Liber 1980
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Gerd Zenkers dagboksanteckningar 1980 (lösenord krävs). Utgiven i Farsta i ett numrerat exemplar. Nr 1.
Med vemod blickar vi alla tillbaka på år 1980, året då vi förlorade Lene och morbror Henning och med dem det kära hemmet på Lidingö. Detta är för oss alla en svår förlust. Onkel befann sig på sin 40-årsdag på utrikes ort. Det rådde då strejk i Sverige. Alla kommunikationer var osäkra och det var ogörligt att hålla reda på var man hade sina kära. Måtte det kommande året bli lyckosamt för oss alla önskar
Quod evenit
Efter allt arbete under året tänker Rolf ta sig en semester i december. Han funderar på Hong-Kong, men därifrån går det ingen hemresa före jul så det får bli Canaria. Samma resmål hade Maj i Sjogsta och hennes man, så Rolf kunde skicka färska hälsningar hem till familjen när dom reste hem lite tidigare. [Vykort till "Far och Mor Zenker" från Rolf på Gran Canaria]
Farfar fick ju en mockapäls i Zürich, men där försvann också hans fina schal. Vi sörjde den så tills den en dag hitades på Lidingö, där den stack fram ur farfars svarta rockärm. Mariann fick se det, när vi tog adjö efter firandet av hennes 45-årsdag. Vi hade köpt en blå bordduk åt henne. Teresa och Onkel är båda medlemmar av KLK (Kvarliggarklubben). Där skulle farmor säkert också kunna vinna inträde.
För att ej förlora så många semesterdagar for mor med Stefan in till Stockholm och arbetade ett par dagar efter nyår. Så återvände man till vardagen igen. D.v.s. vi skulle ju få reparerat efter sen det regnat in under sommarens skyfall och på så vis få helgfint i Farsta.Vi köpte en kvadratisk spegel med guldram för att med "optische Täuschung" förstora vår tambur. Erik Z. köpte å sin sida en stereoanläggning. Det var vid den här tiden som Tjörn-bron rasade efter en påsegling och många bilar körde ned i vattnet innan de hann stoppas i mörkret.
Stefan är nu klar med sin rapport och får av en av medlemmarna i utredningen det omdömet att denne aldrig läst en så klar och redig rapport.
Vi for genast till Lidingö och satt där ensamma och tysta. Jan och Astrid hade redan farit. [Brev Märta till Stefan i Zermatt den 10 februari 1980] Vi skickade ett utförligt telegram till Dresden och fick svar samma dag. Nanna och Hertha hade ju för så kort tid sedan träffat Lene i Olpe vid Christines konfirmation.
Mariann återvände omedelbart till Sverige. Hon hade varit
beredd att något skulle kunna hända Henning och hade pengar
i beredskap under helgen också, så dagen efter Lenes död
var hon kl. 12.00 redan på Arlanda. Karin kom på kvällen
från Olpe. - Henning sa till mamma: Vad ska det bli av mej. Jag
är ju för frisk för att spärras in och ska det här
vackra hemmet slängas på sophögen? Vi ringde till Laax den 9 på kvällen och berättade för Erik, som genast sa att han skulle försöka komma på begravningen och skulle försöka få tag på Stefan på Hotel Derby, Zermatt. [Vykort från Stefan den 12 februari] [Brev från Märta till Stefan den 13 februari] [Brev från
Märta till Stefan den 18 februari] Moma stannar kvar på Lidingö. Hon vill vara ett stöd för flickorna och hjälpa dem med alla förberedelser till begravningen. Vi var i kyrkan i Lidingö på tacksägelse. Henning var nu hemma på veckändan men det var svårt att få in honom i Ingelas bil och tillbaka till Danderyd. Vi flyttade nu över till onkel som länge var planerat medan parkettgolvet slipades. Där mötte oss en lapp: Var så god och tag vin i skåpet! Pappa njöt av onkels stereo och spelade så mycket han hann. För mig tog dock resan till SCB dubbelt så lång tid som från Farsta. Nu skyndar vi oss att möblera upp lite igen i Farsta för Erik kommer från Schweiz. Han får hjälpa till att flytta soffan och lägga på mattan. Jag hade själv sovit i salen ett par nätter mitt på golvet och utan gardin medan sängkammaren tapetserades. Pappa hade presenterat värden en lista på det som behövde åtgärdas, men värden framhöll att vi varit för aktsamma. Nu för tiden får bara dom större reparationer som förstört ordentligt. Den 21 februari, begravningsdagen, hämtar vi Ingeborg Lind i Sköndal tillsammans med Erik och far till Lidingö kyrka. Där är också Erik och