Julaftonsbordet var vackrare än någonsin och granen likaså. Jag hade bävat så för den här kvällen, rädd att falla i gråt och ej kunna sluta, men omgiven av så mycken värme från alla håll och Rolfs ord om hur vi nu gick att fira jul utan farfar, så gråter jag nu i stället, när jag skriver dessa rader.

De båda mågar som lämnat familjen skickade sina julhälsningar.

Tack, snälla Teresa, för en sån vit blus av högsta kvalité men ack, ej strykfri.

Christofer, i spetsen för dem som besökte julottan, la sej emellertid genast att sova på kyrkbänken. Ett halvår senare var han med på gudstjänst i Teda skola och hans första fråga var: Var kan jag ligga nånstans? Men då fick han ett uppdrag av Alf Svantesson, nämligen att dela ut psalmböcker och blev så entusiasmerad, så när vi efter kaffedrickning skulle fara hem brast han ut i gråt och ville stanna. Kanske han blir kyrkvärd en dag som sin fars morfar.

Erik och Maria hade avsett att bjuda på julmiddag på restaurant men överallt dit jag ringde svarades: Vi har stängt på juldagen utom stadshotellet: Hit är Ni välkomna. Vi har disco hela dagen. Då grep Birr in och sa: Vi har tillräckligt mycket mat kvar.

Schweizer-borna vill dan därpå snarast hem till sina kära. Dock efter att först ha iakttagit en kär rit: Att gratulera Onkel på Stefan-dagen.

Jag bjöd Ulla Westbro på den här utställningen inklusive kaffe på Austria efteråt till tack för att hon gått upp och röjt undan alla Sv. D. och eftersänt alla brev efter nyår, eftersom jag blev kvar längre än tänkt på Salta.

Nu är Araguacema och Kerstin hemma i Brasilia och farmor är i Törnskogen och gör då och då med Christofer en tur till Farsta för att se att allt står rätt till där. På väg från T-banan till Pendeltåget på Centralen observerar han de musikanter som sitter där och spelar. Han bjuder då upp mej till dans. En annan gång, när vi köper en varm grillad kyckling i Farsta, kramar han påsen: Min kära rara kyckling och äter den sen hemma med stor förtjusning.

Jag passar vid en dylik Farsta-resa på att klippa mej hos Ingalill Bondelid på ateljé Ma Griffe. Vi är nästan ensamma där på f.m. och Christofer vägrar att gå hem från frisörsalongen. Jag får inte på honom kläderna. Madame hjälper mej tillsammans med en tillskyndande kund. Väl hemma frågar Stefan: Hör Du, Du, bet Du farmor på tunnelbanan? - Nej, det var hos frisören!

1 mars pratar jag med Karin Z om EXIT i Schweiz, där man kan få dö på egen begäran, vilket inte är tillåtet i Sverige. Men, säger jag, är man som ett paket, då kan man ju inte ta sig till Schweiz för egen maskin. - Jag kan komma och döda Dej, säger Karin kärleksfullt.

En måndag f.m. far jag på tandläkarbesök till Bab [granne i Törnskogen], men vågar ej hälsa på de mina, som alla fem är så febriga och förkylda. Christofer och Kerstin sitter emellertid i lilla fönstret och knackar på det och vinkar.

4 mars är Rolf på Riksdagen för att lobba så ej svenska bönder ska ha högsta skatterna av alla bönder i EU.

Nästa dag lunch på Gondolen med Kerstin Lindholm, Maj-Britt Baehrendtz och Uno Murray. Nils-Erik B. är dålig och Maj-Britt undrar hur lång tid hans sjukdom kan ta. "Han kan leva lika länge som Du och jag", svarar Uno.

KERSTIN AMANDA fyller 2 år just medan alla fem i familjen är sjuka.

När Stefan kommer hem måste han direkt till Sollentuna sjukhus med A, som får penicillin. När dom kommer hem har Kerstin varit medvetslös, berättar Sara.

Iväg till Sollentuna igen. Stängt! St. Göran nästa. Stängt. Där håller dom på att flytta till nya Astrid Lindgren sjukhuset och där tar dom emot.

