www.zenker.se

Liber 1954

December 1953
Januari 1954 Februari 1954 Mars 1954 April 1954 Maj 1954 Juni 1954
Juli 1954 Augusti 1954 September 1954 Oktober 1954 November 1954 December 1954

Praefatio

LIBER hälsar sin läsekrets och önskar den en fridfull julhelg. Som särskild persona grata bugar sig tidningen för Stefan Zenker. Liber har ju alltifrån det att dess första nummer utkom 1932 haft en mängd latinska rubriker och citat. När nu en av redaktionens medlemmar, Stefan Zenker, hösten 1954 valde reallinjen å gymnasiet, stred detta i viss mån mot tidningens traditioner: Realare är skralare, latinare är finare. Nu har emellertid bemälde S. Zenker beslutat att fylla ut de stora luckorna i sin bildning, som bristen på latin utgör. Vi önska honom framgång i hans latinstudier.

Qualis vir, talis oratio (cum grano salis).

Red.
Quod evenit?

December 1953

Anm. Ett äldre ransoneringskort från juli 1947.

Anm. Pkt 6 avsåg en julklapp åt morfar Elof: en stor tändsticksask, som skulle förses med ett porträtt av biskop Dick Helander. Tändsticksasken skulle fernissas utvändigt. /SZ

Till höger: William Walls dop. Föräldrar: Rutger och Aila Wall i Valla, Teda. /SZ

Lägg märke till att Eriks fröken ändrat "en rulle tape" till "en rulle tapet"! Och "Farfar har jag ingen" († 1932) till "Farfar har jag ingen julklapp åt". /SZ

Julen 1953 firades traditionsenligt med mycket julklappar och tidig julotta.

Erik hade under året tjänstgjort som springpojke åt urmak. Eriksson och fick motta ett fint Disney-bordsur till julgåva. Å sin sida skänkte han "uris" en 25-öres marsipangris.
 
"Till chefen för löpande ärenden"

Den 12 dec. 1953 hade vi fått ett erbjudande från Bostadsförmedlingen att få hyra en trevlig 5-rumsvån. på Svartåvägen i Bagarmossen. Med saknad fick vi dock lov att avstå från den, eftersom den låg så långt borta från Atlas Diesel och skolorna. I januari fick vi en ny adress, nu i Bandhagen, Skeppstavägen 27, men inte heller den föll oss i smaken för sitt läges skull.

Januari 1954

Karin, Henning och Ingela Tiblin med Elof af Sillén.

Ur Saltas gästbok:

1954

En ära för oss som får
inleda detta nya år.

Vi tacka för allt skönt vi njutit
fast ute stormen våldsamt rutit.
Vi varit med på rolig julefest
med adel, bonde, borgare o. präst.
Vid vådlig färd från Hacksta bilen vingla,
men resan den var ganska kul för Ing'la.

5. 1. 1954

Henning, Ingela, Karin.

Färgbilder och gästboksutdrag ingick ej i Liber.

Lördagen den 16 januari 1954 firade pappa och mamma [dvs. min morfar o. mormor /SZ] sin 38 bröllopsdag i Gubbängen till vilken Inga Kallenfeldt inbjudits. Söndagen var Vadstena-dag.

Brev från Cläre Immisch den 17 januari 1954.
Brev från Elisabeth Zenker den 19 januari 1954.

Meissen-poslinet i Gubbängen.
[För sökbarhet: Hjalmar Brundin, Olle Nystedt, Stina Ridderstad, Andreas Lindblom, Gunnar Meijer, M. Juhlin Dannfelt]

Isen låg blank på banorna i Gubbängen och Erik påbörjade en novell.

Rolf Zenker, 12 år.
Bröderna Zenker på skridskobanan vid Gubbängens folkskola.
Med flaggan i topp gör Hjulsta-färjan sin avskedsfärd.

Tackbrev från morbror Erik efter födelsedagen borttaget 2008-05-14.

Brev från Sibylle Zenker den 26 januari 1954.

Den 29 januari mötte jag den 17-åriga Hedwig Deutsch från Österrike, mormors nya hjälp. En mycket duktig och trevlig flicka.

I januari kom följande älskvärda brev från morbror Erik till Rolf:

 

 

 

 

 

 

Februari 1954

Gerhard Zenker framför det blivande läroverket i Gubbängen. Här gick Stefan, Rolf och Erik i gymnasiet fram till studentexamen.

Brev från Margarethe ("Tante Marga") Schultzky till Gerhard den 6 februari 1954.

Rolf accepterade med stor förtjusning inbjudan och reste på februarilovet iväg med skidor och rör till:

Där hade han en trevlig vecka med Irmeli och Burr och alla deras lekkamrater, som var mycket intresserade av Rolf.

Brev från Gulli Böhme till Märta de 17 februari 1954.
Brev från Renate Zenker den 23 februari 1954.

