Tollsta (Tolfstad)
Bilaga 4

Tolfsta var ett halvt hemman om 3 öresland och ligger i Teda socken. Hemmanet (arv och eget) ingick i Johan Utters frälseköp enligt köpebrev den 12/9 1646. Reducerades l683 (akt K. 334) med 1683 års ränta såsom beläget å omistlig amiralitetsort. Förläntes sedermera till fru Margareta Lindorm på Salta. Efter hennes död indrogs hemmanet rned 1714 års ränta till Kronan.

År 1715 begärde såväl fru Maria Utterclo på Uttersberg som borgaren i Enköping Eric Staphansson att få köpa hemmanet till skatte. Genom landshövdingen Ribbings resolutioner remitterades ansökningarna till häradshövdingen i orten vilken enligt gällande förordningar om skatteköp, hade att värdera hemmanet och låta utbjuda det på offentlig auktion. Vid besiktning den 1/6 av häradshövdingen jämte några av nämnden befunnos

  • husen gamla och - förutom dem som åboen byggt - nog underrötta
  • ängen ringa
  • åkern väl brukad
  • mulbetet gott
  • skogen nödtorftig
  • intet fiske, ehuru ägorna sträckte sig ned mot sjön ("gallstrand").

Hemmannet värderades till 40 daler öreslandet.

Den 2/6 försiggick auktion på tinget i närvaro av dels ombud för Maria Utterclo och Staphansson, dels åboen Matts Johansson. Åboen bjöd 43 d., vilket pris han ansåg hemmanet vara värt, varjämte han förmodade sig såsom åbo vara närmast att lösa, Staphanssons ombud bjöd 52 d. och Maria Utterclos 52 d. 8 öre.

Den 14/7 1718 inbetalade Maria Utterclos måg, generaladjutanten Georg von Heijne skatteköpeskillingen 156 d. 24 ö. kmt uti plåtar hos K. räntekammaren i Stockholm enligt attest av räntmästaren E. Råfelt.

Tingsattesten över auktionen insändes till landshövdingeämbetet, som medelst resolution den 6/10 1719 remitterade den till kammarkollegium för prövning, huruvida åboen - jämligt [sic] bestämmelserna i den under tiden utkomna resolutionen på allmogens besvär - eller fru Utterclo skulle få lösa hemmanet.

Till kammarkollegium inkom ett den 30/8 1720 dagtecknat intyg av häradsfogden Gillberg, att åboen flytt från hemmanet och nu några år bott på ett frälsehemman i Enberga.

Kollegii köpebrev daterades den 28/9 1720 och ställdes på Georg von Heijne. Att åboen icke tillerkändes skatterätten motiverade kollegium därmed att han icke insatt penningar till skattelösen utan flytt från hemmanet.

Kamreraren i kollegium tillstyrkte i sitt utlåtande, att köpebrev måtte utfärdas för von Heijne, enär skatteköp ägt rum, innan nyss nämnda resolution utkom.

Den 18/10 1720 underrättade slutligen landshövdingen vederbörande befallningsman och häradsskrivare om skatteköpet till observerande i Kronans jordebok.

Den 4/4 1719 upplät von Heijne Tolfsta hemman på 3 år till Johan Andersson till brukande under följande villkor:

  • åboen skulle vid varje års slut erlägga utlagorna av hemmanet eller 75 d. kmt.
  • årligen utgöra 104 dagsverken eller lösa varje dagsverke med 1 d.kmt
  • årligen utgöra av hemmanet en tunna råg
  • lösa två årliga resor med 6 d. kmt.
  • skaffa eller göra tre trästockar eller lösa dem med 6 d. kmt.
  • vidmakthålla gärdesgårdarna
  • underhålla byggnaderna eller ersätta tre års husröta med 60 d.
  • väl cultivera hemmanet.

