»Florens d. 29 Nov. 1783. Jag skrifver två ord, min k. grefve, för att säga er, att jag mår väl, och att jag nämt Staël till ambassadör, samma dag som jag gifvit baron T. (Taube) blå bandet 143. Jag ber er i rådets plenum annonsera denna nomination. Jag befinner mig midt i en nordisk köld ibland lemningar af Italiens sköna konst. Jag tillbringar alla förmiddagar i storhertigens galleri, som är det präktigaste, det skönaste och det bäst ordnade i verlden. Vi ha Italiens vackraste röst, Marchesi, här. Spektaklen slutade i går; men han går till Rom. Man berättar för säkert, att kejsaren kommer. Jag har skrifvit till baron Liljencrantz, såsom ni önskat. 144 [Hvad tyckes om grefve Höpken, som har kommit grefve Hessenstein på den tron, att jag ville chagrinera honom för att förmå honom att qvittera sin plats. Det är en bra elak gubbe.] Farväl, min k. grefve, jag önskar er tusen gånger all lycka». 145
»Florens d. 2 Dec. 1783: Jag har emottagit, min k. grefve, edert bref af den 7 Nov. Jag är mycket ledsen, att eder gikt kommit åter; men tillåt mig säga eder, att, om han icke lemnar er, den ringa omsorg, ni har om er sjelf, har gjort den så ihärdig. Vårda er, jag ber er derom i mitt och alla edra vänners namn. Det är en gäst, som icke skämtar, som under våra vintrar skall återkomma reguliert och slutligen beröfva er bruket af edra ben, i stället att en större försigtighet borde göra er friskare efter anfallen. Vintern har haft den artigheten att komma och söka mig här. Jag skulle gerna ha sparat honom den. Jag vet ej, att jag nämt honom till min följeslagare. Här är en faslig köld. Också äro vi alla enrhumerade. Riksrådet Sparre har feber sedan i går afton. Han har halsen svullen eller rättare nacken. Han sofver nu; ty han har sofvit dåligt i natt och haft svindel. Emellertid synes läkaren ej deröfver vara orolig. — För öfrigt intet nytt. Jag ämnar resa söndag eller måndag till Rom, men väntar för att höra, om ryktet angående kejsarens ankomst bekräftar sig eller ej. Skulle ni väl tro, att de bägge enda personer, som göra les honneurs här i staden, äro främlingar: chevalier Mann, engelsk minister, och mylord Cowper, som bor här sedan 18 år. Adieu, min k. grefve! Gör min kompliment till alla de damer, som komma i håg mig, och som omgifva eder säng. Ty jag är öfvertygad, att ni ej tillbringar edra eftermiddagar ensam, hvari ni gör rätt; jag fruktar, att ledsnaden kom er att stiga upp tidigare, än nödvändigt var, förlidne sommar.
(Apostille). Hvad ni säger mig om Lund 146 surprenerar mig ej. Det är en hund, som skäller, men som ej mer kan bita. Jag lemnar er fritt att med honom göra hvad ni vill. Men om Halldin 147 svarar honom, fruktar jag, att det vore att gifva honom för mycken vigt och skulle blott underhålla kriget. Publiken skulle amusera sig åt anfallen och svaren, och dessa literära skärmytslingar skulle göra ett papper eftersökt, som nu faller i glömska, såsom så många andra. Kunde man lagligen antasta honom inför hofrätten och göra hans process så eftertrycklig, att man kunde sätta in honom, à la bonheur! Det skulle vara en brouillon mindre, och samhället skulle vinna derpå. Men i det fallet fordrades, att processen vore promt och domen likaledes, för att dermed göra ett slut. 148
Se här tvänne listor, en för justitierevision, en för Liljencrantz, hvilka jag ber er lemna rådet.»
