Fotnoter till Vegas färd kring Asien - Kapitel 11

1 And. Hellant, Anmärkningar om en helt ovanlig köld i Torne (Vet.-akad. Handl. 1759 s. 314 och 1760 s. 312). I sist nämnda afhandling visar Hellant sjelf, att qvicksilfverpelaren i en starkt afkyld termometer för några ögonblick ytterligare sjunker, när kulan hastigt uppvärmes. Detta beror derpå, att glaset till följd af uppvärmningen utvidgas, innan värmen hinner meddela sig till qvicksilfret i kulan, och kan naturligtvis endast inträffa vid en temperatur öfver qvicksilfrets fryspunkt.

2 Att qvicksilfver kan stelna i köld, upptäcktes af åtskilliga akademici i S:t Petersburg d. 25 dec. 1759 och gjorde på sin tid ett ofantligt uppseende, emedan genom denna upptäckt åtskilliga fördomar utrotades, som kemisterna ärft från alkemisterna, och hvilka stödde sig på qvicksilfrets förmenta egenskap att vara på en gång en metall och en vätska.

3 Under marknaden söker den ryske presten göra proselyter; det lyckas honom ock medelst utdelande af tobak att förmå en eller annan att underkasta sig döpelseceremonien. Någon verklig omvändelse kan deremot knappast komma i fråga, redan på grund af skiljaktigheten i språk. Såsom exempel på huru härvid tillgår må anföras följande berättelse af Wrangel. Vid marknadsplatsen hade en ung tschuktsch blifvit öfvertalad att, mot erhållande af några skålpund tobak, låta döpa sig. Ceremonien började i närvaro af en mängd åskådare. Den nyomvände stod lugnt och temligen anständigt på sin plats, ända tills han skulle stiga ned i dopfunten, en stor trätina fyld med iskallt vatten. I detta skulle han enligt ryska dopritualen dyka ned tre gånger. Men dertill ville han på intet vilkor beqväma sig. Han skakade alvarligt på hufvudet och anförde en mängd motskäl, som ingen förstod. Efter långa förmaningar af tolken, hvarvid löfte om tobak förmodligen åter spelade hufvudrolen, gaf han ändtligen vika och sprang behjertadt ned i det iskalla vattnet, men hoppade strax, darrande af köld, upp igen ropande »min tobak, min tobak». Alla försök att få honom att förnya badet voro fruktlösa, ceremonien blef oafslutad och tschuktschen endast halfdöpt.

4 Äfven i Lappland betingas snösmältningen om våren i ej obetydlig mån af likartade förhållanden, d. v. s. af torra, varma vindar, som komma från fjellen. Härom har landshöfdingen i Norrbottens län H. A. Widmark meddelat mig följande intressanta bref:

»Huru varma än ostliga och sydliga vindar må vara i de närmast Kölen liggande delarne af svenska Lappland, förmå de ej nämnvärdt smälta de snömassor, som i dessa trakter falla under vintermånaderna. Deremot kommer hvarje år, så vidt åt lapparnes meddelanden kan egnas någon tillit, i slutet af april eller början af maj vestanfrån (d. v. s. från fjellen) en vind så hård och dertill så varm, att den på helt kort tid, 6 till 10 timmar, upplöser snömassorna, får dem att hopkrympa, befriar bergsidorna från snötäcket och förvandlar den snö, som ligger på isarne å de stora fjellsjöarna, i vatten. Sjelf har jag tvenne gånger varit ute på mätningar i fjellen, då sådan vind påkommit. Den ena gången var jag på Stora Lulevattnet i närheten af det s. k. Stora Sjöfallet. Natten hade varit kall, men dagen blef varm. Ännu kl. 1 e. m. var det vindstilla, men omedelbart derefter började den varma vestliga blåsten, och innan kl. 6 på aftonen var all snö på isen förvandlad till vatten, i hvilket vi gingo och vadade till knäna. Lapparne afvakta i allmänhet detta varma vestanväder, förr än de på vårarne draga till fjells. Först sedan det gått fram, finnes derstädes bete för renhjordarne.»

5 »La Recherches» öfvervintring år 1838-39 vid Bosekop i nordligaste Norge (69° 58' n. br.) räknar jag ej med, då den egde rum i en trakt, som året om bebos af hundratals europeer. Under denna expedition sågos synnerligen praktfulla norrsken, och de studier, som öfver dem anstäldes af Lottin, Bravais, Lilliehöök och Siljeström, bilda bland de vigtigaste bidrag till norrskenets kännedom vi ega, hvarjemte man har denna expeditions tecknare att tacka för synnerligen trogna och mästerligt utförda taflor öfver företeelsen.

6 Den vanliga ejdern (S. mollissima L.) saknas här eller är åtminstone mycket sällsynt.

7 Under 1861 års expedition, då vi i början af juni blefvo af is instängda vid Treurenberg-bay på Spetsbergen (79° 57' n. br.), togs den första blomman (Saxifraga oppositifolia L.) den 22 juni. Efter öfvervintringen 1872-73 sågo Palander och jag under vår slädfärd rundt om Nordostlandet den första blomman (samma Saxifraga-art) redan den 15 juni i bottnen af Wahlenberg-bay (79° 46' n. br.).

8 För fullständighetens skull skall jag här uppräkna äfven de växter, som dr Kjellman funnit vid Pitlekaj. De med * betecknade förekomma antingen sjelfva i Skandinavien eller representeras derstädes af mycket närstående former.

Leucanthemum arcticum (L.) DC.
  Artemisia arctica Less.
*
»
vulgaris L. f. Tilesii Ledeb.
  Cineraria frigida Richards.
*
»
palustris L. f. congesta Hook.
* Antennaria alpina (L.) R. Br. f. Friesiana Trautv.
* Petasites frigida.
* Saussurea alpina (L.) DC. f. angustifolia (DC.)
* Taraxacum officinale Web.
  Valeriana capitata Pall.
  Gentiana glauca Pall.
  Pedicularis sudetica Willd.
 