Karin och moma förstås och en mängd vänner från Lidingö och Borlänge. Henning, stackarn, stapplar in stödd på sina barn. Ann Margret har sin boy-friend Göran Osterman vid sin sida. Kistan är prydd med precis samma rosor som Lene hade i sin brudbukett. Efteråt är Henning också med på kaffet i Grönsta prästgård men skjutsas sen tillbaka till Danderyds sjukhus av Ingela. - Rolf och Birr har också kommit med alla barnen och deltar i den gemensamma middagen på Albavägen som Ingela ordnat och där Mariann håller ett sånt utomordentligt, enkelt och innerligt tal. Det visade sig att Erik kände Göran från Handels. Erik far dan därpå på e.m. och inte förrän kl. 22.00 får vi en signal att han är hemma igen. Moma följer med morbror till Falun och Mariann kommer ut till oss nu när också Karin rest. På söndagen promenerar vi till Hökarängen, där hon stiger på tåget för att hälsa på Henning på Danderyds sjukhus. Hon har mycket att göra med att ordna upp allt på Albavägen. Och hur ska det bli med villan? Inte vill de sälja den medan Henning lever och inte heller lösa upp hemmet. Stefan är nu hemma igen men förkyld. Nu är det vår tur att tänka på vår Schweiz-resa. Den här gången ska vi inte behöva någon spruta gammaglobulin. Dom sa ju i höstas, att den skulle räcka ett halvt år. Den 1 mars hade vi Björnssons hos oss och därmed invigdes vår nya "sängkammarmatsal". Dagen därpå, en strålande vintersöndag gick vi på isen på Riddarhusfjärden. Det är inte alla år den bär. Det kändes ganska sensationellt att nalkas Stadshuset den vägen.
Nu flyger vi ned från Zürich till Torremolinos till vårt gamla hotell. Min fina, fina helsidenhalsduk olivgrön-beige-brun kvar på planet. Inga efterforskningar hjälper. [Brev från Torremolinos till Stefan.] Knappt anlända till Costa del Sol möter far en kollega från Atlas som säger på saxiska: Nu, mai Kufster! Snart blir vi båda lite småförkylda. Jag blir snart bra men inte pappa och inte hjälper det med konjak. Vi promenerar och solar oss och träffar lite folk, bl.a. en familj fr. Berlin: Wir stossen mit der Nase gegen Stacheldraht. Pappa känner sig dålig hela tiden. Det blir en lättnad att få komma till Brütten. Pappa får ligga i Christinas rum men har otäcka "Erstickungsgefühle, usch". - Och hosta!
[Brev den 17 mars från Gunhild på besök i Falun till Brütten] Christian och farmor är med Frau Huber och Charlöttli i kyrkan, när Christians blivande Kindergartenlärarinna fru Ebeneter gifter sig enligt den reformerta läran av en präst i kavajkostym och röd slips. Utanför kyrkan står en blomsterklädd buss och när brudparet äntrar den strös det kilovis med karameller nedför hela kyrkbacken, alla med tänkespråk. Pappa orkar inte leka med Christian som han skulle önska, när Christian säger: Farfar, vad tycker Du vi ska göra nu? Bara hosta och mattighet. Inte blir det bättre av en promenad, när vi plockade gullvivor för att ta med till Sverige, det var ju bara dimma. Ja, så kom uppbrottets timme. På Kloten hade vi knappt tagit tack och farväl av våra kära, förrän ett bekant ansikte dök upp: Margareta Kiipa från kommers-kollegium, som jag känt i 10 år och som har en syster på Swissair. - Hon var så söt och trevlig, särskilt efter whisky och rödvin. Vi bjöd henne på bilskjuts hem, men höll på att aldrig hitta ut från Benstocken och Märsta eftersom det var ett tjockt rimfrostlager på rutan och pappa hade 38,3, när vi kom hem. Som tur var var jag lite förkyld så jag kunde stanna hemma i två dar och sköta om pappa, som hade sån andnöd och så svårt att sova för sin hosta. Han hade minskat 3 kg. Vi tog hem jourhavande som gav penicillin.Och inte kunde vi delta i Lenes gravsättning utan fick i stället vara hemma och beställa en ny jourhavande som gav ny medicin, som hjälpte en del. "Törs jag gå till mitt arbete i morgon?" frågade jag och det försäkrade han att jag kunde. Nu skulle allt vila på Moma på Salta. Hon hade beställt smörgåstårtor och vin men det fick Birr servera för moma fick feber och låg i sängen, när Erik och Karin kom och Stefan och Mariann, Ingela och Jan och Ann Margret. Mariann läste vid graven och flickorna sjöng tillsammans med de våra. Birr bjöd sen Erik och Karin och Stefan på middag.