Medan Rolf var i Luleå, var mormor i Dalarna och mamma, Stefan och Erik på Salta, där vi gjorde härliga skidturer med morfar. En dag for vi ända till Hacksta. På lördagen var morfar i Tierp, då vi här hemma blev drabbade av skorstenseld. Bef.man Persson släckte med grus och vatten de glödande stockarna runt skorstenen på vinden och på natten vågade vi inte elda. Vi skidade till Valla efter ett ficklampsbatteri och lyste noga på vinden, innan vi vågade söka ett par timmars vila. Det hela gick bra, men vi måste kalla på en murare, som rev sängkammarkakelugnen.

Mars 1954

Brev från Sibylle Zenker den 4 mars 1954.

Mars är förnyelsens månad hos familjen Zenker. 1953 inköptes pianot och 1954 två härliga Dux-madrasser åt pappa och mamma. De gamla "cementhårda" madrasserna fick ben av en snickare Rönnlund och blev var sin härlig dyscha åt Stefan och Rolf. Därtill kom en Stringbokhylla och en ny lampa till Stefans säng.

En dag råkade Erik Zenker ut för den olyckan att han tappade en femma, när han var ute på skubb.

Vi satte upp en lapp i en av lönnarna på Gubbängs-torg och snart kom sedeln till rätta.

Leve det ärliga Gubbängen!

För sökbarhet: Kollegiet i Gubbängens läroverk VT 1954. Carlson, Eidevall, Ek, Ehrnwall, Furusjö, Gabrielii, Högberg, Johnselius, Jonson, Kempff, Krook, Kruskophf, Lindberg, Gustafsson, Ljungström, Lundmark, Lundgren, Löfman, Malmquist, Myrsmeden, Norman, Nordberg, Norlén, Norén, Nyberg, Ryttberg, Roth, Stadener, Stenholm, Silfverberg, Thorell, Ulander, Weiss

I februari-mars fick Erik en lång besvärlig sjukdom luftrörskatarr och halsfluss. Där satt han flera veckor i sängen och klippte ut tåg och indianer och ställde upp pappfigurerna.

När Erik var frisk igen var våren kommen och han diktade en vårvisa.

Mitt livs minnen - Som guldvalsare i Johannesburg, förlåt -hov. Intervju med Erik Zenker.

Intervjuaren: Vart begav Ni Er, när Ni skulle valsa guld?

E. Z.: Till Forsskålsgatan 12 i Johanneshov.

I.: Vem bor där?

E. Z.: Mikaelssons efterträdare, Guldsmedsverkstad.

I.: Hur kom det sig, att Ni blev anlitad av Mikaelssons eftr.?

E. Z.: Vi drog var sin vev på valsen helt enkelt.

 

Intervjun fullbordades tydligen inte, men på ett löst blad har Mamma valt en annan form:

Redan som mycket ung fick jag lov att förtjäna mina slantar själv. Jag arbetade hos urmakare Eriksson vid Gubbängstorget. Av honom sändes jag på många farliga uppdrag ofta in i värsta stockholmstrafiken. Men mitt livs märkligaste upplevelse hade jag på Forsskålsgat. 12 i Johanneshov. Jag lämnar klockarmband, doubléer, örhängen osv. till reparation och slår mig avvaktande ned på en pall och frågar: Är det skoj att vara guldsmed? - Nej inte är det nåt skojaryrke heller. - Det skulle man kunna tro, så dyrt som allting är här.

Vårsolen silade in (eller höstsolen, vilket som behagas, sätt. anm.). Guldsmeden reste sig, gick fram till valsen. Valsen har två vevar. "Hörru kom hit och hjälp till ett tag." Jag gjorde det och den tjocka guldstången, värd 17000000.... kronor valsades ut, blev längre och längre, tunnare och tunnare. Jag ryckte den ur valsen, satte full fart ut med efterträdaren i hälarna, men blev upphunnen vid Bengt Resares plan. Jag försökte rycka mig loss men misslyckades. Under tiden hade hans medhjälpare ringt till polisen.

Nu är jag hemma på villkorligt.

Ur Saltas gästbok:

Birger Forell, Borås-Köln, tackar för gästfrihet och mycket välkommen hjälp i flyktingarbetet! 23. 3. 54

April 1954

Rolf fortsatte sina ridlektioner på Enskede Ridskola. Djupt gripen blev han då en av hästarna förolyckades - ja än mer gripen än av kronprinsessans Märthas samtidigt inträffade bortgång. Det var hästen Loreley, som senare måste skjutas.

Rolf och Erik gick en dag på Ryttargala på Cirkus.

Den stora dagen närmade sig, när Erik skulle fylla 10 år. Den skulle firas i luften. Mamma var hemskt orolig, när vi for ut till Bromma en solig, lugn och vacker söndag efter födelsedagen, när uppstigningen skulle ske.

Så lyfte den ståtliga DC6:an Viking med den lilla, lilla pojken. Vi rusade till terrassen för att riktigt kunna se själva starten. Efter en kvart landade Erik lycklig och ivrig på Bromma igen.

