Fredrique var dotter till
Emelie Rathsman f. Törnsten. Emelie var dotter till Sophia Terserus
f. Hjorts (änka efter J. Törnsten). Emelie var alltså
halvsyster till Elof, men han såg henne som sin mamma efter förlusten
av sin egen mor. — Brevet saknar många punkt- och kommatecken.
Jag har lagt in en del för att förbättra läsbarheten.
/SZ
Brevet
sid. 1
Olsbacka den 3 januari 1991.
Min älskade Morbror!
För det nyss började året får jag och de mina
önska Morbror alt möjligt godt, såsom hälsa, trefnad,
välgång på alla sätt, ja så mycket möjligt
vår allgode Fader vill gifva. Jag önskar wi hade Morbror
här och satt i den der gamla länstolen här mitt emot
mig (då slapp jag skrifva som i dag, går klent ser jag),
Mammas stol. Jag sitter i Hennes för detta rum, det är nu
min sängkammare, de unga bo i den gamla sängkammaren, det
[norra?] vindsrummet. Wi skulle då pigga
upp oss med många hågkomster ifrån gamla tider och
äfven ställa till något puts af nyare data, ja Morbror
får låf att komma, och se huru vi lefva och har det. Pro
primo finnes här en hund, förståndigare än andra
hundar, dito häster pigga och snälla som kunna gifva wacker
fot då de få bröd, kor 16 till antalet och kalfvar
2, ungbodskap fyra, alla utmärkta förstås, då
de äro på Olsbacka. Är det icke wärdt en resa till
Dalom?
En särskildt hälsning har jag ifrån Moster Emerentia.
Utom det att hon önskar morbror ett godt nytt år, önskar
hon att få råka Morbror under detta året. Hon har
nu blifwit så kry och rask och glad till lynnet, att jag tycker
hon blifvit tio år yngre sedan hon var sjuk. Jag var hos henne
i går och då satt Hon och skulle rita några rader
till Emma (mycket svårlästa sågo de ut). Deremellan
stickar Hon —
men jag afviker ifrån ämnet, Hon vill träffa Morbror,
och bad mig skrifva att om Morbror ej kommer hit, så resa väl
Fredrique och jag och hälsar på Honom i sommar i stället,
skämtade Hon. Hennes förnöjelse är fortfarande kaffetåren
och Sophie har äfven i år lämnat henne sin tribut till
densamma, neml penningar till 20
[pundtecken] kaffe. Emma sänder henne
saffrans bullar och annat småbröd som hon har att moja sig
med, så hon har i allo en lycklig ålderdom.
Tack goda Morbror för det sista brefvet, jemte utdraget af auctionsprotokollet!
Det har ännu ej lyckats mig att få något af de gamla
sakerna efter Morfar, men jag tror mig vara soffan på spåren
—
det har varit flere auctioner och arfskiften under den gångna
tiden, som de varit med på, så det försvårar
återskaffandet. Äfven har väglaget varit så svårt
och smutsigt här på hösten, att jag ej kunnat företaga
så långa utfarter, men nu hafva wi snö, och nu hoppas
jag kunna komma omkring och få reda på något åtminstone.
Julen har för oss förflutit lugnt, gladt och trefligt i samqväm
hos och med grannarna. Wendela Egnell fick kort före jul den sorgeposten,
att hennes yngsta Broder, Föreståndaren för Westmanlands
Landtbrukskola, aflid utan föregående sjukdom —
detta war en smärtsam förlust för Henne. Äfven Adelaide
har gjort en ännu smärtsammare: hon har mistat sin Moder.
Tante Lindfors dog den 12 Dec. förledet år vid en ålder
af 88 år 5 månader. Hon hade sina själskrafter fullkomligt
i behåll, men kroppen var skral. Hon bad mig hälsa Morbror
då jag sista gången råkade henne. Adelaide sörjer
mycket och åldras märkbart.
Broder Christofer och hans familje må godt. Emelies syster Anna
är här öfver jul, kanske hon stadnar något längre.
—
Huru mår Wendela och hennes små? Hoppas det är bra.
Då hon sist skref, var den lilla gossen skrikig om nätterna.
Nu snälla Prostefar beder jag om ursäkt för så
mycket skämtande, det föll sig så. Skall göra som
barnen, lofva bättring till nästa gång. Morbrors ärtsoppa
som jag blef matad med är väl orsaken tänker jag.
Lef väl! önskar Morbrors wördnadsfullt tillgifna Fredrique.
Till
diarium för breven till Elof Terserus ¦ Nästa
brev