Denna lyriska dram blef glanspunkten af Gustaf III:s teater. Den hade en framgång, hvarom samtida tala med förtjusning, och hvars erinring ännu lifvar de gamla, som minnas dessa dagar. Den var till plan och utkast författad af konungen, utförd i de skönaste verser af Kellgren (ännu har språket ej skönare att uppvisa), komponerad af en bland Europas ypperste tonsättare, uppförd af sångare och skådespelare, sådana som Karsten, Stenberg, De Broen, fru Müller 166, prydd med de praktfullaste dekorationer af den genialiske Desprès, som åtföljt konungen från Italien; den gafs i det nya tempel, som Gustaf III åt de fosterländska sånggudinnorna nyss hade helgat 167; och ämnet var redan i sig sjelft egnadt att röra alla svenska hjertan. — Gustaf Vasa uppfördes första gången den 19 Januari 1786 och gafs 23 gånger denna vinter för fulla hus. 168
Vi ha under ögonen konungens första utkast till detta skådespel, föregånget af ett kort företal, hvari han försvarar sig att ha skrifvit en opera utan kärlek och hellre på teatern användt alla konstens förenade tillgångar att framställa en fosterländsk hjelte i den skönaste dag. Den ursprungliga titeln är: »Gustaf den förste, opera i tre akter med en prolog vid Gustaf Adolfs statues inaugurerande.» Skådespelet var således ämnadt att uppföras vid detta tillfälle; men då med statyens uppresning ännu i flera år dröjde 169, bragtes operan på scenen och prologen blef ouppförd. — Vid jämförelsen emellan konungens utkast och Kellgrens arbete, återfinnes i det senare fullständigt hela planen, sådan den af konungen blifvit uppfattad, med undantag af de första scenerna i fängelset, hvilka i utkastet saknas. Konungens koncept tinnes för öfrigt i dubbel gestalt 170: ett kortare, ett annat fullständigare omarbetadt ända ifrån medlet af 1:sta akten till slutet, och med flera tilläggningar, som ingått i det utarbetade stycket. I utförandet är detta ett verk af Kellgren, — och gjordt af en mästares hand. Skalden har så tillegnat sig innehållet, att man kan kalla behandlingen sjelfständig; ehuru situationen och hufvudtankarne äro konungens.
Det fans på denna tid knapt någon bildad svensk, som ej kunde en stor del af Gustaf Vasa utantill. Ställen sådana som följande i Kristierns mun:
— »Ty egde slafven hopp att kunna dö med ära,
Min vän, han lefde icke slaf.»Eller följande i Norrbys:
»Tro, att det gifs en makt, som mera gälla plär
Än ödets lösa nåd och krigarns köpta här,
Som öfver mensklig krets den svagas dygder höjer,
Som vapenlösa barn på hjeltar segra lär,
Och som, ju mer hon qväfs, dess större utbrott röjer,
Det kärleken för frihet är.»Eller Gustafs sång, upprepad af kören:
»Ädla skuggor, vördade fäder,
Sveriges hjeltar och riddersmän!
Om ännu dess sällhet er gläder,
Gifven friheten lif igen!
Skola edra helgade grafvar
Trampas af tyranner och slafvar?
Nej, må träldomens blotta namn
Edra vreda vålnader väcka,
Och er arm sig hämnande sträcka
Ur den eviga nattens famn.»— Sådant genljudade öfver hela Sverige.
Gustaf Vasa, sådan denna dram läses i samlingen af konungens skrifter, är icke återgifven efter något af de konungens egna utkast i hans papper, som äro mig bekanta. Man skulle snarare tro sig igenkänna Kellgrens verser, omsatta till prosa och stundom förkortade. Dock vill jag ej häri lägga någon anklagelse emot den vördnadsvärde skald, som efter konungens död utgifvit hans arbeten och nu länge sedan gått att förenas med sin konungslige vän. 171 Ej alla konungens handskrifter till hans dramatiska arbeten finnas ibland hans efterlemnade papper. Af Siri Brahe och Johan Gyllenstjerna fattas i handskriften de sista scenerna. Af Helmfelt finnes blott sista scenen i sista akten qvar. Af Gustaf Adolf och Ebba Brahe ser man blott det egenhändiga konceptet till andra akten. Detta fragment öfverensstämmer mera med Kellgrens versifierade bearbetning af detta stycke än med samma scener i det tryckta originalet. Likväl bär detta senare allt tycke af att vara ursprungligt. Det hela är i hög grad ledigt, raskt och lifligt; och Kellgrens bearbetning synes mig här vara under originalet. Gustaf Adolf och Ebba Brahe, heroisk dram i 3 akter, var af Gustaf III skrifven för hofvet på Drottningholm, der den första gången uppfördes den 11 September 1783. Konungen tillegnade den sin syster prinsessan Sofia Albertina, som vid denna föreställning spelte Ebba Brahes rol. Sedermera omarbetades stycket, enligt konungens uppdrag, i operaform af Kellgren och sattes i musik af den berömde abboten Vogler, men kunde oaktadt poemets och kompositionens förtjenster ej bibehålla sig på scenen. 172
Att äfven framkalla inhemska kompositörer — liksom han framkallat inhemska skalder — för teatern var också en af Gustaf III:s önskningar. Då operan Frigga, bearbetad efter en liten komedi af samma namn af konungen sjelf, första gången uppfördes 1788, finne vi i detta årets teateralmanack följande anmärkning: »Denna både i anseende till ämnet och personerna, som dervid lagt handen, alldeles svenska opera är den första i sitt slag, som här blifvit uppförd. Poesien är af hr Leopoldt, kongl. bibliothecarius, samt en af de 18 i Svenska akademien. Musiken af hr Olof Åhlström, kamererare i kongl. krigscollegio; och på det allt i det närmaste skulle vara svenskt, så sammansattes balletterna af hr Didelot d. y., född i Sverige och i flera års tid uppfostrad på konungens bekostnad i Paris, hvarifrån han året förut hit återkommit.» — Åhlström hade en behaglig talent för sången, men teatern var han ej vuxen; och af Gustaf III:s önskan i detta afseende återstår än i dag allt för mycket att uppfylla. 173