Florens den 6 December 1783: »Jag fick inga bref från Sverige med sista posten, och jag skulle ej varit förundrad deröfver, om jag hade haft från Hamburg. Men denna post har äfven uteblifvit. Således har jag inga nyheter från Norden på 8 dagar. Härifrån orten äro de ej särdeles intressanta. Vi veta ännu ingenting om kejsarens ankomst. Man har likväl sedan tvänne dagar transporterat sängar och möbler ifrån palatset Pitti till Pisa. Somlige säga, att han är rest ifrån Wien i sista dagarne af November, andra, att han först afrest den 3, och i förgår på engelska ministerns soiré sade man hvarann i örat, att han redan vore här. Allt detta skall bli klart innan kort. Emellertid reser jag ej till Rom, förr än kejsarens resa och hela den mystèr, som omgifver den, är utredd. Jag tillbringar alla morgnar i storhertigens sköna galleri, der konstens mästerverk af alla sekler äro samlade. Han har dit låtit transportera allt det skönaste af statyer och målningar, som fans i Villa Medicis. Man ser der nu alla skatterna ur detta genom sin smak för konster, vetenskaper så lysande hus, och som hade så mycken kännedom af sitt lands intressen och handel. Det moderna Italiens smak synes ej svara mot alla de sköna monument, som det har för ögonen; och jag har aldrig sett något land, der man finner så ypperliga och så smaklösa saker blandade om hvarandra. Hvad societeten angår är den ingen. Tror ni väl, att sedan 14 dagar, som jag är här, jag ej varit i ett enda hus i Florens. De enda, som se sällskap, äro främlingar: chevalier Mann, en i sanning vördnadsvärd man, mylord Cowper, pair af Skotland, som kejsaren gjort till riksfurste, marquis de Hautfort, grand d'Espagne. Också har jag nästan endast sett Engelsmän, som äfven äro mycket olika de öfriga, och lika älskvärda, som de andra odrägliga. I synnerhet må nämnas en miss Gower (?), syster till mylady Cowper, som är vacker och älskvärd och behagar grefve Fersen lika mycket, som han behagar henne. Hon har 16,000 pund st. att gifva den, som vinner henne, med hennes vackra ansigte och hennes ännu vackrare växt. Baron Sparre är mycket bättre och hoppas med det första kunna gå ut. Rosen, som han haft i hufvudet, försvinner, äfvensom svullnaden omkring öronen. Jag önskar, att er gikt må gå öfver, och att jag snart kan få det nöjet att höra eder fullkomligt återstäld. Efter en svensk vinter ha vi haft regn såsom i Augusti månad och så ihållande, att Arno har stigit upp nästan lika högt som broarna.»
»Florens den 13 December 1783. Trenne poster äro uteblifna. Jag skrifver således i dag endast på det ni må veta, att jag mår väl. Jag hoppas, att eder giktattack gått öfver, och att ni hädanefter vårdar er bättre. Vi ha härifrån intet nytt att meddela. Man väntar hvarje ögonblick underrättelser om kejsarens resa och ankomst. Wienska posten skall upplysa oss derom. Kommer han ej, reser jag om måndag eller tisdag till Rom. Jolivet har ändtligen genom Staëls kurir skickat schatullet. Men jag skall nödgas återskicka hälften af hvad det innehåller. Det mesta är fruntimmersnipper, här föga användbara. Porträttet 149 är vackert, präktigt och ganska passande. Jag säger er intet om Florens. Allt det sköna, man här ser i palatset Pittis galleri, skulle kunna qvarhålla mig hela år, oaktadt ledsnaden af mina aftnar. Det är förundransvärdt, att egaren af två så vackra saker prefererar den trista sejouren i Pisa, der han är horribelt illa logerad, framför sitt palats i Florens, der alla det gamla och nyare Italiens mästerstycken äro samlade.»
»Florens den 16 December 1783. De tre uteblifna posterna ha ändtligen anländt på en gång från Rom, dit postmästaren i Augsburg haft den dumheten att skicka dem. Jag ser med stor tillfredsställelse, att eder helsa förbättras, min k. grefve; ingen gör varmare önskningar derför än jag. Jag ser med nöje, att ni alltid verksamt sysselsätter er med det uppdrag, som jag vid min afresa anförtrodde åt eder, öfverste Toll och Carlsson. Jag skall svara er med första kurir på de särskilda depescher, som jag emottagit. Den tid, som fordras att dechiffrera dem, tillåter mig ej att besvara dem med denna post. 150 [Den vigtigaste af de tidningar, posten medbragt, är den accident, som händt min morbror 151. Sådana dåningar vid hans ålder bebåda ej något godt. Hans död skulle förorsaka en ny och oförväntad ställning och utveckla den förvirring, som nu råder. Då det långa afståndet gör tidsutdrägt, önskade jag inhemta grefvens tankar, om hvad i sådant fall kunde sig tilldraga och hvad nytta deraf kunde hemtas. Öfverste Toll har kunskaper om mitt syskonbarns 152 tänkesätt och företagningar, som äro rätt besynnerliga och angelägna för grefven att känna. De kunna upplysa mycket. Jag är tvungen att skrifva på så regelbunden svenska för att ej blifva förstådd.] Sedan vi i tvänne dagar varit i ovisshet, underrättar mig grefve Thurn, hofmarskalk hos storhertigen och riddare af gyllene skinnet, på sin herres vägnar, att kejsaren kommer fredagen den 19 till Pisa, och att man då hoppades få se mig der. Jag skall i god tid resa härifrån för att dinera i Pisa, under det min svit tar vägen till Rom, dit jag begifver mig efter detta möte. Grefve Reventlow 153 och hans hustru kommo hit i går från Turin och resa öfver Rom till Neapel. Jag har emottagit dem med all möjlig artighet och presenterat madame de Reventlow för alla mina fruntimmersbekanta. Besväret har ej varit stort, ty de äro ej många. Grefvinnan synes vid mycket bättre helsa än i Sverige och har äfven blifvit fet. Man säger, att påfven preparerar stora solenniteter i Rom för min ankomst, och att man äfven är betänkt på en kanonisation af ett helgon. Det skall bli roligt.»
(Apostille). »I detta ögonblick emottager jag underrättelse från grefve Thurn, att kejsaren dinerar här om fredag och begifver sig till Pisa efter att ha sett mig.»