Maj 1954

Den 1 maj gick vi en promenad runt Oxbacken för att se på ett litet rådjur, som brukade beta där på gärdet.

När vi kom tillbaka igen hade Domnarvarna kommit en hel rad.

Verlobung Zenker - Henschke
Salta från Oxbacken.

Mitt livs minnen - Bland kungar och bönder. Intervju med Stefan Zenker.

Vi träffar hr Zenker i en paus bland hans logaritmer. Han lutar sig bekvämt tillbaka på canapén.

Intervjuaren: Vad har hr Zenker för erfarenhet av kungar och bönder?

S. Z.: Jag har främst mött dem i schackvärlden.

I.: Har herr Z. ej mött någon adelsman i schacksammanhang?

S. Z.: Låt mig tänka: von Krusenstierna, von Zeipel.

I.: Det har försports att schackklubben ibland anordnar fester. Hur äro dessa upplagda?

S. Z.: Vanligen har vi en blixtturnering. I en paus intar vi kaffe med dopp, som

klubben bjuder på. På våravslutningen ha vi årssammanträde med prisutdelning.

(Detta senare tillägger herr Z. helt blygsamt i det att hans blickar kärleksfullt glider över en tennbägare bakom honom på hyllan.)

I.: Är det endast kaffe som förtäres vid festligheterna?

S. Z.: Nej, man kan ju också förtära Pommac eller andra läskedrycker. Mången häller också något förstärkande i kaffet.

I.: Har herr Z. personligen haft framgångar vid matcher med främmande klubbar?

S. Z.: Tyvärr råkade jag ut för en snöplig förlust. Den var desto smärtsammare,

eftersom vinst eller remi hade inneburit en seger för vårt lag. Nu slutade klubbmatchen emellertid oavgjord.

I.: Har det då varit tal om att utesluta herr Z. ur klubben efter detta débacle?

S. Z.: Visst inte, detta kan hända den bäste. Skulle en medlem uteslutas efter förlust, skulle klubben stå utan medlemmar numera.

I.: Några önskemål för framtiden?

S. Z.: Att jag vunne!

Här lämnar vi hr. Zenker och önskar honom stor glädje av klubben i framtiden.

Elle

Stefans födelsedag var en lyckad fest. En stor schackturné [sic] med en liten silverbägare som pris var dagens clou.Bland gästerna var Gunnar Forsbro, Eskil Kjelkerud, Olof Molin, Douglas v. Krusenstierna, Sellberg. Festen pågick till midnatt.
En vårdag var vi bjudna av Ögrens på Operan. Vi fick sitta i Radiotjänsts loge under den kungliga och se På Sicilien och Pajazzo.

En musiknjutning, som vi väntat oss mycket av, men som tyvärr för vår del blev inställd, då Erik Zenker, en av de främsta medverkande, led av en besvärlig förkylning.

Mormor, mamma och pappa gick därför i stället på Människor i Berlin på Park.

Märta i Solbergaskogen. I bakgrunden Valla.

Rolf sköter om sin nyodling (sätter potatis?) i Bastuhagen ner mot Stallgärdet.

Brev från Sibylle Zenker den 23 maj 1954.

Morfar Elof håller tal.

Medan mormor esomoftast var i Stockholm och roade sig på Auktionskammaren, ska man inte tro att morfar satt hemma och suckade. Nej, han var esomoftast ute på fester ute på fester och höll tal. En gång sträckte han sig t. o. m. så långt att han for till Östberlin, där han tillsammans med Forell deltog i en flyktingkonferens. Utrustad med 4 olika portmonnäer med olika valutor i gjorde han uppköp av spetsblusar i Berlin och gjorde en av honom själv högst skattad restaurantrond i Berlin by night.

Henning gjorde på våren en resa till Mallorca, så ett tag var "en annan" nere vid kontinentaltåget var vecka.


Juni 1954

Utdrag ur Saltas gästbok:

9. 6. 54 Margit Sahlin tackar för en rik kväll med kyrkobröderna och det gästvänliga värdfolket.

Jag vet inte varför Mamma klistrade in följande tidningsurklipp i Liber. Möjligen därför att en Zenker var assistent till ögonläkaren Karl Theodor av Bayern. Eller för att min farbror Hans första fru hette Tunder som flicka? Anknytning till Tunderfeldt? /SZ

