Såsom källor till slaget vid Lund har jag i främsta rummet användt Dahlbergs bref af den 9 dec. 1676 från Svenstrup, hvilket, så vidt jag förmår döma, är alltigenom tillförlitligt. Det finnes i samtida afskrift i Kongl. Krigsarkivet samt är aftryckt, ehuru felaktigt, i De la Gardieska arkivet och i Loenboms Handlingar till konung Karl XI:s historia. Äfven Nils Bjelkes tre bref af den 8, 14 och 20 dec, det sista tryckt i Loenboms Handlingar, de bägge andra befintliga uti afskrift i Riksarkivet (ett på franska) äro äfven goda och i hufvudsak tillförlitliga urkunder. Åtskilliga andra samtida bref, befintliga uti De la Gardieska m. fl. samlingar i Riksarkivet och i Krigsarkivet, hafva dessutom rådfrågats. Näst dessa källor hafva förlänats vittnesgiltighet åt de relationer, hvilka, såsom det synes, blefvo infordrade i slutet af 1680-talet, för att af Dahlberg användas vid författandet af den beskrifning öfver slaget vid Lund, som han 1690 på konungens anmodan utförde. Bland dessa relationer äro Fersens och Wachtmeisters upplysande; den förstnämdes i synnerhet om förtruppernas rörelser och högra flygelns strid, den sistnämdes om midtens och venstra flygelns strid samt andra striden. Hvad åter Dahlbergs relation af 1690 vidkommer, måste denna läsas med stor varsamhet, i trots af de rättelser af konungens egen hand, af hvilka den bär talrika spår. Sålunda innehåller den ingenting om den vigtiga för venstra flygeln så olycksbringande order, hvilken Dahlberg i brefvet af den 9 dec. säger sig hafva fått af konungen, om venstra flygelns formering på sidan om infanteriet o. s. v. Af Dahlbergs tillegnan till konungen (R. A.) synes det ock, som hade han saknat tillgång till sitt förenämda bref af den 9 dec, då han 1690 sammanskref den utförligare relationen.
Utom ofvannämda samtida källor har jag rådfrågat Spegels diarium, i handskrift befintligt i Riksarkivet och utgifvet från trycket af Gjörwell, Stockholm 1757. Äfvenså Clodts anteckningar, sådana de blifvit redigerade i Historisk tidskrift, 1883, samt den rikhaltiga samling rullor, förslag, kassaverifikationer m. m., som förvaras i Krigsarkivet. Vidkommande Clodts anteckningar äro de visserligen i många detaljer intressanta, men enligt min åsigt äro de långt ifrån alltid tillförlitliga samt bära i mycket spår af att vara författade, såsom de också lära vara, trettio år efter slaget.
Den till berättelsen hörande kartan är ritad af kaptenen O. Smith. Den är endast afsedd att tjena läsaren till en öfversigtskarta. Forskaren, som vill studera detaljerna, hänvisas till den särdeles upplysande karta, som finnes i V årgången af professor Weibulls Samlingar för de skånska landskapens historia. Wellingks stora karta, hvilken förvaras i Krigsarkivet och af många nyare historieskrif-vare blifvit lagd till grund för slagets beskrifning, är författad först 1721 och bär också alltigenom spår af att vara ett, lång tid efter slaget, utfördt sämre kompilationsarbete. Deremot finnes der en kopia af en karta, som kallas »Wachtmeisters», och hvilken synes närmare öfverenstämma med de verkliga förhållandena under slaget.
Vidkommande stridens utveckling till tid och rum eller med andra ord sjelfva grundstommen för en beskrifning af den samma, har jag grundat den på följande beräkningar: Dahlberg säger (brefvet af den 9 dec. 1676), att alla trupperna voro »ned vedh passet» kl. 4 f. m., och Bjelke (första brefvet), »att hela vår armé befann sig kl. 4 om morgonen vid ofvannämda stora Harie». Nyare författare hafva deremot uppgifvit ett annat klockslag. Carlson säger sålunda, att armén strax efter midnatten tågade öfver ån och kl. 2, då månen gick ned, satte sig i rörelse mot danskarnes läger. Mankell säger, att klockan var närmare 4 om morgonen, då trupperna kommit öfver ån. Hela uppfattningen om striden, om möjligheten att öfverraska fienden, om dennes vaksamhet o. s. v. beror likväl på det rätta bestämmandet af det klockslag, då svenska armén var färdig att rycka fram i full slagordning på södra sidan af Lödde-å. För min del nödgas jag gifva Dahlberg och Bjelke rätt, och detta af följande skäl. Venstra flygeln bröt sist upp ur svenska lägret. Dess marsch ned till passet kräfde en tid af omkring 1½ timme, men den kunde icke sätta sig i marsch, förrän högra flygeln brutit upp, och denna åter icke förr än infanteriet, hvilket gick först, brutit ur uppställningslinien och tågat så långt fram, att dess eftersta afdelning kommit förbi högra flygelns främsta afdelning. För att alla dess afdelningar skulle kl. 4 f. m. vara »ned vid passet» måste det tåga åstad kl. 2,30 f. m. Detta stämmer också fullkomligt öfverens med Bjelkes m. fl:s utsago, då han säger, att rytteriet fick sitta upp, då månen gick ned, emedan månens nedgång under Lunds horisont den 4/13 dec. 1676 skedde kl. 2,25 f. m. enligt de beräkningar, professorn vid generalstaben m. m. Rosén deröfver på min anhållan benäget anstält.
Öfvergången af Lödde-å tog 1½ timme i anspråk (Dahlberg). Först kl. 5,30 skulle alltså armén kunnat sätta sig i marsch från passet.
Det danska allarmet hördes af svenskarne, då deras främsta afdelningar voro (Dahlberg) i höjd med Stångby, (Bjelke) »gjort halfva vägen». Då hade de marscherat omkring 2,600 steg. Om tiden för den öfverläggning, som nu egde rum, tages i betraktande, torde man med någorlunda säkerhet kunna antaga, att klockan var omkring 7, då marschen ånyo anträddes. Till Lund hade têten ännu att gå omkring 6,800 steg, hvilken väglängd, då marschhastigheten, i anseende till de många gärdesgårdarna, ej torde kunna beräknas till mera än högst 100 steg i minuten, troligen kräfde omkring 45 minuter. Något efter kl. 8 f. m. skulle således förtrupperna varit framme vid väderqvarnen och en stund senare de främsta svenska sqvadronerna. Nu går solen upp öfver Lunds horisont den 4/13 dec. kl. 8,30 f m., hvadan, då alla källor öfverensstämma deruti att den första sammandrabbningen skedde just i sjelfva soluppgången, beräkningen af utgångstiderna äfven härigenom torde visa sig i det närmaste riktig.
Här nedan äro upptagna några forskningsdetaljer, m. m. till hvilka i texten hänvisats till tjenst för dem, som ytterligare vilja behandla det rika ämnet.
