Omslaget föreställer ett äkta par d'un certain âge, som fått ett positivt meddelande från den kommunala bostadsförmedlingen.

Praefatio

Magni mea refert nos una esse.

Det arbete, som borde åvila hela redaktionen, har kommit att för varje år alltmera lastas över på den kvinnliga medlemmen. Detta hindrar inte att redaktionen är enig om att tillönska sin trogna läsekrets en god jul och ett gott nytt år med hälsa och gott humör. Det gamla slagordet om Fri diskussion inåt - enig front utåt, har för redaktionens del blivit ett diffust begrepp vad dess första del anbelangar, enär de stora avstånden i den nya redaktionslokalen i Farsta lägger hinder i vägen för det i Gubbängen vanligare intensiva meningsutbytet redaktionsmedlemmarna emellan. När redaktionen träffas brukar maten eller hr. Elvis Presley tysta mun på den.

M. Zenker

December 1956

Gerd hade under hösten 56 fått brev på brev från Kungl. Maj:t, att han kunde vänta att inom en snar framtid bli inkallad till militärtjänstgöring. Ett par dagar före jul kom så själva inskrivningsboken med klara besked om, hur han skulle uppföra sig vid inkallelse och ev. krigsutbrott. Sen han noga läst igenom, hur han helst per egen cykel skulle ta sig till sitt förband osv. upptäckte han en liten lös lapp på sista sidan i boken, där det stod: Enär Ni i år har fyllt 47 år, har Ni utträtt ur vpl.åldern och kommer sålunda ej att bli inkallad. Det var en behaglig överraskning!

"Constituit, quantum quisque daret."

Det hör väl inte till vanligheten, att en svärmor betalar sin mågs böter. Så skedde emellertid på Salta julen 56, då Gerd fick 25 kr. med en rolig vers från mormor.

Skolterminen slutade med fina betyg. Erik fick dessutom ett första pris i uppsatsskrivning bland Gubbängens folkskolas sjätteklassister och köpte för slanten: H. M. S. Ulysses av Maclean.

Som vanligt skedde julhandeln i sista minuten i värsta trängseln. Fullastad kom mamma in i Hötorgshallen för att köpa en tysk-tysk limpa. Och inte förrän hemma i Gubbängen igen märkte hon, att Stefans nya, dyra byxor var borta, men var kunde dom vara. Det blev att ringa runt till tunnelbana och bussar, till affärer och varuhus. Till all lycka återfanns de kära benkläderna av Hötorgsvakten vid tyska limpaffären.

Så for vi då till Salta, mamma ruskigt förkyld och hostig:

Den fina ljusblå koftan! "Frugan" föddes nästan 7 år senare! /SZ

Före och en tid efter jul var det bilförbud på söndagarna på grund av Suez-krisen. Detta verkade hämmande på umgängeslivet under helgen. Vi umgicks egentligen bara med Strömsta, som man kunde nå till fots. Så kom 50-årsdagen på Kurön. Pappa Elof, mormor och mamma gick till fots med Knut Södergran som Führer över isen. Brita Schuberth 50 år. Rolf ville ha skriftligt på att han är snäll, alltid. Och det fick han.

Man kan hetsa fram sina barn till bra betyg, om man jagar på dem ordentligt!

Erik har ändå tid till lek:

På julaftonen firades förstås tant Evas namnsdag först med post-Berggren som hedersgäst vid kaffebordet.

Mariann fick vi söka med våra tankar långt borta i U. S. A. Annars var allt som det brukar.

Frågesport i mellandagarna, när Klingbergs gästade Salta:

Januari 1957

En vacker dag var jullovet slut och vi steg upp i ottan på måndagsmorgonen och kom lagom fram till Stockholm vid 8-tiden, när det ljusnade.

Otto Hagland 1892 - 1957, Stefans historielärare. /SZ

Rolf hade bjudning för Ingmar Ögren, Åke Svensson, Håkan Kjellin, Björn Hellström och Jernudd. Han bjöd dem på en god middag med glacetårta och glädjen stod högt i tak.

