Bengt von Heijne (1896-1970), släktföreningens
förste ordförande, ägnade mångårig forskning
åt släktens historia och främst då åt
ovannämnda Georg von Heijne och hans maka Inga f. Adlerberg
samt deras äldste son Georg Elias
(1717-1777) och hans maka Brita f.
Gyllenållon (1739-1763). I samband därmed utredde han
egendomsförhållandena m.m. på de gårdar i socknen
med omnejd, som släkten ägt och brukat. Resultatet av hans
forskning redovisas här för dem som i detalj vill gå
in i förhållandena i bilagorna 3-6 och 8-9.
Alltså, välkommen till Teda!
Något
om Teda socken med omnejd och kyrka
Vi kastar först en blick på topografiska kartan i skala
1:50 000 (bilaga l).
Socknen ligger omkring 10 km sydväst Enköping och är
en gammal kulturbygd. Gränsen till Västmanland går
vid Sagån (l km väster kyrkan). Socknen omnämns första
gången 1301. Man vet att "Theda Kiörcka" visiterades 1303
av ärkebiskop Nils Alleson.
I socknen med omnejd märks följande gårdar av intresse
för släkten:
Av släkten ägda och bebodda gårdar
Gumlösa (Gudmundlösa) |
Salta
|
Av släkten ägda utgårdar
Tollsta (Tolfstad)
|
Gryta |
Uddala by (Norr-, Mellan- och Södergården) |
Ullunda
|
Lötsunda |
Kurön |
För släkten i övrigt intressanta gårdar
Brunnsholm
|
Målhammar |
Strömsnäs. |
Socknen är idag en avfolkningsbygd. Antalet själar i församlingen
är omkring 120. På 1700-talet bodde här mycket människor.
Tag t.ex. Gumlösa, där det i dag bor en mindre familj. Enligt
mantalslängden för 1728 bodde förutom generaladjutanten
Georg von Heijne med familj (hustru och
minst sju barn), en husjungfru, huspiga, en kokerska, en trädgårdsdräng,
en fiskare, en dräng, två ladugårdspigor, fem torparfamiljer
med okänt antal barn, varav två torpare gjorde tjänst
i stallet samt två ungkarlar, som dock då gjorde tjänst
i Stockholm - den ena som gardistkarl.
Den vackra, lilla kyrkan tillhör den
i Uppland rikligt företrädda rektangulära kyrkotypen
med en svarttjärad klockstapel stående intill kyrkan. Den
har möjligen en gång varit gårdskyrka till någon
av traktens gårdar. Kyrkan är försedd med kalkmålningar
i fönstersmygarna. Dessa målningar framtogs vid restaureringen
1954-55.
Se vidare sidan om Teda
kyrka.
På 1680-talet uppfördes ett gravkor för vice presidenten
i Svea hovrätt Arvid Ivarsson Natt och
Dag (1633-1683) som genom sin maka Märta
Kurck (l636-l698) blivit ägare till Strömsta (3 km sydöst
kyrkan). Sonen generalmajoren och friherren Sten
Arvidsson (l681-1730) fick Ridderskapets och Adelns tillstånd
att uppta Sturenamnet. Därför kallas nu koret Sturekoret.
Av inventarier märks kyrkans äldsta föremål,
ett dopfundskaft med flätornamentik sannolikt ett gravklot
från någon hednisk grav, två medeltida träskulpturer
från ett altarskåp (västtyskt eller flandriskt arbete
från 1300-talet), en rikt skulpterad predikstol från 1644
och 23 begravningsvapen över släkterna Natt och Dag,
Ulfsparre och Skalm af Karelen.
Av särskilt intresse för släktens Bjelkestagren är
Karin Bielkes (ägare till
Bjelkesta 1623-1695) epitafium av hennes samtliga döda sju barn
med hovstallmästaren Knut Ulfsparre.
De ägde och bebodde även Kurön. Karin Bielke
överlevde också sina två nästa män i barnlösa
äktenskap och begråter sitt bittra öde i ett sorgekväde
utformat som en kalk (bilaga
2). Hon skänkte till vardera Giresta, Teda
och Lundby kyrkor - den senare i Älvsborgs län -
likadana, magnifika par silverljusstakar (0,5 m höga); idag [1975]
värderade till kr 100.000 per ljusstake. Girestas ljusstakar
förvarades med hänsyn till risk för brand och stöld
på Bjelkesta intill 1917, då gården gick ur släkten.