2 Dahlbergs bref d. 9 dec. Fersens relation, Bjelkes bref d. 8 och d. 20 dec.
3 Ernst Johan Lode var född 1637, blef ryttmästare vid lifregimentet 1674, öfverstelöjtnant vid skånska kavalleriet 1676, vid karelska kavalleriet s. å., öfverste och kommendant på Kalmar slott 1691. Han dog 1700. En brorsons sonson till honom var »gamle Lode», välbekant från Fänrik Ståls sägner.
4 Om denne man hafva inga upplysningar kunnat vinnas. Hans namn stafvas någon gång Rolfshaussen eller Rolfshusen.
7 Kassaverifikation i K. K. A. Spegels diarium m. fl.
8 Bjelkes bref d. 8 och 20 dec. Clodts anteckningar.
11 Dahlbergs bref d. 9 dec. Fersens relation: »wirdt auss Versehend oder mit Fleiss daselbst dass Lager, oder die Heuser in den Brandt gestechet».
12 Spegels diarium. Vaupell V 142.
14 Fersens relation m. fl. svenska källor uppgifva 50 ryttare.
15 Uti »Relation om den Victorie o. s. v.» (R. A.) omtalas äfven Meerheims rekognosering, men der säges att den skett »emoth kl.10», alltså något tidigare.
17 Ibidem.
18 Fersens relation. Bjelkes bref d. 8 dec.
Samtalet kan vara nöjsamt nog. Huruvida det i verkligheten så tillgått är emellertid en annan fråga. Clodts berättelse bär alltigenom prägeln af att hafva blifvit inhemtad lång tid efteråt genom flere mellanhänder. Sålunda säger han, att general Ascheberg skulle hafva gifvit befallning om att aflossa två kanoner, som ännu icke blifvit bortförda, i afsigt att göra fienden så mycket säkrare. Han förvexlar dervid general Ascheberg med hans son öfverstelöjtnanten. För öfrigt var icke någon af generalerna Arensdorf närvarande.
I Bjelkes bref d. 8 dec. står blott, att fiendens officerare »myckne gasconader förbrachte».
21 Fersens relation. »Wie aber Mehrheimb zu riick komt macht er (..?..) alle sicher dass er larm gemacht und es nichts auf sich hette, setzet sich zu gesoff».
Bjelkes bref d. 8 dec.
22 Bjelkes bref d. 14 dec. Spegels bref till Lindschöld d. 9 dec. Bref från Markery (Markaryd) d. 13 dec. (R. A.) m. fl.
23 Ibidem.
Fersen säger dock i sin relation, att danska venstra flygeln var »in Bereitschaft». Han kämpade visserligen på svenska sidan, men då han efter slaget kom att tillbringa en lång tid i Danmark, der han säger sig hafva fått höra åtskilligt om det samma af danska officerare, torde hans uppgift icke sakna allt värde. Det förefaller äfven af andra omständigheter, som hade general Sandberg gjorts till syndabock för högre befälhafvare.
25 Såsom det hvarje afton brukades. Presterna förrättade bönen i tur hos konungen, att döma af Bjelkes lefvernesbeskrifning.
27 Clodt säger i sina anteckningar, att konungen vid detta tillfälle äfven utfärdat befallning, först till infanteriet och derefter till rytteriet, huru de skulle fäkta. Utom det orimliga uti, att konungen skulle midt i natten börjat undervisa sin trupp, synes äfven af en annan omständighet att uppgiften måtte vara falsk. Kavalleriet fick nämligen redan den 23 november sin instruktion (Krigsarkivet). Konungen torde derför hafva inskränkt sitt tal till några korta förmaningar, måhända späckade med en och annan hänvisning till hvad som var befaldt. Rörande sjelfva stridssättet, för hvilket Clodt låter konungen redogöra i sitt tal till gardet, torde detta i hufvudsak vara af antecknaren riktigt återgifvet.
Om kavaleriets stridssätt nämner denne intet. En redogörelse för det samma torde derför kanske icke sakna intresse, synnerligen som man ofta får läsa underliga berättelser om »chocer» och »kapplöpningar», utförda i slaget vid Lund. Ofvannämda instruktion för svenska kavaleriet af den 23 november 1676 (K. Krigsarkivet), hvilken är egenhändigt undertecknad af general Ascheberg (så vidt jag vet den äldsta i sitt slag man känner), består af en inledning och åtta paragrafer. I inledningen lemnas skäl för instruktionens utfärdande. Det heter deri bland annat: »Kann skie En och annan Commendeur eller Officerare af någon Esquadron finnas kann som icke hafwer Een rätt grundelig effter rettelse, huru och på hwad wijss han sigh emoot sin fiende förholla, then samma angripa, refoussera och förföllia bör» o. s. v. Den första paragrafen anbefaller besigtning å karbin och pistol före hvarje strid, på det att vapnen måtte vara »parfaite» och »färdiga». Den andra gör officerarne uppmärksamma på vigten af att hålla sqvadronerna väl slutna, samt påbjuder till den ändan, att ingen ryttare får lemna ledet än mindre blifva efter i marschen. Den tredje framhåller vigten af att luckorna noga hållas, på det att andra träffens sqvadroner (»reserven») måtte »få fri mark och genomgång». Den fjerde afhandlar sjelfva striden: då sqvadronen marscherar till träffning, heter det, böra officerarne flitigt påminna manskapet 1:0) om deras eds och »tropligtsskyldighet», 2:0) dem ett godt och behjertadt mod intala, gifvande dem till förnimmande, att de för deras allernådigste konung och herre samt fäderneslandet och deras eget lif såsom ärligt folk fäkta skola. När de sedan komma fienden så nära, att de kunna se hans hvitöga, få de icke understå sig att skjuta först eller gifva fyr, utan måste de först hålla salvan ut och sedan i Guds namn göra sitt bästa och med all gevalt tränga in i fiendens sqvadroner.
När en sqvadron, heter det vidare i femte paragrafen, träffar med en af fiendens och kastar denna tillbaka, måste han väl sluten något förfölja, ty han kan vänta sig att strax derpå stöta mot fiendens reserv (bakre träffen). Den andra pistolen får derför dessförinnan icke afskjutas. Skulle en sqvadron kastas tillbaka, drager han sig genom bakre träffens luckor och laddar på nytt. I sjunde och åttonde paragraferna förbjudas slutligen ryttare vid lifsstraff att lemna sqvadronen, eller olofligt nedstiga af hästen för att visitera de döde. Den dermed anträffas må af officern nedskjutas. Ser man fienden helt och hållet slagen ur fältet, må det tillåtas några ryttare vid hvarje sqvadron att förfölja honom. Löjtnanten och qvartermästaren, som rida bakom sqvadronen, skola tillse att mellersta och eftersta ledet väl ansluta.
28 Historiska märkvärdigheter IV, Stockh. 1768. Ett mycket vanligt soldatuttryck. Förekommer på flere ställen i »Simplicius Simplicissimus» och i andra dylika berättelser.
