Träffningen vid Strömstad 1677

Såsom nämdt är, hade Gyldenlöve i slutet af september 1676 gått tillbaka öfver norska gränsen och förlagt sina trupper i vinterqvarter. Vid underrättelsen om svenskarnes infall i Skåne hade han emellertid åter uppbrutit och i medlet af december gått öfver gränsen med en styrka af omkring 2,000 man, i afsigt att tvinga svenskarne till att draga någon del af sin styrka från södra delarna af landet. Men djup snö hade hindrat hans tåg. Snart kom underrättelsen om danskarnes nederlag vid Lund. Nu var det icke rådligt för honom att med så liten styrka fördjupa sig längre in i landet. Vid Töftedals kyrka på Dal mötte honom tre svenska sqvadroner. Sedan han drifvit dem på flykten och tagit några fångar och en fana, gick han derför tillbaka öfver gränsen. Endast en mindre styrka, som infallit i Bohuslän, fick stanna qvar på svenskt område för att försvara blockhuset vid Strömstad.

Emellertid hade öfversten Breitholtz, hvilken förde befälet i Bohuslän, fått befallning af rikskansleren att göra en rekognosering fram åt gränsen. Den 29 december 1676 hade han fått sina trupper samlade. Deras tillstånd var i högsta grad eländigt. Större delen voro nakna och barfotade. En del af hans dragoner, som kommit från Vermland, hade sålunda inga andra kläder än de »slarfvuta» skinnpelsar, som de för två år sedan fört med sig från sin hembygd. Deras befälhafvare hade nyss förut skrifvit, att de hvarken kunde göra tjenst vid vakt eller kommendering, och det var gifvet att de under den stränga köld, som var rådande, skulle sjukna och dö i stort antal. Men för att åtminstone uträtta något med sin lilla kår beslöt Breitholtz att söka bortdrifva norrmännen ur deras blockhus vid Strömstad. De första dagarna af januari 1677 tågade han dit med en del af sin styrka. Den 5 januari stod han framför blockhuset och uppmanade kommendanten på öfligt sätt att dagtinga. När denne vägrade göra det, lät han öppna elden. Denna hade dock icke varat många minuter, förr än norrmännen började fly allt hvad deras ben förmådde ur blockhuset. En skara på tjugu man, som styrde kosan utåt isen, nedhöggs genast af de svenska ryttarne. Nu lät Breitholtz röra trummorna och befalde sitt folk att storma. De i blockhuset qvarvarande norrmännen gjorde emellertid tecken, att de ville gifva sig, och nedlade vapen. De räknade endast 20 man. Af dem fingo svenskarne veta, att striden icke väl hade börjat, förr än en af deras korpraler ropat: »Fienden är för stark, vi kunna icke stå här länge», samt derpå hoppat öfver bröstvärnet af den rundt omkring liggande vallen. Flere soldater hade genast följt hans föredöme och kastat ifrån sig sina vapen. Fåfängt hade officerarne sökt återställa ordningen och lifva modet på de öfrige, och slutligen hade kommendanten nödgats att gifva vika och hissa den hvita flaggan till tecken att han ville dagtinga.

Sedan Breitholtz låtit antända blockhuset och sprängt vallarna i luften, återvände han med sitt folk till Uddevalla. Af de flyende norrmännen lyckades endast ett fåtal att uppnå sitt land, och här väntade dem ett mottagande, som de kanske minst väntat. De instäldes nämligen genast för krigsrätt och dömdes att kasta lott om lifvet. Sedan detta skett, vardt hvar tionde man hängd. De öfriga fingo nåd, men först sedan de sprungit nio gatlopp genom 400 man. Endast de nyutskrifne, af hvilka man ännu icke kunde fordra så mycket, sluppo med fyra gatlopp genom 100 man. Kommendanten vardt utstruken ur rullorna och förklarad ovärdig att till krigstjenst vidare nyttjas, derför att han ej förstått att göra sig åtlydd.

Nästa avsnitt ¦ Innehåll

  Senast ändrat eller kontrollerat den 17 februari 2005.

Hemsida
Nyheter
Galleri
Curriculum Vitae
Araguacema
Christofer
Kerstin Amanda

Rymd (eng)

Istider och växthusgaser
Historia
Tedas historia
Liber 1932-1999
Släktträd
Litteratur (eng)
Schack (eng)
Cykling
Sport
Webb-tips
Roliga citat (eng)
Kontakt