Mats Alvemark, Elisabeth Härnqvist, Reino Eriksson, Yvonne Holmberg, Eva Wahlberg, Nils Lennvall, Denise Gonzales, Hans Carlsson, Björn Engberg, Dan Zetterwall, Torbjörn Hellstrand, Sten Åhlstad, Eva Löfgren/Åhlstad, Eivor Modin, Age Modin, Cecilia Crafoord, Stig Andersson, Marianne Botzén, Anders Lundqvist, Sven-Olof Lundqvist, Peter Kinnbo, Kenneth Löthegård, Anders Dominique, Göran Johansson, S-H Pettersson, Erik Westrin, Ingela Svederus, Jan Wargclou, Olle Pettersson, Anette Emanuelsson, Östen Hjelte, Folke Haegermarck, Rita Karlsen, Per-Olof Grahn, Sune Säll, Ingeborg Wallen, Roine Karlström, Ove Starmyr, Elisabeth Andersson, Christer Jonsson, Holger Öhman, Siw Rahm, Monica Öhrwall, Berit Bergman, Tage Wallström, Margareta Nyberg, Signe Hjelte, Eva Katz, Jan Wadell, Åke Karlsson, Kerstin Johansson, Gunilla Johansson, Björn Pettersson, Kerstin Pettersson, Ulf Johansson, Mia Olsson, Karl-Rune Sandell, Ejnar Sjöblom, Lennart Thelin,Torsten Jansson, Alvar Löwling, Ingela Westrin, Git Jansson, Erik Härnqvist, Roger Halmstad, Viveca Westrin, Sunne Thunell, Sören Kärn, Henry Hallberg, Thomas Herstad, Ulf Taxén, Eva Lenell, Thomas Eriksson, Helena Carlson, Linnea Hansen, Lars-Olof Söderman, Örjan Engwall, Berith Widen, Per Johanson, Lars Andersson, Kerstin Haegermark, Inger Kinge, Lena Ljungstedt, Thore Gryse, Sonia Jansson, Arne Sjöberg, Astrid Sjöberg, Barbro Larsson, Hedvig Larsson, Anita Dyferman, Siw Andersson, Birgitta Malmfors, Gunnar Malmfors, Anne-C Nordberg, Olle Nordberg, Erik Lindberg, Gunnar Edin, Ragnhild Johansson, Thore Johansson, Lena Holback, Bengt Holback, Waldis Ordeus, Sten Löwmark, Ulla Herstad, Berit Söderblom, Pia Spaner, Christina Hemlin, Birger Hemlin, Andreas Borbely, Kerstin Borbely, Håkan Wall, Margareta Wall, Ove Härnqvist, Helga Pistol, Birgitta Zenker, Rolf Zenker, Staffan Bothzén, Gurli Blomberg, Lena Backman, Gunnvor Oldvik, Carola Oldvik, Peder Oldvik, Henry Zakrisson, Gun Johansson, Kjell Hellstrand, John-Erik Höglund, Anna-Lisa Olsson, Sylvia Olsson, Evert Larsson, Hans Rung, Helge Fernström, Gunnar Fernström, Bengt Sollenberg, Maj-Britt Rydberg, Ove Rudström, Birgitta Lindegren, Carin Fryklund, Valter Fryklund, Dieter Stöpfgeshoff, Ann Chr. Lövgren, Torsten Wallin, Hasse Eson, Kari Ylivalo, Jan Fredriksson, Eva Härnqvist, Sif Eklund, Majvor Örjes, Lennart Fredriksson, Marianne Kekonius, Margaretha Löthegård, Håkan Nord, Gerhard Bergman, Georg Olsson, Annika Forssell, Susanne Engenström, Lennart Ytterberg, Karin Oestreicher, Stig Andersson, Anna Lundell, Bengt-Sune Berglind, Maj-Britt Carlsson, Kajsa Lundell, Dan Persson, Tove Erkenfalk, Lennart Ström, Lars Bengtsson, Tomas Bard, Britt Hammar, Eva Emanuelsson, Margit Berglind, Märta Östman, Rosa Östh, Gunnel Näsström, Tom Backman, Sigurd Jarl, Rune Sjöberg, Birgit Johansson, Sven Hånnberg, Sven Lindström, Sven-Olof Östh, Lars-Erik Frycklund, Erik Uppsäll, Monica Engenström, Maud Enbom, Henrik Andersson, Johan Lindblom, Christer Wallin, Madeleine Gelin, Gunnar Nilsson, Berit Nilsson, Annica Bard, Beverly Eriksson, Henrik Nord, Kristina Spångberg, Ivar Hansen, Yvonne Nord, Anniqa Bjersing, Dagny Giertz, Leif Zetterberg, Thore Eriksson, Eiwor Andersson, Britt-Marie Jobacker, Håkan Häll, Marita Eriksson, Maud Jonsson, Sune Löfgren, Per-Erik Berglund, Maria Doan, Greta Ericson, Sigurd Ericson, Ulf Jangland, Sten Lövgren, Harriet