30 I Clodts anteckningar uppgifves, att konungen skulle vid detta tillfälle hafva utdelat lösen. Detta strider dock mot Dahlbergs bref d. 9 dec. (m. fl. berättelser), deri säges att lösen först utdelades vid sjelfva passet. Fälttecknet åter var förmodligen anbefaldt i lägret, emedan halm der fans att tillgå.
31 Enligt professorns vid Generalstaben Roséns beräkning gick månen ned den 4/14 december under Lunds horisont kl. 2,25 f. m.
Clodts anteckningar: »Han (konungen) lät derför i möjligaste största tysthet, ungefärligen vid midnattsstunden först artilleriet och derpå infanteriet göra begynnelsen till uppbrottet.»
Relation om slaget vid Lund, tryckt i De la Gardieska arkivet.
Bjelkes bref, d. 8, 14 och 20 dec. I det af d. 8 säges: »Så snart nu Månaden nedergången war satt heela Cavallerie opp, Artolleriet sambt Infanteriet hade redan Marscherat till Stora Harje».
32 Dahlbergs bref d. 9 dec. Bjelkes bref d. 20 dec.
34 I Dahlbergs bref d. 9 dec. säges, att armén stod uppstäld på 5 kolonner, men i såväl Fersens relation som Bjelkes tre bref uppgifves antalet till 6. Men dessa räkna förmodligen infanteriet och artilleriet såsom hvardera en kolonn.
Vidkommande arméns styrka har jag efter rullorna sökt kontrollera Dahlbergs uppgift (Bataljordningen i K. Krigsarkivet) och tyckt mig finna antalet, 6,340 man, något för ringa, till och med om dermed menas endast manskap i ledet. Med befälet torde det hafva stigit till närmare 8,000 man.
»Relation om slaget vid Lund» (De la Gardieska arkivet) säger: »Efter midnatten tog Svenska Arméen sin marsch öfver ån ¼ mil från St. Harrie, först Artilleriet, sedan högra och så vänstra flygelen». Denna ordning gäller emellertid endast marschen ur lägret. Äfven Spegel i sitt »Diarium» låter öfvergången ske successivt, först högra flygeln, så infanteriet, så artilleriet och sist venstra flygeln. Men hans beskrifning åter synes afse frammarschen på andra sidan ån.
36 Bjelkes bref d. 8, 14 och 20 dec.
37 Bjelkes bref d. 20 dec. Dahlbergs bref d. 9 dec: öfvergången skedde »innom halfannan timme».
I ett bref från Markaryd d. 13 dec. (R. A.), som uppgifves vara grundadt på ett bref från Spegel till Lindschöld d. 9 dec., dateradt Skältorp, säges också: att »hans Maij:tt .... kom med heela arméen den 4 hujus wäl öfwer och en tijma för dager fienden i sitt läger tämmelig säker anträffat, alldenstund (här kommer historien om de danskes dryckeslag).
Fersen säger i sin relation: »innerhalb eine Stundh alle über den Strom».
39 Fersens relation: »es gaben ihre Königl: Maij:tt aber mir gantz und gar keinerley ordre was ich thun, oder wohin ich gehen solte».
41 Clodts anteckningar. Troligen hade dock detta skett tidigare.
42 Bjelkes bref d. 8, 14 och 20 dec. Dahlbergs bref d. 9 dec. Förslag i R. A. och K. A.
44 Bjelkes bref d. 8, 14 och 20 dec. Fersens relation.
46 Bjelkes bref d. 8 dec. »War snart sagdt halfwa wägen mellan passet (d. v. s. Lödde å), då dagzranden begyntes att sees».
Bjelkes bref d. 14 dec: »Dabord ils firent tirer trois coups pour donner l'allarme».
Bjelkes bref d. 20 dec: »Uti lysningen blefwo oss fiendens wakter först warse, då wi hade gjort halfwa wägen», (d. v. s. då de voro strax söder om Stångby) »då strax utur dess läger sköts Danska Lösen till Allarm-Skott».
50 Vaupell V 143 och Fersens relation. Fersen säger sig hafva fått sina underrättelser om danskarnes åtgöranden under slaget af deras officerare under sin fångenskap i Danmark.
51 I den relation om slaget, som finnes tryckt i De la Gardieska arkivet står: »På det Lund och Malmö måtte vara de Swenska på ryggen och de af höjden hafva fördel, togo de därefter sin marche».
52 Bjelkes bref d. 8 dec. »Fiendens Armée syntes så snart marchera (som) larmskotten hördes».
Bjelkes bref d. 20 dec. »Wi nästan tillika hörde Lösen och sågo hans Armée begynna marchera».
53 Clodts anteckningar: »Med förundran fick man också förnimma på huru kort tid och med hvad stor ordning allting der (i danska lägret) gjordes redo till uppbrott».
Bjelkes bref d. 8 och 20 dec.
Sedan fick man veta att orsaken kanske snarare var den befallning, som utgått till alla trupper att vara redo till generalmönstring följande morgon. Af det föregående är emellertid den verkliga orsaken känd. Sandbergs flygel hade redan länge suttit till häst då larmskotten aflossades.
Spegels bref till Lindschöld d. 9 dec. Bref från Markaryd d. 13 dec. (R. A.).
55 Ibid.
56 Ibid.
57 Dahlbergs bref d. 9 dec; Vaupell V 144.
58 Bjelke säger i sitt bref d. 20 dec: att de ville »beflita sig om att intaga den lilla backen, som du wet ligger rätt wid wäggarne på Lunden», (d. v. s. vinna honom till flankstöd).
59 Bjelkes bref d. 20 dec. Han anser, att danska armén helt säkert blifvit »Suprenerat», om icke de många stenmurarne varit, som hindrat svenskarnes marsch.
60 Bjelke säger i brefvet d. 8 dec. att danskarnes förtrupper voro starkare, men i brefvet den 20 dec. att de voro lika starka som de svenska.
I Relation om slaget vid Lund (De la Gardieska arkivet) säges, att danskarnes förtrupper voro dubbelt så starka som de svenska.
Spegels diarium säger att danska förtrupperna voro »mycket starkare» än de svenska.
Clodt säger att »de syntes dubbelt så starka».
61 Bjelkes bref d. 8 dec: »Syntes .... närmare att kunna intaga åfwansagde höjdh».
63 Fersen säger om Aschebergs inblandning, att den var »ganz und gar unnöthig» och »kein geringes Fehler».
65 Ibid.
66 Ibid.
67 Bjelkes bref d. 8 dec: »hwarföre blefwe hans Maij:tz Drabanter att dubler Sepas (ses pas) beordrade oh gå Budbergz Dragoner forby».
Clodt säger, såsom vanligt mindre exakt, att konungen såg huru förtrupperna veko och förde i egen hög person till undsättning sina drabanter och garde du corps till häst. »Garde du corps» och »drabanter» voro endast olika benämningar, äfvenså »gardet till häst», på samma afdelning.
