|
Praefatio
I dag, den 1 december, är det höchste Zeit att
sätta i gång med Liber, men efter ett tämligen brådstörtat
uppbrott från Salta i "halt eller mycket halt" väglag,
som väderlekstjänsten formulerade sig, så blev både
det ena och det andra kvar på Salta, som t.ex. redaktörens
dagbok. Nåja, urklipp och andra dokument finns med och tack vare
vårt sinnrika lösbladssystem ska vi väl kunna komplettera
en del luckor. Årets viktigaste händelse står emellertid
klar för vår syn: Lilla Kerstin Amandas lyckliga födelse
den 4 mars 1996. Födelsedagen hade doktorn bestämt i förväg.
Nedkomsten skulle ske med kejsarsnitt.
I skrivande stund är den lilla i Brasilia hos Araguacemas
syster Jurema, medan hennes far och mor och bror ger sej ut på en
flygresa i Brasilien. Måtte allt gå väl och vi alla få
samlas till en god jul på Salta.
Gott nytt år, kära läsekrets, önskar
Red.
Quod evenit? |
|
December
1995
Ja, Christina hade stannat i Schweiz för att fira jul med Fido.
Och Pelle var väl hos sina barn och Anders i föräldrahemmet.
Men annars var allt enligt övlig sed. Och ett jätteberg med
julklappar. Inte underligt då att Christina tappade bort sin lilla
trosa med därtill hörande BH i pappershögen. "Farmor,
hur kunde Du veta min storlek?" - Jo, jag tog min egen, 75B,
så klart. - Efter jul hade Rolf så när eldat upp
garnityret, men - i sista stund hittade han det och skickade i väg
det till Schweiz.
|
Redan den 16 oktober var Kerstin Amanda
en liten människa som fastnade på plåten. Och Araguacema
var bergfast viss om att barnet var en flicka. |
|
I höstas såg vi, apropå det här
vackra julkortet från Strömsta, en intervju i TV med Rolf
Klingberg om hans uppfödning av hjortar. Det var så vackra
höstbilder med parken i granna färger, och så när
inspelningen verkade vara över, får vi plötsligt se
tre stora älgar springa förbi matbon på Salta. Fotografen,
på hemväg, hade blixtsnabbt fått upp kameran igen.
Och samma sak hände nu i november, när Gerd och jag satt
vid frukostbordet så strök 3 rejäla älgar förbi
vårt fönster och ner förbi södra gaveln ut i
trädgårn. Och Rolf hann också se dom ståtliga
djuren. |
A. till Stefan före avresan till middagen på
Grand, där Stefan ska tala på Flygtekniska föreningen:
Yrkar Du verkligen på att jag ska ha ringar på vartenda
finger? |
|
|
Glatt överraskade blev vi av julkortet med Rock-Olga
och Loket. känd från TV-bingo. |
|
Erik, Karin och Margareta firade jul i Säffle allt medan
Fredrik Wernberger var skolelev i USA ett helt år. Barbro
och Christoffer hälsade på honom over there. Men
snart var han hemma igen. Då tog dom vägen över
Salta. Och sen fyllde Fredrik 18 år under hösten. |
|
|
|
|
|
Följande text i Liber 1996 om december
1995 handlar nog i själva verket om december 1994 (jfr
"Praefatio" i Liber
1995).
Knappt
hade jag lagt sista hand vid Liber 95 och skrivit julbrev
till Hertha och berättat om hur Gerd ramlat och snubblat
så många gånger under året (1995).
Ja, säger jag, han är en richtiges Stehauf-männchen!
En sån som reser sej upp så fort man puttar ikull
den. Knappt har jag skrivit det, kommer Gerd ut i köket
och kastar sej över bordet med brevet under svåra
stönanden. Medan jag ringer efter ambulans, hör
jag hur han ramlar ner på golvet. Där ligger han
med stolen över sej och jag rusar ner och öppnar
porten och snart är två ambulanser på plats;
varför vet jag ännu i dag inte. Vi åker i
väg till SöS och Gerd har nu kvicknat till. Det
är mitt i natten, strax efter 23, men först kl.
4 kommer en dr. Vilhelmina Ekström och en massa prover
tas. 6.30 frågar jag om vi inte kan åka hem. Jo,
visst. Och väl hemma blir allt snart bra sen vi sovit
halva dan. Då var Gerd glad och pigg igen, kokade kaffe
och läste högt för mej ur Sv. D. om Internet.
Medan
Gerd dan därpå är hos tandläkaren sticker
jag i väg till Rodier och köper en dräkt, som
han sen totalt dömer ut, så jag får lämna
den tillbaka.
Vår
hjärtspecialist, Dr. Sandström, har röntgat
mej: Slingrig aorta. - Jo, jag tackar, jag,
säger jag. Äsch, säger hon, det har
alla, som varit med ett tag. Sen ringer han till Södersjukhuset
och pratar med en neurolog om Gerd och om han kan ge den och
den medicinen. - Nej!
Då
säger jag att jag tror inte alls att det var något
åt hjärtat, som var felet med Gerd, utan det var
för han hoppat över Tagamet några dar som
han fick en s.k. Reflux. - Du har nog rätt, sa
Dr. Sandström, och därvid blev det och inga nya
ordinationer.
|
|
Den 17 december far vi till Salta med bilen full av mat,
kläder och julklappar. Byggmästare Janne har lackerat trappan
till övervåningen blank och fin. Så värmer jag upp
Stefans flygel och sätter upp de elektriska stakarna i hans och våra
fönster.
Fredagen den 22 december måste jag fara till stan
för att bunkra mat till helgen. Just då kom Stefan och A och
Christofer, den senare så besviken, när inte farmor fanns på
plats, så han lär ha fallit i gråt.
