Konungen tog vägen från Rom till Parma och skrifver derifrån den 27 April till grefve Creutz ett bref, hvaraf vi meddela några utdrag: »Ni begär veta min vilja angående Trollens begrafning. Jag ber er i detta afseende rådfråga dem, som kunna döma om allmänna meningen i detta ögonblick. Jag känner hela den förlust, vi hafva gjort i honom. Men han har aldrig stridt för staten, och jag tror, att lysande utmärkelser böra förbehållas åt krigiska förtjenster. [Förläggarens anmärkning: Vid konungens uttryck om aflidne general-amiralen Trolle, att »han aldrig stridt för staten», är att anmärka, det han verksamt deltagit i pommerska kriget.] Emellertid, om man tror, att jag gör väl i att här bevilja en distinktion, så bör man begrafva honom på statens bekostnad, enligt det ceremoniel, som brukas för kommendörer af svärdsorden med stora korset. Det skulle då bli i Riddarholmskyrkan. Ridderstolpe ⁹ är ett lefvande lexikon för sådana tillfällen. Kanonskotten bli enligt reglementet. Om han icke hade en familjegraf, är det min tanke, att han borde begrafvas såsom Ehrensvärds lärjunge och efterträdare, midt i tackelkammaren i Karlskrona, med utsigt åt den flotta, hvars återställare han varit. ¹⁰ Det är ledsamt, att m:r de Vergennes så länge tergiverserar med att gifva ett afgörande svar på det protokoll, som konungens af Frankrike bröder inlemnat. Ingenting är naturligare än den fullkomliga jämlikheten mellan konungar. Men det är ej billigt, att den sträcker sig till konungasöner; i synnerhet då tronen är ärftlig. Detta sammanhänger ock med franska konungahusets insolenta pretentioner att öfver allt vara det främsta; hvilka väl Gustaf Adolf bragte till tystnad i afseende på chefen för detta hus, men som dess medlemmar ännu påstå. Den historia, som hände mig sjelf i Frankrike, och äfven ärkehertig Maximilian ¹¹, äro bevis derpå. Det är väl tid, att man får ett slut derpå. Jag har erhållit ett bref från grefve Wrangel ¹², ganska ädelsinnadt och vördnadsfullt. Jag tänker gifva honom ett otvetydigt bevis af min nåd, men väger ännu emellan tvänne saker. Så snart jag deciderat mig, skall jag svara honom. Baron Sinclairs ¹³ pretentioner äro obilliga. Fälttygmästaretjensten var den första näst fältmarskalken. Han skulle derigenom bli placerad öfver baron Wrede och grefve Fredrik Horn. Detta behöfver ingen vidare utläggning. För öfrigt är denna sak afgjord genom det svar, som ni redan gifvit. Han har skrifvit mig till utan att nämna derom och emottagit den plats jag gifvit honom. Jag har svarat honom i dag.....»

Nästa avsnitt ¦ Innehåll