till håret, iklädd vit klädning, vita sockor och skor. Från Kapelludden gjorde vi cykelturer till Köpingsvik. Anm. Den 4 juli följde vi i radio på
tältplatsen VM-finalen i fotboll, "Undret i Bern", då
Västtyskland som komplett outsider vann med 3-2 mot Ungern, som varit
obesegrat i flera år, slagit England med 6-3 i London i "århundradets
match", slagit Västtyskland med 8-3 i gruppspelet, Uruguay med
4-2 i kvartsfinalen och Brasilien med 4-2 i semifinalen. /SZ
En härlig dag låg mamma i solen och njöt med Agatha Christie: Tretton vid bordet. På tältplatsen fick vi vänner allt eftersom vi stannade längre och längre. Som avskedspresent av en ung familj fick vi en härlig trälåda att ställa kokaren i. På den amerikanska baren Solkatten intog vi middagsmålet. Resten var mest härliga jordgubbar. Det vackraste på hela resan var färden med "Solö" till Mönsterås och Oskarshamn. Erik blev god vän med befälet och skötte grammofonen under överresan. Ännu en härlig morgon vid havet:
Så fort vi kom i närheten av en fotbollsplan hördes förtjusta rop från Stefan och Erik som då stannade och tog sig en het match med den medhavda bollen för att samla krafter till den vidare cyklingen. Medan Gerd tuffade framåt i farlig speed med sin nya mopedmotor, fick kvinnan och barnen trampa så gott de orkade. Men - skrattar bäst som skrattar sist - plötsligt var pappa försvunnen och vi mindes ej, om han var framför oss eller bakom. Vi hade provianterat för kvällen i en fin lanthandel och nu gällde det bara att se ut en vacker lägerplats vid nån sjö eller havsvik. Den underbara naturen i Tjust erbjöd många lockande ställen. Men nu skymde det och ett lätt regn började falla. Vi väntade och beslöt sen att vända. Efter en stund mötte vi pappa utmattad komma skjutande på sin moped med den tunga packningen. Överallt var det vägarbete och vägen var så lerig, så mopeden behövde först en grundlig rengöring för att kunna gå. Vi slog nu läger på ett vackert berg vid en liten sjö, där vi åt en delikat aftonmåltid med Biff Stroganoff. Följande morgon, när vi packat ihop allt saknades Eriks cykelnyckel, som pappa tagit m. kvällen innan. Vi letade frenetiskt på vår lilla tomt, men, ack nej, den var omöjlig att hitta. Pappa fick bryta upp låset. Stefan, Erik och mamma startade sen först. Där var kraftiga backar och mitt i en sådan mötte vi en utländsk bil. Erik vände sig om för att se efter nationalitetsbokstaven, vinglade till och låg plötsligt med en häftig smäll mitt på vägen. Mamma rusade till så fort hon hann för att dra honom åt sidan, så att han ej skulle bli överkörd. Vi återvände sedan till vår lilla sjö och tvättade såret. Sen startade vi igen och cyklade nu lite försiktigare. Vi for förbi infarten till Västervik och nådde fram emot kvällen Hammerstabadet vid Gamleby. Eriks knä hade nu förvärrats och svullnat upp så vi beslöt oss för att nästa dag fortsätta med tåget hem. Efter ett sista dopp i havet klockan 7 på morgonen forslades Erik på pakethållaren till Gamleby Centralstation. I Stockholm satt Erik och mamma kvar på stationen, medan pappa och Stefan for ut till Gubbängen med vårt Gepäck. Följande dag var det stor middag på Hacksta. På måndagen reste pappa, mamma, Stefan och Erik på en vecka till Hinsnoret, där Marlene Ackermann och Mlle Janine från Bryssel också var.
Eriks knä var inte bra, så Henning tog oss med till Syster Ruth, där Erik fick en penicillinspruta. Trots den regniga sommaren hade vi tur med vädret och kunde bada var dag och Gerd fick tillfälle att paddla med Janine, den ljuva, i hennes ljusblå baddräkt i kanoten. Vi viftades av vid stationen en söndagsmorgon, när semestern för pappas del var slut, och återvände till Salta. På Salta pågick höskörden under den nye bef.man Erikssons ledning. Rolf och mamma petade av hässjor vid Ekbacken. Dom satt som berg efter allt regnande. Sen blev det ärtskörd vid Hallonbacken och andgång vid Enberga. Morbror Erik kom nu från Västkusten och hjälpte till. Stefan svarade på en annons i D. N. för att få en astronomiskt sinnad brevvän i U. S. A. Omgående kom ett trevligt svar.
Brev från Renate Zenker den 26 juli 1954.
Medan mormor och morfar och Tant Ruth var på Vadstena-möte, kom Uli och Renate på sin Vespa till Salta. De fortsatte sen till Borlänge.
