1 Sägnen om bonddottern och konungen erinrar om S:t Brigittas råd vid ett tillfälle till konung Magnus.
2 Se sid. IX. Anm. af bibliotekarien m. m. D:r C. G. Styffe.
3 Se afd. VIII, Testamenten (slutet).
4 Vid senaste restaurationen äro dock å gafveln bak orgeln 1 malteser- och 1 katarinakors öfvermålade. Köpings-Postens Red.
5 Det kan möjligen vara en ränna för bommen. Jfr dock Kap. VIII, Munkminnen.
6 Om stadskyrkan se vidare Del. II: XI och XIII.
7 Om kyrkans rätta läge se VII, S:t Nikolai kyrka.
8 Striden vid Uppboga färja 1469 torde rätteligen höra till landskapet Dalarne, hvarest ända till 1640 var färja vid Uppbo eller Oppbo öfver den förenade Dalälfven i Skedvi socken. Jämför Styffes bidrag III: CCXXVII, där tiden också utsattes till början af 1470.
9 Anders Raulson borde rätteligen kallas Anders Ragvaldson, som skref sig till Valstad och var häradshöfding, ej lagman, i Åkerbo härad. Skand. und. Unionstiden, s. 252.
Not 10 = not 9.
11 Nils Sture dog 1494. Tibell har i riddarlängden satt d. 1503, hvilket betyder, att Nils Sture i något dokument af detta år funnits nämnd såsom afliden.
12 Hvarje kyrka hade i Arboga ett gille, S:t Olof, S:t Niklas, Helgands- och Vårfrugillet. Det senare måste, liksom de andra, ha varit förenadt med en kyrka, som måste vara landskyrkan.
13 Förebilden för dylika s. k. hallkyrkor med lika höga skepp under en taktäckning återfinnes i klostrens kapitelsalar. Jakob, Die Kunst in der Kirche (pag. 6).
14 Två stenar invid Frötuna-kapellet kallas »Knubbs kyrka».
15 Timmestocken måste ha stått söder om kyrkan, där sålunda kyrkogården legat.
16 1453 omtalas Jöns Lang, fogden af Köttholmen.
17 Enligt stadslagen skulle 4 borgmästare och 24 rådmän finnas i hvar stad, hvaraf hälften eller 2 borgmästare och 12 rådmän skulle sitta hvart år (konungabalken 11 kap.). Kämnärerna med stadsskrifvaren, eller andra 2 rådmän, uppburo konungens ingälder och redovisade dem för fogde och borgmästare (ibid. 18 kap.). Pålagd skatt utdrefs i Arboga af särskildt utsedde »skottmän». Stadsskrifvaren tyckes ha varit med bland dem. 1 protokoll heter det: »vi skulle gå om staden att utmeta min herre konungens skatt», eller »vi skulle gå och panta efter skatten». Fogden såg till att lagen efterlefdes i detta fall liksom i andra. Likaså Nils Sture (se pag. 53).
18 Troligtvis menas det Hufvudskär, som ligger i hafsbandet af skärgården, s. om Stockholm.
19 Gård, som var arfgods, fick ej bortskänkas eller försäljas, utan att närmaste arfvingen blifvit satt i tillfälle att lösa densamma. Därför var i lag stadgadt, att tre uppbud af dylik egendom skulle göras. Lagstiftarens afsikt hade varit att förebygga donationer till kyrkor och kloster, till rätta arfvingarnas förfång.
20 Ett och annat lustigt tillägg till det vanliga formuläret göres dock. En borgare, som köpt en gård, får intyg på att ingen, hvarken »lekt eller lärd», kan utdrifva honom ur gården. I andra fall heter det: ingen »hvarken drukken eller odrukken».
21 Nikolaus var köpmännens, skepparnes och källornas skyddspatron. Hans dyrkan infördes af hanseaterna.
22 Icke alltid sammanföllo skrå och gille med hvarandra. I sådant fall sammanslöto sig flera skrån i ett och samma gille.
