1. Friherre Carl Didrik Hamilton, f. 1766, slutligen landshövding i Örebro län 1796, avsked 1801, död 1848. Han har skrivit »Anteckningar av en gammal Gustavian», behandlande 1790 års krigshändelser och livet ombord på Amphion.

2. Carl Wilhelm af Sillen, f. 1764, död såsom major 1840; deltog i 1790 års krig med »dragoncorpsen av kongl. livregementet till häst».

3. Hans Leonard Svedenhjelm, f. 1734, död såsom avskedad överste 1820 i Stockholm.

4. Friherre Carl Björnberg, f. 1735, död i Lovisa av sin vid Anjala undfångna blessyr (båda benen voro avskjutna).

5. Galär, släktnamn för roddkrigsfartyg. Arméns flottas galärer voro i allmänhet bemannade med 200—220 roddare. Chefsgalären Serafimsorden, konstruerad av Acrel, var 141 ½ fot lång och 24 ½ fot bred, samt 9 ½ fot djupgående. Den roddes med 22 par åror, 5 man i varje åra. Tre mindre galärsegel kunde föras. Bestyckningen utgjordes av två 24-pundiga kanoner i fören, två. 8-pundiga kanoner i aktern och tio 3-pundiga nickor. Proviant kunde intagas för två månader, vatten för tolv dygn. Efter år 1788 har ingen galär byggts i Sverige och 1836 slopades den sista. Benämningen lever kvar i galärvarvet på Stockholms Djurgård.

6. Paul Henrik F. Scharff, f. 1733 eller 34, kapten; förrättade under kriget majorstjänst; chef för östra eller finska lotsdistriktet 1808, överste vid arméns flotta.

7. Carl Nathanael af Klercker, f. 1734, överste 1788, död såsom general av infanteriet 1817, bekant från sista finska kriget såsom Klingspors företrädare i överbefälet.

8. Henrik Johan Justander, f. 1733, fänrik vid arméns flotta 1769, förde befälet å gallioten »Prins von Preussen» under Sprengtportenska expeditionen till Stockholm 1772 och därför adlad, antog därvid namnet Standersköld (Standertsköld), död såsom major 1809.

9. Carl Gustaf von Kræmer, f. 1737, överstelöjtnant 1789, död på Sveaborg såsom överste i armén 1801.

10. Amphion var ett långt och mycket grundgående fartyg, byggt av Chapman för de lustresor, som konungen ville göra i skärgården. Akterut var en stor, mycket praktfullt inredd salong och innanför densamma tvenne sängkammare, en till höger och en till vänster. Utanför salongen, till vilken ledde mahognydörrar, var en mindre tambur och till vänster i denna en garderob, i vilken bodde konungens kammartjänare, Remi. Till höger om trappan var en passage, som ledde in till de övriga rummen; ett litet förmak, en matsal med kojer å ömse sidor, ett annat rum också med kojer m. m.

11. (förmodligen) Anders Johan Sjöman vid finska skärgårdseskadern av arméns flotta.

12. Gustaf Adolf Leijonancker, f. 1747, kapten vid arméns flotta, major 1790, slutligen överste, död 1805.

13. Kanonslupar funnos under kriget, dels däckade och dels odäckade. De »nya», varom förf. längre fram talar, hade Chapman konstruerat 1789. De förde en 24-pundig kanon i fören och några nickor samt hade 14 par åror och tvenne mindre s. k. galärsegel.

14. Friherre Otto Wrede, f. 1766, generaladjutant under 1790 års fälttåg, chef för Svea art. 1797, chef för Västerbottens regemente 1800, chef för artilleriet, död såsom generalmajor 1804.

15. Carl Axel von Morian, f. 1762, fänrik och löjtnant vid livgardet; major vid Savolaks regemente; generaladjutant av flygeln och överstelöjtnant i armén 1789, chef för Värmlands jägarebataljon 1794, generaladjutant och överste 1795, inspektör över jägartrupperna 1802, dömd tjänsten förlustig, i anledning av sina felaktiga operationer vid Lübeck 1807. Överste i ryska armén 1811, död i Åbo 1817.

