Brev från Joh. Görsson till Elof Terserus den 20 april 1848
Häradsdomaren Johan Görsson i Wiken, Thorsångs Socken. Erhöll Kongl. Patriotiska Sällskapets medalj i silver "för skicklighet uti handaslöjder". Tilldelades 1845 dess Guldmedalj "af omkring 8 Dukaters vigt; att bäras på bröstet." (Post- och inrikes tidningar 1845-12-16.) — Skulle ev. kunna vara samme Johan Görsson som 1827 gjort predikstol, högaltare och bänkinredningen i Stora Skedvi kyrka? /SZvice Comministeren
och Pastors Adjunten
Ärewördig & Wällärde
Herr Magist. E. E. TerserusNora stad
Wiken den 20. April 1848.
Älskade Herr Magister!
Nu kommer jag med den sorgliga underrättelsen, att min Hustru har slutit sina dagar och gått den vägen bårt där hon aldrig återkommer. Den 15de dennes Kl. 11 e.m. afsomnade Hon så stilla som till en naturlig sömn, sedan hon legat nära 6 weckor, med en oafbruten åtrå att få skilljas hädan och vara med Christo! Nästa söndagen efter Påsk tänker wi begrafva Hänne. Ack om afståndet vore kortare så kunde vi få fägna oss åt att få se Tit. [titulus] här, men en fåfäng önskan! Ifrån Lisa skall jag hällsa, att ehuru länge vi haft den lyckan att behålla den bårtgågna, jag såsom Make och hon såsom Moder, så tyckes det ändå vara försnart att mista hänne, ty vi känna bägge afsaknaden och gjuta ärkänslans tårar, ty Hon har sid. 2 varit en god maka och en huld Moder! och Jacob instämmer äfwen med oss i sorgen.
Sedan jag skref sist på förra året är följande dödsfall inträffat här. Den 10 Januari dog Lars Hans Görsson i Milsbo, den 14 febr. Länsmans Mormor i Wiken, den 22 i samma månad dog Stenhols Lowisa i Milsbo, och den 1 April Petter Persson i Sunnanö.
Den 2 April var jag på Begrafning på Lilla Ornäs då serjeant Hans Hiorts swärmoder Madame Asplund begrofs wid Aspeboda Kyrka. Nu får Han skörda efter utstådda mödor för den kinkiga Gumman.
Söndagen den 30 April blir för mig och de mina 2ne sorgliga tilldragelser. Det första har jag redan nämt, och det andra är att den nya Kyrkoherden på Sofia Magdalena skall i Thorsång göra Walets Predikan, som ej är roande för oss, ty han har varit öfwerallt älskad, jag vet intet annat. Men hvad vi får igen, det står i Herrans hand? Rycktena och spådomen tilldela oss alt afskrap såsom Blummenberg, Rut eller Rot och den 3ies namn mins jag icke, så det låter illa. Men vi hoppas på Guds nåd, att Han ger sid. 3 oss hwad nyttigt är! Herr Prosten Schultzberg är sjelf bekymrad hurudan medarbetare han skall få.
Herr Magister! låt ej modet falla utan sök. Det vet ingen hvad den osynliga starka handen tänker att uträtta. Det har skedt och kan ännu ske underverk som ofta äro obegriplige i den synliga werlden. Hällsa Mamsell Edla att hon hoppas och tror så wäl som jag så går det efter wår önskan!!!
Jacob Jaobsson i Sunnanö fortfar ännu att vara dålig, så Gud vet huru det går med honom framåt löfsprickningen. Om han lefver öfwer den ...den [tiden?] in på warma sommaren, så tror jag han [?] skall komma sig för igen. Hol [?] länsmans son [?] Gusta [?] är Gift med Vik Karin Matts doter äfven i Kårtylla.
Innan jag hant afsluta detta bref fick jag underrättelse ifrån Sunnanö att Jacob är dåligare än förrut, så att han intagit sängen; och då tror jag att ingen bättring är att förvänta. Ifrån Länsmans får jag hällsa men jag tror att Eric skrifwit. Inga flera märkwärdigheter har jag att berätta. Utan jag slutar med den wanliga hällsningen och innesluter mig och de mina i Herr Magisterns åtanka, och att dessa rader måtte träffa honom vid en god hällsa!
Önskar! Joh. Görsson
