Brev från Emma Löwe f. Terserus till Elof Terserus den 26 mars 1891
Emma Löwe f. Terserus (1824-1898) var Elofs 5 år yngre lillasyster. Gift 1852 m. musikdirektör Wilhelm Louis Löwe (1815 - 1882). Verksam i Stockholm. Helge och Astrid var barn till hennes dotter Alma Eriksson f. Löwe.Stock. den 26 Mars 1891
Älskade Broder!
Tack! ja tusende tack för ditt kära och deltagande bref af den 9de dennes, men hör du Elof: du får ej oroa dig så mycket för mig och mitt onda; gör ej det, jag beder dig derom, det är kanske ej så farligt, jag har icke så mycket ondt deraf, blott jag är aktsam om mig, icke heller kan jag märka att knölen blifvit större. Vi få väl lemna detta tillika med allt annat i Guds nådefulla hand, och styrer han det efter sin vilja, så kunna vi vara lugna, och böra vara nöjda dermed. I början var jag nog mera orolig deröfver än hvad jag ville låta synas, men nu har jag lugnat mig. Gör du äfvenså, annars blir jag så ledsen för din skull.
Utom det att Barnen varit något sjuka har här stått bra till. Helge sjuknade först, dock blef han snart nog bra igen, men då sjuknade Astrid, icke var detta heller så farligt, var dock något svårare och varade något längre. Nu är det då Gud vare låf väl öfver. De voro ute och gingo i går med sin Mamma, Astrid för första gången efter sjukdomen, och promenaden tycktes bekomma dem väl. Troligen var det en släng af messlingen de hade.
Äfven jag har haft mina krämpor, reumatisk värk m.m. och nu sist en olidelig tandvärk som först i går blef bortkörd utaf Doct. när han utdrog den sjuka tanden på hvars rot en stor bulnad befans. Just denna tand har till största delen varit orsak till att jag ej kunnat som jag velat besvara ditt bref genast. Huru oändeligt välkomna de äro kan du ej föreställa dig.
I från Raths. skall jag helsa dig så mycket. Christ. har legat sjuk i gallstens kolik, dock har han ej legat så länge, men det har varit så mycket häftigare. När jag förra veckan var der var han något bättre så att han satt uppe då en stund. Han såg rätt klen och medtagen ut. De öfriga voro friska. Nathanael skulle då resa till Dalarne på några dagar. — Augusta Engelbrecht skall jag äfven helsa ifrån. Jag var hos henne för litet sedan. Hon var rätt kry vid sina 76 år, men minnet är klent. Dock frågade hon efter dig och bad mig helsa.
Det är bra sorgligt att Vendelas Man skall vara så klen. Af hvad jag genom henne förnummit derom så är han visst nerfös, och detta är nog svårare än man mången gång kan ana. När så barnen emellanåt äro klena och ha sina krämpor, så har nog Vendela ej alltid heller så roligt. Ja detta lifvet! hvad har det icke för besvärlighet för oss litet hvar om ock på olika sätt. Det var då en stor Guds nåd att de sluppo undan eldsvådan med blotta förskräckelsen och besväret hvarom Vendela skrifvit. Vi fingo ej se det af tidningarne förr än något sednare, men då så mycket utförligare att vi med detsamma sågo att Silléns undsluppit faran, och strax derpå, just som jag stod i begrepp att skrifva till Vendela för att få bekräftelse derpå, fingo vi bref ifrån henne, och jag tackade Gud för Hans stora nåd, som hade beskyddat dem och bevarat dem för en så öfverhängande fara. — Nu gläder jag mig åt att få träffa Vendela i vår. Hon har låfvat komma upp då, och jag längtar efter att träffa henne, det är nu så länge sedan hon var här.
Hvad jag beundrar dig som orkar predika och tjenstgöra så mycket. Gifve Gud att denna verksamhet vid dina år ej tager för mycket på krafterna. Du borde kanske nog spara något på dem.
De mina både stora och små sända dig sina alra hjertligaste helsningar. Gud vare med dig, de dina och oss alla!
Din tillgifna syster Emma
