www.zenker.se

Liber 1994

December 1993
Januari 1994 Februari 1994 Mars 1994 April 1994 Maj 1994 Juni 1994
Juli 1994 Augusti 1994 September 1994 Oktober 1994 November 1994 December 1994

 

 

 

 

 

 

Emina von Halle, min brevvän från 1930, numera Frau Prof. Harms i Travemünde, får utstråla den julefrid som man känner i Arbaz i Wallis och som vi alla behöver.

 

Vi gratulerade Jan Nordström. 60 år, en dag som vi minns eftersom det var första gången farf och jag möttes.

Farfar hade varit i bokhandeln: Mikael Nordbergs Renässansen i Italien o. särskilt Florens.

M-G Hivén.


Praefatio

1994 - Moma skulle ha fyllt 100 år. Birr och Erik fyller 50 år vardera! Och, tror Ni inte att det firades ett ståtligt bröllop - nu för tredje året i rad - på Salta.

Ingvar Carlsson tog över makten efter Carl Bildt. Och vi röstade Ja till E. U.

Red.

Peter Englunds Ofredsår.
Mörkblå pyjamas.
Vinhållare (bräda med hål, otrolig).
Michael Insulander, Olle Hakelius.
Det är bäst att man håller sej med så många husläkare som möjligt, så man får behålla den underbart vackra brasilianska virkade duken i det längsta!

 

Quod evenit?

December 1993

Den 24 november 1993 far Stefan till Brasilien för att äntligen återförenas med de sina. Och den 16 december landar dom i Sverige dödströtta. Nästa dag är jag förstås i Törnskogen för att se hur Christofer utvecklats. Han är lika solig och glad som vanligt och följande dag är jag barnvakt, när Stefan och A är på 40-årskalas.

Sen skjutsar Stefan oss alla till Farsta, så farfar ska få se Christofer så fort som möjligt. Så först den 20 december kommer vi till Salta. Men före oss har mus-skrämman Attack anlänt. Få se vad den kan göra?

I år blir det inte helt så traditionell jul som vanligt, i det Maria ämnar sig till Indien i mellandagarna. Dock kommer Christian med systrarna till själva julen på Salta, medan Erik stannar hos Maria vorläufig, för att sen lösa av Christian på Arlanda. Nog var det tomt att inte ha alla här!

Jag frågade Onkel, hur vi skulle få hit schweizerbarna. Ska jag be Becca att hämta dom? - "Nej, den glädjen får hon inte ta ifrån mej."

Dan före julafton måste Onkel först byta ljuddämpare, skjutsar sen ut Araguacema och Christofer, och far till sist och hämtar på Arlanda. Och allt detta i vinterväder.

Vår TV. är så konstig, så den hoppar ur, när vi inte är på Salta. Rolf lyckas emellertid fixa, så vi kan se den stora Operaföreställningen till Drottningens 50-årsdag dagen före, d. v. s. 22 december.

Julafton utan Erik och Maria och ej heller någon av Rolfs mågar med. Och Teta har arbetat så på Stor och Liten till jul så hon läser visst Tomten men orkar ej upp i ottan. Men vi var dock fyra "som ställde upp" som det heter nu för tiden: Onk, Christian som kör o. skrapar vindrutan, och Christina och undertecknad. Det var extra mycket fin musik och körsång, men det var kl. 5.30, så jag somnade om vid hemkomsten och vet ej hur dom andra gjorde.

Erik hade suttit där nere i Schweiz och räknat ut hur han skulle bli hämtad på Arlanda på Onkel-dagen den 26. Den dagen fick vi en ljussignal från Araguacema, när det fram emot 12-snåret var dags att uppvakta namnsdagsbarnet i den andra flygeln. Sen körde Christian, och jag medföljde som vägvisare, över Sigtuna till flygplatsen i halkan. Där vinkade Erik, som just anlände, och jag av Christian f. v. b. till Indien med Maria, och Erik och jag styrde Toyotan (Ää styrde) mot Salta.

Under tiden stod Araguacema med sin högt utvecklade matlagningskonst för middagen, då vi åter alla var samlade. När Rolf just kom och fick se Ää och mej komma från bilen, utbrast han: Men mamma, har Du kört? - Ja, jag vågade inte låta nån annan köra i den här halkan, sa jag. Men då var det ju Christian som körde dit och Erik hem.

Sen tog Ää med sej flickorna och for hem redan den 29, och då mådde han inte alls bra efter ett så kort julfirande med så lång resa.

Stefan och A, Rolf och Birr är på fest på Strömsta den 30, och den 31 gör A. en fantastisk paella som sköljs ner med Leos bröllopschampagne.

Januari 1994

2 januari for Stefan in för att arbeta ett par dar. A stannar sen hos Sonja över Trettonhelgen. Nu blir det tillfälle till skidåkning. Avskedskaffe hos Birr söndagen den 9, när julen är slut.

Vi far den 11. Väckning kl. 8.00, ipackning, skrapning på bilrutorna. Stannar vid I) Joppe för att ta på handskar, II) Valklövssundet för att avfrosta spegeln, III) vid Kungens Kurva för toalettbesök båda. Sist ber vi grannens Martin att hjälpa oss att bära upp.

Vi kollar blodtrycket hos syster Karin på Gerd. Det anses för högt.

Dan därpå den 15 januari åker vi akut till SöS med taxi och får vänta 3 timmar. Jag till dr. Gustafsson: "Så skönt att få träffa en hjärtläkare!" - Nej, jag är en tarm-specialist. Han slår i Fass och ökar på dosen. - Sköterskan är häpen att han låter oss fara hem: "Då får jag verkligen önska lycka till."

Jag har syjunta, den första efter jul, och bjuder på glögg i köket. Araguacema skulle också komma men ramlar omkull på Vasagatan och tar sig hem till Törnskogen. Hade hon svimmat eller halkat?

Men A. är snart pigg igen och bjuder hela syjuntan + Kristinas rara dotterdotter Alexandra Wilton på kaffe på en av de vackra brasilianska dukarna, alltmedan Paulo oavlåtligen spelar gitarr.

Morbror Erik 75 år

Vi överväger en kort stund att ta en paketresa till högtidsdagen per tåg och med hotell, men slår det snart ur hågen. Men dom firar med barn och barnbarn samt Ninna.

En månad tidigare hade jag suttit mellan Ville och Karl Merk på Anna-Stinas stora födelsedags-middag. Nu hade han snubblat i trappan till övre våningen på Hagaberg och slagit huvudet så att han låg medvetslös i 2 dygn innan han dog.
Vignetten av Hetty.

Jag for ensam på begravningen, som var mycket högtidlig. De tre sönerna stod som tre småpojkar vid kistan och sjöng en psalm av Ville. Mikel höll ett utomordentligt tal och Olof Klingberg sa till prosten, att prostens tal var det finaste begravningstal han nånsin hade hört. Efter samvaron i församlingsgården (sönerna hade bakat tårtorna) fick Marianne K., Carls fru och jag åka med Christina K. till Stockholm.

Valter-dagen [29 jan.] firar Rolf i Sälen med Becca, Annica och Lennart Torstensson. Snöoväder här.

Februari 1994

Trots förbud från farmor far alla Brüttnarna utom Karin på semester till Kapstaden. På Hasse Björklunds fest senare under året får vi också mycket riktigt höra att en av gästerna nyligen rånats just i Kapstaden.