Tanden som Bab lagat lossnar igen. Jag får komma söndag morgon kl. 10.00 från Farsta och stiger upp 6.30. Man vet ju hur gles söndagstrafiken är. T-banan hackar sej fram p.g.a. att det nya signalsystemet inte funkar. Får ta taxi i Sollentuna, men kommer för sent ändå. På fem minuter har emellertid Bab klistrat dit tanden. - Tre dar senare åter till Bab, som håller på att inte få loss min brygga, som han ska sätta fast lite säkrare. Då går min egen avslipade tand sönder. Ny reparation.

Sen till Ulla Westbro på så trevligt kaffe med hennes släkt och boyfriend.

En dag går jag också till Dr. Sandström och klagar över den arytmi, som jag fick av den gamla bordslampan i fönstret på Salta. Han sätter på mej en bandspelare på bröstet, som jag ska ha i ett dygn. Ingen fara visar det sig.

Fredagen den 13 mars kom tvillingarna från Brütten, glada och rara som vanligt.

Här Christina i Helsingfors 1997. Lite senare kom Becca och Markus glada och rara som vanligt också de. Karin följer med till Beccas nya hem och dan därpå möts alla i Stockholm, går ut och äter bl. a. köttbullar. Christina berättar att Annica yttrat: Dom är ju (nästan) lika goda som farmors! - Och obs! denna komplimang fast jag ej var med.

Söndagen den 15 mars, Idus Martii, som vi brukar kalla den dagen, eller är det den trettonde? kommer Christina åter till Farsta och vi gör långpromenad nästan till Hökarängen. Därefter plockar vi fram gamla Liber-årgångar och hon läser med stort intresse. Dan efter passar jag på att tvätta och stryka gardiner för att få hjälp av Christina att hänga upp dem. Sånt törs man bara göra i undantagsfall, när man är ensam, om man inte har mobiltelefonen inom räckhåll.

Vi in, tar té complet på Diplomat Tea House. - Christina återvänder hem efter besök hos Teresa i Uppsala. Och jag går på SCB:s årsmöte för seniorer.

19 mars far jag till Törnskogen, då Stefan och A ska fara till Guyana på uppskjutning i Kourou. Christofer vill följa med men tröstar sej snart och är sen glad hela tiden. Vi går till Konsum och Tofu trycker för grönt ljus och får en glace för besväret.

Sara är så sjuk och har streptokocker och kan ej gå med Kerstin till Dagis för inskolning, och hon menar att Kerstin inte skulle nöja sig med mej, utan skrika hela tiden. Oj, då.

Oj då!, nödgas jag också säga, när Christofer deklarerar att "om man bara springer riktigt fort, behöver man varken se åt höger eller vänster, när man ska korsa gatan. Har Du förstått, farmor?"

23 mars kommer Stefan och A hem, men inte från Kourou. Dom hade "bara" varit i Paris hela veckan, eftersom uppskjutningen inte blev av.

Återvände till Farsta för att sen komma tillbaka över veckändan och åka med Stefan på måndag morgon till Vreten, som erbjuder pendeltåg till Farsta strand. Då kommer Christofer ut i köket sömndrucken, när han märker att något är på gång: Vart ska Du? - Till Farsta. - Ska pappa till Rymdbolaget? - Ja. - Då blir jag jättelessen.

Och Kerstin, nyss fyllda 2 år, är inte den som är den. Hon klättrar upp till bokhyllan och väljer ut ett [VHS-]band att titta på och sätter själv på det, för sånt kan inte farmor. Däremot blir farmor åter så förkyld och måste tacka nej till Becca födelsedag i Södertälje. 39,2° och jag kan inte fatta i drömmen varför inte farfar sköter om mej, när jag är så dålig, utan att det är Christofer som är hos mej i Farsta, tror jag.

När Stefan var liten pojke, och kanske ända tills han blev gymnasist, brukade jag fråga honom (kanske också Rolf och Erik, men jag är inte så säker på dom senare): Har Du haft nån framgång i dag?

I alla händelser frågade jag aldrig Gerd om såna saker. Men långt efter sen han var pensionerad kröp det fram ett och annat, bl. a. hade Atlas' tekniske direktör och Gerd ätit lunch tillsammans en gång och då hade han sagt till Gerd: Det märkliga med Dej är att Du vet så mycket på så många vitt skilda områden.

Bengt Eriksson hette han och brukade sitta bredvid Wallenberg på podiet i Berwald-hallen på bolagsstämman.

Bengt var först gift med Barbro Thulin och fick med henne 4 söner, alla med vikinganamn: Torsten, Ragnar, Gunnar, Birger.