	Man måste vara om sej, om man ska få nåt i sej och på sej.
Intervju med rektor Harry Johnselius, ny chef för Gubbängens läroverk 1957.

Erik och farmor Elisabeth ("Mutti").

Brev från Marianne Schweitzer ("Nanna") den 14 januari 1957.
Brev från Elisabeth Zenker ("Mutti") den 22 januari 1957.

Erik lär sig tyska.

Brev från Erik Z. 29 januari 1957 till mormors namnsdag.

Februari 1957

Pojkarna hade vackertväder-lov en strålande dag i början av februari. Vi promenerade till Farsta. Vi slog oss i språk med byggnadsarbetarna och frågade, om det fanns några 5-rumsvåningar. Vi blev visade in i Philips Bergs och Erik Sundströms hus. I det första åt vi våra apelsiner, men det andra verkade större och trevligare. Vi gick hem och berättade för pappa.

Om vi nu av någon anledning skulle gå miste om radhuset, som vi hoppades på, skulle det kanske inte skada att försäkra sig om en trevlig våning.

Den 13 febr. slumpade det sig så lyckligt att pappa var krasslig och var hemma från Copco, men en liten biltur till Farsta skulle han nog våga sig på. Han blev förtjust och hemkomna ringde vi till Ing. Sundström och talade om, att vi var en familj med tre pojkar, som gärna ville flytta in i hans hus. Han tyckte det lät hemskt med tre pojkar, men om vi var en trevlig familj, så var han bara glad att få trevliga hyresgäster. Vi tackade så mycket och ringde av, men om en stund igen ringde vi upp och bad att, när vi ändå höll på att önska så kunde vi väl få översta våningen. - Jaa, då, var så goda. - Men bostadsförmedlingen hade ej sagt sitt än.

Ingick ej i Liber

Mars 1957

Erik gick igenom en ekg.undersökn. på Lovisa och det visade sig, att han ej hade något fel. Men själva undersökningen var mycket intressant.

Erik trivdes inte i Enhetsskolan och längtade till Läroverket.

Under tiden pågick ivriga förhandlingar med Bostadsförmedling och Radhusingeniören. Man rekommenderade oss att bilda byteskedja och vi kontaktade slutligen familjen Dahmberg.

Marie Bebådelsedag voro vi på Meijers avskedspredikan på Ersta med kaffe efteråt på hospitset. Det var en strålande solig dag och vi foro sen ut med bilen åt Handen till och gjorde en långpromenad, sen Stefan och Rolf först släppts av.

Erik på Bromma med Staffan Lundin.

I god tid skrev vi denna ansökan, men ack, pappa hade funnit sin överman i fråga om noggrannhet. Fröken Emma Larsson skickade tillbaka ansökan och bifogade en ny blankett för pappa hade skrivit ett kryss och inte en etta i rutan.

Stefan medlem av Interplanetariska Sällskapet.

April 1957

Lördagen därpå var vi på hummerfest hos Robert och Dagmar och hade en vådlig hemfärd med en familj från Årsta, där frun var en nykter men ovan bilist.

Erik Z. hade gjort 10000 kr. fråga åt morbror Henning, när han besökte oss, efter T.V. mönster.

		[För sökbarhet: Bastien och Bastienne, Lars Runsten, Kurt Bendix, Elisabeth Söderström, Sven-Erik Wikström, Carl-Axel Hallgren, Per Enflo, Mozart på Schönbrunn, Folke Nilsson, Lars af Malmborg, Monteath Åkesson, Göte Stergel, Ing-Marie Bjurström, Wera Skanvik, Ett brott, Sigfrid Siwertz, Marik Vos, Per-Axel Branner, Åke Claesson, Jarl Kulle, Gunn Wållgren, Olof Widgren, Doris Svedlund, Barbro Larsson, Sven-Erik Weilar, Uno Henning, Håkan Westergren, Aino Taube, Per Sjöstrand, Olle Hilding, Carl Gunnar Wingård, Birger Frohm, Gun Jönsson]
Erik firade Mozart-jubileet på operan. Roligare än slika nöjen är ändå att gå på föräldramöten och höra sina barn berömmas: "Stefan, han får nog A i studenten." "Rolf är så säker och jämn." "Eriks begåvning växer ej på trän!"