När vi sen sitter och äter middag på lördagen
den 23 får Gerd en sån hemsk tandvärk. Ingen jour i Enköping.
Ingen i Uppsala. Men där kan man komma på Akademiskas öronklinik
och få smärtstillande. Usch, nej och sen ha hela helgen framför
sej och allt stängt. Då kommer lilla A med en glänsande
idé: Ring till vår persiske granne. Det gör Stefan.
Dom ska just gå på bio. Men kom 22.30. Snälla
Stefan skjutsar till snälla tandläkaren, som behandlar tandroten
och 1.30 är vi hemma igen.
Schweizarna kommer med hyrbil mellan 15-16 på själva
julafton som är en söndag. Då samlas vi genast till glöggen
som Birr bjuder på före den sedvanliga goda middagen. Teresa
har tillfrisknat som väl är till helgen.
Så fort vi kommit till Salta sätter vi på
de elektriska ljusstakarna hos Stefan och oss. Hos Birr lyser det redan
med julljus i alla fönster.
Julottan var som alltid så fruktansvärt tidig, 5.30. Någon
i Teda lär nån gång för längesen ha uttryckt
en önskan om att få ha det så. Den gode Christian körde
i den gnistrande stjärnklara vinternatten. Och när vi efter
åtskilliga tändstickor hade lyckats tända ljuset i gravlyktan,
stod vi andäktiga och hörde klockorna ringa och tänkte
på alla Teda-bor, som suttit i kyrkan under så många
hundra år. Det var en oförglömligt vacker julmorgon.
Och knappt stod prästen i predikstolen, den nye kyrkoherden Wedmar
(han hade som en av sina första åtgärder i sin nya gärning
ringt till Rolf och bett att å köpa ved: Nomen est omen), när
han inledde sin predikan med orden: Jag ringde till Betlehem i går
kväll. Han hade tjänstgjort vid FN-trupperna i Gaza.
Hur kort ska jag klippa i nacken? frågar Totte.
Då berättar jag om expediten som en gång sa till mej:
Jag säljer ingen polo-tröja till den halsen. Halsen är
för kort nämligen och då är det bäst att Totte
klipper kort och avslutar med en spets därbak.
I Paris sa dom i en affär åt Maria angående
den kappa hon bar: Ce manteau n'est plus digne de vous, Madame.
- Då var det ju bara att köpa en ny!
Videoklipp: Stefan-dagen
den 26 december, 1 min 23 sek.
|
På Annandagen bjöd Maria oss alla till Glada Grisen
i Nykvarn på ett försenat 50-årskalas. Araguacema
är inte särskilt rädd för att ta sej ett glas
fast hon är i välsignat tillstånd och beställde
en Kir. Royal? frågade servitören. Ja, tack. Och där
stod sen större delen av champagneflaskan i ett hörn och
skummade för sej själv. Den här gången satt
vi på nedre botten och undfägnades med en läcker
måltid. Karin slog följe sen med Annica och firade vidare
i Enköpings nöjesvärld.
Det tycks som om Christian och Karin dröjde sig kvar någon
dag längre än dom övriga schweizarna, så rart!
Videoklipp: Christian
och Karin före avfärd, 30 sek.
|
På nyårsafton skulle Rolf och Birr fira hos Birgitta Norrman.
Då lovade Rolf att köra Toyotan hem åt oss och hjälpa
till med att bära upp alla mina par skor, potatis och alla julklappar
upp för våra trappor, tack. Så farf och jag satt framför
TV:n och vakade in 1996. Erik och Maria hade det nog lika rart i Paris.
Videoklipp: Christofers
"lunch" den 31 december, 1 min 19 sek.
Januari
1996
Vid det hastiga uppbrottet från Salta blev min röda
hatt till den röda Lodenrocken kvar. Som tur var kunde jag sen få
hämta den hos Birgitta Norrman, som varit på Salta.
När vi varit ute och handlat kommer Liljas söta,
söta pojke och erbjuder sej att hjälpa oss att bära upp.
Jag ger honom en chokladask, som han inte vill ta emot. "Ja, men
Du har hjälpt oss förut och gör det kanske nån gång
igen." - "Ja, så fort jag ser Er komma, så
kommer jag springande."
Araguacema har kommit in på Karolinska för blödningar.
Inget allvarligt. Hon är strax hemma igen. Men det blev ett dyrt
kalas, för medan hon var på toan i ett par minuter försvann
900:- ur hennes handväska.
Videoklipp: Lek
med Christofer, 43 sek.
I Göteborg rådde blixthalka i januari. 300 till
sjukhus stod det i Sv. D. Dan efter den rubriken cyklade morbror Erik
med en back öl, ramlade och bröt lårbenshalsen.
Februari
1996
|
Samtidigt som Christina njuter i Australien är farmor på
Lena Halléns 80-års kalas på Jungfrugatan och
halkar omkull på Sibyllegatan på hemvägen, där
det är svallis vid stuprännan. Hon reser sej emellertid
oskadd men märker vid hemkomsten att nycklarna tycks ha glidit
ur fickan. Besök på Bergsgatan sen hos Polisen. där
det just den 13 februari upphittades en mängd nycklar, dock
ingen som liknade mina.
|
Videoklipp: Ankomst
med färdtjänst till Törnskogen, 2 min 12 sek.
Araguacema var, kort före sin nedkomst, med Gitti, den persiske
tandläkarens fru, på restaurant Martini vid Östermalmstorg.