Sivander, Stig Nilsson, Edler Pistol, Åke Heden, Thomas Blomberg, Monika Wallström, Lena Samuelsson, Birgitta Ström, Lena Wiklund, Carina Runnebring, Klas Gabrell, Annica Håård, Garman Gulbransen, Karin Weréen, Anders Jansson, Kent Högström, Rolf Ihrsén, Anita Ihrsén, Margareta Söderman, Erika Ihrsén, Eivor Johansson, Håkan Spång, Bertil Jobacker, Pepita Nilsson, Gunn-Britt Kinnbo, Örjan Emanuelsson, Barbro Winterberg, Josef Winterberg, Lennart Källman, Helene Genberg, Mats Sparreman, Linda Sparreman, Tommy Eriksson, Hans Carlsson, Sven Eriksson, Lill-Beate Karlsen, Outi Mattsson, Karin Eriksson, Eino Kangas, Anne-Christine Kangas, Arne Wallen, Rune Sjöberg, Astrid Sjöberg, Ulf Åsing, Göril Åsing, Inger Appelö, Karl-Henry Larsson, Christer Löthgård, Karl-Johan Fredriksson, Solgerd, Anna Nilsson, Erik Strand, Bo Svederus, Gösta Andersson, Gun Andersson, Lars Lindegren, Gun Lindegren, Inga-Lill Svanström, Göran Svanström, Katarina Uppsäll, Sten Lignercrona, Bertil Pettersson, Rolf Fredriksson, Birgitta Fredriksson, Ulla-Britt Johansson, Barbro Karlsson, Erik Wallén, Jorma Åhman, Birgitta Toikkanen, Lennart Johansson, Folke Stange. Den 23 mars vägrade både Rolf och morbror Erik att skjutsa moma till vallokalen om hon ej röstade på linje 3. Onkel fick därför bryta upp i största hast och göra en utryckning till Salta och köra moma till Svinnegarn. Medicinen hjälper pappa något men han får åter andnöd och är trött och matt och orkeslös. När vi ska fira Beckas 10-årsdag den 4 april får vi åka med onkel till Salta, men farfar orkar ej vara med i flygeln. - Becka fick bl.a. en kaffekopp Ostindia. Påsken förflöt i klenhetens tecken för farfar. Han låg mycket och hade svårt att tala för sin heshets skull. Vi hade p.g.a. pappas sjukdom fått deklarerandet uppskjutet. Birr bjöd på middag på annandagen men farfar orkade ej vara med. Det var vackert väder så vårsysslorna började så smått i trädgården. Onkel sågade ur torra kvistar ur äppelträden. Teresa ser så söt ut i sina glasögon, som hon fått efter besök hos Dr. Fabian i Västerås. När vi kom hem från Schweiz väntade en lönegradsuppflyttning som innebär 4 dagars semester extra om året. När jag sa till Staffan, att det var ju roligt, svarade han: "Ja, det var något av det mest välförtjänta jag varit med om."
Dagen före lock-outen for jag till Danderyd för att hälsa på Henning. Han låg i nån sorts dvala, men när jag sa, att jag vill hälsa från Salta och Gullan, då gav han något ljud ifrån sig, som ett stönande. Likaså när jag sa Mimpo. Han måste ändå ha uppfattat. Med Anna, Tora, Anita, Inga-Greta, Anne-Marie på Godthem och åt vårsupé med god mat och glad stämning.
Vi söker olika läkare för farfars hosta och klenhet, Bergstrand och Farsta läkarhus. Han röntgas men det är inget fel på lungorna så farmor lägger upp ett träningsprogram:
Sista april firas i flygeln med brasa och fyrverkeri.
Nu strejkar 100 000 i Sverige och 750 000 är lockoutade. Förhandlingar pågår men utan resultat och verkningarna av strejken börjar märkas överallt. Pappa skjutsar till tandläkaren och väntar utanför, sen far vi ut på Djurgården en ljuvlig majmorgon och sitter på Valdemarsudde redan när intendenten slår upp dörrarna. Vi festar om ordentligt dvs. vi tar sen en korv resp. en våffla vid Skansens våffelbruk. Vi hälsa sen på återvägen på hos Gertrud, som nu bott på hemmet Ljunggården i fem år.