Den 3 april en strålande varm vårdag kom mormor med på en promenad ut till Farsta, dit mamma gick var vecka för att se hur arbetet fortskred. Verkmästare Eriksson skrattade åt fru Zenker, som varit med redan när vi började mura, men han var mycket snäll och hjälpsam. Likaså hr. Nilsson på kontoret. Den 9 mars hade pappa hämtat mamma från Lotte Ekstedts 40-årsdag och då for vi direkt ut i ny grön dräkt till Farsta och lyckades övertala vakten att få komma fram till Sundströms hus, fast det ej var på arbetstid. Där tog vi oss in bakom en presenning, som hängde för ingången. Och sen gick pappa och mätte upp alla vrår och väggar. Nu hade dom satt upp mellanväggar mellan rummen. Sen for vi hem och pappa ritade en våningsplan och sen satt mamma och möblerade hela söndagen. Strax före påsk fick Norelius T.V. och bjöd oss till en rysk film Ivan den förskräcklige. Vi fick sen ofta komma till dem och ha trevliga kvällar kring apparaten.

Den 4 april spelade Stefan Chopin-polonäs på ett Föräldramöte i skolan. Pianot var uselt och fröken Ernvall pratade ogenerat hela tiden. Rektorn var ond för det, men det märkte inte hon. Schienbein treten, skrev Gerd, men vi var maktlösa.

Ingmar Ögren tog realexamen och vi var alla bjudna på kaffe. Också här spelade Stefan sina bravurnummer.

[Avtackning av Atlas Copcos VD Walter Wehtje]

Vi började på att bli så säkra på Lysviksgatan i Farsta, så mormor gav Erik en grå matta till hans ev. rum. Och av pa. och ma. fick han en taklampa på sin födelsedag. Uris [urmakaren där Erik var springpojke] uppvaktades med en tårta enligt traditionen, när han fyllde. Av Rolf fick Erik:

Sista april hade vi Lochmanns på supé och maj-brasa på Gubbängstorg. Stefan spelade Frühlingsrauschen. Sen skjutsade Gerd hem till Frejgatan och det skulle bli Mercedes sista resa för en lång tid framåt. Den 1 maj körde Gerd den nämligen till Stuvsta till Åbergs garage och började där en grundlig reparation.

Maj 1957

En dag cyklade vi med honom och satt i en vacker backe vid vägen och drack kaffe. Mamma trasade förstås sönder en fin strumpa bland blommorna, men annars var allt idylliskt. När vi sen skulle till Salta på Kristi Himmelsfärdsdag fick vi åka tåg och det var riktigt roligt som omväxling. Axel Klingberg hyllade pappa, som just kommit in i pensionsåldern [= 67 /SZ]. Vi gjorde dan därpå en promenad Bastuhagen - Solberga skog och såg på den lovande rapsen.

Vi for till Nynäshamn en vårsöndag, när backarna stod fulla med blåsippor. Det var blåsigt och kallt så vi fick sitta i skogens hägn och dricka vår choklad.

På Stefans födelsedag kom det ett stort präktigt skrivbord hemfarandes från Åhlén och Holm. Mormor var här och Norelius bjöds på kaffe med tårta och sen fick vi hos dem se Farsta-film och hjärnoperation.

Lördagen den 18 maj hade Erik bjudit sin dåvarande bäste vän Staffan Lundin på fest. Den festligheten blev lite sen, ty Stefan hade per tel. mottagit ett meddelande från Bostadsförmedlingen, där vi fick erbjudande om en stor 5-rumsvåning på Filipstadsbacken. Tillsammans med Norelius', som ivrigt delade våra våningsbekymmer cyklade vi i det underbara vårvädret ut till Filipstadsbacken, som såg ganska stökig och oländig ut. Men i "vår våning" högst upp i 2 etage blev vi andlösa inför all denna utsikt åt alla håll.