Christofer var också med och han tyckte antagligen att restauranten
med sina många bord påminde om ett vanligt Garden Party på
Skältorpsvägen 8A med en massa småbord, så han trodde
nog att alla som satt där var mammas gäster. När hans mamma
nu genast sa till honom: Jag ska gå på toaletten först.
Jag kommer strax, så gick han runt överallt och upprepade
detta vid alla borden: Mamma kommer strax. Hon är bara på
toaletten. - Det uppskattades synbarligen av alla bordsgästerna.
Mars
1996
|
Christofer klappar på mammas runda mage och får höra
att därinne ligger hans syster och vilar sej. Gerd och jag
kommer nu och installerar oss i Törnskogen. Gerd på nedre
botten, Christofer och jag i sängkammaren. Han vaknar och märker
att mamma inte är på plats och börjar gråta.
Jag försöker trösta honom med att mamma är på
sjukhuset och ska hämta hans syster.
"Jag vill inte ha nån syster!"
Snart somnar han igen och sen står det inte på förrän
Stefan ringer och berättar att en välskapad flicka just
har sett dagens ljus och att han själv har fått vara
med hela tiden. Araguacema mår bra.
Anm. Efter Christofers svåra förlossning
blev det denna gång ett planerat kejsarsnitt av en
kvinnlig kirurg. Jag frågade litet oroligt om hon gjort det
här förut någon gång. Ja, mer än 200
gånger, blev svaret. Och jag var den ende mannen i operationssalen!
/SZ
|
|
Måtte jämställdheten ha slagit
igenom bättre, när Kerstin Amanda stiger ut i yrkeslivet!
|
Tisdagen den femte mars kommer Stefan och hämtar oss 3 och vi tar
på oss våra bästa kläder och är lyckliga att
få se den näpna lilla i mammas famn. Christofer är mycket
intresserad och tycker nog att det inte är så dumt med en liten
syster ändå. Kerstin skriker lite och då kommer sköterskan
och tar hand om henne, för gråta det ska hon inte behöva
göra.
Videoklipp: Kerstin
2:a dygnet 5 mars, 1 min 43 sek.
Redan på själva födelsedagen ringde Araguacema och sa
att jag skulle ringa till Schweiz, till Salta, till Göteborg, Stigsbo,
Becca i Uppsala och Annica i Enköping och berätta den glada
nyheten. "Och till Joppe, farmor", tillfogar Christofer.
Senare på dagen skjutsar Stefan mej och Christofer till Christina
Wijkmarks bostad i Sollentuna, för där är 80-års
mottagning. Hennes dotterdotter Alexandra ska snart nedkomma. Det blev
även det i mars och en pojke, Jonatan. Vidare marsbarnbarn får
Hans Björklund, en liten Martin, son till Per. Och Jochen och Christine
i Olpes närhet får en son vid namn Jan.
Videoklipp: Kerstin
3:e dygnet 6 mars, 1 min 34 sek.
Videoklipp: Hemkomst
7 mars, 44 sek.
|
|
Margaretha
Kihlberg f. Schuberth.
|
|
|
Christofer är först reserverad och rör ej
sitt saftglas men strax slår han över åt
andra hållet och kryper upp i Lottes knä och kramar
och klappar och summerar efter taxi-resan hem: Det var
roligt med tanterna.
En dag var vi med Stefan på Edsvikens solbelysta is,
där han på skridskor drog Christofer i pulka runt
hela banan, medan vi promenerade försiktigt för
att ej halka.
|
|
|
Den 15 mars på Christofer-dagen kom Rolf, Teresa och
Annica, ja Becca var väl också med, för att se Kerstin,
men dom började med att sjunga för namnsdagsbarnet, som blev
så skrämt och började gråta och vågade knappt
titta på Teresas fina hängbjörk. Den var behängd
med karameller.
Videoklipp: Gudmor
Teresa, 10 sek.
Videoklipp: Christofer
rutschar och dansar "Hakuna matata", 51 sek.
April
1996
|
Ej
i Liber.
|
|
|
Anm.
Det som var ett aprilskämt 1996 är numera i det
närmaste verklighet.
/SZ
|
|
|
Rolf har fått ett implantat enligt Brånemarks
system och är stormförtjust. Aldrig har det varit
så smärtfritt hos tandläkaren nån gång
som nu. |
|
|
|
Jag var med Christofer på vårdcentralen i Sollentuna
och hade lämnat födelsenumret 93-04-23. Vi fick vänta
en stund och Christofer lämnade mej för han hade hittat
en kamrat från dagis och jag satt och pratade med hans
föräldrar när sköterskan kom och frågade
om jag var ensam eller hade nån med. "Trodde Du
att jag var född 1893?" frågade jag då.
(Hon hade ju brickan för Christofer 930423.) |
|
Araguacema är nu i full gång igen och har gjort en härlig
laxpaj och tillika en äppeltårta, som hon bjuder Rolfs
på.
Videoklipp: Talövning
med Kerstin, 22 sek.
Karin anländer från Schweiz till Törnskogen,
hämtad av Onkel.
Christofers födelsedag, 3 år, firas med Musse Pigg dekorationer
som Junior gjort i jättestor skala och Christofer blir lätt
besvärad av så mycket uppmärksamhet kring hans person.
Via Uppsala, först Farsta tillsammans med Annica,
hos Becca som dock är sjuk, anländer Karin till själva
slutmålet för sin svenska resa, Salta nämligen med
möjlighet att träffa Tomas från Boglösa, han
som har biltelefon. - Men, säger Karin, Du behöver
inte skjutsa mej. Det kan Farmor göra. - Tok heller,
säger Farmor, och så fick det bli. Och vid 2-tiden är
Karin lyckligt hemma efter en ölkväll i Enköping.
