Vegas färd - Tjugonde kapitlet

Hemresa.Julen 1879.Aden.Sues. — Kairo. — Utfärd till pyramiderna och Mokattam-bergen. — Förstenade trädstammar.Sues-kanalen.Nattlig landstigning på Sicilien.Napoli. — Roma. — Expeditionens deltagare skiljas.Lisboa.England.Paris.Kjöbenhavn.Högtidligt intåg i Stockholm.Fester derstädes.Slutord.

Hemresa.

Vega-expeditionens vetenskapsmän.
P. R. Kjellman.
E. Almqvist.
A. Stuxberg.
O . Nordqvist.

Ännu under vistelsen i Japan och under resan derifrån till Ceylon hade jag sökt att åtminstone i någon mån bibehålla Vega-färdens egenskap af en vetenskaplig expedition, ett försök som, i betraktande af den korta tid vi vistades på hvarje ställe, icke kunde lemna några synnerligen betydelsefulla resultat, och som dessutom försvårades, om ock på ett för oss synnerligen smickrande och angenämt sätt, genom den jag kan nästan säga stormande gästvänlighet, med hvilken Vega-männen mottogos öfverallt under deras besök i Japans och Ostasiens hamnar. Något nytt, oberördt forskningsfält var för öfrigt svårt att finna i trakter, som varit säte för odling och kultur långt före den tid, då skog började att rödjas och säd att sås i den skandinaviska norden, och som under århundraden utgjort mål för forskningsfärder från Europas alla länder. Jag hoppas dock, att Vega skall hafva lemnat varaktiga minnen äfven af denna del af sin färd genom Stuxbergs, Nordqvists, Kjellmans och Almqvists bidrag till den ostasiatiska evertebratfaunan, alg- och laf-floran, äfvensom genom mina samlingar af japanska böcker, af växtförsteningar från Mogi och Labuan m. m.

Med de nya, öfverväldigande intryck, som natur och folk utöfvade på dem bland oss, som nu för första gången besökte Japan, Kina, Indien, Borneo och Ceylon, var det dock särdeles svårt att, under ett uppehåll af några få dagar på hvarje ställe, fasthålla vid denna sida af Vega-expeditionen. Jag beslöt derför att efter afresan från Ceylon fullkomligt afstå från densamma, d. v. s. att derifrån endast resa hem. Rörande denna del af Vegas färd skulle jag således hafva ganska litet att anföra, om ej en skyldig tacksamhet manade mig att med några ord frambära Vega-männens erkänsla för all den ära och all den välvilja de rönt äfven under sista afdelningen af resan. För mången bland mina läsare torde denna skildring vara af intresse, såsom en erinran om några förgångna glada dagar, hvilka de sjelfva genomlefvat, och det skulle till och med kunna hända, att det ej blir okärkommet för geografiens vänner i en kommande tid att läsa beskrifningen öfver det sätt, på hvilket Asiens och Europas första omseglare firats i kulturländernas hamnar och hufvudstäder. Vid skildringen häraf nödgas jag dock vara så kort som möjligt, och jag måste derför redan nu bedja om ursäkt, om ej hvarje gästvänlighet, som kommit oss till del, här kan omnämnas.

Julen 1879.

Vi afreste från Point de Galle den 22 december och ankommo till Aden den 7 januari. Öfverresan gick långsamt till följd af svag vind eller stiltje. Julaftonen firade vi denna gång, trötta som vi voro på kalaser, ej på ett så högtidligt sätt som vid Pitlekaj, utan endast med några få julskänker och litet extra förplägning. Nyårsaftonen deremot öfverraskades officerarne i gunrummet af en i tjocka päskar till tschuktscher utklädd deputation från skansen, hvilken kom att på god svenska, blandad med en och annan ännu ej bortglömd Pitlekaj-glosa, frambära en helsning från våra vänner bland nordens is, ett tack för det förgångna och lyckönskningar för det kommande året, allt blandadt med tschuktschiska klagovisor öfver den svåra värmen här borta i eqvatorns granskap, som för pälsprydda män sades vara rakt outhärdelig.

Aden.

I Aden dröjde vi endast ett par dagar, vänligt mottagna af den dervarande tjenstförrättande svensk-norske konsuln, som förde oss omkring till de märkligaste af denna vigtiga hamns ödsliga omgifningar, bland annat till de storartade, men för tillfället och oftast fullkomligt tomma vattenbassiner, som engelsmännen anlagt i stadens granskap. Intet ställe i den höga norden, ej Sjuöarnas granitklippor eller Low-Islands klapperstenshällar på Spetsbergen, ej bergsidorna på Novaja Semljas ostkust eller Kap Tscheljuskins rutmarker, äro så blottade på växtlighet som Adens omgifningar och de delar af Röda hafvets ostkust, som vi sett. Någon jemförelse i afseende å djurlifvets rikedom kan ej heller ifrågakomma mellan dessa eqvatorialländer och de nämnda polartrakterna. Öfver hufvud tyckes djurlifvet i den högsta nordens kustländer, då nämligen bergen äro höga och omgifna af djupt vatten, vara individrikare än i södern, och detta beror ej allenast af fogelkoloniernas talrikhet och den mängd stora jagtdjur, som der möter oss, utan äfven af hafvets rikedom på evertebrater. Åtminstone lemnade de draggningar, som från Vega anstäldes under färden mellan Japan och Ceylon, en ytterst ringa skörd i jemförelse med våra draggningar norr om Kap Tscheljuskin.

