Den 14 till Coburg, der jag ämnade hvila, men värdshuset var så osnyggt, att jag beslöt fortsätta min väg, och kom till Bamberg kl. 11 på f. m. Jag var der okänd. Jag genomgick hela staden. Jag såg slottet, som är ganska anständigt och har äfven vackra taflor, abbots-stiftet Mulberg ¹¹⁰ (med en präktig utsigt) och en oändlighet af svin, som uppfylla hela staden och springa en emellan benen på ett ganska angenämt vis. Jag reste kl. 3 och kom inemot kl. 11 till Erlangen, der jag lade mig. Den 16 dinerade jag med markgrefvinnan ¹¹¹, som ni har sett i Spa, och som bor ganska behagligt. Jag träffade der grefve Lehrbach, kejsarens ombud vid riksdagen i Regensburg, och som var utnämd att komma till Stockholm i det ögonblick, då bajerska successionskriget bröt ut. Eftermiddagen fortsatte jag resan hit [Nürnberg], dit jag kommit denna afton med grefve Fersen, som slutligen har funnit mig i Erlangen, sedan jag ej mer hoppades att återse honom. Jag ville säga er mera, men pennan faller ur min hand af trötthet. Jag har sprungit hela dagen, man har varit efter mig, man har trängt sig in på mig, man har trampat mig på fötterna, allt för att göra mig heder. Det är ett admirabelt sätt att väl behandla folk. Jag hoppas, att eder stygga gikt har skonat er. Se här senatens lista, som jag sänder er undertecknad och apostillerad.»

Nästa avsnitt ¦ Innehåll