En annan ölkväll på puben i Enköping
deltar Rolf och Birr i när Anders Sjöling spelar. Jag
trodde att det var yngre personer än 50-åringar som gick
på sånt. Men det tycks ha gått vägen.
Gerd och jag går varje dag den stora rundan
förbi Farsta sjukhus och över Nynäsvägen. Farfar
knotar över den långa promenaden men jag säger att
den dan kan komma då vi inte orkar gå så långt
och dessa vandringar kommer att stå i ett rosa skimmer.
Den 22 april på Salta är det +21°.
Vi sitter länge på offerstenen i Älvkvarnsbacken
och ser Rolfs nya lagård lysa som ett feeri på natten.
Har Du en slant att offra? - Nej, säger Gerd,
bara en femma. - Den 23 april upprepar jag samma fråga
och då kommer vi överens om att ta femman och ägna
2,50 var åt våra kära födelsedagsbarn Erik
Z 52 och Christofer 3 år.
Videoklipp: 3-årsfest
för Christofer, 47 sek.
|
|
|
Ej
i Liber.
|
|
Maj
1996
|
Vad kan Sågargatan i Uppsala ha med Rolf eller Erik att göra?
Visserligen har Becca och Pelle flyttat till Uppsala, där
han håller på att doktorera och Becca genast lyckades
få arbete i en skoaffär, men ändå.
Lilla Kerstin utvecklas dag för dag och är harmonisk
och nöjd. Och Christofer är inte alls svartsjuk. Men en
dag är han försvunnen och Araguacema letar förtvivlad.
Då ringer lilla persiska Sara från sin skola, att Christofer
tagit sej dit. Han har gått över den trafikerade vägen
där bussarna och alla andra bilar kör med god fart. Nu,
när Sara vill ringa till Araguacema, säger emellertid
lärarinnan: Det är inte Din sak! - Men Sara står
på sej och A kan gå och hämta Christofer välbehållen.
|
Nu droppar det in foton från förra årets
studentjubileum. Mannen till höger kände jag igen på
rösten, en känd TT-uppläsare, som Maj-Britt Baehrendtz
kände från sin journalisttid. |
|
|
Nu kommer Strengnenses Vårhälsning ut med 1935
års studentkull. Nu är det morbror Eriks tur att
jubilera med Eveland, Knut Leijonhufvud och Inger Vestmark. |
|
|
Kerstin
Lindholm f. Sandvall, Maj-Britt Baehrendtz f. Polmer, Uno Murray,
Ulrich Henschke, Renate Henschke, Daniel Henschke, Katharina
Skunke. |
|
Juni
1996
|
Stefan njuter nu sin välförtjänta pappaledighet
och fräser i trädgårn och fiskar och ser på
fotboll i TV som förhäxad. Men kommer Christofer in mitt
i matchen och säger: Ska vi spela fotboll, pappa?, då
flyger han upp: Ja, det gööör vi! Men är
det Tour de France, då är Christofer ändå
i vägen. Då säger Onkel: Farmor, det är
ju Tour de France, Du måste ta hand om honom!
Vi gör täta utflykter till lagårn för att
få träffa Rolf och kalvarna. Byggmästarn håller
nu på att stänga in Solberga hage åt dom och drar
en el-ledning utmed hela vägen. I Elofs Lund går Donna
med sin fölunge Dream-Boy.
Stefan konstruerar en pålitlig grind, som ska hindra Christofer
att rusa ut på vägen.
Persiske tandläkaren med fru och barn var här i 2 nätter
hos Onk och ute på sjön. Sen kaffe hos oss.
|
|
På detta bröllop var Liber-redaktören yngsta
tärna i blekrosa spetsklänning. Alla i olika pastellfärger
och höll följaktligental till marskalkarna. Det var
på den tiden när Palmolive annonserade: Tärna
på många bröllop - men aldrig brud. Ty
hon använde inte Palmolivetvål. |
|
"Var hennes dag
Som dagg och diamant
Som bärnsten måste
Hennes kvällar varit"
säger skalden om den etruriska kvinnans leende.
|
Sven
Kyhlstedt, Ulla Kyhlstedt f. Serrander, Gustaf Bureus.
|
|
|
Karin
Hakelius, Jerker Nilsson, Olle Hakelius, Kerstin Maurd.
|
Jag träffade Karin Hakelius med man och den lilla sonen, som föddes
strax efter disputationen. Ja, vattnet hade gått ett par tre timmar
efteråt, så det var perfect timing. Vi möttes på
kyrkogårdsvandring i Näs, där Olle Törnberg berättade
vid ett antal gravar, bl. a. vid kyrkoherde Ljungkvists. Denne brukade
åka med häst och vagn till sin kollega kyrkoherde Åkerlund
i Teda för att ta ett glas och dra en spader. När han så
kom på natten och kröp ner till sin hustru, sa hon: Är
det Du, Ljungkvist? - Ja, vem fan skulle det annars vara kl. tre
på natten, svarade prästen.
Åkerlund har f. ö. döpt undertecknad, som vid ett senare
tillfälle frågade mamma: Vem är den där fula gubben?
|
|
Lilla
ljuvliga Kerstin Amanda log emot församlingen under dopet,
som ägde rum den 29 juni. Erik kom i hyrbil från Arlanda
till Salta på fredagen. Sen hämtade vi officianten, Märtha-Stina,
och Margareta i Enköping. Dessförinnan hade Erik och delvis
även undertecknad hunnit med promenader åt alla håll
på Salta. När vi kom fram var "en sal i övre
våningen", som det står i bibeln, omgjord till
gudstjänsten med stolar i rader för menigheten. Där
saknades dock Rolf och Birr, som firade Eskils 60-årsdag i
Småland,
Teresa, gudmodern, läste Karin Boye under akten.
