2 Särskildt S:t Annas, som också var ett af Arboga skyddshelgon. På ett af klosterkyrkans altaren stod hennes bild (nu i Lilla Skedvi), och den s. k. munkklockans inskrift (I, 24) anropar hennes namn.
4 Enl. Palmschöld. Andreas, själfförsakelsens helgon, ansågs skydda för onda blickar (I, 6). Var dessutom broder till Petrus, stadskyrkans helgon, också en maning att lefva i frid, som land och stad alltjämt behöfva.
6 Ursprungligen hade de varit 12. Messenius säger, att vid reformationstiden (1527) sutto 6 à 8 munkar i de kloster, som voro doterade för 40 à 60, men bibehöllo sina forna inkomster.
7 Troligen dominikaner, emedan Vincentius är dominikanerhelgonnamn. Namnes 1531 som præbendatus i Arboga. Hade förut varit pedagog härstädes.
8 Franciskanerordens ombud voro Haqvinus Olai (custos) och Franciscus Magni. En broder Hakon nämnes som gårdjekne i Arboga 1519. Efter hvad som passerat i Arboga kloster, är dock sannolikt, att ingen därifrån kallats till Örebro.
9 Att förhållandet mellan franciskanerna och stadens prästerskap icke varit godt, kunna vi på förhand veta af prästernas ställning till klostren. En omständighet, som bestyrker detta, är att franciskanernas helgonnamn, Frans, Ludvig, Klara, knappast någonsin förekomma som dopnamn i Arboga. Då det var kyrkoprästerna, som förrättade dop, hvartill munkarne ej ägde befogenhet, tyckes förklaringen vara lätt funnen.
10 Tegel, sid. 221. »Annandagen efter midfastosöndag 1529 blef så förhandladt med de munkar, som voro uti klostret i Arboga stad, att de gingo där ut och lade deras munkekappor af, och borgarna anammade klostret för deras sockenkyrka, låtandes där hålla tidegärd och predikan.» — Baazius, Hist. Eccles. Suec. p. 252, Cap. XXI. »Deinde reliqverunt arbogense monasterium monachi in illo loco devoti et vestitum monachalem deponentes ministerio ecclesiastico se tradiderunt. Postea fecerunt cives arbogenses ex illo monasterio templum ecclesiæ rusticanæ» (sista ordet orätt öfversättning af Tegels »sockenkyrka»). Örnhjelms relation om kloster och kyrkogodsen (skrifven för Karl XI:s reduktion) upprepar endast Tegels uppgift.
11 Där fanns den ännu i början af 1800-talet. Står nu i stadskyrkans kor (I, 98).
12 Se brefvet om munkklockan (p. 16). 1 ett protokoll af 1667 heter det, att Arboga stads folk länge arbetat på en gammal, mycket remnad klosterkyrka (Petition om åkerskattens behållande i Städernas Acta, Riksarkivet). — I visitationsacta 1671 (Tom. X, p. 568), rådhusarkivet, säges, att Arboga stadskyrka fordom varit ett kloster. Likaså i Simonius, Encomium Arbogiæ 1659 säges stadskyrkan fordom ha varit ett »sumtuosissimum coenobium», fundator Magnus Smek. — Se äfven Palmschölds Collectanea.
13 En herr Clemet, som 1537 får collation på præbendam divæ Barbaræ, och 1538 en by benempd Spetall i förläning, har, i fall han förut varit munk, synbarligen vunnit konungens bevågenhet. Några stannade utan tvifvel i Arboga som skrifvare, eller barnalärare. Ett munkporträtt med kupig panna och tjocka läppar, ritadt med bläck, finnes i den gamla Arboga stadslag, nu i K. biblioteket.
14 Ännu 1534 finner man munkstil i rr.-protokollen. Å Gustaf I:s bönedagsplakat 1544 finnes, vid förmaningen till både den skyldige och oskyldige att vakta sig för Guds stränga vrede och straff, i marginalen ett vanligt munkkors samt orden »notatu digna» i munkstil. Är det en sidotanke på konungen, såsom den skyldige?
15 Förvarade i K. Kammararkivet.
16 1550 står Jäders gård uppförd bland drottning Margaretas köpegods.
17 Måhända den s. k. munketomten vid bäcken och ån. Att stadsgården, nordan ån, ägdes af Juleta kloster 1462—1525, se Lohman och sista kapitlet här nedan.
18 Under Carl XI:s reduktion blir det fråga om dem igen. 1672 erlades ränta till staden af 35 personer för gårdstomter, förr tillhöriga kyrkan (klostret). Item för 2 præbendevretar, item för 1 vret, item för kolgårdstomter af 14 personer, item för bodetomter af 10 personer, inalles 25 daler 11 öre.
19 Då protokollen längre fram tala om fogdegården, menas utan tvifvel den norr om torget belägna, nu rifna gården, som fordom upptagit hela norra delen af Stortorget och som äfven kallades Storgården.
20 1529 omtalas en gård, fordom tillhörig Anders gullsmed, före honom Olof gullsmed och Rawid (se I, 133), vid norra gatuna (Klostergatan i norr); bredden 39 nid mot ana ifrån stallet oc in till fru Ybbes tompt 40 alna nidhr vid ana. Ifrån Ladbron oc til fru Ybbes gardh half nionde aln oc 20. Längre fram omtalas i kungsgårdens östligaste del, gränsande intill Järntorget, den s. k. förborgen. Fru Ybbe var sannolikt modern till Margreta Lejonhufvud. I sådant fall har kungsgården äfven haft sin kungliga kärlekssaga. En sägen, fortlefvande ända till våra dagar, förtäljer, att en konung och en drottning, klädda i krona, i månljusa nätter setts promenera bland rosorna, som för några årtionden tillbaka ännu växte in i gården öster om torget.
21 I det stora hela är stadsplanen densamma än i dag, som före 1650, om man afser från en och annan gatas utvidgning och rätning samt ödetomterna söder och väster om staden, som äro angifna på Lohmans karta. Borgare, som bo på vreten utanför bakgatan å söder, uppmanas 1649 att flytta nordan om ån och bygga på herrgälet, men neka. Kom så branden 1650.
22 I norr begränsades Klostergatan sannolikt af klostrets mur, medan alla husen vid denna gata lågo åt åsidan.
23 1529 är Olof Ersson kungsfogde, 1537 Sven Fuss, 1544 Nils scrifvare, 1548 Nils Tuleson befallningsman (samme som den förste).
24 Inskrift: Salig Nils Tuleson är begrafven här, hvilkens själ förhopandes er Gudi ner, anno 1562.
26 Lohman upplyser (A. S. K.), att gränsen mellan Södermanland och Nerike förr gått öfver Kamkohaf. Nu har den flyttats längre västerut och går öfver Gålsjön och Tjurlången, medan Västmanland med en kil skjuter ned till Fröshammar vid Hjälmaren och i öster sträcker sig bort om Torpa.
27 Troligen n. v. Hamforsen ofvanför Rödfors. Vapensmide har väl idkats här före Erik XIV. Sverdslipare och sporasmider funnos här under medeltiden.
28 Kring Djupmyra och vid Brattbergsroten.
29 Väster om Hambre äng, skildt därifrån genom ett dike.
30 Bärge- och Hjelmars-hagarne nämnas 1681, ehuru namnen då äro försvunna. Bärgehagen söndrades från kungsgården 1584, då Olof Olofson fick K. M:ts bref därpå, liksom han 1590 fick på præbendevreten.
31 Enligt uppgift till reduktionskomitén belägen i Södra Herrängen och nu bragt till åker. — 1582 upptages Kohagen till boskapen, norra och södra hagen till kalfvar.
32 1561 återlöste borgmästare Lasse Pederson en vret imellan stadsgrafven och gamla kyrkiogården, 1 st. vidh ån och 4 st. op i vreten, som Hans Fisk anammade på de fattigas vegna.
33 Svante Sture, Märtha Lejonhufvuds fästman, förrän hon blef drottning, sedan gift med hennes syster, och mördad af Erik XIV. Thure Bjelke, Svantes måg (liksom brodern Hogenschild) ärfde den forna klosterjorden (se I, 86) och därmed rätt till tomtören sunnan. Innehade ock Porsegården. Båda bröderna föllo offer för sin trohet mot Sigismund, Thure Bjelke med en martyrs frimodighet.
34 Helgeandskyrkan. Vid reformationstiden kallas denna byggnad en gammal förfallen kyrkia, helt odugse till att hålla däruti någon Guds tidegärd, hvarför hon skänktes till rådstu, på det att muren icke skulle förderfvas fåfängliga och emedan eljes fanns kyrkor nog att höra Guds ord uti (1531).
35 Vårdtornet kvarstod på rådhustaket till 1749, då dess virke ännu var friskt.
36 1584 äro de fattiga flyttade utom staden, till det gamla hospitalet.
37 Detta föranleder klagomål, som afgöras så, att Arboga får hemta ved först efter öfverenskommelse 1606, 1642, och mot betalning 1649.
38 Anders gullsmed hade 1538 låtit slå Sigfrid tornvaktare i järn, emedan denne nattetid bedt Anders gå sin väg ifrån tornet. Sigfrid hade dessutom fått hugg af Anders och blef dagligen fejdad af hans slakt. Sigfrid klagade hos konungen, som bjöd, att Anders gullsmed skulle låta Sigfrid vara tillfreds.
39 »Att konung Gustaf besvarade Olof Magni Svinefots bref ifrån Rom på Arboga gård den 8 Aug. 1554 berättar historien, och synes däraf någon orsak till ordspråket.» — (Vestén.)
40 Äfven i de bref, som röra allmänna riksärenden, framträder Gustaf Vasas personliga förhållande till sitt folk. Gustaf Vasas bref (40 st.) återfinnas i rådhusarkivet Tom II. Bland dem bref angående hjälp mot Lübeck 1527, tack för hjälpen 1528, om upproret i Småland 1542, om Albrekt af Mecklenburgs rustningar 1543, om skutor till Finland 1555, 1556, om förrädiska hopar, som bedraga allmogen, 1543. (Det sista Tom V: p. 61.)
41 1597 hade drottning Catharina gård i Arboga. 1628 uppbjudes salig drottning Catharinas gård på Smedjegatan, troligen n. v. handlanden Blombergs i hörnet af Nygatan och Järntorgsgatan. Denna gård har haft loft åt alla sidor inåt gården och har mycket gamla källare. I en bodkammare, som nyss blifvit omtapetserad, fanns en mycket gammal takmålning, med knöliga rankornament i gult på blå botten. Pappegojor och bär, likaså en sexbladig ros i rödt, voro senare ditmålade och påminde om drottningens ord: kung Gösta är mig kär, men Roosen glömmer jag aldrig. En sägen har ända till våra dagar talat om en hvit spökhäst, som här varit rådande och uppenbarat sig som förebud till stundande märkliga tilldragelser. Stallets takbjälkar, målade i svart, hvitt, grått, måhända från kungsgården.
42 Tuneld uppgifver, att stenhuset, där denna riksdag hölls, ännu är kvar. Ifall denna uppgift är riktig, och riksdagen icke liksom den senare (1597) hölls under bar himmel, måste stenhuset ha varit antingen rådhuset eller det s. k. Mannerstråleska huset. Gamla personer minnas ännu dess grant målade rikssal, där redan Carl XI tog in hos Albrekt Petri. — Båda husen ha haft sin rikssal. Rådhusets fick sitt namn af herremötet 1657.
45 Att detta gällde äfven Arboga, få vi sedan se.
46 I konung Eriks instruktion till Stockholms ståthållare 1563 heter det: »och efter uti Arboga göres de warafftige tygh och med mindre omkostnad än man sådant af Tyskland kan bekomma, skall man sådant låta der förarbeta, det mästa någon tid kan vara möjligt. När de hafva lycktat uti Arboga vid pass till en 1,006 schott frij harnesk (rytteri-), skola de begynna göra knekte tygh». (I Lohmans Arboga Känning, Stat. Central-Byrån.) Eljest bodde rörsmederna på landet, se Geijer.
47 I älsta tider utskeppade Arboga sina varor i Telge. Till Finland och Norrland gick seglingen genom Stockholms ström.
48 Troligen franciskanernamn, i motsats till Uppkyrkan.
50 Lohman uppgifver, att fiskebygden förenats med Arboga redan 1552. A. K., p. 89.
51 Fryxell III, p. 34. Ännu 1622 höll biskop Johannes Rudbeek [sic] visitation i Torpa.
52 Under hans pastorstid förbjöds ölförsäljning lördagsaftnarna och söndagsmorgnarna före mässan, 1584.
53 Se Arboga pastorats herdaminne. Denne Isaac Olai kom aldrig att tillträda i Arboga. Konungens död inträffade hösten samma år, och genom Carl IX:s inflytande insattes nu en strängt luthersk pastor.
