Enligt 1562 års frälselängd ägde Simon Dalkarl
i Teda socken tre gårdar i Salta by. Dessutom ägde han en av de båda
frälsegårdarna i Enberga.
Två av Saltagårdarna omfördes sedermera till skattehemman men kom
senare åter under frälset genom donation den 8/3 1623 till Lars
Skytte.
Den tredje gården i Salta behöll sin frälse karaktär och ägdes i
slutet av 1500-talet av Nils Simonsson
till Stensnäs och i början av l600-talet av Anders
Nilsson till Stensnäs. År 1620 finns Johan
Skytte vara ägare av detta hemman, vilket han genom köpebrev den
24/5 1628 sålde till Lars Skytte.
Av hela byn bildades nu ett säteri, vars manbyggnad började uppföras
1629. Det beboddes 1636 av Lars Skyttes måg Frans
Crusebjörn (1605-1654), sedermera landshövding i Västernorrlands
och Västerbottens län. År 1642 ägdes säteriet av en annan dotter till
Lars Skytte, Anna gift med amiralen
Hans Hansson, vars son Lars
nobiliserades Lindorm år 1648.
Anna Skyttes och Hans Hanssons dotter
Margareta - som således icke tillhörde ätten Lindorm men ändock
i handlingarna brukar gå under detta namn ärvde sedermera Salta. Hon
gifte sig med ryttmästaren Johan Mattsson
Skalm af Karelen (1616-1669).
I början av 1680-talet föll reduktionskommissionens utslag rörande
Salta: egendomen reducerades med 1683 års ränta; dock fick Margareta
Skalm genom kungl. brev den 9/7 1685 för sin livstid sitta kvar på
gården. Småningom kom man underfund med att ett av hemmanen - om 1
mantal - hade naturen av gammalt frälse (således icke reducibelt),
varför det restituerades till Skalms arvingar. De båda andra hemmanen
indelades på kavalleriet såsom nr 73 under majorens kompani av Livregementet
till häst; härav beteckningen Salta berustade säteri. Såsom augmentshemman
(stödhemman) tilldelades Salta rusthåll ett mantal Enberga.
Den av Salta rusthåll uppsatte ryttaren var:
| Johan Nyman under åren 1696-1705
|
| Anders Lindberg 1705 |
| Lars Nyman 1716-1729 |
| Anders Forsberg 1732. |
I början av år 1692 hade Margareta Skalm av Johan
Adlerhielms sterbhusdelägare lånat inemot 15.000 daler Kmt mot
säkerhet av inteckning i Salta. (Johan Adlerhielms hustrus mormor
var halvsyster till Margareta Skalms mor.)
Hela transaktionen med pantförskrivning av egendomen förefaller något
tvivelaktig med tanke på Margareta Skalms prekära rätt till Salta.
Hon hade ju allenast nyttjanderätt under sin livstid och restitutionen
av frälsegården i Salta synes ännu icke ha ägt rum 1692.
Margareta Skalms skuldebrev kom småningom efter överlåtelse i händerna
på hovkvartermästaren Sven Gestrin, som
år 1725 började vidta åtgärder att utsöka beloppet ur Salta gård.
Resultatet blev, att immission i gården (dåtidens motsvarighet till
dagens exekutivauktion) slutligen beviljades honom. Den enda Skalm,
som då levde kvar, var Margaretas dotter Maria, som var ogift. Till
hennes förmån träffades - när Gestrin övertog gården - en överenskommelse,
som tillförsäkrade Maria att kvarbo under sin livstid och att erhålla
ett årligt underhåll. Uppgörelsen avlöpte icke utan gnissel. Den föranledde
rättegångar mellan Maria och Gestrin.
Gestrin erhöll lagfart å Salta 1727 och den 26/6 1746 sålde han egendomen
bestående av
| Salta, ett mantal säteri, |
| Salta, ett och l/4 mantal berustat säteri, |
| Enberga kronohemman om ett mantal såsom augment under
rusthållet, |
| Lötsunda utjord i Tillinge socken, |
till friherre Carl Danckwardt för
30.000 d. Kmt samt en äreskänk av 200 lod silver. I köpet ingick kreatur,
gröda samt möbler och husgeråd; dock icke graven i Teda kyrka.
Danckwardt behöll egendomen till den 27/6 1759:
Genom köpebrev sålde han till sin svåger Georg
Elias von Heijne frälsehemmanet i Salta samt ett mantal frälse
Ullunda i Vårfrukyrka socken och 1/8 mantal Lötsunda
i Tillinge socken för 30.000 d. kmt och 1.000 d. kmt. äreskänk.
Genom bytesbrev avstod han till svågern rusthållet jämte augmentet
och erhöll i stället ett mantal skatte Svedäng i Strängnäs
socken och 1/16 mantal Nybola i Fogdö socken.
Uppbudsförfarandet på Salta ägde rum i vederbörlig ordning, men 1761,
innan laga fasta meddelats, seglade en rättegång upp. Artillerilöjtnanten
Carl Edward Gyldenstolpe (son till
Danckwardts halvsyster) instämde såväl Danckwardt som von Heijne med
yrkande om bättre rätt till Salta, enär egendomen utgjorde säkerhet
för Gyldenstolpes fordran hos Danckwardt såsom förmyndare.
Svea Hovrätt hade nämligen i dec 1759 ålagt Danckwardt att avge redovisning
för sitt förmynderskap för Gyldenstolpe. Danckwardt hade avgett sådan
redovisning utvisande ett obetydligt belopp Gyldenstolpe till godo,
men denne menade, att inkomstposterna - och följaktligen även saldot
- borde vara avsevärt större.
Häradsrätten ogillade Gyldenstolpes talan och meddelade von Heijne
lagfart. Detta utslag fastställdes av Uplands Lagmansrätt den 6/9
1762 och av Svea Hovrätt den 12/11 1763.
I september 1762 sålde von Heijne Ullunda-hemmanet till Eric
Stockenberg för 15.000 d. kmt jämte äreskänk av 1.000 d. kmt.
Georg Elias von Heijnes hustru Brita f. Gyllenållon, avled den 29/4
1763. I bouppteckningen efter henne upptogs följande fastigheter:
| Teda
socken |
|
| Salta |
ett mantal säteri |
| Salta |
ett och 1/4 mantal skatte berustat säteri |
| Enberga |
ett mantal krono, augment |
| Gumlösa |
två mantal kronoskatte rusthåll |
| Tolfstad |
1/4 mantal kronoskatte |
| Tillinge
socken |
|
| Lötsunda |
1/8 mantal skatte |
| Gryta |
3/8 mantal. |
Georg Elias avled på Salta den 14/11 1777; i hans bouppteckning upptogs
2/7 av Salta och Enberga. Genom arvsöverenskommelse den 24/3 1778
mellan hans hustru i tredje giftet och barnen i tre kullar förvärvades
sagda 2/7 av hans 5 ogifta döttrar av första giftet, vilka ägde återstoden
av egendomen såsom mödernearv.
De fem systrarna bodde kvar på Salta. En av dem avled 1789 och ytterligare
en i november 1798, men då hade Salta gård gått ur släktens ägo. Den
hade den 26/6 sålts till ingenjören Säman.
De tre kvarlevande systrarna flyttade till Uppsala. Den sista av
dem gick ur tiden den 18/2 1837.
Djursholm 1960-talet
Bengt von Heijne