Hvilken svår uppgift, den nye finansministern fått, må
till någon del dömas af följande hemliga protokoll, hållet inför konungen
den 11 Januari 1787: »Statssekreteraren friherre Ruuth anmälte i underdånighet,
att, sedan han inhemtat k. m:s tid efter annan honom gifna befallningar
om hvarjehanda förestående penningeutbetalningar för k. m:s egen räkning,
hvilkas belopp, efter hvad anledningarna för det närvarande gifva vid
handen, synas stiga till ansenliga summor, så kunde statssekreteraren
icke undgå att i följd af dess undersåtliga pligt, det oskrymtade nit,
den tillgifvenhet, som han hyste för k. m. och riket, i djupaste underdånighet
tillkännagiva, huru otillräckliga de nu kända penningetillgångar måste
blifva i jämförelse med så väl kongl. stats- som riksgälds-kontorets
trängande behof. Det förra finnes belastadt med en ansenlig statsbrist
för det framlidna året och kommer, efter sig företeende anledningar,
uti en ej mindre för det innevarande. Och riksgäldsverket har äfven
detta år, utom vanliga intressen ut- och inrikes, sig bestigande till
rdr 301,100 specie, äfven till betalning förfallna lånekapital in- och
utrikes till ett belopp af 682,300 rdr, tillhopa rdr 982,300 (!) specie,
hvartill tillgångarne allenast utgöra rdr 355,250 specie, samt sålunda
brister rdr 628,150 specie, eller nära tretiåtta tunnor guld. [Förläggarens
anmärkning: Det hemliga protokollet i finans-ärenden af d. 11 Jan.
1787 har blifvit rättadt efter det aftryck, som finnes i de nyss åberopade
protokollen angående h. exc. grefve Ruuths finance-förvaltning, Stockh.
1794, s. 109, och den oriktighet i hufvudsumman, som qvarstår, synes
hafva funnits i originalet, emedan alla summorna äro utskrifna med bokstäfver.]
Statssekreteraren hade derför trott, att k. m:s höga afsigt vore att
bispringa desse bägge nämda verk med beloppet af de franska subsidierna,
såsom den enda extra tillgång, som statssekreteraren kände, och som
ensamt dertill nytjade skulle utgöra en betydlig hjelp. Men då k. m.
om dessa medels nytjande på annat sätt och till andra behof förordnat,
så kan följden oförgripligen icke blifva annan än stats- och riksgäldskontorens
skuldmassas starkare förökande, som än vidare uppstiger igenom de räntor,
hvilka för nya lån måste erläggas, och som slutligen icke annat kan
än föranleda de svåraste följder för konung och rike.»
»K. m. behagade med nådigt välbehag upptaga hvad statssekreteraren
här ofvan i underdånighet anfört; men gaf till nådigt svar, att de franska
subsidie-medlen icke till hela deras belopp vore gifna till statsverkets
understöd, utan vore den sist erhållna delen, 1,200,000 livres tournois
52
årligen, af subsidierna ensamt och allena gifven för k. m:s egen höga
disposition och person, utan något slags obligation å konungens sida
att densamma till statens behof använda; att det till följd deraf tillkom
k. m. att efter dess behag för egen hög räkning låta sig tillställa
hela förberörda summa; men som k. m. sådant oaktadt gerna ville bidraga
till statsverkets understöd, i sådan mån som möjligheten medgaf, så
hade äfven k. m. låtit större delen af denna extraordinära subsidiesumma
stats- och riksgäldsverket till godo komma, hvarmed ock k. m. ville
låta fortfara, i mån af hvad k. m:s egna behof det medgåfve. Och som
statssekreteraren nu väckt denna fråga, så täcktes k. m. anbefalla statssekreteraren
att härom upprätta ett protokoll, hvilket k. m. ville för framtidens
skull i nåder påskrifva, dock med det uttryckliga förbehåll å k. m:s
sida, att innehållet skulle blifva tyst och hemligt, samt berörda protokoll
ibland hemliga handlingar förvaras. Ut supra
E. Ruuth.»
Något medel måste vidtagas. Det beslutade blef, att genom
landshöfdingarne erbjuda menigheterna på landet ett återköp eller arrende
af rätten till fri husbehofsbränning, till en början på tio år. 53
Vilkoren jämkades så, att allmogen som mest känt tungan af kronobrännerierna,
till största delen ingick i dessa arrenden 54,
hvilka afslutades under loppet af 1787, och stadfästades genom kongl.
förordningen af den 20 December samma år.
Nästa
avsnitt ¦ Innehåll