Bryggaradel och furstehus

En förlovning av intresse även för svensk publik har i dagarna eklaterats i London. Kontrahenterna är Desmond W. Guinness och furstinnan Marie-Gabrielle av Urach, grevinna av Württemberg. Bakom fästmöns namn ligger en egendomlig historia. Den 1830 avlidne hertig Wilhelm av Württemberg hade år 1810 ingått morganatiskt äktenskap med Wilhelmina von Tunderfeldt och redan här kommer en svensk anknytning. Hon tillhörde nämligen en i Tyskland kvarlevande gren av den 1678 här adlade men i vårt land för länge sen utdöda, ätten Tunderfeldt. Barnen i äktenskapet fick titeln grevar och grevinnor av Württemberg och sonen Wilhelm blev 1867 också upphöjd till hertig av Urach — efter en gammal borg, som spelat en roll i landets historia. Denne var första gången gift med den 1857 avlidna prinsessan Theodolinde av Leuchtenberg, en syster till vår drottning Josefina, och barnen var alltså kusiner med Karl XV och Oscar II. Efter sin första makas död gifte greve Wilhelm om sig med prinsessan Florestine av Monaco, som avled 1897. Deras son hertig Wilhelm av Urach äktade 1892 hertiginnan Amelie i Bayern, död 1912, och en sondotter till dessa makar är den nyförlovade furstinnan Marie-Gabrielle. Man lägger här märke till den egendomliga titulaturen hertiginna i Bayern, icke prinsessa av Bayern. En gren av det sedan 1180 i Bayern regerande huset Wittelsbach fick 1799 ställningen av hertigar och hertiginnor i Bayern, en unik företeelse inom de europeiska dynastierna. Här må också erinras om att fem svenska monarker tillhört huset Wittelsbach — Kristoffer av Bayern på 1400-talet samt Karl X Gustav, Karl XI, Karl XII och drottning Ulrika Eleonora.

Den nyss nämnda hertiginnan Amelie av Urach var dotter till hertig Karl Theodor i Bayern, den berömde ögonläkaren, och en hennes syster är belgiska änkedrottningen Elisabet. Den nyförlovade furstinnan av Urach är på så sätt syssling med kung Baudouin. Hertig Karl Theodors morfar var den 1825 avlidne konung Maximilian I av Bayern och denne var också i ett tidigare gifte morfar till vår drottning Josefina; som alltså — den stora åldersskillnaden till trots — var kusin med hertig Karl Theodor och hans syster den 1898 mördade kejsarinnan Elisabet av Österrike. Från konung Maximilian räknat blir den nyförlovade furstinnan av Urach femmänning med konung Gustaf Adolf och med exkonung Leopold. Genom vår drottning Sophias mor, den 1856 avlidna prinsessan Pauline av Württemberg, blir ätten Urach ytterligare befryndad med vårt kungahus, och även med den engelska dynastien räknar den släktskap, i det framlidna drottning Mary var född prinsessa av Teck och även denna ätt är en morganatisk gren av det württembergska kungahuset.

Vad så fästmannen vid den aktuella förlovningen beträffar tillhör han den kända "bryggardynastien" Guinness på Irland, vars stamfar i mitten av 1700-talet hade ett litet bryggeri i Dublin. Rörelsen växte undan för undan och familjen Guinness inhöstade med tiden ofantliga rikedomar och ändå gjorde den enorma donationer till allmännyttiga ändamål. Tre medlemmar av släkten har också undfått peervärdighet, i det sir Arthur Edward Guinness 1880 blev baron Ardilaun och hans bror Edward Cecil Guinness 1891 blev baron och sedermera earl av Eveagh. En deras brorson slutligen var den Walter Edward Guinness, vilken under senaste kriget som ministerresident i Cairo av judiska extremister mördades 1944. Denne hade 1932 blivit baron Moyne och en hans sonson är den nyförlovade Desmond W. Guinness. Det är emellertid inte första gången en medlem av ätten Guinness gifter sig inom ett furstligt hus. År 1945 äktade kejsar Wilhelms sonson prins Friedrich av Preussen lady Brigid Guinness, dotter till andre earlen av Eveagh och kusin med fästmannens far.

K. L—m.

Pingsten firade vi på Salta med Kerstin Stenström. Och strax efteråt var det vår 15-åriga bröllopsdag. Mamma fick en vacker ödleväska av pappa den dagen och kvällen firade vi med pojkarna på Aldrig med min kofot.


Rolf och Märta Zenker.

Ur Saltas gästbok:

13. 6. 43 Trefaldighetsdagen. Sedan vi efter kyrkvärdens ord "möttes i templet" ha vi nu avnjutit Saltas ljuvliga kyrkkaffe och beundrat trädgårdens böomsterprakt. Vi tacka Gunhild och Elof o. hela familjen.

Carl Klingberg med Sara
Rolf, Olof och Tage
Axel Klingberg + Gertrud
Wille och Hetty Klingberg
Wilhelm och Mikael

Utsikt från trädgårdsgången mot Oxbacken och maskinhallen.
Elof af Sillén, Barbro af Sillén, Margareta af Sillén.
Elof af Sillén och Barbro af Sillén.

Så kom sommarlovet. Först reste mormor och morbror Erik till Paris. Men så kom solförmörkelsen emellan och morbror Erik måste hastigt hem igen. Mormor tyckte det var löjligt, för hon hade sett en partiell nån gång på 1900-talets början och tyckte inte det var nånting.