Kerstin hade fått en alldeles egen ny dopklänning, sydd
av Charito, dansören f.d. från Paris, som var här
några veckor i samband med dopet. Han är också
en skicklig kock och stod vid frityrgrytan.
Bland gästerna var morbror Erik och Karin och Margareta. Vidare
Teresa och Fredrik förstås, men Becca och Annica var
i Småland. Ann-Margret och Christer, Marianne von Glehn och
Stefans kollega från Tumba, på vars 50-årsdag
Araguacema och Stefan nyss varit. Persiske tandläkaren med
familj, tjeckiske grannen med familj och grannen på W som
har 6 barn och Celestina och flera brasilianska vänner till
A.
|
|
Videoklipp: Kerstins
dop den 29 juni, 2 min 35 sek.
|
I Näs' nyrenoverade kyrka är alla bänkarna
försedda med en så bred psalmbokshylla att man där
bekvämt kan placera både smörgås och kaffekopp. |
Juli
1996
Videoklipp: Kerstin
övas i att sitta, 34 sek.
Nedanstående artikel med större
text. Se även i vårt stamträd.
|
|
Sophia Elisabeth Brenner, Carina Burman.
|
|
|
|
Jag hade hittat ett julkort av Elsa Beskow med tre stjärngossar
på, som Wille hade märkt med Wilhelm, Mikael, Erland
från den tiden när dom var små pysar och skickat
till Hetti nu efter 40 år.
När Gerd och jag var ute och gick med Christofer till Solberga
sa vi: Horch! Då kunde man höra glassbilen Hemköps
bekanta signal ända bort i Svinnegarn, eller som Christofer
säger, Spindelgarn. Jag försöker att lära honom
skillnaden på att skriva lastbil och glassbil utan större
framgång.
Men gärna, ja mycket gärna, kryper han ner
i koppartunnan och lägger locket på "ifall nån
fluga skulle landa där". - Eller något flygplan,
säger jag och då skrattar han omåttligt och talar
sen om den saken om och om igen. Han är full av humor. Men
en dag rycker han upp en av mina finaste penséeplantor, bara
så där. Då sa jag: Inte trodde jag att Du skulle
vilja göra mej så ledsen. Jag som älskar Dej så
mycket. - Utan betänkande går han och planterar blomman
igen.
Nog är det märkvärdigt med en sån
liten, att han kan tänka ut nånting som gör att
han blir ordentligt uppmärksammad.
|
Teresas 27-årsdag. Ja, då hade vi en härlig dag på
Stigsbo och inspekterade vattenledningen som dragits in i huset och förplägades
rikligen. - Innan farbror Axel köpte Stigsbo bodde där två
olika familjer som skötte gården. Valfrid i Stenbackens fru
var väl dotter till en av bönderna, som bodde i den ena halvan
med lilla köket. I den andra delen var det en familj med sex barn,
tror jag. Det måste ha varit en mager försörjning för
så många familjemedlemmar, men skogen gav väl en del.
Mjölet maldes i en liten kvarn i en liten bäck ute i skogen.
|
Christofer och Kerstin i unga dagar.
|
|
Rolf, 65, så ung han ser ut! Tänker man på Alf
Insulander och Emil Swenson, som båda dog något över
60 år gamla och som man tyckte var gamla gubbar.
|
Rolf
Klingberg, Rolf Johansson, Roland Redén, Arne Skoog.
|
Augusti
1996
Våran Rolf lägger Sv.D. och E.P. på trappan
åt oss och då har vi tillfälle att byta "ett
ord eller två. Alla människors möte borde vara
så". |
|
I augusti har Rolf stort jordbruksmöte på gräsmattan
i trädgården med grillparty, bevistat av bl. a. Karin
Zenkers vårkavaljer Tomas. Men det fick vi höra först
efteråt. |
|
|
|
Nu härjar den s. k. "galna kosjukan"
i England och även i Schweiz. Rolf och Birr gör en veckolång
semesterresa till Berlin och Prag, hänförda över den
vackra staden i Böhmen. Rolf beställer där in en rejäl
biffstek och får den serverad med en engelsk flagga nerstucken
i köttet. Inte precis nån aptitretare får man förmoda. |
Videoklipp: Kanotutflykt
den 13 augusti, 1 min 8 sek.
|
Gerd och jag fick åka med Wilhelm och Ingela till den glada
trädgårdsfesten i Morgongåva. Solen sken ihärdigt
och hela trädgården var en prunkande lövsal.
Lägg märke till de gamla torpnamn på Strömsta
som minner om de vilda djuren. Här bodde mina skolkamrater,
som hade lång väg att gå fram till landsvägen
och sen 3 km till småskolan.
|
|
Sixten
Klingberg, Rolf Klingberg, Bertil Larsson, Marianne Hellman
Jacobsen, Helmer Gustafsson.
|
|
September
1996
Videoklipp: Christofer
roar Kerstin, 14 sek.
|
Födelsedagar i Schweiz. |
|
|
Jan
af Sillén, Katarina af Sillén.
|
|
|
Lennart
Södergran, Ivar Karlsson, Bertil Larsson.
|
|
Gång på gång går tröskan
sönder. Ena gången pekar montören på nån
detalj, som "ni kunde ha åtgärdat själva".
- Då far Rolf ut i förbannelser och svordomar mot Knutte:
Djävlar, fan, varför kunde Du inte se det, Din förbannade
knöl! - Montörn blir till sej och försöker
ta tillbaka vad han sagt, men Knutte bara flinar: Han känner
Rolf så väl och känner också igen hans drastiska
humor. Men nog skulle man kunna förstå om hans tålamod
trutit, när den ena dan går efter den andra med idealiskt
skördeväder och grannarna snart är klara. - Sen berättar
Rolf att Rolf Klingberg också erbjudit sin skördetröska.