Vid häradsrättens vinterting 1720 avgjordes en rättegång mellan von Heijna, å ena samt trädgårdsmästaren Bengt Andersson, fogden Nils Johansson och Johan Andersson å andra sidan angående bl.a. Tolfsta hemman, varvid

  • Bengt Andersson, som emottagit Tolfsta efter dess broder Johan samt vårsått hemmanet, pålades att fullgöra 1719 år kontrakt
  • Bengt Andersson skulle befrias från kontraktet, om han kunde skaffa någon god åbo i sitt ställe
  • Nils Johansson såsom borgensman skulle vara ansvarig, om Bengt Andersson ej fullgjorde sin skyldighet
  • Johan Andersson befriades från ansvar, enär von Heijne medgivit honom att transportera kontraktet på Bengt Andersson.

Den 17/6 1756 sålde Georg von Heijnes änka, Inga Maria Adlerberg, till sonen Georg Elias von Heijne

  • Tolfsta, ½ till ¼ förmedlat mantal
  • Gryta 2/8 mantal i Tillinge socken

för en köpeskilling av 3.000 d. kmt.

Den 7/1 1769 sålde kornetten Georg Fredric von Heijne - son till Georg Elias - till hovkvartermästaren Anders Forsner

  • Tolfsta, ¼ mantal,
  • Gumlösa utjord om 4 ½ öresland i Tolfsta by

för en köpeskilling av 6.000 d. kmt.

Dessa fastigheter uppgåvos i en bördeprocess, varom mera nedan, ha tillfallit säljaren i arv efter hans moder Brita Gyllenållon.

Bördeprocess anhängiggjordes vid tinget den 7/6 1770 av Georg Elias von Heijne i egenskap av förmyndare för sina omyndiga döttrar Inga Margareta, Ulrica Lovisa, Elisabeth Maria, Christina Eva och Hedvig Charlotta under yrkande, att Forsner måtte till de omyndiga såsom rätta bördemän avstå hemmanet och utjorden samt ersätta rättegångskostnaderna.

von Heijne inställde sig biträdd av v. häradshövdingen Daniel Taleen.

Forsner ingav en skrift, vari hovsekreteraren Fredric Palmroth anförde, att köpet - jämte av Georg Elias von Heijne till Forsner försålda Gumlösa skatterusthåll - överlåtits till honom, varför han yrkade att bli i målet instämd.

Bördeskillingen nedsattes av von Heijne hos rätten i en bancotransportsedel å 6.000 d. kmt.

Då Forsner yrkade att bli skild från målet, anförde von Heijne, att köpebrevet ställts å Forsner, som ock lämnat förskrivning på återstående köpeskilling samt sökt lagfart å fastigheterna och att invändningen, som allenast syftade till tidens förhalande, måtte ogillas samt Forsner förpliktas ingå i svaromål och förete köpebrevet till styrkande av köpeskillingens belopp.

Rätten resolverade samma dag, att köpet visserligen avhandlats med Forsner men att med hänsyn till vad som upplysts om Forsners överenskommelse med Palmroth, saken syntes röra även denne. von Heijne ålades därför att till nästa ting instämma även Palmroth och skulle Forsner då inställa sig försedd med köpebrevet.

När målet ånyo företogs den 10/11 1770 inställde sig Georg Elias von Heijne och svarandena genom borgmästaren Pehr Sadelin i Enköping.

Köpebrevet företeddes, vari köpeskillingen var angiven till 571 rdr. 21 sk. banco. Uppbud hade skett den l/3, 9/6 och 23/10 1769.

På Sadelins begäran nedsattes bördeskilling, 6,000 d. kmt., "i anseende till Palmroth", varefter Sadelin anförde, att bördeskilling jämlikt jordabalken 5:1 skolat nedsättas senast den 23/10 1770. Den vid första rättegångstillfället nedsatta summan hade lyftats, innan köparen Palmroth blivit hörd i målet huruvida han ville lyfta. Forsner hade haft skäl för sin då avgivna förklaring, att han ej hade något att påminna mot bördeskillingens lyftande (den hade den 11/6 1770 lyftats av Georg Elias von Heijne mot borgen av Georg Fredric von Heijne och Olof Smedberg) , eftersom han ej varit rätt man att yttra sig därom. von Heijne finge därför jämlikt nyss nämnda lagrum anses ha avstått från bördetalan. Vidare vore beloppet av bördeskillingen ej tillfyllest, enär köpeskillingen i köpebrevet bestämts i rdr banco ock kursen på sådant mynt stigit från köpslutet.