16. Baron von Ungern-Sternberg, »holländare och volontär», tjänstgjorde såsom överadjutant under 1790 års fälttåg.

17. Greve Robert Magnus von Rosen, f. 1762, kornett och löjtnant vid Nylands dragoner; kapten vid svenska amiralitetet; överadjutant och major i armén 1788; överste i armén 1790; generalmajor 1809; förste stallmästare hos kronprinsessan; överhovjägmästare; död 1825. Han hade, såsom officer i fransk tjänst, deltagit i amerikanska frihetskriget, samt varit med vid Gibraltars belägring; var känd för sina kvicka infall och ordlekar.

18. August Fredrik Palmfelt, f. 1767, kapten i armén och stabsadjutant 1788, major 1790, överstelöjtnant 1795 och samma år överste och chef för Åbo läns regemente, generaladjutant 1796, förste kammarjunkare 1798, vice landshövding i Åbo och Björneborgs län 1803, brigadchef under kriget i Pommern 1807 och under finska kriget 1808 och 1809, avsked ur svensk krigstjänst 1810, generalmajor i rysk tjänst och inspektör över de finska trupperna 1812, ledamot av finska regeringskonseljen; död 1814.

19. Otto Reinhold Möllersvärd, f. 1768, död i Pisa 1802 såsom underceremonimästare vid svenska hovet.

20. Major Cazal (Casal) var en f. d. hannoveransk officer.

21. Fredrik Ludvig De la Müle (De la Myhle) blev den 4 juni 1788 befordrad från kornett till kapten vid livdragonregementet och samtidigt förordnad att såsom ordonnans från reg:tet göra tjänst i högkvarteret.

22. Carl Nycander, löjtnant vid fortifikationen, f. 1757, kapten 1790, major i armén 1794; slutligen överste.

23. Carl Johan Brelin, fänrik 1782, löjtnant 1788, kapten vid storamiralens regemente 1789, major i armén och kapten vid amiralitetet 1791; tjänstgörande en tid vid beskickningen till portugisiska hovet.

24. Arvid Julius Egerström, löjtnant vid flottan, f. 1762, kapten 1790, död 1797.

25. Georg Christian de Frese, f. 1751, död 1807 såsom kontreamiral i Göteborg.

26. Johan Frans Pollett, född 1729, son av kyrkoherden i Skenninge F. Pollet, tjänade sig upp till major vid franska regementet Royal Suédois, blev överste i fransk tjänst 1769, överste i svensk tjänst och adlad 1771, samma år generaladjutant hos hertig Carl av Zweibrücken, avsked ur fransk tjänst och kommendant i Stralsund 1777, generalmajor 1782, generallöjtnant 1790, hög frimurare, död 1802 i Stralsund. Han lär hava ådagalagt mycken tapperhet under sin tjänstgöring i Frankrike och »deltog slutligen», heter det om honom i Anreps ättartavlor, »med lika tapperhet, och under Gustaf III:s anförande i Finska kriget på 1780-talet».

27. Carl Fredrik Philip Pollet, son av generalen, f. 1769 i Zweibrücken, antagen i svensk krigstjänst 1776, kapten vid Psilanderhjelmska regementet 1787, avsked såsom major vid Engelbrechtenska regementet i Stralsund; överstelöjtnant i armén 1799; död 1801.

28. Friherre Gottlieb David Carl Leijonhjelm, f. 1766, fänrik vid Elfsborgs regemente 1783, transporterad till livgrenadiärregementets rothållsdivision, (Första liv. gren. reg:tet), stabsadjutant hos general Pollet 1789, kapten 1790, sekundmajor 1799, överste i armén 1807, död 1833 i Linköping.

29. Arvid Virgin, f. 1757, efter en tids tjänstgöring vid franska flottan befordrad till kapten vid arméns flotta 1789, överstelöjtnant i armén 1796, överste i armén 1799, kommendant på Nya Elfsborg, avsked såsom kontreamiral 1807, död i Grenna 1840. Han erhöll 1804 vederbörligt tillstånd att få kalla sin gård Svinesund för Svensksund.