ONKEL 40 ÅR men var är han? Skulle på tjänsteresa till Paris och p.g.a. strejken få lov, arma barn, att ta vägen över Oslo och därifrån med flyg till Paris. Under hans bortovaro blev det arbetsfred. Nu måste han ju ändå över Oslo på hemvägen för att hämta bilen. Stackare, att få vara ute på resa på själva födelsedagen. Dagen därpå på Marias födelsedag var Hennings jordfästning. Stefan skulle hinna hem trodde han men syntes inte till vid kyrkan förrän i allra sista stund. Sin födelsedag hade han firat med att ta sig ett dopp i en liten norsk sjö inte långt från Oslo. För tredje gången på kort tid satt vi nu åter i Lidingö kyrka på begravning. Det var inte så många vänner från Borlänge med nu, men Ingeborg Lind var med även på kaffet efteråt på Albavägen och morbror Erik och Barbro. Orgeln spelade så vackert Må vi samlas uppå stranden och vi sjöng O Du som gav Ditt liv för fåren. Den psalmen tyckte Teresa var så vacker så den vill hon ha på sin egen begravning. Hon har nämligen köpt ett eget litet lamm, som heter Carolina och som följer henne var hon går.
Vi återvände alla till Salta utom Onkel som for hem till Solvallavägen för att sova ut. Det var en sån vacker blommande dag men med dödens udd i hjärtat. Birr ivrade mycket för att vi skulle fira onkel ordentligt i efterskott. "Det var så synd om honom som ej fått nån riktig födelsedag", så när han kom på lördagen den syttende maj tog vi fram våra presenter och sjöng för honom i salen och åt festlig middag. Han fick den gamla stol han själv släpat hem från Cläre [Cläre Immisch i Freiburg /SZ] och som tillhört hans farfars farfar och som vi nu renoverat för mycket pengar. Och av moma en silverbägare och av Rolf och Birr en flytväst. Onkel stod nämligen i begrepp att köpa en kanot. Ja, Becka hade som namnsdagspresent fått löfte om att åka med på första turen. Under tiden är Erik och Maria på utflykt till Tessin, medan barnen är hos morföräldrarna i Laax. På själva 22-maj, Hennings födelse- och namnsdag, är gravsättningen på Teda kyrkogård och de tre flickorna kommer ut i Ingelas bil. Graven är prydd med 22-maj blommor och vi samlas först i kyrkan, där urnan står framför altaret. Mariann stannade sen över pingsten och vi gick runt Plätt-maja och njöt av våren och var en dag med Annika som vägvisare vid den nya stora hällristningen, den jättestora, i Boglösa.
[Anm. Mormor ("Moma"), som hade koll på vad som rörde sig i tiden, hörde fel och trodde att jag blivit medlem i Rissne Porrklubb.../SZ] Rolfs och Birrs vigselpräst och lärare. Beckas och Annikas doppräst.
Kvarnen på Huseby brann ned strax före trefaldighet. En sorg för hela trakten. Svår tågolycka i Hinsnoret. Morbror Erik skulle ha varit med men hade ändrat sig. Moma berättar för Becka om Guds underbara nåd, som räddat morbror Erik. "Ja, men alla skolbarn som fick dö då?" sa Becka. Stefan intervjuas i Vetenskapens värld i radio. Till Stigsbo kom vi inte förrän den 6 juni, men allt hade klarat sig bra under vintern. Dessförinnan hade vi gjort en hemlig utfärd med Mariann, först med T-bana till Hallunda, där Gerd mötte, och sen kaffe ute i skogen och vidare till Södertälje à la recherche du temps perdu i Hennings läkarbostad och sist stannade vi vid Salems lilla kyrka. Karl Gustaf Insulanders födelsedag den 7/6 var årets varmaste och vackraste. Det blev mycket god mat över på Wappa för folk hälsade att dom inte kunde komma för dom var ute och badade med sina barn. Rolf var på Elmia. Den 10 juni var det fest hos Jakobssons i härbret. Värdinnan bad farfar om en kyss. Onkel är nu ute på sjön så fort han kommer åt. När det blev Teresas tur att följa med bar det av till Hovjunkaren. En dag ringer onkel från Hjulsta färja och vill bli hämtad sen han gömt kanoten i vassen. Undersökningen av lärarnas arbetsförhållanden, som SCB gjorde, blev mycket kostsam men ändå gick den med vinst för Avtalsverket, ty för var gång lärarna ville ha löneförhöjning så pekades det på hur kort arbetstid de hade t.o.m med hemarbetet inkluderat. Ja, i Luleå fanns det en lektor som innehade två lärartjänster i matematik och uppbar dubbel lön, berättade Rune Sandström i sitt högtidstal. På väg till Jungs på fest efter att ha lämnat barnen på Guggenbühlstrasse. Under tiden förlustade sig Rolf och hans familj på den stora Enköpings-karnevalen. Rolf stod tidvis i Amnesty's stånd och for ut och in till stan emellan sina lagårdsplikter. "Ja, se han är ju så road av sånt, Rolf", säger fiskar Sven Karlsson.
