Den 19 April hade konungen lemnat Rom, efter att der ha öfvervarit den heliga veckan. Han ökade dess högtidlighet med en egen, då han i det för honom inrättade Lutherska kapellet, påskdagen, emottog nattvarden af sin öfverhofpredikant, ordensbiskopen baron Taube, hvilken han i detta ändamål ifrån Sverige till sig kallat. 6 Konungen synes ha njutit af det uppseende, han äfven härigenom gjorde i den katolska verldens hufvudstad. »Min öfverhofpredikant — skrifver han till grefve Creutz från Rom den 14 April — har i dag uppvaktat påfven 7, som bemött honom fullkomligt väl. Alla de kardinaler, hos hvilka han varit, nämligen statssekreteraren, bibliotekarien för Vaticanen och protektören för propagandan hafva återgifvit honom sin visit. Jag talar ej om kardinalerna Bernis och Herzan 8; ty såsom ministrar ha de redan haft denna artighet. Man betraktar honom här såsom ett besynnerligt djur, och en af dagarne hos kardinal Salviati, der hela Rom var församladt för att se fyrverkeriet på slottet S:t Angelo, omgaf man honom och betraktade honom mera, än man hade betraktat mig första dagen jag kom till Rom. Jag ämnade resa om söndag. Men påfven låter illuminera S:t Peters dôme, hvilket har uppskjutit min resa till måndagen.» — Gustaf III skildes från Rom med saknad. »Det är det enda ställe, sedan jag lemnade Sverige, som förorsakar mig en verklig saknad», skrifver han till grefve Creutz.
