Liber 1980
          December 1979
Januari 1980 Februari 1980 Mars 1980 April 1980 Maj 1980 Juni 1980
Juli 1980 Augusti 1980 September 1980 Oktober 1980 November 1980 December 1980

Gerd Zenkers dagboksanteckningar 1980 (lösenord krävs).

Utgiven i Farsta i ett numrerat exemplar.

Nr 1.

Praefatio

Med vemod blickar vi alla tillbaka på år 1980, året då vi förlorade Lene och morbror Henning och med dem det kära hemmet på Lidingö. Detta är för oss alla en svår förlust.

Onkel befann sig på sin 40-årsdag på utrikes ort. Det rådde då strejk i Sverige. Alla kommunikationer var osäkra och det var ogörligt att hålla reda på var man hade sina kära.

Måtte det kommande året bli lyckosamt för oss alla önskar

Red.

Quod evenit

December 1979

Rolf har köpt morbror Eriks del av Salta och det innebär att även redaktören får se sitt namn indraget i juridiska sammanhang: Christian hade gjort pappersserv. åt Onkel.

Efter allt arbete under året tänker Rolf ta sig en semester i december. Han funderar på Hong-Kong, men därifrån går det ingen hemresa före jul så det får bli Canaria. Samma resmål hade Maj i Sjogsta och hennes man, så Rolf kunde skicka färska hälsningar hem till familjen när dom reste hem lite tidigare. [Vykort till "Far och Mor Zenker" från Rolf på Gran Canaria]

"Jag tyckte det här kortet med den nya fina kyrkan var lämpligt åt Dig. Jag äter så duktigt och simmar inte ut för långt. Igår såg jag 3 transvestiter. Hälsn. Rolf"

Ivar Lind, Ingeborg Lind, Gustaf Lind, Margareta Lind, Ulla Lind, Barbro Lind, Björn F. Hansen.

Farfar fick ju en mockapäls i Zürich, men där försvann också hans fina schal. Vi sörjde den så tills den en dag hitades på Lidingö, där den stack fram ur farfars svarta rockärm. Mariann fick se det, när vi tog adjö efter firandet av hennes 45-årsdag. Vi hade köpt en blå bordduk åt henne.

Teresa och Onkel är båda medlemmar av KLK (Kvarliggarklubben). Där skulle farmor säkert också kunna vinna inträde.

Vi hade julkaffe för grannarna, där flickorna uppträdde som Lucior och sjöng enligt bifogade program. Men redan söndagen den 30 dec. återvände man till Brütten. Där stod värmen på 15 º men det dröjde flera dagar innan man fick det riktigt varmt och ombonat inne igen.

Sista julpaketet från Lene:

På nyårsafton gick vi i Svinnegarns kyrka och träffade Kallenfeldtarna som kom med Ing-Marie från Strängnäs. Sjäva blev vi bjudna till Hacksta av Olle och Gunilla på kyrkkaffe med moster Signe.

Januari 1980

För att ej förlora så många semesterdagar for mor med Stefan in till Stockholm och arbetade ett par dagar efter nyår.

Så återvände man till vardagen igen. D.v.s. vi skulle ju få reparerat efter sen det regnat in under sommarens skyfall och på så vis få helgfint i Farsta.Vi köpte en kvadratisk spegel med guldram för att med "optische Täuschung" förstora vår tambur. Erik Z. köpte å sin sida en stereoanläggning. Det var vid den här tiden som Tjörn-bron rasade efter en påsegling och många bilar körde ned i vattnet innan de hann stoppas i mörkret.

Christian tycker att Annika är den snällaste flickan i världen och vill gifta sig med henne.

 

 

 

Birr har blivit ombedd av presidenten på Inner Wheel, Margareta Rinman, att tala om underutvecklade barn. Det väcker stor entusiasm i styrelsen och Margareta blir rätt häpen. Hon visste inte att Birr var så känd som kapacitet på sitt område. Dagarna före föredraget grasserar en magsjuka i flygeln. Birr kan visserligen genomföra sitt uppdrag men måste utan saknad tacka nej till räkcrêpes'en efteråt. - Gång på gång träffade moma sen folk som varit med och talade om hur utmärkt föredraget varit.
Marianns födelsedag firade vi med Stefan den 20 jan. Hon ska nu snart återvända till Amerika och fotograferade lite på kvällen.

 

Vi fick nu lov att röja undan möblerna från väggarna i salen för tapetseringens skull. Vi lade till lite pengar och fick en finare tapet som ska tåla lite mera än den förra. Sängkammaren tapetserades också och blev så fin så vi beslöt att [möblera?] om och ha f.d. sängkammaren till matsal och sova i Rolfs rum i stället.

Plötsligt, helt oväntat ringer min förre chef Dag Hallberg upp och ber mig bli hans Dokumentation och utl. korr. sekreterare. Själv är han sekreterare i en biblioteksutredning med Birgit Rohde f.d. statsråd som ordförande. Det arbetet skulle ta två - 3 år. "Du tycker väl om böcker? Jag vill att Du ska ta det här. Du är så duktig!" Vi skulle sitta i Gamla stan. Det skulle vara nära och bra och han skulle verka för löneuppflyttning. "Du är inte klok", sa jag, "jag hinner ju gå i pension under tiden. Det är inte möjligt" o.s.v. - Slutet blev visst att han måste "konservera" sekreteraren i en avslutad utredning för att få lokaler. - Men mycket stimulerande var ju det hela. "Skulle dom bli till sej, om Du slutade på SCB?" sa Dag. "Ja, det kan Du vara övertygad om", svarade jag, som genom alla cirklar nu blivit självmedveten och jämlik.

Medan jag ännu förhandlade med Dag fick jag av enhetsledningen i uppdrag att ge ut ett blad för Ui liknande det som Vera Sandahl gett ut på Uc. Jag åtog mig uppdraget i tanke att det bara skulle hinna komma ut ett nummer och sen skulle saknaden efter mig bli än större.

Peter Möller, Marianne Zelleroth-Möller, Elisabeth Norrman, Bertil Norrman, Margareta Nylén, Tommy Nylén, Ulla Pegert-Oding, Rolf Oding, Britta Svertengren-Webb, John Webb, Joanna Webb, Elisabeth Westerberg-Östergren, Kjell Östergren, Fredrik Östergren

Den 26 januari var det en mycket trevlig lunch hos Klerckers med Willes, Sixtens och Iris bror Stig med Anna Maria, som arbetar på Historiska museet.

Därefter åkte vi med Stefan till Salta, där vi var bjudna på middag i flygeln med Werners Håkan och Greta med son och Karl-Gustaf och Inger med Alf. Werner talade om när han var bjuden på Salta ffg och var så skrämd av att vi hade levande ljus i granen.

Dan därpå följde Moma med till Lidingö för att hjälpa Lene med Henning, nu när Mariann reser.


Februari 1980

Stefan är nu klar med sin rapport och får av en av medlemmarna i utredningen det omdömet att denne aldrig läst en så klar och redig rapport.

 

Nu kommer Teresa och Rebecka som våra första gäster efter reparationen till Stockholm. Vi köper biljetter och ser Djungelboken på Esplanade. Farfar gick under tiden och såg skridskoåkning på Gärdet. Sen köpte vi kaffebröd och for ut till Lidingö för att gratulera Moma i efterskott till Gunhild-dagen. Vi hade choklad med i termos åt flickorna och slog oss ned i köket. Lene kom strax efteråt hem från hårfrisörskan och sa: Vad jag blev ledsen när jag fick se bilen här, att jag missat en del av Ert besök.

Sen mådde Teresa illa mitt i natten och kräktes över hela bädden och på vita ryan. Men vi lyckades få bort allt. Nu kunde flickorna ej fara hem på tåg utan Rolf kom och hämtade.

Stefan reste nu till Paris och därefter på två veckor till Zermatt. Vi får bo i hans våning, medan vårt golv slipas. Vi får samtidigt tillfälle att städa lite i Onkels kök. Särskilt spisen får sig en duvning.