Vykort den 20 juni 1954 från Gunhild till Märta.
Vykort den 21 juni 1954 från Gunhild till Märta.
Vykort den 22 juni 1954 från Gunhild till Märta.

De kom hem lagom för att få delta i en trevlig liten tillställning med Häradshövding Hörstadius. Morgonen därpå startade vi, morfar, morb. Erik, mamma och pojkarna på solförmörkelseresa till Kalmar. Tidigt samlades riktiga lemmeltåg av bilar på väg till den "totala zonen".

Vid ½ 2-tiden på dagen såg man allt flera stå med sotade glas vid vägkanten och betrakta den krympande solen. Så stannade vi mitt ute i skogen i en riktig hålväg. [Sämsta tänkbara observationsplats. /SZ] Där vart det hastigt kolmörkt och det började blåsa. Vi tände billyktorna. Vi sågo knappt varandra. Så kom ljuset hastigt tillbaka som ett flammande norrsken.

Vi fortsatte till Oskarshamn, där morbror Erik stannade och tog tåget hem. Vi andra reste vidare till Kalmar. Där mötte oss pappa, som per moped och tåg startat sin semesterresa med tältet men haft det regnigt och ruskigt.

Kallt var det och vi tog in på Vandrarhemmet. Där fick pojkarna och mamma ligga i ett damrum, medan fru Johansson hängde upp filtar som ridåer. Mamma gjorde ett par tyska översättningar och tjänade 1,50 på det, så Rolf fick ligga gratis ensam sista natten.

Juli 1954

Vi badade vid Stensöudde i den kalla blåsten, besteg Vattentornet, och hade en underbar utsikt över Kalmar sund. På kvällarna var vi på aftonbön i Slottskyrkan.

På lördagseftermiddagen för vi över till Öland. Samtidigt kom Dannebrogen med danska kungaparet förbi.

Vi slog läger på Talludden och somnade där gott medan vågorna kluckade och innehavaren gick runt och ropade: Kiosken och serveringen stänger om några minuter. Kiosken och serveringen stänger om några minuter! Rolf for med morfar och ett par "änglar" tillbaka till Salta från Vadstena-mötet.

Vi låg kvar några dagar på Talludden och cyklade sedan till Borgholm, där vi i slottsruinen mötte Sigfr. Siwertz. På Solliden träffade vi fam. Ernst Wiberg. Och i en pappersaffär stötte Gerd på Sibylla, som köpte något till håret, iklädd vit klädning, vita sockor och skor. Från Kapelludden gjorde vi cykelturer till Köpingsvik.

Anm. Den 4 juli följde vi i radio på tältplatsen VM-finalen i fotboll, "Undret i Bern", då Västtyskland som komplett outsider vann med 3-2 mot Ungern, som varit obesegrat i flera år, slagit England med 6-3 i London i "århundradets match", slagit Västtyskland med 8-3 i gruppspelet, Uruguay med 4-2 i kvartsfinalen och Brasilien med 4-2 i semifinalen. /SZ

Överfarten till Öland. (Ölandsbron invigdes först 1972.)
Havsbad vid Talluddens campingplats med utblick över Kalmarsund.
Solliden och Borgholms slottsruin.
Pappas födelsedag den 11 juli 1954.

En härlig dag låg mamma i solen och njöt med Agatha Christie: Tretton vid bordet. På tältplatsen fick vi vänner allt eftersom vi stannade längre och längre. Som avskedspresent av en ung familj fick vi en härlig trälåda att ställa kokaren i. På den amerikanska baren Solkatten intog vi middagsmålet. Resten var mest härliga jordgubbar.

Det vackraste på hela resan var färden med "Solö" till Mönsterås och Oskarshamn. Erik blev god vän med befälet och skötte grammofonen under överresan. Ännu en härlig morgon vid havet:

Där satt tältvakten tyst utanför och väntade tills vi behagade vakna, innan han tog upp avgiften. Så började den egentliga cykelturen i härligt solsken, med sockerdrickspauser här och där.

Så fort vi kom i närheten av en fotbollsplan hördes förtjusta rop från Stefan och Erik som då stannade och tog sig en het match med den medhavda bollen för att samla krafter till den vidare cyklingen.

Medan Gerd tuffade framåt i farlig speed med sin nya mopedmotor, fick kvinnan och barnen trampa så gott de orkade. Men - skrattar bäst som skrattar sist - plötsligt var pappa försvunnen och vi mindes ej, om han var framför oss eller bakom. Vi hade provianterat för kvällen i en fin lanthandel och nu gällde det bara att se ut en vacker lägerplats vid nån sjö eller havsvik. Den underbara naturen i Tjust erbjöd många lockande ställen. Men nu skymde det och ett lätt regn började falla. Vi väntade och beslöt sen att vända. Efter en stund mötte vi pappa utmattad komma skjutande på sin moped med den tunga packningen. Överallt var det vägarbete och vägen var så lerig, så mopeden behövde först en grundlig rengöring för att kunna gå.