54 Tom II innehåller 67 bref från Johan.
55 Rågetter funnos i Lohmans tid på Brattbergsskogen. Säkert en kvarlefva från gamla tider. A. K.
56 I trädgården fanns 1588 krijske äpleträn 3, goda päruneträn 13, rosenträ 30, vijbärsträs stånd 60.
57 Skrifvelse till Arboga 1578. Enligt Lohman skola Tegelvretarne bevara minnet häraf.
58 Klagan öfver att de blifvit trängde därifrån 1660.
59 Troligen mest kringfarande djäknar. 1660 förordnas, att inga lösdrifvare skulle tagas till båtsmän, utan borgerskapets söner, och 1725 utgafs befallning, att borgare, som ej betalt burpengar, skulle tagas till båtsmän.
60 Soldater och ryttare, tyskar, skottar, engelsmän (1580), trummetare, båtsmän, hejdridare. Johan söker mildra besväret genom att anbefalla inkvarteringarne att nöjas med den kost, som bestås och värden har vid eget bord, 1586.
61 År 1573 förbud för stockholmare att komma in i Arboga. Prinsessan Cecilia hade eljest ämnat flytta hit. År 1579 fly Stockholmare med hustrur och barn till Arboga för pesten, men befallas att genast gifva sig ut på bygden, hvar de kunna. Samma år förbjudes handel med Stockholm. År 1580 inkvarteras 20 hejdridare af drottningens hofstat i Arboga för pestens skull. Marknaden både i Örebro och Arboga inställes detta år, emedan pesten trots allt smugit sig in i Arboga.
62 Att detta efterföljdes, ha vi sett.
63 Pag. 17. [Ska nog vara pag. 19 /SZ]
64 Henrik Rörsmeds gård på Embetsgatan har inkräktats af Hans Black. Johan befaller gårdens återställande.
65 Troligen den s. k. kyrkvreten.
66 Svartsjö, 4 April 1579. Arboga herdaminne.
67 Under Cecilias vistelse här 1572—81 var Ambjörn Svenson hennes nådes befallningsman.
68 Stenhuset. Enligt Lohman beboddes kyrkan och klostret af de kungliga personerna, och restaurerades därför, såsom ofvan är nämndt. Måhända är det af denna orsak, som H. F. n. får uppbära öknamnet »lösprest».
69 I prot. nämnas hofmestaren Engelbrekt Tup, Hans kökemester, Jeronimus h. f. n. kantsli förvarande, David sekreterare, Hans profoss och Hans Helsing.
70 Nämnes 1579, jämte Ambjörn Svenson, såsom hennes nåds befallningsman.
71 Geijer säger om detta möte, att största delen af rikets biskopar och präster endast hade sitt affall att afbedja, under det den mindre delen, skollärarna och de världsliga stånden, med Carl befästade den svenska reformationens verk.
72 Anders Larson och Olof Påwelson. (Lohman.)
73 Ännu i slutet af 1600-talet kallas Nästqvarn Thure Bjelkes qvarnar och Emaus Thurevreten. 1594 gör Thure Bjelke anspråk på tomtören sunnan ån, emedan tomterna voro honom arffallne. Här är fråga om den s. k. klosterjorden (se Abraham Christiernsons testamente, I, 83), som vid reformationen blifvit återtagen och som sträckte sig mellan Gäddebäck och Porsebäck ned till ån.
74 Johan III hade ofta talat om fädernas tro och vårt kära fädernesland. Dessa strängar hade första gången börjat anslås, när Hans Brask och Johannes Magni måste lämna Sverige. Kärleken till Sveriges medeltid gömde sig då i dem, kanske också till den makt, som de tvenne biskoparne förlorat.
75 Titulerad befallningsman på Arboga med Lindesberg och Norskoga.
76 Bref i tom. II af 8 Jan. 1579.
77 Rr.-prot. 1629 heter det: Anders Larson gammal, kungsfogde i Arboga, blef affälling och rymde till Polen. Hans gods och gårdar indrogos af Carl IX. Hans forna gård, Storgården, försåldes till Carl Bonde.
78 Dess beslut finnes, enligt skriftlig anteckning, i stadens bok in qvarto.
79 Riksdagens sammankomster höllos på själfva torget. Till bönderna talade Carl en dag »från kungsgårdens svale».
80 Utanpå brefvet är skrifvet »om rätt skipning icke skall ske i Telge».
81 Örebro 30 Jan. 1600. Tom I, 52.
82 År 1634 stadgas, att endast borgare få innehafva herråkerslotter. Skogen inkräktas godtyckligt, trots många protester, af stadens mäktige, i söder ända till Kolbäckssjön, som 1682 räknas till kungsladugårdsjorden.
83 Daniel gullsmed bad de franzo soldater holla upp och icke slotz och sönderrifva hvar annan, som då om natten slogs på torget.
84 Redan 1568 hade ett par flickor stulit i kyrkan; en af dem var klockarens dotter.
85 Med dem infördes det rika förrådet af skällsord: blodhund, belghund, förrädare etc.
86 Jämför ofvan pag. 22. [Förmodligen fel - sid 22 handlar om Erik XIV och krigsärenden. /SZ]
87 Äfven mester Dionysius och klockaren.
89 Beskylld för att ha mördat sin piga och därför kallad pigmördaren. Carl IX kallar honom själf till Stockholm och då målet upptages några år efteråt, kom Carl IX i Arboga neder af byggnaden på »burgården» och hemställde saken i Guds hand.
90 Se uppenbarelseb. 6: 5. Den hvita hästen, se v. 2 samma kap.
91 Fam under = Kristi fem sår. Backe-, hulthe-, talleharr äro namn på den onde från hedendomens tid.
92 Hans namn fins ännu å en källarhals i Albrekt Petres forna gård.
93 År 1605 blef en f. d. ryttare, Hans Nilson, mellan Kolbäck och Munkatorp öfverfallen af en knekt under Olof Ingemarsons fana, som satte värjan för bröstet på honom, rappade hans kläder, så att han barfött, barhofde och med ett stort hugg i hufvudet måste löpa från Kolbäcks länsmansgård till Munktorps länsmansgård.
94 Gudstjänsten började likaså kl. 8 i stad, kl. 7 i land. År 1748 blef tiden i båda kyrkorna 9, hvilket ändrades till kl. 10 år 1805.
95 Till evangeliska lärans försvar, som faran skulle blifva stor, om fienden, eller de påfviska, finge öfverhanden, emedan så ej allenast lif och gods, utan ock själ och salighet stodo uti fara. Skatten utgjorde 3 mark årligen af hvar person öfver 12 år. År 1627 utgår 400 daler af staden till K. M:ts armés understödning. Samma år begärdes af borgerskapet en ansenlig hjelp till krigets utförande utaf löst och fast, hvar 30:de penning. Följande år fordras proviant till K. M:ts fältläger i Preussen. År 1630 skatta Hans Leffler, Harald Månson, borgmästare, Cleophas Antoni, borgare, hvardera 1,200, Erik Gudmunson 800 daler, de 3 första för 6,000 dalers förmögenhet, den sistnämnde för 4,000 daler. — Harneskmakareembetet i Arboga levererade rustningar för armén. — Borgarnas antal vid denna tid 400. Burgeld: 1 skeppund jern, öl, 1. 8 daler.
97 Finnes å pergament i arkivet.
98 År 1616 hade staden gjort sig till ett vidunder genom den orolighet och myteri, som uppstått bland borgerskapet, på grund af förment förfalskning af tänkeboken och oärlighet hos en af borgmästarne. (Papes register, sub. »orolighet».)
99 Förut hade kämnärerna synat sår, uppskattat åverkan och kräft skatt.
100 År 1627 föres »vacker små, rund sten» till torget.
101 Ännu 1759 lyda 16 städer och 25 mästare under Arboga guldsmedsskrå.
102 År 1624 var till faktoriet i Arboga anordnadt 134 1/4 skeppund harneskplåtar — 33 1/3 rörplåtar, 18 1/5 stål, 345 stångjärn. Ännu 1712 levererade faktoriet till k. rustkammaren 400 harnesk årl. Faktorer voro Matts 1577, Olof Jonson 1581, Erik Gudmunson 1623 (anlade Jäders bruk). Efter honom nämnas Hans Krusbarth, Schaj (se Lohman, p. 86), — Rustmestare: Fallentin 1589, Jöns von Rosendahl 1594.
103 Bland vandtmakare nämnas Hans Möller, m. Läwert, m. Hans Reinhert.
104 H. Leffler korsade värja med Melker plåtslagare och höll på att skrämma lifvet ur hustrun. Från sin medarrendator af Ulfvesund, Anders Håkanson, å hvars gård han begärt qvarstad, erhöll han ett bref så börjande: Helsan försandt efter såsom I hafven förtjent. Det skall blifva ett tusand djeflar och en fånens färd, det skole I Hans Leffler förnimma, och slutar: Far vell efter dina trogna rekningars legenhet.
105 För 5 à 6 år sedan hittades vid gräfning i gamla vattenrännan vid Höjen en träkubbe med inslagna kopparflisor.
107 Att han gått fri för dessa anklagelser synes deraf, att han följande år jämte sin embetsbror begärt intyg, hur han förhållet sig mot vår allernådigste konung. Denne Daniel Person var med på riksdagen i Söderköping 1595, var borgmästare 1598 och hade 1600 begärt pass till Preussen. Några misstankar att ha gynnat Sigismund torde ha följt honom från denna tid,
108 Lohman anser att en kärleksaffär legat bakom, se p. 168.
109 Måhända är det betecknande för borgarnas ömtålighet att skällsordet »hund» straffas med 12 daler.
110 Vi känna ej utgången af detta mål. En sägen är, att i Björskogs socken, ofvanför Nåberga i skogen, skall en trollpacka ha blifvit bränd, emedan hon drifvit trolldom med kreatur och kunde göra all otäckhet hon ville. Folket visade platsen ännu för 30 år sedan.
111 Till Gustaf Adolfs begrafning levereras hästar från Arboga. Drottning Maria Eleonora gaf 1631 100 daler till nytt orgelverk i Arboga stads kyrka.
112 Lohman 8. Se drottning Kristinas resolution af 1647, Pape.
113 Enligt Lohman skedde tomtmätning för regleringen redan 1636. Af den karta han bifogat Arboga Känning synes, huru staden i äldre tider sett ut. 1649 proponerade landshöfdingen, att borgerskapet som bo sunnan till vid södra Bakgatan ville flytta från den vret som nestan oläglig är och afsides, och byggia nordan om ån på Herrgälet. Borgerskapet vägrade, hvarefter staket uppsattes vid bemälta bakgata från den ena tullporten till den andra. — Först efter den grymma vådelden 1650, då hela söder lades i aska, blef allvar af omregleringen. Byggnings-Collegium tillsatt 1651. Tvärgator afstängdes. En ny gata efter ån från Ladbron nedåt var besluten redan 1648. Kakubergsgatan och Rådhusgatan (förbygd 1646) upptogos på nytt. Stora Nygatan upptages till sin n. v. bredd. Järntorget tillkom nu. År 1664 heter det: Tomterna förmedels den grymma vådelden något förändrade och efter dessein annorlunda bebygda. Förändringen tyckes sålunda ej ha varit genomgripande, endast rättning. Om prestgården, se under kyrkan.
114 Inventar för Höjens qvarn af 1648. Tom VII, 449.
115 Berättelse om stadens hushållning 1731, se Pape.
116 Se landsh. Cronhjelms stränga bref om gatuläggning efter regleringen 1696. Tom. VIII, p. 333. Carl XI hade sjelf klagat öfver stadens illaka gator och deraf funnit sig missnöjder. — År 1633 bad ståthållaren Axel Banér, att en hvar af innevånarne på det högsta måtte beflita sig att låta lära sin ungdom väl skrifva och räkna, på det att ungdomen må i framtiden skicklig vara att taga sig något godt och nyttigt före och staden och handeln icke må komma i vrak och förderf. Detta var Axel Oxenstjernas tanke, som upptogs igen. År 1749 upptogs åter detta förslag. Rektor Hvasser satte sig deremot. Det heter nu, att den i privilegierna omtalade skola, som aldrig blifvit inrättad, var afsedd för köpsvenner och af helt annat slag, än den existerande latinskolan.
