Ja, så var det dags att skjutsa de kära till Arlanda igen. Moma kryade snart på sig och kunde gå små promenader igen. Teresa och Becka hade blivit ena hejare i att spela mas, och mången kväll tillbringade vi vid spelbordet, eller också spelade vi svårighetsgrad 1 el. 2 på Onkels schackmaskin.

Annika slutade i kyrkans lekskola. "Det var så tåligt." — Var det dåligt? — Nej, det var så tåligt, jag tålde inte fröken." — Hon är sprudlande, glad, söt och högljudd. När Rolf och Birr är på kalas ligger hon i barnsängen i Onkels rum och smyger sig tyst ut på morgonen och klär sig.

Sista söndagskvällen på jullovet var vi bjudna på middag i flygeln. När vi sen skulle åka i väg, kände sig moma åter dålig och följde med. Hon hade nu åter fått temperatur och hosta.

När moma nu blev liggande i Farsta, kom morbror på besök. Han och Karin skulle fara till England och där fira hans 60-årsdag. Vi firade nu lite i förväg.

I februari kommer onkel och berättar att han blivit sekreterare i Flygindustridelegationen.

Teresa följer med oss till Stockholm i februari, dels för att besöka SCB och hjälpa farmor där, men även i Farsta. Hon serverade nämligen iförd serveringsförkläde och hårprydnad på syjuntan och gjorde det med den äran. Birr kom till Stockholm och hämtade henne och lämnade i stället Becka i utbyte. Vad skulle vi då roa Becka med? Jo, det fanns en barntillåten film, som hette Repmånad, som hon såg med farfar. Den sistnämnde satt och skruvade på sig åt alla soldatskämt och tänkte "vad ska Becka tycka om det här?" Men efteråt sa Becka: Farfar, det var den roligaste film jag nånsin sett. — Teresa berättade att hon har sju (7) Barbiedockor.

Onkel kommer ofta till Salta, och är det då sommar sätter Annika upp flaggorna för att hylla honom. Det är härligt skidföre den här vintern, och det går ett skidspår över Oxbacken ned till Pålsbo och genom Strömsta skog till Bastuhagen.

Birr passar också på att åka, när hon har ledig dag från Västerås, och ibland får farmor låna hennes skidor. Annika är hos Tant Mona mellan kl. 9.00 och 12.00. Annars finns ju Rolf alltid i närheten. Så lyckliga barn som slipper vara på "fritis". Man hör ständigt vilka bekymmer ens kollegor på SCB har med trötta barn.

Erik som airmecare får vänner runt om i världen och små trevliga presenter från alla håll. Erik har också Sardinian Airways som kund. När han, Erik, säger att den önskade reparationen skulle bli alldeles för dyr, svarar kunden: Ni vet tydligen inte vem det är som äger Sardinian Air. — Jo, det är nån indisk maharaja.

Erik Huss, Hans Rehnvall, Arne Karsberg.

Vi promenerade på söndan i vårväder på Bahnhofstrasse, och Erik berättar om den psykologiska test han ska underkastas. En av frågorna löd: Hur reagerar Ni i en stress-situation? — Vet ej, blir Eriks svar, har aldrig varit i en dylik. — Testresultatet visade att han skulle vara lämpad för de mest varierande arbeten.

Maria skjutsade oss på måndagen till Kloten f.v.b. hotell Flamingo nära den här platsen i Lissabon.

Lissabon har efter jordbävningen 1755 byggts upp med ståtliga gator och vackra rokokohus, som dock skulle behöva putsas nu, inte minst för att få bort alla politiska slgord som var sprutmålade överallt.

Monumentet över Henrik Sjöfararen var ståtligt. Och på torget vid hamnen var en världskarta inlagd med alla portugisers erövringar på. Det var en gåva från Sydafrika "som tack för att vi blivit upptäckta". — På Museu de Marinha kunde man se den stol som en sjöman hade suttit på medan hans ben amputerades utan bedövning och utan klagan.

Så kom vi tillbaka till Brütten till veckohelgen. Christian meckade med hjälp av farfar på sina bilar. "Farmor, Du skulle inte ha köpt kläder. Du skulle ha köpt något med hjul på." Och farfar gjorde en linbana.

När flickorna hör Erik komma hem i garagedörren, tjuter de till av glädje. Maria matar dem omväxlande från samma tallrik och med samma sked, så det går fasligt geschwint. Hon är fenomenal att hålla fint. Man tycker att det borde vara nedskräpat ständigt med tre så små. Men icke.

