»Nürnberg d. 17 Okt. 1783: Jag har ej skrifvit eder till på åtta dagar, min k. grefve. Men jag har allt sedan varit på vägen, och skyldigheter i Braunschweig och depescher att expediera hafva hindrat mig. Mitt sista egenhändiga bref var ifrån Uelzen. Jag kom den 7 till Braunschweig, alltid under det djupaste inkognito. Jag hade tagit in på ett värdshus, der Engelsmän bodde, ibland andra general Boyle, vice guvernör i Gibraltar, en man af 74 år, men som ej har utseende af att vara mer än 56. Alla rummen voro upptagna, så att baron Essen och jag blott kunde få en kammare tillsammans. Vår soupé passerade i all tranquilitet, och vi lade oss ganska trötta. Men vårt inkognito varade icke länge. Vi hade vid inträdet gifvit oss diktade namn. Baron Essen hade tagit sin onkels, baron Kruses. Jag kallade mig Aminoff, som var det första namn, som föll mig i tankarne, då man frågade mig. Vi sade, att vi voro officerare af regementet Champagne. Kl. 8 om morgonen kom en biljett från hertigen af Braunschweig, som anhöll att få göra bekantskap med tvänne främlingar, som anländt om aftonen. Jag låg ännu, men bad honom komma in, och vi omfamnade hvarandra såsom goda slägtingar. Han sade mig, att han vetat redan aftonen förut hvilken jag var, men, seende att jag önskade vara okänd, ej velat oroa mig. Jag skall berätta mycket saker, så snart jag kan betjena mig af Francs chiffer. Jag ämnade blott dröja denna dagen och sedan fortsätta min resa dagen derpå. Men det träffade sig så, att denna var hertigens födelsedag, och jag har af artighet blifvit qvar.