Det var inte alls roligt, när Christian skulle börja i Kindergarten. Erik hade måst ta sig ledigt och följa med, men ändå blev det gråt och förtvivlan, Snart vande sig emellertid Christian och blev tuffare för var dag. Nu infaller också hans femårsdag, när han får en sån otroligt fin trampbil av sin morfar. Nu är äntligen båda tvättmaskinerna klara och vi kan åter serva onkel. Han går alltid omkring i strumpfötterna hemma i Sumpan och det fastnar så mycket hårstrån på dem. Kanske är det därför vår tvättmaskin inte håller.
Vi firade Barbros 70- och Hillevis 65-årsdag på båtfärd till Waxholm under vilken Ulf och Agneta bjöd på champagne (Silvén). Sedan jättegod middag på Åke Söderqvists rest. i Waxholm. - Jag hade en mardrömsliknande bussfärd till kajen v. Grand Hotel. Bussen stod stilla i e.m.-trafiken och jag fick hoppa av på Birger Jarlsgatan och springande nå landgången, just när den drogs in. På midsommarn har Rolf och Birr dans på magasinet, sen de först varit med barnen i Gustavsvik hos mormor och morfar. Den 23 juni följer Teresa med till Stockholm och till SCB. Där rör hon sig vant på alla plan och upprättar en kompiskatalog åt mej med mina vänners telefonnummer i. I ösregn tar vi oss till Historiska museet. Nästa dag går Teresa och farfar på "Kramer mot Kramer" men sen är hon åter tillbaka på Ui och skriver av Sveriges Rikes lag om barns rättigheter. En hel vecka är Teresa hos oss på egen hand. Lite längtar hon nog hem, för i telefon till Birr säger hon: "När jag vill se något riktigt vackert, då blundar jag och tänker på Er!" På Salta regnar det 45 mm. Härligt, då behövs ingen vattning för Rolf. I stället måste han vända höet gång på gång utanför trädgården och det blir ändå alldeles mögligt. Så far vi med Teresa till Stigsbo. Hon turas om att sova i olika rum, än i gästrummet på vinden, än i farbror Axels sängkammare, där hon bäddar åt en liten docka med rosor i en liten säng.Vi hämtade älgkött hos jägaren i Uppsala fängelse, Teta och jag. "Ja, jag ska väl inte säga väkommen tillbaka", sa han. På Salta drack vi sen Birrs kaffe utanför Lilla logen, medan Rolf vände hö. Även Moma och Onkel var med. Både farfar och onkel är besvikna, när dom får höra att Mariann sålt Muttis flygel för 300 kr. Den hade spruckit i järnramen och måste stämmas om ideligen, men ändå. Karl Johans-soffan ville ingen ha för det priset. När sen en antikvitetshandlare bjöd 600:- köpte Birr och Rolf den tillsammans med den gamla Erlandssonska kanapén och ett litet bord. Teresas sommarlek med Åsa Fahlman. [Brev den 26 juni från Karl-Gustaf Insulander på båttur i Trosa skärgård]
Nu är det åter en opening på Swissair och han hör sig för om den tjänsten. "Ja, det är 20 sökande och jag har redan bestämt mig för en, aber wenn Sie interessiert sind dann kommt selbstverständlich sonst niemand in Frage."
Erik började sin verksamhet hos urmakaren i Gubbängen. På den här tiden tjänade Rolf 50 öre per volym genom att dela ut Sv. Turistföreningens årsbok åt Bokhörnan, pengar som är bra att ha nu när han iklätt sig så avsevärda skulder.
Farfar
fick till sin 71-årsdag detta fina collage av Teresa med figurer
ur olika sagor: Nils Holgersson, Snövit och Rosenröd, Alice
i underlandet etc etc.
Rolf får intensivrådgivning av Paula
Erik och Becka hämtade tillsammans med Stefan kanoten vid Hjulsta och paddlade till Vaskan, där vi mötte med kaffe. Nu blir det båtutfärder till Strömsta en gång och från Ängsön ut på en liten ö, dit vi forslades ett par i taget en annan gång. Då blåste det upp till hemfärden så vi fick gå tvärs över ön och starta återfärden på lä-sidan.