23 Belägen på samma plats, som den nuvarande. En äldre bro har gått öfver ån vid S:t Olofs kyrka (se pag. 8).
24 Under 1600-talet kallas en gård i södra stadsdelens västra (!) utkant Göksholms-tomten.
25 Denna omtvistade ladstaden låg »i västra södra hörnet vid gården östan stora bron», se Lohman pag. 49. Öster om Rawids gård (ursprungligen 2) låg Bengts i Säbo. Denna gård ägdes 1471, 72 af Matts gullsmed och köptes 1488 af Abraham Christiernson.
26 Förmodligen fru Ebba Lejonhufvud, dotter af Erik Karlson Vase (se pag. 46), änka efter den i Stockholms blodbad aflifvade Erik Abrahamson (se ofvan pag. 64) och moder till Gustaf Vasas gemål Margareta Lejonhufvud.
27 Troligen söder om det ännu kvarstående Helgandshuset (rådstun). År 1473 omtalas en gatubod på torget sunnan hörnboden, liggande vid Klostergatan.
28 De hus, hvari rådhusrätt hölls, då rådstun af en eller annan anledning ej begagnades, voro: Mikels å Bakka (1453), Jöns Storbjörnsons stuga (1458), Lambrekts stuga (1458, 1460, 1461), Sven Jönsons stuga 1473, Jap Karlsons stuga 1484.
29 Kakubergens läge synes ha blifvit glömdt under tidernas lopp. Lohman förlägger Kakuberget sunnan ån. En gränd nordan torget heter dock än i dag Kakubergsgränd. I en odaterad skrifvelse från landshöfdingeämbetet (från senare hälften af 1600-talet), hvari stadens skyndsamma reglering befalles, talas om Kakubergsdiket sunnan ån. Detta måste vara misstag.
30 Olof Torbjörsons gård kom sedan till Peder Laurenson i Linde. Denne sålde 1465 gården till Ingeval Torstenson, som i sin tur 1472 sålde den till Anders Raulson.
31 Gift med Abraham Christiernson Lejonhufvud till Ellholmen.
32 Lämningar af grunden efter det gamla Ekeberg finnas kvar, och sägner från den Lejonhufvudska tiden, särskildt Margaretas och Gustaf Vasas tid, skola ännu lefva.
33 Uppgiften har oförfattaren hämtat ur Stjernmans »Svea och Göta höfdingedöme». Åke Hansson var dock i stället (enl. Bibliotekarien m. m. D:r C. G. Styffe) af släkten Tott.
34 Detta år slåss han vid benkistan. En person pekar på dess krucifix och säger: »Ser du den mannen där står? Gör för den död och pina han tålde och gif mig din vänskap». Följden blef slagsmål.
35 Kar med ekbark ha nyss (början på 1890-talet) funnits vid gräfning i d:r Vettergrens gård.
36 Magnus säges hafva lefvat sin lyckligaste tid i Arboga i följe sin sköna gemål, Blanche af Namur, och S:ta Brigitta. Äfven hon, helgonet, fick en gång röna arbogaölets verkan, då en oförsynt sälle förolämpade henne här. Brigitta förlät honom, säges det, emedan hon tänkte på sin himmelska krona.
37 De många eldsvådorna i staden (1458, 1480, 1481, 1482, 1483, 1484, 1485, 1496, 1513, 1514 nämnas dylika, ehuru årtalen troligen angifva en något senare tid än själfva branden) blefvo likaså för mången en välkommen anledning att undandraga sig sina förpliktelser. Utom de ofvannämnda omtalas såsom allmänna borgerliga plikter »forskjut, vardh ok vaka».
39 Staffan Olson och Matts Pederson voro borgmästare.
Not 40 = not 39.
41 I Strengnäs domkyrka hvilar Sten Sture den äldres stoft. Måhända är det hans porträtt, som å Arboga landtkyrkas altartafla bär S:t Olofs namn. Den ridderliga hållningen, riksbaneret med 3 kronor, samt något sjukligt i blicken, kunde väcka tanken därpå.
42 En bland folket gängse profetia om Långängarna vid Västerås torde räkna anor från dominikanernas tid. (S:t Ursulas kapell).