Christian vill aldrig tala i telefon, när man ringer från Sverige, men nu ringde mormor när Maria var i skolan, och då kände han sin plikt som familjens överhuvud, drog fram en stol till Broms-skåpet och klättrade upp och svarade: "Ja, sie sind eben aus Lissabon zurückgekommen. Die Schwiegermutter liegt noch. Usw." Det var fantastiskt att höra hur redig han var 3 ¾ år gammal.

Louise dog på Marie beb.dag i lungcancer. Mamma Gunhild orkade ej vara med på begravningen.

På fredagen for vi ut till Salta för att vakta barnen, medan Rolf och Birr var på lantmännens jättestora fest.

Rolf har nu ohyggligt mycket att göra inför lagårdsbygget men tar sig ändå tid en söndag att komma upp till Stockholm och deklarera. Vi hade givetvis även i år sökt uppskov.

Nu inträffar kärnkraftolyckan i Harrisburg, och Palme vill nu ha folkomröstning.

I början på maj for Lene till Olpe på Christines konfirmation och träffade där Hertha och Nanna. Moma och farmor var under tiden på Lidingö hos morbror Henning. Och farfar begav sig till Stigsbo. Där hade telefontråden slitits av av ett träd, och nu låg farfar ute i skogen och fifflade och kopplade med den avbrutna ledningen tills han fick svarston i Farsta. Men sen tyckte han att det var ohederligt att lura televerket och prata utan markering, så han lät bli. Det hade känts väldigt kul att ligga ute bland buskarna med telefonapparaten.

En dag var Annika med oss på hemlig utflykt till Stigsbo och lekte i riskojan som jägarna byggt upp. — Farfar lade under våren ned många, många timmars arbete på att köpa elfenben och laga en tangent som gått sönder på Salta.

Den 11 maj, som var en strålande dag, började farmor vårbruket på allvar i trädgårn. Då kom Rolf med Birr och Annika och moma och sa, att farfar och jag skulle komma och titta på något. Man trodde ju att det var något med lagårdsbygget, som just hade börjat. När vi närmade oss Lilla Logen, började Rolf sjunga högt: Här komma Märtas vänner små. (Det var ju Märta-dagen.) Framkomna till stora skjutdörren drog han upp den och skrek lagom "kvartett" just då, för se där stod en spritt ny jordfräs, en gåva av alla barn för alla namns- och födelsedagar framåt i tiden.

Och vi till att fräsa och fräsa och sätta potatis: Vit Maria, motståndskraftig mot röta skulle den vara. Men sommarn var ju så blöt, så inte ens Maria klarade sig helskinnad. — Ja, det var en dag som sent ska glömmas.

Den 18 maj skjutsade vi moma till Arlanda för att hon med Ridderskapet och Adelns hjälp skulle kunna bege sig till Brütten. I bagaget hade hon älgfilé med sig.

Mamma köper nya glasögon för 500:-, som inte sitter bra utan bara hasar ned. Ständigt måste hon ta sig till Stureplan och få dem ombockade.

Stefan hade bjudit en canadensisk professor med det klingande namnet Goodenough till Salta i sällskap med Sonny Lundin. Vi drack kaffe med dom i Sjöskogen före middan.

Stefan hade med sig en massa kartor till Salta på veckändorna och satt oavbrutet och prickade ut referenspunkter till sina satelliter.

Lycksalighetens ö Erikdagen kl. 5. Kära! Som sagt gick det ej att skriva så bra på planet. Här stod Erik bakom glasrutan. Planet var 20 min. försenat tyvärr. Christian kom emot mig med öppen famn. Han hade förut sagt att nu skulle Moma leka med honom i st. f. pappa. Flickorna sov o. när de vaknade låg de så snällt o. pratade med varann medan Maria var nere o. tvättade bilen. Jag lyssnade om de skulle börja gråta. Så blev jag då införd och de tittade lite spörjande först, men kom strax emot mig och visade sina leksaker och kröp upp i knäet, så min lycka var fullkomlig. Vi har suttit ute på altan o. barnen ha plaskat i vattenbaljor. — Här blommar allt, t. o. m. fruktträden, ungefär som i fjol med då 3 veckor tidigare.Så rart att du ringde. Jag var glad åt att ha värdinna i Zürich för där är ju allt så stort. Hon hade hand om en gumma till, så hon gav mig en vagn som jag själv fick skjutsa bagaget o. Erik stod utanför o. gav tecken vart jag skulle köra. Så åt vi lunch med Erik, som sen for tillbaka till sitt arbete. När han kom hem gick vi sen en promenad med alla 3 barnen medan Maria lagade middag. Nu har vi inspekterat trädgården. Erik har ju gjort ett enormt arbete. Ska bli skönt att komma i säng nu efter en lång sagolik dag. — Jag fattar inte att det blev möjligt för mig denna "siste rejs". — Må så gott o. hälsa alla, även Lidingös. Moma. [MZ:] Utflykt till Kyburg, se vidstående foto.