Bengt bjöd Rolf att följa med på en av hans båtar sommaren 1958, när Rolf skulle på ett AFS-år till Fredericksburg. Se vidare Liber 1958! Granville hette båten.

RO-RO fartygen: Roll on - Roll off. →

[Se här hur en modern hamn ser ut!]

Christofer medverkar genom att dela ut psalmböcker till de många närvarande. Vid ankomsten till gudstjänstlokalen var hans första fråga: Var ska jag ligga? i analogi med julottan, där han genast somnade mellan oss på kyrkbänken.

Men här där han var aktiverad kunde han inte tänka sej att fara hem med mej, så det blev en gråtande Tofu jag äntligen fick med.

Christofer och Stefan ser Mount Everest på Cosmonova. Christofer kramar Stefans hand under den spännande filmen. "Nu måste vi fara till Salta och berätta för farmor."

Rolf på sparbankssammanträde i Ystad får göra en tur under Öresundsbrobygget.

Rolf bär in drickat åt mej från bilen. Jag har så ont.

Araguacema reser med barnen till Amsterdam. Stefan knackar på fönstret 9.30 på lördagsmorgonen på Salta 13 juni.

Ulla Smed bjuder på så god lunch 17 juni. Sen är det VM i fotboll men Stefan sliter dessemellan i grönsakslandet med fräsen. Jag sätter lite potatis.

På midsommardagen, när jag slår upp psalmboken (i skolan; kyrkan är under renovering) sitter det en fästing som bokmärke just på sommarpsalmen.

Sommardagarna uppfylldes sedan till stor del av oggande om Toyotans bilförsäkring hos Trygg Hansa. Dom kräver flera tusen kronor extra, eftersom jag överfört den i mitt namn. "Då byter jag bolag", sa jag. - O, nej då, sa dom, men pengarna ska vi ha i alla fall. - Nej, sa jag. - Jo, sa dom. - Okej då, sa jag. Så gick jag över till Länsförsäkringar.

26 juni kommer Erik och Maria vid 21-tiden. Vi äter ost och kex med Rolf och Birr. Stefan är på Kerstin Fredgas avgångsmiddag på Långholmen.

Lördag den 4 juli, när Hertha fyller 85 år och är på kurorten Tharandt, nära Freital, ringer Teresa på sin mobiltelefon kl. 22.30, den rara, [och] står utanför dörren. Jag har somnat framför TV:n. Hon ritar av sin segelbåt. Vem skulle ha trott att hon var så "sjöduglig"? Ständigt jobbar hon på båten.

Bengt och Birgit Törnberg, som jag möter i Solberga, kommer med hem på kaffe. Trevligt.

Frida i norra flygeln, 10 år, som Christofer ska gifta sej med, kommer och leker med det fina slottet med 100-tals delar, som han fick på Per-dagen. Senare läser han och jag: "Apan kan med sina fötter Klia sej och knäcka nätter". Sist somnar han sittande vid köksbordet.

Det regnar och regnar på det fina höet på Solberga gärde och till slut tänder Rolf eld på de sista strängarna, så blöta och odugliga, minst 1/3 av gärdet.

Den gode Hans Jörgen Lochmann på besök vid sitt sommarställe i Dalarna ringer långa samtal både när han kommer till Sverige och när han far tillbaka till USA.

Teresa firar sin 29-årsdag i gröna planteringen på Börjegatan med kycklinggryta och glace. Solsken även den dagen.

Christofer har lärt sej cykla i sommar och jag har ett fasligt schå att övervaka honom.

En härlig solskensdag i själva fruntimmersveckan lunch på Björkviksterrassen med hela Törnbergsklanen + K.G. Insulander och Kersti Bergvall.

Rolf och Birr på semester på Mallorca. Stefan hjälper mej att damma bokhyllor mellan Tour de France. Christofer: "Pappa, ska vi sätta upp tältet, när Tour de France är slut?"

Videoklipp: Tältet, 49 sek.

Rolf skjutsar mig till Trimco, där jag fått 2 nya stötdämpare. När Rolf farit, betygar han [reparatören] mej sin varma tillgivenhet: "Jag har alltid tyckt så mycket om Dej." Eller Jussi, som jag hädanefter kommer att kalla honom.

Erik och Maria i Georgia i fruktansvärd värme.