Ja, nu vidtog ett kalkylerande och funderande. Visst skulle hyran bli dyr, men tänk, om vi avslog det här, kanske skulle då Bostadsförmedlingen och kammarskrivare Odenäs avslå Lysviksgatan, eftersom vi verkade så föga angelägna. Nu gällde det att beställa telefonkön i tid på morgnarna, när man skulle tala med Bostadsförmedl. Det var säkrast att ha ett P.M. i handen för att ej glömma allt.

Fru Zenker har så många önskemål, sa herr Odenäs resignerad. Nej, bara ett: Lysviksgatan. Pojkarna ville förstås gärna ha Filipstadsbacken, men det verkade som om den skulle vara 700 kr. dyrare. Just nu är det visst tvärtom. Få se, om det ändrar sig.

Pelle Norelius hade en stång på vilken han sände upp meddelanden då och då.

Juni 1957

Den 1 juni, en lördag, ringde pappa hem och meddelade lugnt, som den vardagligaste sak, att Bostadsförmedlingen per tel. lovat oss Lysviksgatan 63. Men under den lugna kavajen bultade hjärtat häftigt också på honom.

Stefans klasskamrat Björn Bloth.   Biskop Helge Ljungberg installerar kyrkoherde Erik Lindén i Farsta församling.

Också Erik kom in i Gubbängens Läroverk med sina ... poäng av ... möjliga [ej ifyllt /SZ]. Så nu går alla tre pojkarna i samma skola. Läroverket under byggnad.

Sen vi fått höra, att kungen personligen går igenom betygen, har Stefans bokstipendium, Aniara i halvfranskt band första uppl., fått än större värde.

Så nalkades dagen F. Flyttdagen till Farsta den 15 juni. På fredagen hade vi fått låna Åbergs skåpbil och pappa for som en skottspole mellan Cirkelvägen och Lysviksgatan och flyttade med pojkarnas hjälp massor av lådor och kappsäckar. Mamma jobbade hemma. Var först hos hårfrisörskan mitt i brådskan, för där ute i skogen skulle man ju ej ha tillgång till dylika inrättningar. Sen hem och packa igen. Så fattades det kartonger. Mamma slängde på sig en snygg klädning och sprang ned och tiggde bananlådor vid Gubbängstorg. Speglande sig i ett skyltfönster fick hon på hemvägen se, det hon i hastigheten glömt knäppa bluslivet. Vi höll på sent på kvällen. Skurade i källarutrymmena. Rolf tömde ut alla gamla stenkulor i sandlådan vid midnatt. Och dom hittade pojkarna älskling Camilla Lundin dagen därpå. Så hade mamma städat hela våningen i förväg. Nu måste vi hyra en golvbonare, så fru Dahmberg skulle få det riktigt fint. Och alla skåp och väggar måste torkas i sista minuten. Mitt i natten hade vi en liten avskedsmåltid i köket med päron och pain riches i stearinljussken.

Knappt hade vi gått i säng, så måste vi upp igen. Gerds lediga lördagar hade börjat som tur var. Erik hade examen. Knappt hade vi rullat ihop våra sängkläder, förrän vi fick se Södra Flyttningsbyråns möbelbuss på Cirkelv. Nu gällde det att hitta Eriks examenskläder. Hade byxorna redan flyttat till Farsta. O, fasa! Nej, där fanns dom men blusen! Den hade åkt iväg, så Erik fick ta en annan. En strålande dag. Pappa och pojkarna jobbade på värre. De kraftiga flyttkarlarna tyckte pojkarna var bra att ha till stolar o. dyl. "Se själv bär jag helst pianon", sa den fetaste, medan svetten rann på vår fina Förster. Mellan lassen passade mamma på att cykla till examen och kom just och fick höra Eriks föredrag om Tegnér och fick tacka fröken Emma Larsson för de fyra åren. - Ja, sen hem igen och sopa ihop det sista och lämna nyckeln till Ulla (!) Dahmberg. Efter att ha provianterat i lugn och ro i Snabbköp höll mamma en liten avskedsceremoni på Cirkelvägen och kastade in en tacksam slängkyss i vart rum.

