Detta bref träffade aldrig generalamiralen. Han hade i början af Mars månad rest till Stockholm, der han afled efter en kort och häftig sjukdom den 12 Mars 1784. »Olycksslaget har skett» — skrifver grefve Creutz samma dag till konungen. »Trolle har dukat under för sin sjukdom och, oaktadt alla läkarens omsorger, aflidit denna natt. Det är omöjligt att finna en man, som med de sällsyntaste dygder förenar hans talanger, nit, mod, rättskaffenshet, ordningssinne, fasthet och den renaste, oegennyttigaste kärlek för sin konung. — Jag bör göra senaten den rättvisa, att den enhälligt lyckönskar sig till det lyckliga val, som e. m. gjort i grefve Ehrensvärd, såsom hans efterträdare. ¹⁹⁷ Statssekreteraren von Carlsson, som genast med grefve Ehrensvärd begaf sig till Karlskrona, skrifver derifrån den 19 Mars till konungen: — .»Jag kan icke beskrifva hvad bestörtning generalamiralens död förorsakat i Karlskrona. Han är af alla sörjd som en far af sina barn, och alla i hela landet, som jag genomreste, till och med allmogen, fälla tårar öfver denna händelse. Amiral Chapman gråter som ett barn. Men ett slags tillfredsställelse lyser fram bland hans tårar af grefve Ehrensvärds nomination. Det var den enda, säger Chapman, som vill som jag. I närvaro af grefve Wrangel ¹⁹⁸, Chapman, Liljenankar ¹⁹⁹ och Broome 200 har jag till grefve Ehrensvärd öfverlemnat e. m:s fullmakt. Det är väl icke utan, att ju detta gjort en stor sensation i korpsen, och att ett så ungt och främmande öfverbefäl i synnerhet varit ömt för grefve Wrangel; men framför alla måste jag berömma honom. Han har tagit denna e. m:s vilja med en beskedlighet och ett lugn, som gör honom mycken heder och högst förtjent af e. m:s nåd. Fru Trolle ¹ kastar sig och sina barn för e. m:s fötter. Af hvad man nu vet stiger Trollens skuld till omkring 19,000 rdr, tillgångarne kunna högst vara 10,000; men då äro också enka och barn alldeles afklädda. Man har velat strax anställa konkurs; hvilket jag afrådt, tills man först fått veta hvad e. m. gör.»

Konungen svarar grefve Creutz, Rom den 7 April 1784: »Jag har emottagit i dag edert bref af den 12 Mars, som har medfört den sorgliga underrättelsen om generalamiralens död. Jag vet ej hvilken som förlorar mer, staten eller jag enskildt. Våra intressen äro visserligen förenade; men jag känner hans förlust lika mycket som enskild, som jag lifligt känner den såsom offentlig man. Min karakter är för väl känd, hoppas jag, för att ni skulle behöfva försäkra hans enka och hans barn om min vård. Med nästa post skall jag svara er på alla artiklarne i edert bref. Det är i dag tisdagen af den heliga veckan, och i Rom har man ej ett ögonblick ledighet, om man vill se alla de särskilda funktionerna. Jag skrifver ej mera derom denna gång och hoppas nästa måndag reparera denna tystnad. Jag befinner mig rätt väl, ehuru ganska rörd af den nyhet, som jag emottagit. Här är en ryslig köld. I natt har,vattnet frusit till en fingers tjocklek.»

Redan innan generalamiralens frånfälle var honom kunnigt, hade konungen kontramanderat alla krigiska företag äfven för detta år. Följande depesch ² ifrån grefve Creutz af den 30 April upplyser derom: »De order, e. m. under den 22 sistlidne Mars behagat meddela beredningen, hafva vi med den djupaste vördnad emottagit. De skola för oss blifva ett rättesnöre, hvarefter vi hädanefter komma att ställa de anstalter, som till land- och sjömaktens iståndsättande blifvit oss uppdragna; och skola vi ej i någon del vika derifrån, så framt oförmodade händelser ej skulle föranleda förändrade mått och steg. Så länge Ryssland ej genom krig och oroligheter hindras att sträcka sin uppmärksamhet till våra företaganden, har e. k. m. högst upplyst funnit verkställigheten af den fattade eröfringsplanen böra till lägligare tillfälle uppskjutas. Den stillhet, hvaruti bemälte makt nu synes vara, det öfvermod, som dess vunna fördelar inblåsa hos ett hersklystet fruntimmer, skulle vid minsta offensiva steg å vår sida kunna ådraga oss de största ledsamheter och gifva anledning till verkligheten af de rykten, som tid efter annan blifvit beredningen från Finland meddelade, och hvilka, ehuru uppfylda med orimligheter, dock möjligtvis kunna dölja ryska kejsarinnans ovänliga afsigter emot e. k. m. Långt derifrån att för det närvarande styrka till utförandet af e. k. m:s plan mot Danmark, kan beredningen således ej annat än prisa det visa beslut, e. k. m. fattat, att dermed tills vidare uppskjuta och att emellertid låta fortfara med de anstalter, som till dess verkställande uti en behagligare tid blifva nödiga. Beredningen skall i detta afseende inskränka sjöutrustningarna inom de anstalter, som endast hafva sjömaktens iståndsättande till föremål. Transporterna af artilleri och ammunition med mera ämnar beredningen att vid första öppet vatten företaga i den ordning, som öfverste Tolls med sista posten öfversända diktamen ad protocollum innehåller, och hvilket beredningen ansett med en billig försigtighet och omtanke öfverensstämmande. Men hvad arbetskommenderingarna angår, så förekommer vid deras inställande det betänkande, att samma kommenderingar dels nu äro under marsch till sina behöriga orter, dels redan der inträffat. En hastig ändring i denna delen af beredningens antalter skulle, som e. k. m. äfven sjelf det funnit, styrka de rykten, som allt sedan förlidne sommar härstädes utspridas, och beredningen eger ej heller anledning att förmoda, det regementscheferna skulle af den allmänna bristen på foder föranlåtas att för deras regementen begära förskoning från arbetskommenderingar, då alla hittills önskat och nästan med hvarandra täflat att få sina regementen dertill kommenderade; och då härtill kommer, att å de ställen, der depoter skola formeras, till dessas bevarande nödvändigt måste uppföras flera skjul och byggnader, som ej genast blifvit af nöden, om e. k. m:s plan instundande sommar kunnat verkställas, och man således ej saknar utvägar att på ett för e. k. m. nyttigt sätt sysselsätta alla dessa kommenderingar; så har beredningen trott sig böra låta bero vid hvad i detta ämne redan blifvit tillgjordt och vågar i underdånighet hoppas, det e. k. m. med nådigt välbehag upptager denna författning, hvilken beredningen för e. k. m:s höga tjenst i närvarande stund ansett nödvändig.» — Konungen hade nu börjat yrka på större sparsamhet. Han skrifver till grefve Creutz från Rom den 30 April: »Jag har funnit summan till den föreslagna utrustningen nog stor och tror, att det för statsverkets nuvarande tillstånd vore bäst att spara. Men skulle några politiska orsaker det fordra, auktoriserar jag grefven att dermed göra som han nyttigast finner, helst, i följd af rådets instruktion, saken kan genom en anmälan af grefve Ehrensvärd verkställas.»

Nästa avsnitt ¦ Innehåll