1 Les moeurs et usages des Ostiackes par Jean Bernard Muller, Capitaine de dragon au service de la Suède, pendant sa captivité en Sibérie (Recueil de voiages au Nord. T. VIII, Amsterdam 1727, s. 389).
2 Jag sluter härtill af lagrens utseende från hafvet och af deras beskaffenhet på Waigatsch-öns och Novaja Semljas vestkust. Så vidt jag vet, har ingen geolog varit i land på denna del af ostkusten.
3 Någon gång torde man dock möta isberg i Kara-hafvets allra nordligaste del och vid Novaja Semljas nordostkust, dit de kunna drifva ned från Frans Josefs land eller från andra, längre norr ut belägna okända polarland.
4 I de flesta belletristiska berättelser om polarfärder spela kolossala isbergen en mycket framstående rol på författarnes teckningar så väl med ritstift som med, penna. Verkliga förhållandet är emellertid, att isberg i vida större mängd förekomma uti de haf, som årligen äro tillgängliga, än i dem der framfärden för polarfararens fartyg blifvit hämmad af ogenomträngliga ismassor. Om man för isbergens utbredning finge låna en term ur växtgeografien, så skulle man säga, att de äro mer boreala än polära isformer. Alla fiskare vid Newfoundland och de flesta kaptener på ångbåtarne mellan New York och Liverpool hafva någon gång sett verkliga isberg, men för de flesta nordostfarare är denna bildning okänd, oaktadt namnet isberg ofta i deras berättelser gifves åt glacier-isblock af något betydligare dimensioner. Detta sker dock på samma grund och med samma berättigande, som invånarne vid Petschora ansågo Bolschoj-Kamen för ett mycket högt berg. Men om ock några verkliga isberg aldrig bildas vid de på Spetsbergen och äfven på norra Novaja Semlja så vanliga isbräerna, så händer det dock ofta, att betydliga isklippor från dem nedfalla, hvilka åstadkomma en svallning, som kan blifva ytterligt farlig för fartyg i granskapet. En svallvåg, förorskad af ett från en glacier nedfallet isstycke, bröt sålunda den 23 alt. 13 juni 1619 masterna på ett i Belsound på Spetsbergen förankradt fartyg, spolade en kanon öfver bord, dödade tre man och sårade många fler (Purchas, III s. 734). Flere likartade äfventyr, om ock i mindre skala, kunde jag ur egen och fångstmännens erfarenhet anföra. Man undviker derför omsorgsfullt att ankra allt för nära tvärbranta glacierstupor.
5 Det torde vara tvifvel underkastadt, huruvida hela Kara-hafvet fullständigt tillfryser om vintern.
6 Redan 1771 fann en af Pallas' följeslagare, studenten Sujeff, flere stora alger i Kariska viken (Pallas, Reise. S:t Petersburg 1771-1776. III S. 34).
7 Bostäder afsedda för vistelse under så väl vintern som sommaren.
8 Den nordligaste fasta boningsplats, som för närvarande innehafves af européer, är den danska handelsplatsen Tasiusak på nordvestra Grönland, belägen vid 73° 24' n. br. Huru litet man t. o. m. i Ryssland känner om de forna bostäderna vid Jenisejs mynning synes af: Neueste Nachrichten über die nördlichste Gegend von Sibirien zwischen den Flüssen Pjässida und Chatanga in Fragen und Antworten abgefasst. Mit Einleitung und Anmerkungen vom Herausgeber (K. E. v. Baer und Gr. v. Helmersen, Beiträge zur Kenntniss des russischen Reiches. B. IV s. 269. S:t Petersburg 1841).
9 De här gjorda samlingarna hafva efter hemkomsten bestämts af dr Kjellman, som meddelat följande förteckning:
Saxifraga stellaris L. Aira cæspitosa L. » cernua L.
Hierochloa pauciflora R. Br. » rivularis L.
Eriophorum russeolum Fr. Cochlearia fenestrata R. Be. Stellaria humifusa Rottb. Carex salina Wg. Sagina nivalis Fr. Arctophila pendulina (L.est.) Ands. Luzula hyperborea R. Br. Catabrosa algida (Sol.) Fr. Dupontia Fisheri R. Br. 10 Dessa äro enligt dr Kjellmans bestämning följande:
Saxifraga cernua L. Arctophila pendulina (Læst.) And. » cæspitosa L.
Catabrosa algida (Sol.) Fr. Cochlearia fenestrata R. Br.
» concinna Th. Fr.
Draba alpina L. Dupontia Fisheri R. Br.
Ranunculus sulphurens Sol. Calamagrostis lapponica L. » nivalis L.
Carex salina Wg.
» pygmæus Wg.
» rigida Good.
» lapponicus L.
Eriophorum russeolum Fr.
» borealis Trauty.
Luzula arcuata Sm. f. hyperborea R. Br. Stellaria Edwardsii R. Br. Lloydia serotina (L.) Reichenb. Salix glauca L. 11 På kartorna i Linschotens förut anförda arbete, tryckt år 1601, och i Blavii Atlas Major (1665, T. I. s. 24 o. 25) kallas detta land »Nieu West Vrieslant» och »West Frisia Nova», namn som visserligen hafva prioritet i tryck, men dock ej kunna erhålla företräde framför invånarnes eget vackra namn.
12 Jemför N. Witsen, 1785, s. 902.
13 Wrangels Reise, Berlin 1839, s. 38.
14 Paul von Krusenstern. Skizzen aus seinem Seemannsleben. Hirschberg in Schlesien. Längre fram kommer jag att något utförligare redogöra för von Krusensterns tvenne resor i Kara-hafvet.
15 Deutsche Geogr. Blätter von Lindemann Namens d. Geogr. Gesellsch., Bremen. I. 1877. II. 1878. O. Finsch, Reise nach West-Sibirien im Jahre 1876. Berlin 1879. En litteraturförteckning finnes sammanstäld af Graf von Waldburg-Zeil, under titel: Litteratur-Nachweis für das Gebiet des unteren Ob.
16 Nordenskiöld, Redogörelse för en expedition till mynningen af Jenisej. och Sibirien år 1875. Bih. till Kongl. Vet,-Ak. Handl. Band 4 N:o 1, sid. 38-42.
17 Enskildheterna af denna öfvervintring anför jag dels efter muntliga meddelanden af Nummelin, dels efter Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning för den 20 och 21 nov. 1877. Den der förekommande första och, så vidt jag känner, enda utförligare berättelse om den här ifrågavarande färden, är med ledning af dagböckerna dikterad för tidningsredaktionen af Schwanenberg och Nummelin. Schwanenberg hade några dagar förut kommit till Göteborg med sitt i Jenisejsk byggda fartyg.