Farväl till Cirkelvägen
Färgbilderna ingick ej i Liber.

Rolfs lektyr: "30 days to a more powerful vocabulary."

Och per cykel höll mamma sitt UTTÅG UR DET LEENDE, BLOMMANDE GUBBÄNGEN. Ingen av grannarna var hemma och vinkade. Alla var på examen.

INTÅGET I FARSTA var spännande. Där stod allt uppradat något så när, som vi hade tänkt oss det. Gubbarna fick sina 200 + en femma var i dricks. Och så var vi ensamma. Först måste vi ha en liten måltid med mjölk och smörgås. Och sen först och främst laga så, att var och en hade en säng att ligga i. Vi var så trötta, så vi kunde trilla omkull, men segt och ihärdigt arbetade vi. Vad det var roligt allt i den fina, fräscha våningen.

Fram på eftermiddagen kom ett ungt par, som fått sig en 4-rumsvåning anvisad på Lysviksgatan 63, men som ej kunde komma in, då ingen verkmästare fanns. Gerd vinkade åt dem genom fönstret och erbjöd dem att få se vår våning. Forsmans, ty det var de, blev tacksamma för erbjudandet och hyrde sen sin våning utan att ha sett den. Senare på kvällen kom en flanerande familj. Kan vi inte få komma upp och se hur herrskapet har det: Det skulle vara så roligt. - För all del. Men sen beslöt vi att ta upp entré, men då kom det ingen mer.

Söndagsmorgonen var strålande. Fåglarna jublade i ekarna utanför och i vårt fönster prunkade gloxinian med många röda blommor. Inga Kallenfeldt kom med flyttgröt, underbart kaffebröd och vi drack på vår stora rymliga balkong, där det nästan var för hett. Sen kom mormor fullastad med nattvioler och akleja och så elegant klädd på sin första visit, med fjäderhatt t. o. m. Hon låg kvar en natt i Eriks rum hos honom. Sen for Erik med henne till Salta och Rolf på sin moped.

Jag har ju alldeles glömt att berätta hurusom Rolf redan hösten 56 ivrigt umgicks med planer på att köpa en moped. Hur det nu var så sköt han upp köpet tills de nya modellerna skulle komma ut på våren. Och så snart den fina Monarpeden utannonserades, ilade han en snöig mars-dag med 800 kronor till Sjögrens och blev en mycket lycklig mopedist i det farliga väglaget.

Sen var Norelius våra gäster på Midsommaren. Stefan och mamma hade varit i Gubbängsaulan och hört Farsta-prästen Evaldsson predika. Sen kom Ögrens promenerande och drack kyrkkaffe. Stackars pappa var förstås i Stuvsta. Och så kom då Norelius och åt middag här. Sen sprang barna och lekte och vi spelade grammofon.

Juli 1957

Stefan och mamma tog sig till fots och springande till Hökarängen och for till Salta. Mormor och morfar skulle på Vadstena-möte till Strängnäs. Och sen kom Staffan Lundin ut till Erik. Han stannade en vecka och hade en liten lagårdshatt med sig tillbaka, när han hämtades av sin moster, byggmästare Talls dotter.

Stefan återvände till Stockholm för att delta i S.M. i schack. Det var en ansträngande vecka. Till på köpet segrade Jan Sellberg, men det var ju inte illa att bli tvåa. Han kom till Salta med fina pris: ett silverfat, en bok, en vas.

Och så en söndagseftermiddag i början av juli stod så Gerd mirabile dictu på gårdsplanen på Salta med Mercedesen vars motor han inte bara lyftat ur utan också lyckats sätta in med alla dess tusen små muttrar. Es war nicht leicht. Särskilt påkostande var de långa cykelturerna till Copco - Farsta - Stuvsta 7 mil om dagen. Och hjälpmotorn på cykeln hade han måst kassera. Efter en vecka på Salta for vi, pappa, mamma, Erik in till Stockholm för att ordna lite i våningen och känna hur det var i Sommarstockholm. Vi drack kaffe på af Chapman och gick och såg på bokhyllor och bord och om kvällarna tog vi en kaffekorg och satt vid Nynäs- eller Magelungsvägen och såg på trafiken.