Det räddade dem från kyrkans brand 1911.
Till minne av barnen Ulfsparre skänkte Karin Bielke och majoren
Carl Lillie af Aspenäs (1608-1653)
år 1652 en ljuskrona av malm med åtta armar.
Den för kyrkan och dess inventarier intresserade hänvisas
i övrigt till den lilla skriften "Teda kyrka" av Ingrid
Rosell à kr 2:50 att köpas av kyrkvaktmästaren
Alf Svantesson (Ekeby).
Kortfattad
historik om släkten von Heijne och Teda socken
1700
|
Majoren vid Livregementet till häst Georg
Adlerberg (1662-1706) g.m. Maria
Utterclou (1674-1731) blev rusthållare på Gumlösa
sannolikt år 1700 och avled under 1706 års fälttåg
i Sachsen.
Hans efterlevande kvarstod som rusthållare.
Detaljer angående Gumlösa gård
se bilaga 3.
|
1715
|
Generaladjutanten vid kavalleriet Georg
von Heijne (1691-1756) gifte sig med ovanståendes dotter
Inga Adlerberg (1698-1780). Då
Georgs majorsboställe Gräntorp i Munktorps sn
åt Köpingshållet till saknade mangårdsbyggnad,
kunde den unga hustrun ej bo där utan hon flyttade ihop med
modern på Gumlösa. Samma år köpte modern
av Kronan gårdarna Tollsta (Tolfstad), Gryta
och tre hemman i Uddala by (för detaljer
se bilagorna 4-6, länkade till bilageförteckn. ovan),
som blev utgårdar till Gumlösa och som mågen
skulle bruka. Huvuddelen av tiden gjorde denne dock tjänst
som generaladjutant hos prins Fredrik
av Hessen, generalissimus för Roslagsarmén vars
uppgift var att hindra ryssarna att landstiga och anfalla Stockholm. |
1719
|
Georg von Heijne upplät Tolfsta
på 3 år till Johan
Andersson. |
1720
|
Georg von Heijne nedlade kapital på att iståndsätta
Gumlösas byggnader samtidigt som han sökte erhålla
sätesfrihet för Gumlösa. Han hade blivit adlad
1718 och introducerad pa Riddarhuset 1720. Detta misslyckades,
då författningsenligt inga nya säterier längre
fick bildas.
I mantalslängden upptas han detta år som brukare
av gården med eget folk och djurbesättning.
Vid häradsrättens vinterting avgjordes en rättegång
mellan von Heijne och ovannämnde Johan Andersson som överlåtit
kontraktet på Tolfsta till sin broder Bengt
Andersson, som svarat för vårsådden. Målet
avgjordes till båda parternas bästa, dock skulle
fogden Nils Andersson som
borgensman vara ansvarig, om inte Bengt Andersson fullgjorde
sina skyldigheter.
|
1721
|
Den 27 september, då Georg von
Heijne vistades i Stockholm nedbrann nattetid hela manbyggnaden
- åtta fullkomliga rum, stor hög vind med italienskt
tak jämte alla inventarier.
Det stora nordiska kriget var nu slut och armén demobiliserade.
Georg von Heijne fick då avsked från sin generaladjutantsbefattning
och gick sedan utan tjänst till 1729. Han vistades då
sannolikt mest på Gumlösa och hade tid att processa
med sina underlydande. Sålunda instämde han Lars
Ersson på Gryta inför Åsunda häradsrätt
varje år 1721-1724 för bl.a. skogsvården, dagsverkena,
byggnation, hästskjutsar etc. Ersson stämde i sin
tur von Heijne och fullföljde talan upp i lagmansrätten
men förlorade och fick ersätta von Heijne rättegångskostnaderna.
|
1722
|
För att säkerställa behovet av arbetskraft
till Gumlösa utarrenderades de tre hemmana i Uddala by (Norrgården,
Mellangården och Södergården) mot betungande
dagsverkskontrakt. Processer ägde rum med arrendatorerna.