Aden är numera en vigtig anlöpningsplats för de fartyg, som från europeiska farvatten segla genom Sues-kanalen till Indiska oceanen, och äfven en af de vigtigaste utförselorterna för Jemens eller det lyckliga Arabiens alster. I sistnämnda hänseende var staden af betydelse redan för snart fyra hundra år sedan, då italienaren Ludovico de Varthema en längre tid hölls fången af de på stället boende arabstammarne.

I Adens hamn helsades Vega med 21 kanonskott och svenska flaggan hissad på stortoppen af ett italienskt örlogsfartyg, avisoångaren Esploratore under befäl af kapten Amezaga. Esploratore deltog i en af tre örlogsfartyg bestående expedition, som hade i uppdrag att anlägga en italiensk koloni vid den norr om Bab-el-Mandeb i Afrikas ostkust inskjutande Assab-viken på ett område, som för ändamålet inköpts af ett italienskt handelsbolag, Rubbatino. Om bord befann sig professor Sapetto, en äldre man, som afslutat köpet och i fyratio år vistats i trakten. Det var bestämdt, att han skulle blifva den nya koloniens styresman. Med Esploratore följde dessutom de för sina vidsträckta resor i tropikerna och storartade vetenskapliga arbeten berömde forskarne Beccari och markis Doria. Det italienska fartygets officerare bjödo oss på en middag, som var en af de gladaste och mest uppsluppna bland de många tillställningar vi varit med om under vår hemresa. Då vi efter slutad fest skildes från våra värdar, upplyste de den väg, der vi rodde fram öfver Aden-vikens lugna bölja, med blänkfyrar, och den arabiska kustens ödsliga fjellsidor genljödo af de hurrarop, som vexlades i den klara, stilla natten mellan representanterna för Europas söder och nord.

Sues. — Kairo. — Utfärd till pyramiderna och Mokattam-bergen. — Förstenade trädstammar.

Vega lemnade Aden, eller rättare dess hamnstad Steamer Point, den 9 januari och seglade den följande dagen genom Bab-el-Mandeb in i Röda hafvet. Resan uppför detta smala, men två tusen två hundra kilometer långa haf gick långsamt, i synnerhet i dess norra del, der en hård motvind blåste. Denna medförde en så betydlig sänkning af temperaturen, att ishinna bildade sig på sötvattenspölar i Kairo, och att vi, så polarfarare vi voro, åter måste anlägga vinterkläder i sjelfva Egypten.

Ankaret fäldes den 27 januari i den vid södra mynningen af Sues-kanalen belägna, numera obetydliga hamnstaden Sues. De flesta af Vega-expeditionens vetenskapsmän och officerare gjorde derifrån en utflygt till Kairo och pyramiderna och blefvo öfverallt mottagna på ett mycket förekommande sätt. Bland annat sände Egyptens geografiska sällskap en helsningsdeputation oss till mötes under anförande af sällskapets president, amerikanen Stone Pascha. Han hade i sin ungdom besökt Sverige och tycktes hafva det i synnerligen kärt minne. Det geografiska sällskapet tillstälde en ståtlig bankett Vega-expeditionen till ära. En utflygt gjordes till de stora pyramiderna, och så vidt den korta tiden medgaf, till andra märkliga ställen uti och omkring den hop ruiner af alla slag och från alla tider, som utgör det nutida Egyptens hufvudstad. Under besöket vid pyramiderna hade den svensk-norske generalkonsuln Bödtker anordnat en middag för oss i det der befintliga europeiska värdshuset, och samma afton gafs för oss en bal i Kairo af italienske generalkonsuln de Martino. En dag egnade desutom några af oss, i sällskap med Mr Giuseppe Haimann, åt en kort utflygt till Mokattam-bergen, bekanta genom de der förekommande, till kisel förvandlade trädstammarne. Jag hoppades jemte förstenadt trä kunna taga rätt på något ler- eller skifferlager med bladaftryck. Detta lyckades dock ej, men jag fullastade ett af två hästar draget fordon med större och mindre, till hård flinta förvandlade trädstammar. Dessa ligga i otroliga massor kringspridda i öknen, dels söndersplittrade i smärre stycken, dels som långa nedfallna, rot- och grenlösa, underbart väl bibehållna stammar. Sannolikt hafva de ursprungligen legat inbäddade i ett öfver den nuvarande öknens yta beläget sandlager, som sedan af stormarne bortförts, hvarvid de tunga stenbitarne qvarblifvit som ett eget lager på den af ingen gräsmatta täckta ökensanden. Några rotstubbar träffades ej, och det tyckes således, som om stammarne skulle af vattenströmmar förts till det ställe, der de blifvit inbäddade i sandlagren och förkislade. Till det yttre likna alla de här förekommande försteningarna hvarandra, och hittills har den mikroskopiska undersökning, som anstälts, endast lyckats urskilja ett par arter tillhörande slägtet Nicolia samt en palm, ett barrträd och en leguminosé, alla numera utdöda. Det är möjligt, att man bland det rika material, jag hemfört, efter slipning och mikroskopisk undersökning skall kunna påvisa ytterligare några former. Åtminstone var det min afsigt med den stora massa sten jag härifrån hemförde, hvars forslande till Vega var förenadt med ganska dryga omkostnader.

Sues-kanalen.