Strax före Onkels avresa var jag sjuk och fick avstå från en middag hos Margit Eriksson men kunde senare dock besöka SE-banken och bjudas med pappa på cocktailparty där.

Bensinen höjs till 1,73.

Ivar Insulander ringer och talar om att Lietjes Eugen är död. "Vi tror att vi ska få barn i augusti."

 

 

Tony Hagström, Nils Åsling, Gunnar L. Johansson, Arne Angelöf, Benn Ottosson, Hans Werthén, Gösta Bystedt, Henric Borgström.

Niegemann ivrar för att förlänga pälsen. Den är så väl bibehållen och har stigit så i värde sen vi köpte den 1970.

Den 9 febr. far Gerd och jag till Wappa på Ingers 60-årsdag. Mamma vill ej följa med fast jag yrkar på det för att hon ska få lite omväxling. Tycker ej hon kan lämna Lene, när Henning är så klen. - Sol och vackert på Wappa med mängder av blommor och fin lunch. Sitter med Jönssons. Gerd med Erik Schuberth och Agnes. Rolf är där med Annika. Birr är sjuk. Sen far vi till Gertrud och berättar hos henne på Ljunggården.

Vi tar en kvällspromenad runt Adolf Fredriks kyrka och när vi kommer hem ringer Birr: Det har hänt något förskräckligt. Tant Lene är död.

Något så fullständigt otroligt har drabbat oss. Visst har hon haft ett svårt och ansträngande liv med Henning så sjuk de sista åren, men hon verkade ändå så frisk och glad.

 

Vi for genast till Lidingö och satt där ensamma och tysta. Jan och Astrid hade redan farit.

[Brev Märta till Stefan i Zermatt den 10 februari 1980]

Vi skickade ett utförligt telegram till Dresden och fick svar samma dag. Nanna och Hertha hade ju för så kort tid sedan träffat Lene i Olpe vid Christines konfirmation.

 

Mariann återvände omedelbart till Sverige. Hon hade varit beredd att något skulle kunna hända Henning och hade pengar i beredskap under helgen också, så dagen efter Lenes död var hon kl. 12.00 redan på Arlanda. Karin kom på kvällen från Olpe. - Henning sa till mamma: Vad ska det bli av mej. Jag är ju för frisk för att spärras in och ska det här vackra hemmet slängas på sophögen?

Vi ringde till Laax den 9 på kvällen och berättade för Erik, som genast sa att han skulle försöka komma på begravningen och skulle försöka få tag på Stefan på Hotel Derby, Zermatt.

[Vykort från Stefan den 12 februari]

[Brev från Märta till Stefan den 13 februari]

[Brev från Märta till Stefan den 18 februari]

Moma stannar kvar på Lidingö. Hon vill vara ett stöd för flickorna och hjälpa dem med alla förberedelser till begravningen. Vi var i kyrkan i Lidingö på tacksägelse. Henning var nu hemma på veckändan men det var svårt att få in honom i Ingelas bil och tillbaka till Danderyd.

Vi flyttade nu över till onkel som länge var planerat medan parkettgolvet slipades. Där mötte oss en lapp: Var så god och tag vin i skåpet!

Pappa njöt av onkels stereo och spelade så mycket han hann. För mig tog dock resan till SCB dubbelt så lång tid som från Farsta.

Nu skyndar vi oss att möblera upp lite igen i Farsta för Erik kommer från Schweiz. Han får hjälpa till att flytta soffan och lägga på mattan. Jag hade själv sovit i salen ett par nätter mitt på golvet och utan gardin medan sängkammaren tapetserades. Pappa hade presenterat värden en lista på det som behövde åtgärdas, men värden framhöll att vi varit för aktsamma. Nu för tiden får bara dom större reparationer som förstört ordentligt.

 

Den 21 februari, begravningsdagen, hämtar vi Ingeborg Lind i Sköndal tillsammans med Erik och far till Lidingö kyrka. Där är också Erik och Karin och moma förstås och en mängd vänner från Lidingö och Borlänge. Henning, stackarn, stapplar in stödd på sina barn. Ann Margret har sin boy-friend Göran Osterman vid sin sida. Kistan är prydd med precis samma rosor som Lene hade i sin brudbukett. Efteråt är Henning också med på kaffet i Grönsta prästgård men skjutsas sen tillbaka till Danderyds sjukhus av Ingela. - Rolf och Birr har också kommit med alla barnen och deltar i den gemensamma middagen på Albavägen som Ingela ordnat och där Mariann håller ett sånt utomordentligt, enkelt och innerligt tal.

Det visade sig att Erik kände Göran från Handels. Erik far dan därpå på e.m. och inte förrän kl. 22.00 får vi en signal att han är hemma igen.

Moma följer med morbror till Falun och Mariann kommer ut till oss nu när också Karin rest. På söndagen promenerar vi till Hökarängen, där hon stiger på tåget för att hälsa på Henning på Danderyds sjukhus. Hon har mycket att göra med att ordna upp allt på Albavägen. Och hur ska det bli med villan? Inte vill de sälja den medan Henning lever och inte heller lösa upp hemmet. Stefan är nu hemma igen men förkyld.

Nu är det vår tur att tänka på vår Schweiz-resa. Den här gången ska vi inte behöva någon spruta gammaglobulin. Dom sa ju i höstas, att den skulle räcka ett halvt år.

Mars 1980

Den 1 mars hade vi Björnssons hos oss och därmed invigdes vår nya "sängkammarmatsal". Dagen därpå, en strålande vintersöndag gick vi på isen på Riddarhusfjärden. Det är inte alla år den bär. Det kändes ganska sensationellt att nalkas Stadshuset den vägen.

[Tackkort från Björnssons: "Ett varmt tack för en trevlig kväll med god mat, gott dricka och stimulerande samspråk. Vi hoppas att Ni får en trevlig semesterresa ner till Södern. Greta Folke"]

[Brev den 5 mars från Gunhild till Erik i Brütten]

Gunnar Zelleroth var vår granne på Lysviksgatan 63.

Mariann skulle hälsa på oss en gång före vår avresa till Schweiz. Hon kunde dock inte komma förrän allra sista kvällen. Då var det dessutom försening på T-banan från Mörby, så vi kunde ej börja äta förrän kl. 20.00. Följaktligen blev det efter midnatt innan vi fått allt packat, städat, diskat och klart. Då fick vi vid 22.30-tiden se en ambulans utanför huset och blev så oroliga att Gunnar Zelleroth blivit sämre. Han hade haft hjärtinfarkt under hösten.

När ambulansen kom till Lysviksgatan på kvällen den 6 mars var Gunnar redan död. Han hade sjunkit ihop framför TV-n just den kvällen vi reste till Schweiz.

 

Ingick ej i Liber.

Brev från Märta den 9 mars 1980.

På Kloten möts vi av Erik och Christian. Maria och flickorna väntar utanför. De hade måst komma för nåt krångel med nyckeln. - Åt Christian hade vi ett batteridrivet tåg med. Det blev en stor succé. Christian hoppade än på det ena benet, än på det andra. Jag frågade om han inte behövde kissa: "Nej, farmor, vet Du så här gör jag när jag är riktigt glad åt nånting." Vi får också njuta av den nya stereon och nya diapositiv men främst av familjen förstås. Dom är så glada och tillgivna. Dan därpå i Glatt-Zentrum och köper glen-check kjol åt farmor. På söndagen mötte vi en trevlig ung svensk familj på museet i Zürich. Det var Maria som stötte på dom.

Hos Vyskocils blev vi åter "wie schon so oft", som pappa säger i sin dagbok, bjudna på Festessen. Hos Maria är ju också varje dag en fest, särskilt när det bjuds på fondue.

[Brev den 11 mars från Gunhild på besök i Falun till Brütten]

Nu flyger vi ned från Zürich till Torremolinos till vårt gamla hotell. Min fina, fina helsidenhalsduk olivgrön-beige-brun kvar på planet. Inga efterforskningar hjälper. [Brev från Torremolinos till Stefan.] Knappt anlända till Costa del Sol möter far en kollega från Atlas som säger på saxiska: Nu, mai Kufster!

