Kommentarierna öfver en del af dessa uppgifter må sparas
till berättelsen om sjelfva kriget. Här må likväl en närmare upplysning
af de politiska utsigter, under hvilka konungen företog kriget, vara
på sitt ställe. — Vi ha, genom benäget meddelande, under ögonen protokollen
i de hemliga konseljer, som i början af år 1788 af konungen höllos angående
kriget. 65
Medlemmar deraf voro endast generalmajoren och generaladjutanten Toll,
statssekreteraren för finanserna baron Ruuth och sedermera, såsom protokollist,
öfveradjutanten och löjtnanten vid artilleriet den unge baron Otto Wrede.
Det heter i det första, d. 13 Januari 1788 [Förläggarens
anmärkning: Protokollet af d. 13 Jan. 1788, hvaraf blott en felaktig
afskrift var för utgifvaren tillgänglig, är till formen icke fullständigt
aftryckt.]: »K. m., efter gjord erinran om den obrottsliga tystnad,
hvarmed rikets hemligheter böra förvaras, behagade i nåder omnämna,
att sedan, af den redan förlidne sommar i Europa förändrade konjunktur,
Holland blifvit af Frankrike öfverlemnadt, — den senare makten syntes
nalka sig närmare till wienska och ryska hofven, än en tillbörlig jämvigt
tycktes medgifva, — Ottomaniska Portens understöd föga varit Frankrike
om hjertat, och möjligt vore, det en kallsinnighet äfven emellan Frankrike
och Spanien uppkomme, — samt ändteligen Frankrikes invärtes ställning
dag efter annan blefve eftertänklig och af vidtutseende följder; så
hade k. m., alltid sorgfällig om rikets upprätthållande, sjelfständighet
och ära, noga öfvervägt, att dess endast med Frankrike egande förbindelser
möjligen kunde blifva ett svagt medverkande och ännu mindre något pålitligt
stöd, i fall Ryssland fortfore att skaffa sig, om icke allmänt öfvervälde,
dock åtminstone en sådan influence, som med tiden kunde blifva likaså
tryckande som till sin egenskap förhatlig: och hade för den skull k.
m. icke allenast gjort de lika kraftiga som lyckliga demarcher mot det
danska hofvet, hvarigenom detsamma slutit sig närmare tillsammans med
Sverige, och i samma mån jämkat sig undan det ryska förmyndarskapet,
hvilket allt, ehuru det icke genom tydliga ord vore exprimeradt, ändock
nog påtagligt af dem (var) både tänkt och menadt i den aflemnade skriftliga
akten 66;
utan k. m. hade ock genom dess beskickning vid Ottomaniska Porten låtit
sondera dess disposition att med Sverige ingå i subsidietraktat på sådana
grunder, att Sverige i 10 års tid skulle erhålla en million piaster
årligen och, i händelse af en ruptur med Ryssland, särskild indemnisation
för de första utgifterna, lämpad efter tid och omständigheter. Redan
under k. m:s vistande i Danmark hade dervarande engelske ministern Elliot
låtit förstå, att en förbindelse mellan Sverige och dess hof skulle
vara ett för detsamma nog behagligt ämne, hvarför k. m. anbefalt sin
envoyé i England friherre von Nolcken att följa denna anledning och,
om dispositionen syntes favorable, såsom af sig sjelf imaginera en subsidietraktat,
hvarigenom Sverige årligen kunde erhålla 350- à 400,000 £ sterl.
K. m. behagade derefter i nåder meddela de tid efter annan från dess
beskickningar i Paris, Konstantinopel, London och Petersburg ankomna
depecher.»
»De ifrån ambassadören i Paris friherre Stael von Holstein
innehöllo en bekräftelse på k. m:s här ofvan anmärkta förutseende om
franska hofvets liknöjdhet öfver Ottomaniska monarkiens öde, såsom ock
att ambassadören synes befara, det Frankrike helt och hållet lemnar
sitt bifall till de båda kejserliga hofvens företagande, åtminstone
icke varder något steg tagande till att dem förhindra; för öfrigt att
den ministèren med sig sjelf och inom sig sjelf endast är ockuperad,
bekymmerslös öfver Europas ställning.»
»Envoyéen Heydenstam i Konstantinopel gifver hopp om
de önskade subsidiernas erhållande.»