Vi slog nu läger på ett vackert berg vid en liten sjö, där vi åt en delikat aftonmåltid med Biff Stroganoff.

Följande morgon, när vi packat ihop allt saknades Eriks cykelnyckel, som pappa tagit m. kvällen innan. Vi letade frenetiskt på vår lilla tomt, men, ack nej, den var omöjlig att hitta. Pappa fick bryta upp låset.

Stefan, Erik och mamma startade sen först. Där var kraftiga backar och mitt i en sådan mötte vi en utländsk bil. Erik vände sig om för att se efter nationalitetsbokstaven, vinglade till och låg plötsligt med en häftig smäll mitt på vägen. Mamma rusade till så fort hon hann för att dra honom åt sidan, så att han ej skulle bli överkörd. Vi återvände sedan till vår lilla sjö och tvättade såret. Sen startade vi igen och cyklade nu lite försiktigare. Vi for förbi infarten till Västervik och nådde fram emot kvällen Hammerstabadet vid Gamleby. Eriks knä hade nu förvärrats och svullnat upp så vi beslöt oss för att nästa dag fortsätta med tåget hem. Efter ett sista dopp i havet klockan 7 på morgonen forslades Erik på pakethållaren till Gamleby Centralstation.

I Stockholm satt Erik och mamma kvar på stationen, medan pappa och Stefan for ut till Gubbängen med vårt Gepäck.

Följande dag var det stor middag på Hacksta. På måndagen reste pappa, mamma, Stefan och Erik på en vecka till Hinsnoret, där Marlene Ackermann och Mlle Janine från Bryssel också var.

Vid frukostbordet i Hinsnoret. Fr. v. Stefan, Ann-Margret, Marlene Ackermann, tant Lene, morbror Henning, mamma Märta, farmor Elisabeth, Janine, Mariann, Erik.

Eriks knä var inte bra, så Henning tog oss med till Syster Ruth, där Erik fick en penicillinspruta.

Trots den regniga sommaren hade vi tur med vädret och kunde bada var dag och Gerd fick tillfälle att paddla med Janine, den ljuva, i hennes ljusblå baddräkt i kanoten.

Vi viftades av vid stationen en söndagsmorgon, när semestern för pappas del var slut, och återvände till Salta.

På Salta pågick höskörden under den nye bef.man Erikssons ledning. Rolf och mamma petade av hässjor vid Ekbacken. Dom satt som berg efter allt regnande. Sen blev det ärtskörd vid Hallonbacken och andgång vid Enberga. Morbror Erik kom nu från Västkusten och hjälpte till.

Stefan svarade på en annons i D. N. för att få en astronomiskt sinnad brevvän i U. S. A. Omgående kom ett trevligt svar.

Ingrid Neppelberg, Ingrid Lindell.

Brev från Renate Zenker den 26 juli 1954.

Augusti 1954

Ur Saltas gästbok:

Lars Åhnebrink
Erna Åhnebrink

Hjärtligt tack för en förtjusande om än hastig middag!

Renate och Uli Henschke.
Min kusin Renate f. Zenker och hennes man Uli Henschke. /SZ

Ur Saltas gästbok:

17. 8. 54.

Di waren her auf unserer Hochzeitsreise mit dem Motorroller und genossen mitten in der Regenzeit zwei herrliche Sonnentage: tack, tack så mycket!

Renate geb. Zenker och Ulrich Henschke.

Medan mormor och morfar och Tant Ruth var på Vadstena-möte, kom Uli och Renate på sin Vespa till Salta. De fortsatte sen till Borlänge.

Mormors hjälp Hedwig Deutsch matar Rolfs grisar.

Ur gästboken:

Norddeutscher Hausspruch:

Herr Gott, Du willst Deinen Segen
auf dies Haus und Menschen legen!
Die es bauten und bewohnen
willst Du in Gnaden schonen.
Hab Krankheit, Wasser, Sturm und Brand
von diesem Hause abgewandt!

Vom 9. 8. 54 bis 27. 8. 54 durfte ich hier herrliche Ferienzeiten verleben und danke dafür herzlichst.

Kantor Dietrich W. Prost
Stralsund, Öst-Tyskland

En bekant till pappa Elof från Berlinkonferensen var på Salta under augusti månad. Det var kantor Prost från Stralsund, som pratade så mycket tyska med Erik. Och målade barnkammartaket till mormors födelsedag.

På Strömsta var samtidigt en f. d. storgodsägare från Preussen, Kramer och vi var bjudna där med honom.

 

Sen ordnades för den stora middagen på mormors 60-årsdag. Och bjudningskort skickades ut till 60 personer.

Till höger: Morfar Elof af Sillén, kantor Prost från Stralsund, mormor Gunhild af Sillén, kusin Barbro af Sillén.