Snart blir vi båda lite småförkylda. Jag blir snart bra men inte pappa och inte hjälper det med konjak. Vi promenerar och solar oss och träffar lite folk, bl.a. en familj fr. Berlin: Wir stossen mit der Nase gegen Stacheldraht. Pappa känner sig dålig hela tiden. Det blir en lättnad att få komma till Brütten. Pappa får ligga i Christinas rum men har otäcka "Erstickungsgefühle, usch". - Och hosta!

Lars Hakelius.

[Brev den 17 mars från Gunhild på besök i Falun till Brütten]

Christian och farmor är med Frau Huber och Charlöttli i kyrkan, när Christians blivande Kindergartenlärarinna fru Ebeneter gifter sig enligt den reformerta läran av en präst i kavajkostym och röd slips. Utanför kyrkan står en blomsterklädd buss och när brudparet äntrar den strös det kilovis med karameller nedför hela kyrkbacken, alla med tänkespråk.

Pappa orkar inte leka med Christian som han skulle önska, när Christian säger: Farfar, vad tycker Du vi ska göra nu? Bara hosta och mattighet. Inte blir det bättre av en promenad, när vi plockade gullvivor för att ta med till Sverige, det var ju bara dimma.

Ja, så kom uppbrottets timme. På Kloten hade vi knappt tagit tack och farväl av våra kära, förrän ett bekant ansikte dök upp: Margareta Kiipa från kommers-kollegium, som jag känt i 10 år och som har en syster på Swissair. - Hon var så söt och trevlig, särskilt efter whisky och rödvin. Vi bjöd henne på bilskjuts hem,

men höll på att aldrig hitta ut från Benstocken och Märsta eftersom det var ett tjockt rimfrostlager på rutan och pappa hade 38,3, när vi kom hem. Som tur var var jag lite förkyld så jag kunde stanna hemma i två dar och sköta om pappa, som hade sån andnöd och så svårt att sova för sin hosta. Han hade minskat 3 kg. Vi tog hem jourhavande som gav penicillin.Och inte kunde vi delta i Lenes gravsättning utan fick i stället vara hemma och beställa en ny jourhavande som gav ny medicin, som hjälpte en del. "Törs jag gå till mitt arbete i morgon?" frågade jag och det försäkrade han att jag kunde. Nu skulle allt vila på Moma på Salta. Hon hade beställt smörgåstårtor och vin men det fick Birr servera för moma fick feber och låg i sängen, när Erik och Karin kom och Stefan och Mariann, Ingela och Jan och Ann Margret. Mariann läste vid graven och flickorna sjöng tillsammans med de våra. Birr bjöd sen Erik och Karin och Stefan på middag.

Teckning av Christian. Observera Audin, symboliserad av dess ringar. När vi kommer hem från Schweiz ligger det ett sånt hemlighetsfullt brev från Teresa på mattan: Ett fotografi taget med hennes kamera av Birr och förstoringen har hon kostat på själv, den goda Teresa. Vilken glädje!
 

(Ur Enköpingsposten 1887)

När farmor besökte utställningen och skrev in sig i gästboken, vem stod där på raden ovanför om ej Becka Zenker. Då hade Rolf varit där med hela sin familj någon timme innan.

Mats Alvemark, Elisabeth Härnqvist, Reino Eriksson, Yvonne Holmberg, Eva Wahlberg, Nils Lennvall, Denise Gonzales, Hans Carlsson, Björn Engberg, Dan Zetterwall, Torbjörn Hellstrand, Sten Åhlstad, Eva Löfgren/Åhlstad, Eivor Modin, Age Modin, Cecilia Crafoord, Stig Andersson, Marianne Botzén, Anders Lundqvist, Sven-Olof Lundqvist, Peter Kinnbo, Kenneth Löthegård, Anders Dominique, Göran Johansson, S-H Pettersson, Erik Westrin, Ingela Svederus, Jan Wargclou, Olle Pettersson, Anette Emanuelsson, Östen Hjelte, Folke Haegermarck, Rita Karlsen, Per-Olof Grahn, Sune Säll, Ingeborg Wallen, Roine Karlström, Ove Starmyr, Elisabeth Andersson, Christer Jonsson, Holger Öhman, Siw Rahm, Monica Öhrwall, Berit Bergman, Tage Wallström, Margareta Nyberg, Signe Hjelte, Eva Katz, Jan Wadell, Åke Karlsson, Kerstin Johansson, Gunilla Johansson, Björn Pettersson, Kerstin Pettersson, Ulf Johansson, Mia Olsson, Karl-Rune Sandell, Ejnar Sjöblom, Lennart Thelin,Torsten Jansson, Alvar Löwling, Ingela Westrin, Git Jansson, Erik Härnqvist, Roger Halmstad, Viveca Westrin, Sunne Thunell, Sören Kärn, Henry Hallberg, Thomas Herstad, Ulf Taxén, Eva Lenell, Thomas Eriksson, Helena Carlson, Linnea Hansen, Lars-Olof Söderman, Örjan Engwall, Berith Widen, Per Johanson, Lars Andersson, Kerstin Haegermark, Inger Kinge, Lena Ljungstedt, Thore Gryse, Sonia Jansson, Arne Sjöberg, Astrid Sjöberg, Barbro Larsson, Hedvig Larsson, Anita Dyferman, Siw Andersson, Birgitta Malmfors, Gunnar Malmfors, Anne-C Nordberg, Olle Nordberg, Erik Lindberg, Gunnar Edin, Ragnhild Johansson, Thore Johansson, Lena Holback, Bengt Holback, Waldis Ordeus, Sten Löwmark, Ulla Herstad, Berit Söderblom, Pia Spaner, Christina Hemlin, Birger Hemlin, Andreas Borbely, Kerstin Borbely, Håkan Wall, Margareta Wall, Ove Härnqvist, Helga Pistol, Birgitta Zenker, Rolf Zenker, Staffan Bothzén, Gurli Blomberg, Lena Backman, Gunnvor Oldvik, Carola Oldvik, Peder Oldvik, Henry Zakrisson, Gun Johansson, Kjell Hellstrand, John-Erik Höglund, Anna-Lisa Olsson, Sylvia Olsson, Evert Larsson, Hans Rung, Helge Fernström, Gunnar Fernström, Bengt Sollenberg, Maj-Britt Rydberg, Ove Rudström, Birgitta Lindegren, Carin Fryklund, Valter Fryklund, Dieter Stöpfgeshoff, Ann Chr. Lövgren, Torsten Wallin, Hasse Eson, Kari Ylivalo, Jan Fredriksson, Eva Härnqvist, Sif Eklund, Majvor Örjes, Lennart Fredriksson, Marianne Kekonius, Margaretha Löthegård, Håkan Nord, Gerhard Bergman, Georg Olsson, Annika Forssell, Susanne Engenström, Lennart Ytterberg, Karin Oestreicher, Stig Andersson, Anna Lundell, Bengt-Sune Berglind, Maj-Britt Carlsson, Kajsa Lundell, Dan Persson, Tove Erkenfalk, Lennart Ström, Lars Bengtsson, Tomas Bard, Britt Hammar, Eva Emanuelsson, Margit Berglind, Märta Östman, Rosa Östh, Gunnel Näsström, Tom Backman, Sigurd Jarl, Rune Sjöberg, Birgit Johansson, Sven Hånnberg, Sven Lindström, Sven-Olof Östh, Lars-Erik Frycklund, Erik Uppsäll, Monica Engenström, Maud Enbom, Henrik Andersson, Johan Lindblom, Christer Wallin, Madeleine Gelin, Gunnar Nilsson, Berit Nilsson, Annica Bard, Beverly Eriksson, Henrik Nord, Kristina Spångberg, Ivar Hansen, Yvonne Nord, Anniqa Bjersing, Dagny Giertz, Leif Zetterberg, Thore Eriksson, Eiwor Andersson, Britt-Marie Jobacker, Håkan Häll, Marita Eriksson, Maud Jonsson, Sune Löfgren, Per-Erik Berglund, Maria Doan, Greta Ericson, Sigurd Ericson, Ulf Jangland, Sten Lövgren, Harriet Sivander, Stig Nilsson, Edler Pistol, Åke Heden, Thomas Blomberg, Monika Wallström, Lena Samuelsson, Birgitta Ström, Lena Wiklund, Carina Runnebring, Klas Gabrell, Annica Håård, Garman Gulbransen, Karin Weréen, Anders Jansson, Kent Högström, Rolf Ihrsén, Anita Ihrsén, Margareta Söderman, Erika Ihrsén, Eivor Johansson, Håkan Spång, Bertil Jobacker, Pepita Nilsson, Gunn-Britt Kinnbo, Örjan Emanuelsson, Barbro Winterberg, Josef Winterberg, Lennart Källman, Helene Genberg, Mats Sparreman, Linda Sparreman, Tommy Eriksson, Hans Carlsson, Sven Eriksson, Lill-Beate Karlsen, Outi Mattsson, Karin Eriksson, Eino Kangas, Anne-Christine Kangas, Arne Wallen, Rune Sjöberg, Astrid Sjöberg, Ulf Åsing, Göril Åsing, Inger Appelö, Karl-Henry Larsson, Christer Löthgård, Karl-Johan Fredriksson, Solgerd, Anna Nilsson, Erik Strand, Bo Svederus, Gösta Andersson, Gun Andersson, Lars Lindegren, Gun Lindegren, Inga-Lill Svanström, Göran Svanström, Katarina Uppsäll, Sten Lignercrona, Bertil Pettersson, Rolf Fredriksson, Birgitta Fredriksson, Ulla-Britt Johansson, Barbro Karlsson, Erik Wallén, Jorma Åhman, Birgitta Toikkanen, Lennart Johansson, Folke Stange.