Från Kairo återvände vi den 2 februari till Sues, och följande dag lyftade Vega åter ankar för att genom Sues-kanalen ånga in i Medelhafvet. Det jetteverk, som Lesseps' snille och ihärdighet skapat, och som står oöfverträfradt bland de många byggnadsundren i faraonernas land, ser ej mycket storartadt ut. Den berömda kanalen löper nämligen, snarlik en mindre, af låga stränder omgifven flod, fram genom öknens enformigt gula slätt. Inga slussar finnas, inga djerfva bergsprängningar stå som monumenter öfver besegrade svårigheter. Men stolt måste dock hvarje barn af vårt århundrade känna sig vid anblicken af detta bevis på att enskild företagsamhet kunnat i vår tid åstadkomma hvad verldsvälden i forna dagar ej mäktat utföra. Port Said anlöptes för några timmar den 5 februari, hvarpå färden fortsattes till Napoli, den första europeiska hamn, vi skulle besöka.

Nattlig landstigning på Sicilien.

I Aden och Egypten hade jag mottagit flere bref och telegram, genom hvilka jag underrättades, att man i Napoli vidtagit stora förberedelser för vårt mottagande, och att man upprepade gånger hos svenske generalkonsuln gjort förfrågningar om dagen för vår ankomst, frågor som naturligtvis ej voro så lätta att besvara, då vårt fartyg med sin svaga ångkraft i så hög grad var beroende af väder och vind. Man hoppades kunna signalera Vega från Messina-sundet, men vi ankommo till inloppet af detta sund först vid solens nedgång. Jag lät derför Vega lägga bi derstädes för några timmar, under hvilka löjtnant Bove och jag rodde i land för att till Sverige, till Napoli, till Roma m. fl. ställen afsända telegram om vår ankomst till Europa. Stranden var dock längre aflägsen än vi beräknat, och det blef fullkomligt mörkt, innan den nåddes. Det var ej utan svårighet som vi under sådana förhållanden kunde komma i land genom bränningarna på den för oss alldeles okända öppna redden och derpå i kolmörker utan någon lykta leta oss fram från stranden genom taggiga busksnår till den jernväg, som här framgår längs kusten. Vi hade derpå att följa jernvägen ett godt stycke, innan en station nåddes, der telegrammen kunde aflemnas. Knappast hade vi inträdt i stationshuset, förr än vi omgåfvos af misstänksamma ban- och kustvakter, och vi skattade oss lyckliga, att de ej märkt oss under ditvägen, ty då hade de helt säkert tagit oss för smugglare, hvilka kustvakten eger rätt att helsa med skarpa skott. Äfven nu öfverhopades vi i början med högljudda, i befallande ton framstälda frågor, men när de sågo till hvilka höga personer våra telegram voro adresserade och fingo af sin i uniform klädde landsman Bove upplysningar om det fartyg vi tillhörde, blefvo de mycket förekommande. En af dem följde oss tillbaka till vår båt, sedan han försett oss med ypperliga facklor, hvilka spredo ett rikt ljus kring vår stig. Det var väl behöfligt, ty vi måste nu dela vägvisarens förvåning, att vi i mörkret lyckligen framkommit öfver de med kaktusplantor och busksnår betäckta oländiga backarne mellan jernvägen och hafskusten och öfver en jernvägsviadukt, som vi under ditvägen passerat, utan att hafva haft någon aning derom. Det var Vega-resans sista äfventyr och min första landning på Italiens härliga jord.

Napoli. — Roma. — Expeditionens deltagare skiljas.

Den 14 februari kl. 1 e. m. ankom Vega till Napoli. Vid Capri mötte en flaggprydd ångbåt från Sorrento, något senare en annan från Napoli, hvilka båda följde oss till hamnen. Här saluterades den svenska expeditionen af ett amerikanskt krigsfartyg, Wyoming, med 21 kanonskott. Hamnen vimlade af flaggprydda båtar. Knappast hade Vega ankrat eller rättare förtöjt vid en boj, förr än envoyén Lindstrand, svensk-norske konsuln Clausen, presidenten för geografiska sällskapet prins Teano, befälhafvande amiralen Martin Franklin, comm. Negri m. fl. kommo om bord. Den sistnämnde, som för snart tvenne år sedan särskildt rest till Sverige för att närvara vid Vegas affärd, kom nu från Torino för att å italienska regeringens vägnar och som deputerad för Firenzes och Venezias municipalråd, vetenskapsakademien i Torino och flere italienska och utländska geografiska sällskap, lyckönska expeditionen till väl afslutadt värf.

Sedan herr Lindstrand å konung Oscars vägnar helsat expeditionen välkommen till Europa och offentligen öfverlemnat svenska dekorationer åt mig och Palander, samt tvenne adjutanter hos italienske sjöministern likaledes åt en del af Vega-männen utdelat italienska ordnar, vexlades några korta helsningstal, hvarpå expeditionens ledamöter, ledsagade af ofvan uppräknade personer, landsattes med amiralens ångslup under salut af 21 kanonskott från det italienska vaktfartyget. På landningsbryggan, der en talrik skara af stadens invånare var församlad, mottogos de svenska sjöfararne af Napolis syndiker, grefve Giusso, jemte deputerade från municipalitetet m. fl. Härifrån fördes vi mellan en rad af entusiastiska studenter i municipalitetets galavagnar till Hôtel Royal des Etrangers, der en vacker våning, jemte ekipager och talrik betjening, var stäld till vårt förfogande. Vi mottogos der utaf festkomiterade, prins Belmonte och cavaliere Riccio, hvilka sedermera under vår vistelse i staden på det mest förekommande sätt ordnade allt för att göra uppehållet der festligt och angenämt.