 

 
Yngve Swenson, Anna Henriette Swenson, Maja och Hakon Swenson, Anna-Lisa Köndell, Per Köndell, Ingeborg Ingelson, Brita Schuberth, Erik Schuberth, Gottfrid Ingelson, .. Göthberg, Lietje Insulander, Per Olov Insulander, Enok Almgren, Ernst Tibblin, Ingrid Wiberg, Birger Wiberg, Viktoria Johansson, Augusta Tibbelin, Wendla Johansson, Stina Carlsson, Aina Jonsson, Anny Hellström, Maj Ekström, Gerda Bagge, Greta Malm.

På festen bjöds på champagne, som mormor medfört från Paris. Många tal höllos och presenten var en utomlandsresa, insamlad av släkt och vänner. Dagen firades redan den 24 på grund av morbrors skola, som snart skulle börja, och medan gästerna ännu satt kvar vid bordet, hade karlarna rest en båge med 60 år lysande genom en sinnrik lådkonstruktion i höstmörkret. Och tant Greta kom in med en strålande blomsterkorg och omfamnades av den vitala jubilaren.


Inte långt därefter fyllde också Gertrud och bjöd på fest.

Sedan hämtades Tant Eva, som tillbringat 60-årsdagen i avskildhet på Tillinge ålderdomshem. Och Erik skulle återvända till Luleå med maka och barn. Bilen stod redan fullpackad på gårdsplan, minuterna blev allt dyrbarare under avskedstagandet, då morbror plötsligt märkte, att han glömt sin plånbok. Han rusar ur bilen upp på sitt rum. Den finns inte. Han snurrar runt i huset i förtvivlan. Det är intet annat att göra än att riva ned kappsäckarna, som redan var omsorgsfullt fastsurrade på biltaket. Och där i fracken låg också plånboken. I god fart körde vi sen till stan och nådde tåget.

September 1954

Nu började också skolan i Gubbängen. Stefan nu gymnasist i R I, Rolf i 35 och Erik i 4:de klass i Folkis.

Stefan lade upp ett program för att rätt ta vara på sin dyrbara tid. Och tack vare flitig träning med "Ruda" om eftermiddagarna höll sig Stefan och Rolf friska, starka och krya.

Rolf inköpte för de pengar han tjänat på sin svinskötsel under sommaren en kurs i jordens bearbetning från Hermods. Han erhöll ett betyg med omdömet AB, vilket inramades och uppsattes på väggen, samt avtäcktes vid en familjehögtid i närvaro av mormor, morb. Henning och tant Lene.

Brev från Sibylle Zenker den 11 september 1954.

Sven Hallén
Rolf Klingberg och Kerstin Paulson.
Morfar Elof och mormor Gunhild stöter på Hasse Jeppson i Neapel! [Det var nog 1952? /SZ]

 

Kyrkomötesledamot, sedd från pressläktaren.

 

Brev från Gunhild af Sillén till Erik den 22 september 1954.

Ur Saltas gästbok:

30/9 54 Med största glädje har jag efter 35 år åter fått besöka Salta.

Ax. Weebe
Ulla Weebe

Oktober 1954

Odaterat brev från Erik af Sillén till Salta hösten 1954.

Rolf fyllde 13 år och blev i ett slag ton-åring. Han fick en stor slidkniv bl. a. och tidningen Lantmannen.

Pojkarna såg många filmer den här hösten: Flicka med melodi, I rök och dans, På havets botten, Doktorn är här, Gula divisionen, Robinson Crusoe, Moderna tider.

En hel söndag tillbringade vi i vånda på den s. k. Surf-stenen på Gubbängstorg. Det var på den vi satt, när vi försökte dikta en vers om tvättpulvret Surf, som skulle ge oss första pris, en villa värd 100 000 kr. Två månader senare fick vi läsa, att en kapten i Upsala vunnit villan med en urusel vers. Bittert! Bara ett tröstpris åt oss.

En del bjudningar och föräldraaftnar och församlingsaftnar utgjorde utom den vanliga syjuntan höstens förströelser. På Eric Oxenstiernas födelsedag var vi på Lidingön på middag med hans mamma o. styvfar. På Gerds namnsdag hade vi damsupé med Marga Hakelius. När mamma uppenbarade sig på församlingsafton, blev hon mottagen med stora famnen vid det rika kaffebordet.

Greta Nordin, Elsa Ask, Gull och Ingvar Rinman, Bengt och Siri Holmer, Alfhild och Ossian Kåmark - se där mammas nya Du-bröder och systrar.


 

Lars Holm, Arne Franzén, H. Wik, J. Munck, I Eliasson, Bärtil Ejerstad, Sven Lennander, S. von Friesen, G. Ekspong.

 

När mamma firade sin födelsedag, fick hon så många fina presenter, bl. a. en reservoirpenna, och en massa tipsrader av Rolf, Gubbängs-boken och kuvert av Stefan. Vad var det Erik gav nu då?