30. Friherre Bror Cederström, f. 1754, fänrik vid livgardet, kapten i armén och riddare av svärdsorden 1772, kammarherre hos drottningen; överadjutant och major 1777, generaladjutant av flygeln och överstelöjtnant i armén 1779, hovmarskalk 1781, ståthållare på Gripsholm 1782, generaladjutant och överste i armén 1788; överstelöjtnant på stat vid gardet; överste och chef för norra skånska kavalleriregementet och general en chef i Skåne 1796; vice guvernör i Pommern 1800, president i krigskollegium, generalinspektör över kavalleriet och det ridande artilleriet i Pommern, serafimerriddare och generallöjtnant 1802, generalinspektör över artilleriet 1803, ledamot av »allmänna ärendernas beredning» 1805, död 1816 i Växiö. Det var honom, om vilken Gustaf Mauritz Armfelt på sin tid yttrade, att han var »ett diminutiv av mänskligt förstånd».

31. Friherre Fredrik Ulrik Fleetwood, f. 1740, överstelöjtnant vid arméns flotta och chef för lotsverket, dödsskjuten i första sjöslaget vid Svensksund, den 24 aug. 1789, ombord å turunman Björn Jernsida.

32. Carl Johan von Hohenhausen, f. 1755, dödsskjuten såsom kapten vid arméns flotta i första sjöslaget vid Svensksund, den 24 augusti 1789. Han tog befälet å turunman Björn Jernsida efter Fleetwood, stack den slutligen i brand och sprängde sig i luften kl. 1 om natten med man och allt efter fjorton timmars strid.

33. Då »skärgårdsflottans skapare», vår store Ehrensvärd, utkastade sin plan, fingo de olika fartygslagen, till vilka Chapman sedermera uppgjorde ritningarna, namn efter finska landskap, »troligen för att smickra finnarna, inom vars land skärgårdsflottans station (Sveaborg) var belägen». Det första slaget kallades Turunma efter Åbo län, det andra Hämenmaa, Hemmema efter Tavastehus län, det tredje slaget Udenma efter Nylands län och det fjärde eller minsta slaget Pojenma efter Pohjanmaa, den finska benämningen på Österbotten. De tvenne första voro s. k. skärgårdsfregatter. Alla fyra kunde framdrivas både genom rodd och segling, samt utmärkte sig genom sina midskepps fylliga, men åt stävarne skarpa och vackra former. Masterna kunde fällas och resas efter behov. Varje åra roddes av flera man, som sutto på däcket.

34. Chebeck, ett långt, smalt och ganska skarpt fartyg, som mycket förekommer i Medelhavet. Aktern är hög och utspringande samt försedd med galleri. Framdrivningen sker medelst rodd eller segling. Tacklingen utgöres av tre master, av vilka den främsta är mycket framlutande. De största chebeckerna hade en bestyckning av ända till 40 kanoner.

35. Tschaik eller halvgalär liknade till utseendet helgalären, men var mindre och hade endast en bestyckning av en 6-pundig kanon och 4 nickor.

36. Kanonjollar användes först under 1789 års krig. De voro ett slags mindre skärgårdsfartyg, som framdrevos med 5 till 10 par åror. Bestyckningen utgjordes vanligen av en enda kanon i fören.

37. Kanonbarkass var ett mindre, rörligare skärgårdsfartyg, som framdrevs med åror och segel. Det hade lätt bestyckning, vanligen blott en kanon.

38. Flaggkapten motsvarade stabschef vid armén; alltså en förtrogen medhjälpare åt en högre befälhavare.

39. Adolf Fredrik Brummer, kapten vid skärgårdsflottans finska eskader.

40. Friherre Carl Fredrik Toll, f. 1758, fänrik och löjtnant vid Tavastehus regemente, kapten vid arméns flotta, major 1793, död 1798 på Sveaborg.

41 Önnert Jönsson, kapten vid skärgårdsflottans finska eskader, major 1790, död, såsom överstelöjtnant vid arméns flotta, den 2 augusti 1808, under sjöstriden vid Sandöström, till följd av lårbenets krossande. Han ansågs vara en tapper och behjärtad man.

42. Hans Henric Grise, f. 1743, major vid arméns flotta, adlad 1772 under namnet Ankarheim, överste och generaladjutant 1794, kommendant på S:t Barthelemy 1800; död såsom kontreamiral 1814 i Stockholm.