Söndagen den 15 mottogos åtskilliga deputationer, bland hvilka en från universitetet. Från »Ateneo Benjamino Franklin» öfverlemnades en vackert inbunden adress, hvarjemte en mängd officiela besök gjordes och mottogos. Middag intogs hos svensk-norske konsuln Clausen. — Måndagen den 16 öfverlemnades en adress från »Scuola d'Applicazione per gl'Ingenieri», samt från »Neapolitana Archæologiæ, Litterarum et artium Academia» en latinsk helsningssång, författad af professor Antonio Mirabelli. Derpå följde en stor, af stadens municipalitet anordnad middag i hotellets, med konungarnes namnchiffer, svenska och italienska flaggor m. m. prydda festsal, som nu invigdes och erhöll namnet »Vegasalen». Om aftonen var galaföreställning i San Carlo, hvarvid expeditionens i olika loger spridda deltagare helsades med upprepade lifliga bravorop. — Tisdagen den 17 hade festkomitén anordnat utfärd till Phlegreiska fälten, sjön Averno, Serapis-templet m. fl. i geologiskt och historiskt hänseende berömda ställen belägna nordvest om Napoli. Middag för en del af expeditionens deltagare hos prins Urusow. Musikalisk aftonunderhållning i »Società Filarmonica», der stadens förnämsta sällskapskrets var samlad. — Onsdagen den 18. Utfärd tillsammans med festkomitén till Pompeji, der de svenska gästerna mottogos af den berömde föreståndaren för gräfningarna, direktör Ruggieri. Frukost spisades under gladt skämt och muntra tal i ett praktfullt, väl bibehållet romerskt badhus, gräfningar företogos o. s. v. Om aftonen stor galamiddag, mottagning hos befälhafvande amiralen och festföreställning i Bellini-teatern. — Torsdagen den 19 ankom från Wien en deputerad, dr Franz Kühn, med en välkomsthelsning från geografiska sällskapet derstädes. Utfärd i sällskap med professor Palmieri och festkomitén till Vesuvius, som vid tiden för vårt besök utsände tjocka rökpelare, utgöt en lavaström och utkastade massor af glödande stenblock. Sjelfva kraterranden bestegs, ej utan obehag till följd af värmen från de halfstelnade lavaströmmar, öfver hvilka man framgick, och de från kratern utströmmande gaserna och utslungade glödande stenblocken. Den nya, ännu ej färdiga jernvägen besågs och observatoriet besöktes. Middagen intogs med festkomiterade i hotellet. — Fredagen den 20. Resa till Roma, dit expeditionens medlemmar ankommo kl. 2 e. m., och der de, på samma sätt som i Napoli, festligt mottogos af stadens syndiker prins Ruspoli, ordföranden och fullmäktige för geografiska sällskapet, medlemmar af universitetet, skandinaviska föreningen m. fl. Vagnar voro de svenska gästerna till mötes, hvilka förde dem förbi svensk-norske ministerns med otaliga flaggor prydda hotell till det vid Corson belägna »Albergo di Roma», hvars praktvåning jemte ekipager stäldes till expeditionens förfogande. Om aftonen middag hos svenske ministern och senare mottagning hos prins Pallavicini i hans storartade palats. — Lördagen den 21. Besök i deputeradekammaren; enskilda utfärder; middag hos hertig Nicolai af Leuchtenberg för Nordenskiöld och Nordqvist. — Söndagen den 22. Offentligt möte i geografiska sällskapet, hvarvid dess stora guldmedalj öfverlemnades åt Nordenskiöld. Om aftonen stor festmiddag, gifven af geografiska sällskapet i Continental Hotel. Bland skålar, som druckos, må nämnas en för Sveriges och Norges konung föreslagen i ett särdeles varmt och klangfullt språk af ministerpresidenten Cairoli, för Nordenskiöld af prins Teano, för Palander af sjöministern, amiral Acton, för expeditionens öfriga medlemmar, för dess frikostige mecenater Oscar Dickson och Alexander Sibiriakoff, för den i expeditionen deltagande italienske officeren Bove m. fl. — Måndagen den 23. Audiens hos konungen. Om aftonen stor mottagning i Palazzo Teano, der nästan allt hvad romerska societeten hade förnämt och lysande tycktes vara samladt. — Tisdagen den 24. Middag i Quirinalen hos konung Umberto. Närvarande voro, utom konungen och hans uppvaktning, den svenske ministern, Vega-expeditionens ledamöter, presidenten i geografiska sällskapet prins Teano, commendatore Negri, ministerpresidenten Cairoli, sjöministern Acton, kabinettssekreteraren Malvano, major Baratieri samt deltagaren i 1872-73 års svenska ishafsexpedition, italienske sjöofficeren Eugenio Parent m. fl. Om aftonen mottagning hos engelske ministern Sir A. B. Paget och en vackert anordnad fest i skandinaviska föreningen, vid hvilken en mängd entusiastiska tal höllos, blommor och tryckta verser utdelades. — Onsdagen den 25. Afskedsbesök. En del af expeditionens medlemmar reste vidare på jernväg norr ut. Kapten Palander gjorde en utflygt till Spezzia för att deltaga i en färd på det stora pansarskeppet Duilio. De öfriga dröjde ännu några dagar i Roma för att, ostörda af officiella fester, bese dess märkvärdigheter.

Vegas officerare.
E. Brusewitz.
G. Bove.
A. Hovgaard.