Den 23 mars vägrade både Rolf och morbror Erik att skjutsa moma till vallokalen om hon ej röstade på linje 3. Onkel fick därför bryta upp i största hast och göra en utryckning till Salta och köra moma till Svinnegarn.

April 1980

Medicinen hjälper pappa något men han får åter andnöd och är trött och matt och orkeslös. När vi ska fira Beckas 10-årsdag den 4 april får vi åka med onkel till Salta, men farfar orkar ej vara med i flygeln. - Becka fick bl.a. en kaffekopp Ostindia.

Påsken förflöt i klenhetens tecken för farfar. Han låg mycket och hade svårt att tala för sin heshets skull. Vi hade p.g.a. pappas sjukdom fått deklarerandet uppskjutet. Birr bjöd på middag på annandagen men farfar orkade ej vara med. Det var vackert väder så vårsysslorna började så smått i trädgården. Onkel sågade ur torra kvistar ur äppelträden. Teresa ser så söt ut i sina glasögon, som hon fått efter besök hos Dr. Fabian i Västerås.

När vi kom hem från Schweiz väntade en lönegradsuppflyttning som innebär 4 dagars semester extra om året. När jag sa till Staffan, att det var ju roligt, svarade han: "Ja, det var något av det mest välförtjänta jag varit med om."

Christel Segander.
Det är spännande dagar på SCB. Så äntligen kommer beskedet. Det blir strejk. Våra TCO-S-are som annars rört sig makligt i korridorerna ilar nu hit och dit visslande Internationalen. Efter kl. 16.40 får ingen av oss TCO-are längre vistas på verket. Lock-out. Nu börjar en härlig, oväntad ledighet, som dock för med sig en del avigsidor: T-banan slutar att gå.

Dagen före lock-outen for jag till Danderyd för att hälsa på Henning. Han låg i nån sorts dvala, men när jag sa, att jag vill hälsa från Salta och Gullan, då gav han något ljud ifrån sig, som ett stönande. Likaså när jag sa Mimpo. Han måste ändå ha uppfattat.

Med Anna, Tora, Anita, Inga-Greta, Anne-Marie på Godthem och åt vårsupé med god mat och glad stämning.

Amerikanarna misslyckades i sitt försök att befria Gisslan i Teheran. - Nu far vi ut till Salta och börjar vårbruket. Onkel sitter med sina tidskrifter vid Södra Gaveln och övervakar jordfräsens jämna fart över grönsakslandet. Farfar arbetar med onkels julklapp myggfönstren. Det är nu bråttom att få dem färdiga. Besvärligt att behöva avbryta och fara in till tandläkaren. Jag åker ut med pendeltåg till Södertörns Villastad.

Vi har nu sommartid och det blir mörkt först vid 9.30-tiden. Man måste tänka på att Ää har annan tid, när man ringer till Schweiz.

Minneslappen: 12 mars kvävn., 25 mars host, 30 mars (medicinnamn) kramplösande, svårt att äta, minskat 3 kg, hes, Kan ej föra ett samtal, stöter fram några ord, 16 april 12.15

Vi söker olika läkare för farfars hosta och klenhet, Bergstrand och Farsta läkarhus. Han röntgas men det är inget fel på lungorna så farmor lägger upp ett träningsprogram:


Vår promenadväg.

Sista april firas i flygeln med brasa och fyrverkeri.

Maj 1980

Den 2 maj ringer Mariann, att Henning dött under natten. Han hade en längre tid knappast ätit något och var ytterst svag.

På så kort tid är nu båda borta på Lidingö och hemmet upplöses. Mariann går igenom allt med stor noggrannhet och skjuter gång på gång upp sin återresa till Amerika.

Olle Insulander kommer med Ulla på visit till Salta med blommor till Moma för att beklaga sorgen.

Nu strejkar 100 000 i Sverige och 750 000 är lockoutade. Förhandlingar pågår men utan resultat och verkningarna av strejken börjar märkas överallt. Pappa skjutsar till tandläkaren och väntar utanför, sen far vi ut på Djurgården en ljuvlig majmorgon och sitter på Valdemarsudde redan när intendenten slår upp dörrarna. Vi festar om ordentligt dvs. vi tar sen en korv resp. en våffla vid Skansens våffelbruk. Vi hälsa sen på återvägen på hos Gertrud, som nu bott på hemmet Ljunggården i fem år.

Den 10 maj skjutsar pappa mej till Strängnäs på 45-årsjubileum av stud.examen. Uno Murray, Arne Ringby, Kerstin Sandvall-Lindholm med vilka jag får åka hem till Svinnegarns gamla kvarn. Lite men gott. Och en trevlig kväll.

TV sänder bara nyheter, som bryts av mitt i programmet som t.ex. vid Titos död.

På Märta-dagen firad med vitsippor kommer beskedet om förlikning efter 17 dagars ledighet. De flesta tycker om att börja arbeta igen. "En annan" har ju arbetat hela tiden och satt sin första potatis redan den 3 maj och sått en mängd grönsaker. Det är nu sommartidigt slut på SCB kl. 16.00 och sålunda en mjuk övergång. Dessutom Krist Himmelfärdsdag.
Högra bilden ej i Liber.

ONKEL 40 ÅR men var är han? Skulle på tjänsteresa till Paris och p.g.a. strejken få lov, arma barn, att ta vägen över Oslo och därifrån med flyg till Paris.

Under hans bortovaro blev det arbetsfred. Nu måste han ju ändå över Oslo på hemvägen för att hämta bilen. Stackare, att få vara ute på resa på själva födelsedagen. Dagen därpå på Marias födelsedag var Hennings jordfästning. Stefan skulle hinna hem trodde han men syntes inte till vid kyrkan förrän i allra sista stund. Sin födelsedag hade han firat med att ta sig ett dopp i en liten norsk sjö inte långt från Oslo.

För tredje gången på kort tid satt vi nu åter i Lidingö kyrka på begravning. Det var inte så många vänner från Borlänge med nu, men Ingeborg Lind var med även på kaffet efteråt på Albavägen och morbror Erik och Barbro.