Men en dag på eftervintern, när Erik och mamma var ute och gick, stannade vi framför blomsteraffären och Erik frågade: Vilken är Din älsklingsblomma? Liljekonvaljen. - Sen gick mamma till Skrinvägen och hälsade på Ulla Carlowitz och vid hemkomsten stod det en bukett liljekonvaljer för 5 kr. från Erik på Broms-skåpet.

Brevkort den 25 oktober 1954 från Märta till Elof af Sillén "e donna sua".
Brevkort den 25 oktober 1954 från Märta till Gunhild af Sillén".

När mormor och morfar kom hem från Rom, fick mamma nya sängkammargardiner. Hemskt söta.

På San Pietros trappa.

Och en stor flaska:

Brev från Renate Henschke f. Zenker den 30 oktober 1954.
Brev från Sibylle Zenker till Märta den 31 oktober 1954.

November 1954

Erik på skolkonsert.

Mitt livs minnen - Mitt möte med Samba: a) i Enskede ridskola, b) på Tysta gatan. En intervju med Rolf Zenker.

Intervjuaren: Ni är en intresserad kursdeltagare, inte sant?

Herr R. Z.: Ja!

I.: Studerar Ni då vilka kurser som helst?

R. Z.: Nej.

I.: Vad kom Er att uppsöka Enskede Ridskola?

R. Z.: En klasskamrat.

I.: Vad är då Samba?

R. Z.: En häst.

I.: Har Ni speciella känslor för just denna häst?

R. Z.: Nej. (Lakoniskt intervjuoffer.)

I.: Var vänlig och beskriv en lektion på Ridskolan!

R. Z.: Först sadlar man hästarna i stallet, därefter leder man ned dem till Ridhuset. Sedan sitter man upp och börjar skritta på kommando.

Därefter trav. Under travet får vi vända oss om i sadeln och sitta baklänges. Sedan får vi göra baklänges kullerbytta och stå upp i sadeln. Sedan travar vi igen en halvtimme. Efter det ställer nybörjarna in sina hästar i mitten och de mera avancerade börjar galoppera. Sedan sitter man av och nästa lektion börjar.

I.: Ni talar i rubriken om Tysta gatan. Brukar Ni då rida på Samba till Tysta gatan?

R. Z.: Nej.

I.: Förklara då vad Tysta gatan har med Samba att göra!

R. Z.: På Tysta gatan ligger en dansskola och samba är en dans.

I.: Är Ni lika hemmastadd på Samba som i samban?

R. Z.: Ja, nej menar jag. (Här tvekar R. Z. om det rätta svaret.)

I.: Var god och beskriv en lektion på Tysta gatan.

 

R. Z.: Nej. (Tydligen har intervjuaren här rört vid ett ömtåligt kapitel.)

I.: Hurdan är ledarinnan?

R. Z.: Jo, fru Schubert är - tja!

I.: Finns det någon av de dansande, som Ni känner Er särskilt tilltalad av?

R. Z.: Nej.

I.: Har Ni blivit tilltalad av någon av de dansande?

R. Z.: Ja.

Härmed avslutar vi intervjun, av vilken det ju framgår att Rolf Zenker med järnhård energi fullföljer de kurser han en gång påbörjat. Vi tackar honom för intervjun och önskar honom fortsatt lycka med den i skrivande stund pågående kursen. (Det är Skogsskötsel.)

Elle

Brev från Marianne Schweitzer ("Nanna") den 29 november 1954.

December 1954

Klingbergs och Oxenstiernas var hos oss i början på dec., när Lilein Ackermann gästade Gubbängen på väg till Hamburg. En rolig fest hade Erik och mamma på Skansen med Utlandssvenskarna. Hos Lochmanns blev vi bekanta med Dir. Firnhaber m. fru.

Brev från Sibylle Zenker den 11 december 1954.

Tredje adventssöndagen var vi på en trevlig familjesöndag hos Ögrens, för det var Thomas 10-årsdag.

Erik bjöd oss alla under året på var sin film. Rolf på Det stora äventyret, Stefan på Flottans glada kavaljerer, Pappa på Miljonpundssedeln och sist men rakt inte minst mamma på Gula divisionen.

Morbror Henning och tant Lene bjöd på Oh mein Papa på Södran och en annan gång på Modell Beatrice av Zetterholm på Dramaten. Där såg också Lilein och mamma Nationalmonumentet.


Tyskland håller nu på att få en ny armé.

Brev från Adalbert Miehe den 18 december 1954.

I skrivande stund räknar vi de få timmarna, som är kvar till julafton och

stävar fram mot det nya året.

Alla paket mot norr och söder äro redan avsända och brev och kort utskickade. Och nog finns det snälla barn, när tomten kommer och frågar. Och som stor glad överraskning var hela naturen vit i morse.

Må vi nu alla få fira en riktigt glad och lugn jul och gå emot ett gott nytt år.

Red.

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se

 
Till Liber hemsida  
Senast ändrat eller kontrollerat den 31 augusti 2018.