Under den tid Vega låg i Napolis hamn, var hon bokstafligen utsatt för stormlöpning af besökande. Manskapet bjöds under vistelsen derstädes upprepade gånger på teatrarne af dessas styrelser. Dessutom anordnades för dem utfärder till Pompeji af de förenade rikenas konsul Clausen, som öfver hufvud icke sparade någon möda för att göra expeditionens vistelse i Napoli hedrande för fäderneslandet och så angenäm som möjligt för gästerna, äfvensom att för dem ordna besökets mer formella del. I Italien hade vi dessutom glädjen att möta vår kamrat från den svåra öfvervintringen 1872-73, Eugenio Parent, som kort derpå hade den oturen att befinna sig i Duilios pansartorn, då den der förlagda stora Armstrongska kanonen sprang sönder, och den underbara turen att med lifvet och utan större skador komma ifrån detta svåra tillbud. Den enda olyckshändelsen om bord på Vega under senare delen af hennes långa färd inträffade för öfrigt i Napolis hamn, i det att en bland matroserna, hvilken skulle afhålla en entusiastisk folkmassa, som stormade om bord på Vega, blef nedkastad från relingen med den påföljd, att han bröt ena armen.1

Den 29 februari lemnade Vega Napolis hamn, men ej mer med fulltalig stab. Doktorerna Kjellman, Almqvist och Stuxberg samt löjtnant Nordqvist hade föredragit landvägen från Italien till Kjöbenhavn framför den långa omvägen till sjös, och löjtnant Bove tvangs af familjeförhållanden att här lemna Vega. Vi träffades dock alla åter i Stockholm. Vid af resan från Napoli utgjordes gunrums-personalen således endast af mig, kapten Palander, samt löjtnanterna Brusewitz och Hovgaard.

Grenom mr A. Rabaut, president för Marseilles unga, men redan så välkända geografiska sällskap, hade jag erhållit upprepade inbjudningar att med mina följeslagare gästa Pytheas', den förste polarfararens och den skandinaviska halföns upptäckares födelsestad. Så ledsamt det än var, nödgades jag afslå denna inbjudning. Vi måste hasta hem, och några dagar ville jag spara för ett besök i prins Henrik Navigators och Vasco da Gamas fädernesland.

Lisboa.

Vi passerade Gribraltarsundet den 9 mars och ankrade i Lisboas hamn den 11 mars kl. 2 e. m. Följande dag användes till en utflygt till det vackra slottet Cintra, beläget omkring fem portugisiska mil från hufvudstaden. På lördagen den 13 mottogos vi i audiens af konungen, Dom Luiz af Portugal, som sjelf sjöman tycktes med varmt intresse omfatta Vegas färd. Senare på dagen gaf svenske ministern i Lisboa en middag, till hvilken voro inbjudna den portugisiske konseljpresidenten, utrikesministern, medlemmarne af den diplomatiska kåren m. fl., hvartill på aftonen slöt sig en större mottagning. Måndagen den 15 öfvervoro vi på särskild inbjudning en af geografiska sällskapet i Lisboa anordnad sammankomst, hvarvid de nyss från Afrika hemvände upptäcktsresandena Brito Capello och Ivens höllo föredrag. Här hade jag dessutom den stora glädjen att träffa den utmärkte Afrika-resanden major Serpa Pinto. Derjemte hedrade oss konungen med ordensdekorationer, och i sitt möte den 12 mars beslöt Portugals deputeradekammare, på förslag af riksdagsmännen herrar Ennes och Alfredo, att i en adress till Vega-männen uttala sin välkomsthelsning och lyckönskan.

England.

Ankaret lyftes åter den 16 mars. Gynnade af god vind fördes vi i början raskt framåt, men vid inloppet till Kanalen fingo vi ihållande motvind, så att vi först den 25 mars om aftonen, d. v. s. betydligt senare än enligt beräkning, kunde kasta ankar i Falmouths hamn, ej såsom först var ämnadt i Portsmouths. Vi gingo härigenom miste om några anordningar, som vidtagits på det sistnämnda stället för att helsa oss välkomna till det land, som stått främst i polarfararnes led. Dessutom gingo vi miste om en bankett, som Royal Greographical Society anordnat Vega-expeditionen till ära, vid hvilken prinsen af Wales skulle presidera och som nu, midt under påskhelgen och brinnande parlamentsval, ej kunde hållas.2 V år vistelse i England blef i alla fall ytterst angenäm. Palander och jag afreste natten mot långfredagen till London, der vi vid banstationen mottogos af svenske ministern grefve Piper och ett stort antal af våra i London vistande landsmän. Grefve Piper förde mig till min blifvande värd, den utmärkte sekreteraren i Geographical Society samt berömde arktikern och geografiske författaren Clements R. Markham, hvilken uppbjöd allt för att göra min vistelse i London så angenäm och lärorik som möjligt. Lördagen användes till uppvaktningar. Påskdagen gaf generalkonsul Richter en lunch i Continental Hotel, till hvilken ett betydligt antal skandinaver och engelsmän voro inbjudna. Samma afton middag hos den berömde arktikern Sir Allen Young. Måndagen bjudning af presidenten för Geographical Society3, Earl of Northbrook, till hans landställe Stratton nära Winchester. Jag fick här se, huru det tillgick vid ett för öfrigt ytterst fredligt engelskt parlamentsval. Samma dag besök hos presidenten för Royal Society mr Spottiswood på hans praktfulla landställe i Londons granskap. Jag fick här se försök med åtskilliga synnerligen storartade och lärorika maskiner för framställande af de ljusfenomen, hvilka uppkomma genom elektriska urladdningar i ytterst förtunnad luft. Onsdagen den 31 stor middag hos svenske ministern och på aftonen samma dag skandinavisk fest i Freemason Hall, der glädjen efter gammal nordisk sed stod högt i taket.