Gnistrande klar i huvudet in i det sista.

Videoklipp: Bad vid Oknön, 1 min 38 sek.

Videoklipp: Märta vid flygeln, 57 sek.

Nu kommer Karin med sin fästman Andie och stannar först i Farsta för att köpa förlovningsringar i Sverige, där guldet skulle vara finare och billigare.

På Karins födelsedag förlovar dom sej efter att först per Toyota ha varit i Stockholm för att hämta ringarna. Men dom är ej klara, måste först till Paris-expertis. - Dan därpå gör vi en utflykt till Strängnäs. Vi parkerar vid Roggeborgen, beser den och Domkyrkan, och sen blir jag bjuden på lunch av fästfolket.

Videoklipp: Christofers groda, 53 sek.

16 augusti är sista semesterdagen för Stefan, men han återkommer och plockar ändå mera kantareller. Och Birr bjuder på en underbart god laxmiddag.

Bertil och Barbro Larsson bjuder på jättetrevligt kaffe i Risberga. Han vill göra fin lay-out på mina Salta-minnen på sin dator.

Stefan och Christofer på flygplansmuseet i Arlanda.

Valdagen är Christofer på promenad med pappa och utbrister: Pappa, jag är så lycklig!

Han kände då ännu inte till valresultatet.

I svart kuvert kom denna inbjudan till en stor ståtlig fest. Den munk med kors på bröstet som öppnade dörren kände jag inte igen. Men det var ju inget att förundras över, så mycket nytt folk som man brukar träffa på fest här. Men den ljushårige med tonsur var i själva verket värden själv.

Både Monica, Ann-Margret och Christofer fick pris för sina kostymer. Vi kom hem kl. 2.00 och Rolf måste upp kl. 8.00 för att flytta hem tjurarna från Solberga. Alla storbelåtna (utom tjurarna).

Christofer och Kerstin går på som vanligt - ömsom gnabb och ömsom ömhet. Som t. ex. när farmor hämtat barna på dagis och Kerstin rusar ut på den ishala utförsbacken på körbanan på Skältorpsvägen. Farmor hinner inte med, men Christofer som en blixt efter henne och räddar henne till gatukanten med ett: Du, Du! [Anm. Uttalas på tyska.]

← Dagis 1998.

På Dagis kommer "fröken" och visar mej barnas tavla: Vad jag tycker om.

Christofer:

1. Farmor

2. Att sova.

3. Att cykla.

4. Att spela piano.

På Olles ursäkt för ett sent tackkort skrev jag, "postwendend": Det var ej så sent i jämförelse med hur lång tid det tog innan jag fick Ditt tack för senast efter min 80-årsmiddag i min hand. Det dröjde nämligen ett år, innan tackkortet återfanns i Gerds regnrocksficka en dag när det regnade ändå mer än vanligt 1998 och Stefan skulle ta sej ut till postlådan iförd Gerds blanka svarta, fotsida regnrock. Ja, nästan 2 år blev det, när jag tänker efter.

Festen på Hacksta var för 100 personer på förmiddagen och för oss övriga 100 på kvällen i något så sällsynt vackert väder denna sommar och med hög stämning.

Tyvärr var Birr sjuk den dagen, men Olle skickade hem en utvald flaska till henne ur sitt rika födelsedagsförråd.

Erik har inte lust att fara på kongress med sina kollegor, för att det blir så sena kvällar, lika som i Törnskogen, där alla är lika sömndruckna på morgonen.

Man häpnar över att Brütten haft en sån varm sommar, när vår var så felprogrammerad.

Nu har Iara rest hem och i stället kommer Sarah tillbaka, precis sej lik och beredd att börja skolan igen. Och vidare kommer Sandro, Araguacemas systerson.

Nu ber jag Rolf om han har tillfälle att hämta mej ut till Salta och julen. Det blir mycket att ta itu med för att snabbt få huset i julstämning.

Vidare tar jag kontakt med Hasse Eson för att utforska varför han inte skrivit om Bertil Larsson i E.P. Bertil har nämligen fått medalj ur konungens hand i Blå Hallen och middag i Gyllene Salen. Och detta har E.P. tigit ihjäl. - Jag får ringa 4 gånger för att få kontakt med honom. Han har haft så mycket med kyrkospelen och Vårfrukyrkan. Men sen ska han fara till Risberga. - Vi får se när.

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se