I Sverige steg, under den sena våren, nöden med hvarje
dag. Vintern 1783—84 var ovanligt sträng. Ännu i slutet af April låg
djup snö, och man for i Maj månad på släde öfver Ålands haf. Fiskalisationerna
mot den ännu på somliga ställen under vintern idkade bränvinsbränningen
ökade missnöjet. I Östergötland utbrast i anledning deraf oroligheter.
Konungen skrifver derom från Neapel 3:
»Bullret i Östergötland anser jag af ingen betydenhet. Sådant har skett
hvart år på den tiden: i fjol vid Enköping, i förrårs vid Kalmar. Bränvinsbränningen
bevisar, att de ha spanmål, och att inställningen af brännerierna var
förhastad. Med fermeté bör detta straffas, så sker det ej mer» — —
På våren uppstod verklig hungersnöd. »Eländet i Halland
är ytterligt» — skrifver Creutz till konungen den 8 Mars. — »All den
hjelp, man söker att ditföra, förslår ej. Man har redan funnit flera
menniskor döda af hunger. Men folket lider och dör utan att beklaga
sig.» — Presterskapet bröt denna tystnad. »Sedan jag undertecknat detta
bref», skrifver grefve Creutz till konungen den 16 April, »kommer grefve
Wachtmeister in i mitt kabinett och läser för mig ett bref från landshöfdingen
i Halland, baron Wrangel, som afmålar det obegripliga eländet, hvaruti
den starka vintern försatt invånarne, samt underrättar honom derjämte
om presterskapets sturskhet och olydnad.» — En viss prost hade i synnerhet
utmärkt sig genom insidiösa skrifter; men justitiekanslern hade uppskjutit
med att aktionera honom, till dess skörden vore gjord; på det folket
ej under närvarande omständigheter skulle anse författaren för en martyr.
— Konungen skrifver från Rom den 3 April: »Hur sorgligt att, oaktadt
alla våra omsorger, man ej kan hindra de fattiga Hallänningarne att
dö af hunger! Gifve Gud att detta året blir bättre! Men jag fruktar
frosterna i Maj månad.» — Och ifrån Parma den 27 April: »Det är en ryslig
olycka, denna genom vintern ökade nöd. Det är sorgligt att ej kunna
afböja en offentlig olycka, oaktadt all omsorg. Jag kan ej tillsluta
mig för den bittra känsla, ni erfar, och ehuru aflägsnad, delar jag
den på det lifligaste.»
Nästa
avsnitt ¦ Innehåll