von Heijne påpekade, att köpekontraktet bestämde köpeskillingen till 6.000 d. kmt. Visserligen skulle enligt p. 8 i kontraktet summan i köpebrevet utsättas i rdr banco efter då varande kurs av 42 mark per rdr för att hålla köparen skadelös för kursfall i händelse av köpets återgång. Men Forsners köpeskillingsrevers lydde å 3.000 d. kmt att betalas i oktober 1770.

Sadelin framhöll, att säljaren erhållit köpeskillingen efter då gällande kurs av 42 mark. Till i juni 1770 hade kursen emellertid enligt företedd mäklareattest stigit till 55 mark.

Häradsrätten fann i dom, som föll den 13/11, att von Heijne hade att i bördetvisten hålla sig till Forsner, vilken enligt handlingarna vore köpare och därtill sökt lagfart. Den vid första rättegångstillfället nedsatta summan svarade mot köpebrevets köpeskilling efter den vid köpslutet gällande kursen, men då köpekontraktet stadgade, att köparen i händelse av klander skulle återfå så många d. kmt att han för dem kunde erhålla lika antal rdr. banco som köpebrevet utsatte samt växelkursen sedan den tiden, då bördeskillingen nedsattes, stigit så högt, att så många rdr. banco som köpebrevet förmälde icke kunde erhållas; ty fann rätten, att bördeskilling ej tillfullo inom natt och år efter tredje uppbudet insatts, varför käranden gått sin bördetalan förlustig.

Sadelin anförde härefter, att utjorden sålts två gånger, enär den vore augment och såsom sådan oskiljaktig från Gumlösa rusthåll, vilket Georg Elias von Heijne ju sålt till Forsner. I denna fråga ville Forsner förbehålla sig rätt att väcka särskild talan.

von Heijne erlade vad mot domen; i anledning varav Sadelin begärde att å Forsners vägnar mot borgen av sig själv och rådmannen Carl Gustaf Schytz i Enköping få lyfta bördeskillingen.

von Heijne överlämnade till rättens prövning, huruvida bördeskillingen borde få lyftas och påstod att därifrån borde avräknas ett å köpeskillingsreversen ännu återstående belopp.

Rätten resolverade, att Sadelin finge lyfta hela bördeskillingen; rättegångskostnaderna kvittades.

Forsner fullföljde talan i fråga om rättegångskostnaderna.

Upplands lagmansrätts dom uti målet föll i Uppsala den 7/6 1771:

Jordabalken 5:1 stadgade, att bördeman skulle i rätten inom natt och år ifrån tredje uppbudet nedsätta fulla köpeskillingen i det mynt, som i köpebrevet står; men sådan skyldighet hade von Heijne varken med nedsättande av rdr. banco in natura efter köpebrevets innehåll eller deras då varande fulla värde i d. kmt fullgjort; alltså prövade lagmansrätten med häradsrätten rättvist, att von Heijne till den å sidan omyndiga döttrars vägnar sökta börden å Tolfsta hemman med därtill hörande utjord, i anseende till felande bördeskilling, numera icke ägde rätt. Forsner ålades återställa bördeskillingen med 5 % ränta från den tid penningarna i rätten nedsattes och von Heijne skulle gottgöra Forsner rättegångskostnaderna med 40 d. smt.

von Heijne fullföljde talan till Svea hovrätt. Den 19/4 1773 anmälde parterna, att de förlikts, varefter hovrätten den 30/3 1774 lät vid den sålunda anmälda förlikningen bero.

Djursholm i jan. 1967.

Bengt von Heijne

Senast ändrat eller kontrollerat den 15 januari 2005