[Erik:] Kära! Det är synd att Ni aldrig kommer när trädgården är som vackrast. Just nu är det alldeles fantastiskt i Brütten. Annat än Mallorca som ju är ganska brunt och kargt redan så här års. Men det var ju roligt med en liten utflykt. — I kväll dricker vi sekt (spumante) för att fira vårt besök, vår namnsdag och inte minst två år i Brütten.

[Maria:] Tack så mycket för den fina handduken, boken som jag snart skall börja att läsa, och alla kläder från Birr. Flickorna har prövat dem redan. Dräkten kan även Christina ha ännu. Hej då, Maria.

Damsupé hos Greta Björnsson, som önskat sig en puderdosa.

När vi sett sista avsnittet på den spännande schweiziska serien om läkaren Erika Werner, for vi till Arlanda från Salta för att möta moma. Det var slutet på Kristi himmelfärdshelgen och inte hade vi räknat med att det skulle vara stillastående köer ända från Enköping till Litslena. Så vi kom 20 min. för sent, och där stod hon med sin markvärdinna, hemskt orolig. — Gerd kunde nu berätta att han på vägen till Solberga hade mött Olle Insulander och blivit presenterad för Ulla.

Vi blev bjudna till Linds i Sköndal på en festlig vårmiddag med lax och jordgubbar.

Sådden var ovanligt sen, och när den började komma upp, kom också regn i rätt tid, vilket inbesparade mycket bevattning och rörflyttande. Lagårn växer en liten bit varje vecka. Rolf tog sig ledigt en weekend och for till Åland och la sig i en bergsskreva och sov. Under det att han på den resan just var på väg till Enköping, kom en häftig vindil och störtade omkull takstolarna som just börjat resas på lagårn. Detta skedde just på kafferasten, när arbetarna satt inne i sin husvagn, annars hade säkert en hemsk olycka kunnat inträffa. — Nya takstolar kunde ej levereras nu under semestertiden, så bygget blev avsevärt försenat.

På väg till Åbo [Åland?] tittade Rolf upp på SCB för att få mors namnunderskrift på ett lån på nån million eller så, och sen skulle det ju också bevittnas. Det gjorde Anita König och Johan Dahlerus. Dan därpå frågade Johan om vi inte kunde äta lunch tillsammans, han och jag.

Jag såg att häggen blommade,
Det kom en doft av den.
Då gick jag till min älskade
Och sade: Se och känn!
Hon stod vid makaronerna,
Hon sydde på en klut
Och när hon lyfte blicken
Hade häggen blommat ut.

Alf Henriksson.

Så randades födelsedagens morgon med uppvaktning av barn och nästan alla barnbarn. Teresa var på sin första långväga resa på egen hand till Småland. Hon hade också gjort ett fint blomsterkort åt farfar. Sen hjälpte Becka till att plocka jordgubbar åt alla gäster.

Det var ingen värme. Vi satt uppe i Hallen och drack födelsedagskaffet med Viola. Christian sa: Farfar, lek med mej! Det betydde: Kom så sätter vi oss i Audin. Men farfar måste ju läsa alla brev och telegram, som kommit. Onkel hämtade flickorna Kallenfeldt vid stationen.