68 Bjelkes bref d. 8 dec. »snart sagdt uthj ett moment».
71 Bjelkes bref d. 8, 14 och 20 dec. Brockenhusen skrifves äfven »Brockenhuus».
73 Dahlberg säger i brefvet af d. 9 dec. att »Combattne begyntes aldraförst om morgonen kl. 9», men synes mena högra flygelns strid och icke förtruppens. I Relation om slaget vid Lund (De la Gardieska arkivet) står: »Uti Solens uppgång» (8,30 f. m.) »kommo förtrupperna i hop med hvarandra. I Bjelkes bref d. 8 dec. står: »wid Solens uppgång.....hade bägge arméerna hvarandra uti fullt sigte» och tillägger längre fram, att striden mellan förtruppen »begyntes altså kl. emellan 8 och 9».
I Spegels diarium heter det: »Emellertid wid Solen war upgången begynte wåra Drabanter . . . samt hela wår högre Flygel til at fäkta med fiendens wänstra».
I Relation om den victorie etc (R. A.) står om samma sak: »wår Armée anmarcherade således at förtropperne moth Solens upgång stode widh Lundh».
Clodt säger: »dock redan före Solens uppgång dessa båda flyglar nästan på en gång stötte emot hvarandra».
74 Dahlbergs bref d. 9 dec. Denna uppgift är af stor betydelse i fråga om venstra flygelns strid. I det synnerligt slarfvigt aftryckta brefvet i De la Gardieska arkivet står: »Men som wår wänstre flygell ifrån den högre mycket war eloignerat och fienden syntes willia oss den attaquera och afskiära, ty befalte Hans M:tt mig i största hast bringa Gen. Lieutt. dhe ordre att han sig bredewidh infanteriet och på dess vänstra hand således skulle framdraga, att han både infanteriet kunde betäckia så ock wara den högre flygelen om så mycket närmare». I Loenboms Handlingar, (der brefvet äfven finnes aftryckt) står »bringa Gen. Lieut. Fersen de ordres, at han etc». Men Fersen hade intet med venstra flygeln att skaffa och fans för öfrigt i konungens omedelbara närhet. Ej heller nämner han sjelf det minsta om någon sådan order. Det kunde derför icke gerna vara fråga om någon annan generallöjtnant än Galle, hvilken såsom nämdt är var denna flygels befälhafvare. Så långt var jag kommen i min forskning, då jag fann i K. Krigsarkivet en äldre afskrift af Dahlbergs bref, i hvilken ganska riktigt också står: »bringa Gen. Lieut. Gallen etc». Afskriftens ålder synes vara från tiden af slaget vid Lund. Samma beteckning för »och», eller »oh», förekommer i den samma som i afskriften af Bjelkes bref i R. A., m. m.
I Wachtmeisters relation nämnes äfven om en order, som kommit venstra flygeln tillhanda att »beteckia Infanteriet».
76 Bjelkes bref d. 8 dec: »på een slätt högd».
77 Ibid.
78 Ibid.
79 Bjelke låter Fägersköld stupa i ett andra anfall. Andra källor känna emellertid icke till mer än ett enda anfall, innan reserven kom fram.
81 Bjelkes bref d. 8 och 20 dec.
82 Bjelkes bref d. 8, 14 och 20 dec.
84 Fersens relation och Bjelkes bref d. 8, 14 och 20 dec.
85 Fersens relation; »einen continuerlischen Anpacken und Todtschiessen».
86 Kanhända tidigare, såsom Bjelkes bref d. 8 dec. synes antyda.
87 Bjelkes bref d. 8, 20 dec. Fersens relation m. fl.
88 Bjelkes bref d. 8, 14 och 20 dec.
89 Bjelkes bref d. 8 dec: »Drabanterne giordt merveille».
90 Bjelkes bref d. 8, 14 och 20 dec. Aschebergs lefvernesbeskrifhing af Lagerbring m. fl.
91 Bjelkes bref d. 8, 14 och 20 dec. Spegels diarium. Dahlbergs bref d. 9 dec.
93 Ibid.
94 Denna sqvadron uteglömmes af Bjelke i brefvet af den 20 dec, hvarför han också endast får 9 sqvadroner.
96 I Dahlbergs bref af d. 9 dec, tryckt i Loenboms Handlingar, står: »Hans Maj:t trängde altså widare på fienden med sitt Drabante-Garde och Lifregemente, gamla Adelsfanan, drifwandes dem ifrån det ena rummet till det andra». I samma bref, tryckt i De la Gardieska arkivet, står i stället för: »drifwandes dem», »kom swärdh drifuandes dhem». Uti den samtida afskriften i K. K. A. står emellertid riktigt: gamla Adelsfanan »och Ramswertz Regemente drifvandes dem».
97 Bjelkes bref d. 20 dec. Konungens häst träffades »uti denna poursuiten», d. v. s. sedan danskarne jagats »alt combattant in uti sitt läger» och måste derifrån begifva sig »alldeles på flykten».
98 Bjelkes bref d. 8, 14 och 20 dec.
102 Fersens relation, Clodts anteckningar, Bjelkes bref d. 8 och 20 dec.
103 Bjelkes bref d. 8 och 20 dec.
[104 saknas]
105 Bjelke uppgifver, att denne vardt sårad redan under den första striden.
107 Bjelkes bref d. 8 och 20 dec., Fersens relation m. fl.
110 Bjelkes bref d. 8 och 20 dec.
111 Bjelkes bref d. 8 dec. »Hijt», säger han, »hafwer iag med mina Ögon sedt och wet alt wara så passerat».
112 Bjelkes bref d. 20 dec: »recta up åt Lunden».
114 Bjelkes bref d 8 och 20 dec.
116 Bjelkes bref d. 20 dec: »half mil ifrån Lunden».
117 Bjelkes lefvernesbeskrifning på franska (R. A.).
Dahlbergs bref d. 9 dec. Bjelke anser, att det var hans (Bjelkes) råd, som allena bestämde beslutet.
118 Dahlbergs bref d. 9 dec. Öfverste Fritz Wachtmeisters relation. (R. A.).
119 Bjelkes bref d. 20 dec: »och som du ser» (var den högra flygeln) »närmare at gå à la charge än resten, som först 1 ½ därefter kommo därtill». Om högra flygeln (icke förtrupperna) gjorde sitt första anfall omkring kl. 9, var alltså klockan omkring ½ 11 då midten började träffa med fienden. I Bjelkes franska bref d. 14 dec. står visserligen en »demye heure après», men detta är synbarligen ett öfversättningsfel.
120 Dahlbergs bataljuppställningar (K. K. A.). Kartor och förslag i K. K. A.
Tredje raden nedifrån står: Bengt Ribbing med vesterbottningarne, läs: Zacharias Ribbing med Norrlands tremänningar (från Jämtland, Medelpad och Ångermanland, kanske också Vesterbotten).