117 Dessa Oxenstjernas tomter voro den s. k. klosterjorden, se p. 35. Klagan öfver inkräktning af stadsjord, som de mäktige slagit under sig, spörjes äfven i drottning Kristinas resolution på 1647 års postulat. Lohman p. 33, d. Österherrgårdstomt afsöndrades vid denna tid och bortskänktes till Gustaf Bonde.
118 Icke ens tullen respekterades. Torbjörn Bengtson hafver i motvillighet kört ett lass ved igenom tullen oförtulladt (1640).
119 Kristina utfärdade 1642 en resolution, som befalte skärgårdsbor att taga hamn öster om Stockholm, och mälarfartygen att lägga till vid Munkbron. För att de lättare skulle kunna göra varubyte och köp, anlade hon en väg öfver Brunkeberg. Förut hade skärkarlarna, som hade fri seglats genom Stockholms ström, uppsökt prestgårdar, hofmannagårdar och landtgårdar och der tagit olaga hamn till köpstädernas förfång.
120 Strängnäs båtkarlar voro förbjudna att ligga i Arboga och vänta på passagerare. Passagerarelista införd 1753. — Skeppslöten nämnes 1633 (förut omtalas bodar på skeppslöten 1596).
121 Börjar redan nu minska betydligt derigenom, att en mängd af de rikare borgarne flytta ut till sina hamrar och bruk i bergslagen, hyarigenom de fattige, som stanna kvar, få draga hela bördan af contribution och andra utlagor. Om innevånarnas antal känna vi ej mera än förut. Deremot lemnar oss boskapsskatten för 1635 upplysning om antal kreatur i staden. Detta utgör: hästar 273, fålar 10, ston 15, oxar 27, stutar 13, tjurar 4, kor 435, qvigor 72, får 89, u. får 86, g. swijn 362, u. swijn 354, bock 1, riisbitar 8, g. getter 19, u. getter 11, utsäde 147 5/8 t:r, summa boskapspengar 338,20.
122 Henrik Leffler, mjölhandlare, aflade borgared 16 Juni 1645, Johan Leffler, Tullskrifvare, 1641.
123 Albrekt Petre vid Jäder 1643, borgare 1647.
124 Af denna tidens borgmästare finnas i stadskyrkan porträtt af Erik Gudmundson och Lorens Höjer 1634 samt Abraham Hult 1655, berömlig borgmästare enligt landshöfdingens vitsord.
125 År 1665 nämnes fru Gubertskans försvarskarl, Jöns.
126 Hvad den trollkonst vidkommer »källefinskan» ville framföra, gafs henne inga vitsord, utan vistes från staden, efter hon af dem för rätta suto och henne kände icke för god pröfvades.
127 Dryckenskapen betraktades ej som synd. För hvart fastebref begär magistraten 1 tunna öl och 1 måltid. En djekne, som sofver ruset af sig på torget, bestjäles. Stölden anses mera graverande, derför att den bestulne fått sig ett godt rus.
128 År 1662 kom samma rykte ut om Albrekt Petre d. äldres dotter, att hon skulle ha oskärat kyrkan. Jungfru Petre vardt frikänd.
129 Under medeltiden var skogen de biltoges hem. Deraf uttrycket gå i skogen, blifva i skogen = vara röfvare.
130 Först 1731 förändras gatulopp till spö- och risstraff. 40 par spö svarade mot 9 hvarf gatlopp.
131 Af märkliga personnamn under denna tid ha vi antecknat: Jakob Mestherthun, 1660, egde gård vid Vesterlånggatan, Hartwig Pogensis, gästgifvare nordan ån 1639, Makkaler 1651, Ericus Cuodenius, hörare, klagar att han ej utfått lön 1658. Henrik Månesköld har ombud här 1637. Lovis de Gertz, egare af Gäddegården 1640. På Höjen bodde en son af Gustaf Person Brahe och Anna Reibnitz, Johan Gustafson, 1646 adlad till Örnevinge, lagman öfver Vestmanland.
132 Jöns Anderson, Olof Nilson 1645, Anders Jonson 1646, som uti det danska kriget för en soldat utgick.
133 Rundelborg, minne af Kristina enligt sägen.
134 När änkedrottningen dog 1655, blef det kungsringning i Arboga. Orgelspel, bröllop och samkväm inställdes vid arbitralt straff.
135 Vid de kungligas genomresa till Göteborg 1659 bodde öfverstemarskalken Wilhelm Taub hos Henrik Barkhusen, hofpredikant Pontinus hos Joh. Collingson, kammarherre v. Holsten hos Lorens Höjer, öfverhofmästarinnan hos Barkhusen. Till änkedrottningens hofförtäring på resan till danska gränsen, Juli 1673, rekvirerades till kyrkans källare följande: 1 oxe, 2 kalfvar, 8 får, 4 lam, 3 kalkoner, 6 unga d:o, 6 st. unga gäss, 24 höns, 50 kycklingar, 4 grisar, åtskilliga fogel, d:o harar, färsk och salt fisk, item kräftor, ärter, kål, fläsk, torrt kött, kak- och benkesmör, färskt smör, ägg, gryn, 6 kannor söt mjölk.
136 Ett minne af de kungliga jakterna i omnejden är en jaktknif med jaktens emblem och furstekrona, hittad vid Igelsäter.
137 Lohman har bevarat ett minne af dessa besök, A. K., p. 181.
138 Nedanför Ravaldsbacke. De sista jordvallarna, som utgjorde lämningar af detta läger, igenplöjdes för några år sedan. Lägrets plan fanns å en karta 1797 af Kökritz (fyrkant med spetsiga uddar). Skottvallar finnas ännu kvar å en holme i Herrängen samt ofvanför Igelsäter i skogen.
139 Bodde i n. v. fabrikör Bloms gård.
140 Syndicus Ahlmans hustru har af magistraten fått sig 50 daler förärade, för H. H. landshöfdingens gästning, men begärde mer. Förklaring: Det är ej rätt att påstå sig blifva besvärad af höga och förnäma personers gästningar, så mycket mindre, som han själf genom sådana gästningar söker sin egen gloire och anseende.
141 Belägen, där nu hamnmagasinen vid roddartrappan ligga. Däraf namnet Herrgårdsgatan.
142 År 1692, då öfverste Villman bebodde herrgården (kallas äfven kungsgården), fanns där 99 fruktträd i trädgården.
143 Hvar de bodde, se Pape, Inkvartering.
144 »Dessa äro lagda till Södra Ladugårdsgärdet och nu bragta till åker.» Tom VI, p. 391.
145 Se Lohman, p. 38. Enligt anteckning af Lohman ligga dessa ängar väster om Hamre intill gamla Medåkersvägen och kallas nu Ladubacksgärdet.
147 Till excellens Gustaf Bonde Österherrgården, till exellens [sic] Knut Kurck tomt intill vågen [sic], sedan försåld till fältmarskalk Krister Horn, till salig borgmästare Henrik Barkhusen vid östertullport, till kaplan Johan Cumblæus vid Västerlånggatan (öde för sumpighet).
149 Tom III, 375 och n. 5, p. 7 ofvan.
150 Se Pape, »tomter». Något misstänkt för Vintrosius är det, att fru Ebba Brahe 1662 köpt en gård af honom å Nerkyrkans grund och därpå tagit fasta, men att kyrkans förmän 1663 inköpt grefvinnan Ebbas tomt mellan förborgen och kyrkbalken — i fall det här är fråga om samma gård.
151 År 1634 beslöts, att endast borgare fick innehafva herråkerslott. År 1655 fördelas herråkern i lotter, såsom expropriationsersättning vid stadens reglering. År 1678 var värdet på nygödd herråkerslott 200 daler. År 1680 var kungsladugårdsjorden fördelt mellan 75 personer, och på hvar lott kunde den tiden endast 3/4 tunna utsås. År 1720 värderas herråkerslotterna efter 500 daler för de större och 450 för de mindre. Ej mer än 1 lott får innehafvas.
152 Upplysande i detta fall är, att 1662 klagas öfver en landsköpman, Anders, som ligger årligen här i nejden mellan begge landshöfdingedömena vid Ålsänge och borgar bort oxar uthi stångjärn.
153 Uppå gamla gränslinien emellan Kroketall och Kambohaf finnas i strecket några små rösen, som förmodligen varit rättelser, efter de peka rätt till ändepunkten, Gäddebäck i Storån, 5 (10). Kroketall låg rakt söder om Kambohaf, ungef. ofvan n. v. motgången (Se karta af 1688 af Jonas Carlsten, nu i sakristian). Ringmuren kring Kroketall fanns kvar i Lohmans tid (på Porsegärdets skog, just vid vägen hitom Hallarö, p. 4).
154 Den nu s. k. gamla Brattbergsvägen. År 1692 beslutes Brattbergsvägens förbättring uppför berget. (Pape.)
155 Emedan staden icke förmår upprätta det redan förfallna tegelbruket. Detta, det nya, troligen Tegelvreten, i motsats till Lohmans uppgift.
156 Man kan med skäl säga, att själfva ordet brukspatron är samtidigt med Arboga förfall.
157 År 1759 säges Arboga stad vara funderad till besörjande af en mellan Stockholm och bergslagen nödig transitohandel. År 1664 talas om Linde stads naturliga belägenhet under Arboga stads gebiet.
158 Gefle och Uddevalla klaga öfver sin kontingent till Arboga och Köping. Nyköping och Gefle anhålla att få göra afbetalningar på sina inkvarteringsbidrag. Gefle fick 1770 8-års respit, men skall innan dess betala opåmint.
159 År 1721 lofvades, att, sedan freden var vunnen, skulle intet vidare manskap inkvarteras. Detta löfte hölls icke.
160 Bland dem Mikael Fant, 1714—16, fader till domprosten i Västerås, Johan Mikael Fant.
161 Gentemot hofvets dryga anspråk på Arboga under sin vistelse vid Kungsör uttalar staden sitt öppna missnöje. Borgarna ha gjort stort förskott till lägret vid grafven utan någon refusering, till danska fångarnas, ryska och tartariska abgesandternas förplägning, mist sina vid Kungsör lånta sängkläder och därförutan måste nu till öfverflöd hålla drabanternas sängar. Dessa påkänningar komma hoptals sedan krigets begynnelse. Tom VIII, 4, 3.
162 Andra reparationer af rådhuset 1634 (L. Höjer), 1749 (Renhorn) och i senare tider under Stolpe.
163 Änkan testamenterade 500 daler till Arboga stads kyrka, 500 daler till de fattiga, med vilkor, att intet lik nedsättes i deras graf. Skulle detta brytas, får den, som åklagar brottet, de 1,000 dalerna (1668). Hults efterträdare blef den latinlärde Lars Esaiason, som just därför beskylldes att ha tagit sig detta embete under på latin. Var stadens första studerade borgmästare.
164 Inför rätta för misshandel å hustrun, som misstänkt honom för otrohet.
165 Skänkt år 1690, med inskrift:
Si curiam curas, multas tibi parit curia curas.
Vixit secure, cui non est curia curæ.
Hunc lapidem posuit consulis filius.
Joh. Henrik Barkhusen. A:o consulatus XIX. 1690.166 Vestén talar om att han rest sitt äreminne i många utmärkta förordningar och att han dött aktad och vördad. Hans dotter, Anna, blef gift med Carl XII:s vän, presidenten Kasten Pfeiff, som ärfde gården.
167 Robert Petre d. y. bodde i n. v. Mannerstråleska gården samt ägde dessutom järnhandlar Carlsons gård. År 1727 nämnes gamla Albrekt (= Robert) Petres, eller borgmästares gård, i forna tider det förmögnaste hus i staden. Där hade fordom Cleophas Antoni, borgmästaren, bott.
168 Vid pelaren närmast v. om lilla dörren. Om orsaken, hvarför protokollen upptaga namnet Albrekt Petre i stället för Robert, har Lohman anfört, att Carl XI kommit att kalla honom så, och, uppmärksamgjord på misstaget, invändt: han heter Albrekt, när jag gifvit honom detta namn. Förväxlingen är dock äldre. År 1658 nämnas Albrekt Petre senior och junior.
169 Nederst vid Arbogaån, vid Hunden nemblig, hafver af urminnes tider legat en stoor steen, navigationen till största skada och hinder, der ock många stor eventyr och olycka på gods och farkoster tagit hafva. Denna sten borttogs med spel af rådman Peter Anderson med borgerskapets tillhjälp 1667.
170 Arbetsmanskapet vid denna reparation, 1,500 man, utom murare och timmermän, bestod till största delen af tyskar. I Säterbo kyrka hölls då tysk gudstjänst, hvaraf namnet Säterbo tyskar torde ha uppstått.