Mitt i natten kl. 24.00 ringer telefonen: "Filminspelning på gatan. Vi ska spränga en taxi. Släck alla lampor och gå över till andra sidan." - Ni har kommit fel. - "Nej." - Ringa så här på natten. - Skratt!! Men kl. 3.00 kokar jag honungsvatten åt Gerd för hans hosta.

På Kyndelsmässodagen den 6 februari hade vi fest för Sixtens, Wilhelm och Ingela, Dagmar och Robert och Törnskogens. Fick så fantastiska blommor särskilt av Montys. Vi diskuterar Ää:s Curriculum vitae, där han börjar som Oberleutnant. Vad kan det vara?

Video: 940212, Christofer. 15 sek.
Video: 940213, SZ-lek m. Christofer. 31 sek.

Video: 940219, AZ o. Christofer. 39 sek.
Video: 940225, AZ-lek m. Christofer, 31 sek.

Renate skriver en hälsning på nya året att hon nu är Rentnerin, men att hennes Psyche är kaputt und ich bin richtig krank.

Först har dom visning och far sen till Arlanda och hämtar kusin Paolo i full snöyra.

När jag till slut lyckades hitta alla taxi- och läkarkvitton och plötsligt kommit på att jag hade en olycksfallsförsäkring, fick jag pengar för min brutna arm. →

Vi är ett par gånger på Villagatan för ultraljudundersökning och Gerd får färdtjänst.

Gerds brorsdotter Renate, som nu gått i pension och är ledsen och deprimerad.

Anm. Araguacema, som bakat tårtorna, hade bett att få höra vad de tyckte på Rymdbolaget. /SZ

Araguacema och jag går till Ellen Curtis för att beställa ring och örhängen med brasilianska ametister åt Birr, men då blir drottningen både smått road och häpen: Ska jag inte få vara ensam om min ring?

Erik och Maria har också fått ovanastående inbjudan, dock med en speciell Vermerk med guldbokstäver: Ta inte med Er nån mat! - Nu undrar Ää vad hon kan ha emot schweizisk mat. Men Araguacema gör sin härliga laxtårta. Och Christina på Strömsta tänker ha kycklingklubbor med.

På själva födelsedagen, en torsdag, var det mottagning på Salta för arbetskamrater från Västerås som kom i många olika grupper och uppvaktade hela dagen; även Knutte och Joppe var där och Liisa och Lasse.

All maten dukas upp i hallen nu på Birrs 50-årsdag, som gästerna kommer med. Rolf håller ett sånt roligt tal om hur lycklig han är. Men jag borde ha antecknat vad han sa. Eskil läste upp en beskrivning av Birrs liv som Marianne hade författat. Massor av sång, musik och dans. Teresa påminde om hur lycklig Birr var, när hon äntligen lärde sig cykla. Då var hon nära nog vuxen och hade utropat: Kan jag det här nu, då ska jag kunna åka på en en-hjuling på min 50-årsdag. Teresa hade skaffat en dylik, som nu fördes in i salen och som Wilhelm senare prövade och ramlade och gjorde sig ganska illa. Peter Tolstoy ropade åt Rolf Klingberg: Har Du smoking på Dej? - Ja, jag tyckte att det kunde passa en sån här dag!

Gerd gick hem från festen kl. 23 och jag kl. 00.30. Då var det så halt på verandatrappan, så jag måste be en ung man ur musiken att ledsaga mej ned. Kl. 2.30 bultar det på dörren: Paulo har glömt var han lagt nyckeln.

Kl. 9.00 telefon till Paulo: "Just a friend." Paulo har nämligen träffat ett Jehovas vittne, som försöker omvända honom.

Mars 1994

Alla återvänder till Stockholm; vi dock inte, som Onkel, främst för att i tid se slutspelet i ishockey i Norge utan för att vi räknar med att vägarna ska vara tomma en sån dag, och det är dom också så när som på en bilist framför oss på Aspön, som än kör på höger, än på vänster, sida av vägen och även blinkar åt olika håll.

Iris Sjöstedt och jag hälsar på Greta på Hierta-gården sen Bo Björnsson ringt att hon är dålig och bara ramlar.

Nu ringer Onkel att han kommer och hämtar oss till Törnskogen. Nej, säger jag, pappa är lite dålig i dag. - Han kan lika bra vara dålig här, säger Onk. Vi tar med Le Paralytique soigné par ses enfants och sätter upp den. Den pryder sin plats. Härliga middagar båda dagarna och visning av dias från Tetas och Beccas småbarnstid. Sen kör han oss hem - det är 12 mil sammanlagt.

På promenad Stora Rundan går jag till brevlådan vid Farsta sjukhus och när jag kommer tillbaka till Gerd har han sån yrsel och står och svajar. Jag ber dr. Broman att ge oss remiss till en hjärtspecialist: Det skulle jag väl kunna göra, men han kan inte göra mer än jag.

På SE-banken uträttade jag en del ärenden och tog även ut 1000:-, men när jag kom hem fanns dom inte i väskan. Inga bevis!! Men flickan hade märkt det efteråt. Jag hade haft bråttom till Lena Hallén.

Privatrådgivning med Conny SCHILLÉN på SE resulterade i en pensionsförsäkring.

Efteråt begravningskaffe i skolan med Karl Gustaf och Svea och andra Nybergare.

Nu vilar dom i rad på Teda kyrkogård: Isaksson, Ingvar, Malm och Viola och Inge Stenholm.

Folke Malm, Staffan Holm, Lars Viper.

Video: 940312, Christofers tänder. 27 sek.

Jag till Elsa Günther: Jag tänkte få bjuda Dej på lunch på Martini. - Nej, vi går till Operakällaren. Det gjorde vi också men det var Bakfickan hon menade. Båda var vi likadant klädda i röda kappor och röda hattar, men hon med en schal, elegant slängd över axeln.

Iris Sjöstedt är inte den som är den: Sin 89-årsdag firar hon med mycket folk. Sandviches har hon gjort själv och tårtor, drinkar och kaffe.

Teresa har lånat Toyotan nån månad nu, men den har blivit stående 2 gånger för dom på väg till Uppsala. "Skit" i förgasarn. Nu kommer hon och hämtar oss med deras Renault till Salta och påskfirande. Fredrik är i Oslo. Jag prisar min lyckliga stjärna att det hände Fredrik och Teresa och inte oss på motorvägen med bilen fullastad som vanligt.

April 1994

Video: 940401, Vårpromenad på Salta m.m. 2 min 28 sek.
Video: 940405, Araguacemas modeshow. 53 sek.

Tänk att man har känt en Kaiserlich und Königlicher Fänrik från första världskriget, då måste man själv vara bra gammal. När jag en gång nämnde för dom att Rolf och Birr sökte våning i Stockholm sa den förtjusande fru K.: "Nej, men så förargligt att vi just sålt vårt hus på Strandvägen." Hon hade alltid haft så stor personal omkring sig, så när hon nu måste fly från Sudetlandet kunde hon inte laga ens den enklaste maträtt.

När vi kommer tillbaka till Farsta efter den ovanligt tidiga påsken, dröjer det inte många dar förrän vår granne under oss kommer upp och anmäler att det droppar ner i hennes kök. Jourtjänst kommer och drar åt en skruv på toaletten (?). Sen kommer Brolin och utlovar nytt sanitetsporslin på båda ställen, men inte nog med det: en expert provborrar ute i tamburen rakt igenom linoleummattan på flera ställen och konstaterar att golvet måste rivas upp och vi evakueras. Tur att det är sommar snart!