Det är som hos Runeberg när bonden Paavo säger till
sin hustru: Blanda Du till hälften bark i brödet, ty
förfrusen står vår grannes åker. |
Nu närmar sig dagen för Araguacemas avresa till Brasilien med
båda barna. Hon har en brasilianska, Anna, med till Salta för
att städa i norra flygeln, som de nu tyvärr tänker lämna
ifrån sig. Och snart är det Araguacemas 33-årsdag, som
nu kommer att gå förbi i stillhet, men vi dukar ett kaffebord,
lägger blommor runt koppen och ska komma med paket och ljus och tårta.
Jag viskar åt Christofer, att det är hemligt och då skyndar
han sej in till mamma som ska lägga sej och sova på soffan
och viskar: Det är något hemligt, mamma! och så
kommer han ut i köket igen och hämtar ljusstaken och blombuketten
och så tågar vi in och sjunger: Här komma mammas vänner
små. Och han är så högtidlig.
Videoklipp: Inför
avresan till Brasilien, 1 min 46 sek.
Oktober
1996
2 oktober hämtar jag Annica på Enögla Livs och medan
jag handlar kan jag ej undgå att höra hur glad och trevlig
hon är mot kunderna. Sen tvättar hon ett par fönster i
flygeln, så det blir lite fint tills alla kommer från Schweiz.
Men tyvärr måste Maria stanna hemma för skolans skull.
Vid månadsskiftet september-oktober kommer Tore Carlsson
för att reparera fläkten, sticker in handen, får
fingret bortskuret och måste förutom lidandet ligga
3 veckor på Akademiska. Men här är han med,
om än med stort bandage.
Nu får alla medlemmar fornminneskartor över Teda,
och Gerd och jag häpnar över hur tätt de intressanta
ställena är inprickade på Salta. Nån
dag före min födelsedag den 26 oktober gör
jag en vandring i Bastuhagen med den entusiastiske Lennart
Södergran och hans kompis från Stratos "vad
han nu heter". [Syftar nog på
en skoluppsats som Rolf skrev om John Ericsson, konstruktör
av Monitor, "och hans bror vad han nu heter".]
|
|
Mona
Axelsson, Barbro Bohlin, Lars Bohlin, Ulla Carné, Birgitta
Eklund, Manfred Eklund, Maj Ekström, Eri Eriksson, Helge
Gustavsson, Sigrid Gustavsson, Eva Göthberg, Erik Göthberg,
Robert Göthberg, Annika Göthberg, Kjell Hellman, Marianne
Hellman, Eva Jansson, Valdemar Jansson, Tore Carlsson, Christina
Klingberg, Rolf Klingberg, Ivar Karlsson, Bertil Kylborn, Yvonne
Kylborn, Wilhelm Klingberg, Siri Karlsson, Sven Karlsson, Barbro
Larsson, Bertil Larsson, Harry Olofsson, Gun Olofsson, Leif
Olofsson, Åsa Olofsson, Alvar Olsson, Lennart Rehn, Märta
Rehn, Anita Strömnes, Gert-Ove Strömnes, Alf Svantesson,
Eivor Svantesson, Lennart Södergran, Maria Södergran,
Gun Spång, Svea Wennerstein, Åke Wennerstein, Kristina
Åhlén. |
|
|
|
Och då syftar DN wahrhaftig nicht på A:s 33 årsdag
....
Snart kommer också gratulation från Farsta församling
undertecknad av en diakon. Farfar fick minsann motsvarande av kyrkoherden
själv. Än är det sålunda långt till full
jämställdhet mellan kvinnor och män i vårt
land.
|
Då min 75-årsdag firades i all stillhet,
eftersom en fest helt skulle ha kommit i skuggan av Rolfs 50-årsdag,
frågade jag Birr om hon kunde tänka sej att öppna
sina salonger för 80-årsdagen. "Ja visst."
Så bjudningskort skickades ut, men många av de tilltänkta
gästerna skulle utomlands eller hade annat förhinder.
Jag hade ont i benet och insåg att jag inte
skulle orka bära glas och porslin, och förresten var ju
en del av det som behövdes i Farsta. Underhandlade med Golfrestaurangen
Park Astoria och frågade Inger Insulander till råds.
Hon och Karl Gustaf hade varit på kaffe med Lekbergs en eftermiddag
i augusti. Och vi hade haft så trevligt så hon betonade
att så roligt hade dom inte haft på länge. Inger
berättade att Rotary numera inte sammanträder på
Stadshotellet utan på Joar Blås restaurangskola, där
dom får så god mat. "Försök där!"
Det gjorde jag och det bestämdes att läraren Pelle skulle
ta över. Helst ville dom slippa duka, "men hör
efter med Hovdesta Rent a Tent" i Tillinge. Nog är
det märkvärdigt hur kulturen breder ut sej på landsbygden.
Men jag avstod och fick hjälp av Stefan att bära upp allt
porslin.
Rolf och Birr var på semesterresa till Bryssel,
där dom var inbjudna till sina goda och trevliga vänner
Torstenssons, han med säte i EU, hon sjuksköterska i Uppsala
och båda med hemmet på Drottninggatan i Enköping.
Sen fortsatte dom sin bilresa in i Tyskland för att hälsa
på den f. d. unga pojken, som kommit liftande till Salta en
gång och som Rolf tagit sej an när han var i tonåren
och hade stuckit ifrån sin styvmor. Nu var han en etablerad
man och bjöd storslaget sina gäster att bo på Kurhotel.