Den intresserade hänvisas till Bengt von Heijnes omfattande
utredningar i släktarkivet. En originalhandling av den 19
april 1724 finns i släktarkivet. |
1728 |
Epilogen blev att Uddalahemmana hemföll åt
Kronan (bilaga 6). |
1729
|
Georg von Heijne fick en majorstjänst
vid Västmanlands regemente, varmed följde bostället
Gränby. Då detta alltjämt saknade mangårdsbyggnad,
blev han kvar på Gumlösa. |
1731
|
Maria Adlerberg avled på sin egendom
Uttersberg och begravdes i Skinnskattebergs kyrka, där Utterclous
epitafium finns uppsatt. De efterlevande kvarstod som rusthållare
för Gumlösa. |
1736
|
Georg von Heijnes maka Inga blev rusthållare.
Georg förvärvade samtidigt i Skinnskatteberg, som låg
inom regementets område, ett mindre järnbruk med tillhörande
gård, Lockmanshammaren och hade därmed två
boplatser. |
1739 |
Georg von Heijnes äldste son Georg
Elias (1717-1777) gifte sig med femtonåriga arvtagerskan
till Skävesunds säterirusthåll (norra stranden
av Hjälmaren 1 km öster Örebro) Brita
Gyllenållon. |
1740 |
En tjänsteskrivelse i original dagtecknad Gumlösa
den 27 november 1740 och undertecknad Georg von Heijne finns i
släktarkivet. |
1741
|
Baron Daniel Tilas hamnar
på grund av vissa omständigheter hos mormor Inga Maria
von Heijne på Gumlösa. Läs om den dråpliga
historien i bilaga 7 (tidigare
utsänd - 1970 - till medlemmarna men medtagen här för
fullständighetens skull). |
1747
|
Georg von Heijne utnämndes till överste och sekundchef
för det i Landskrona garnisonerade Kronprinsens regemente
och kunde således inte vistas mycket på Gumlösa.
Dottern Inga von Heijne
(1721-1758) gifte sig med ryttmästaren, friherre Carl
Magnus Danckwardt (1712-1763), ägare av Brunnsholms
säteri i Enköpings-Näs sn, Salta säteri
(bilaga 8), Enberga
kronohemman (återfinns ej på kartan) samt Lötsunda
i Tillinge sn.
|
1750 |
Danckwardt förövade allmän förargelse
i Teda kyrka Stora Böndagen (bilaga
9). |
1754 |
Georg von Heijnes äldste son Georg Elias antogs
till rusthållare på Gumlösa. |
1756
|
Georg von Heijne avled under ett besök på Stockholms
slott i sitt tredje försök att bli landshövding.
- Änkan sålde Tollsta och Gryta till Georg Elias.
|
1759 |
Danckwardt sålde till svågern Georg
Elias Salta, Ullunda i Vårfrukyrka sn och Lötsunda. |
1762 |
Georg Elias von Heijne medgavs att skatteköpa
Gumlösa. Ullunda såldes till Eric
Stockenberg. |
1763
|
Georg Elias von Heijnes första hustru Brita f. Gyllenållon
- efterlämnade fem ogifta döttrar - sonen Arvid
Philip och svågern Carl Magnus Danckwardt avled; de första
av den "hitsiga Upsalafebern", den sistnämnde genom drunkning.
|
1764 |
Georg Elias von Heijne gifte om sig med änkan
Inga Bergenstierna f. Feif (1726-1770),
ägare till fastigheten Järntorget 4 i Stockholm. Med
henne fick han två barn. |
1767
|
Georg Elias von Heijne köpte av Gustaf
Fredric Posse hälften av Kurön säteri
för 96.000 daler kopparmynt, som dennes maka Ulrika
Eleonora f. Wrangel just ärvt. Georg Elias flyttade sannolikt
också dit med sin familj, eftersom dottern Görvel
föddes där samma år. Gustaf Fredric Posses svåger
Knut Posse, som genom sin maka Fredrica
f. Wrangel ärvt den andra hälften startade omgående
en bördsprocess. En förlikning träffades, som innebar
att Georg Elias avstod från köpet mot att han fick
sitta kvar på Kurön till slutet av april 1768 och ta
sin del av 1767 års skörd. |
1769 |
Georg Elias von Heijne sålde Gumlösa
och äldste sonen Georg Fredrik
(1744-1776) Tollsta jämte Gumlösa utgård, som
denne ärvt, till hovkvartermästaren Ander
Forsner. |
1770
|
Inga von Heijne f. Feif avled på Salta. - Georg Elias
von Heijne började i egenskap av förmyndare för
sina fem ogifta döttrar i 1. giftet en bördsprocess
mot Forsner under yrkande att denne måtte till de omyndiga,
som rätta bördemän, avstå hemmanet och
utjorden samt ersätta rättegångskostnaderna.