122 Wachtmeisters relation, Clodts anteckningar m. fl.
123 Wachtmeisters relation, Clodts anteckningar m. fl.
125 Wachtmeisters relation, Clodts anteckningar.
126 Han var gift och torde således hafva varit äldre än 20 år, som Fryxell uppgifver.
127 Relation om victorien vid Lund (R. A.).
128 Wachtmeisters relation, Clodts anteckningar m. fl.
129 Wachtmeisters relation, Clodts anteckningar, Relation om victorien vid Lund (R. A.) m. fl.
130 Dahlbergs bref d. 9 dec; Wachtmeisters relation: »Under fotfolkets strid råkade venstra flygeln i ett mycket skarpt combat».
132 Bjelkes bref d. 14 dec. »Outre cela il y avait eu quelques escadrons enemys, qui s'estoient ralliés å Marcheret (Vallkärret, Vallkärra) et qui marchoient pour la couper par derriére».
133 Bjelkes bref d. 14 dec. »Ce qui l'avoit obligé de changer le front et de partager son monde».
134 Bref från Markaryd i De la Gardieska samlingen i R. A.
135 Ibid.
136 I Bjelkes bref d. 8 dec. Kassaverifikationer i K. A.
137 Wachtmeisters relation uppgifver 5 sqvadroner utom Burghausens, således utom de fyra Vestgötasqvadronerna ännu en, förmodligen af Mellins.
138 Brefvet från Markaryd, i De la Gardieska samlingen (R. A.). Wachtmeisters relation.
139 Bjelkes bref d. 8 dec; Wachtmeisters relation, m. fl. Bland dem som stupade under denna strid var kornetten Leonard Hästesko, hvars sonsons son afrättades på Ladugårdslandstorg i Stockholm 115 år senare för förrädiska stämplingar.
142 Bjelkes bref d. 8 och 20 dec. m. fl. Lettres inédites des Feuquières, par E. Gallois.
143 Bjelkes bref d. 8 dec. »Der wår högre flygell först begynte slaget». Dahlbergs ritningar. (K. Bibl.). Bjelkes bref d. 20 dec. m. fl.
144 Clodts anteckningar, Spegels diarium.
147 Clodt säger, att han såg huru fiendens trupper drefvos genom staden Lund, hvilket dock förefaller besynnerligt, då staden låg i svenskarnes rygg.
Bjelke skrifver om denna striden i brefvet d. 8 Dec: »äntelig är då wår högra flygell, som widh denne Battaillen aff wår wänstre flygell (är) worden formerat, aldeles pousserat å nyo, men wårt Infanterie serdeles Gardiet gjordt merveille, men Omsijder har lijkwähl alt måst reiterera sig och intaga avantageusa Orter under Staden».
149 Wachtmeisters relation, Clodts anteckningar.
151 Wachtmeisters relation m. fl.
152 Bjelkes lefvernesbeskrifning på franska angifver dessa truppers ställning »au dela du vilage (Vallkärra) environ mille pas». Detta afstånd synes dock för litet, då det mellan Vallkärra och Lund är 5,400 steg. Uti sitt första bref säger Bjelke endast: »Då wij kommo in mot Staden, funno wij een heel Battaille formerat». Dahlberg säger i sin relation till Banér: finnandes Kongl. Maj:t »wår wänstra flygel jämte Infanteriet en combattant med fienden i Action hardt när invid Lund».
153 Bjelkes bref af d. 8 december.
154 Dahlbergs relation till Banér.
157 Bjelkes bref d. 8 och d. 20 dec.
159 Bjelkes bref d. 8 och 20 dec.
160 Bjelkes lefvernesbeskrifning på franska. Enligt Dahlbergs relation af 1690 skulle Ascheberg varit en af dem, som åtföljde konungen, då han slog sig igenom danskarne, således icke dessförinnan vara bortsänd.
161 Bjelkes lefvernesbeskrifning på franska.
162 Ibid: »Le couche du soleil qui n' estoit pas une quardheure au de sus de l'horisont».
167 Bjelkes bref d. 20 dec. »Fiendens irresolution, som förorsakade honom at göra halte, gaf oss icke allenast tid at avancera til den terrain, som Hans Maj:t mer än någon annan judicerade avantageux, utan och gaf resten af wår Armée under Lunden at judicera af fiendens hastiga changement, at honom något inquietera måtte . . . .».
168 Bjelkes lefvernesbeskrifning på franska.
169 Ibid.
170 Bjelkes bref d. 20 dec. »Fienden avancerade in på oss i god ordres, wi också fot för fot, wiljandes intet gerna quittera den goda terrain wi woro uppå».
171 Bjelkes bref d. 20 dec: »Fienden som hetsigare war at avancera, blef ändteligen utaf 2 högar obligerad at separera sig och öpna sig, hwilken mouvement wi observerade och så i akt togo, at wi just i detta momentet gingo à la charge»; samt längre fram i brefvet: »denna lilla kauteuren». Bjelkes bref d. 14 dec. på franska. Här säges sammaledes om danskarne att de »furent obligés par deux hauteurs de s'ouvrir et de se separer» samt längre fram, der »denna lilla hauteuren».
Bjelkes bref d. 14 dec. på franska. Här säges sammaledes om danskarne att de »furent obligés par deux hauteurs de s'ouvrir et de se separer», samt längre fram, der »denna lilla hauteuren» är öfversatt med »desd. hauteurs», alltså i pluralis. Nu angifva emellertid kartorna ingen annan hög i närheten än Sliparhögen, hvilken också hittills ansetts hafva varit det nämda hindret.
175 Ibid.
176 Bjelkes lefvernesbeskrifning på franska säger, att det var Drakes sqvadroner; alla andra källor tala deremot om Budbergs. Drake hade blott en sqvadron. Hans andra var qvar vid Lödde å.
177 Bjelkes bref d. 8, 14 och 20 dec.
178 Bjelkes bref d. 8 och 14 dec.
179 Bjelkes bref d. 8 dec. »hälst sedan Infanteriet hade något skarpt handterat Oss».
180 Bjelkes bref d. 8 dec: Fiendens avantage war att hans högra flygell soutinerade honom sidsta gången (d. v. s. då Bjelke gjorde sitt anfall).
181 Bjelkes lefvernesbeskrifning på franska.
183 Ibid. och i brefvet d. 20 dec.
184 Ibid. Hatten förvaras på Skokloster.
185 Bjelkes bref d. 20 dec. »Wi hade fått en högd in och en stor stenmur, som betäckte wår wänstra sida. Fronten af oss bägge war så changerad, at wi wände nu bägge wår Flanc åt Staden».
Bjelkes bref d. 8 dec. (af) »mine 5 Esqvadroner giorde man een, ty Ryttarne kunde inga luckor observera».
186 Bjelkes bref d. 8 dec. »Wij sågo ännu ingen hielp, budbergz Dragoner som här kommo igien, drogo af (för?) än de kommo så när att de kunde skiuta».
187 Bjelkes lefvernesbeskrifning på franska. »Il s'aperçut de loin à sa gauche d'une ligne de cavallerie qui venait à toute (hâte) ce qui 1'embarrasa au commencement, les voyant venir à sa gauche au lieu qu'il croyait le secour devoir venir de Lunden». Kungen synes alltså med sina 2 sqvadroner hafva tagit en omväg öfver Bredgatas fälads mark, (se Weibulls karta) öfverskridit bäcken norr om Möllevång för att anfalla danskarnes högra flank. Denna episod kan emellertid endast blifva sannolik, icke verkligt bevisad, då det blott är i Bjelkes lefvernesbeskrifning som den omtalas, hvilken, såsom kändt, är författad mer än tjugu år efter slaget.