Alltnog, på torsdag morgon den 24 kunde Rolf hämta bord
i Teda skola och dukningen kunde börja.
Birr och Rolf hade först kånkat ut stora
salsbordet och alla stolarna, båda med riskabla ryggar och
då menar jag inte stolarna! Jag hade tänkt att det skulle
bli minsta möjliga arbete för Birr om vi tog hela kalaset
från stan, men usch vad det är mycket att tänka
på ändå. Men roligt var det! Många skickade
återbud på grund av utrikes resor eller opasslighet.
Till slut var vi dock 36 personer, som undfägnades av Restaurangskolan
i Enköping på rekommendation från Inger. Och så
dog hon själv i veckan på Akademiska efter en oerhört
smärtsam tid, nämligen 7 år, med sitt porösa
skelett. Och flera operationer som genomförts fast läkarna
på förhand sagt att dom inte kunde lova att det skulle
bli bättre.
Maria kunde inte komma för sin skola. Hon hade
dessutom varit i Paris med elever och fått såna reumatiska
smärtor. Och Araguacema och barnen var ju i Brasilien. A. ringde
på lördagen den 26 och gratulerade men lät inte
alls glad. Sen fick vi höra efteråt att hon kört
sin brors bil och krockat med en berusad kusk, som kysste hästen
först och sen gav honom ett nådaskott. Tydligen var han
beväpnad. Men det som vi inte visste då var att A. fått
sina tänder utslagna och måste läggas in och opereras
för att dom skulle få bort alla glassplitter. Tänderna
skötte La Dentista om alldeles förträffligt. Inte
underligt då att A. lät så deprimerad och längtade
hem.
|
|
|
Karin, typografen, bidrar till att göra min födelsedag
till ett vackert minne.
|
|
Det var rysligt synd att inte Christofer var med när barn
och barnbarn uppvaktade i flygeln. Då skulle han ha kunnat
iaktta hur en liten mus korsade processionen under tonerna till
"Här komma...". Nästan dagligen fångades
en mus i någon av de många fällorna. Men det var
inte det vi skulle tala om nu.
Birr hade haft i uppdrag av Britta Edklint att köpa blommor
till mej och hon hade valt ut en magnifik bukett med långa
stiliga stjälkar, som hon sen brutalt kapade av till underbart
vackra bordsdekorationer. Ingela hade hoppats få åka
med Ann Margret och Christer, men dom skulle på juristkongress
i Berlin och där sammanstråla med Karin och Rüdi.
Men tuff som hon är beslöt hon sej för att hyra en
bil, då hennes egen blivit stulen. Då hakade jag på
och bad henne ta med Montgomerys och Sandbergs.
|
|
|
Stefan, Karin, Barbro, morbror Erik.
|
|
|
Jag hade varit orolig för hur det
skulle bli nån fart på middagen med så många
som inte kände varann och bad Ulla Smed att kopiera Gaudeamus
till tröst för oss alla som är +55, d.v.s. det årtal
som arbetsmarknadsminister Margareta Winberg valt för att ge
personer i den åldern ett arbete några år före
ålderdomen och sålunda, som hon säger, förläna
dem ett värdigt slut på arbetslivet. Gerd brukade alltid
säga: Så bra som vi har det nu får aldrig våra
efterkommande, och det var för 20 år sen, när
man ombads arbeta kvar några år. |
|
|
|
|
Och så kom Ää och Stefan
med sina underbara tal. Och morbror Erik, just hemkommen från
Kreta med Tante Karin. Rolf var "toastmaster" till de verser
Birr och han satt ihop. Och sen en verklig överraskning, när
Teta och dom andra barnbarnen började "packa kappsäck"
och "zaubra". Men är man 80 så är man -
jag fattade aldrig, när jag gick runt bordet, att jag skulle
hitta en karamell. - Sist talade Sixten på latin. |
|
|
|
|
ELSA GÜNTHER begravdes den 31 oktober. Jag for upp med tåget
till jordfästningen i Tyska kyrkan och var sen på Karlavägen
med alla hennes barn, barnbarn och barnbarnsbarn hos Karin och Thure
Flobecker.
Barnbarnsbarnen sjöng i kyrkan "Sov på min arm".
Tur och Retur Sthlm kostar nu 140:- mot 4:80 "på min
tid" d.v.s. på 30-talet.
|
|
Margit
Tibblin, Sven Tibblin, Bo Tibblin, Göran Tibblin, Sonja
Södergren f. Hofstedt, Roland von Euler.
|
|
November
1996
Innan vi återvände till Farsta, bevistade
vi utröjningen av flygeln, den norra, som Stefan nu tyvärr
lämnar [sparade 5000 kr/mån]
och med vilken han hade ett oerhört arbete att frakta lejonparten
till Törnskogen och resten till garaget i magasinet. Vidare röjdes
också matbon ut åt de nya hyresgästerna. Annica väckte
ett visst uppseende genom att tillskansa sej det gamla spröjsade
dassfönstret från Gröna Lund, som hon ämnar sätta
upp på väggen i sin bostad. Teresa samlade in en del allmogerekvisita. |
|
På syjunta hos Lotte är Ingegerd W. med och ger mej komplimang
för röda Lodenkappan och hatten, men framför allt ett nytt
råttmedel, som Rolf sen köper på Lantmännen: Temus.
Peppar, peppar, men det verkar bra.
|
Vi återvände sen på söndagen, där
solen stod otäckt i ögonen uppför Strängnäsbron.
Stefan dessutom norra vägen utan vinterdäck.