Orgeln spelade så vackert Må vi samlas uppå stranden och vi sjöng O Du som gav Ditt liv för fåren. Den psalmen tyckte Teresa var så vacker så den vill hon ha på sin egen begravning. Hon har nämligen köpt ett eget litet lamm, som heter Carolina och som följer henne var hon går.

Ej i Liber.

Vi återvände alla till Salta utom Onkel som for hem till Solvallavägen för att sova ut. Det var en sån vacker blommande dag men med dödens udd i hjärtat.

Birr ivrade mycket för att vi skulle fira onkel ordentligt i efterskott. "Det var så synd om honom som ej fått nån riktig födelsedag", så när han kom på lördagen den syttende maj tog vi fram våra presenter och sjöng för honom i salen och åt festlig middag. Han fick den gamla stol han själv släpat hem från Cläre [Cläre Immisch i Freiburg /SZ] och som tillhört hans farfars farfar och som vi nu renoverat för mycket pengar. Och av moma en silverbägare och av Rolf och Birr en flytväst. Onkel stod nämligen i begrepp att köpa en kanot. Ja, Becka hade som namnsdagspresent fått löfte om att åka med på första turen.

Under tiden är Erik och Maria på utflykt till Tessin, medan barnen är hos morföräldrarna i Laax.

På själva 22-maj, Hennings födelse- och namnsdag, är gravsättningen på Teda kyrkogård och de tre flickorna kommer ut i Ingelas bil. Graven är prydd med 22-maj blommor och vi samlas först i kyrkan, där urnan står framför altaret.

Mariann stannade sen över pingsten och vi gick runt Plätt-maja och njöt av våren och var en dag med Annika som vägvisare vid den nya stora hällristningen, den jättestora, i Boglösa.

Här stod farfars, Stefans och Rolfs vagga en gång.
När Onkel kommer härnäst har han Ann Margret med. Och så kommer strax efteråt kanoten.
Ej i Liber.

På annandagen bjöd Signe oss över till flygeln på Hacksta på kaffe. Dit kom också Britt Lundevall. Annars har farfar inte så mycket tid till utsvävningar, enär tvättmaskinerna både på Salta och i Farsta är sönder.

Mariann och Ann Margret bjöd på middag i det nu allt ödsligare hemmet på Albavägen sedan flickorna nu delat det.

Men snart steg lönerna ytterligare.

Onkel, ofta på resande fot, har svårt att hålla liv i sina växter.


 

[Anm. Mormor ("Moma"), som hade koll på vad som rörde sig i tiden, hörde fel och trodde att jag blivit medlem i Rissne Porrklubb.../SZ]


Rolfs och Birrs vigselpräst och lärare. Beckas och Annikas doppräst.

Erik Lindén, Thora Lindén, Stig Haglund.

2 bilder ej i Liber.

Kvarnen på Huseby brann ned strax före trefaldighet. En sorg för hela trakten.

Svår tågolycka i Hinsnoret. Morbror Erik skulle ha varit med men hade ändrat sig. Moma berättar för Becka om Guds underbara nåd, som räddat morbror Erik. "Ja, men alla skolbarn som fick dö då?" sa Becka.

Stefan intervjuas i Vetenskapens värld i radio. Till Stigsbo kom vi inte förrän den 6 juni, men allt hade klarat sig bra under vintern. Dessförinnan hade vi gjort en hemlig utfärd med Mariann, först med T-bana till Hallunda, där Gerd mötte, och sen kaffe ute i skogen och vidare till Södertälje à la recherche du temps perdu i Hennings läkarbostad och sist stannade vi vid Salems lilla kyrka.

Juni 1980

Karl Gustaf Insulanders födelsedag den 7/6 var årets varmaste och vackraste. Det blev mycket god mat över på Wappa för folk hälsade att dom inte kunde komma för dom var ute och badade med sina barn. Rolf var på Elmia.

Den 10 juni var det fest hos Jakobssons i härbret. Värdinnan bad farfar om en kyss.

Onkel är nu ute på sjön så fort han kommer åt. När det blev Teresas tur att följa med bar det av till Hovjunkaren. En dag ringer onkel från Hjulsta färja och vill bli hämtad sen han gömt kanoten i vassen.

Undersökningen av lärarnas arbetsförhållanden, som SCB gjorde, blev mycket kostsam men ändå gick den med vinst för Avtalsverket, ty för var gång lärarna ville ha löneförhöjning så pekades det på hur kort arbetstid de hade t.o.m med hemarbetet inkluderat. Ja, i Luleå fanns det en lektor som innehade två lärartjänster i matematik och uppbar dubbel lön, berättade Rune Sandström i sitt högtidstal.

På väg till Jungs på fest efter att ha lämnat barnen på Guggenbühlstrasse.

Under tiden förlustade sig Rolf och hans familj på den stora Enköpings-karnevalen. Rolf stod tidvis i Amnesty's stånd och for ut och in till stan emellan sina lagårdsplikter. "Ja, se han är ju så road av sånt, Rolf", säger fiskar Sven Karlsson.


Ska moma våga fara till Schweiz nu när ondskans makter nått också dit? Ja, hon fattar mod, packar sin kappsäck och vi skjutsar henne till Arlanda den 9 juni. Hon flyger ej så billigt som vi. Också hon blir bjuden till Winterthur:

Moma kom brun och nöjd tillbaka från sin Schweizresa. Karin klättrar utmanande upp framför Christians skrivbord och prövar effekten av om hon skulle öppna hans hemliga låda.


 

Det var inte alls roligt, när Christian skulle börja i Kindergarten. Erik hade måst ta sig ledigt och följa med, men ändå blev det gråt och förtvivlan, Snart vande sig emellertid Christian och blev tuffare för var dag.

Nu infaller också hans femårsdag, när han får en sån otroligt fin trampbil av sin morfar.

Nu är äntligen båda tvättmaskinerna klara och vi kan åter serva onkel. Han går alltid omkring i strumpfötterna hemma i Sumpan och det fastnar så mycket hårstrån på dem. Kanske är det därför vår tvättmaskin inte håller.


Christian 5 år ritar klockan från Stigsbo.
 

Vi firade Barbros 70- och Hillevis 65-årsdag på båtfärd till Waxholm under vilken Ulf och Agneta bjöd på champagne (Silvén). Sedan jättegod middag på Åke Söderqvists rest. i Waxholm. - Jag hade en mardrömsliknande bussfärd till kajen v. Grand Hotel. Bussen stod stilla i e.m.-trafiken och jag fick hoppa av på Birger Jarlsgatan och springande nå landgången, just när den drogs in.

På midsommarn har Rolf och Birr dans på magasinet, sen de först varit med barnen i Gustavsvik hos mormor och morfar. Den 23 juni följer Teresa med till Stockholm och till SCB. Där rör hon sig vant på alla plan och upprättar en kompiskatalog åt mej med mina vänners telefonnummer i.


I ösregn tar vi oss till Historiska museet. Nästa dag går Teresa och farfar på "Kramer mot Kramer" men sen är hon åter tillbaka på Ui och skriver av Sveriges Rikes lag om barns rättigheter.

En hel vecka är Teresa hos oss på egen hand. Lite längtar hon nog hem, för i telefon till Birr säger hon: "När jag vill se något riktigt vackert, då blundar jag och tänker på Er!" På Salta regnar det 45 mm. Härligt, då behövs ingen vattning för Rolf. I stället måste han vända höet gång på gång utanför trädgården och det blir ändå alldeles mögligt.

Så far vi med Teresa till Stigsbo. Hon turas om att sova i olika rum, än i gästrummet på vinden, än i farbror Axels sängkammare, där hon bäddar åt en liten docka med rosor i en liten säng.Vi hämtade älgkött hos jägaren i Uppsala fängelse, Teta och jag. "Ja, jag ska väl inte säga väkommen tillbaka", sa han.

På Salta drack vi sen Birrs kaffe utanför Lilla logen, medan Rolf vände hö. Även Moma och Onkel var med.