Rolfs tal: Kära pappa! Också jag vill tacka för dessa 70 år. Jag har visserligen bara känt dig ungefär hälften så länge, men du använde väl de tidigare åren för att förbereda barnens ankomst. — Det är ett otroligt dramatiskt och omväxlande liv du har levt hittills. Jag hoppas att det inte blir lika dramatiskt i fortsättningen. Jag och mina bröder och fruar och barn har ju mest varit med om de idylliska perioderna i ditt liv. När vi utforskade Stor-stockholm per cykel, picknickade i den dal som nu är Farsta centrum, reste till Tyskland och Salta, lät dig göra en dockteater i papp. De mörkare sidorna av din personlighet ska vi inte gå in på, t. ex. din ständigt närvarande tjocka portfölj fylld med diagram och tekniska tidskrifter, eller ditt eleganta sätt att avlägsna armbågar från bordet med hjälp av en fönsterhake. (Jag har nästan aldrig armbågarna på bordet - när du är med.) — Ditt äktenskap har egentligen varit mycket likt mitt - åtminstone på det sättet att du och din fru inte alls har samma intressen. Medan mamma helst ligger och kryper i en rabatt, föredrar du att bese något obskyrt museum, iklädd kostym och vit skjorta. Och om du någon gång kryper i en rabatt, t. ex. när du försöker styra din nya jordfräs, har du säkert kostym och slips då också. Din gedigna allmänbildning ser vi många prov på, bl. a. när du guidar runt olika kinesiska studiedelegationer på deras eget tungomål. — Till slut, pappa, tack för all din kärlek och omtanke som du har slösat över oss och för den lyckliga barndom vi haft, och som du hjälper till att ge dina barnbarn.

Tidigt den 17 for de [schweizarna] tillbaka och kunde ej övervara Teresas 10-årsdag. Den firades först med kaffe utanför flygeln. Då var Birgitta Norrman och hennes isländske boyfriend Snorre med. Senare var det middag ute med Eva Sandberg och Ingela. Man fick allt ha kofta på sig. Det var inte många varma kvällar. Och Teresa själv var blek och trött, och det visade sig att hon var sjuk.

Hon fick en kaffekopp som heter Dresden.

Hur långt kan Onkel ha hunnit, frågade man sig under tiden. Då kom efter några dar besked om att han blivit förkyld och legat med ordentlig feber i Tyskland på vägen ner till Kärnten. Stefan for via Davos till Zermatt, och i Brütten hämtade han Cläres stol med hem till Sverige. Det var en glädje när han åter välbehållen var hemma. — På Stigsbo plockade vi bär: blåbär och lite hjortron, och så svamp förstås.

Bland våra gäster på Salta märktes Gertrud, som vi hämtade, och Birger Tibblin som kom i sällskap med en flicka som hade egen dansorkester just som vi satt i salen och drack kaffe med Edklints på Becka Za Zenker-dagen (Sara). — Annars hade farfar besvär med tvättmaskinen, som inte värmde ordentligt.

Kommer Marathon-löparen Göran Råbäck till farmor med oro: "Har jag fått sparken? Här står ju att mitt rum ska bli sammanträdesrum!" Jag tittar och jämför och blodet isas. Jag som hade skrivit upp numren så noggrant och sen distribuerat till115 personer.

Sen visade det sig vara ett skämt av Claes Cassel, som ändrat siffrorna fullständigt omärkligt för att lura Göran.

Sen tulpanerna blommade, hade moma oroat sig för sin 85-årsdag. Vi hade bjudit Vyskocils i god tid att komma. Jan hade själv just fyllt 60 år, men blev dålig och dom tackade nej.

I stället kom det en annan delegation från Schweiz: Ää och Christian.

Det droppade in gäster i en stor mängd vid 13-tiden. De fick smörgåstårtor från Skafferiet och kaffetårtor. Syföreningen kom och Axelssons och de vanliga grannarna och Tili och Christina Wrangel, som just köpt hörnvillan i Strängnäs, Eriks drömslott. "Han får det efter mej." Ja, och sen hade vi middag för släkten. Det var den hemliga soppan och inkokt lax och den nya glacen efter Hirams recept.

Men även huset hade utvecklats och fått ett nytt trevligt vinkelrum med en ny finurlig mörkbrun bäddsoffa. Karin och Christina: "Vi snyter oss på soffan." Farfar och farmor. "Vi knyter oss på soffan."

Vi måste lufta ofta för att bygget skulle torka. Ja, Peter ordinerade t. o. m. att bokhyllorna skulle flyttas ut lite från väggen.

Det var så högtidligt när vi fick gå i procession med Rübli lyktan som Maria holkat ur och ornamenterat efter instruktioner av ett grannbarn, Monica. Och så sjöng alla. Var det Es schneilet, som lilla Karin sjunger så fint?