I Farsta började säsongen med tandläkarbesök.
|
|
|
|
Marianne Zelleroths man.
|
|
|
Plötsligt är det fel på TV:n i flygeln. Stefan
hemma i Törnskogen: Be Wilhelm att titta på
den! Jag frågar Rolf: Kan jag verkligen besvära
Wilhelm? - Klart att Du kan.
Dom kommer båda på söndagskvällen på
hemväg till Stockholm. Wilhelm misstänker att bildröret
är slut.
Nästföljande lördag den 9 november kommer
Onk med en ny TV från EL-GIGANTEN, en NOKIA som fungerar
även när den stått ensam några veckor.
Vidare for jag med Rolf till Bålsta till nån annan
GIGANT och köpte nytt kylskåp. Summa för båda
kapitalvarorna c:a 12000:-
|
|
[Mammas dagboksanteckningar
9-17 november 1996.]
Vi får så rara utförliga brev från Onkel om återseendets
glädje i Brasilien. Se bifogade!
December
1996
|
Fritiof
Nilsson Piraten, Södra Harpie, Tre tallrikar, Jutta Andrén,
Fågeltofta, Anders Franck. |
Hem från tandläkaren den 5 december på snöfri gata
ämnar jag skaffa mej kondition genom att ila till T-banan, men ack
- ramlar pladask men slår bara ansiktet - illa nog med allt blod
och sen alla blåmärken. När jag tror att det inte syns
längre, frågar folk ändå. Nej, men vad har Du
gjort?
|
Iris Törnblom och jag hade trevligt med Stig Lundeborg och
Claes Lagerkvist. Stig uppträdde sen som jultomte och hela
seniorföreningen sjöng Se då krypa tomtar fram
ur vrårna Tip-Tap-Tip-Tap, Tippe Tippe Tip Tap.
Stig Lundeborg, som var chef på en helt annan avdelning än
mitt UI, kallade mej helt oväntat för "Märta".
|
|
Endast klippning.
På Paus kostar klippning 180:-
|
|
|
Videoklipp: Carnatal,
en karnevalsliknande fest i Natal. 40 sek.
Den 15 december, äntligen, kom Araguacema tillbaka med barnen
och då också sin dotter Sara, 15 år, som är
så söt och rar. Stefan hade varit tvungen att resa direkt
till Paris på möte, och A hade haft en mycket lång
resa till Sverige med många byten och förseningar.
Gerd och jag var på plats i Törnskogen för att
välkomna. Och snart var huset fullt av folk, för Kerstin
hade urinvägsinfektion och skulle ha en spruta. A. kallade
på Bab och Gitti för att dom skulle ge den. Men dom ville
hellre att Ulrika, som är sjuksköterska och flygvärdinna
och gift med en läkare skulle komma. Och så blev det.
Sprutan skulle ges några gånger till och Ulrika kom
på morgonen, men hon betonade att så här starka
saker ger vi ej till småbarn i Sverige, och nu måste
man hålla ögonen på Kerstin för det är
troligt att hon snart får en infektion av samma slag igen.
Stackars A. var dödstrött och det var naturligtvis barna
också. Christofer var inte så fin på att tala
svenska längre. I stället hade han redan efter en vecka
gått över till portugisiska i Brasilia. - Dagen därpå,
när Stefan kom från Paris och klev in med orden: Finns
här några snälla barn? började Christofer
storgråta men blev snart glad igen. Stefan visade en film
från A:s systers bröllop och från den resa som
Stefan och A gjort med Christofer till en härlig badstrand
[Fernando de Noronha] och till en karneval
långt norrut [Natal].
Dan därpå, lördagen den 17 återvände
vi till Farsta för att starta bilen och se att allt var under
kontroll. - Men O, ve, den var död och batteriladdaren hade
vi glömt på Salta. Då kom en Guds ängel i
form av Forså: Ge mej nycklarna. det där fixar jag!
Gesagt, getan.
|
|
|
|
|
Nu gällde det att plocka i ordning allt efter fönsterreparationerna.
Vi hade fått aluminiumlister uppsatta av ett team från
Västerås. En av montörerna var antikvitetshandlare
på sommaren och hörde sej för om det fanns signatur
på den och den möbeln.
När vi så hade köpt en vacker azalea åt Forsås
och ummat med [kramat om] dom, var
det dags att lasta bilen. Men Herre min jämmer: den var död
igen, fast jag kört en sväng.
Då yrkade Gerd på att vi skulle köpa ett nytt
batteri hos OK. Den modell vi skulle ha var inte inne, men dom skulle
skaffa den och kom också efter 2 timmar och satte i den. Så
det blev snart skymning innan vi kom i väg och hade burit ner
och lastat allt.
Allt gick vägen, som man säger, ända till Svinnegarns
kvarn, där jag stannade för att släppa förbi
en långtradare, som jag haft bakom mej sen Strängnäs
tillika med en lång rad av andra bilar. Nå, så
svängde jag sen för att nå Teda-vägen, när
en bil i hög fart tutade, så jag hann stanna i sista
minuten.
Erik och Maria uteblir från julfirandet då Maria har
så ont av sin reumatism. Christian sätter fot på
granen och klär den också. Alla hjälper till att
diska. Tvillingarna får sova hos Birr
På juldagsmorgonen var kyrkan full av folk; tack vare att
ottan var först kl. 7.00 hade många stadsbor kommit ut.
Och även Stefan och A var med, dock inte Gerd.
|
Slutord 1996
skrives först ett gott stycke in på år 1997, när
Gerd redan är död.
Red.
Ansvarig
utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se
|
|
Till
Liber hemsida |
|
Senast
ändrat eller kontrollerat den 10 augusti 2017. |
|
|