171 Anklagades 1665 af smedsämbetet att med otidig ölsalu förföra deras ungdom.
173 Tom IX. År 1665 klagar skomakareämbetet på sitt skrå öfver gesäller, som föra ett ogudaktigt lefverne. I början af 1800-talet hörde Arndts sanna kristendom ofta till arbogagesällens packning, när han drog ut i främmande land.
174 Hans son, stadskirurg i Arboga, död 1751. Om honom är antecknadt: »vita pia proba et candida». Latinare.
175 En person säger, att Arboga »fått Vintrosium på halsen:».
176 Kocken Josef Montoli hos major Günther vid tyska dragonerna, gifte sig här 1720. En annan katolik, Hans Georg Dusse, afled här 1730 90-årig och blef simpliciter jordfäst med Herrens bön, fader vår och välsignelsen. År 1751 nämnes fabriksbetjänten Joseph Jean, katolik, att döma af hans bönebok. Begrofs såsom den förre.
177 Enligt Lohmans karta har bron i äldre tider varit byggd i bågform.
178 Andra nöjen äro danser och komedier i skolan, fastlagsupptåg, förklädningar, för att ej tala om djäknesången och de gillen, leke- och vakstugor samt dansehus, där folket roade sig.
179 Säkert på offerplatsens gamla grund. Människor offrades åt frej. Galgbacken, förr Mangrips kulle. Gamla landsvägen kommer just också fram här.
180 Kolbäckstorparen är dock icke själf utan skuld. År 1670 har magistraten klagat, att han, jämte torparen i Assarstorp, med flere, göra den ena olagliga instängningen efter den andra. Kolbäck hör till kronan, men sjön räknas till kungsladugårdsjorden, hvarför borgerskapet får idka fiske där. Andra upptagna torp å skogen under 1600-talet äro Hallarö, Stenstorp, Presttorp. Skogen tillhör kronan och är anslagen till militien (Lifregementet), som åtnjuter inkomsterna af de skattlagda hagarna.
181 Bilderna ur stadens inre lif äro hämtade från 1655 - 1688. De blifva längre fram kompletterade från andra källor.
182 Denna låg närmast ö. och n.o. om rådhuset.
183 Betyder egentligen det band, hvarmed jungfrun vid torneringen hyllade sin riddare (eng. favours).
184 Tollerus (Tholerus) protokollist.
185 Husbondfolket öfvade ännu husaga och höll sitt folk till gudsfruktan, seder och ordentlighet. Tjänarne voro skyldiga att före kl. 9 vara i säng. Dagen begyntes också mycket tidigare af våra fäder.
186 Han ägde ock biskopar, som fyllde sin plats. Bekant är, att Svedberg fick veta, att en maskerad skulle hållas å söndag vid Strömsholm, reste dit och bad att få predika. Maskeraden blef inställd.
187 Efter Abraham Hults död kom hans änka upp i rätten och anklagade en rådman, som sagt, att hennes aflidne man var i helvetet. Den välvisa rätten fick väl låta det bero vid en varning.
189 Det är om denna Arbogaåns sjörå det berättas, att hon visar sig på Näckstenen, hvar gång någon snart skall drunkna.
190 Minne från själamässornas tid. Den tysta bönen efter begrafningen läses ännu här i trakten för den döde.
191 Se Lohman, p. 182. Offertallen, se I, p. 17. Mystiska tecken, inskurna å ett bräde från medeltiden, funnet vid gräfning väster om Ahllöfska tomten 1894.
192 Å gymnastikvinden. — Bland andra namn, som förekomma i prot. i 1600-talets senare del, äro: auditör Vivallius, skalden (1658), biskop d:r Johan Oliveqvist (1657) och Hillebrand.
193 Redan 1661 namnes pappersmakaren.
194 v. Solden har 1725 erhållit privilegium att utan andras förfång anlägga skepps- och andra kvarnar uti strömmen. Höjen och Nästkvarn protestera emellertid 1739.
195 Meddeladt af jägmästar Fredrik Tottie, dotterson til! Liljeström. I samband härmed må nämnas, att kranium af kronhjort med horn hittades i Hastasjöns utlopp vid gräfning 1858. Vargarna ha försvunnit efter järnvägarnas anläggning. Stenen där Carl XII sköt sin första björn, visas ännu vid Vallby, Arboga kanal.
196 Smuggling drifves på bivägar kring sockenkapellansgården. Ringgatan bakom Arboga sockenkyrka förbjudes 1740.
197 Borgmästar Renhorn upplyser om att 16 städer och 24 mästare lyda under Arboga gullsmedsskrå.
198 I 1800-talets början gick en arbogagesäll (snickare), Maxim, ut på sin gesällvandring, som sträcktes genom Tyskland och andra länder. I renseln låg gamla Arndt, som än bär spår af trägen läsning.
200 Marknadstiggare anbefallas åt kristlig mildhet 1771. Mässingsbrickor, med inskriften »tillåten tiggare i Arboga», finnas i Nordiska museets samlingar.
201 Samme man, som donerat silfvercrucifixet till stadskyrkans altare.
202 År 1750 igenlägges gatan mellan assessor Christiersons trädgårdar. Beslut om rifvande af stadens fula järnbodar, v. om Järntorget, fattas 1730, men är ej utfördt ännu 1760.
203 År 1659 hade konterfejaren Måns Carling fått i uppdrag att i Visingsö afcopiera 19 kungl. porträtt för rådhusets räkning. 100 daler i förskott lämnades 1659. Priset skulle bli 3 riksdaler stycket eller 12 daler kopparmynt per tafla. Bland porträtten voro: Albrekt, Margareta, Karl Knutson, Magnus Ladulås, S:t Birgitta, S:t Birgittas moder, S:t Catharina. År 1744 funnos några schillerier och taflor i rådhuset. Troligt är, att de vid reparationen skingrades eller förstördes.
204 A very mean place, consisting of low wooden houses, arranged in narrow streets.
205 Örebroarne ha aldrig erkänt Arboga rätt till kanalen. Å en karta i kanalarkivet vid Hellby kallas Arbogaån för Arbogagraf, liksom för att visa ut Arboga ur kanalen.
206 År 1747 inrättas apotek här under starka protester från Västeråsapotekaren.
207 Som samlats i Köping från Grenge, Nora och Söderbärke. ½ mil på andra sidan Munktorp, vid Tibble gästgifvaregård, mötte hopen några dalkarlar, som undkommit i Stockholm. Då vände de om med dem.
208 Se frihetstidens historia 1756, dödsdomen öfver dem, som eggat drottningen att företaga en revolution till konungamaktens stadgande.
209 Bodde hos häradshöfding Christierson (v. om torget).
211 Stadens anstalter vid konung Gustafs eriksgata 1772, se fol. 620, Tom XII. Om konung Gustaf III:s kröning se fol. 612 ib.
212 Som motsats härtill omtalas under 1600-talet en torka, hvarunder svinen gingo öfver ån.
213 Ramlade under cyklon 25 Januari 1889.
214 Kyrkobesöken börja aftaga med själarnas säkerhet. 1750 stå bänkarna å norra raden tomma.
215 En tysk, Schubert, beskrifver sällskapslifvet här 1819 som lustigt. Man dansar hvar 3:dje eller 4:de vecka. Dansen var lätt och liflig, musiken god. Vid Vinbäcken offrade folket ännu i en källa för att få bot i sjukdom.
216 Mobergers doctorsdiplom finnes bevaradt i Arboga stads herdaminne.
217 Kyrkorna äro: S:t Olof, Petri Pauli, Nikolaikyrkan med sitt annex Säterbo kyrka, Helgandskyrkan, klosterkyrkan (Trefaldighetskyrkan) samt Hospitalskyrkan.
218 Helge Kors, S:t Gertrud, S:t Andreas, S:t Carin, Helge Sven. Af dessa nämnas blott de två första i tillgängliga medeltidsurkunder.
219 Se Arboga krönika I, p. 8. Styffe, Skandinavien under unionstiden, p. 249.
221 I sitt ursprungliga skick från 1200-talet, Magnus Ladulås. Lohman, p. 84. Å den gamla predikstolen funnos i Lohmans tid bilder af Petrus, Paulus, Kristus och de 4 evangelisterna. Å ett rödt kläde samma bilder (A. S. K.). — S:t Pergsgatan, af Lohman nämnd, p. 9, har ledt till denna kyrka.
222 Stadga om klosterfrid 1476 behöfde ej utgifvas för ett gammalt kloster, det måste därföre vara fråga antingen om inflyttning i en annan byggnad, eller om en reparerad byggnad.
223 Liknande i Assisi, se I, 65. Lyder: XPT VINCIT XPT IMPERAT XPT RENOVAT IHS NACAREN' REX IVDEOROM ANO XVc XVII.
225 Se Lohmans karta S. Således ej den nu s. k. Helge Svens källa. Gäddegårds ägor gränsa än i dag till Gäddebäck i väster.
226 Uppgifterna i I, 37 och 70 rättas härmed. Hela § 2 i III kap. hos Lohman om dominikaner- och nunnekloster får strykas. Tegellämningarna i Dyns äng nedanom Djupmyra, vid södra ändan af Dyngatan strax söder om Stordiket, torde vara efter ett gammalt tegelverk.
227 Styffe har fattat S:t Laurentius såsom en särskild kyrka. Troligen är det ett annat namn på S:t Nicolaus, hvilket i sådant fall betecknar öfvergången brand. S:t Nikolaus och S:t Laurentius sammanställas ofta såsom helgon. Så äfven å landskyrkans altaretafla.
228 Kristusbilden liksom bilderna af S:t Olof och S:t Anna därstädes äro från 1200-talet. Olof och Anna äro dominikanerhelgon. Svartmyror kallas än i dag i Säterbo »svartmunkar», troligen ett skämt af franciskanerna, hvarmed de hämnades på dominikanerna, som brukade kalla dem »gråbukar».
229 Landskyrkan betraktades således ännu som hufvudkyrka.
230 Lohman, p. 83, Styffe, 249. Af Rhyzelii upplysning hos Lohman, p. 72, 73, synes, att någon aning om verkliga förhållandet dock bevarat sig. Han antar där, att ett förment dominikanerkloster söder om ån hetat S:t Nicolai, emedan landskyrkan, som blifvit uppbygd (bör vara »påbygd») af detta klosters öfverlefvor, säges fått och behållit det namnet, att hon kallas Nikolai kyrka. Palmschöld, citerad af Lohman, p. 83, 84, säger, att hon förr varit stadskyrka och »är kallader vorden S:t Niclas».
231 År 1681 döptes herr Abrahams barn ifrån Lilla kyrkan. Enligt muntlig uppgift har hospitalskyrkan kallats så.
232 I, 79 och Lohman, p. 82, ändras.
233 Med följande namninskrifter: Hindric Mejer van Brockhusen, Anders Larson Gammal, K. M. Fogte, Joh. Svenonis, Pastor Arbog 1598. Olof Pålson, Daniel Person, Bormester. Denna predikstol såldes 1737.
234 Sägareverk omtalas 1601, då det repareras af Anders hjulmakare i Uppsala.
235 Joh. Rudbecks visitation, Västerås domkapitels arkiv.
236 Det äldsta sidoskeppet hade blott en pelare och var mycket lägre. Pelarna äro utbrutna murstycken. Den äldsta pelaren närmast sakristian har stark profilering.
237 Detta korskrank, med dörr till högkoret, stod långt fram under triumfbågen, hvadan det vida koret, i franciskanerkyrkorna, beräknadt för munkarnas sångkör, blef ännu rymligare. Midt i koret, ej vid dess vägg, som nu, stod altaret, bakom hvilket således var utrymme för sakristia och brädkammare. Panelstycken från det forna korskranket, målade i Gripsholms-stil, finnas ännu kvar i kyrkans bänkar.
238 Nu i Lille Skedvi kyrka (sedan 1668).
239 På 1700-talet hade kyrkobalken 5 portar, huggna stenpelare och särskildt brädtak. År 1819 omtalas port af tegel med järngrindar och 1 gångport af trä å hvardera sidan. Porten i öster äfven af tegel, hade 1752 haft en utskuren träport.
240 Hvita rosboken, sakristian, n:o 8.
241 Denna läktare nedtogs 1837.
243 År 1664 blef fråga om högkorets förbättrande eller utvidgande. Man stannade sist vid det beslut, att kyrkan skall blifva vid gambla fundamentet, och öfvergaf sin förra dessein till chorets utvidgande.