43. Adolph Fredrik Virgin, f. 1754, kapten vid arméns flotta 1788, överstelöjtnant 1796, avsked 1811, död 1815 å Turholmen vid Helsingfors, Det var han som under överläggningarna om Sveaborgs övergång bevisade genom en under 15 år förd journal, att han varje år den 3 maj kunnat sjöledes flytta ut till sitt sommarnöje i skärgården, vilket åter bestämde Cronstedt att avsluta det första fördraget med ryssarna, enligt vilket fästningen skulle dagtinga, därest icke svenska krigsfartyg före nyss nämnda datum skulle inlöpa i hamnen.

44. Esping, ett mindre, öppet lustfartyg, tacklat med stor-, fock- och gäck-mast, samt utliggare och bogspröt, å vilka fördes storsegel, fock, gäck, stagfock och klyvare. Storseglet, focken och gäcken voro sprisegel.

45. Johan Albrecht Ehrenström, f. 1762, konduktör vid fortifikationen, andre sekreterare i kabinettet för utrikes brevväxlingen 1788. Han blev efter Gustaf III:s död invecklad i Armfeltska högmålsprocessen och dömdes 1794 från liv, ära och gods, men fick nåd på avrättsplatsen och insattes i stället på fästning för livstiden; återfick friheten 1796 samt ära och adelskap 1800, fick regeringsråds titel 1809, bosatte sig sedermera i Finland, där han 1814 fick titel av verkligt statsråd, ledamot i finska senatens ekonomidepartement 1820—1825, död 1847 i Helsingfors.

46. Doktor Elias Salomon, förste livmedikus och assessor i K. Collegio Medico, f. 1751, arkiaters namn, heder och värdighet samt vicepresident i samma kollegium 1803, avsked 1807, död 1808.

47. Daniel Mesterton. fänrik vid flottan, löjtnant 1790, sedermera kapten.

48. Hans Georg von Kjerting, f. 1737 i Gestrikland, tjänade sig upp till överstelöjtnant vid fortifikationen 1789, överste och chef för finska fortifikationsbrigaden 1791, adlad 1802 med namnet Wärnhjelm, avsked 1811, död 1812 i Borgå.

49. Mörsarebarkasser, små skärgårdsfartyg, i vilkas främre hälft stod en mörsare i ett s. k. mörsarekar.

50. Claes Leonard Hjelmstjerna, f. 1742, tjänade sig upp vid arméns flotta till major 1777, överstelöjtnant därstädes och överste i armén 1790, kontreamiral 1800, död 1810.

51. Carl Adolph Dankvardt, f. 1715, överstelöjtnant vid arméns flotta och lotsdirektör 1789, kontreamiral 1800, död 1806 på Sveaborg.

52 August Edvard af Trolle, f. 1771, kapten vid arméns flotta, ryttmästare vid adelsfanan, död 1801 i Borgå.

53. Anders Henrik Asping, löjtnant vid skärgårdsflottans finska eskader.

54. Johan Anckarfelt, f. 1757, löjtnant vid arméns flotta 1789, kapten i armén 1796, död 1797 på Sveaborg.

55. Bengt Gustaf Qvist, löjtnant vid skärgårdsflottans finska eskader.

56. Carl Paco Hård, f. 1747 i Småland, furir vid arméns flotta, fänrik vid Jämtlands regemente 1770, löjtnant 1775 och vid arméns flotta 1776, kapten 1777; slutligen överstelöjtnant och tygmästare; död 1815 i Göteborg.

57. Georg Henrik von Wright, f. 1754, kammarjunkare, major vid livdragonerna, överstelöjtnant vid Åbo läns regemente, överste och chef för Dalregementet, död 1809 på chefsbostället Kungsgården vid Falun.

58. Galleadette, Galjadet, bred vimpel, som användes dels såsom befälstecken för avdelningschef, dels såsom flög på masttoppen för att visa vindens riktning till ledning vid styrningen, särdeles nattetid.

59. Ehrenström kallar honom Klokatscheff; år 1812 var han kontreamiral, blev sedermera generalgouvernör i gouvernementen Arkangel, Olonetz och Vologda. Ehrenström säger att han var en ädel och bildad man.