Paris.

Vi afreste natten mot den 1 april till Paris. Vägen togs öfver Boulogne-sur-mer, hvars handelskammare bjudit oss på en fest till firande af Vega-männens första landstigning på Frankrikes jord efter fullbordad nordostpassage. Mottagandet blef mycket hjertligt. Flere af stadens myndigheter och en delegerad för geografiska sällskapet i Paris, dr Hamy, voro oss till mötes i stationshusets väntsal. Här hade man anordnat en frukost, under hvilken vi förestäldes för en mängd framstående personer på platsen, med hvilka vi sedermera på det angenämaste sätt tillbragte större delen af dagen. Sedan derpå några utfärder blifvit gjorda i stadens omgifningar och nödiga officiella besök aflagda, intogs en af municipalrådet anordnad festmiddag. Härifrån reste vi under natten till Paris, dit vi ankommo den 2 april kl. 7 f. m.

Oaktadt den tidiga morgontimmen blefvo vi här vid bangården festligt mottagna af svensk-norske ministern och legationspersonalen, en delegation af geografiska sällskapet i Paris samt ett betydande antal medlemmar af den skandinaviska kolonien i Frankrikes hufvudstad. Den berömde Madagaskar-resanden Grandidier, president för geografiska sällskapets centralkomité, helsade oss välkomna under lifliga bifallsyttringar från den kringstående folkmassan. Vi blefvo inbjudna att under vistelsen i staden gästa hos vår landsman A. Nobel i en honom tillhörig, synnerligen komfortabelt inrättad villa, Rue Malakoff n:o 53, och jag kan ej nog prisa det storartade sätt på hvilket han här uppfylde en värds åligganden och för oss underlättade vår mycket angenäma och hedrande, men ytterst ansträngande Pariser-vistelse.

Mottagandet i Paris blef storartadt, och det tycktes som om verldsstaden ville genom det sätt, på hvilket den hyllade en fredlig sjöbragd, visa att den ej utan skäl förer ett af svallande böljor omgifvet fartyg i sitt vapen. Det är mig en kär pligt att här framföra min tacksägelse för all den välvilja vi under dessa minnesvärda dagar rönte af republikens president, af undervisningsministern mr Jules Ferry, af geografiska sällskapets president amiral La Roncière le Noury, hans biträde mr Hecht, sällskapets sekreterare mr Maunoir, ledamöterna af Institutet mr de Quatrefage och mr Daubrée, många andra fransmän och skandinaver ej att förglömma. Bland de här hållna festerna nödgas jag inskränka mig till att endast uppräkna de förnämsta.

Fredagen den 2 april. Offentlig séance de réception af geografiska sällskapet i Cirque des Champs Elysées i närvaro af en mycket stor och utvald samling åhörare. Amiral La Roncière höll festtalet, hvilket besvarades af mig i ett längre anförande om de svenska arktiska expeditionerna, hvarpå presidenten tilldelade mig sällskapets stora guldmedalj »som ett intyg på det intresse, med hvilket allmänheten och Frankrikes geografer omfatta Vegas färd». Samma dag middag hos svensk-norske ministern Sibbern. — Lördagen den 3. Inbjudning till ett festsammanträde i Sorbonnes amfiteater af delegerade från 28 lärda sällskap i Frankrike.4 Vi helsades af undervisningsministern med ett mästerligt och varmt tal, hvarpå han å republikens vägnar öfverlemnade åt oss kommendörs- och officersinsignierna af franska hederslegionen, »en belöning», såsom republikens minister uttryckte sig, »för de tappres blod och de lärdes sömnlösa nätter». Derpå officiel middag och mottagning hos mr Jules Ferry. — Söndagen den 4 öfverlemnades en adress från den skandinaviska föreningen under ordförande af herr Fortmeijer. Om aftonen en stor och lysande festmiddag gifven af den skandinaviska föreningen i Hotel Continental. Bland närvarande må nämnas prins Oscar af Sverige, festkomiténs ordförande herr Jensen, fru Kristina Nilson-Rouzeaud, danske ministern, svenska beskickningen, medlemmar af den ryska, en talrik samling af skandinaviska artister, många af den franska och utländska pressens förnämste representanter, och till slut, hvad som kanske bort nämnas först, en blomstergård af damer, öfver hvilken hvarje nordbo kunde känna sig stolt. — Måndagen den 5. Sammanträde med helsningstal på Institutet i dess välkända samlingssal. Härifrån afhemtades vi för att deltaga i en stor och i minsta enskildheter på förhand ordnad festmottagning af Conseil municipal i »la Salle des Etats», belägen i samma del af Tuilerierna, der 1878 den geografiska kongressen egde rum. Uppgång och sal voro rikligt prydda med franska trikolorer och svenska flaggor, vackra gobeliner och lefvande växter. En mängd tal höllos, hvarefter municipalrådets ordförande å staden Paris' vägnar till minne af Vega-färden åt mig öfverlemnade en stor, konstnärligt utförd guldmedalj.5 Om aftonen festmiddag gifven af Société de Géographie med flere lysande tal: för konung Oscar (general Pittie), för presidenten Grévy, för Frankrikes välgång (prins Oscar), för Vega-expeditionen (mr de Quatrefage) o. s. v. — Tisdagen den 6. Middag hos republikens president mr Grévy för prins Oscar och de i Paris närvarande Vega-männen. — Onsdagen den 7. Middag för en talrik och utvald samling franska forskare hos f. d. presidenten för geografiska sällskapet och för Institutet, mr A. Daubrée. — Torsdagen den 8. Middag för en mindre krets i Victor Hugos hem, hvarvid den åldrige skalden och ungdomsfriske entusiasten i synnerligen varma och, jag behöfver ej säga det, vältaliga ord önskade mig lycka till fullbordadt värf. Mottagning derstädes samma afton.

