Svensk furstetitel åt grefve Hessenstein

Vi ha redan förmält, huruledes utnämnandet af de så kallade rikets herrar, i allt rikets råds jämlikar, utan att likväl ega någon annan värdighet än rangens, redan var egnadt att bortblanda och nedsätta rådets verkliga betydelse. Början till denna nya värdighet hade skett 1773 med grefve Fredrik Vilhelm von Hessenstein, konung Fredrik I:s naturlige son och romersk riksfurste samt 1776 verkligen inkallad i rådet, ehuru han aldrig ville kallas rådsherre. Han önskade en särskild utmärkelse. Det fans ingen tjenligare än en svensk furstetitel; och konungen tycktes ej ogerna omfatta tillfället att införa den, hvilket också skedde, fast efter vidlyftiga underhandlingar och undersökningar om titulaturen, emedan ingen af de titlar, som svenska furstar burit, fans passande, då de alla varit af kungliga huset, ett anspråk hvilket man hos Hessenstein ej ville erkänna. Det stannade slutligen dervid, att fursten af konungen skulle kallas hög- och välborne. 89 Då det furstliga diplomet utfärdades, blef uti protokollet och handlingarna intagen en försäkran eller reservation för grefvarne Brahe, Lewenhaupt, Oxenstierna af Korsholm och Vasa. och Stenbock om förvarandet af deras företräden, till hvilken försäkran konungen med egen hand författade ingressen, som ännu finnes bland hans papper, och som visar meningen hafva varit, att denna nu utdelade svenska furstevärdigheten ej skulle blifva den enda. 90

Nästa avsnitt ¦ Innehåll

  Senast ändrat eller kontrollerat den 6 maj 2005.

Hemsida
Nyheter
Galleri
Curriculum Vitae
Araguacema
Christofer
Kerstin Amanda

Rymd (eng)

Istider och växthusgaser
Historia
Tedas historia
Liber 1932-1999
Släktträd
Litteratur (eng)
Schack (eng)
Cykling
Sport
Webb-tips
Roliga citat (eng)
Kontakt