60. Hade v. Morian icke låtit förleda sig härtill, är det ganska sannolikt att fästningen, blottad som den var på trupper, dagtingat; 27 år senare skulle han visa lika liten rådighet, då han lät hela sin trupp tillfångatagas på Trawefloden.

61. Friherre Erik Abraham Leijonhufvud, f. 1753, överstelöjtnant sedan 1786 vid Nylands dragoner; efter krigets slut tjänstfri; död 1807 i Åbo.

62. Carl Edvard de Frese, svåger till flaggkaptenen, f. 1767, löjtnant vid arméns flotta; slutligen kommendörkapten vid K. M:ts flotta, död 1839 i Karlskrona.

63. Friherre Salomon Mauritz von Rajalin, f. 1757, tjänade sig upp vid arméns flotta till major 1784, blev sedermera generaladjutant, gouvernör å S:t Barthelemy, generalmajor och landshövding på Gottland, var 1791 generalintendent i Karlskrona, utnämndes till amiral 1808, landshövding i Gävleborgs län 1812, avsked 1813, död 1825 i Stockholm.

64. Adolf Ludvig Carleson, major och kammarherre hos prins Fredrik Adolf, f. 1747, slutligen överstelöjtnant, död 1797.

65. Gustaf von Castanie, f. 1758, major 1790, slutligen överstelöjtnant, död 1808 i Karlskrona.

66. Johan Vilhelm Palmstruch, f. 1770, fänrik vid Upplands regemente 1781 och vid arméns flotta 1786, löjtnant 1789, ryttmästare vid adelsfanan 1796, avsked 1802, död 1811 i Vänersborg. Sysselsatte sig på äldre dagar med botaniska och zoologiska studier.

67. Greve Nils Gyldenstolpe, f. 1768, fänrik vid livgardet 1781, kavaljer hos kronprinsen, löjtnant 1786, slutligen generalmajor och landshövding, död 1844 i Stockholm.

68. Carl U. von Kothen, stabscornett vid livdragonerna, avsked 1793 (återfinnes ej i Anreps och Wasastjernas ättartavlor).

69. Greve Wilhelm Mauritz Klingspor, f. 1747, generalintendent under kriget 1788—90; sedermera bekant såsom högste befälhavare under finska kriget 1808 och 1809. Fältmarskalk 1808; överståthållare i Stockholm 1809, död därstädes 1814.

70. Hans namn var Remi. (Ehrenströms memoirer.)

71. Carl Peter Ulrik Otto von Schantz, fänrik och chef på jakten Esplendien (16 kanoner och 11 mans besättningsstyrka), f. 1768, löjtnant 1790, kommendant i Karlskrona 1819, slutligen viceamiral 1830, död 1833.

72. Sir William Sidney Smitt, f. 1764 i London (alltså tre år äldre än anteckningarnas författare längre fram uppgiver), var sedan 1783 fregattkapten i engelsk tjänst. Utmärkte sig för mycket mannamod i slaget vid Svensksund, den 9 juli 1790. Sedermera förvärvade han sig ett namn i världshistorien för sitt tappra försvar av fästningen S:t Jeanne d'Arc mot Napoleon. Han slutade sina dagar den 25 maj 1840 i Paris, efter en mycket växlingsrik och ärofull bana, såsom generallöjtnant och chef för de engelska marintrupperna.

73. Capitaine de haut bord, chef på ett fartyg med flere däck, rangskepp.

74. Carl Magnus Vagenfelt, överstelöjtnant vid arméns flotta och chef på linjeskeppet Tapperheten, f. 1738, överste 1793, avsked 1796, död [sic.]

75. Ehrenström skriver om prinsen av Nassau i sina memoarer, I, sid. 99: »Denne prins, derangerad i sina affärer, men förande en stor train, gjorde nu (1787) flitigt sin cour åt kejsarinnan och prins Potemkin, samt ingick även kort därefter i rysk tjänst, och emottog vid det utbrutna kriget med turkarna först befälet vid lilla flottan i Svarta havet och sedan i kriget emot svenskarna det över ryska skärgårdsflottan i Finska viken. Han hade en överdådig personlig tapperhet, men det påstods, att han saknade den köld och överläggning, vilka fordras för att med framgång föra ett överbefäl.»