Både farfar och onkel är besvikna, när dom får höra att Mariann sålt Muttis flygel för 300 kr. Den hade spruckit i järnramen och måste stämmas om ideligen, men ändå.

Karl Johans-soffan ville ingen ha för det priset. När sen en antikvitetshandlare bjöd 600:- köpte Birr och Rolf den tillsammans med den gamla Erlandssonska kanapén och ett litet bord.


Teresas sommarlek med Åsa Fahlman.

[Brev den 26 juni från Karl-Gustaf Insulander på båttur i Trosa skärgård]


Erik, som nu arbetar på avd. Sales Contract Work och har mycket att göra med främmande flygbolag får uppleva både det ena och det andra. När han förklarar för Sardian Airways att en reparation skulle bli för dyr får han svaret: "Ni tycks inte veta vem som äger bolaget - Ali Khan!" Och på våren får han offra en söndag med några afrikaner som han korsar gränsen med fram och tillbaka och får förklara i tullen att deras väska bara är full med pengar.

Nu är det åter en opening på Swissair och han hör sig för om den tjänsten. "Ja, det är 20 sökande och jag har redan bestämt mig för en, aber wenn Sie interessiert sind dann kommt selbstverständlich sonst niemand in Frage."

 

Erik började sin verksamhet hos urmakaren i Gubbängen.

På den här tiden tjänade Rolf 50 öre per volym genom att dela ut Sv. Turistföreningens årsbok åt Bokhörnan, pengar som är bra att ha nu när han iklätt sig så avsevärda skulder.


 

Ej i Liber.

Juli 1980

Det är nu tant Eva Widmans 100-årsdag och vi planterar en fuchsia på graven.

Eftersom jag märker hur outsägligt farfar njuter av onkels och även Eriks stereo och inte kan påminna mig vad farfar fick för 70-årspresent av mig vill jag reparera skadan och kostar på en stereo 71-årsdagen. Den köper han förmånligt i Sköndal. "Ett stort ögonblick", säger han i sin dagbok. Varför har vi inte gjort detta inköp för längesen. Särskilt som det visar sig vara ett sånt ypperligt sömnmedel för farmor att ligga och lyssna på någon enformig kassett.

Redan den 3 juli kommer dom från Brütten, mer förtjusande än vanligt, då Karin överlämnar en härlig, doftande rosenbukett från den egna trädgården. Christian gömmer sig bara litet i början.

Tyvärr har Annika och Becka insjuknat, så Sven och Britta avbryter sin Salta-vistelse. Moma bjuder på fin tårta som vi äter i förmaket, för Maria tycker att man nån gång ska vara i det vackraste rummet.

3 bilder ej i Liber.

Farfar fick till sin 71-årsdag detta fina collage av Teresa med figurer ur olika sagor: Nils Holgersson, Snövit och Rosenröd, Alice i underlandet etc etc.
Det är olidligt spännande om alla i flygeln ska bli friska till onkels hemliga 40-årsutfärd. Den som gissade rätt åt vilket håll vi skulle fara fick en seg gubbe. I Strängnäs var det meningen att vi skulle zaubra vid Eskils källa, men den var försvunnen tack vare ny vägsträckning. Så kom vi sluligen fram till Julita värdshus, där farmor för onkels räkning beställt lunch för 8 vuxna och 6 barn av vilka två var 10 år, två 5 år och två 3 år. Det var ju enkelt. Moma hade varit orolig om hon skulle orka. Tar Du på Ditt ansvar, att jag klarar det, frågade hon. - Alla gånger, sa jag, men dagen därpå var hon bra trött. - Alla i flygeln var friska vid avresan. Rolf och Birr i sida, vita kläder men vid hemkomsten visade det sig att Teresa hade feber. Då hade vi först varit på museum i Julita, sen strosat i parken och sist druckit medhavt kaffe vid St. Sundby strand. På hemvägen blir farfar hejdad av polisen. Onkel och Rolf kör hjärtlöst förbi, rädda att bli inblandade. Vackra färgbilder minner om den lyckade dagen.



[Anm. Nedanstående bild ingick inte i Liber, men Mamma var mycket förtjust i den. /SZ]

Från vänster: Annika, Teresa, Karin, Rebecka, Stefan, Märta, Christian, Gerdt, Gunhild, Rolf, Birr, Christina, Maria.

Folke Roth, Stina Roth, Kajsa Roth, Anna Caers-Andersson

Rolf får intensivrådgivning av Paula

Paula Persson, Hans Andersson.
Morbror Erik med sin Fredrik på Öddö
Farmor var Haustochter hos fam. Dietrich 1936 och skötte lilla Suzanne, som var 1-2 år.

Erik och Becka hämtade tillsammans med Stefan kanoten vid Hjulsta och paddlade till Vaskan, där vi mötte med kaffe. Nu blir det båtutfärder till Strömsta en gång och från Ängsön ut på en liten ö, dit vi forslades ett par i taget en annan gång. Då blåste det upp till hemfärden så vi fick gå tvärs över ön och starta återfärden på lä-sidan.

På Oknön.
Den högra bilden ej i Liber.

Men allra värst var det ändå på farfars födelsedag, då vi for till Oknön i bil, utom Onkel som skulle paddla dit, om han nu skulle orka så långt. Vi badade länge och hade det rart och drack kaffe och gick och spanade och spanade efter Onkel. När ingen syntes till drack vi upp det sista kaffet, åt den sista bullen och beredde oss att fara hem. Då får vi se en liten prick vid horisonten som växer och växer. Ja, det är han. Stående i kanoten glider han till slut in mot land in i det sista förvissad om att det bara är ett dåligt skämt att kaffet är slut.

Sen åt vi i alla fall festlig födelsedagsmiddag med älgstek och mycket egna grönsaker och jordgubbar. Nu är det Rolf som är dålig och kommer upp och hämtar sin tallrik.

Svanen, som drar Lohengrin, får man föreställa sig. /SZ
2 bilder ej i Liber.
Onkel avreser nu på tjänste-semester-resa till Hamburg, där han talar på en världskonferens om Photogrammetrie och mamma får en delegatväska därifrån att bära sina smörgåsar i, vidare till Paris och Norge, som han brukar. Var det på Vier Jahreszeiten han bodde i Hamburg, så kanske det var avkopplande att ta igen sig i tält i Norge. Vid hemkomsten slog han nämligen upp ett litet, litet Püppchentält på gräsmattan på Salta. Teresa och Becka har vårt gamla Varamobads-tält på sin gräsmatta.
Förra året fick Teresa ett äppelträd av Onkel till födelsedagspresent. Nu blir det 10 fina kartor.

 

2 bilder ej i Liber.

2 bilder ej i Liber.

Efter en utflykt till Stigsbo badar vi i Siggefora-sjön.

Denna bild ej i Liber.

 

Det var fullsatt på flyget den tilltänkta hemresedan, så vi fick en dag extra med bad vid Strand i Svinnegarn. Då ramlade Karin från bryggan men klarade sig utan chock. Chocken den fick vi andra. På kvällen festlig middag hos Birr och Rolf med långt bord dukat ute. Eskil, Mariann, "Canina" [Carina] och "Perrilla" [Pernilla] med. Glatt och trevligt.

2 bilder ej i Liber.
Ej i Liber.
Den 15 juli far schweizarna hem igen. Karin pekar på negrer på Arlanda och ropar: Jägare, jägare. Vi tittar till Farsta och far sen åter till Salta, där morbror Erik och finska Märta äter middag med oss på altanen.

Så kommer Teresas födelsedag, 11 år är hon. Efter uppvaktning på morgonen far vi till Kurö på lunch med Gertrud, Signe, Marga och Märta Barkfeldt. Sen äter vi födelsedagsmiddag i flygeln varpå jag går ut i trädgårn och plockar mera jordgubbar efter regnet, sparkar av de leriga stövlarna på verandan, tappar balansen och ramlar handlöst och slår ansiktet mot gruset. Nya glasögon kostar 735:- hos Lagerströms.