188 Bjelkes lefvernesbeskrifning på franska: »Ce fust dans ce tems qu'il revint avec ses deux éscadrons et reprenoit sa droitte il s'aperçut de loin .........venir de Lunden, qui estoit allors a sa droitte, mais s'estant avancé sur une petite colline au milieu entre les ennemis et les siens il reconnut d'abord le Roy par le cheval nommé Brillant qu'il montoit ......»
Bjelkes bref d. 8 dec. »Infanteriet hade något skarpt handterat Oss, då blefwo wij warse Hans Maj:tt som satt på Brillant......hvilken kom medh wår wänstre flygell till baka, såsom (ock) medh Branhoffz Regemente».
Bjelkes bref d. 20 dec: »Wi hade fått en högd in och en stor stenmur ......Här blifwer jag warse Hans Maj:t på sin hwita Häst à la tête de deux Escadrons».
Att de 2 sqvadronerna voro af Baranofs regemente framgår äfven af en liten teckning bland Dahlbergs utkast i Riksarkivet.
189 Bjelkes bref d. 20 dec. Att sqvadronerna voro de nämda synes af en anteckning på en af de i förra punkten nämda utkasten.
190 Bjelkes lefvernesbeskrifning på franska.
191 Dahlbergs relation af 1690, rättad af konungen, är lagd till grund för berättelsen om konungens lyckade genombrytning af danska slagordningen. De deltogo båda i densamma, och deras utsago må derför ega giltighet. Hvarken i Aschebergs egenhändiga lefvernesbeskrifning på tyska eller i den som Lagerbring författat nämnes om, att Ascheberg åtföljt konungen.
192 Bjelkes lefvernesbeskrifning.
193 Bjelkes bref d. 8 och 20 dec.
194 Afbildningar af tagna danska fanor. K. K. A.
195 Bjelkes lefvernesbeskrifning på franska.
196 Bjelkes bref d. 8 och 20 dec.
197 Bjelkes bref d. 8 och 20 dec. Bjelkes lefvernesbeskrifning på franska.
198 Bjelkes bref d. 8 och 20 dec. Bjelkes lefvernesbeskrifning på franska. Dahlbergs relation d. 9 dec. Clodts anteckningar.
199 Clodts anteckningar. Bjelkes bref d. 20 dec.: »så at de intet skulle komma oss förbi öfwer passet», d. v. s. öfver Lödde å, som i den tidens föreställning var ett pass.
201 Relation om slaget vid Lund i De la Gardieska arkivet.
202 Dahlberg skrifver i sin relation af år 1690 att »en stark dimba inföll att man fienden näppeligen mera se kunde». Bjelke skrifver i sin lefvernesbeskrifning på franska: »Le Roy ordonna son armé de marcher à Lunden, ce qu'il fit au clair de la lune et par la lueur de la neige qui contribuoit beaucoup a luy faire observer son ordre aussy bien qu'elle luy avoit servi à se renger la nuit précédente».
203 Spegels diarium. Lösen sköts till ledning för vilsekomne.
205 Weibull, Samlingar V sid. 70.
206 Spegels diarium. Dahlbergs relation af år 1690. Den predikan, som Fryxell låter Spegel hålla i månskenet inför trupperna, och hvars innehåll han återgifver, finnes icke omtalad i någon samtida berättelse. Den är också af alla nyare forskare betviflad. Uppränningen synes vara lånad ur Clodts reflexioner.
207 Bjelkes lefvernesbeskrifning på franska. Häraf synes att Karl den elfte förrättat sin aftonbön inomhus. Detta hade han också gjort i fråga om morgonbönen.
208 I Bjelkes lefvernesbeskrifningpå franska heter det, att Bjelke efter supén skulle af konungen förlänats med sin aflidne svärfaders grefskap. Detta upprepas af Fryxell och andra. Sondén, i sitt arbete om Nils Bjelke och svenska kavalleriet, bevisar emellertid, att denna uppgift är oriktig, samt att Nils Bjelke aldrig fick något grefskap, utan den 17maj l679 jämte farbrodern, riksskattmästaren, endast försäkringsbref på att "framdeles uti grefveståndet blifva upphöjd».
209 Bjelkes bref d. 20 dec. Spegels diarium.
211 Spegels diarium. Clodts anteckningar.
212 Spegels diarium. Avis från Skåne. (R. A.).
213 Huru stora voro förlusterna i slaget vid Lund? Den högsta siffran för de samma uppgifver Rühs (Svea Rikes historia, V sid. 279), då han säger att 10,000 man betäckte valplatsen. Äfven Fryxell kommer nästan lika högt, då han säger att omkring 9,900 döda lågo på fältet. Carlson uppgifver förlusterna efter Dahlbergs relationer af 1690 till 8,357 döde. Mankell antager äfven samma siffra för god, men håller före, att i den samma bör inräknas »en icke obetydlig del af de sårade, hvilka af brist på skötsel och omvårdnad under den kalla vinternatten fröso ihjäl eller fingo kallbrand i såren, ty annars», säger han, skulle missförhållandet mellan döde och sårade blifva alltför stort; vanligtvis räknar man en död på tvenne sårade, och äfven om de dödades antal var större än annars, tillfölje af blodbladet på danska fotfolket, så blefve missförhållandet dock påtagligt». Danska författare bestrida väl icke denna stora förlustsiffra, men vilja med den samma bevisa, att svenska hären var vida större vid stridens början än som uppgifvits af svenska författare. De komma till denna slutsats genom följande räkning. Den danska härens styrka efter slaget uppgick till 5,000 man (I Bjelkes bref på franska den 14 dec. anses dock, att danskarne icke kunnat rädda ur slaget mer än 2,500 hästar och 400 fotsoldater). Vid början af det samma räknade den, såsom nämdt är, omkring 11,000 man; alltså var dess förlust 6,000 man, eller om fångarne frånräknas, omkring 4,700 man i döde och sårade. Om man nu räknar ända till en död på hvarje sårad, skulle de döde på danska sidan endast uppgå till omkring 2,350 man och alltså de döde på svenska sidan till (8,357— 2,350) omkring 6,000 man, eller hela den styrka, med hvilken denna armé började slaget, hvilket ju är orimligt.
