Förändrad karakter af konungens brefvexling

Med detta år antager konungens korrespondens till en del en annan karakter. De äldre vännerna synas der mera sällan; nya komma i stället, till hvilka språket är förtroligare. Det hörde till Gustaf III:s karakter att uppmuntra en sådan förtrolighet, i synnerhet hos dem, som utmärkte sig genom ett qvickt och behagligt umgänge, hvilket konungen älskade, emedan han sjelf deri var en mästare, och emedan hans naturliga öfverlägsenhet gjorde, att han i hvarje ögonblick kunde återtaga sin värdighet. I hans mångsidiga natur voro flere personer än en förenade. Också fans det flere vägar än en till hans ynnest, ej alla hedrande. Men ingen har underkufvat honom, och han var för en hvar en annan, utan att upphöra att vara sig sjelf. Snillet, literatören, artisten, den skicklige och böjlige embetsmannen, förslagsmakaren, den qvicke umgängesmannen, den låge gunstlingen och, för att i en så brokig samling ingen slags mask skulle fattas, ordensvurmen, mystikern, alkemisten hade hos honom sina ögonblick, sina stunder, sitt lilla inflytande och gälde i publiken för konungens vänner. Han hade många sådana, af många slag. Men konungen egde ingen, och af grundsats ingen.

Jag tillägger här följande drag ur Elis Schröderheims teckning af sin konungslige välgörare 177: »Gustaf var olika under olika omständigheter, som gjorde honom olika sig sjelf. Men store män vinna äfven af små fel, i jämförelse med deras dygder. Hans egenskaper hafva varit sällsynta och skulle varit det i hvad stånd som helst. Hans största olycka var att födas i ett rike, hvars tillgångar ej voro tillräckliga för hans stora vyer, i saknad hvaraf han kanske stundom tillskapade hvälfningar och händelser, hvilka han, med ett mera inskränkt begrepp om sin och rikets ära, kunnat undvika. — Hvilken regent har varit mera arbetsam! Hans snille omfattade alla ämnen. Han älskade att visa det, gaf order om affärer och supeer i samma ögonblick, älskade att datera sina författningar omkring verlden. Ett bönedagsplakat hade nära blifvit dateradt i Vatikanen, om han ej hört underdåniga föreställningar. Sina konseljer sysselsatte han sällan med andra än kuranta mål, hvarmed han icke besvärade sig enskildt. Qvinfolk styrde honom aldrig, favoriter sällan. — Konungen rådförde sig icke alltid med sina ministrar. Stundom stal han sig liksom undan deras uppmärksamhet. Ofta bruljerade han dem sjelf med hvarandra; i den öfvertygelse, att deras missämja tjente honom bättre än deras enighet. — Till kollegierna hade han ej mycket förtroende. Deraf den oändliga mängden af mindre nyttiga komiteer. Stundom sköttes de angelägnaste embeten af andra personer än deras innehafvare; och tillfällen hade kunnat uppgifvas, då fullmakten till tjensten skilde den utnämde från dess befattning. Hans statssekreterare ha samtliga erfarenhet deraf. — Ofta nytjade han samma person till alla möjliga förrättningar, äfven de mest främmande för dess yrke. Jag vågar påstå, att aldrig någon ensam i någon stund af hans lefnad egt hans hela förtroende.»

Nästa avsnitt ¦ Innehåll

  Senast ändrat eller kontrollerat den 3 april 2005.

Hemsida
Nyheter
Galleri
Curriculum Vitae
Araguacema
Christofer
Kerstin Amanda

Rymd (eng)

Istider och växthusgaser
Historia
Tedas historia
Liber 1932-1999
Släktträd
Litteratur (eng)
Schack (eng)
Cykling
Sport
Webb-tips
Roliga citat (eng)
Kontakt