|
Samuel
Elai Terserus, född i Hjortnäs, Leksand den 16 oktober 1658,
gift den 7 april 1692 med Christina Munktelius (1674 - 1751), död
den 29 mars 1724.
Barn:
- Anna Terserus,
1693 - 1740, gift med rådmannen och v. borgmästaren Olof
Groth i Säter (1692 - 1783)
- Elaus Samuelis
Terserus 1695 - 1753, rektor i Säter, g. 1736 m. Catharina Ferrin
(d. 1773 i Grytnäs)
- Catharina Terserus
1696 - 1752, ogift
- Martin
Terserus
- Gustaf Terserus
1699 - 1700
- Samuel Terserus
1701 - 1783, notarius, verksam i Falun, d. i Säter
- Johan Terserus
1702 - 1756, kamrer, var i Stockholms rådstugurätt, d. i
Säter, ogift
- Adolf Terserus
1704 - 1737, bruksskrivare, ogift.
Hade 8 år njutit
underwisning i Westerås, då han 1680 begaf sig till Upsala. Magister
1688. Antog 1690 Skolmästaretjensten i Munktorp, men war nederflyttad
till Rectoratet i Köpings skola, då han pwgdes 27 Aug. 1691. Dock
synes han knappt hafwa tillträdt, ty han sändes straxt efter ordinationen
till Säther, att såsom vice Pastor förestå församlingen under vacancen.
Widare skyndades
så med hans befordran, att redan följande 11 Sept. utföll för honom
Konungens fullmagt på pastoratet. Wänner och gynnare, för sterbhuset
med flera oförsedda döttrar, hade straxt arbetat för conservation,
och i synnerhet war det Öfwerste G. Anrep, som dertill begagnade sin
nåd hos Konungen, hwilken med sin wanliga hastighet, Biskop och Cons.
förutan, afgjorde saken.
Han tillträdde
således 1692, [vigdes i april med företrädarens dotter],
introducerades midsommardagen 1693, responderade i prestmötet samma
år och predikade 1696. Snart inträffade en swårare tid med misswext
och krigsorolighet, då både Pastor och församling råkade i trångmål.
Ehuru försöket 1684, att få socknen utwidgad ifrån de angränsande,
misslyckades, gjordes 1708 ny ansökning om flera byar ifrån Tuna och
Hedemora. Consistorium gaf ock nu sitt förord dertill och Konungen
sin befallning, att så ske skulle, "ehwad presterne wille säga deremot".
Dock kommo swårigheter i wägen, målet drogs på tiden, afstadnade och
kom aldrig till werkställighet. Wid ledigheten i Tuna sökte Terserus
att åtminstone blifwa Prost i sin församling och slippa den betungande
inspektionen. Han anhöll derom af Biskopen med många skäl i en lång
skrifwelse, men förgäfwes, och det kostade på att subordinera under
en ung, ograduerad man, som warit kamrat med hans disciplar.
Hade icke sina
förfäders kraft, men war dock en god Pastor, och sjelfwa den stolte
Dalborg erkände, att i hans stora contract war han den, som framför
andra iakttog sina skyldigheter. De sednare åren nog nedstämd till
lynnet af motgångar, behof och äfwen sjuklighet. Godsinnad war han,
i synnerhet emot Capellans-enkorna hielpsam.
|