43 Då Jöns Japson tager bestyr med gårdförsäljning för Eskilstuna klosters räkning, ligger det nära till hands att tänka på något samband mellan Helgandshuset (med Korskapellet) och Johanniterna. Traditionen har ledt Helgandshuset i Arboga från Franciskanerna. Under 1400-talets senare hälft var det dock skildt från dem. Johanniterna byggde vanligen städernas Helgandshus.
44 År 1851 fanns i Fellingsbro kyrka en klocka från 1460, med latinsk inskrift, i öfversättning så lydande: Denna klocka blef gjuten till Jungfru Marias ära, då herr Halvard, kaniken, var kyrkoherde i Fellingsbro.
45 Sten Sture d. ä. kallas riksens höfvidsman 1471, Svante Sture Sverigx forstondare 1509, Sverigx rigxs föreståndare 1510.
46 Där låg Lambrecht Tidekasons gård (= Vasatomten, Sten Stures gård, ärfd af Gustaf Vasa) bredvid Helvetesgården. - Vasa annars äfven = pöl, se Blombergs gård, kärret.
47 I detta uttryck ligger en föreställning om härnad eller vikingatåg. Ordet sjö användes blott en gång 1453, om arboga ån. Måhända har ordet här fördröjt sig från gamla tider, då ån ej var inskränkt nom sin af oss kända, trånga fåra. Stränderna hafva säkert ock blifvit pålade. Jap skräddare ror 1457 till klostret efter skinn.
48 Parcevalssagan var således känd äfven här. Likaså Didrik af Bern.
50 Skeghen, t. Schächer? Namnet betyder säkert våldsverkare eller stråtröfvare.
51 Slagg fanns vid gräfning i Svens kapell (s. k. sinder)
52 Denne P. Urväder gjorde hemgång och var bland de vildare arbogaborna. För några månader sedan insattes en kringstrykande gesäll, Urväder, i stadens finka. En släkting?
53 Af uttrycket Olof Akirbo framgår, att Åkerbo härad betyder åkerboarnes härad. Jämför ofvan under ordförrådet Bo.
54 Mickelbacken heter ännu ett ställe norr om staden.
56 Dimbo vid s. Hjälmarstranden. Peder i Dymbo 1453, 1459, Nils Larson i Dimbo 1483. Anders Pederson i Dymbo 1511. Dym, detsamma som dyn, betyder sank mark, af dy. Dyma och Dumvrete höra troligen hit.
Karl Gädda var ägare till gården 1496. I riksarkivet (Rappade Klostergods) finnes följande genealogiska anteckning:
En Erengisle (Gedda?) nämnes i Arboga 1457. Se vidare kap. XIV Munkeboda. 58 Vid Arboga på norra sidan öster med ån (Koberg?). Herr Henrik Törn donerade 5 öreland jord därstädes till domkyrkan i Strängnäs.
59 Korbäriet skulle väl ock kunna betyda en gård, anslagen till sång eller mässläsning i något enskildt kor eller till uppbyggandet af ett sådant. En likhet finnes med Koberg vid Arboga, ehuru detta namn sannolikt är vida yngre.
60 Nuvarande Reutersberg, se kap. XIII.
61 Troligen fordom klostergods, att döma af namnet.
62 Rum betyder slättland i mots. mot skogsbygd. Rumbodelden namnes å Bondjäders bykarta af 1723 såsom belägen å norra gärdet.
63 N. v. Sickelsjö? 1473 omtalas, att fiskenät stulits från bönderna i Siklösa.
64 Betyder i Västmanland sank skogsäng.
65 Tuder är måhända besläktadt med tunder och betyder då eld, vårdeld, som tändts efter sjöns stränder. En annan härledning af thiuta, blåsa i lur, passar in på sjöns straditioner [sic] och borgruin. Tuder i st. f. tutar är då en fördanskad form, som är vanlig under senare medeltiden. En sjö i Götlunda kallas Lursjön eller Luren. Sjöns senare namn Tjörlången kommer troligen af tjör, tjur, martall. Lången betecknar naturligtvis sjöns form.
