Danskarne eröfra Gotland 1676

Äfven detta år var den danska flottan förr färdig än den svenska. Redan i slutet af mars lättade amiralen Nils Juel ankar från Köpenhamns redd och styrde ut åt Östersjön. Hans flotta räknade öfver tjugu fartyg, af hvilka åtta voro linieskepp. Om bord voro femtonhundra landsoldater under befäl af öfversten Mårten Bartelsen. Vid blekingska kusten kommo två svenska krigsskepp i sigte. Genast vid åsynen af den danska flottan sattes de på grund af sina besättningar, hvilka, efter att hafva tändt eld på de samma, sökte rädda sig med båtarna i land. På det största fartyget, fregatten »Charitas», lyckades dock danskarne att släcka elden, hvarefter det togs såsom god pris. Derefter styrde Juel kosan till Gotland, hvars eröfring var hans förnämsta syftemål.

Nils JuelDen 28 april ankrade han med flottan utanför Klintehamn några mil söder om Visby. Guvernören på ön Gabriel Oxenstjerna, som af kustfolket fått veta, att åtskilliga af de danskes »kreijare och kapare» visade sig i farvattnet, hade ansträngt sig med all flit för att få det manskap, som utgjorde öns besättning, i ordning att möta en till äfventyrs skeende landstigning. När underrättelsen nu anlände, att den fiendtliga flottan ankrat utanför Klintehamn, skyndade han genast dit från Visby med allt sitt krigsfolk samt så mycken väpnad allmoge, som han lyckades samla. Men då han kom fram, var den till hamnens försvar anlagda skansen redan intagen af danskarne. Medan örlogsskeppen på det häftigaste beskjutit den samma, hade några hundra soldater och matroser gått i land och tagit den med storm. Oxenstjerna sökte fåfängt att återtaga skansen. Ehuru hans lilla skara kämpade ganska tappert, måste han till slut gifva vika för öfvermakten, sedan bönderna »lupit till skogs» och »åtskilliga personer så till häst som fot stupat».

Endast trettio år voro gångna sedan Gotland genom freden i Brömsebro skildes från danska kronan. Såsom förut är nämdt, voro också invånarne af själ och hjerta tillgifna sina förra herrar. Svenskarne sjelfva hade genom den höga tull, som de infört både på utgående och inkommande varor, gjort sitt välde allt annat än kärt, och öns invånare mottogo danskarne såsom befriare. När Oxenstjerna sökte genom sina sändebud uppbringa mera manskap till att göra fienden motstånd, vände derför alla ryggen till, »anställande sig svårare än fienden, så att ingen svensk snart var hos dem säker om lifvet. Han visste derför intet annat råd än att söka sin tillflykt till det fasta Visborg. Men icke heller dit kunde han få med sig några af landfolket. Han sökte då att öfvertala det krigsfolk, som lemnats qvar i staden, att följa sig till slottet, men hans utsände kastades i fängelse af borgerskapet, som satte musköterna för deras bröst och hotade att nedskjuta dem. Gotland hörde nu åter till de danske, hette det, och ingen ville längre synas vara svensk. — Dagen derpå, som var den 30 april, seglade danska flottan till Visby, medan öfverste Bartelsen med den landsatta styrkan tågade landvägen mot staden. Denne mötte snart några af de förnämste bland borgerskapet, hvilka öfverlemnade stadens nycklar. Nu egde alltså svenskarne endast slottet qvar. Men Visborg var icke längre samma fasta slott, som det varit under Severin Norrbys dagar. Murarna voro »så dåliga», skrifver kommendanten, »att de började af sig sjelfva falla ned». Af besättningsstyrkan, som var beräknad till 500 fotknektar och ett kompani dragoner, hade kommendanten Mikael Schultz blott 75 man under sitt befäl, deribland inräknade så väl blinde, lame som andra »bresthaftige».

När beskjutningen började vid fyratiden på aftonen, samtidigt från landsidan och från flottan, kunde derför utgången icke vara oviss. Emellertid värjde sig den tappra skaran till en början ganska manhaftigt. Hela natten fortgick striden. Slottets kanoner spelade så kraftigt mot de danska landtrupperna, att dessa måste med förlust draga sig tillbaka från den framskjutna ställning de intagit vid den s. k. Ladugården. Äfvenledes tillfogades flere af de danska skeppen icke ringa skada. Följande morgon, »vid det att natt och dag åtskildes», gingo de danska landtrupperna åter fram under slottet, men äfven nu mottogos de med sådan käckhet af besättningen, att de snart måste söka skydd »under backarna neder kring staden, med fördel och värn af stadens hus och murar». Under tiden hade likväl danska flottan, gynnad af det lugna vädret, varpat sig fram tätt under slottsmurarna och öppnade snart med sina grofva skeppskanoner en så häftig eld, att murarna genomborrades eller »nedbråkades» till grushögar. Tre af slottets kanoner sprungo sönder, och två af batterierna blefvo så hårdt »genomskjutna», att folket icke längre kunde härda ut på muren. Fienden fick härigenom tillfälle att i lugn och ro beskjuta portarna och gjorde sig i ordning att gå till storms. Nu kom en dansk trumpetare till kommendanten, med helsning att som fästningen redan var i hans våld, efter som han noggrant visste, att besättningen blott räknade 16 artillerikarlar för 37 stycken, så uppmanade han honom att genast dagtinga, i annat fall skulle han icke skona någon, hvarken till lif eller egendom. Sedan kommendanten rådgjort med sina officerare, beslöt han också att ingå på de föreslagna vilkoren och öfverlemnade slottet dagen efter, den 1 maj, mot vilkor att besättningen finge fritt färdas derifrån till Sverige. Oxenstjerna afbidade ej danskarnes intåg, utan flydde, åtföljd af befälhafvaren för krigsmakten på ön, kapten Malmanius, i en liten öppen båt till fasta landet. Kommendanten fängslades sedermera på Karl den elftes befallning och stäldes inför rätta.

Härmed var striden om Gotland för detta krig slut. Ön fick dansk styrelse, af hvilken invånarne kommo att röna mycken välvilja. Annat blef förhållandet med de få svenskar, som stannat qvar. Deras bostäder sköflades utan skonsamhet. Sålunda drefs superintendenten i Visby, Brodinus med sin sjuka hustru och sina små barn, ur sitt hus midt i kalla natten och fördes till Köpenhamn, der han sedan under lång tid vardt »omildt trakterad».

Nästa avsnitt ¦ Innehåll

  Senast ändrat eller kontrollerat den 10 februari 2005.

Hemsida
Nyheter
Galleri
Curriculum Vitae
Araguacema
Christofer
Kerstin Amanda

Rymd (eng)

Istider och växthusgaser
Historia
Tedas historia
Liber 1932-1999
Släktträd
Litteratur (eng)
Schack (eng)
Cykling
Sport
Webb-tips
Roliga citat (eng)
Kontakt