Dessförinnan far vi med färdtjänst till Ellen Curtis som måste göra om Birrs örhängen till clips p.g.a. hennes eventuella allergi mot guldet. Med samma tur ut till Blockhusudden och promenad där. Gerd är pigg som en spelman. Men dock går han ej med på Skandias bolagsstämma på Konserthuset, där jag i stället träffar Ulla Larsson och Hilding på Sköndal och Hasse Björklund, som förser mej med så mycket vin, så jag är rädd att ta mej hem ensam.

Knappt har Onk. kommit hem från Toulouse så ska han till Washington. Vi far med färdtjänst och en massa påsar till Araguacema, som emellertid trodde att vi har egen nyckel och som har farit till Celestina. Vad göra? Gerd står ute och väntar, medan jag går till den tjeckiske grannen och ber att få ringa. Dom lånar mej en telefonkatalog och jag står ute i trappan och slår och slår och försöker påminna mej vad Sonja och Celestina heter i efternamn enligt bröllopsprogrammet. Da Silva! Äntligen kontakt med A som lovar att komma från Bredäng. Så länge orkar Gerd ej stå ute. Tjecken kör oss till Kristina Hammarström, d.v.s, först stiger vi av i Centrum i Sollentuna och tackar för skjutsen (han har sån skraltig bil) och köper kaffebröd. Sen får vi åter ta färdtjänst, när A. ringer, att hon är hemma.

På måndagen sen promenerar vi med Christofer, som sen visar sig helt naken. Oj, vad söt han är!
Fritz Karrer.

Gerd är yr och mycket vissen, så jag ringer dr. Broman, husläkarn, men som tur är har han semester, så jag ringer Sabbatsbergs nyöppnade Lättakut och ber att få träffa en hjärtspecialist. Det får vi omgående och "var så goda och ta en kopp kaffe och en kaka, medan Ni väntar". Dr. Leif Sandström: Gerd ska inte ha nån blodtrycksmedicin alls. Ultraljud på hjärtat: Bra! - Vi blir så glada, så vi skulle kunna gå till fots hem till Farsta.

Efter ett par återbesök, säger jag till Sandström: "Du har räddat livet på Gerd!" Han svarar blygsamt, som jag har lärt A att man gör i Sverige: "Inte har jag. Jo, men det har jag nog gjort i alla fall."

Video: 940422, Araguacema dansar med Christofer. 40 sek.
Video: 940424, Christofers 1-årskalas. 37 sek.

1994-04-23
Erik 50 år. Jag frågar om vi ska bli bjudna på fest. - Nej! - Skäms Du för Dina gamla föräldrar? - Nej, för mina kollegor.
Erik och Maria tänker slå ihop sina 50-årsdagar vid halvtid, d.v.s. på hösten 94.

27 april nästa stämma: Atlas Copco. Jag lämnar Hasse B och hans goda vän Ingrid Olsson i fred och får själv en vän Åke Sandberg, Avesta Sheffield. Läcker förtäring.

Fredagen den 29 april röjer vi garderoben och tamburen. Rullar undan myntskåpet, puh!, och far till Salta, dödströtta. Skönt att få sitta och vila och bara köra!

Video: 940430, Christofer sover i sele, 13 sek.

Maj 1994

Vi har lax kvar från 1 maj och bjuder Joppe på det + 150 kr. som tack för att han sätter i gång fräsen och gräsklipparn. En sån här middag är värd 100 kr, säger han. Härligt att få börja i trädgårn och härligt att pappa mår så bra!

Knappt hade vi varit hos Dr Sandström, hjärtläkarn, så ringde A: Står Du? - Sätt Dej då! - Ni ska följa med oss till Dresden i slutet på maj. - Jag: Ausgeschlossen, det skulle Gerd aldrig orka. - Fråga doktorn! - Sandström: Visst ska Ni göra det. Det är bara nyttigt. - Så rara dom är som bjuder oss att följa med. Ska man kunna ta emot ett sånt erbjudande?

SJ tar numera 84 kr. Tur o. Retur Kungsängen, där man byter till pendeltåg till Farsta Strand.

Den 10 maj på kvällen är Gerd på hemlig promenad till Oxbacken och plockar, enligt övlig sed, vitsippor till Märta-dagen. Sen upp kl. 8.00 och kokar kaffe och tar fram fina koppen och sjöng först ensam, men sen kommer Stefan, Rolf och Christofer och gör sammaledes.

Fredagen den 13 hämtar Stefan Araguacema, som tillsammans med Sonja har abetat på en tårta i flera dar och samtidigt pumpat ur mjölk ur bröstet. Christofer har fått en stor plast-pool och badar i varmt vatten men i kall blåst.

Video: 940513, Köksdrama i Törnskogen, 25 sek.

15 maj

Rolf och Birr på middag med rostbiff och tårta, som A bakade medan Onk var till sjön och Christofer, febrig, sov i mitt knä. Kl. 21 far dom till barnakuten i Uppsala. Han har 40,3. Får medicin att stoppa in i stjärten. Han blir snart bra, säkert tack vare all sin goda modersmjölk!

22 maj, pingstdagen.

Video: 940522, Eriks (försenade) 50-årsfirande. 2 min 26 sek.

Mariann försöker att ringa från USA på den dagen, Hennings födelsedag, men då sitter vi alla bänkade på Den glada grisen, bjudna av Erik och Maria att fira hans 50-årsdag som ju var den 23 april.

← Det låter ju som en saga, men det var minsann inte länge sen!

Araguacemas paradtårta i 3 våningar.

Ack, hur fort gick ej 50-årsfesten förbi och på Annandagen deltar vi som är kvar hemma i friluftsgudstjänst i skolan och A. bjuder till församlingens stora tillfredsställelse på en av de tre 50-årstårtorna.

Onkel hade blivit tvungen att fara till Farsta, där golvet är uppbrutet för att torka ur, och där han måste ta sej fram till leksaksskåpet och hämta våra pass, för att vi sen skulle få ut nya i Enköping. Det gick på 5 minuter i Enköpings polishus.

Och så startar vi den 25 maj och kommer på första dagen till ett Good Morning Hotel i Lund. Det är den bekante finansmannen Chr. Eriksson, Consafe, som startat denna kedja. Billigt och bra, men man fick lov att fälla ner den ena sängen själv från väggen och per stege ta sig upp och lägga sej där. Det blev lite äventyrligt på natten, när Gerd envisades med att ligga däruppe.

Sen gällde det att komma i tid till Travemünde-färjan i Trelleborg. En vacker dag med lugn överresa. Araguacema serverar mej en sejdel öl - det är starköl och man blir så härligt lumrig tills högtalaren ljuder: Alle Mann sofort an die Brandpfosten und ich betone: Sofort! - Inte många av passagerarna har förstått - men Onkel och jag - och där ligger vi mitt ute på havet med motorerna avstängda under en hel timme och hinner tänka på Stettin-båten Jan Heweliusz som gick under och båten från Norge som brann.

Nu har Helmut och Emina stått med sin bil på väg från hamnen för att dirigera oss till sin villa. Ett sånt hjärtligt återseende och sån fin supé. Stefan och A får en leksak åt Christofer att ha i bilen på resan. Dom får rum på hotell i närheten. Sen hämtar Helmut einen guten Tropfen und wir haben einen gemütlichen Abend noch.