»Envoyéen friherre von Nolcken berättar från London ganska
omständligt åtskilliga samtal han haft med flere af ministèren
på ett sätt, som nogsamt utvisar dess empressement att komma med Sverige
uti lika nära som förtrolig förbindelse, och tager han för afgjordt,
att en sådan subsidietraktat, som k. m. önskat, skall kunna stadgas
och afslutas, enär k. m. dess nådiga instruktioner och fullmakt dertill
i nåder behagade öfversända. Envoyéen hade tillika insändt momenta till
en handelstraktat, såsom ett ämne, hvilket engelska hofvet för sin del
högeligen önskade.»
»Af envoyéen friherre von Nolckens i Petersburg insända
berättelser syntes, att kriget redan ansenligen verkat på rikets invärtes
ställning till så väl fattigdom och dyrhet som tilltagande missnöje.»
»För öfrigt hade k. m. medelst särskildt vidtagna anstalter
sig noga bekant, att ett betydligt missnöje nu herskar i Lifland, hvilket
vore grundadt på sådana omständigheter, att det icke på kort tid kunde
utsläckas, utan tvärt om syntes af en så märkvärdig beskaffenhet, att
Lifländarne, med hopp om understöd, torde göra de kraftigaste utsväfningar.»
(?)
»I en sådan sakernas allmänna ställning, och då k. m.
i anledning af den traktat, som emellan Sverige och Porten subsisterar
och hvar man kunnig är, snart nog kunde blifva entrainerad uti ett krig
med Ryssland, hade k. m. hos sig beslutat att, så vida de förr nämda
förbindelser med subsidier kunde föras till stadga, å sin sida uppfylla
sin förbindelse med Porten och vid första vårdag attackera Ryssland
i hjertat af sin makt, nämligen sjelfva hufvudstaden. K. m. äskade och
befalte för den skull, att undertecknad (nämligen Toll, som i början
också förde protokollet) skulle för landarmeens tillstånd göra besked
och uppgifva de ungefärliga kostnaderna till ett krigs utförande.»
»Jag anmälde då underdånigst, att hvad i armeens beklädning
kan vara defekt, kan blifva färdigt innan våren, åtminstone till det
väsentligaste, att hela armeens beväring är i ordning, att artilleriet
är talrikare i anseende till pjeser och deras utredning, än i ett krig
och på ett ställe kan behöfvas, af anspanssorter vore en hel hop ogjordt,
men ämnena dertill (finnas) på sina ställen, och således icke mycken
tid erfordras att dem förfärdiga, att förråden voro fulla med ammunition,
att tross och utredning, utom trosshästar för svenska infanteriet och
artilleriet, anses för kompletta i anseende dertill, att några landtrupper
komma på flottan, och hvad de således icke behöfva beqvämligt kan supplera
der obetydliga brister finnas, vidare att landarmeen vore så kompletterad,
att inga vakanser, utöfver den vanliga mortaliteten, nu funnos. Beträffande
kostnaden, så, i den händelse hela armeen sattes i rörelse, vore ungefärliga
kostnaden på densamma en half tunna guld om dagen; depenserna till armeens
öfverförande till Finland och Ryssland kunde nu icke i underdånighet
uppgifvas, såsom egande gemenskap med sjöutrustningen. På nådig befallning,
att statssekreteraren friherre Ruuth skulle sig i underdånighet yttra,
hvad utvägar han till armeens subsisterande kunde hafva, berättade han
i underdånighet, att k. m. i dess förråd nu ungefärligen egde 160,000
tunnor råg och korn, att ärter, hafre och gryn väl icke funnos i förråden,
men förmentes under hand kunna upptingas och till ansenlig del utan
uppmärksamhet anskaffas; angående flottans behof erinrade statssekreteraren,
att dess egande proviant ej torde göra till fyllest till en betydlig
expedition, och att dess brödbakning vanligen medtoge nog lång tid.»
»K. m. befalte härefter i nåder, att friherre Ruuth skulle
till k. m., så fort ske kunde, aflemna dess underdåniga betänkande rörande
den af England önskade handelstraktaten, i hvilket afseende de inkomna
momenta honom tillstäldes. Undertecknad erhöll order att, så mycket
som utan uppmärksamhet ske kunde, försigtigtvis gå i författning om
de felande beklädnader, såsom ock att efter hand besörja, att artilleriet
måtte i behörig tid vara i ordning, och i öfrigt att utarbeta detaljer
af operationsplanen, då k. m. ville å någon annan dag detta ämne vidare
företaga. Ut supra in fidem protocolli.»
J. C. Toll.
Justeradt på Stockholms slott d. 20 Febr. 1788.
Gustaf.»
Nästa
avsnitt ¦ Innehåll