År 1661-66 nedtogs högkoret och uppmurades ånyo. År 1653 hela hvalvet repareradt (Sacharias Frumeri).
244 Såld 1668 till Lilla Schedvi. I tornkammaren därstädes finnas ännu 3 helgonbilder, som troligen tillhört detta altarskåp: 1 S:t Anna med Jesusbarnet och Maria, 2 S:t Katarina, 3 kvinligt helgon med krona (S:t Elisabeth?).
246 Han, som af sin medarrendator, H. Leffler, kallades »din slipstenstjuff».
247 Kyrkan eljest byggd af gråsten med inblandadt tegel liksom landskyrkan. Jfr I, 34 (nederst).
248 Lohman nämner 8 à 10 dörrar på kyrkan, hvarest munkarna haft sina gångar och tillhåll, p. 92, liksom en hvälfd gång ned till ån, genom hvilken nunnorna, som en tid bebott klostret, hämtat vatten, på det de i manna åsyn icke komma skulle. Om brandmärken på murens insida efter öfvergången eldsvåda, p. 75, hvaremot dock de bevarade alfreskomålningarna tala.
250 År 1590 nämnes Nederkyrkia, hvilket namn är från franciskanerna, som själfva kallade sig minoriter, och älskade att kalla sina kyrkor neder-kyrkor. Här i Arboga också i motsats till Uppkyrkan.
251 Arboga stadskyrkas dimensioner i meter;
Inuti kyrkan:
Hela längden från väggen bakom altartaflan ned till dörren 46,3 Kyrkans hela bredd vid predikstolen 14,82 Kyrkans hela bredd vid orgeläktaren 14,93 Korets längd från altarväggen till triumfbågen 18,42 Korets längd från altarväggen till yttre kanten vid nummertaflorna 12,15 Korets bredd vid altartaflan 9,6 Korets bredd vid nummertaflorna 8,62 Korets bredd under triumfbågen 6,43 Triumfbågens höjd (från golfvet) 7,62 Längd från triumfbågen ned till dörren 27,30 Sidoskeppets längd från sakristidörren till västra väggen 27,20 Sidoskeppets bredd vid orgeln (minst vid sakristian 3,34) 4,— Sidoskeppets höjd 7,95 Pelarnas höjd till hvalffästet 3,20 Kyrkans höjd invändigt 10,15 Vapenhusets längd 8,25 Vapenhusets bredd 4,95 Vapenhusets hvalfhöjd (2 krysshvalf) 4,50 Hvalfbågens höjd (från golfvet) 3,55 Pelarnas höjd till hvalffästet 1,63 Murens tjocklek i dörren till kyrkan 1,40 Tornets höjd, se Lohman, p. 92 (»går öfver 100 alnar»). 252 Se III, 375, och Hvita rosboken.
253 1 bod vid Stora bron hade 1500 blifvit donerad till Nikolai kyrka. Det var om denna bod tvisten 1664 uppstod mellan land och stad.
254 Sunnan för kyrkobalken lågo 3 gårdar, som fordom gåfvo tomtören till kyrkan: 1) Ebba Brahes gård i öster, inköpt 1662 för 300 daler, 2) därnäst kaplanens fria tomt, 3) i väster åt vågen en gård, bebodd af borgare och skräddare. När denna gård såldes, tog staden betalningen i stället för kyrkan. Västan om kyrkobalken lågo 3 gårdar samt en gammal cronenes vahrbod. Af dessa gårdar blef nu hökartorget upprättadt, och alla husen togos bort. Hökarena hade nu sina stånd utmed västra kyrkbalken under marknaderna.
255 År 1672 erlades ränta till staden af 35 personer för gårdstomter, förr tillhöriga kyrkan (se ofvan p. 9). År 1650 uppgifvas 10 tomter tillhöra kyrkan. (A. S. K.)
256 Varma färger voro omtyckta af gammalt. Ännu 1752 funnos 4 st. röda kläden på herr- och frubänkarna samt ett gammalt blått väggstycke (bonad). Kyrkovaktarnes paraddräkt var samtidigt af ljusblått kläde med röda uppslag. År 1819 tillkom en plåt af silfver till denna uniform.
257 Märk att dessa båda skiljas från hvarandra.
258 Belesnidaren, hvars namn icke nämnes, erhöll 1667 betalt för sitt arbete å altartaflan.
259 De hittills aftäckta målningarna visa en bedjande drottning i krona och grön klädning, en fogel (Matt. 6: 26) samt en bedjande bredvid en mördad med yxa i hufvudet. Är det Engelbrekt? (se I, 30, 87). I alla fall erinrar det lifligt om medeltidens blodiga fejder.
260 Erik Gudmundsons och prosten Drivii, hvaraf särskildt det första synbarligen varit förebild för altartaflans komposition och dessutom genom sina symboler (nyfödelsen såsom ett litet barn stigande ur en funt och omfattande drufvor), erinrar om franciskanerkonstens favoritämne.
261 Vi hafva i I, 99 antydt, att denna Magdalenabild kunde vara en S:t Klara, liksom att Mariabilden torde vara en restaurerad S:t Annabild.
262 Upprepas å Erik Gudmundsons epitafium.
263 Å en altartafla i Assisi återfinnas Moses och Johannes Evangelista samt S:t Clara kring korset. Pelikanen (å Vintrosii epitafium) är, äfven den, franciskanerreminiscens.
264 Medeltidens bön om förlåtelse, »för Guds skull och den bönfallandes fattigdoms skull», är från dem.
265 Det svarta, stora träkorset å tornkammaren, förr anrändt vid begrafningar, härstammar från dem. Hostian, omgifven af strålgloria, förekommer ännu i nejdens allmogemålningar såsom ornamentik.
266 Å en af grafstenarna i sidoskeppets gång finnes i en hörnmedaljong fattigdomen afbildad, på franciskanernas sätt: en kvinna, med händer höjda till bön, framför henne en hund, bakom henne två rep, med hvilka hon är bunden. Nederst å altartaflan står en medeltidsbild, Zackeus, han, som gaf hälften af sina ägodelar åt de fattiga, och därför fick höra orden: I dag är detta hus salighet vederfaret.
267 I storm skadad 1750, ramlade 1889 den 25 Januari.
268 Intressant arbete i den tidiga renässancens tid.
270 I Lohmans tid fanns ett predikstolskläde med inskriften: Hjälp Casper, Melckior, Balthasar. Å den gamla predikstolen funnos Petri och Pauli bilder jämte Kristus och evangelisterna. Å ett rödt kläde voro Jesus, Petrus och evangelisterna framställda. Ett broderi, Orfeus, spelande för djuren, fanns å predikstolen tills för några år sedan, nu i kungl. antikvitetsakademien.
271 Erik var unionstidens svenska nationalhelgon, Martin köpmännens. Laurentius skyddade mot brand, Nikolaus mot storm (sjömännens helgon). Laurentius dyrkades här efter branden, som omtalas 1480. Alla dessa 4 äfven gifmildhetens och allmosornas helgon.
272 Skärselden och själarnas förlossning därur, liksom helgonbilderna å taflans fotställ — Birgitta blef inne i denna kyrka förklarad för Sveriges skyddshelgon 1396 — föra oss likaså in i medeltidens tro och världsåskådning. Hela medeltidens lif, sådant det i medeltidsskådespelen framträder, möter oss i altartaflan, som endast är en framställning af ett dylikt skådespel. För konstkännaren erbjuda de realistiska typerna, renässancelandskapet, djuren, blommorna, samt först och sist färgsammansmältningen och karaktärstyperna det största intresset.
Den i Lohmans supplement till Arboga Känning i Västerås gymnasii bibliotek omtalade altarduken hade 10 vapenfält med symbol, djur, rödt lejon i grönt fält med 4 spiror på svansen, och vapnet
emellan framfötterna, svart drake i blått fält, grön and i svart fält, röda ben, svart sjöhäst i grönt fält med hvita klöfvar, grönt, krönt, grymt gapande djur med klor, blå tunga, i rödt fält, grön älg i rödt fält med utsträckt treuddad tunga, fläckt örn med 2 halsar grönt i rödt fält, rödt lejon i grönt fält, grön örn och grön leopard i rödt fält. Själfva klädet var mycket pådrupet af vax och af intresse såsom ett prof af medeltidens djursymbolik. Physiologus.
273 Källor: utom Munktells herdaminne, Arboga pastorats herdaminne af Almgren (Västerås gymnasii bibliotek), Vesténs samlingar rörande Arboga (pastorsexpeditionens arkiv, Arboga), kyrkans arkiv.
274 Mest finna vi deras namn såsom vittnen å köpe- och bytesbref, någon gång vid förhandlingar, som å kapitlets vägnar göras angående kyrkor och gudstjänst i Arboga. En af dem, vördig fader Ulf (1348), torde ha varit dominikaner, en annan, Niclis provst i Arboga, 1424, är troligen den samme, som 1420, i egenskap af konung Eriks af Pommern kaplan, erhåller bergslagen i förläning. En tredje, Hinsa Petri (1454-61), förenade med kyrkoherdeämbetet här den indräktiga kanikvärdigheten i stiftsstaden.
275 Se vidare författarens »Svenskt församlingslif efter reformationen».
276 Gift med en prästdotter från Medåker.
277 Borgerskapet tillfrågades, om de ville hafva den vällärda man, mester Per i Vesterås, för sin kyrkioherre. Svar: ja. Biskopen tillskrifves därom. Detta var ett ja, som församlingen aldrig behöfde ångra.
278 Författarens »Svenskt församlingslif efter reformationen».
279 Johannes Olai Stjernhöök, den svenska lagfarenhetens fader, som varit informator för Drivii barn och sedan kollega vid skolan i Arboga, parenterade öfver honom.
282 Om Vintrosius och Carl XI, se Afzelius, Sagohäfder. Karlasagan, II, 5, 6.
283 Den ena af dessa drunknade i Kolbäcksån på väg att prästvigas i Västerås 1671, den andre, Erik, dödades i duell i Hedemora, 33 år gammal, 1670. Rubens »Kristi nedtagande från korset», målad å trä, pryder detta epitafium.
285 Nu utanför landskyrkans västra gafvel, v. om gångvägen från herrgårdsgatan. Denna grafsten, utflyttad ur koret, bär ej hans eget namn, ehuru han säkert själf hvilat därunder. Däremot har han å hustruns epitafium i landskyrkan låtit måla sitt eget konterfej vid 63 års ålder. Hustruns porträtt har i Vesténs tid äfven funnits. Å hustruns grafhäll har han låtit rista: »Eho denna grafplats rubbar ifrån ägaren på 100 år, han förväntar Guds straff». Detta hindrade ej prosten Lampa att rista sitt namn därå redan 1735, hvarefter hans dödsdag senare blef inhuggen 1743.
286 Först 1815 reklamerades jorden af pastor Humlén. (Almgren.)
287 Supplement till Arboga Känning.
290 Förbehöll sig att efter prosten Aspmans död äfven få Linde och Ljusnarsberg under sin inspektion.
291 Redan förut, i slutet af 1600-talet, hade en utvandring till bergslagen begynt.
292 Katolska kyrkan ägde ersättning härför i sina munkordnar med sina lekmannabröder och systrar, se I, 95.
293 Att ställningen i den lutherska kyrkan blifvit sådan, beror på den exclusiva betydelse, som reformationen gifvit ordets predikan och sakramenten. I verkligheten har dock i alla tider funnits enskilda bekännande kristna, som fyllt sin uppgift såsom tjänande lemmar.
294 Under denna tjänstgöringstid inträffade branden af Stockholms slott.
295 Kalken hade denna påskrift: Andreas Novakovis commendarius et altarista Petrikoviensis proprio sumto comparavit anno domini 1665. Augusti. Oretur pro, hvartill Lampa fogade följande: M. Petrus Lampa, anno ætatis 76 Pr. et past. Arbog. ab anno 1708 d. Maji ad annum 1743 conjugi Saræ Moreæ anno 1728 beatæ ac hæredibus sepulcri pignus perpetui huic basilicæ sacrum.
297 De fattiga på hospitalet kallas i O. Ahllöfs testamente af 1740 »fattigbröder», alldeles som i medeltiden.
298 Bland testamenten under Lampas tid märkas:
Joh. Ahlström: 6,000 daler till predikstol. Af samme man 28,000 daler, hvarå intresset årligen tillfaller 4 fattiga borgarebarn vid stadsskolan i Arboga och i Västerås gymnasium i 6 års tid hvartdera. Dessutom ai samme man 20,720 daler till fattiga borgaränkor.