Vi hade inte beställt rum i Dresden: Man vill ju inte känna sig bunden. Bedauern: Alles besetzt men i juli öppnar två nya storhotell. Men vi har ju Audin och fortsätter söderut utmed Elbe, när Stefan får se en skylt: Hotell Elbblick. - Om en stund kommer han ut glad i hågen och har bokat de två sista dubbelrummen, fina och trevliga, direkt bredvid Pillnitz och med utsikt över Elbe. Precis våra gamla trakter, där vi var så ofta förr i världen, och här är allt sig likt.
Dresden före kriget. Av die evangelische Hofkirche även kallad Sophienkirche finns intet spår. Där var Gerds pappa Hofprediger åt den katolska kungafamiljen. Dom tänkte kanske att det var säkrast att ha både bälte och hängslen.
Ej i Liber.
Men Frau Burdes hus på Emser Allee 32, där Stefan föddes, stod oförändrat kvar med den skillnaden att av ringklockan att döma tycks det bo 6 Parteien i huset. Damals bodde vi i övervåningen och Oberstleutnant Hagers i nedre. Dom var svärföräldrar till befälhavaren på Graf Spee, Langsdorf, som gick under utanför Sydamerikas kust under stor dramatik. Hager själv svalt ihjäl, sen hans hustru dött.
Ej i Liber.

På lördagen hälsar vi på hos Hertha, som är pigg och mycket glad. På söndagen far vi till Bastei och Hertha kommer på kvällen till middag, hämtad av Onkel med färjan över Elbe. En festlig Sekt-kväll. Sen vi också besett innerstaden med Zwinger etc en av dagarna, startar vi via Meissen med dess Königl. sächs. Manufaktur mot Hamburg.

A och jag besöker en liten äcklig toa nånstans i Bühlau. Kö, men damen före säger tröstande till en herre bakom: Bei mir geht's schnell!

I Hamburg slumpade det sej så att vi kom till Rahlstedt, där Gerds pappa varit lärare för värstingar i "Das rauhe Haus".

Bastei, Sächsische Schweiz, vid Elbe söder om Dresden.
Ej i Liber.

Under kriget hette det nästan dagligen: Es spricht Hans Fritzsche, den politiske kommentatorn. [Vad syftar det på?]

På en liten restaurang i Rahlstedt med grekisk ägare imponerades vi av att dom hade sin klassiska kultur med i förskingringen tryckt på pappersservietter.

Men det allra märkligaste i Hamburg var att vi fick besöka den Mac-Donald-restaurang, där Stefan och A möttes f.f.g. mellan jul och nyår 1990. Den var belägen på en "ö" kan man säga mitt i trafiken.

Den 31 maj packas bilen full med A:s alla kvarvarande skor och handväskor och - framför allt - den stora vackra äkta mattan, som nu pryder Törnskogen. Så när vi rullar ombord på Nils Holgersson efter en måltid i Travemünde, säger Onk: Klarar Ni er utan tandborste och pyjamas i natt? Dom grejorna ligger längst ner. Och visst gjorde vi det.

Överresan utan mankemang, men jag vaknar av misstag 6.30 och går upp i taxfria försäljningen och köpte den mörkblå fina kinesblusen för endast 255 sv. kr. Vi dricker vårt frukostkaffe i Trelleborg, där smörgås heter "bulle". Lunch på Vida Vättern och Christofer är hela tiden underbar.

Kines-blus av fint märke.

Juni 1994

Vi åker till Törnskogen direkt och då passar vi på att gå till Sabbatsberg och träffa dr. Sandström: Perfekt! säger han om Gerds hälsa.

Tack, snälla! Tusen tack! För en sån fin resa.

Nu till Salta. Annica har vattnat pelargonerna som stått ute vid stenmuren. Dom är så fina. Jag med Rolf och Birr på RLF-dag i Svingarns [Svinnegarns] by. Kallt men glad uteservering. Annars fräser Onk och jag hackar potatisen medan A. gör kycklinggratäng och Gerd går till gränsen.

Christofer med 40,3 i feber på Stefans 54-årsdag. Vi firade vår 55-åriga bröllopsdag i stillhet med förkylning. När vi kom hem till Salta var det så kallt inne den 3 juni nämligen. Inte trodde man väl att det skulle behövas värme då!

Vi 5 SCB:are firar Gretas 75-årsdag på Marini. Hon har dock blivit så dålig så hon inte alls kan klara sig själv. Det var en vemodig tillställning. - Helt annan fart är det då på Iris Sjöstedt, 89, som bjöd oss på vernissage till Reymersholme, där hon är med i målarklubben Paletten.

Den 6 juni lämnar Onkel och A. Han ska nu till Spetsbergen.

Becca berättar att hon lämnat sin Stefan och flyttat ihop med Pelle, arkeolog, "och pappa och mamma är så glada". Snart träffar vi honom, nämligen på Annicas 2:dra studentexamen. Nu har hon nämligen avlagt mogenhetsexamen även på den 3-åriga linjen. Rolf och jag tar emot henne i Skolparken vid Westerlundstatyn. Examensmiddagen började i trädgårn på gräsmattan i härligt sommarväder.

Lars Backström, Karin Hakelius, Laurila Dahlbergs.

Nu närmar sig nästa högtid, Teresas bröllop. Hon syr sin vackra brudklänning själv med hjälp av en god vän. Otroligt arbete med alla dessa små knappar i ryggen och öglorna att knäppa med. Och hon är så lycklig, så lycklig, när hon kommer för att hämta Araguacemas stora, vida underkjol i sällskap med Moa.

Söndagen den 19 juni får vi ett härligt regn på grönsakerna. Rolf har ju ingen skörd att vara orolig för. Stefan fräser ändå. Araguacema provbakar en bröllopstårta och bjuder på kaffe med ny kaffebryggare. Becca kommer och provar en av A:s klänningar att ev. ha på bröllopet. Sen Onkel å sin sida provat sin nya gummibåt att ha vid Salta vaskan, far dom på kvällen till Törnskogen, troligtvis - slår det mej nu - för att i lugn och ro se den första VM-matchen för Sveriges del versus Kamerun 2-2. Den börjar 1.30 på natten. Men på måndagen är dom tillbaka igen och Onkel har kopierat min bordsvisa till Teresas bröllop.

Christofer, nu 14 månader, ropar nu Ho-o-o-o på farf, när han kommer, och A. å sin sida övar sej att köra bil.

Dan före midsommarafton blåser en lönn i "parken" ner över el-ledningen. Strömavbrott. Montör kommer men Onk anser det för osäkert när det ska bli klart, så han lastar in oss alla fem i bilen och far till Törnskogen för att kunna se matchen. Men åter till Salta på midsommarafton, när vi i bilradion får höra att barnombudsmannen har stängt över helgen. Hoppas Christofer ska klara sej ändå.

Juli 1994

Fredagen den 1 juli kommer Ää och Christian till bröllopet. Erik mycket trött. Hade nästan tänkt säga återbud.

Så randas bröllopsdagen med så vackert väder. Vi klär kyrkan med rosor och Rolf är där med björkar. Märta Stina Zackrisson håller ett så vackert tal, vi sjunger sommarpsalmerna och Teresas vänner sjunger och spelar flöjt. Lietje, som kom över med Ivar och tittade på A:s otroligt fina tårta, var också med i kyrkan och skrev sen och talade om vilket vackert sommarbröllop det hade varit.

Ingela Klingbergs son Jonas tog hundratals vackra foton och hade dessutom Christina till bordet. När han får höra att hon kommer tillbaka i augusti, erbjuder han sej, berättar Stina, att visa henne Stockholm. Men, fortsätter Christina, han vet ju inte att jag då har Fido med.