»
Langsdorffii Fisch.
 
»
lanata Willd. f. leiantha Trautv.
 
»
capitata Adams.
* Polemonium coeruleum L.
* Diapensia lapponica L.
* Armeria sibirica Turcz.
  Primula nivalis Pall. f. pygmæa Ledeb.
 
»
borealis Duby.
* Loiseleuria procumbens (L.) Desv.
* Ledum palustre L. f. decumbens Ait.
* Vaccinium vitis idæa L.
* Arctostaphylos alpina (L.) Spreng.
* Cassiope tetragona (L.) Don.
  Hedysarum obscurum L.
  Oxytropis nigrescens (Pall.) Fisch. f. pygmæa Cham.
 
»
species.?
* Rubus Chamæmorus L.
* Comarum palustre L.
* Polygonum viviparum L.
 
»
polymorphum L. f. frigida Cham.
  Rumex arcticus Trautv.
* Oxyria digyna (L.) Hill.
  Salix boganidensis Trautv. f. latifolia.
 
»
Chamissonis Anders.
 
»
arctica Pall.
 
»
cuneata Turcz.
*
»
reticulata L.
 
»
species ?
  Betula glandulosa Michx. f. rotundifolia Regel.
  Elymus mollis Trin.
* Festuca rubra L. f. arenaria Osb.
* Poa flexuosa Wg.
  Arctophila effusa J. Lge.
  Glyceria vilfoidea (Ands.) Th. Fr.
 
»
vaginata J. Lge. f. contracta J. Lge.
* Catabrosa algida (Sol.) Fr.
Potentilla fragiformis L. f. parviflora Trautv. f. villosa (Pall.)
* Sibbaldia procumbens L.
* Dryas octopetala L.
  Spiræa betulæfolia Pall. f. typica Maxim.
* Hippuris vulgaris L.
* Saxifraga stellaris L. f. comosa Poir.
 
»
punctata L.
*
»
cernua L.
*
»
rivularis L.
* Rhodiola rosea L.
* Empetrum nigrum L.
* Cardamine bellidifolia L.
  Cochlearia fenestrata R. Br. f. typica Malmgr. f. prostrata Malmgr.
  Ranunculus Pallasii Sehlecht.
*
»
nivalis L.
*
»
pygmæus Wg.
*
»
hyperboreus Rottb.
* Aconitum Napellus L. f. delphinifolia (Reichenb.)
  Claytonia acutifolia Willd.
* Wahlbergella apetala (L.) Fr.
* Stellaria longipes Goldie. f. humilis Fenzl.
*
»
humifusa Rottb.
  Cerastium maximum L.
*
»
alpinum L. f. hirsuta Koch.
* Halianthus peploides (L.) Fr.
  Alsine arctica (Stev.) Fenzl.
* Sagina nivalis (Lindbl.) Fr.
* Polygonum Bistorta L.
* Colpodium latifolium R. Br.
  Dupontia Fischeri R. Br.
* Trisetum subspicatum (L.) P. B.
* Aira cæspitosa L. f. borealis Trauty.
  Alopecurus alpinus Sm.
* Hierochloa alpina (Liljebl.) Roem. & Sch.
* Carex rariflora (Wg.) Sm.
*
»
aqvatilis f. epigejos Læst.
*
»
glareosa Wg.
*
»
lagopina Wg.
* Eriophorum angustifolium Roth.
*
»
vaginatum L.
*
»
russeolum Fr.
* Luzula parviflora (Ehrh.) Desv.
*
»
Wahlenbergii Rupr.
*
»
arcuata (Wg.) Sw. f. confusa Lindeb.
* Juncus biglumis L.
  Lloydia serotina (L.) Reichenb.

9 Redogörelse för den svenska polarexpeditionen år 1872-73. Bihang till Vet.-Akad. Handl. Bd. 2. N:r 18 s. 52.

10 J. R. Bellot, Journal d'un voyage aux mers polaires, Paris 1854, s. 177 o. 223.

11 Heckel und Kner, Die Süsswasserfische Oesterreichs. s. 295.

12 Äfven temligen långt söder ut i Skandinavien förekomma ställen med frusen jord, som under åratal ej upptinar. Sålunda skall man ej allenast i Egyptinkorpi mossar i Nurmis och Pjelis socknar uti Finland träffa granskog växande öfver lager eller »tufvor» af frusen sand, utan äfven på andra ställen i östra Finland finna lager af stubbar, rötter m. m. efter olika trädgenerationer, vexlande med lager af frusen mylla (enligt meddelande af agronomen Axel Asplund). Ett bidrag till upplysning om det sätt eller rättare ett af de sätt, hvarpå dylika bildningar uppkomma, lemnar det kända sakförhållande, att grufvor med vid dagöppning ännu så långt söder ut som i mellersta Sverige inom några år fyllas med en sammanhängande ismassa, om dagöppningen får stå öppen. Stänges denna, smälter åter isen, men dertill åtgå årtionden.

13 Redan Middendorff förmäler, att bottnen af Ochotska hafvet är frusen (Sibirische Reise, Bd 4: 1, s. 502).

  Senast ändrat eller kontrollerat den 18 november 2007.

Hemsida
Nyheter
Galleri
Curriculum Vitae
Araguacema
Christofer
Kerstin Amanda

Rymd (eng)

Istider och växthusgaser
Historia
Tedas historia
Liber 1932-1999
Släktträd
Litteratur (eng)
Schack (eng)
Cykling
Sport
Webb-tips
Roliga citat (eng)
Kontakt