76. Carl Fredrik Benjamin Falk, löjtnant vid skärgårdsflottans finska eskader.

77. Johan Henrik Hästesko, överste vid Åboläns regemente, vart halshuggen 1791 på Ladugårdslands torg i Stockholm för delaktighet i Anjalaförbundet.

78. Friherre Ludvig Stjerneld, f. 1755, hade varit ryttmästare vid livregementet och kammarherre hos drottningen, men tagit avsked. Vid 1789 års riksdag hade han hört till de mest avancerade inom oppositionen, varför han blivit insatt i statsfängelse, först på Fredrikshov i Stockholm (f. d. Svea livgardes kasern), sedan på Carlsten och slutligen på Varberg. Han dog 1835 på Gripsholm.

79. Friherre Gustaf Otto Lagerbring, f. 1767, transporterad 1785 från Adelsfanan till Upplands regemente, kapten 1790, chef för regementet 1810, avsked ur krigstjänsten såsom generallöjtnant och inspektör över 2. infanteri-inspektionen; död 1847 i Uppsala. Genom tapperhet, rådighet och klokhet under krigen, gjorde han sig väl förtjänt om fäderneslandet.

80. Carl Pontus Liljehorn, f. 1758, blev slutligen major vid livgardet. Var medveten om Gustaf III:s mord och dömdes därför till landsflykt.

81. Victor von Stedingk, överstelöjtnant vid arméns flotta, f. 1757 i Pommern, hade med stor utmärkelse tjänstgjort på franska flottan under nordamerikanska frihetskriget samt deltagit i sjöslaget vid Hogland 1788. Han dog som friherre och generalamiral 1823 i Stockholm.

82. Troligen kaptenen vid svenska eskadern av skärgårdsflottan P. Monthell.

83. Leopold von Hesse, kapten, hade varit adjutant hos fursten av Hessenstein.

84. Troligen löjtnant Johan Pettersson, kapten 1790, som var chef på Disa (10 nickor och 73 mans besättning).

85. Baron Fredrik Gustaf Stjernblad, f. 1764, tysk friherre, löjtnant vid Mörnerska husarerna och ryttmästare i armén, avsked 1794, hovmarskalk 1815, död 1817.

86. Uti G. J. Adlerbeths historiska anteckningar, I, sid. 199—206 är lantmarskalkens klagoskrift meddelad såsom bilaga och Ehrenströms namn är å den samma upptagen bland undertecknarnas. Själv förnekar han dock att hava underskrivit. Se vidare hans memoarer I, sid. 171 och 172.

87. Carl Fredrik Kuhlhjelm, f. 1753, major i armén 1790, död 1796 i Stockholm.

88. Carl Magnus Tigerstedt, f. 1772, kammarpage 1789, kapten 1793, död 1810.

89. Henrik Sebastian von Steijern, f. 1768, fänrik vid arméns flotta, avsked som major, kassadirektör vid Göta kanalverk 1810, friherre 1832, död 1844 i Vadstena.

90. L. F. Escholin, löjtnant vid amiralitetsstaten i Karlskrona 1790 i mars, kapten samma år i sept. med fänriks lön.

91. Spéronen var den spetsiga utbyggnaden för om stäven på en del skärgårdsfartyg. Den utgjorde en slags förlängning av fördäcket, med ändamål att lätta äntring och landstigning.

92. Greve Adam Ludvig Lewenhaupt, f. 1748, överste och chef för Jämtlands regemente samt kaptenlöjtnant vid livdrabanterna, slutligen generallöjtnant, död 1808 i Uppsala.

93. Jakob Törning, överstelöjtnant vid arméns flotta, f. 1739, löjtnant vid amiralitetet 1764, kapten 1773, major 1774, överstelöjtnant 1788, överste i armén 1790. 1794 avsked med pension.