Underbar varmrökt lax till förrätt, sen stek à la maison och Birrs berömda citronglace. Fast först var det tjusig samling i trädgårn i det vackra vädret. Tal av Rolf och Onkel och sen av Fredriks syster: Nu ska jag berätta för Er i detalj om Fredriks liv hittills. Då hörs en irriterad röst från den andra systern: Nej men vi hade ju kommit överens om att det var jag som skulle säga några ord. - Den tredje systern: Har Ni då alldeles glömt att det var jag som skulle hålla talet. - Till sist ingrep Fredriks bror för att ta över och då blev det så att alla fyra förenades i en visa. Jätteroligt var det!

Och så vackert att se brudparet dansa. Så kommer kaffet med den magnifika tårtan med en lilja lik den i brudbuketten i mitten. Och trots att folk just ätit den rikliga måltiden, lät dom sej tårtan väl smaka, var den dock kryddad med en hel flaska sherry.

Får vi komma på farfars födelsedag, sa Teresa innan vi skildes.

Christofer var också bjuden.

Video: 940702, Teresas bröllop. 1 min 10 sek.
Video: 940710, Kaffedags utanför flygeln. 1 min 44 sek.

Dan efter satt vi lite dävna med Erik i skuggan under asken vid vägen. Men en mild ostlig vind sände ljuvlig doft från stallgärdets klöverblom. Men Erik var nervös för hemresan. I morgon ska han med Loepfe till en viss huvudstad, jag säger ej vilken och vet det inte heller. Onk skjutsar Erik och Stina. Men Stina kommer inte med. Hon får vänta i 6 timmar på Arlanda, stackars liten. Gerd och jag hämtar. Det är VM-match igen. Onk: Du kan gott köra, farmor. Det är bara fosterlandsförrädare ute och åker i kväll.

På det sättet fick vi "som kröning på dagen en utflykt med Stina till Bastuhagen".

Nu närmar sig farfars 85-årsdag. Morbror och Karin planerar att komma med finska Märta och Margareta. Han ska hyra bil och sen fara till Dalarna med Karin och hälsa på gamla vänner. Jag träffar Lasse och Ma på Konsum och bjuder dom, Karl Gustaf (Inger är så dålig efter sin ryggoperation och har ej blivit bättre), Rolf och Christina, Wilhelm och Ingela.

Knappt var alla bjudna så ramlar jag på trappan med vattenkannan i handen och krossar den. Men jag far sen till graven innan foten börjar göra så ont att jag blir fullständigt invalidiserad. Men hur det var så börjar det ordna sej. Fast nog får man en vink om att det är bäst att börja städa i byrålådorna!

Araguacema oroar sig för vad jag ska ge Gerd till present. "En ny vattenkanna, den gamla blev ju krossad!" - Nej, nu ska Du köpa en vit linnekostym åt honom. Du köper alltid så mycket kläder och farfar får aldrig något nytt. - Nej, en sån kostym blir så fort solkig och måste tvättas och strykas. - Det lovar jag att göra.

Men det bidde bara ett lexikon, som farf väl kunde behöva, när han skriver ut sina dagböcker på maskin.

Araguacema hjälpte till att duka vackert i köket och Onk sprang och lånade bord och stolar av Birrs trädgårdsmöbler. Det skulle nämligen bli Garden Party för 20-talet personer. Och det var en mycket vacker och behaglig dag för ändamålet. Senare skulle det inte ha gått för hettans och fluginvasionens skull.

Allt som bjöds var av egen fabrikation utom laxen, den varmrökta. Färskt matbröd, potatisen, mycket fin, sallad likaså, egen glace, egna jordgubbar, egna mandelkakor "om jag så säger". A. sprang och betjänade och sa: Ser Du vad glad farfar är!

Men de nygifta hann inte komma. Först vid 22-tiden var dom hemma på Stigsbo. Men annars var alla barn och barnbarn där utom schweizarna. Och Pelle f.f.g. blev genast god vän med Christofer.

Video: 940711, Pappa Gerds 85-årskalas. 43 sek.

Och 1 l. mjölk kostar 6,25 i Farsta, något billigare i Enköping.

Medan jag håller på att diska allt efter kalaset, har den omöjlige Christofer klättrat upp på en stol vid matbordet i köket på väg upp på själva köksbordet, när han för att inte falla tar tag i bordduken, när jag just hör klirr och rusar till och räddar både honom och servisen.

Sen skjutsar Onkel A till Törnskogen. Hon ska ha fest för Sonja. Själv far han direkt ut på Ängsö.

Det är 32° varmt, ja ända upp till 35, vecka efter vecka. Jag plockar rätt mycket jordgubbar. Mitt i hettan kommer ett övre medelålders par på cykel förbi. Jag säger Hej av ren nyfikenhet, när dom hälsar så bekant. "Vilka är Ni?" Jo, gullsmen Lundebergs, som stängt affärn och valt en sån het dag för cykeltur runt Näs. Jag bjuder in dom, men dom vill inte ha ett glas saft ens, men dom stannar ändå en bra stund.

Sen kommer Olle Insulander på 85-årsfest i efterskott. Vi sitter ute och har så trevligt.

Sverige-Brasilien 0-1.

På Lekarbo.

TERESA 25 ÅR

och vi är bjudna till Stigsbo, dit också Stefan och A kommer direkt från barndop i Stockholm. Dagen innan har Christofer fått söka läkare på lasarettet i Enköping. Han har 39,3 men är sprittande glad och kryper omkring och öppnar alla skåp i undersökningsrummet. Då tar A. en gummihandske och blåser upp, men det roar honom bara en liten stund, sen ger han sej ut i korridoren. - Jag säger till Dr. Åberg: Så där muntra är inte vi, när vi har 39°.

Men åter till Stigsbo, där vi bänkar oss i gamla köket och får höra om brudparets lyckade bröllopsresa till den grekiska arkipelagen. Därefter får vi återigen njuta av bröllopstårtan ute i solen, alltmedan Tetas patient Ragnar ligger på marken och rullar hit och dit och vill fara hem.Jag trodde att Christofer skulle tro att han ville leka med honom. Som när jag lägger mej i gräset och han blir så till sej. Men nu - helt ointresserad.

Erik ringer och berättar om hur Vyskocils försökt att baxa sin Wohnwagen åt sidan på sin gata i Laax och hur mormor höll på att klämma armen mot staketet och ryckte undan den så häftigt så hon ramlade och slog huvudet så häftigt i gatan, så hon dog ögonblickligen.

Dagen efter begravningen hämtar Onkel Christina och hennes boy-friend Fido på Arlanda. Karin far till Kroatien. Det låter riskabelt när kriget är så nära dem i Bosnien. Och Christian far med föräldrarna till Montreal.

Dom unga, Stina + Fido, cyklar till Strand och badar i hettan och är inte precis avsvalkade, när dom kommer hem. Då spelar vi kort vid köksbordet.

Men fredagen den 29 juli är dom medbjudna av Rolf och Birr på stort lantbrukargrillparty i Enköping och undgår det fruktansvärdaste åskväder jag nånsin upplevt. Gerd är en trappa upp. Jag ropar, men får inget svar. I stället kommer han nedför trappan och håller för bägge öronen: Jag har så ont och hör ingenting. Och inte blir det bättre. Och det han hör är alldeles förvridet och all musik onjutbar. "Hur är min röst då? Låter jag som en gammal käring?" - Ja! - Stefan: "Men mamma, så låter Du för mej också" med förskrämd blick. Sån tur att inte Christina och Fido var hemma och på sina rum den kvällen.