Rådman Lars Ahllöf: till kyrkan 1 ljuskrona jämte donation till vaxljus och kyrkoskrud. Lars Ahllöf och Ahlström hade dessutom gemensamt gjort donation till en rådmans kaplanstjänst. De dispositioner, som ej hunno utföras af Lars Ahllöf, öfvertogos af brorsonen, assessor Olof Ahllöf, i donationerna till hospitalet 1740, barnhuset (byggdt 1745), fattighuset (byggdt 1746), hvarjämte lärarne i skolan ihågkommos med donation 1740. (Vesténs samlingar, pag. 151.)
Lars Ahllöfs och Olof Ahllöfs porträtt äro uppsatta i kyrkan midt emot predikstolen.
299 Man erkände Guds domar öfver synden både i sitt eget, församlingens och folkets lif.
301 Redan Carl XI hade påyrkat katekismiförhörens allvarliga bedrifvande, för att utrota den okunnighet, som låg under de i hans tid vanliga tidelagsbrotten. De, som denna djäfvulskap bedrifvit, heter det 1686, äro vallpojkar, hvilka den onde fienden genom deras enslighet i skogen fått tillfälle således förföra. Orsak: de komma aldrig i Guds hus, hvarför prästerna bära skulden.
302 Församlingslif efter reformationen, pag. 34, 37.
303 År 1735 fingo de plats på stora gången nedanför predikstolen på 3 bänkar, som stå ändalångs; före och efter predikan sitta de i koret. Skylla på att de ej i koret höra prediksord.
304 År 1740 erhöll Beckius såsom uppmuntran den äldsta och mest förslitna mess-skjortan att hafva i förvar till sitt svepkläde.
305 Schwede begrofs 1740 med liktext Fil. 3: 20, 21 efter sin egen åstundan.
306 Vid orgelverkets sista nybyggnad (1868) såldes de med målade änglar prydda panelstyckena och inropades af en skomakare Lilja, Ängelsberg. Namnet Ängelsberg uppgifves ha uppstått däraf, att dessa basunänglar därstädes varit utställda till beskådande, enligt en annan uppgift däraf, att ett fosterbarn upptagits, om hvilket en af prästerna sagt: Nu har I fått en ängel i huset, och kan kalla ert ställe Ängelsberg.
307 Vintrosius ville i stället ha Veni sancte spiritus, men biskopen yttrade sig vid 1671 års visitation, att emedan figuralmusiken, såväl som annan koralsång, tjänar till Guds nampns lof, upptender och mongen menniskias hjerta till en synnerlig devotion, som theraf liebhaber är, må väl, synnerligast på stora högtidsdagar, spelas ad suggestum, dock att dertill brukas tjenliga stycken, helst på modersmålet opsatta, och. att öfverenskommelse göres med rector cantus och pastor.
308 Fredrik I:s besök i Arboga 1731.
309 En dotter, Anna, blef gift med domprosten i Västerås, Svedelius, en annan med kammarherre Eric Vilhelm von Christiernson. Sonen Per kallades 2 gånger till Arboga pastorat, men blef kyrkoherde i Mariestad.
310 Hans grafplats är midt för altaret i landskyrkan.
311 Hans porträtt i stadskyrkans sakristia visar ett respektabelt, men på samma gång välvilligt och tryggt utseende.
312 Wallviks porträtt i både stadskyrkans sakristia (i olja) och landskyrkans kor (pastell) visar bilden af en goddagspilt i förnäm allongeperuk och puder.
313 Född på Ö. Båhr i Lindes socken, kom 1719 till Arboga som skrifvare hos Ahllöf, blef borgare 1729, gift med en fosterdotter till Ahllöf 1730, rådman 1743, riksdagsfullmäktig, d.1764. Ägde 2 söner, Erik och Aron. Erik öfvertog faderns affär och dog i Arboga 1807. Ägde d:r Wettergrens gård och Ellholmen.
314 Det svarta träkorset, som alltifrån katolska tiden brukats vid begrafningarna, torde nu ha blifvit aflagdt.
315 Ett vackert drag af Almgren är, att han stiftat frid mellan Mannerstråle på Ellholmen och d:r Vestén, då de kommit i delo med hvarandra.
316 Framkalladt dels af styfsönernas oordentliga lif, dels af hans egen opraktiskhet, som gaf hans arrendatorer riklig vinst, men honom själf intet.
317 Vid Jäder och Viby nämnas fasta barnalärare.
318 Enligt Carl XI:s kyrkolag, kap. 24 § 31, skall klockaren vara boklärd och kunna sjunga och skrifva, så att han däruti kan undervisa församlingens ungdom.
319 Ahllöfska barnhuset hade 1819 1 förestånderska, 1 lärare, 1 hushållerska, 1 piga, 7 barn (3 gossar, 4 flickor). Undervisning meddelades i kristendom, räkna, skrifva, historia, geografi, handarbete. Barnhusets stat var ursprungligen beräknad för 22 barn, men har aldrig räckt till för mer än 18, hvilket antal efter hand måst inskränkas. I början hade skolan enskild lärare, sedan i brist på tillgång vidtalades någon af stadens godkände lärare. År 1811-19 var det pastor Almgren. Då blef rektor Malmstedt lärare. Barnen skulle fostras till gudsfruktan, ödmjuk stillhet och sedighet. Morgon och afton hölls bön.
320 Påbud om examen i stadsskolan 1672 och 1679 (i närvaro af vittnen, bestälta af konsistorium). För Arboga folkskoleväsendes senare historia äro samlingar gjorda af organist C. M. Celander, införda Arboga Tidning 1892. N:ris 48—54.
321 Såsom exempel på denna neologiska stil må anföras följande ur en afskedspredikan i Arboga 1811 (tryckt i Västerås hos Per Kraft):
Jag lefde här uti en lugn och treflig hydda, hade nog för min bergning, vänner för mitt hjärta. Skulle jag nu hafva upplefvat den stund, som sliter mig ur kretsen af glada och lyckliga förbindelser och rycker mig med sig fram emot en kommande tid, hvars öden sväfva för min aning i ett bekymmerfullt mörker?
Till Vestén säger talaren: Mottag gamle, gode fader, min hela oskrymtade erkänsla för dina omsorger om mig! — Och när du går till den eviga hvilan, och dina grå hår nedfara i grafven, medtag då till den värld, den saliga värld, där nya oändliga utrymmen skola öppna sig för din ädla, lyckade verksamhet, deras välsignelser, som du här nere tröstat, förbättrat, lyckliggjort.
Här är en predikan, som kunde räkna på åhörarinnornas tårar.
Är detta månskensminnen ur Telemaque, Jean Paul eller hvad det vara må, visst är det, att Kristus är borta.
322 Källor: Almgren, Arboga herdaminne (Västerås gymnasii bibliotek). Vesténs samlingar rörande Arboga (i pastorsarkivet), Munktells herdaminne, kyrkoråds- och rådhusrätts-protokoll.
323 Embetsgärd ägde kaplanen sedan 1549 sunnan ån (f. d. S:t Nikolai kyrkoherdegård), sedan vid Vågen till 1688. I slutet af 1700- och början af 1800-talet bodde stadskaplanen i hörngården norr om kyrkan, f. d. borgmästar Papes gård.
324 Man och man emellan talas det om att pastor lagt sig till med præbendevreten, fordom komministerns, samt Åsby i Säterbo socken, af Johan III 1572 donerad till kaplanen, med villkor, att pastor däraf skulle njuta litet mulbete.
325 Af honom äfven graflängd för stadskyrkan i sakristians arkiv.
326 Munktell synes ha känt dem. Vestén uppgifver, att de i hans tid voro förskringrade, men citat finnes hos Herweghr i »Westmannia ecclesiastica».
327 En Arbogensis Mathias Marci blef förste kapellan i Ramsberg 1629 och hade mycken strid med infödingarne för trolldom. En annan Arbogensis, Olaus Jacobi, pastor i Grythyttan 1633, hade mycket göra med vidskepliga finnar, som han förargade genom upptäckten af Hellefors silfververk. En tredje Arbogensis, Abrahamus Sonnebeckius, pastor i V. Skedvi 1649, var exorcista singularis. Domkapitlet utlät sig: Donum ejiciendi dæmonia abs obsessis corporibus hafver nu återvändt.
328 Hans hustru var en argbigga. Då Berg drog henne på kälke genom stadens gator, sade folket: Där går Berg och drar sitt kors med tålamod.
329 Om Molitz efterträdare Johan Erik Ramström, 1789-90, gift med en tractörsdotter, som ägde pengar, yttrade någon: Förskräckligt att gifta sig med själfva djäfvulen för att få husrum. Han var älskare af musik, och det kunde behöfvas för att skingra sorgen.
330 Ur hans handskrifna själfbiografi i Södermanlands nations bibliotek i Uppsala samt dagböcker i stads- och landskyrkorna.
332 Denna moral, kännetecken på den tidens kristendom, i stället för hjärteförnyelse i Kristus först, sedan det eviga lifvets frukter.
333 Almgren hade sannolikt ställt sig själf i skuggan genom att motarbeta Remmer.
334 Lars Larson på fattiggården gick nattvardsläsning för Almgren och beskref honom sålunda: Liten till växten, en gammal kutryggig präst, klädd i skinnbyxor och förskinn. Snäll att läsa för. En kvinna, hvars mor tjänat hos Almgrens, berättade, att båda varit ett snällt herrskap, och att ingen vetat något ondt om dem.
335 Landskaplanen M. E. Smeck anbefalles 1699, att från predikstolen skall kungöras, att hvar församling skall hålla sig till sin kyrka och stadsborna skola visas därifrån. — 1684 (visitat.) säges, att förnämlige stadslik i aftonsången pläga uppbäras vid Uppkyrkio.
336 Ätten härstammar från Lübeck, hvarifrån fadern utvandrat. Namnet Lohman är ännu i Tyskland ett framstående namn, som burits och ännu bäres af flere bland Tysklands lärde.
337 Viktigt är det afbrott, som gjordes genom hans tjänstgöring i riksarkivet, där han blef bekant med den lärde forskaren A. v. Stjernman, med hvilken han äfven senare fortfor att korrespondera, liksom med den af arkeologiska intressen lifvade, för sin verksamhet bland svenskarna i Amerika bekante Acrelius, prost i Fellingsbro.
338 Lohmans misstag bestå däruti, att han förlagt dominikanerklostret till Dyns äng, och gifvit det Petri Pauli namn, att han kallat landskyrkan S:t Nikolai, samt uppgifvit, att stadskyrkans sidoskepp blifvit bygdt på 1600-talet. Om Helgandskyrkan varit kloster, som han menar, torde det ha varit en provisorisk bostad för munkarna. I Helgandshusen, inredda både till sjuksal och kyrka, rådde fullkomlig klosterordning. Prinsessan Cecilia bodde i klostret och kallades »löseprest». Detta var stenhuset eller Helgandskyrkan.
340 Landskaplanen ägde fordom en betydlig ämbetsgård västan om prästgården. Vid regleringen utbyttes denna mot klockaregården n. v. om landskyrkan. Kaplanen åtog sig vid inflyttningen att bestrida klockartjänsten, som sköttes genom dräng. År 1733 inköptes Gabrielstorp till boställe, n. v. Emaus.
341 Fru Lohmans mor hade aflidit förut och hette Barbro Cupp samt var dotter till handelsman Cupp härstädes.
342 Ägde jämväl kolgård i n. v. ingeniör Giertz gård.
343 Nu järnhandlar Karlsons gård. (?)
344 Vid biskopsvisitationen 1781 uttalade biskop Benzelstjerna sin förhoppning att få detta arbete tryckt. För stadens kännedom är det af vikt genom åtskilliga tillägg till Arboga Känning. Så få vi där veta, att Vinbäcken låg väster om Offerlunden (1, 15), Galgbacken var Frejs kulle. Mangrips kulle säges vara Gråberget vid Grindberga gata, med 3 branta sidor. På denna kulle fanns i Lohmans tid en äggformig ringmur af gråsten från öster till väster, 150 steg från norr till söder, 180 stegs tvärlinie. Vid södra ändan af denna borgmur hafver i fordom tima något stort hus varit opmurat, 40 steg i längd, 24 steg i bredd, 4-hörnigt och emot 10 alnars tjock mur, med djupa hålor i gruset, såsom efter källare. Detta Krakaborg kunde ej ha varit boning för blotpresterna. Då hade ej de tjocka murarna behöfts.
