1 Holländarne hade af gammalt tillstånd att årligen sända några fartyg till Nagasaki. Genom Perrys fördrag, undertecknadt den 31 mars 1854, öppnades Shimoda och Hakodate för amerikanerna. Slutligen blefvo genom nya fördrag med Förenta staterna och med åtskilliga europeiska makter hamnarne Kanagava (Jokohama), Nagasaki, Hakodate, Niigata, Hiogo och Osaka anvisade för handel med utländingarne.
2 I början förefaller det för en europe, som om alla japaneser hade ungefär samma utseende, men då man vant sig vid hudfärgen och de för rasen egendomliga dragen, synas japanesernas anletsdrag lika mångskiftande till form och själsuttryck som europeernas.
3 På slutet af elvahundratalet var denna nu obetydliga stad residens för Joritomo, shogunväldets grundläggare och ordnaren af det japanska feodalväsendet.
5 De japanska piporna äro numera så små, att några svåra följder af denna olägenhet vid tobaksrökning ej mer äro att befara. Förut begagnades långa och förmodligen tunga pipor. Borneos dayaks bruka ännu så tunga pipor, att de kunna användas som vapen.
6 Arbetet bär titeln: Tai-sei-hon-zo-mei-so (kort förteckning öfver europeiska växtnamn) af Ito-Keske, 1829, 3 vol.
7 Carl Peter Thunberg, född i Jönköping 1743, berömd för sina resor i södra Afrika, Japan m. m. och genom en mängd vigtiga vetenskapliga arbeten; slutligen professor i Upsala, död 1828. Engelbert Kämpfer, född i Westfalen 1651, var sekreterare vid den ambassad, som afgick från Sverige till Persien 1683. Kämpfer återvände dock ej med ambassaden, utan fortsatte sina resor i södra och östra delarne af Asien, deribland äfven till Japan, som af honom besöktes 1690-1692; han dog 1716. Kämpfers och Thunbergs arbeten, jemte det stora verk som monumentets uppresare, v. Siebold, utgifvit, utgöra de vigtigaste källorna för kännedomen om det Japan, som en gång var.
