Vid vintertinget 1728 med Åsunda härad ingav kronobefallningsmannen
Carl Kempe en så lydande skrift:
Alldenstund generaladiutanten wälborne herr Georg
von Heijnes trenne Uddalahemman nu råkat alldeles i ödesmål
och wälbemälte herre eij will sig widare med någon
disposition af samma hemman befatta, sedan åboerne hwar efter
annan förmedelst deras fattigdom påsamkat sig så
ansenlig utlagsrest som hosfölliande extract utwisar, bestigande
sig till en summa af 583 dalar 22 öre 16 penningar silfwermynt,
den jag esomoftast anmodat wälborne herr generaladiutanten Georg
von Heijne som skatteägare att clarera men wälbemälte
herre uthlåtit sig samma rest eij willia betala; och som skatterätterna
af dessa hemman således komma att hemfalla Kongl. Maj:t och
Cronan för ofwanbemälta 583 d. 22 ö. 16 p. Smt. utlagsrest;
fördenskull är min ödmiuka anhållan wälborne
herr assessoren och den loflige häradsrätten täcktes
meddela inteckning i dessa trenne Uddalahemmans skatterätt, då
jag skall draga all tidig försorg att åter på hemmanen,
som nu ligga öde under fäfot, anskaffa dugelige åboer.
Häradsrätten beviljade den begärda inteckningen och
därmed var det förfarande inlett, som skulle återföra
Uddala gårdar i Kronans Ägo.
Vid sommartinget 1728 ingav Georg von Heijne en skrift, vari han
medgav, att befallningsmannen finge å Kronans vägnar göra
sig betald ur skatterätterna och låta förse hemmanen
med nya åboar. Den av häradsrätten då föranstaltade
synen å gårdarna gav följande resultat:
Norrgården: samtliga hus nedruttna, gärdesgårdarna
bofälliga, åkern liggande i linda och dikena igenfallna.
Blivande åbo skulle för hemmanets upphjälpande erhålla
8 frihetsår.
Södergården: befanns i fråga om husen i något
bättre tillstånd; 6 frihetsår.
Mellangården: husen voro delvis något i stånd;
4 frihetsår.
Under sommaren kom ärendet under behandling inför landshövdingen,
som bl.a. resolverade, att häradsrätten författningsenligt
skulle utreda orsaken till hemmanens ödesmål. Vid hösttinget
1728 beslöt rätten att delgiva landshövdingens resolution
med Georg von Heijne, vilken till vårtinget 1729 hade att inkomma
med vad han därvid hade att påminna.
Georg von Heijne inkom med sin skriftliga berättelse: att han
1723 den 14 november blivit immiterad i hemmanen, men enär den
vid hans tillträde lagligen hållne husesynen jämfördes
med den som i juni 1728 förrättats, så skulle det
befinnas, att dessa hemman då redan varit uti ett ganska slätt
tillstånd, emedan kronobefallningsmannen Gillberg då skall
låtit bärga höet genom andra kronobönder, som
stode att erfara av häradsrättens protokoll hållna
den 20 febr. och 23 okt. 1724. Sedermera hade missväxtåren
satt åboerne ur stånd att upphjälpa hemmanen, som
dessutom voro alldeles skoglösa, och som således - när
sädesskörden slog fel - inga medel hade att köpa timmer
och virke till husens och gärdesgårdarnas förbättrande.
Av samma skäl hade kronoutlagorna ej kunnat betalas. I övrigt
hade han sökt att sörja för åboer på dessa
hemman, men kronobetjäningen hade om hösten 1727 tillsatt
andra åboer och lagt beslag på deras hö och säd
i avräkning på utlagorna.
En annan syn på frågan framfördes av häradsdomaren
Johan Persson i Kil och tolfmannen Erik
Johansson i Hommelsta och länsmannen Sven
Dimberg; von Heijne hade några år innan han fick immission
i hemmanen deponerat skatteköpeskillingen och därefter börjat
disponera över hemmanen och åboerne och av dem tagit så
många dagsverken, att de icke kunnat uthärda utan blivit
nödsakade att säga upp åbokontrakten. Sedan hade han
ej lyckats erhålla duktiga åboer och dem som han antagit,
hade han så betungat med körslor och dagsverken, att missväxt
och ödesmål därav förorsakats.
Georg von Heijne, som personligen ej inställde sig vid tinget,
lät ingiva en skrift med begäran att bliva underrättad
om ytterligare utred-ning erfordrades. Bud sändes till Gumlösa
med besked, att tinget skulle avslutas påföljande dag och
att han dessförinnan skulle komma tillstädes.
Han infann sig dock icke, och vid tingsslutningen beslöt rätten
att till landshövdingen redovisa den gjorda utredningen medelst
protokolls-utdrag.
Djursholm på 1960-talet
Bengt von Heijne