Efter återkomsten till Schweiz skickar Christian följande:


Vad Lene och Henning skulle ha glatt sig åt det här bröllopet!

På Stigsbo ringer vi till Brütten för att höra om hemresan. Karin: Jag e, --jag e-- ingenstans. Hon menade att hon varken var på Salta eller Stigsbo.

Mariann har hyrt en bil och far omkring i Sverige. Efter det att morbror skjutsat hem finska Märta följer Mariann med till Dalarna. Hon tittar på Tortuna och Torstuna för hon söker en viss predikstol.

Sommaren 1980. Gunhild af Sillén, Erik af Sillén, Gerhard Zenker och Märta Zenker f. af Sillén.
Fotograf: Mariann Tiblin. Kamera tillhör Märta Wikholm. - Ej i Liber.

Nu när högtrycket har parkerat över Skandinavien, far Rolf med familjen till härliga Härjedalen och hälsar på Birgitta Norrman. Vi får i stället följa med onkel på fina kanotfärder. En gång visar han sin upptäckt: en skeppssättning på ön Skarpen nära Ängsö. Mariann vill att vi ska anmäla den till Riksantikvarieämbetet men onkel vill ha den för sig själv. Främst oroar han sig för att behöva frakta ut riksantikvarien i sin kanot dit.

En dag hade Stefan parkerat kanoten fritt ute på klipporna vid Agnöudd [sic]. Sen gick han till Hjulsta och ringde hem efter skjuts. Nästa dag for vi med kaffeväska till Valklövssundet och gick genom hagar och skogar till fots ut till Agnöudd. Stefan, farfar och farmor och hade sommarens härligaste dag därute. Vattnet var varmt att bada i och många båtar fanns att titta på.

När sommarlovet var slut fick man nöja sig med att sitta och se på Mrs Lillie Langtry i T.V.

När onkel gett sig iväg på semester hade vi en liten grönsaksmiddag med osttårta för Karl-Gustaf och Inger och Schuberths. Efter det att gästerna gått fick vi se att det droppade ur taket, o ve, kranen på lilla toaletten stod och rann. Nu fick Gerd klättra upp och sticka hål på pappen så att vattnet kom ut. Sen blev det ett fasligt besvär att måla efteråt.

Onkel köper en skål åt sin kära Christina och höjer hennes lön så hon får lika mycket eller mer än farmor. ("För att hon säljer rymdbilder.")

 

 

Lennart Lindberg, Christina Carinder.

Farmor far med tåg till Märsta, där farfar hämtar från Stigsbo. Vi äter pizza på Stekhuset i Uppsala, men det är inget rart för farmor är tunnklädd och fryser så förskräckligt.

När Erik en dag ligger sjuk och illamående på soffan, skickar Maria Christina för att fråga om han vill ha nån mat. "Jag vill dö", svarar Erik, vilket rapporteras ut i köket: "Han vill ha öl."

Augusti 1980

Ej i Liber.
Doris Fabian, Gerhard Fabian, Peter Fabian, Gunilla Fabian.

"Hummelsta den 8/12 1978

Bästa Gunhild!

Vi har fått Ditt brev och tackar för det samtidigt som vi beklagar att vi mister en medlem.

För att vi inte skall tappa kontakten, vill vi även i fortsättningen sända våra månadsbrev till Dig! Du ska också veta att Du alltid är välkommen till våra möten om du vill. Det kanske är roligt att få träffa de gamla vännerna på detta sätt någon gång.

Med varma hälsningar och en önskan om God Jul från oss i IW-styrelsen genom

Gunilla Torstensson"

Moma ringer och bjuder, det är det värsta hon vet, och säger som alla år: Ja, jag är ju så olämpligt född mitt i skörden, den 25 augusti. Det blir smörgåstårta. Onkel dyker upp i spritt ny ljus kostym. Vi sitter 20 personer runt salsbordet (av vilka 12 bär glasögon, konstaterar Teresa som hjälpte till att servera).

September 1980

"Ps

Att inte Du satsade på att bli skribent? Dina UI-blad borde vara ett föredöme för hur vi skall skriva här på SCB. Vad Du skriver på ett blad skulle en av oss behöva 10 blad för! - och ändå skulle ingen fatta vad det stod."

Hälsning, som väntade när semestern var slut.

 

 

 

 

Så roligt att återknyta bekantskapen med alla Noreliusarna: Pelle, Biggi, Ulla med man och barn, Kerstin, som blivit änka med två barn och nu hade en ny vän och Per, fin herre med väst, väg- och vattenbyggare och söt hustru - ingenjör.

 

 

Det blev en fest med mycket protest- och Taubevisor. För pappa inte så dyr som ej drack så mycket sprit.

Erik och Christian kom på besök en weekend i september. Det var så roligt och så oväntat.

Exempel på aktiviteter så länge man står mitt uppe i det brusande livet.

 

 

Oktober 1980

Teda kyrka.
Christian: "Farmor, Du är snäll. Brütten. Vad gör Du hela dan. Den sagan Farmor."
Till höger: Annika i snickartagen.
Ej i Liber.

Med anledning av den stundande fastighetstaxeringen står det klart att vi måste överlåta våra jordiska ägodelar och vår välsignelse till pojkarna. Vi anlitar LRFs Staffan Seth, som undrar om Ää har nån förmögenhetsskatt i Schweiz. Vi far ner för att undersöka saken. Svaret är 16 Fränkli.

Rolf skickar ned Seths uppställning med ingångsvärden och realisationsvinster men Erik säger som Christian, när Erik ingående förklarat kugghjulet för honom och han uppmärksamt hört på: "Pappa, jag förstod ingenting."

Vi kommer ned till ett Schweiz med vackra höstfärger och Maria kör oss dagligen ut på promenader i de vackra omgivningarna. Barnen börjar nu bli så stora så dom ändrar sig inte påtagligt mellan gångerna. Det är i stället förståndet som ökar. - Erik har nu börjat på sin nya avdelning och trivs bra.

Första kvällen är dom på teatern. Som Erik så riktigt påpekar kompenseras vi genom att vi får se Maria i sin nya teaterklänning.

[Brev från tant Karin och morbror Erik af Sillén i Falun till Märta den 26 oktober 1980]

Det var så roligt att fira sin födelsedag i Brütten en gång. Christian och jag låg ju tillsammans i soffan och farfar i Christians rum. Nu kom dom instormande alla och hoppade i sängen. En morgon, när dom lekte hos mej alla tre, sa Christian åt Karin: Ligg stilla, jag ska lägga ett ägg. Så gjorde hon det och han lade sig uppe på henne. - När jag frågade Erik och Maria om han fått sexualundervisning, bekräftade dom det och Maria tillade: Vi får tydligen lov att förse honom med preventivmedel också.

3 bilder ej i Liber.

Min födelsedag hade lite tidigare firats på Salta också. Då fick jag en massa olika presenter men ingen så märklig som den Rolf bar: en glace-ask full med den härligaste dynga till trädgårdslanden.

Maria hade sån fin kjol och jag köpte en likadan i Winterthur, plisserad med lila rutor, medan vi väntade på att Maria skulle komma från skolan.

På middag i Winterthur fick vi se bilder från Laax bl.a. och morfar ringde till Rom för att skaffa oss hotellrum, men det var stängt.

Som en förberedelse till vår italienska resa orienterar vi oss under hela hösten i Roms historia och i Schweiz om spritpriserna där contra dem på Aeroporti di Roma.

I Brütten hörs inte ringklockan alls nu sen dom fått Falttüre i tamburen. Det ledde till en liten incident med Frau Vogt, som undrar varför aldrig lille Emanuel släpps in, när Karin ständigt leker hos dom.

Roms jättelika flygplats.
Bussen på väg till den eviga staden passerar Colosseum.

Så fort farfar får se en kyrka med kupol säger han: Det är Peterskyrkan! Men det finns många med kupol.