94. Embossera, förtöja fartygen invid varandra med bredsidan utåt.

95. Greve Claës Horn av Åminne, f. 1755, kaptenlöjtnant vid livdrabanterna, generalmajor 1793, avsked 1813, död 1823.

96. Friherre Hans Henrik von Essen, f. 1755, förste hovstallmästare och chef för Bohusläns dragoner, överståthållare i Stockholm 1795—1797, generalguvernör i Pommern 1800, statsråd 1809, greve samma år, fältmarskalk 1811, riksståthållare i Norge 1813—1816, riksmarskalk 1816, död 1824 i Uddevalla.

97. Moritz von Dijke, överstelöjtnant vid Husarregementet (numera Kronprinsens husarregemente), f. 1737, överste i armén 1791. Hans samtida kalla honom: »en mycket erfaren och käck officer».

98. Per Adolf Malmborg, f. 1737, major vid arméns flotta, sedermera överstelöjtnant, död 1797 i Finland.

99. Carl Bogislaus Ludvig Christofer von Stedingk f. 1746 i Pommern, generalmajor och general en chef i Savolaks, generallöjtnant 1792, ambassadör i S:t Petersburg 1790—1808, samt 1809—1811, friherre 1800, general av infanteriet 1807, greve 1809, fältmarskalk 1811, död 1837.

100. Troligen Georg Bogislaus Gyllenram, f. 1767, kapten 1790, överstelöjtnants avsked 1799, död 1828 i Stockholm.

101. Greve Johan August Meijerfelt, f. 1725 i Stralsund, general av infanteriet 1789, fältmarskalk 1790, avsked 1791, död 1800.

102. Friherre Gustaf Mauritz Armfelt, Gustaf III:s bekante gunstling, överstekammarjunkare och chef för Nylands infanteriregemente, f. 1757, generalmajor 1790, överståthållare i Stockholm 1792, generallöjtnant samma år och minister i Italien, dömd för politiska stämplingar till förlust av liv, ära och gods 1794, återinsatt i sina medborgerliga rättigheter och militära värdigheter 1799, minister i Wien 1802 —1804, högste befälhavare i Pommern 1807 och vid västra gränsen 1808, president i Krigskollegium 1810, avsked ur svensk tjänst, rysk undersåte, rysk-finsk greve 1812, t. f. generalguvernör i Finland 1813, död 1824 i Ryssland.

103. Carl Borgenstjerna, major, född 1755, page vid hovet, kammarjunkare, generalmajors avsked 1810, död i Stockholm 1816.

104. "Fahnehjelmare" voro sedlar å mindre belopp, som användes under kriget som växlingspenningar; de voro försedda med svenska riksvapnet och kamrerarens i krigskommissariet Fahnehjelm namnteckning, varav benämningen uppkom. Valören var olika, från 4 skillingar till 2 riksdaler.

105. Per Ulrik Liljehorn, överste och generaladjutant hos hertigen, f. 1752, generalmajor 1795, generallöjtnant 1802, död 1806.

106. Chefen på chefsskeppet Gustaf III. var överstelöjtnanten Erik Klint. Genom utmärkt skicklighet hade han tjänat sig upp från kofferdibåtsman; blev överste 1783, lotsdirektör 1795, t. f. landshövding på Gottland 1798, adlad under namnet af Klint 1805, död 1812 på Gottland.

107. Carl Ullner, fänrik vid arméns flotta, kapten i armén 1793, stabsadjutant hos konungen.

108. Troligen Gustaf Ankarkrona, löjtnant vid arméns flotta, f. 1766, vicekorpral vid drabanterna 1799, död 1809 på Runsa i Uppland.

109. Bunkåror, troligen av Bunki, isl. skeppsdäck, större åror, varmed mindre segelfartyg under förra århundradet och även i början av det innevarande framdrevos under stiltje, och vilkas fyrkantiga innerdel, d. s. k. lommen, ej vreds omkring under rodden.

110. Friherre Johan Alexander von Düben, f. 1757, avsked såsom överstelöjtnant i armén 1815, död 1833.

111. Friherre Gustaf Klingspor, fänrik vid gardet och son av generalintendenten sedermera fältmarskalken, f. 1772, slutligen överstelöjtnant i armén, hovmarskalk hos drottningen 1800, greve 1799 på samma gång som fadern, avsked 1807, död 1840.