Nästa morgon flyger Rolf och Birr till Rivieran, bjudna av tandläkare Werner till 110 års kalas i Monte Carlo. Och när jag säger bjudna, så inbegriper det flygresa, hotell Eremitage + en veckas bil och hotell i Provence. Och inte bara dom utan även Rinmans och Hackstas.

Men till oss kommer Spångs på söndagen och meddelar att el-stängslet är utslaget och går in på magasinet för att byta propp. Alla utom jag vet var nyckeln är gömd. Då observerar dom att också Birrs stora frysbox är utan el. Gott sei Dank!

När vi ändå är på magasinet letar vi febrilt efter de von Heijneska släktpappren. En ny huvudman har nämligen tillträtt och annonserat sin ankomst. Till slut hittade vi dem och kunde överlämna dom till Rolf på hans 53-årsdag den 5 oktober.

Augusti 1994

En vacker dag medan Rolf och Birr är på Rivieran kommer en kvinna upp och ringer på hos dom. När hon inte får svar, tar hon sin tonårige pojke med och går helt enkelt ner i trädgårn. Det tycker jag verkar skumt och går ut och frågar vad dom vill: Ach, Tante Märta, da bist Du ja! Och då var det Armgart geb. Seidel med barnbarn.

Meine lieben, mir so vertrauten Freunde! An die so schönen Stunden bei Euch denke ich voller Freude und Dankbarkeit! Es ist so wunderbar, daß überhaupt nichts Fremdes zwischen uns ist und die Freundschaft unser Väter bzw. Großväter so weiter wirkt. - Daniel und ich hatten noch wunderschöne Tage unweit von Sälen. Wolfgang und Hanne besuchten uns dort und wir genossen gemeinsame Spaziergänge, Ausfahrten und einen Grillabend. Bei meiner Rückkehr erfuhr ich, daß Anne Hundertmark [?] geb. Dörries am 24.8. erlöst wurde und friedlich entschlafen ist. Sie hat diese grauenvolle Krankheit tapfer ertragen. - Kaum zurück, packte ich meine Koffer erneut und bin hier in einem Sanatorium, damit meine Halswirbelsäule all das wieder tun kann, wozu sie gemacht ist. Heiute habe ich etwas Wunderschönes vor: Capriccio v. Richard Strauß in der Semper-Oper in Dresden! Organisiert wurde das von der KLinik und ein Bus bringt uns hin und her. - Euch allen wünsche ich von Herzen alles Gute und sende Euch viele herzliche Grüße. Eure Armgart.

Araguacema och Christofer kommer lagom hem från 14 dar hos Arps i Amsterdam och tänk: Nu kan han gå och är underbar på alla vis. Lagom hem, jag syftar då på Vattenfestivalen, som Stina och Fido njuter av, då dom bor i Farsta, fast golvet fortfarande är uppbrutet i hallen.

Video: 940805, Christofer går i köket i flygeln. 13 sek.
Video: 940807, Christinas födelsedag i flygeln. 1 min 26 sek.
Video: 940808, Christofer går i finrummet i flygeln. 41 sek.
Video: 940811, SZ fångat en abborre. 20 sek.

Christinas födelsedag, sweet seventeen, firas först den 7 augusti och då med Rolf och Birr, Annica och Anders. Araguacema har gjort en jättegod kycklingrätt.

När Onkel sen skjutsar schweizarna till Arlanda, får vi följa med till öronläkaren Dr. Folke Bernadotte i Uppsala, som skriver ut Benadon åt Gerd. Då är det lättare att laga parabolburken än Gerds öron, för den kan man skicka till Linköping för reparation à 2000:- som dock gick på garantin.

Onkel plockar stora härliga blåbär i Strömsta skog. Ett rent under i den här torkan med temperaturer över 30° vecka efter vecka och gräsmattorna alldeles bruna.

 

Christofer nu ett år och fyra månader kan säga : Blomma, HEISS, titta, tack, där, farfar, lampa, flygplan, Hej, Oj då, Mu, Bä, mamma och pappa. På farfars födelsedag satt han i mitt knä, när Vilhelm gjorde flera lågflygningar över oss och jag pekade och sa: FLYGPLAN. Nog är det märkvärdigt! Inte förstod man att beundra sina egna små eller dom stora barnbarna så här.

Stefan, A, Christofer och Margareta skulle starta till Öddö men kom i väg först sen farfar dragit i gång den röda Audin med vår enkla Toyota ända bort vid kyrkan.

Ej i Liber.

Momas 100-årsdag. Soligt som alltid den 25 augusti. Ää och Ingela ringer, fast Ingela trodde det var 99.

På kaffet på Rolf-dagen: Jag har lånat 3-4 miljoner igen. Skall vara: Jag har lånat 3-4 miljoner i yen. Onk förstod efter kort betänketid.

← Christina - inte på vattenfestivalen utan på resan till Kapstaden.

Rymddirektionen har fest på Friiberghs herrgård. Först kommer dom med Christofer till Salta och vi vinkar: Hej då! åt föräldrarna, beredda på en vaknatt. Då somnar han i stället lugnt och stilla på en gång på min arm och jag somnar också och vi sover båda ända fram mot 6-tiden. Och ännu längre sover farf en trappa upp. Och Araguacema hade haft en sån jättetrevlig kavaljer som talade tyska. Och hon hade sin paljettklänning från Hamburg på. Till Friiberghs herrgård hade Rolf levererat ved under förre ägaren. ↓

September 1994

 

 

 

 

 

 

 

 

Görel Bohlin, Lennart Bohlin, Per Björklund, Hans Björklund, Charlotte Bohlin, Helena Hagert Oldgren, Jonas Ahlberg, Mats Holmberg, Linn Björklund, Hanna Björklund, Mikael Holmberg, Malin Holmberg, Pär Fridberg, Ingeborg Svanes, Peter Alsterberg.

← Jättetrevligt kalas i skolan för oss och hela socknen så gott som, med gående bord, vin, sång, musik och uppträdanden.

← Jan Eriksson, privatrådgivare på Föreningsbanken.

4 september. Onkel klipper gräsmattan f.f.g. på hela sommaren. Denna torra, torra sommar!

Rolf hade haft bilen sin på reparation hos Trimco i Näs och inte bett mej att hämta utan gått tvärs över skogen hem! Dan efter stod det i EP att en varg varit synlig i Lundby-skogen. Just där han gått fram. A propos EP så får man så lätt kontakt med Rolf genom små lappar, eftersom han, der gute Rolf, dagligen lägger SvD + EP på vår trappa. T. ex. ↓

Wallander, vår EL-man i Hummelsta, hade vunnit 1 miljon.

En dag när Onk var till sjöss, A hos Celestina, gick vi med Christofer och kaffeväska till Oxbacken förbi alla ivrigt råmande kvigor, nej, tjurar är det ju. Men Christofers fina nya kängor var inte så fräscha länge vid hemkomsten, för nu kliver han själv ur vagnen när han ser något av intresse. - När dom sen far hem igen, Onk och Christofer, sätter vi upp råttfällor igen och fångar 6 små möss på en vecka.

Mycket trevlig och otvungen lunch hos Anna-Britta Berwick med Bengt och Birgit Törnberg.

Stackars Araguacema; Onkel är så mycket på resande fot. Nu senast i Milano och hem i åskväder över Alperna, ett åskväder som, kombinerat med hagelskur, slet av nosen på ett koreanskt plan strax före landningen på Kloten. Men förkyld blev han och den åkomman satt i i veckor.