Vi hittar ett ganska bra hotell vid Termini: Augustea. Bara med den nackdelen att på natten hörs en kompressor med jämna mellanrum, som är felinställd, något som kan driva en gammal kompressoringenjör till vansinne. Vi flyttar till det lilla Björnsson-rekommenderade La Torretta vid Tibern och upplever där en åsknatt, så huset skakar, men ändå inte så intensivt åskväder som det var i Farsta i våras när det var ljust inne mitt i natten timme efter timme, dån på dån. Vi gick à la recherche du temps perdu, men såg också mycket nytt, t.ex. porten som Christina red in igenom. Det var milt och härligt på Gianicolo, där vi satt ute och åt lunch på en sån trevlig servering ovanför Piazza del Popolo.

November 1980

På Allhelgonadagen var vi i Santa Maria Maggiore, en basilika, sådan att man förstod, så här måste de antika templen ha sett ut. Det var Lenes födelsedag. Hon skulle ha fyllt 73 år.

Dagen därpå var vi i mässan i Peterskyrkan med vacker musik och när vi trädde ut på Petersplatsen var det svart av folk. Fönstret öppnades vid påvens balkong och där stod han den polske påven och talade till oss på italienska.

På e.m. klättrade vi upp på kullen bakom Palazzo Salviati och beskådade Garibaldi-monumentet. Det som grep Gerd mest var nog Panteon, som stått oförändrat sen antiken.

På utflykten till Pompeji for vi med engelsktalande buss för att komma i kontakt med lite hejiga amerikaner. Men det blev i stället irländare som vi träffade: Två små söta pojkar i 8 - 10 årsåldern "If you do not mind" och en herre från skattemyndigheterna och en miljöexpert på utflykt från sitt uppdrag i Strassbourg.

Kort tid efter denna utflykt kom den hemska jordbävningen i dessa trakter med 8 - 10000 döda.

 

 

 

Överst t. h. Pompeii. Ovan den berömda mosaiken "Cave Canem" (varning för hunden). T. h. Neapel-bukten.

 

3 bilder ej i Liber.

Sista dagen i Rom kom vi ej in i Vatikanmuseet som vi tänkt. Det var stängt redan kl. 13.00. Då for vi ned till vestalernas tempel och Metellas teater, där farfars glasögon gick sönder, så han bara kunde läsa med förstoringsglas. Inte förrän vid hemkomsten till Sverige kunde den totalt flintskallige herr Simson få leverera ett par nya.

[Brev från Gunhild på besök i Falun den 3 november 1980]

Ej i Liber.

Åter i Brütten. Christian, var han lite blyg eller var han absorberad av TV-programmet Schatzkästli? Jag tror nog ändå blyg. Men snart tinade han upp och vi båda kunde åter lägga oss tillsammans i soffan. Räbelichtliumzug fick vi nu vara med om och snart kan vi, som Erik och Maria, hälsa till höger och vänster på kända ansikten. Det är så vackert och rart med den lyktprocessionen.

Snart var det dock dags att köpa olja och chokladkakor och fara hem till Arlanda efter en så rar vistelse bland de rara, kära.

Nu kom mormor ned på tåg från Falun. Men först hade vi tre bjudningar. Björklunds och Montgomerys var en. Sen Klerckers, Sixtens och Inga + Sonja Silvén.

Vid första bjudningen var det dödshalt. Ingen gjorde illa sig. Vid den andra torrt och fint. Då ramlade Inga och bröt armen.

Så hade vi Greta och Lilly här + de pensionerade Margit och Iris. Här hemma hos Iris.

Björnssons hade också varit på Salta i augusti på väg till Västkusten.


Maj-Britt Theorin och Margareta Ingelstam motarbetar onkel och vill att man dels inte ska ha Nordsat och dels inte få se på den europeiska TV-satelliten. Men vad bryr sig Stefan om det. Han är åter i Paris i november och mår gott.
Farmors bruttolön
 

Mait vattnade!
 

Städerskan slutar. Trivs ej att arbeta bland folk från 23 nationer. Nu får vi en liten spanjorska, Carmen.

(Inga-Lill vår korridor/Har lyst upp i många år/Tömt vår askkopp mitt i natten/Servat oss med kaffevatten/Ständigt mött oss med ett leende/Vi tackar för ett sånt beteende)

 



Stefan åter Chez les Anges och Rolf kunde lätt ha hamnat där han också, för han hade hämtat kalvar med sin släpvagn och stjälper med lasset i den nya motorvägsrondellen vid Tabastlund.

Birgitta Ström (von Roll) till vänster och Inga-Greta Holmgård.

En kväll firade vi också Annas 60-årsdag med subskriberad middag på La Brochette.

Anna Åkesson (SAS), Tora Sjöberg, Anne Marie Pettersson och Anita Bromaeus på Caesar.

 

 

 

 

 

 

Doktor Parrows vikarie, "nästan ändå rarare än P" lugnar moma per telefon.

December 1980

Jordfästningen ägde rum i den nya Immanuelskyrkans vackra kapell. Prästen hette Elsie Johansson och vände sig särskilt till barnbarnen: "Ni är så stora så ni kommer aldrig att glömma morfar och den här stunden." Eskil och Carina och Pernilla sjöng så vackert.
Hertha var under hösten på besök i Västtyskland och Gerd kunde tala med henne i telefon.

Björn Tegsjö blev min kavaljer. Vidare satt Klas Rydenstam och Birgitta Lindlöf vid bordet.

Annika är så rysligt söt och rar och snäll och jag säger det till henne och att jag tycker så mycket om henne. "Tack, detsamma! Förresten, jag tycker om Onkel och Moma och Farfar också!"

Erik säger åt Christian en gång i Brütten: "Du förstår, Christian, mamma och jag har inte tid att leka så mycket med Dej för vi måste ju ta hand om flickorna." - "Pappa, jag tycker att Ni måste hålla på lite mera med Karin."

Vid sammanträde hos Seth undrar han om vi ej kan göra några reparationer på Stigsbo som är avdragsgilla t.ex. att byta ut pumpen:

Jo, det finns nog annat också som kunde behövas. Rolf får genom skogsinsp. Falk adress på en snickare vid namn Sture Nordh. Han själv har ej tid men rekommenderar en annan pålitlig person Henry Lindgren, som egentligen inte åtar sig såna här småsaker men gör det "för Stures skull". Han tror visst att vi är gamla vänner.

Rolf möter oss i Uppsala och vi far till Stigsbo för att göra upp men dom hittar aldrig dit. Ny plats görs upp: Järlåsa såg och ny tid. Vi väntar, nu utan Rolf, 1 och ½ timme och far sen in och träffar Lindgren i hans hem, Stenkilsgatan 2. Vi dricker kaffe och far sen ut till Stigsbo i månsken och med djup snö. Vi fastnar på gårdsplan, men allt går bra. Och nu är klockan 12.45 och jag ska arbeta i morgon. Och i morgon, d.v.s. i dag är det ju redan, kommer Brüttnarna.

Stigsbo-vinter.
Ej i Liber.
Lottes julfest med sedvanligt tips, där jag kom på delad första plats och fick en kulspetspenna.

Erik och Maria på skandinaviska föreningens julfest med barnen, där man sjöng "Så gå vi runt ett enerissnår" på norska: "Så gör vi så, når vi vaske vårt töj". Det översatte Karin till: "När vi tvättar vår fåtölj" vid hemkomsten.

 

UI-bladet nr 10 den 18 december 1980, sid 1, sid 2, sid 3.

Gerd:

Att, på en skrivbordsstol uppkrupen, vänta
Det är min lott, på en upplupen ränta.

 

Slutord

till 1980 års Liber skrives på själva Stefan-dagen. Vi har just firat en julafton den 24 och ytterligare en den 25 december, när Rolf med familj återvänt från sitt julfirande hos Eskil och Marianne. Alla är vi vid god hälsa och önskar varandra ett gott nytt år 1981.


Gerd Zenkers dagboksanteckningar 1980 (lösenord krävs).

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se

 
Till Liber hemsida  
Senast ändrat eller kontrollerat den 2 maj 2018.