För sökbarhet: Olle Lundgren, Kari Lundgren, Tillinge, Wanda Sundelius, Hacksta, Pehr Edwall, Uppsala, Sven Hallén, DN

Lördagen den 20 juli startade vi vår Köpenhamnsresa. Och tänk Stefan ville inte följa med. Han tyckte, att han skulle frotteras väl mycket med familjen, om han skulle tillbringa en hel vecka med den i bilen.

Vi tältade först i Motala, badade där och stördes av fulla bilturister på natten.

I Vadstena skulle vi på söndagsmorgonen besöka Blåkyrkan, medan pappa tog bensin. Mamma gick in med pojkarna i kyrkan, men då kom det en vaktmästare och sa: "Det ska bli gudstjänst här." Precis som om det vore en anledning till att vi skulle lämna kyrkan. Ett egendomligt sätt. "Ska gudstjänsten bli mycket lång", frågade mamma. Kanske tyckte han att gossarna var för små för att kunna följa med. "Nej då. Men det ska bli gudstjänst för sjukhuset." D. v. s. för hospitalet. Vi gick då ner till sjön och satt på en soffa och väntade på pappa. Efter en rundlig tid kom han. Han hade varit i kyrkan. Och av någon anledning hade hans närvaro där ej väckt någon uppmärksamhet.

I Jönköping åskade det efter middagen. I Smålands-skogen böt vi olja och plockade blåbär.

På kvällen gjorde vi en romantisk färd över Öresund och tältade nära Kronborgs slott i Helsingör. Vi hade en härlig baddag i sanden och fortsatte sen Öresundsvägen till København.

Gerd körde skickligt till Rådhuspladsen. Sen lämnade han oss och for ut för att hämta bilen som vi fått lämna på en verkstad, då batteriet var slut. Vi åt en god middag på Langelinie och kvällen tillbringade vi förstås på Tivoli där pojkarna bl. a. besökte loppcirkusen. Den ena loppan var från Malmö och den andra från Kommunalbadhuset i Aarhus.

Pappa hade slagit upp tältet på en fin internationell tältplats alldeles intill järnvägen Köpenhamn - Världen, så man trodde var femte minut att expresstågen skulle köra över en. Men där fanns alla bekvämligheter. T. o. m. ett särskilt strykrum. Vi gick omkring och beundrade de olika utländska tälten. Så kom vi till Köge.

Det ska vara så billigt att klippa sig i Danmark. Rolf gick åtföljd av hela familjen till Aage Severin och blev klippt för 2,25, men så måste vi köpa en liten volym av denne "Laufkes" Hverdagstanker för 6 kr.

Axel Hakelius 60 år.

Ifrån Köge telegraferade vi till Axel. Återvände sen över Roskilde till huvudstaden, där vi nu slog oss ned på:

Vi njöt av Den lille havefrue och besökte åter Tivoli. Dagen därpå besåg vi Rundetårn och handlade lite.

På hemresan var bilköerna i Helsingör mycket långa, men vi fick komma med en privatfärja och kom lätt över med vårt smör och vår korv.

I hällande regn for vi sen till Huskvarna och tältade där i fint väder vid Vätterns höga strand. I skymningen backade pappa och körde över vårt danska smör, men det smakade lika bra tillplattat.

Över Rökstenen, Linköping och Bråviken for vi till Nyköping och badade där, sommarens sista salta bad. Skönt att vara tillbaka i jordgubbslandet igen.

Så blev det middag på Salta för Villes, Farbror Axel, Hörstadius' m. fl. Mycket lyckad. Och pojkarna serverade fint.

Morfar hade blivit vald till Kyrkomötet och mormor inköpte den T.V.apparat, som hon utlovat som tackoffer. Herr Hesselgren provade ut ett par apparater tills valet föll på Centrum.