Namn, som troligen stått i samband med Offerlunden, äro Kattkärret, Kambohaf, Snarhem. — Helge Svens kapell och S:t Olofs kyrka byggdes båda vid utfartsvägar från Offerlunden. Se Lippert, Leben der Vorfahren. Prag 1882, pag. 155.
En viktig upplysning tillkommer, att en annan bäck än Vinbäcken kommer utur ett stort kärr ofvan lunden och så efter källans vatten går i den förra bäcken i Asaängen. Å Pihlstrands karta af 1773 (i. ingeniör A. Dufbergs ego) kallas ängen s.v. om Ekbacken lekplatsen. Den nyssnämnda bäcken återfinns, upprinnande söder om Ekbacken och löpande i en båge öster därom, tills den kröker sig i n.v. riktning och faller ut i Vinbäcken. Kärret återfinns ock söder om lekplatsen. Likaså finnes å Jonas Carlstens karta, i stadskyrkans sakristia, en bäck tecknad, kommande från lunden och i n.v. riktning löpande ut i Vinbäcken (Kråkdiket).
Den s. k. Valströms, eller Västerherrgärds källa, vid Galgbackens norra fot, har varit gammal offerkälla. Om förmodade stensättningar i samma backe, se Geologiska kartan, bladet Arboga, af Elis Sidenblad, pag. 53.
En omständighet, som icke får förbises, är, att gamla landsvägen från Motgången i n. v. riktning kommit fram vid Galgbacken, liksom sägnen, att en kopparkittel skall vara nedsänkt i en af källorna i Hasta äng (I, 198). Hasta äng kallas ängen norr om Vinbäckens hälsobrunn och Ekbacken samt Galgbacken och dess närmaste grannkulle i öster. Traditionen, till vår tid bevarad af gammalt folk, att någonstädes mellan Snarhem och Galgbacken den forna offerlunden skulle ha legat, och att en gammal lind, söder om Galgbacken och öster om gatan, som från Strömsnäs drager till Snarhem förbi Galgbackens västra kant, skulle utvisa den gamla offerlundens läge, samt att folk, som passerade förbi platsen nattetid, ofta sett eld brinna i linden, stämmer i det närmaste in med det ofvan anförda. Enligt författarens mening samt i öfverens-stämmelse med munkbeskrifningen (I, 14, 15) är Galgbacken Mangrips kulle, backen närmast öster därom (med spår af stensättningar) Frejs kulle. Läget för offertallen samt nyss nämnda lind antyder offerlundens plats närmast söder om dessa kullar, där också spår af små ättehögar ännu synas. Offerlunden har varit de hedniska förfädernas grafplats.
345 Oluff klockare 1452, Oluf klockares forna gård 1471, Per 1477, Bertil 1483, Peder 1485, Anders 1485, Erik 1493 (slagen 2 blodsår), Matts (»fälte vård») 1505, Anders (slagen) 1507, Marcus 1538, Martin (förtalar borgmästare och råd i skolestugan) 1542, samme man nämnes 1546 som gästgifvare, Marcus klockares dotter begår kyrkstöld 1568, Christopher, anklagad för lönskaläge 1593, Anders 1586, 91, klockar-Anna, vittne 1597, klockar-Klas process om timmer 1602, Erik (gård på yreten) 1611.
346 Gjorde 1782 en flyttning till Linde men återkom följande år och återtog platsen.
347 Gemensamma för stad och land till 1748. Så länge gudstjänsten i staden, enligt kyrkolagen, börjades kl. 8 om morgonen och gudstjänstens början i landsförsamlingen kunde fördröjas fram åt kl. 10, luunde han sluta i stadskyrkan, förr än han gick till landskyrkan. Därifrån torde den gamla seden i landskyrkan härleda sig att börja gudstjänsten med en psalm. År 1748, då gudstjänsten i båda kyrkorna framflyttades till kl. 9, brukades vanligen en elev till vikarie i landet. År 1753 fick landet ordinarie klockare.
349 År 1723 upptog monsieur Paninck sin företrädares, Styrells, son, Per Styrell, i lära att bilda honom till organist, för att hägna änkan och barnen, »som nog bittida hafva mist sin man och fader».
350 Det var ej lätt att vara organist i en tid, då ständiga uppträden föreföllo på orgelläktaren. Olof Styrell hade 1683 blifvit öfverfallen på orgelläktaren och »skeld hundsfott» midt under arbetet med psalmen »Allena Gud». Paninck hade koleld på läktaren att värma sig och ljus för att se.
351 Sannolikt öster om kyrkan. Hülphers, Västmanlands städer, uppgifver, att här funnos flera skolor. Svante Nilson har 1506 utfärdat bref till Sander, fogde i Nerike, om sockengång för djäknarna i Arboga skola. Styffe, I. c, pag. 249 a 3. Djäkneberget, söder om staden, är minne af forna tider.
352 In magno flore et vigore hæc schola ante multa secula extitit ibi inim antiquitus sacerdotes creabantur. Så ännu 1598, 1603. Ännu på 1700-talet klagar biskop Benzelstjerna, att Arboga skola, med förbigående af Västerås gymnasium, omedelbart dimitterar till Uppsala.
353 Lohman klagar, att denna vackra sångkonst i hans tid blifvit alldeles begrafven, och lärer ingen af oss, säger han, som däri varit uppammade, lefva, när denna konsten igen uppstår och blommar.
354 Under medeltiden S:t Gregorii-festen, då en djäkne utkläddes till skolbiskop och predikade i kyrkan; Luciafesten, ända till vår tid firad af skolungdomen med illumination och dans; skådespel af bibliskt innehåll, ofta med grof komik, uppfördes i det fria vid helgonfesterna samt under passionstiden.
355 Djäknen Erik Hanson, anklagad 1597 för horsbrott med hustru Cecilia. Dåvarande rektorn, mester Staffan, griper själf in i undersökningen och uppträder inför rätta med 12 djäknar, som fria den anklagade. Djäknarnas namn voro: Dominus Andreas Petri, Christophorus Nicolai, Petrus Laurentii, Daniel Johannis, Johannes Petri, Johannes Mattiae, Steno Erici, Nicolaus Erici, Laurentius Erici, Andreas Torcilli, Petrus Johannis, hvilka alla svuro å boken.
356 Samma mord (»svarta ryttarn»), som ofvan, pag. 43, omtalats.
357 Sedermera kyrkoherde i Kuddby.
358 År 1672 förbjudes predikstolen åt dominus Mathias Spongius, borgmästar Lars Esaiasons præceptor. År 1673 förbjudas nyvigda präster att prestera utan biskopens specialbref.
359 Till dylika gamla upptåg hör ett ända till vår tid firadt midsommarsupptåg med dans vid Jäders bruk, de s. k. gröngubbarna, klädda i ormbunksgräs.
360 Rektor Hvasser lät uppföra en komedi i 10 akter om Jesu födelse. Magistraten undrar, att rektor vill taga ett så vördnadsfullt ämne till comedie, samt sålunda ställa salighetens grund, dess heliga och tysta betraktande, uti gäckeri. Ungdomen borde i stället ledas till djup vördnad för det heliga, som endast genom tro kan och bör antagas.
361 Skolklockan, förr hängande i tornet, flyttades 1741 i stapel vid skolan.
363 Bland andra skolböcker nämnas Æsopus, Benzelii Epitome, Regnérs Begrep, Donatus och grammatiken.
364 År 1694 voro 3 klasser emot 5 under 1500-talet. Förfallets orsaker voro: 1) byskolorna, 2) stiftandet af Västerås gymnasium 1623, och Gustaf Adolfs plan att ödelägga de små skolorna, 3) sockengångens indragande. År 1624 indrogs skolan af domkapitlet på ett års tid, måhända för arbogarektors djärfhet att direkt dimittera, hvaröfver ofta klagats, kanske ock därför, att medel saknades och staden ej ville gifva rektor lön. Omkring 1750 voro 9 à 11 lärjungar i skolan emot 200 under 1500-talet. — Biskop Benzelstjerna förbjuder rektor i Arboga att direkt dimittera piltar till akademien.
365 Där hade rektor prior sockengång 1771.
366 Djäknarna kursade bort sin sockengång sins emellan.
367 I samband med Gustaf Adolfs plan att ödelägga de små skolorna till förmån för de nya gymnasierna står väl föreskriften i Arboga privilegier om inrättande af en räkneskola härstädes, hvarmed menas en real- eller borgarskola till utbildande af köpmän. År 1749 blir fråga om inrättande af en dylik skola härstädes.
368 Vi hänvisa för komplettering till Munktell och Almgren.
369 År 1531 återfordrar Vincentius, præbendatus i Arboga, 1/3 mark land i Vesterby longa, som Nils guldsmeds farbror gifvit till Vårfrualtare. Dock mente herr Vincentius vilja bevisa, att det vore byt till hans præbenda. Gustaf I:s reg.
370 Tom I, n:o 48. År 1545 innehafves denna prästgård af Markus kaplan.
371 Dalarna utgjorde efter reformationen ett biskopsdöme för sig.
372 Se W. Molèr, förteckning öfver Paleotyper i Västerås allmänna bibliotek, tryckta före 1500.
373 De äro, utom den ofvan nämnda Ericus Engevaldi, magister Andreas Balke, Holgerus, Jonas Birgeri, liturgist, Matthias Falenius, 1584, Petrus Hjelte. Se Munktell, III, 423.
374 År 1492 murar Lasse Prytz åt klostret.
375 Röjde där en häxa, som gjort det furstliga huset sjukt genom sina konster. Prytz vittnade mot henne. Hon blef dömd att brännas men lofvade att en gång göra äfven honom het om öronen. Då Prytz följde henne till bålet, var hon nära att rycka honom in i elden, men Prytz räddades af bödeln.
376 Se Ljunggren, Svenska dramat., pag. 356. Båda dramerna i Messenii stil. Olof Skötkonung har funnit en varm beundrare i Dietrichson. Hedendomens styggelser framställas där i all dess ryslighet (2 akt.) i motsats mot kristendomens välsignelser. En stolt fosterlandskärlek karakteriserar Prytz' dramer liksom Messenii.
377 Munktell, I, 220, anför följande med Petrus Jonæ egna ord: »Tilldrogh sig att liturgia kom igen, och då inkröp sensim påfvedömet. Tå bleffwo påviske legater sände till S:t Davids kijsta, att ben hämta till Rom. Kijstan var behållen, men inga been theruti förvarade. Tå förskräcktes pastor, gick in uti benkammaren, sågh alla been lijka, tog them honom syntes, inlade uti kijstona och lefwererade the påwiska, hvilka been öfver rijket gjordes stor äro och hvad utrikes skedde, vet man icke. Thet bekände salig herr Thomas i Munketorp, tå pastor, som benen så inlade, in nationali concilio Upsaliensi.»
378 Arbogaköpmannen Magnus Håkanson, som går i Vadstena kloster (I, 37), Anders Nilson, borgmästaren, som försvarar Stockholm mot biskop Kettil, och Petrus Jonæ förtjäna minnas framför andra arboganamn. De representera evighetslängtan, fosterlandskärlek och trons försvar.
379 Om henne heter det hos Munktell: en fru af utmärkt gudsfruktan, ordning, flit och välgörande, ett mönster för prästfruar i synnerhet och fattiga prästänkors tillflykt. Hon hade flera gånger genomläst hela bibeln. Höll en sträng ordning med barn och pigor. Besökte de sjuka och sände dem mat och vederkvickelse. Hon var arbogabarn, född här under faderns sista skolår. Vid Johannes Rudbecks sida kommer rektorsdottern alltid att intaga ett äradt namn.
380 Som han till skänks erhållit af den ryktbare Johannes Messenius.
381 Troligen å rådhussalen, den s. k. rikssalen. (Ljunggren.)
382 Rosenlund finnes som namn invid Arboga, ek- och al-lundar och kalla friska källor, som springa vinter och sommar likaså. För tidens djäfvuls- och häxtro är stycket upplysande. En djäfvul och en häxa äro bland de uppträdande, likaså antikens gudar och gudinnor, som af Prytz godtyckligt användas för kristna idéer. Så färgar Charon till helvetet afgudadyrkare och dem, som försmå Guds ord. Med undantag af författaren till Tisbe, har ingen af tidehvarfvets skådespelsförfattare haft öga för dramats form. Inflytelsen från engelska dramat röjer sig i blodsscenerna. Tisbe dessutom okysk. »Du vilda kärlek, hur galen du är.»
