Den 9 Juni 1783 lemnade konungen gardets läger på Ladugårdsgärdet för att begifva sig till Finland, der han låtit sammandraga ett läger af nära 7,000 man vid Parolamalm. Jakterna Esplendian och Amadis öfverförde honom och hans svit. I denna befunno sig grefve Creutz med sekreteraren Franc, öfverhofstallmästaren grefve Adolf Lewenhaupt, generalmajoren och kammarherren baron Evert Taube, hofstallmästaren baron Hans von Essen och kavaljeren hos h. k. h. kronprinsen, kaptenen vid lifgardet baron Gustaf Mauritz Armfelt, som nu begynner uppträda i konungens omgifning och snart skulle vinna ett så högt rum i hans ynnest och förtroende. Det tillämnade mötet med ryska kejsarinnan var ännu en hemlighet. Från Åbo skref konungen den 11 Juni till rådet, att han vid sin ankomst till denna stad funnit för sig en skrifvelse af kejsarinnan, hvarutinnan hon i de mest vänskapsfulla ordalag gifvit konungen till känna sin önskan att återse honom under hans vistande i Finland och sin afsigt att resa till Fredrikshamn, sex mil ifrån gränsen, der hon hoppades, att konungen ville komma henne till mötes den 23 Juni. 65 Han hade ej kunnat på en så vänlig anmodan annat än svara med samma vänskapsfulla utlåtelser, hvilket svar då genast skulle afgå, och ärnade kongl. maj:t, under namn af Grefve af Gotland, på sagdan dag sig i Fredrikshamn infinna. Konungen hade önskat att deröfver höra herrar rikets råds mening, men, som tiden skyndade, hoppades hans majestät, att de med nöje skulle förnimma den goda vänskap, som emellan de bägge höga resande på sådant sätt stadgas. Då likväl konungen ej utan att inhemta riksens råds tankar, enligt regeringsformen, kunde sig ur riket begifva, så var det endast för att uppfylla hvad grundlagen äskar, som han skyndade att dem denna föresats meddela.....Deras excellenser — heter det i rådsprotokollet 66 — vördade häruti ett nytt vedermäle af k. maj:ts oupphörliga omsorg för riket.
