|
Lars
af Sillén, född den 6 februari 1722, gift 1769 på
Eka i Lillkyrka s:n med Anna Elisabet (de) Brenner (1747 - 1802), död
den 22 maj 1801.
Blef student i Lund,
lärkonstapel vid artilleriet 1739, styckjunkare 1741, underlöjtnant
1747, löjtnant 1755, och avancerade till major vid artilleriet
i Göteborg. År 1751 förordnades han att upprätta
en artillerikurs för underofficerare och konstaplar vid Gottlands
artilleri. I Pommerska kriget tjänstgjorde han vid Wrangels grenadiärbataljon,
som bidrog att fördrifva den fientliga arméen ur Pommern.
(Under sitt befäl hade han två trepundiga kanoner.) Adlad
jämte sina bröder år 1770, begåfvad med adelsbref
och namnet af Sillén 1773, representerade ätten vid riksdagen
i Gefle 1792.
Efter sitt afskedstagande
bebodde han sin gård Åkerlänna, ett frälsesäteri
i Bälinge socken (n.v. om Uppsala), och dog där 1801, efterlemnande
som änka Anna Elisabeth de Brenner, dotter af lagmannen, vice landshöfdingen
i Kopparbergs län Karl de Brenner till Hagelsnäs (i Vika socken
af Dalarne) och hans maka Hedvig König.
Alla nu lefvande
familjer af Sillén äro ättlingar af Lars Sillén,
adlad Lars af Sillén, genom hans söner Georg Axel och Lars
Gabriel.
Barn:
Lars och Anna Elisabeth
hade haft 9 barn, 6 söner och 3 döttrar, af hvilka Charlotta
Eleonora 1781 - 1781 och Johan Fredrik 1785 - 1786 afled i späda
år.
De vuxna barnen
var:
- Karl
Gustaf af Sillén f. 18/7
1770 i Göteborg, sin äldste farbrors namne, började
sin bana 1787 som underofficer vid Upplands regemente, blef löjtnant
vid adelsfanan 1800, ryttmästare 1808, major i arméen 1813
(riddare af svärdsorden) och erhöll öfverst löjtnants
afsked 1818. -
I finska kriget 1788 - 90 tog han del och var med om landstigningen
vid Brackila, anfallet mot Fredrikshamn, öfvergången vid
Aborrfors, träffningen vid Suttula och intagandet af Högfors
samt båda sjöslagen vid Svensksund m.m. År 1790 erhöll
han silfvermedalj för tapperhet till sjöss. Äfven under
finska kriget 1808 - 09 tjänade han med berömmelse och vid
Lemo udde blef han allvarsamt sårad (en muskötkula genom
bröstet). Efter fälttågets slut belönades han med
guldmedalj för tapperhet i fält.- Gift med Ulrika Ahlström
(1771-1827), hvars far var borgmästare i Söderköping,
hade han blott en dotter Karolina, som dog i späda år. Sålunda
lyktade han själf denna gren. Död 19/11
1841 i Uppsala.
- Hedvig Catharina
af Sillén f. 26/7
1771, gifte sig på äldre dagar 1816 (45 år) med kassören
vid Utö grufvor Johan Abraham Crug (f. 1761 i Nora) och efterlemnade
inga barn. D. 22/9
1836.
- Georg
Axel af Sillén
- Erik Julius af
Sillén f. 2/10
1775, bataljons fältskär vid arméens flottas Stockholms
eskader, dog ogift i Stockholm 11/6
1804.
- Per Vilhelm af
Sillén f. 7/6
1778 på Åkerlänna i Bälinge s:n, slog sig på
landtbruk och bosatte sig först på Gottland men flyttade
sedan till Uppland, där han arrenderade Jälla gård (Vaksala
socken och härad). Han tilldelades hofkamrers titel och värdighet.
Dog 4/1
1821 i Uppsala från sin maka Martina Vestlind och 4 barn - 2 hade
tagits bort före fadern - af dem en son, Gustaf Emil, f. 14/5
1819, som egnade sig åt juridiken men dog såsom extr.ord.
tjänsteman i Svea Hofrätt den 23/10
1847 på Gränby i Vaksala s:n. Döttrarna voro ogifta.
Den mellersta af dem, Martina Charlotta dog vid nära 87 års
ålder (1899).
Anm. Gustaf Emil
adopterades 1821 av Carl von Linnés dotter Sara Christina (1751-1835),
se "Kvinnorna kring Linné", utgiven 2007 av Mariette
Manktelow och Petronella Kettunen.
- Lars
Gabriel af Sillén.
- Anna Charlotta
af Sillén f. 26/1
1787 på Åkerlänna, stiftsjungfru, dog ogift i Stockholm
3/11
1814.
En raljant insändare
till Stockholmsposten av Lars af Sillén, under rubriken
"Diverse Kungörelser", sannolikt om en kvacksalvare,
transkriberad nedan:
Wid en af mig nyligen företagen resa til Stockholm,
blef jag af åtskillige mina wänner på det högsta
ombuden, at åt dem upköpa det för den hwita Flussen,
uti Huset N:o 57 i Stakensgränd å Norrmalm befinteliga
Medicament, men fick till swars, at altsammans, för dess förträfflighet,
allaredo war åtgångit, och icke mer til finnandes, utan
blef i stället med all wisshet derstädes derom underrättad,
at Upfinnaren af detsamma, sedermera påfunnit och componerat
et ännu makalösare Medicament, af hwilket det ena skal wara
souveraint för den hwita Flussen af det bättre, och det
andra, för den hwita af det wärsta slaget, hwilken sistnämnde
för aldeles obotelig för detta och hittils blifwit ansedd,
och at samma Medicamenter hos alla, som dem nyttjat, allaredan skolat
gjordt en säker, underbar och wälsignad wärkan, Hwarjemte
samma af mig okände Uphofsman och Wälgörare mot det
allmänna , skal hafwa upfunnit och tilredt et annat förträffeligt
Medicament emot hastigt påkommande ondt, såsom swimning,
dåning, qwaf, sweda, oro, ängslan, hjertklappning, matthet,
skinnhet, stopp i halsen, klimp i bröstet, flyttande stygn midt
igenom bröstet, i axlarna eller sidorna med sweda och oro, eller
band öfwer bröstet, colique och moderpassion, åksjuka
och maskar, samt tillika et souveraint Medicament emot den swåra,
långsamma och enwisa höstfråssan. Hwad är fördenskull
angelägnare, än at blifwa underrättad hwarest Upfinnaren
häraf nu flyttat, eller är wistande, och aldenstund de af
honom upfundne Medicamenter haft all önskad och förträffelig
werkan, få weta hwarest de så wäl nu och framdeles
som tilförene til köpande finnas, samt at sådant af
någon ädelsinnad människowän, til allmänhetens
nöje och båtnad, kunde med första i Tidningarna införas.
Bälinge den 3 Augusti 1783. Lars af Sillén, Major
|