1 Jemför »Redogörelse för en expedition till mynningen af Jenisej och Sibirien år 1875», s. 17 (Bihang till K. Vet. Akad. Handl. B. 4, N:o 1).

2 »Letter of Richard Finch to Sir Thomas Smith Governor; and to the rest of the Worshipful Companie of English Merchants, trading into Russia.» Purchas, III s. 534.

3 Herr Serebrenikoff skrifver samodin i st. f. samojed, hvilket senare namn han anser vara oriktigt. Samojed betyder nämligen »sjelfätare», då deremot samodin betecknar »en särskild», »en som icke kan förvexlas med någon annan», och alldenstund samojederna aldrig varit menniskoätare, gifver hr Serebrenikoff företräde åt det senare namnet, hvilket begagnas af ryssarne i Chabarowa och synes vara en ordagrann öfversättning af den benämning det samojediska folket gifver sig sjelft. Jag anser dock sannolikt, att den gamla från Herodot härstammande sagan om i norden boende menniskoätare (androphager), hvilken sedermera upptagits öfverallt i den geografiska medeltidslitteraturen, i förryskad form går igen i namnet »samojed». (Jemf. hvad som längre fram anföres ur Giles Fletchers berättelse.)

4 Detta namn, som egentligen betecknar en rå afbildning, har äfven öfvergått till svenskan; ordet »bulvan» är nämligen ett af de få ord vårt språk lånat af det ryska.

5 Enligt de ryska fångstmännens utsago; förmodligen har dock någon så uppsatt andlig man aldrig vågat sig så långt mot norden.

6 Förmodligen någonstädes på holmarne vid Waigatsch-ön.

7 En rysk fångstman, som gjort Stephen Burrough mångahanda tjenster.

8 »Treatise of Russia and the adjoining Regions written by Doctor Giles Fletcher Lord Ambassador from the late Queene, Everglorious Elizabeth, to Theodore then Emperour of Russia. A. D. 1588.» Purchas, III s. 413.

9 Ännu besynnerligare föreställning om samojederna, än den som framgår af detta träsnitt, får man af det sätt, på hvilket de omnämnas i berättelsen om den resa, som den italienske minoriten Joannes de Plano Carpini företog i Högasien åren 1245-47 såsom sändebud från påfven till de mongoliska hordernas mäktige herskare. I denna resebeskrifning säges det, att Chingis-kans son Occodai-kan, efter att hafva blifvit slagen af ungrarne och polackerne, vändt sig mot norden, besegrat Bascarti, d. v. s. stor-ungrarne, derpå sammanstött med Parositi — hvilka hade underbart små magar och munnar samt icke åto kött, utan endast kokade det och närde sig genom att inandas ångorna — och slutligen kommit till Samogedi, som lefde endast af jagt och hade hus och kläder af skinn, samt till ett land vid oceanen, der man fann vidunder med menniskokropp, oxfötter och hundansigten (Relation des Mongols ou Tartares par le frère Jean du Plan de Carpin, publ. par M. d'Avezac, Paris 1838, s. 281. Jemf. Ramusio, Delle navigationi e viaggi, II 1583, bl. 236). På ett annat ställe i samma arbete säges det: »Landet Comania har i norr, omedelbart efter Rossia, Mordvini och Bileri, d. v. s. stor-bulgarerna, Bascarti, d. v. s. stor-ungrarne, derpå Parositi och Samogedi, som sägas hafva hundansigten» (Relation des Mongols, s. 351. Ramusio II bl. 239).