Kjöbenhavn.

Härmed af slutades besöket i Frankrikes hufvudstad. Mycket uttröttade, men medtagande minnen, som aldrig skola förgå, afreste vi nämligen följande dag med jernväg till Vlissingen, dit Vega under Brusewitz' befäl afgått från Falmouth. Varma och hjertliga inbjudningar till Holland och Belgien hade vi nödgats afslå af brist på tid och krafter att kalasera mer. Ankaret lyftes omedelbart efter det vi kommit om bord, och kursen stäldes till Kjöbenhavn. Den 15 april middagstiden passerades Helsingborg, som för tillfället var rikt flaggbeprydt. Redan vid Kullaberg hade vi mötts af ångbåten »H. P. Prior», med Lunds studenter om bord, samt åtta andra ångbåtar med helsningsdeputationer och entusiaster för Vegas färd, från Kjöbenhavn, Malmö, Helsingborg och Helsingör. Antalet passagerare uppgafs till 1500, deribland en mängd damer. Sånger sjöngos, tal höllos, fyrverkerier afbrändes o. s. v. Om natten lågo vi för ankar å Kjöbenhavns yttre redd, så att vi först följande förmiddag ångade in i hamnen, helsande fästningen med nio skott ur vår lilla kanon och helsade tillbaka med lika många. Under inseglingen och sedan ankaret fallit, kommo den svenske ministern friherre Beck-Friis, svenske generalkonsuln Everlöf, representanter för Kjöbenhavns universitet och handelsstånd och för dess geografiska sällskap under ordförande af f. d. konseljpresidenten grefve Holstein-Holsteinborg om bord för att bringa oss en välkomsthelsning från de korporationer de representerade och ledsaga oss till Toldboden, der vi helsades af öfverpresidenten, kommunalstyrelsens och börsens ordförande och Kjöbenhavns svenska föreningar. Derpå åkte vi genom den festligt smyckade staden, helsade af en tallös menniskoskara med skallande lefverop, till Hôtel d'Angleterre, der bostad blifvit anordnad för oss. Den 17 april var geografiska sällskapets fest i Casino-salen under närvaro af konungen, kronprinsen och prins Hans af Glücksburg samt nästan allt hvad Kjöbenhavn har utmärkt på vetenskapens, affärsverksamhetens och politikens fält. Festtalet hölls af professor Erslev. Derefter gafs en glad och liflig bankett, vid hvilken Danmarks kronprins presiderade.

Den 18 april. Stor taffel hos konungen. — Den 19 april. Grosshandlare-societetens lysande bankett för Vega-expeditionens medlemmar å börsen, hvars lokaler voro rikt smyckade med blommor och fanor samt byster och målningar, för tillfället utförda af framstående konstnärer. Vid festen presiderade etatsrådet Melchior, och bland deltagarne märktes kronprinsen, ministrarne, folke- och landstingens talmän och vice talmän samt en mängd framstående vetenskapsmän, embetsmän och militärer. Festtalen höllos af kronprinsen, föreståndaren för det stora nordiska telegrafbolaget etatsrådet Tietgen, amiral Bille, professor Madvig, etatsrådet Melchior m. fl. Samtidigt gafs i en annan lokal en fest för manskapet. Om aftonen fest af studentföreningen, af svenska nationalföreningen och norska föreningen.

En inbjudning till Lund hade jag ej kunnat antaga, emedan hans maj:t konung Oscar uttryckt den önskan, att vi först vid Stockholms slott skulle sätta foten på Sveriges jord.

Vegas besättning.
Efter en i Napoli tagen fotografi.

Högtidligt intåg i Stockholm.

Det var öfverenskommet, att vårt intåg i Stockholm först skulle ega rum den 24 april om aftonen, men vi afreste från Kjöbenhavn redan natten mot den 20 för att vara säkra att ej, till följd af motvind eller annan oförutsedd motgång, komma fram för sent till festerna i Sveriges hufvudstad. Till följd af denna försigtighet framkommo vi till Stockholms skärgård redan den 23, så att vi nödgades under natten den 23-24 ligga stilla vid Dalarö. Här möttes vi af befälhafvande amiralen Lagercrantz, som på konungens befallning med ångaren »Sköldmön» förde våra familjer oss till mötes.

Den 24 kl. 8 f. m. lyfte Vega åter ankar för att långsamt ånga vidare förbi Vaxholm in till Stockholm. Vi mötte otaliga flaggprydda ångbåtar på vår väg, fullastade med bekanta och obekanta vänner, hvilka med jubelrop helsade Vega-männen välkomna till hemlandet. Ju närmare vi kommo Stockholm, dess större blef antalet af ångbåtar, hvilka, ordnade på tvenne led med Vega i spetsen, långsamt närmade sig hamnen. Lanternor i brokiga färger tändes på fartygen, fyrverkerier afbrändes och kanoners dån blandade sig med skallande hurrarop från tusentals åskådare. Sedan vi ytterligare vid Kastellholmen helsats med salut fäldes ankaret på Stockholms ström kl. 10 e. m.