Vid en granskning af källorna finner man emellertid, att den höga siffran måste vara mindre trovärdig. Enligt de förslag och rullor, som äro i behåll för de olika svenska regementena, finner man också, att gardet, på en styrka af omkring 600 man utom befäl, förlorade i döde endast 2 officerare och 86 man, samt i sårade 5 officerare och 87 man (von Hastfers förslag i K. K. A.). Budbergs finnar förlorade 41 man i döde. Mellins finnar under hela tiden från sin ankomst till Skåne och till april 1677 endast 148 man o. s. v. Vid lifregementet, som gått till striden med 530 man, kunde efter den samma endast 367 sitta till häst. Öfverlefvande sårade i ledet utgjorde 143. Huru många af dessa som kunde sitta till häst kan icke synas af förslagen (Bjelkes bref d. 9 dec. Kassaräkenskaper öfver utbetaldt traktamente. K. K. A.). Söker man med ledning af dessa siffror att approximera sig till samfälda förlusten för svenska armén, kommer man till det resultat, att dess summa för både döde och sårade icke gerna kan öfverstiga 3,000 man eller omkring 37 procent af den stridande styrkan, hvilket i allt fall är rätt ansenligt. Hvad jag här ofvan anfört styrkes än ytterligare genom de första uppgifterna om slaget. I Dahlbergs bref af den 9 dec. från Svenstorp angifves förlusten till »wedh pass 2,000 döde på beggie sidor». I ett bref från Markaryd den 13 dec. 1676, grundadt på uppgifter från Spegel till Lindschöld (R. A.), angifves antalet döde på platsen såväl svenskar som danskar till 4,000. En relation från Malmö af den 23 dec. 1676 uppskattar den svenska förlusten till 2,000 man underofficerare och soldater. Aschebergs egenhändiga lefvernesbeskrifning, på tyska (i manuskript i Göteborgs elementarläroverk, afskrift i K. K. A.), upptager den svenska förlusten till 3,000 man. I ett annat bref från Markaryd af den 14 dec. i De la Gardieska samlingen i Riksarkivet, heter det: »På platzen ähr så af wåre som fienden öf:r 4,000 Dödhe». I Bjelkes bref på franska den 14 dec. uppgifves förlusten af döde och sårade på svenska sidan till »1,000 tout au plus». I den elfte tomen af Theatrum Europeum, tryckt sex år efter slaget, upptages svenska förlusten underofficerare och soldater endast till 800—1,000.
Hvad som ytterligare förringar trovärdigheten af den uppgift, enligt hvilken förlusterna ensamt i döde skulle hafva nått den ofantliga siffran af 8,357 man, är sjelfva källan, ur hvilken den synes vara hemtad. Uti konceptet till den berättelse om slaget vid Lund, hvilken Dahlberg på konungens befallning författade omkring år 1690, och hvilken konungen med egen hand rättade, heter det nämligen om striden vid Lund: »uti hvilken efter inkombna Förslag 8,892 menniskor af begge Parterna på Fältet äre döde beliggiande och begrafne». Denna siffra är ändrad till 8,357. På ett löst pappersark har Dahlberg antecknat orsaken till ändringen: »efter brefven och aviserna uthur Stockholm aff den 11 april 1677 Ähre på Wahlstaden wed Lundh och der omkring begrafne wordne som ähre blefne 8,357 menniskor». En Stockholms avis för den 11 april 1677 är också bilagd, i hvilken siffran ganska riktigt förekommer i en notis från Skåne. Detta ledde mig att efterforska i Spegels diarium, då ofta hans bref synas hafva legat till grund för dylika notiser, och jag fann deri för den 30 januari följande yttrande: "fick man weta at på walplatsen för Lund och på marken ther omkring woro begrafne öfver 8,000 döde, hvilket Bönderne som ther med hade att beställa hade betygat för landshöfdingen Leyonschöld».
Deremot har jag icke lyckats finna något nämdt i nämde landshöfdings brefvexling. Tager man Spegels uppgift för god, skulle det sålunda varit böndemas räkneskicklighet, som åstadkommit de »inkomna förslag» hvilka varit ursprunget till den hittills gängse föreställningen om den ofantliga dödssiffra, hvilken gjort slaget vid Lund till ett af de allra blodigaste slag i verldshistorien.
214 Ett kort bref om slaget från Markaryd den 14 dec. i De la Gardieska samlingen (R. A.) Spegels diarium. Relation om slaget, tryckt i De la Gardieska arkivet. Relation om Dhen härliga victorie .... under Lund . .. Stockholm, tryckt hos Wankijff. m. fl.
215 Bjelkes bref den 8 dec. 1676 i De la Gardieska samlingen (R. A.) »De danske hafva icke tagit fler fångar än 50 à 70, som de fått i första anfallet, deribland 15 finnar (som) skjötos ihjäl på torget i Landskrona, emedan de (danskarne) ej ville gifva några finnar pardon».
Öfversten Budberg blef i slaget vid Lunden »utplundrad och fången» (Kassaräkningar i K. A.).
216 Handlingar i Riksarkivet och i Krigsarkivet.
217 Fersens relation. Bjelkes bref d. 20 dec. uppgifver att han tagits till fånga af maj. Schwanwedels kommando, hvilket kringränt Malmö men nu drog sig tillbaka till danska armén.
218 Theatrum Europeum säger, att kulan hade gått igenom håret.
221 Uti Fryxells berättelser uppgifves, att det nedgjordes till sista man, samt att nästan allt befälet vid det samma utgjordes af Burghausens fränder. Källan hvarur han hemtat denna uppgift är förmodligen Clodts anteckningar. Der heter det nämligen, mycket rörande, om öfverste Burghausen, att »han låg med åtskilliga söner och svärsöner på samma ställe och nästan med dem i en hög. I ett hus och en familj, och det inom en timme hade, då de flesta af dem voro gifta, så många blifvit enkor och faderlösa». Ehuru Clodt säger sig hafva åtföljt konungen, då denne, dagen efter slaget, gjorde sin vandring öfver slagfältet och då blef åsyna vittne till den sorgliga synen, måste jag likväl äfven i detta fall tvifla på hans trovärdighet. Enligt regementets rullor dödades eller sårades blott en officer vid Burghausens regemente utom öfversten, som bar detta namn. De öfriga namnen äro värda nog åminnelse för att här nämnas. Öfverstelöjlnant Löschern von Herzfeldt, major Grotenfelt, kaptener Johan von Burghausen, Alexander Mellin, Jakob Sitting, Leonard Hästesko; kapten-löjtnant Arvid Willman, löjtnanterna Gunnar Bäck, Jakob Sax; fänrikarne Konrad von Vegesack, Aron Klöfversköld, Erik Surman, Salomon Tomasson, Henrik Klick och Jakob Bagge. Af dessa uppgifvas Löschern, Grotenfelt, Vegesack, Tomasson, Klick och Bagge såsom sårade, de öfriga såsom döda. Bland dessa senare fans det emellertid en qvar i lifvet nämligen just öfverste Burghausens son Johan, hvilken stupade först 42 år senare vid Liesna. Utom med denne var måhända öfverste Burghausen slägt med en till. Men detta är också allt hvad en noggrann efterforskning gifver vid handen, och jag har derför nödgats låta det tragiska elementet i berättelsen något jämka åt sig. En löjtnant Anders von Burghausen, återkom visserligen i början af 1677 från danska fångenskapen. Men när han blifvit fången, finnes dock icke antecknadt. Han står i allt fall icke upptagen i regementets rullor för tiden af slaget vid Lund.
