Bland sex barn, som Karl den nionde hade med sin första gemål, furstinnan Maria, var Katarina den enda, som uppnådde mognare år. Hon utmärkte sig icke genom någon skönhet men förenade i sitt väsen moderns mildhet med faderns duglighet och förstånd. Dessa egenskaper gjorde henne älskad af alla, till och med af den stränga styfmodern, ännu mera af bröderna, hvilkas tillgifvenhet hon ägde, oupphörligt och i hög grad. Åtskilliga giftermålsförslag voro för henne å bane; bland andra friade en hertig af Rohan, och det med sin konungs lifliga förord; men förslaget gick ej i verkställighet. (Riksark. Acta historica 1599 et 1600. Handlingar rörande Henrik de Rohans frieri till Katarina, Karl IX:s dotter.) År 1615 blef hon vid 21 års ålder förmäld med pfalzgrefven af Zweybrücken, Johan Kasimir, hvilken då någon tid hade vistats i Sverige. Föreningen tycktes stiftad af personlig böjelse å ömse sidor och förblef städse en föresyn af ett lyckligt äktenskap. Katarina blef i detta gifte stammoder för tvenne af Sveriges konungaätter. Från äldsta dottern, Kristina Magdalena, härstammar Holstein-gottorpska och från äldste sonen, Karl Gustaf, Pfalz-zweybrückiska huset.

Nästa avsnitt ¦ Innehåll