Augusti 1957

Morfar Elof af Sillén i trädgården på Salta.

Brev från Marianne Schweitzer (f. Zenker) den 3 augusti 1957.

Skörden stod mycket grann, men det började regna allt oftare. Det blev besvärligt att hinna så raps och rybs, men det gick, medan morfar och mormor var i Medevi. Under tiden hade vi Lietje och Olle på bad - d. v. s. mest bara kaffe och båttur vid sjön. Morbror hade nämligen av fabr. Hultgren inköpt en motorbåt, som han företog längre och kortare utfärder med. Nu ville han också ta Lietje i båten och han fick ro henne i land, medan Tant Karin skötte biblioteket på Sjukhuset i Falun.

I Falun på lasarettet blev Mariann, som åtevänt sjuk från Amerika, opererad för Basedowska sjuka. Nu är hon åter frisk som vanligt och redaktionen gratulerar henne till den tentamen hon klarat före jul.

En sommarkväll var vi bjudna på fin laxmiddag hos Bror Thulin och Eva i Vånkalite.

Vi hade fått ny bef.man efter en del besvärligheter. Jönsson heter han och är en mycket trevlig herre. Utbys efterträdare på den utsatta ladugårdskarlsplatsen heter inte Putte men kallas så. Mormor brukar sätta ut mat på trappan åt honom, eftersom han är ungkarl.

Stefan fick en bok om Alexander Aljechin som pris i junior-SM och tränade med den inför skol-SM.

Erik och kusin Barbro af Sillén, "Burr".

Vi blev hjärtligt välkomnade in i kabyssen, när vi kom för att gratulera på Rolf-dagen.

I augusti var vi på middag hos Schuberths och mormors födelsedag firades med Klingbergs på kaffe och Frida G. och Inga på heldag med T.V.-kväll.

Så började skolan och vi återvände glatt till vår fina våning. Stackars mormor blev hel-ensam för morfar kom strax också till Stockholm på Kyrkomöte.

Pappa hade haft Nessi, Burgl, Ingrid och Wolfram här och de hade gjort ett fint presentbord. På Salta var de också i förbifarten.

Wolfram, Ingrid, Nessi och Burgl Kiendl vid Slussen i Stockholm.

Brevkort från Nessi och Burgl den 28 augusti 1957.

September 1957

Nu köpte vi förstås det ena och det andra. Så fick t. ex. Erik Z. på sin struntnamnsdag: Ny säng, nytt överdrag, 2 nya kuddar och ny lampa. Men snart kändes det i kassan, att så här får man inte hålla på. Nöjeskontot stod morfar för i det han bjöd oss alla på bra biobesök. Särskilt minns man Sickan Carlsson med glorian på sned, inspelad i Strängnäs.

Ja, den som har en kyrkomötesledamot som gäst får onekligen uppleva kyrkomötet från insidan. Man får medlemmarna uppdelade i vackra och fula, man får höra att det har berättats en mängd roliga historier av vilka ledamoten dock ej kan återge en enda. Och så kom då den stora debatten om kvinnliga präster till vilken man fick inträdeskort. Med förväntan blickar vi fram mot nästa kyrkomöte.

[För sökbarhet: Albert Nilsson, Filipstad, Ragnar Lundqvist, Sollentuna, Per André, Olle Nystedt, Ivar Hylander, Nils Humble, Stråtjärna, Einar Svensson, Glömminge, Ingemar Glemme, Karl Hernried, Anton Niklas Sundberg, Eva-Gun Junker, Anna Wohlfart, Hans Endrell, Gotland, Ernst Staxäng, Bohuslän, Hjalmar Svensson, Grönvik, Edvin Gustafsson, Bogla, Gustaf Fahlander, Eskilstuna, David Svennungson, Verner Danielsson, Örkelljunga, Dars Elis Fagerström. Boden, Stefan Oljelund, Axel B. Svensson, biskop Ysander, Linköping, kanslirådet G. H. Berggren, Ingrid Andrén, Elfy de Vylder-Widhe, Elsa Everlöf, Ellen Hagen, Anna Edmar, John Cullberg.]