 

Vi gjorde en omständlig bussresa till Uppsala, med kaffe på Livets Ord, för hörselkontroll, men det hade ej blivit bättre. Nu ska vi få gå till SöS.

Video: 940925, Sensommarkaffe utanför flygeln. 1 min 1 sek.

På Gerd-dagen kommer Onk + A i stor brådska och lämnar Christofer för dom ska ut på Ängsö och rida först, och sedan drar dom upp 2 gäddor. Det tycks alltid nappa bättre när A är med! På söndagskvällen sen blir det stor brådska till Arlanda för att hämta Christian, som har ett glapp mellan studentexamen och 2 månaders kurs i engelska på Berkeley i Californien. Han har lovat att skjutsa F+F på biltur till Västkusten.

Alltnog, Onk har lovat att lotsa mej till en parkeringsplats på Arlanda för att jag ska kunna möta Christian. Det blir allt mörkare på kvällen och Onk kör hela tiden 10 km för fort, men hur det är så sammanstrålar vi på P-platsen i samma ögonblick och ilar vidare att möta Christian, som just övervägt att ringa till Salta. A. står kvar vid bilen och kysser Christian: Vad stilig du är! Sen skiljs vi, och Christian kör till Salta.

Nästa dag till Sten och Son AB och köper delar till en skottkärra, som Christian sen skruvar ihop. Ett utomordentligt arbete och dito köp!

Vår bilfärd till Öddö blev mycket lyckad. Vi tog en kaffepaus vid Hedströmmen, en lunchpaus på Stolpens motell, där jag hade stannat på hemväg från Arvika, där jag med sorg i hjärtat hade lämnat lilla 12-åriga Christian och hans tunga, tunga ryggsäck på scoutlägret 1987. Barbro bjöd på kaffe i Säffle, men när vi kom till Öddö var det redan mörkt och vi fick treva oss fram efter morbrors detaljerade vägbeskrivning. Men plötsligt ser vi en upplyst villa på hälleberget, en stor villa med gott om sovrum och med stort vardagsrum. Hjärtligt välkomnades vi nu med en mycket god måltid. Och var glada att få krypa i säng. Dan därpå tittar vi på Barbros hus och den närmaste omgivningen och gör en tur till Strömstad och till Svinesundsbron, där vi dricker kaffe med fin utsikt.

Den 29 plockar vi in oss i bilen f. v. b. Klamparegatan i Göteborg, högt belägen nära Masthuggskyrkan med fri utsikt. Stor och vacker våning med Tant Ruths stora blå Genberg (?) -tavla som blickfång.

På fredag morgon visar Erik och Karin sina fina parker och utsikten från Masthuggskyrkan, och så tackar vi och styr norrut den vackra vägen upp emot Västgötaslätten. Christian kör suveränt, lugnt och jämnt - inte som man föreställer sig en 19-åring med färskt körkort.

Olle Mobergh, Kenneth Svensson, Magnus Hellberg.

Oktober 1994

ROLF 53 ÅR
firas söndagen den 9 oktober med alla barn och mågar och gamle lantbrukseleven Anders med fru. Han är numera avdelningsdirektör i Naturvårdsverket.

A propos det senare verket så har Teresa och Fredrik hittat sitt får ihjälrivet av ett vilddjur. Björn, varg eller lo? Man stannar för det senare och får en rundlig ersättning av naturvårdsverket på 1000 riksdaler. Slaktat hade det inbringat 400 bara.

Ett sånt utmärkt foto från Rolfs 50-årsdag har dykt upp. Obs! alla små spritflaskor, som han har om halsen, en gåva från Onkels många resor.

Tänk att Loepfe duar Erik. Det gör man ju inte i utlandet.

På färjan Nils Holgersson hade jag ett samtal med en tysk juridikstudent och sa Du till honom, och när vi skildes frågade jag om det nu för tiden går an i Tyskland att en äldre dam säger Du så här. - Nej, svarade han.

Nu kommer räkningen för åsknedslaget i satellitmottagaren: nära 2000:-, men tänk, det går på garantin. Men farfars öron har inte blivit bättre än.

Rolf ägnar hösten åt att fara långa vägar och uppmana jordbrukare att rösta ja till EU.

Birr går en kurs på måndagar på Erica-stiftelsen och måste gå upp så tidigt. Annica har fått egen etta och arbetar i en livsmedelsaffär, men till julhelgen far hon och jobbar på Stor och Liten i Uppsala. Där gäller det att kunna svara på kundernas alla frågor. Men det klarar hon galant.

Redan den 10 oktober far vi till Farsta, där farf stannar med missprydande impetigo på hakan, medan Christian och jag genast vänder och far till den stora 31-årsfesten i Törnskogen, en strålande fest med mycket folk, elegant presenterad mat och alla nyrenoverade gamla möbler i svart med gult sidentyg. Vi placeras efter den månad vi är födda: första halvårets folk i köket, andras i salen. "Men värdinnan, som har fattat tycke för ... [Håkan Hedberg], ska ha honom till bords", förkunnar Onkel.

På söndagen är Christian och jag på Wasa-skeppet. O, vad han påminner om Ää, när han går runt så där och studerar. Otroligt hjälpsam är han och flyttar tillbaka alla möbler och rullar ut mattorna i Farsta efter vår läckage-renovering. - Vi studerar tillsammans Liber 1975 om Christians födelse: En pojke, trekantig mun - ingen haka!!

Farmor, 78, får ett Neppelberg-verk av Olle Insulander. Födelsedagen firas den 23, men då är Birr på 50-årsfest i Västerås. - Till en annan 50-åring i Västerås har Araguacema gjort en tårta och får 2000:- för den.

Jag har varit vissen så länge nu och fryser och har ont i huvet. Kan det vara ögonen? Det känns precis som då det blev så akut. Jag far till slut in till Dr. Rimbe: Normalt tryck, gudskelov. Då får jag ta till den chilenske husläkarn, men han är inte där - i stället Olle Ström från Djursholm: Lunginflammation, nu får Du ta det lugnt och ta Vibromycin. Men trots feber och frossa på Westerlund-sällskapet så vann jag Ida Sparks röst för EU. Hon var mammas fina sömmerska en gång och dotter till den revolutionäre prästen Spaak i Svinnegarn.

Gerd sköter om mig så rart med alla måltider utom middag. Den klarar jag själv med färdigmat.

Vi kan inte återvända till Stockholm förrän det är tillåtet att sätta på vinterdäck. På så vis får vi vara med och fira

ANNICA 20 ÅR
God och glad middag med alla systrar och mågar.

Den 31 oktober far jag så in med vinterdäcken i bakluckan till Statoil, då bilen börjar hacka och sacka mer och mer fr. o. m. Haga allé. Jag får inte upp hastigheten mer än till 70. Alla kör om. Hur ska det bli? Jag når fram till röd-ljusen. Där är det stopp. Springer till Statoil, men dom har ingen att avvara. Gossen är ensam i kassan. "Sätt på blinkljusen!" - Var sitter dom, tro? - Triangeln! Upp! - Då kommer 2 änglar, 2 gubbar, kommunalarbetare: Sätt Dej så skjuter vi på! - Den går i gång. På Statoil ordinerar dom karburatorsprit. - Nu packar jag till 1,45 på natten och märker att pumpen krånglar, så jag tappar upp kaffe-vatten. Följande morgon är montör förgäves nere i källarn. Rolf måste köra till Stockholm och köpa ny motor. Allt medan de törstiga tjurarna råmar efter vatten.