383 Tunemontanus var gynnad af öfverheten, hvarför skulden till skolans indragning får sökas hos stadens borgerskap.
384 Torde varit samme man, som sedan blef syndicus i Arboga. (Munktell.)
385 I en odaterad besvärsskrifvelse frän denna tid (riksarkivet, Arboga besvärsskrifter) talas om att Arboga schola hafver en liten inkomst, och den gode mannen, scholemästaren, är en flitigh man och håller sköna excercitier med ungdomen, som många honom derför berömma, der emot hafver en ringa lön och dermed sig icke uppehålla kan, helst sedan socknarna blifvit skolan ifråntagna. — 12 tunnor af Himmeta kyrkotionde utbetaltes dock till Arboga under hela Rudbeckii tid till 1648, då Arboga förständigas att sjelf försörja sin rektor. Se C. A. Brolén, Bidrag till Vesterås läroverks historia, I.
386 Munktell och Almgren, som hafva Kristina, rättas.
387 Ericus Olai (se pag. 160) hade af consistorium blifvit varnad före sin utländska resa att akta sig för collegia heretica.
388 Förmodligen yngre bror till Olof Ranstadius.
389 Hade varit præceptor för grefvens pager, med goda gåfvor att docera, lagt godt fundament i studier, hade förfarenhet i åtskilliga vackra sciencer, practiserade musicam vocalem, och instrumentalem m. m. Rektorssysslan kom väl till pass, äfven därför, att han ärft ett hemman efter sina föräldrar.
390 Ägde gård söder om stadskyrkan vid Järntorget, som till kyrkogårdens utvidgande inköptes 1773, hvarigenom 1,848 kvadratalnar vunnos till begrafningsplats.
391 Under skilsmässan från hustrun hade Malmstedt med Johanna Säf, sin hushållerska, ett oäkta barn, som han själf döpte utan anmälan. Om en af hans döttrar, Gustafva, heter det hos Almgren, att hon flyttade till Stockholm 1821, sedan hon i Arboga gjort sig känd för åtskilliga oarter.
393 För komplettering se Vestén, Almgren och Munktell.
394 Herr Erik nämnes ofta i protokollen vid 1500-talets slut och synes ha varit en mäktig och förmögen man i Arboga.
395 Namnet i anledning af Hökberget i Rättvik, där han som barn så ofta betraktat stjärnorna. Fick tidigt under stor fattigdom sörja för 6 små syskon, och fick däraf ett vekt hjärta. »Gjorde till sin och sina syskons räddning och välfärd allt hvad han kunde, men allfader gjorde det mesta, och si ingen af dem gick efter bröd eller blef af Gud förlåten.» [Anm. "Förlåten" betyder väl "övergiven" här: "verlassen". /SZ] Under sin skoltid i Arboga studerade han tillika mest på egen hand och efter egen anledning.
396 Hans discipulus, wyrdige och wällärde heir Daniels son uti Lindås, blef 1643 vid ett besök med sin informator på Arboga gator skamferat och slagen blodig af Olof Ingvallson, som förmente att det skett af våda.
397 I kyrkorådsprot. 1703 heter det: kollega Lohberg super och dricker, försummar skolan, går ej i kyrkan, om han ej drifver till sockenkyrkan, har en gång utan permission rest bort på 3 veckor, erkänner icke rektor som förman, utan som en fiskal.
398 Från Arboga skola afskedades han snart på grund af försumlighet. Kom därifrån till Säterbo, där han velat göra underverk och tilltalat en febersjuk med orden: Jag säger dig, unge man, stattupp. Den sjuke blef härigenom värre, och Lindmark suspenderades. Det ligger något bakom detta lif, som icke synes.
399 Det vackraste eftermälet af alla.
400 Så upptages för prästgården i inventar 1629: kellare, hvälfd, bakarestugha, sätestuga med kammare, bokestuga, natstuga, herrestuga, drengestuga, brygghus, badstuga, visthus, sädesbod, klädesbod samt i fägården tiondeladha, kornlada, halmlider, vagnslider, fähus, fårahus, svinhus, gååshus, hönshus, stall, höhus, engeslada, bååthus (saknas). Summa 13 mans- och 13 uthus. Själfva prästgården sträckte sig vid denna tid i väster till Prästgatan, i öster ända till stadsdiket, och i söder 44 alnar neder om Stora Tullgatan. Kaplansgården, som förr låg väster om prästgården, flyttes till n. v. ingeniör Giertz gård söder om nya gatan och kallades nya prästegården, men beboddes aldrig af kaplanen, utan inköptes af Vintrosius.
401 Så heter det om stadsgården, att den hade 14 st. bodar och nedanför bodarna en liten gång med dör, behållet lås samt nyckel och lucka med gångjärn och haspar.
402 Regleringen är ännu icke genomförd hvad gaträttningen beträffar. Af gamla gator äro Västerlånggatan och Norra Långgatan kvar.
404 Se ock Tom VIII, 417 och följande.
405 Kände ägare: borgmästar Jöns Storbjörnson, Julita kloster, borgmästar Anders gullsmed (1525). Gården bestod af 2 delar. Den. ena hälften, hattmakaregården, afsöndrades 1628, men återförenades 1728.
406 Afhyst i begynnelsen af kriget under Velam Petres gård.
407 Kammarherre E. W. v. Christierson betalte till staden 300 daler för utsikten vid Tajardtska gårdens raserande.
408 Rawids lilla omtvistade tomt ligger ännu obebyggd västligast vid Ladbron (I, 133 och A. K., pag, 47). Äldsta ladbrons afstånd från n. v. strandkaj 44 fot.
410 Se pag. 177 a. 4. [Där finns bara 3 fotnoter. /SZ]
411 År 1643 gör fru Ebba Lejonhufvud anspråk på att äga den tomt, hvarpå gamla rådstun står, såsom hörande till hennes gård, efter samma tomt jämte den där näst västan före, nu tillhörig herr Gabriel Bengtson, har förut varit en tomt och sedan bytts två systrar emellan, hvilket är betänkligt, då den ena systradelen ej har sin fulla längd och bredd. Grefvinnan ber att få lösa denna rådstutomt, eller byta den till sig emot en tomt hon äger väster i staden. Å den i rådhusarkivet förvarade kartan från 1600-talet äro dessa begge tomter (här lika stora) begränsade, i norr af Västerlånggatan, i söder af ån, i öster af vattengränden vid stadsgården och i väster af en vattengränd, som genomgår Christiernsons trädgårdar. Ebba Lejonhufvud innehar östra delen, Bengt Oxenstjerna den västra.
413 Å en tobaksburk af järn sitta 2 drickande män i stångpiska och knäbyxor vid hvar sin ända af ett bord med krus, klädda i allongeperuker och rökande pipa. En trumpetare står bakom hvardera och blåser.
414 Biskoparna äro: Joh. Rudbeck (Magdalena Hising), Erik Emporagius (Anna Döpker), Daniel Herweghr (Hedvig Unge), Erik Waller (Helene Vestén), hvarförutom Elisabeth Palmroth, hvars far, professor J. Palmroth, var arbogabarn, blef gift med biskop Göran Wallin d. y.
415 I gården, söder om Västerlånggatan, som säges ha varit kloster, funnos målningar i taket. Ägaren, i början af 1800-talet, en sockerbagare Hallman, kunde ej sofva och tyckte, att väggbilderna stirrade på honom, hvarför han utplånade dem. Förf. har lärt känna många, som varit i syne, och visionerna bära omisskänneliga medeltidsdrag. I Götlunda, på Hjälmarens öar samt i Ljusnarsberg torde den gamla tidens lynne mest hafva bevarats.
416 Å mark, som blifvit torrlagd genom Hjälmarens sänkning.
417 Vid gräfning å tomten väster om barnhustomten fanns 1894 en tegelsten med kattspår, skomakareverktyg och skor, 1 brädlapp med mystiska tecken, en annan med korsornament, 1 bronsbeslag. Ett mindre, nedsjunket hus blottades delvis vid samma tillfälle, 12 fot under marken.
418 Renässance-crucifixet i stadskyrkan liksom koppartaflans crucifix, pag. 219, ha också skilda fötter.
419 De smärta blindnicherna, 3 jämte hvarandra i midten, symboler af munklifvets himmelssträfvande asketism och längtan, och de 3 munklöftena. Å ett kaflebräde från 1731 finns snidad en gafvel i 3 våningar, med hjärta ofvan och andreaskors nedan, troligen minne af klostret.
420 En drottning i krona, en mördad man och vid sidan af honom en bedjande är jämte stjärnor, hvad som hittills blifvit aftäckt.
421 Kyrkan, i likhet med Skoklosters kyrka, har varit i 2 våningar. Arkitekten Eckert ansåg vapenhuset vara den äldsta kyrkan och trodde spår af dess hvalf vara synliga äfven inuti kyrkan.
År 1873 hittades på den forna vägen till Helge Svens kapell (se I, 80) en guldring med hål, hvari en ädelsten setat, samt inuti följande inskrift i gotisk minuskel: Buro, Bertho, Beri Ora, troligen en formel, använd vid barnsbörd. Bertha var barnaföderskornas gudinna. Sannolikt har ringen burits som amulett af en hafvande kvinna, som besökt Helge Svens kapell. Ringen äges af Ola Anderson å Strömsnäs.
Sägnen om en gosse, som blifvit instängd i kyrkan, men återfunnits på vinden, är gemensam för klosterkyrkor i allmänhet och hänvisar på en gång, som troligen genom en af pelarna ledt nedifrån kyrkan till vinden.
422 I landet 2 grafstenar från medeltiden utan inskrift, bredare i ena ändan. I Säterbo grafsten med hus i palm (fridens boning?). Märk Cleophas Antoni källarhals å Mannerstråleska gården.
423 En silfverkanna i grosshandlar Ludvig Lundborgs ägo, med frälsaren, evangelistbilderna och ett kloster samt blomsterranka, är sannolikt från 1500-talet.
424 Porträtt i stadskyrkan: Erik Gudmundson, Drivius, Abraham Hult, Lorenz Höjer och Robert Petre, Barkhusen, Lars Ahllöf och Olof Ahllöf, Hellberg och Vallvik (i stadens sakristia). — Rembrandt, nedtagningen från korset. — Vintrosius (i landet). Luthers och Melanchtons porträtt (förut som fondpanel i gamla predikstolen, nu bakom altaret i landet). S:t Eriks bild å landskyrkans altartafla histor. porträtt, måhända Kristian tyrann. Om Rembrandt i Arboga, se konsthistoriska studier af Granberg.
425 Sedan köpt af släkten de la Grange.
426 Måhända just samma plats, där i klosterkyrkan Kristi graf var murad. Synes utom kyrkoväggen på Graus plansch (Vestmanland). År 1699 begärde brukspatron Vilh. Petre, det en dörr på hans sal. faders graf måtte få göras mellan båda pelarna. Se Grau, graflängd n:o 7 (i kyrkoarkivet).
427 Michael Fant, far till domprosten F. i Västerås, var här som flykting 1714-16.
428 En studiosus, Andreas Barvolin från Barva, som informerat herr Törnings son, får samtidigt 3 ringningar och stora bårklädet.
429 Denna tid för begrafningar, liksom testamente till kyrka och skola och allmosor till de fattiga vid begrafning, är ockå ett klosterminne. Se 1657 års visitationsprot. och biskop N. Rudbecks skrifvelse till Vintrosius 1671 om utfärdspredikningar.
430 Ur den kyrkliga statistiken anföres: 1698 dogo 121 personer (maximum), 1697 endast 28 (minimum), 1687 föddes 103 barn (maximum), 1694 23 (minimum). Äktenskapens antal störst efter freden 1722 = 25.
431 Son af direktör Pape i Västerås, som 1736 profvade orgelverket i Arboga stadskyrka. En bror till borgmästaren var provinsialfiskal Pape, som i Arboga ledde undersökningen om dalupproret, se pag. 98.
432 Det ligger en hel predikan i den tanken, att de, som samlat sina skatter på jorden, ligga begrafna i de fattiga franciskanernas klosterkyrka, i armodets helgedom.
433 Vintrosius kräfver inför rätta på påskpengar.
436 De, som bruka sina åkrar, skola bygga Djupadalsbron.
437 Se pag. 44, 1. År 1695 hade hospitalsbonden frågat prästens hustru, om hon i natt varit i Blåkulla, efter det så brakat i hans hustak och skorstenar. Allmän är tron, att trollen påsknatten skrapa malm af kyrkklockorna och utströ i luften.
438 Bannlysta under medeltiden.
439 Vår vanliga svenska vaggvisa är en gammal S:t Annas hymn.
440 Å Abraham Hults graf i stadskyrkan står, att 1,000 daler äro gifna till denna kyrka med dess hospitale.