»Vi Lovisa Ulrika, Sveriges rikes enkedrottning, född prinsessa af Preussen, göre härmed veterligt för alla dem, som detta nu eller i framtiden förekomma kan: att som vi i början lemnat våra öron åt ett rykte, hvilket genom obetänksamt folk blifvit oss förebragt, och hvarigenom man velat kasta någon skugga på vår kärälskeliga fru svärdotter, hennes maj:t den nu regerande drottningen och den lifsfrukt, hvarmed vi tillika med samtlige rikets inbyggare förmoda hennes maj:t numera vara välsignad, alltså hafva vi, till en annan öfvertygelse bragte, af välbetänkt mod och fri vilja, härmed velat förklara och på det kraftigaste försäkra, det vi bära en billig afsky för ett sådant osannfärdigt rykte, det vi anse för alldeles ogrundadt och uppdiktadt; önskandes ingen ting högre än att se det hopp fullbordadt, i hvilket vi nu lefva, att igenom hennes maj:t drottningens närvarande förmodligen välsignade tillstånd det kungliga huset snart må vinna en förkofran och tillväxt, som af alla rikets inbyggare så länge efterlängtad varit, och som, i fall den Högste skulle täckas så länka dess visa beslut, att hennes maj:t varder med en prins förlossad, försäkrar konungahuset och hela riket om en arfvinge, värdig att bära den krona, som vi dock först hoppas skola intill senaste åldern blifva af vår kärälskelige herr son, den nu regerande Sveriges konung, buren. Och på det intet tvifvelsmål måtte vara öfrigt om detta vårt uppriktiga tänkesätt och det frivilliga förklarande vi i kraft deraf nu göra, så hafva vi icke allenast sjelfve med vår egenhändiga underskrift och kongl. sigills undersättande det samma bekräfta låtit, utan är sådant äfven skedt i närvaro af vår kärälskelige herr son, konung Gustaf, Sveriges, Götes och Vendes konung etc. etc. etc, samt våre kära barn af den kongl. familjen. Likaledes äro några herrar och män af Sveriges rikes råd blifne härtill kallade, hvilke alle, med deras namns och signeters undersättande, kunna intyga, att denna akt blifvit af oss otvunget med berådt mod och full öfvertygelse afgifven, som skedde Fredrikshofs slott den 8 Maj 1778.»
Lovisa Ulrika.
(L. S.)Deklarationen har dessutom hertig Karls, dess gemåls, hertig Fredriks, prinsessan Sofia Albertinas samt riksråden Höpkens, Hjärnes, Ribbings, Stockenströms, Bjelkes, Ulrik Scheffers och Schwerins beseglade underskrifter samt är kontrasignerad af hofkansleren baron Fredrik Sparre. En afskrift af densamma, till riktigheten bestyrkt i rådkammaren af hela rådet, nedlades i riddarhusarkivet. 136
Detta var »den olyckliga historia, som kastat oro och söndring i det inre af den kungliga familjen» — såsom Gustaf III yttrar sig i det redan anförda brefvet till grefve Creutz den 19 Aug. 1778. — Den blef ej heller utom riket okänd. Creutz skrifver från Paris till konungen den 8 Okt. 1778: »Grefve Maurepas har uppdragit mig att ännu en gång på det lifligaste föreställa e. m. angelägenheten deraf, att enkedrottningen forceras att bevista döpelseakten och att bära barnet till dopet. Det är nödvändigt för Sverige och för Europa.» — Misströstade konungen om att förmå sin mor dertill och derför hellre valde, för att kunna utesluta henne, att drifva brytningen till det yttersta, eller misstog han sig verkligen angående meningen af ett uttryck i den biljett, hvarmed Lovisa Ulrika sedermera besvarade hans notifikation om kronprinsens födelse; nog af, denna händelse bragte verkligen oenigheten till sin höjd.
