Äfven Schröderheim — fortfarande statssekreterare för inrikes civil- eller kammar-expeditionen, ehuru med förminskadt och fallet inflytande — blef hörd öfver den nya författningen, liksom revisionssekreteraren Låstbom. — Bägge yttra betänkligheter öfver den större makt, som Nordin vill inrymma åt konsistorierna. — »Såsom mera bekant — yttrar Schröderheim — både med auktor till projektet och hans motiv, har jag ej med revisionssekreteraren Låstbom samma farhågor för dessa; men jag instämmer deremot med honom i hans öfriga betänkligheter. Biskoparne tillsättas genom stiftens kallelse, lektorerna, som med dem dela stiftsvården, åter af konsistorierna sjelfva. — Derigenom kunna de en gång sätta sig i mera independens. Prestväldet är aldrig nyttigt, minst öfver Sveriges sediga allmoge; och under nuvarande regeringssätt skulle, med den myndighet detta förslag tillägger konsistorierna, de blifva ännu mera betydande. Det innehåller dessutom flera förändringar uti kgl. maj:ts egna författningar och drager under konsistorierna hvad konungen sig förbehållit. Mycket deraf är nyttigt, allt hvad som angår tjenstårens beräknande och specimina. Ju mer prester sättas i nödvändighet att studera, desto mera vinna universiteten, och ju trängre deras befordringsväg göres, desto värdigare blifva de sina kall.»
I det följande framlyser farhågan, att ecklesiastikärendena skulle undantagas från hans föredragning: »Jag vågar taga för afgjordt», säger han, »att förslagen till ecklesiastika sysslor insändas till kammar-expeditionen och föredragas i kabinettet af statssekreteraren. Någon förändring deri skulle ändra kansliordningen och blifva nog hård både för hela expeditionen, som skulle förlora en laglig inkomst, och för mig, som mera lidit under denna förvaltning än mina företrädare och mindre förstått eller velat göra mig nytta deraf än de. Det första blir, att k. m. vid sin onåd förbjuder föredraganden att i dessa ämnen någonsin tala utom kabinettet eller föredraga annat, än hvad kabinettslistan innehåller. Om den pröfvas, efter hvad kongl. maj:t synes ämna, af dertill förordnade kommitterade, torde nyttigast blifva, att de ej äro många.»
Det sista har afseende på det beslut, som konungen nu tog. En så kallad mindre ecklesiastikberedning inrättades på Nordins förslag och med en af honom författad instruktion 191, enligt hvilken den skulle pröfva och utreda alla ecklesiastika ärenden, innan de för konungen föredrogos, och bestå af en lekman och tvänne prester. Nordin var sjelf ledamot i denna beredning, som fortfor till 1789, då, efter rådets upphäfvande och inrättandet af rikets ärenders allmänna beredning, den ecklesiastika beredningens göromål äfven på den senare småningom öfvergingo, och Wallquist, såsom chef för särskildt inrättad ecklesiatisk-expedition, blef föredragande för alla dit hörande mål.