Mälarens drottning hade för tillfället klädt sig i en högtidsskrud af oförliknelig prakt. Staden var illuminerad, i främsta rummet de byggnader, som omgåfvo hamnen. Särskildt hade hans maj:t konungen uppbjudit allt för att göra den af honom från första stunden så varmt omhuldade Vega-expeditionens mottagande så storartadt som möjligt. Hela kungliga slottet strålade vid vår ankomst i ett haf af ljus och lågor samt var prydt med sinnebilder och namnchiffer, hvarvid ej ens namnet på Vegas yngste matros blifvit bortglömdt.

Vegas intåg i Stockholm den 24 april 1880.

Från Logården hade en estrad blifvit uppförd till landstigningsplatsen. Här mottogos vi af Stockholms stadsfullmäktige, hvilkas ordförande, öfverståthållaren, med ett kort tal helsade oss välkomna, derpå fördes vi upp på slottet, der vi i närvaro af hennes maj:t drottningen, medlemmarne af det kongl. huset, statens och hofvets högste embetsmän m. fl. på det mest storslagna sätt i fosterlandets namn helsades välkomna af Sveriges konung, hvarjemte han till oss utdelade ytterligare vedermälen af sin nåd och sitt välbehag.6 Det var ock på kongl. slottet, som festernas rad inleddes genom en stor gala-middag den 25 april, der konungen i några hugstora ord prisade Vegas bragd. Derpå följde fest på fest under flera veckors tid.

Fester derstädes.

Den 26 svenska segelsällskapets fest i Grand Hôtel, under presidium af amiral Lagercrantz. Bland närvarande må nämnas hans maj:t konungen, kronprinsen, prins Oscar, Oscar Dickson, sjöministern friherre von Otter m. fl. Om aftonen samma dag ett fackeltåg af eleverna vid Tekniska högskolan. — Den 27 gala-spektakel, till hvilket samtlige Vega-männen voro inbjudna. — Den 28 festsammanträde af vetenskaps-akademien, der en öfver Vega-färden präglad medalj utdelades, hvarpå följde en af akademien gifven middag på Hôtel Phœnix under kronprinsens presidium. — Den 30 april och 5 maj banketter af publicistklubben och sällskapet Idun, af sjöofficersällskapet för Vegas officerare och af Stockholms arbetareförening för dess manskap. — Den 7 och 8 maj festligheter i Upsala, hvilkas glanspunkt utgjordes af uppsluppna, qvickt och fyndigt uttänkta karnevalstillställningar, hvarvid vi mottogo skämtsamma adresser och hyllningar från fantastiskt utstyrda representanter af olika länders och tiders folk.

Under denna tid mottogos dagligen lyckönsknings-deputationer, adresser och helsningstelegram, bland andra från Sveriges riksdag, Norges storting, Norges och Finlands förnämsta städer, från studentkårerna i Upsala och Helsingsfors, från geografiska sällskapet i S:t Petersburg, från qvinnor i nordliga Ryssland (adressen åtföljdes af en vacker lagerkrans i silfver) m. m. Med ett ord, festerna i Stockholm bildade glanspunkten i det märkliga och i festernas historia ensamt stående triumftåg, som vi gjort från Japan till Stockholm. Äfven sedan expeditionen upplösts i Stockholm, och Vega den 9 maj afseglat till Karlskrona och Göteborg, der hon åter öfvertogs af det fångstbolag, som förut egt henne, upprepades festerna i dessa städer. De vidtogo å nyo, då Vega-utställningen den 7 juli högtidligen öppnades af Hans Maj:t konungen i en af kongl. slottets flyglar, samt då jag några månader derefter besökte Berlin, S:t Petersburg och mitt gamla kära fädernehem Finland.

Slutord.

Men jag kan ej trötta mina läsare med nya festförteckningar. Jag vill endast ännu en gång framföra mina kamraters och mina egna tacksägelser för all den hyllning och alla de ärebetygelser, som vi rönt så väl i främmande länder, som i den skandinaviska norden. Och till slut vill jag uttala min förhoppning, att det sätt, på hvilket underrättelsen om Vegas lyckliga färd mottagits i alla länder, måtte mana till nya fälttåg i forskningens tjenst, tills det sibiriska Ishafvets naturförhållanden blifvit fullständigt utredda, och tills de slöjor, som ännu hölja de ofantliga områdena af land och haf vid nord- och sydpolen, blifvit fullkomligt skingrade, tills menniskan ändtligen känner åtminstone hufvuddragen af hela den planet, som blifvit henne anvisad till boningsplats i verldsaltet.

Sist en hjertlig tack till mina följeslagare under Vegas färd: Vegas utmärkte befälhafvare Louis Palander, dess vetenskapsmän och officerare, dess underbefäl och manskap! Utan deras mod och den hängifvenhet de visat för den uppgift, som förelåg oss, skulle nordostpassagen kanske ännu vänta på sin lösning.

Innehåll

  Senast ändrat eller kontrollerat den 26 november 2007.

Hemsida
Nyheter
Galleri
Curriculum Vitae
Araguacema
Christofer
Kerstin Amanda

Rymd (eng)

Istider och växthusgaser
Historia
Tedas historia
Liber 1932-1999
Släktträd
Litteratur (eng)
Schack (eng)
Cykling
Sport
Webb-tips
Roliga citat (eng)
Kontakt