222 Bjelkes bref d. 8 dec. Till råga på hans olycka måste den tappre von Poll några dagar efter slaget föras dödssjuk till Malmö.
223 Kassaräkningar i riksarkivet.
225 Bjelkes bref d. 8 dec. m. fl.
226 Relation om victorien vid Lund; Handskrifven förteckning i krigsarkivet. Fryxells berättelser uppgifva, att konungens af Danmark »silfvervagn», d. v. s. vagnen med hans bordssilfver, äfven skulle hafva eröfrats af svenskarne. I Sten Jacobsens berättelse heter det deremot, att Kristian, då han, sent om qvällen anlände till Landskrona, utsände ett ströfparti till Svenstorp, för att om möjligt rädda silfret, hvilket äfven lyckades. »Att de läto det öfriga stå orubbadt kan hafva berott», säger en annan författare, som anför Sten Jacobsens berättelse, »på den skyndsamhet, som måste iakttagas, måhända äfven på svårigheten den tiden att hastigt få eld». Nu förhåller det sig emellertid sålunda med denna historia, att svenskarne visserligen togo äfven danske konungers »silfvervagn», då de under förföljandet af danska venstra flygeln skonade lägret vid Svenstorp. Det var nämligen den vagn, på hvilken lifregementets ryttare lade den sårade Fersen. Såsom förut är nämdt, råkade emellertid denne under vägen till Malmö ut för ett danskt ströfparti, hvilket gjorde honom till fånge och som dervid upptäckte den dyrbara klenod som användes till fortskaffningsmedel. Äfven om danskarne haft aldrig så goda elddon, hade de förmodligen icke kunnat rädda någon mer vagn, emedan dessa voro antagligen qvar i lägret eller lågo bland isstyckena i Lödde-å (Fersens relation. Kassaräkningar i K. K. A.).
En annan uppgift af Fryxell, hvilken sedan återkommer hos de fleste yngre författare, att »Baranoffs nyvärfvade» finska ryttarne skulle uppfört sig fegt under striden, motsäges af den verifikation, undertecknad af konungens egen hand, hvilken tillerkänner dem belöning för de fanor och standar, som de tagit. Troligen voro de lika litet fega som de voro »nyvärfvade». Orsaken till att de blifvit så förbisedda och att de icke heller af samtiden hedrades för de stora antal segertecken de eröfrat, var förmodligen en helt annan. I Theatrum Euro-peum gjordes jag först uppmärksam på den samma. Der står nämligen om de eröfrade fanorna och ståndaren, hvilkas antal uppgifves till endast 40. »Es würden aber derselben noch mehr gewesen seyn, wann nicht die Finnen alle die so in ihre Hände kommen, zerrissen, und zu Halssttüchern gebraucht hatten». I slutet af Bjelkes bref på franska d. 14 dec. fann jag äfven samma notis: »Ce nombre (af fanor och standar) seroit mesme plus grand», säger han, »si les Finnois avoient eu soin de garder ceux qui sont tombés entre leurs mains, et qu'ils ne les eussent pas déchirés pour s'en servir pour des cravates». Uppgiften har visat sig vara fullt riktig. Konungen hade mycken möda att förmå finnarne att inlemna de tagna fanorna och standaren, hvilket oaktadt de stora belöningarna icke skedde förr än fram i maj månad 1677 (Kassaverifikationer i K. K. A.).
230 Afbildningar af troféer i K. A.
231 Samling af förordningar i K. A.
232 Bjelkes bref d. 8 dec. »Min Olycka är så stor, att Erik Ingwaldsons standard är bortkommit, hvilket mig mycket Chagrinerar att Regementet skulle nu första gången under mig mista sitt standard».
Konungen uppgifver förlusten endast till 13, nämligen: lifregementet 2 standar, vestgötarne 1, Burghausens regemente 6 och Baranoffs 4. Han räknar 6 för Burghausens regemente. Der torde dock ej hafva funnits fler än 4.
Theatrum Europeum uppgifver de från svenskarne tagna fanorna och standaren till 20; nämligen två hvita af lifregementets, två blå af ett finskt (Bland de finska rytteriregementena fans intet som hade blåa standar.) regemente, ett gult af Drakes adelsfana, ett annat gult af Wellingks regemente, två gröna af öfverste Mellins regemente, två blå af öfverste Gyntersbergs regemente. En gul och en svart af Aschebergs, och slutligen en af okändt regemente. Dessutom två dragonstandar och nio fanor af fotfolkets.
234 Bjelkes bref d. 8 dec. m. fl.
»Monga prætenderar mehr det någon hafver gjort», fortsätter Bjelke i brefvet af d. 8 dec. sedan han uppräknat några namn, »hvilket iag lembnar till hvars och ens omdömme, men ledsampt är det alt ännu intet annat än merveille af deras Conduite och bravour. Hvar och een hafver giordt (så mycket iag hafver hördt) hwadh dee hafva kunnat, men att somblige wille tillägna sig och sin esperit alt, det är ledsampt.»
Man kunde vänta att bland dessa namn finna äfven den gamle Per Hjertas. Men den enda samtida anteckning jag funnit om honom är i Bjelkes första bref om slaget, hvari det heter: »Pehr Hierta har lagdt mycket slätt berömb in så wäl som Regementet». Brefvet har jag emellertid endast sett i afskrift (Riksarkivet), och då betydelsen af Bjelkes yttrande hufvudsakligen hvilar på det enda ordet »slätt», torde uppgiften icke tillräknas full giltighet. Sant är väl, att vestgötarne vid fiendens anfall mot venstra flygeln först af alla råkade i oordning och att chefen för hela flygeln, generalen Galle stupade framför en af deras sqvadroner. Men a andra sidan undfå, utom Per Hjerta sjelf, flere af hans officerare särskildt månadstraktamente i gratifikation af konungen för visad tapperhet under slaget och hans major Jonas Kempenfelt dessutom särskildt 100 daler s. m., hvilket ju tyder på en hård och ärlig strid. Berättelsen om Per Hjertas uppträdande mot konungens oförvägenhet och att han skulle hafva räddat dennes lif, hvilket Fryxell säger sig hafva svårt att passa in i berättelsen, återfinnes icke i någon af de samtida relationerna. Jag har funnit den först omtalad uti en liten berättelse i Giörwells samlingar från midten af förra århundradet. Den är föga trovärdig, ty Hjerta sårades redan vid stridens början, då han, såsom bekant är, stred på venstra flygeln långt skild från konungen, och sedan nämnes han icke, så vidt jag vet, under stridens gång af någon samtida. Af hans officerare sårades majoren Jonas Kempenfelt, ryttmästarne Lars Hjerta, Björn Dreffensköld och Lars Fägersköld, kapten-löjtnanten Bengt Hjerta och löjtnanterna Hans Hjerta och Per Nilsson, samt dessutom en underofficer och 4 korpraler.
Räkenskapshandlingar i K. A.
