Om innehållet af den önskan eller det beslut, hertig Karl tillkännagifvit, upplyser följande konungens svar till sin bror, som vi i öfversättning meddela. ⁴⁰ »Versailles den 21 Juni 1784. Jag har emottagit, min. k. broder, edert bref af den 14 Maj. Men jag skall ej dölja, att jag blifvit något öfverraskad, att I valt tiden af min frånvaro för att tillkännagifva ett beslut, så oväntadt och så föga vanligt, som att för trenne år draga eder tillbaka på landet; så mycket mer, som det i alla fall står eder fritt att der tillbringa den vackra årstiden. I skullen kunna haft tid att invänta min återkomst och att rådfråga mig, innan I kungjorden en föresats, som i nationens och Europas ögon mer har utseendet af ett missnöje än af någon bevekelsegrund till sparsamhet. Det är en känd sak, att för ett hof vistandet på landet alltid är dyrare än i staden. Jag vet väl, att I ej hysen något missnöje emot mig, och jag vet tillika, att I ej kunnen hysa något med skäl, emedan jag alltid behandlat eder med den vänskap och det förtroende, som mitt hjerta för eder känner; så att den förkärlek, jag haft för eder, äfven ofta har uppväckt eder brors jalousie. Men, ehuru allt detta är ganska sant, och vår förbindelse aldrig har undergått och aldrig skall undergå någon ändring, så veten I väl, att verlden, som blott dömer efter utseendet, skall döma annorlunda; och I haden ej bort (tillåten mig att säga det) taga ögonblicket af min frånvaro för ett sådant beslut. Jag hade kanhända äfven kunnat vänta, att I lagt under mina ögon de indragningar, som I ämnen göra. Äro de på den summa, som eder tillhör genom regeringsformen, har jag ingenting att derom säga. I ären deröfver herre. Men I kunnen ingen ting ändra i min svägerskas underhåll. Det är jag, som gifver det. Det är af mig försäkradt åt eder svärfar, och äfven eder hustrus samtycke kan ingen ting deri ändra, emedan i penningesaker en qvinna är alltid omyndig. Jag öppnar er mitt hjerta med uppriktighet, och jag hoppas, att den ej skall såra eder. Jag smickrar mig emellertid, att I skolen tillbringa eder tid hos mig på Drottningholm och Gripsholm, och att jag ej skall blifva beröfvad nöjet att lefva med eder och eder hustru. Om mina finanser det tilläte, skulle jag med ens afskära alla svårigheter och komma till eder hjelp. Men i detta ögonblick är det omöjligt. Man får emellertid se, om hr v. Mörner ⁴¹ ostraffad skall tillbringa sin tid efter att ha bragt eder i denna villervalla. Mina domstolar skola derom döma. Men huru härmed må vara, hoppas jag, min k. broder, att, frånvarande eller närvarande, I aldrig skolen tvifla om min ömhet för eder och om den beständiga och oföränderliga vänskap, med hvilken jag är min k. broders gode bror och ömme vän.»

Grefve Creutz inberättar till konungen, att detta bref gjort på hertigen ett djupt intryck ⁴² Det synes ej i början ha varit konungens afsigt att skrifva det. Det heter i ett bref från honom till grefve Creutz af samma dag: »Min brors beslut synes mig förhastadt och föga konvenabelt, för ögonblicket omöjligt för honom att utföra och onyttigt i afseende på sin verkan. Han har skrifvit mig till derom. Jag har ännu ej svarat honom. ⁴³ Jag förstår ej, hvad besparing han kan göra på landet. För oss är alltid vistandet på landet dyrare än i staden för de många kostpenningar, som måste gifvas vårt folk. Hertigens af Choiseul reträtt har här blifvit allmänt desapproberad. Min bror kan för öfrigt ej ändra något på hertiginnans stat; ty den är af mig anslagen för hennes skull, utsatt i hennes giftermålskontrakt och garanterad hennes far af mig, så att hennes eget samtycke kan deri ej göra någon ändring. Jag ber grefven, i samråd med grefve Wachtmeister, derom tala med Ruuthen. ⁴⁴ Hertigen kan endast retranchera på de femti tusen plåtar han sjelf enligt regeringsformen eger. Jag kunde väl säga detta sjelf åt min bror; men dessa reflexioner genom Ruuthens mun kunde blifva mindre hårda» . . . Konungen framförde dem dock sjelf, såsom vi sett.

Följande utdrag äro ur samma konungens bref till grefve Creutz: »Jag är på Versailles sedan i går, då jag superade hos prinsessan Lamballe, och såsom fêten vid Trianon blir denna afton, stannar jag här öfver natten ⁴⁵. . . . Det grefven skrifver mig till under den 23 April är ett nytt prof af dess omsorg och zèle. ⁴⁶ Jag lärer passera genom Östergötland, åt Eksjö och en del af Södermanland, om jag landstiger i Karlskrona. Men om vinden är god till Stockholm, så att jag på tre à fyra dagar kan vara der, så tager jag hellre den utvägen för att spara skjuts och hästar, som i den tiden just blifva brukade till bergningen. Skulle jag resa landvägen, blifver det i Linköping jag kommer att hvila, och då önskade jag, att grefve Wachtmeister och baron Liljencrantz lemnade mig någon skriftlig underrättelse, huru jag kunde göra på bästa sättet de af grefven omtalade distributioner.»

Nästa avsnitt ¦ Innehåll