Men allra värst var det ändå på farfars födelsedag, då vi for till Oknön i bil, utom Onkel som skulle paddla dit, om han nu skulle orka så långt. Vi badade länge och hade det rart och drack kaffe och gick och spanade och spanade efter Onkel. När ingen syntes till drack vi upp det sista kaffet, åt den sista bullen och beredde oss att fara hem. Då får vi se en liten prick vid horisonten som växer och växer. Ja, det är han. Stående i kanoten glider han till slut in mot land in i det sista förvissad om att det bara är ett dåligt skämt att kaffet är slut. Sen åt vi i alla fall festlig födelsedagsmiddag med älgstek och mycket egna grönsaker och jordgubbar. Nu är det Rolf som är dålig och kommer upp och hämtar sin tallrik.
Så kommer Teresas födelsedag, 11 år är hon. Efter uppvaktning på morgonen far vi till Kurö på lunch med Gertrud, Signe, Marga och Märta Barkfeldt. Sen äter vi födelsedagsmiddag i flygeln varpå jag går ut i trädgårn och plockar mera jordgubbar efter regnet, sparkar av de leriga stövlarna på verandan, tappar balansen och ramlar handlöst och slår ansiktet mot gruset. Nya glasögon kostar 735:- hos Lagerströms. Efter återkomsten till Schweiz skickar Christian följande: Vad Lene och Henning skulle ha glatt sig åt det här bröllopet! På Stigsbo ringer vi till Brütten för att höra om hemresan. Karin: Jag e, --jag e-- ingenstans. Hon menade att hon varken var på Salta eller Stigsbo. Mariann har hyrt en bil och far omkring i Sverige. Efter det att morbror skjutsat hem finska Märta följer Mariann med till Dalarna. Hon tittar på Tortuna och Torstuna för hon söker en viss predikstol.
Farmor far med tåg till Märsta, där farfar hämtar från Stigsbo. Vi äter pizza på Stekhuset i Uppsala, men det är inget rart för farmor är tunnklädd och fryser så förskräckligt. När Erik en dag ligger sjuk och illamående på soffan, skickar Maria Christina för att fråga om han vill ha nån mat. "Jag vill dö", svarar Erik, vilket rapporteras ut i köket: "Han vill ha öl."
Moma ringer och bjuder, det är det värsta hon vet, och säger som alla år: Ja, jag är ju så olämpligt född mitt i skörden, den 25 augusti. Det blir smörgåstårta. Onkel dyker upp i spritt ny ljus kostym. Vi sitter 20 personer runt salsbordet (av vilka 12 bär glasögon, konstaterar Teresa som hjälpte till att servera). "Ps Att inte Du satsade på att bli skribent? Dina UI-blad borde vara ett föredöme för hur vi skall skriva här på SCB. Vad Du skriver på ett blad skulle en av oss behöva 10 blad för! - och ändå skulle ingen fatta vad det stod." Hälsning, som väntade när semestern var slut.
Så roligt att återknyta bekantskapen med alla Noreliusarna: Pelle, Biggi, Ulla med man och barn, Kerstin, som blivit änka med två barn och nu hade en ny vän och Per, fin herre med väst, väg- och vattenbyggare och söt hustru - ingenjör.
Vi kommer ned till ett Schweiz med vackra höstfärger och Maria kör oss dagligen ut på promenader i de vackra omgivningarna. Barnen börjar nu bli så stora så dom ändrar sig inte påtagligt mellan gångerna. Det är i stället förståndet som ökar. - Erik har nu börjat på sin nya avdelning och trivs bra. Första kvällen är dom på teatern. Som Erik så riktigt påpekar kompenseras vi genom att vi får se Maria i sin nya teaterklänning. [Brev från tant Karin och morbror Erik af Sillén i Falun till Märta den 26 oktober 1980]
Min födelsedag hade lite tidigare firats på Salta också. Då fick jag en massa olika presenter men ingen så märklig som den Rolf bar: en glace-ask full med den härligaste dynga till trädgårdslanden.