Vi fick smaka rostade kastanjer en kväll. Och i Winterthur var det en verklig festmiddag igen.

Så kom vår resdag med hällande regn. I väg till Malaga.

På flygplatsen hyrde Gerd omgående en bil som vi for till vårt gamla hotell i Torremolinos med, St Jorge eller Ameramare. Vi träder ut på balkongen och kan sitta där på e.m. i den varma solen. På kvällen blir det tjock dimma. Och på restaurangen visar det sig att vi glömt att växla pengar. Nåja, svenska går också bra, men aj, vinflaskan skulle dom ha 30 kr. för i. st. f. 8 som duger bra.

Vilken underbar morgon i Almunecar, där vi satt här på de blå stolarna och åt frukost och träffade en ungdomlig svensk, som var 85 år och bodde härnere. De feniciska gravnischerna kom vi ej åt, ty borgen var stängd somliga dagar, men vilken promenad. Och detta den 12 november.

Vi fortsatte till Calahonda, där det var stopp och Umleitung, så vi fick köra en fasansfullt smal och brant väg över bergen med otroligt grann utsikt, men med trafik av tankbilar, bussar etc. På en hemsk hålväg blev vi hejdade i en uppförsbacke av en svartmuskig lastbilschaufför. "Stanna inte", skrek jag, "det kan vara en rövare!" — Men Gerd, den barmhärtige samariten, stannade förstås, och nu gällde det för honom, 70-årig, att skjuta lastbilen uppför backen och in mot vägkanten. Man fick lov att vinka till sig två bilister till för att det vanskliga företaget skulle lyckas.

Vid de vildaste stupen fanns det skydd av hönsnät, och tur var väl det, för ofta ryckte farfar till sig ratten i sista stund, när han hade försjunkit i en hänförande utsikt.

I Almeria gav vi oss ut och försökte få tag i ett trevligt matställe. Förgäves; vi måste fråga ett par herrar, vilka visade oss till ett hörn långt borta, som ej var så lätt att hitta. Döm om vår häpnad, när vi satt där med vår jättelika Cordon bleu, som vi inte orkade äta upp ens, och herrarna kom in och bockade sig för oss. Vi drack väl också ett par glas vin, så vid återkomsten till hotellet fick vi gnugga oss ordentligt i ögonen, för vi kunde ej hitta vår bil, som parkerats framför entrén. Och inte känner man ju igen en sån där hyrbil så bra heller, och inte kan man numret, men MA borde det ju i alla fall stå på den. — Förklaringen var enkel och häpnadsväckande: Hotellet hade täckt över bilen och knutit om ordentligt i alla hörn.

I Aquilas satt vi ett tag vid stranden. Det var sån vacker silhuett med bukten och bergen bakom och mer än 20° i vattnet. Men de jättestora apelsinerna vi köpt vid vägkanten var sura och omogna.

Rolf planerar en resa efter årets myckna arbete. Ska han resa till Hong Kong med Swissair? Nej, det går inte; alla hemresor är bokade till jul. — Det blir Gran Canaria i stället. Han ringer hem och berättar att allting är fint, både väder och bad, och så rider han och är med på utflykter, och vem träffar han där om inte Maj i Sjogsta med man. De far hem en vecka tidigare och får brev och foto av Rolf med nattklubb med sig.

När Rolf skulle komma hem en lördagskväll var det glashalt, så Birr ville ej ge sig ut till Arlanda. Rolf hade nyckel till Farsta, så vi hängde i fönstret vid varje tunnelbana, och så kl. 23.00 ringer han från Salta. Han hade fått åka med ett Karlstadspar till Gryta.

På det här sättet fick inte Rolf vara med på syföreningsauktionen och se och höra sina små som tärnor sjunga så många sånger: Utom Luciasånger, Gläns över sjö och strand, Nu tändas o. s. v. Tyvärr hade Becka blivit sjuk strax innan och fått hög feber. Hon var nu bättre, så Birr kunde lämna henne ett kort tag och få se själva Luciatåget. Teresa ropade sen på auktionen in en liten docka för 20 kr. alldeles själv.

Atlas Copco bjöd alla i Guldklubben (som fått guldklocka) på flott middag igen, med både snaps och cognac och många gamla bekanta: Holdo, Munck, Gunnar Svensson m. fl., m. fl.

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se