66 Å Lungers ås finnes också en runsten. Denna runsten kallas af folket »Kung Sigges sten», och dess inskrift lyder: Elf(kir) ok Kærlifr de gjorde (vården) efter Sigmund, broder sin. Stenen står inuti en båtformig stensättning. En kyrka har där fordom stått. Lungers socken nämnes 1323, men hade 1449 uppgått i Götlunda. I protok. för Arboga medeltid nämnes aldrig Götlunda, men ofta Lunger.
67 Man har trott, att detta slott innehafts af danskarne och blifvit intaget af Engelbrekt samt burit namnet Högvalla. Å en karta från 1688 i stadskyrkans sakristia förlägges Högvalla till Urvalla ofvan staden. Där har ett fäste legat, Kolne Hus, där, enligt sägnen, en Jätte Mus bott. »På Kolnö hus bodde jätten Mus.
68 En uppgift har utpekat bergshöjden vid Snarhem såsom plats för en stenlämning i rundelform. Författaren har sig därom ingenting bekant, men gissar, att de naturliga bildningarna, som både här och annorstädes i trakten väcka öfverraskning, framkallat sägnen om fornminnen. Å en karta af 1773 finnes å östra sidan af Ekbacken en cirkelrund kontur uppdragen, förmodligen betecknande en fornlämning. Mellan Vinbäcken och Ekbacken är å samma karta en ättebacke i skeppsform jämte en mindre i cirkelform; å Hasta äng, s.o. om Ekbacken, 2 mindre cirkelformiga sådana.
69 Detta tillgick så, att han återtog de fordom både till- och bortbytta gårdarna, »så att han haffwer båda parterna, hvilket icke är rättvist» .
70 År 1637 nämnas Munkängen eller Munkeboda i Säterbo.
71 Måhända Arboga. Munkdrängarne i Arboga stå 1483 anklagade att ha stulit hö i Säby-ängen. Något annat hade de väl att göra där.
72 Andra i trakten kalla sälgens hängen för palmer.
73 Gif dem, Herre, den eviga friden! Kanske är det just ett minne häraf och på samma gång af franciskanerna, som gömmer sig i den förändrade lydelsen af vår välsignelse, som af katolikerna kallas S:t Francisci välsignelse.
74 2 hvita hästar spändes af andra germanska folk för vagnen och fingo genom riktningen de togo visa vägen, som folket borde taga i fält, eller platsen, där en ny byggnad skulle resas.
75 Se Hofberg, Nerikes gamla minnen, Ysäters Kajsa, pag. 240. (Kajsa på kyrktaket afvärjer elden.)
76 Att folkfantasien ännu går i medeltidens fåror, synes af följande historia från vår tid: En banvaktarhustru vid Arboga väcktes midt i natten af tågsignal. Hon sprang upp och öppnade, halfvaken, grindarna. Tåget rusade förbi, men utan att ett ljud hördes, och försvann med ens på andra sidan grinden. På Herrängen ha brinnande fartyg varit sedda (medeltidsreminiscens?). I arbogaån höres midt i natten plötsligt ett hjärtskrikande rop om hjälp, hvarefter allt blir tyst och stilla.
77 En kvinna i Skäftrunna, som brukade vara i syne, hade under en bönhuspredikan vid kolportörens fötter sett en svart hund. Då visste hon, hur det var. Det var någon hemlig orättfärdighet med predikanten.
78 Ett exempel må dock anföras. För att få en nyköpt ko att trifvas och skydda henne för trollen, lägges hö på en jordfast häll. Kon föres dit och i hennes öra skriker man:
Bond ä' händer,
Går'n ä' bränder,
Här ä' du hemma,
Du ska aldrig längta mer.(Medåker.)
I Skäftrunna har man ännu i våra dagar, i samma syfte, kört en eldbrand i halsen på kon.
79 Mycket af detta skrock återfinnes hos Plinius d. ä. och har troligen funnits flere tusen år före Kristus.