Brev (ev. avskrift) från Märta till Nessi Kiendl den 17 september 1957.

Oktober 1957

I oktober hade Rolf, pigg och vaken som han är, uppmärksammat ett anslag om stipendieresa till Amerika. Han lägger in ansökan om dylik och blir efter en första utrensning av konkurrenter uttagen och får lägga in en ny ansökan, som skall vara inne den 23 dec. Nåja, han har ju ett par månader på sig. Trodde man. Och vips var det den 22 dec. och ansökan var ännu ej klar. Rolf måste i skrivande stund d. 23 kl. 00,20 ta hela familjen till hjälp. Och så ska han vara i tjänst om 5 timmar på

Vi for till Salta då och då under hösten och hämtade mjölk och såg på T.V.

Ingela kom ut till oss på sin 21-årsdag, men Rolfs födelsedag firade vi på Salta. [Anm. Kanske det, men lördagen den 5 oktober firade vi Rolf på sängkanten i Farsta på morgonen. Jag minns det med harm, för Mamma hade gömt tidningen för mig, så att jag inte skulle se att ryssarna hade skickat upp sin Sputnik - den allra första satelliten - förrän uppvaktningen var avklarad. /SZ]

Leif Svensson, Falköping, mot Stefan Zenker, Gubbängen. Länk till scannat foto.

Stefans 1:a pris en schack-klocka, då ärat hans namn flög över Sverige.

Erik gästspelar en kort tid i Fass. Nu spelar han piano för Roth på ett fängslande sätt. Han är mångsidig för han spelar också ishockey hemma hos sin nye vän Kjell Sjöberg, Filipstadsbacken.

Genom morbrors förmedling inköpte Stefan en begagnad D.K.W. Hobby-roller av Munters från Orsa. Han körde nu en del provturer i Farsta-trakten. En härlig färd hade vi till Gålö, där det var underbart vackert och därtill sol och värme. Det hade vi ej haft på veckor. Vi drack choklad och plockade guldgult björklöv, som stod inne och lyste till jul.

Han gjorde ett försök att ta körkort men blev uppmanad att förkovra sig ytterligare i stadstrafik. Störthjälmen klär honom förträffligt och han liknar en space-man, vilket han ju också är.

Alla tre pojkarna hade stora framgångar i skolan. Stefan främst med sin A-uppsats om Kapplöpningen i världsrymden. Rolf är "suverän" i latin och även har han gått upp som en raket i uppsatsskrivning. Och Erik är styv i sina ämnen.

Under sommaren inköpte Stefan raketer och gjorde en del experiment, men ryssarna kom före.

Mamma fyllde 41 och blev föremål för varma hyllningar av alla när och fjärran.

Brev från Marianne Schweitzer den 20 oktober 1957.

Farstapromenad.

November 1957

Pappa och mamma var på middag hos Rydbecks i Upsala, hos Lietje och hos Kallenfeldts i Sundbyberg och så var det förstås Lenes 50-årsdag med en mycket trevlig middag.

Bästa telegrammet: Ubi Lene, Ibi Bene.

Gerd körde oklanderligt som vanligt! även om hans hustru då och då interfolierar, men det saknar ju all betydelse. Hemskt var det i alla fall att åka efter Stefan i bil inne i stockholmstrafiken. Då klamrar man sig fast för att inte skrika högt, när bussarna snuddar vid honom.

Vid husundersökning hos Nationaldemokratiska partiet hittades denna förteckning över personae non gratae:

December 1957

Tredje advent bjöds Ögrens och Ville Klingbergs på kaffe med alla pojkarna. Det var en riktig ljusfest. Och alla pojkarna satt i Eriks rum och spelade börs.

Ja, så står nu julen 1957 för dörren. Liber är färdig och klockan är bara 1,30 på natten.

Så tillönskas läsarna innerligt en

God Helg

Red.

Farsta den 23. 12. 57.