— »A propos af furst Hessenstein! Ni vet utan tvifvel redan, att jag är i process eller, såsom man säger på svenska, i uppenbar delo med honom, och att jag är stämd lagligen för tingsrätten att försvara min egendom Ekolsund ¹⁰⁶, som jag efter 38 års oqvald possession trott mig kunna sälja åt en köpman Seton för en summa af 120,000 rdr specie, hvartill kontraktet blifvit underskrifvet af furst Hessenstein och grefve Wachtmeister såsom vitnen. Furst Hessenstein pretenderar, att konung Fredrik I gifvit honom denna gård såsom fideikommiss, och att alltså denne konung ej kunnat det sälja, och som man uraktlåtit att taga för mig derpå laga fasta, så blir det nu en process, fast fideikommissbrefvet blifvit förklaradt för ett charteque af kompromissarierna, som det skärskådat. Nu, som jag af slarfaktighet bortslurfvat konung Fredriks köpebref och transport af pantebrefvet, så tror justitiekansleren nödigt att få herr riksrådets ¹⁰⁷ deklaration, att detta verkligen existerat, och som hr grefven och riksrådet ej kan för sin sjuklighets skull skrifva, fordras det vissa formaliteter att kunna det lagligen vid domstolen uppvisa, hvilka grefveWachtmeister gifvit mig (vid handen). Saken börjas vid Mars månads vinterting. För öfrigt kan ni ej imaginera er alla de elaka procedéer, det krångel och den chican, som den nådige fursten brukar. Han går att draga mig genom alla underrätterna; ehuru han kunnat börja med hofrätten. Emellertid är köpet af egendomen instäldt, och Seton, som är mycket gammal, kan dö ¹⁰⁸, och af hela köpet blir ingenting. — Vi ha här haft en ganska mild vinter hela Januari månad. Sedan tvänne dagar börjar det att bli något kallare. ¹⁰⁹ Operan Gustaf Vasa, som man har gifvit den 19 (Januari) och dermed öppnat teatern, har haft en så ofantlig succès, att man i går har varit nödsakad att fördubbla vakten för portarne. Den gafs då för sjette gången, och vakten hade nära blifvit öfverväldigad. Allt är för öfrigt här lugnt. Jag omfamnar er af allt mitt hjerta. Stockholm den 3 Februari 1786.»

»Det har fägnat mig att se genom de underrättelser, som Silfverhjelm medfört, att er matlust är god, att er helsa fortfar att vara i samma stånd som vid er afresa från Bourbonne, och att ni icke känner någon elak verkan af vintern. Jag smickrar mig, min k. grefve, att vattnet denna sommar skall återställa er helsa, och att jag skall få det nöjet att återse er bättre vid er återkomst. Vi ha här ännu vinter, efter att ha haft vår i Januari. Mars månad har börjat med en köld af 27 till 28 grader. Ingen kan bättre intyga det än jag, som hade företagit mig att göra en resa till Upsala, der jag haft en förskräcklig köld. Jag har låtit alla professorerna passera mönstring för att sätta mig au courant i afseende på deras ockupationer, som jag förlorat ur sigte sedan 15 år. ¹¹⁰ Jag har låtit professorerna hålla föreläsningar, hvar för sig. Jag har dermed varit temmeligen nöjd. De ha en vida mindre pedantisk ton nu, än då jag lemnade dem. Melanderhjelm ¹¹¹, som var och ännu är rektor, har kanhända meddelat er detaljerna af min sejour. Min resa har för öfrigt ej varit utan sin frukt. Jag har återfunnit i min byrå på Ekolsund originalet af kammarkollegii förpantningsbref, transporteradt på mig af konung Fredrik I och påskrifvet med riksrådet grefve Höpkens hand. Min process borde förekomma vid häradstinget måndagen derpå. Man kunde ej mer à propos återfinna denna handling. Också har jag vunnit min process i första instansen. ¹¹² Men furst Hessenstein har redan vädjat till lagmanstinget och är resolverad att gå vägen fram till slut. Se der hvar vi nu äro med den saken! Ni har utan tvifvel redan hört grefve Karl De la Gardies död ¹¹³, och jag har redan berättat er, att general Sprengtporten ligger på sitt yttersta. Han har sedan den tiden haft flera slaganfall. Sedan åtta dagar talar han ej mer, och det är öfver fjorton sedan vattensoten har visat sig i den yttersta grad. Emellertid förstår man sig ej på hans sjukdom, och läkarne tro, att det ännu kan draga ut lång tid.»

Nästa avsnitt ¦ Innehåll