Georg Elias gifte åter om sig och denna gång med
prästdottern Christina Treuder
(1741-1825) och fick med henne tre barn.
|
1773 |
Talan i bördsprocessen mot Forsner fullföljdes.
|
1776 |
Georg Elias von Heijnes äldste son Georg Fredrik
från vilken vi alla stammar avled, 32 år gammal, på
Buhlsjö i Östergötland. |
1777
|
Georg Elias von Heijne dog på Salta och jordfästes
i Teda kyrka.
Svågerns och begravningsförrättarens,
prosten i Folkärna, Johan Wulff tal bifogas (bilaga
10).
|
1778
|
Genom arvöverenskommelse förvärvade
Georg Elias fem döttrar i 1. giftet Salta.
- Inga Margareta (1742-1825)
-
Ulrica Lovisa
(1749-1798)
-
Elisabeth
Maria (1752-1789)
-
Christina
Eva (1754-1837)
-
Hedvig Charlotta
(1757-1827)
|
1789 |
Dottern i 1. giftet Elisabeth Maria (37 år
gammal) dog på Salta. |
1798
|
Kvarvarande fyra döttrar sålde
Salta till ingenjören Säman
och därefter ägde släkten ingen jord i Teda socken
med omnejd. Den mot inteckning innestående köpeskillingen
av 8.000 riksdaler utgjorde utöver lösören den
gemensamma tillgången för de fyra överlevande
systrarna, som nu slagit sig ned i Uppsala. |
Sammanfattningsvis kan sägas:
att vår släkt haft jordintressen i Teda sn med omnejd
i 98 år;
att Gumlösa brukats av släkten i 69 år (1700-1769)
och Salta säteri i 54 år (1746-1798);
att sannolikt har sex av Georg von Heijnes barn dött på
Gumlösa och är begravda i Teda kyrka;
att Georg Elias von Heijne med två fruar och sex barn dött
på Salta säteri och är sannolikt alla begravda i Teda
kyrka.
Av intresse kan också vara att nämna att Gumlösa
sedermera blev fideikommiss i släkten Kistner
och att familjen Björn Kistner var goda vänner med
familjen Mauritz och Lotten von Heijne
i Strängnäs. Gården köptes sedan av nuvarande
ägaren, lantbrukare Gunnar Hellströms,
far.
Salta ägs idag av syskonen fil.lic. Erik
af Sillén och Märta Zenker
samt brukas och bebos av den förre. [Nej, Erik
af Sillén har inte bott där sedan 1940-talet. Det var
min bror Rolf Zenker som brukade gården 1975, när detta
skrevs, vilket han ännu gör 2005, nu som huvudägare.
/SZ]
Bland äldre ägare kan nämnas ryttmästaren vid
Adelsfanan Johan Mattson Skalm af Karelen
(1615-1669) gift med Margareta Lindorm,
som ärvt gården av sin mor. Deras gravsten återfinns
i kyrkan.
Nämnas bör också Målhammar (2,5 km NV
Teda väster Sagån), som ägdes och beboddes av Charlotte
von Heijnes (Bjelkesta 1849-1903) föräldrar generalmajoren
Lars von Knorring och Henrietta
f. Stromberg samt Strömsnäs (15 km NV Teda i
Simtuna socken vid Sagån), som ägdes och beboddes av Lotten
von Heijnes (Bjelkesta 1892-1917) far häradshövding
Knut Björkenstam och Aimée
f. von Bahr.
Käre läsare, efter att Du nu tagit del av vad som ovan
framförts och kanske t.o.m. bilagorna bör det stå
helt klart för Dig, varför Teda med omnejd har ett stort
släkthistoriskt värde för vår släkt - särskilt
som vi alla är ättlingar till Georg Adlerberg och
Maria f. Utterclou, Georg von Heijne och Inga f.
Adlerberg samt Georg Elias von Heijne och Brita f. Gyllenållon.