En bekant till pappa Elof från Berlinkonferensen var på Salta under augusti månad. Det var kantor Prost från Stralsund, som pratade så mycket tyska med Erik. Och målade barnkammartaket till mormors födelsedag. På Strömsta var samtidigt en f. d. storgodsägare från
Preussen, Kramer och vi var bjudna där med honom.
På festen bjöds på champagne, som mormor medfört från Paris. Många tal höllos och presenten var en utomlandsresa, insamlad av släkt och vänner. Dagen firades redan den 24 på grund av morbrors skola, som snart skulle börja, och medan gästerna ännu satt kvar vid bordet, hade karlarna rest en båge med 60 år lysande genom en sinnrik lådkonstruktion i höstmörkret. Och tant Greta kom in med en strålande blomsterkorg och omfamnades av den vitala jubilaren.
Sedan hämtades Tant Eva, som tillbringat 60-årsdagen i avskildhet på Tillinge ålderdomshem. Och Erik skulle återvända till Luleå med maka och barn. Bilen stod redan fullpackad på gårdsplan, minuterna blev allt dyrbarare under avskedstagandet, då morbror plötsligt märkte, att han glömt sin plånbok. Han rusar ur bilen upp på sitt rum. Den finns inte. Han snurrar runt i huset i förtvivlan. Det är intet annat att göra än att riva ned kappsäckarna, som redan var omsorgsfullt fastsurrade på biltaket. Och där i fracken låg också plånboken. I god fart körde vi sen till stan och nådde tåget. Nu började också skolan i Gubbängen. Stefan nu gymnasist i R I, Rolf i 35 och Erik i 4:de klass i Folkis.
Brev från Sibylle Zenker den 11 september 1954.
Brev från Gunhild af Sillén till Erik den 22 september 1954.
Odaterat brev från Erik af Sillén till Salta hösten 1954.
En del bjudningar och föräldraaftnar och församlingsaftnar utgjorde utom den vanliga syjuntan höstens förströelser. På Eric Oxenstiernas födelsedag var vi på Lidingön på middag med hans mamma o. styvfar. På Gerds namnsdag hade vi damsupé med Marga Hakelius. När mamma uppenbarade sig på församlingsafton, blev hon mottagen med stora famnen vid det rika kaffebordet. Greta Nordin, Elsa Ask, Gull och Ingvar Rinman, Bengt och Siri Holmer, Alfhild och Ossian Kåmark - se där mammas nya Du-bröder och systrar.
När mamma firade sin födelsedag, fick hon så många fina presenter, bl. a. en reservoirpenna, och en massa tipsrader av Rolf, Gubbängs-boken och kuvert av Stefan. Vad var det Erik gav nu då? Men en dag på eftervintern, när Erik och mamma var ute och gick, stannade vi framför blomsteraffären och Erik frågade: Vilken är Din älsklingsblomma? Liljekonvaljen. - Sen gick mamma till Skrinvägen och hälsade på Ulla Carlowitz och vid hemkomsten stod det en bukett liljekonvaljer för 5 kr. från Erik på Broms-skåpet. Brevkort
den 25 oktober 1954 från Märta till Elof af Sillén "e
donna sua". När mormor och morfar kom hem från Rom, fick mamma nya sängkammargardiner. Hemskt söta.
Brev
från Renate Henschke f. Zenker den 30 oktober 1954.
Brev
från Marianne Schweitzer ("Nanna") den 29 november 1954.
Klingbergs och Oxenstiernas var hos oss i början på dec., när Lilein Ackermann gästade Gubbängen på väg till Hamburg. En rolig fest hade Erik och mamma på Skansen med Utlandssvenskarna. Hos Lochmanns blev vi bekanta med Dir. Firnhaber m. fru. Brev från Sibylle Zenker den 11 december 1954. Tredje adventssöndagen var vi på en trevlig familjesöndag hos Ögrens, för det var Thomas 10-årsdag. Erik bjöd oss alla under året på var sin film. Rolf på Det stora äventyret, Stefan på Flottans glada kavaljerer, Pappa på Miljonpundssedeln och sist men rakt inte minst mamma på Gula divisionen. Morbror Henning och tant Lene bjöd på Oh mein Papa på Södran och en annan gång på Modell Beatrice av Zetterholm på Dramaten. Där såg också Lilein och mamma Nationalmonumentet.
Brev från Adalbert Miehe den 18 december 1954. I skrivande stund räknar vi de få timmarna, som är kvar till julafton och stävar fram mot det nya året. Alla paket mot norr och söder äro redan avsända och brev och kort utskickade. Och nog finns det snälla barn, när tomten kommer och frågar. Och som stor glad överraskning var hela naturen vit i morse. Må vi nu alla få fira en riktigt glad och lugn jul och gå emot ett gott nytt år.
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|