Så fort farfar får se en kyrka med kupol säger han: Det är Peterskyrkan! Men det finns många med kupol. Vi hittar ett ganska bra hotell vid Termini: Augustea. Bara med den nackdelen att på natten hörs en kompressor med jämna mellanrum, som är felinställd, något som kan driva en gammal kompressoringenjör till vansinne. Vi flyttar till det lilla Björnsson-rekommenderade La Torretta vid Tibern och upplever där en åsknatt, så huset skakar, men ändå inte så intensivt åskväder som det var i Farsta i våras när det var ljust inne mitt i natten timme efter timme, dån på dån. Vi gick à la recherche du temps perdu, men såg också mycket nytt, t.ex. porten som Christina red in igenom. Det var milt och härligt på Gianicolo, där vi satt ute och åt lunch på en sån trevlig servering ovanför Piazza del Popolo. På Allhelgonadagen var vi i Santa Maria Maggiore, en basilika, sådan att man förstod, så här måste de antika templen ha sett ut. Det var Lenes födelsedag. Hon skulle ha fyllt 73 år. Dagen därpå var vi i mässan i Peterskyrkan med vacker musik och när vi trädde ut på Petersplatsen var det svart av folk. Fönstret öppnades vid påvens balkong och där stod han den polske påven och talade till oss på italienska. På e.m. klättrade vi upp på kullen bakom Palazzo Salviati och beskådade Garibaldi-monumentet. Det som grep Gerd mest var nog Panteon, som stått oförändrat sen antiken. På utflykten till Pompeji for vi med engelsktalande buss för att komma i kontakt med lite hejiga amerikaner. Men det blev i stället irländare som vi träffade: Två små söta pojkar i 8 - 10 årsåldern "If you do not mind" och en herre från skattemyndigheterna och en miljöexpert på utflykt från sitt uppdrag i Strassbourg. Kort tid efter denna utflykt kom den hemska jordbävningen i dessa trakter med 8 - 10000 döda.
Sista dagen i Rom kom vi ej in i Vatikanmuseet som vi tänkt. Det var stängt redan kl. 13.00. Då for vi ned till vestalernas tempel och Metellas teater, där farfars glasögon gick sönder, så han bara kunde läsa med förstoringsglas. Inte förrän vid hemkomsten till Sverige kunde den totalt flintskallige herr Simson få leverera ett par nya. [Brev från Gunhild på besök i Falun den 3 november 1980]
Åter i Brütten. Christian, var han lite blyg eller var han absorberad av TV-programmet Schatzkästli? Jag tror nog ändå blyg. Men snart tinade han upp och vi båda kunde åter lägga oss tillsammans i soffan. Räbelichtliumzug fick vi nu vara med om och snart kan vi, som Erik och Maria, hälsa till höger och vänster på kända ansikten. Det är så vackert och rart med den lyktprocessionen. Snart var det dock dags att köpa olja och chokladkakor och fara hem till Arlanda efter en så rar vistelse bland de rara, kära. Nu kom mormor ned på tåg från Falun. Men först hade vi tre bjudningar. Björklunds och Montgomerys var en. Sen Klerckers, Sixtens och Inga + Sonja Silvén. Vid första bjudningen var det dödshalt. Ingen gjorde illa sig. Vid den andra torrt och fint. Då ramlade Inga och bröt armen. Så hade vi Greta och Lilly här + de pensionerade Margit och Iris. Här hemma hos Iris. Björnssons hade också varit på Salta i augusti på väg till Västkusten.
Städerskan slutar. Trivs ej att arbeta bland folk från 23 nationer. Nu får vi en liten spanjorska, Carmen. (Inga-Lill vår korridor/Har lyst upp i många år/Tömt vår askkopp mitt i natten/Servat oss med kaffevatten/Ständigt mött oss med ett leende/Vi tackar för ett sånt beteende)
Stefan åter Chez les Anges och Rolf kunde lätt ha hamnat där han också, för han hade hämtat kalvar med sin släpvagn och stjälper med lasset i den nya motorvägsrondellen vid Tabastlund.
En kväll firade vi också Annas 60-årsdag med subskriberad middag på La Brochette. Anna Åkesson (SAS), Tora Sjöberg, Anne Marie Pettersson och Anita Bromaeus på Caesar.
Annika är så rysligt söt och rar och snäll och jag säger det till henne och att jag tycker så mycket om henne. "Tack, detsamma! Förresten, jag tycker om Onkel och Moma och Farfar också!" Erik säger åt Christian en gång i Brütten: "Du förstår, Christian, mamma och jag har inte tid att leka så mycket med Dej för vi måste ju ta hand om flickorna." - "Pappa, jag tycker att Ni måste hålla på lite mera med Karin."
Slutord till 1980 års Liber skrives på själva Stefan-dagen. Vi har just firat en julafton den 24 och ytterligare en den 25 december, när Rolf med familj återvänt från sitt julfirande hos Eskil och Marianne. Alla är vi vid god hälsa och önskar varandra ett gott nytt år 1981.
|