November 1994

Vi lastar bilen med hjälp av vår underbara skottkärra och återvänder till Farsta den 1 november för att nästa dag besöka dr. Sandström båda: Först jag! - Ska Ni ha familjerabatt? - Ja tack, vi skulle kunna skicka hit våra 3 söner som alla har för mycket kolesterol. Till mig säger han efter att ha lyssnat. "Du kommer aldrig att få frikort" och till Gerd. "Perfekt." Härligt. - Nu till Jerns och köper vinterkängor åt Gerd, 925. Men även ögonen måste få en kontroll. Med. dr. Per Arne Granström, som hittills tyckt att jag klarar mej tillräckligt bra för att ej ta risken med en operation (blödningar, infektion etc) förordar nu varmt: Det har hänt så mycket på 2 år och den nya metoden är så enkel, jag behärskar den inte men ska gärna ge Dej en remiss till en skicklig på St. Erik, där dom gör 40-50 såna operationer om dan.

Video: 941101, Christofer börjar prata. 41 sek.
Video: 941102, Araguacema leker med Christofer. 49 sek.




Hade ingen ja-sedel kvar att klistra in!! →

På Farsta torg upptäcker jag att farf ser ut som om han hade en köttbulle i munnen. Vi far till St. Eriks akuttandvård: varbildning under en ej rotfylld tand. Kåvepenin, men inga obehag, så skönt.

Så ett par dar senare, när jag är på syjunta, far Gerd på nya T-banan och promenerar i Skarpnäck.

Sen en dag är vi på Ostasiatiska museet för att se på Hoshiges [Hiroshiges?] träsnitt, när ljuset slocknar och jag får hoa efter farf, så vi kan treva oss till varann och lämna Kastellholmen.


Tre gånger poströstade vi i Enköping, dock ingen gång taktik - som Onkel, som stödde KDS och lyckades få dom kvar i riksdagen.
Vår granne här i trappan, sambo med författaren.

Ää har lovat att komma till Farsta och hälsa på. Underbart roligt. Jag bakar och står i och plötsligt står han bara där och ringer på efter att ha tagit 7-planet från Zürich redan på lördagsmorgonen med en numrerad Pinot Noir i näven, vielli en fût de chêne, nämligen P26037

 

Der gute Onkel kommer också, och med Christofer. Dom har helt överraskande varit på Salta och hämtat Stefans smoking för att farf ska kunna ha den på Björklunds fest. Hans egna smokingbyxor har kommit bort, troligen i samband med Beccas första bröllop, när Stefan B. lånade farfs frack. - Araguacema kommer sent på kvällen från Sonia. Då hade vi hunnit gå en promenad till Magelungen och nästa dag till Sköndal.

På måndagen följer jag Ää till stan och vi hinner gå i "affärder" för att hitta något åt mej till Björklunds stora fest. Men den dagen fingo de intet. Gick i stället på NK:s konditori, där Erik såg sej om efter några medelålders som han skulle kunna känna igen ev. som gamla vänner. Men icke.

Då gick vi till World Trade Center för att gratulera Ingela på Ingegerd-dagen, men hon var ej tillstädes. Så det var bara att ta adjö och tacka för det rara besöket.

Vi var också bjudna på Cinderella-festen, där Christofer kreerade en av huvudrollerna som prinsen, iförd barett av sammet med plym och riktiga prinskläder. En liten glas-sko fanns också. Men Erik var alldeles för trött och slut för att kunna tänka sej att vara med.

Vi var 40 personer vid 5 runda bord, bl. a. Gidlund med sin rara Ingrid, som flytt från sina föräldrars gård i Ostpreussen, varvid mamman dog under flykten, vidare Erma [?] med fru, Cars med fru, Ingrids tvillingbror och Hasses syster och svåger från Schweiz (Olsson), Elisabeth Fleetwood, riksdagsledamot (m).

till dans men måste backa ut ur balsalen för örona inte tålde musiken.


Glad stämning och dom flesta var nog kvar, när vi bröt upp vid 1-tiden.

Gerd och jag, den förre med öronproppar försedd, på en engelsk film och så prisad, men för oss dock en besvikelse: Fyra bröllop och en begravning.

Farfars trånga retinalkärl, som konstaterades av ögonläkaren Per Arne Granström och som [dessförinnan] gav upphov till den så kraftnedsättande behandlingen med blodtryckssänkande medicin [av husläkaren], vilket den skicklige hjärtläkaren Leif Sandström på Sabbatsberg sen omedelbart avskaffade. Länge leve dom: farfar och Leif Sandström!

Doktorn tar 180:- för en konsultation med receptförskrivning och allt. Ma Griffe däremot 205:- för klippning. ["There is no free lunch" gäller även sjukvården! /SZ]

ARAGUACEMA på grekisk fest. Christofer somnar på min arm i Törnskogen. Han är för söt, när vi kommer, då kikar han ned emellan trappstegen till övervåningen. Så småningom kommer Onk hem från Paris och far och hämtar A, som fått en ny beundrare som uppvaktar henne med rosor.

Rolf leder flera studieresor till England och Frankrike för jordbrukare.

I Frankrike håller han anföranden på dom olika gårdarna med en liten reservation: Moi, je parle un français si pauvre. Alors je ne comprends souvent pas ce que je dis moi-même.

Men i Paris går han med en av resedeltagarna en nattlig rond och lockas att komma in på en nattklubb, för att inte säga porr-dito, av en infösare. Dom lovar att komma in och dricka ett glas bara dom får vara i fred för flickor.

Men snart är flickorna framme vid deras bord allt ivrigare, men Rolf lägger armen om den andre jordbrukaren och säger: Nous nous aimons! Då finns det inget intresse längre.

December 1994

Anna Stina fyller 85 och bjuder på stor lunch med bl. a. Sixtens latinelev i den pågående kursen dr. Yllner. Sixten är 88 år. Eva och Karl jätterara som vanligt. Dr. Y. kände igen namnet Sixten K. från sin barndom. Hans mor var född Klingberg. Och gissade nu att det var en sonson han skulle få till lärare på kursen. Och döm om hans häpnad när det ändå var the Sixten.

Vi på lunch hos Ingeborg Lind på Sköndal, 98. Hon serverar Gerd medan jag tar mej själv. "Tack för att Du ringde", sa hon i telefon. "Jag kramar Dig i telefonen."

Inte var det farf och jag som gick på vampyr-film. Säkert inte heller Maria. Men Christofer var hos oss och var gång T-banan gick förbi så sa han: "Flygplan." Ett ord som han lärde sig på farfs 85-årsdag, när Wilhelm K. cirklade över oss. Men ordet "flygplan" bevarade han då i sitt hjärta och tog fram det 3 veckor senare, när det åter var aktuellt med en överflygning på Salta.

Slutord

På Hennes Majestät Drottningens födelsedag lägger vi sista handen vid Liber och tänker på hennes 50-årsdag i fjol. när en kvinnlig intervjuare, som fått träffa henne på slottet, frågade: Hur känns det för drottningen att vara så älskad av allt folket allt, medan kungen betraktas som en som är mindre begåvad än Ni (eller något liknande). Med oföränderligt lugn svarade Silvia: Ja, min man var ordblind som barn och det har han haft besvär med, men nu har det växt bort. Det är ju en sjukdom.

Vi höjer en skål för drottningen och för ett gott, lyckligt nytt år för oss alla!

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se

 
Till Liber hemsida  
Senast ändrat eller kontrollerat den 14 oktober 2011.