Året 1973 går till ända i sträng kyla och i oljebristens tecken. Hyresgästföreningens ordförande säger i ett uttalande, att handelsminister Feldt ej ska få ta ifrån svenska folket dess julbad. Det skulle vi kunna tänka oss att avstå ifrån, om bara Swissair får tillräckligt mycket flygbensin för att frakta hem Erik och Maria. Vi ser nämligen fram emot en storfamiljsjul, när även Rolf och Birr firar på Salta.

Vi önskar varandra
God Jul.

Red.

Julen närmade sig snabbt, och alla hade var sin lilla hemlighet. Birr frågade, vad Erik och Maria hade för färger i sitt sovrum. Vad skulle nu det betyda? Gerdt hade börjat på en ABC bok åt Teresa.

Ja, så gick vi runt sjöskogen och över Strömsta på promenad, och snart var det 2 jan. och Gerd tog barna med till Arlanda. Vi andra, som var kvar, blev bjudna till bef.man Axelsson, som visade den nyreparerade flygeln med övervåning, som fått två fönsterkupor. Allt var mycket fint. Vi gjorde jullekar där.

Den 6 januari hade Birr julgransplundring. Det var en vacker dag med sol, men barmark. Stefan och mor gick för att möta pappa. Vi gick ända till Ingeborgs kvarn, men måste till slut vända. Jag ringde till Farsta. Intet svar, till polisen för att höra om ev. olyckor. Nej, inget hade hänt. Till portvakten Qvarfordt för att han skulle gå in i våningen för att se om pappa blivit sjuk. Nej, det var låst med polislås. Garaget då? Qvarfordt hade nycklar till alla garage utom just vårt. — Då kom Stefan upp från julgransplundringen, där bl.a. Marianne var med Pernilla, och Olle Hakelius med sina barn, och skjutsade mig pappa till mötes. Vi ringde från Enköping till Salta för att höra om han lämnat något livstecken. Nej, vidare i stor oro. Så ringde vi på Esso i Bro. Ja, han var på väg och hade krångel med bilen. Vi möttes strax bortom Ekolsund, dit pappa tagit sig på några få cylindrar och med låg hastighet. Och inte hade han ringt, för det fanns ingen telefonhytt vid vägen. Men stugor då?

Gerd hade tappat sina glasögon, troligen på promenaden genom sjöskogen till Strömsta. Stefan och jag gick samma väg och letade och letade. Sen fanns dom i bilen.

Den 12 januari var det fest hos Ingrid och Olle med anledning av Evas nyss timade 74-årsdag. Det var röda pappersdukar på alla bord i stora salen på Hacksta och mycket glatt.

Onkel for till Rom. Han fann trafiksituationen där så pass intressant, att han hyrde en bil och for omkring. [Särskilt när jag skulle göra en u-sväng på en livligt trafikerad väg, och fann att jag inte visste hur man lade in backväxeln. Och när jag glömt var jag parkerat och hur den hyrda bilen såg ut, /SZ]

När våra kära från Bachenbülach farit, fanns bara Marias uppskrivningslapp på internationaliska kvar.

Tappade hakan gjorde dom också på Atlas, när pappa på ett sammanträde tillfrågades, om han inte ville ha Cetop-handlingarna på engelska eller franska, svarade: Vilket som. - Då fick han dom på franska. - När pappa efter hemkomsten vid en sammankomst på Tools redogjorde för Cetop-mötet, utbrast Gidlund: Och allt detta dessutom på franska! - Och vi som hade trott att förhandlingsspråket skulle vara engelska och försökt snappa upp så många bra och genuina uttryck som möjligt ur den engelska serien i TV: Arvingarna, som handlar om de tre bröderna i lastbilsfirman och deras mor Mrs Mary Hammond, och håller hela Sveriges folk i spänning. T. ex. I'll do this first thing in the morning. - Kanske fick far tillfälle att säga detta i Hemel-Hempstead, som han också besökte på samma gång, och där han begåvades med en mörkblå slips med en kompressor på. Mycket elegant.

Morbror Erik firar sitt vinterlov i Grekland och är hänförd. "T.o.m. jag skulle avstå från en dags bad och sitta och njuta av P. i stället." Kortet visar dock ej Partenon utan Kap Sunion, som han också besökte.

Lene var i februari på Danderyds sjukhus för en bråckoperation, och moma skötte om Henning under tiden. — Emellanåt blir vi bjudna till Stefan för att se på hans fina färg TV. Då gäller det att gå försiktigt på hans heltäckande och inte spilla kaffe. — Vi var också på middag hos Lochmann.

I vår familj är det numera ett ständigt farande. De flesta resorna står dock Onkel Stefan för. Nu besöker han Washington och hyr även bil och far ned till Virginia och hälsar på Redgraves och deras dotter Nancy, vars man har en kedja med barer. Teresa och Becka får var sin liten gummidocka.

En halvtimme innan Stefan ska i väg, lägger han ned ett par skjortor osv. i sin lilla väska, och så bär det av. Annat var det förr, när pappa stod för the arrangements:

På Salta har grävskopan börjat göra en damm vid rovlandshörnet för bevattningsanläggningen. Vi promenerar med barnen i Strömsta skog, där Becka plumsar i ett dike och får hela sin röda stövel fylld med vatten.

Mor hade Greta, Lilly, Iris och Margit från SCB på middag. "Vi trodde inte att Du kunde laga mat." Antagligen för att jag aldrig klagar, som dom ständigt gör, på ICA restaurangens mat i Garnisonen. "Kan Du verkligen äta den där köttfärsen?"

Men emellan schackpartierna springer han och motionerar på Järva-fältet.

Beckas födelsedag. Mutti har stickat fina röda klänningar åt dem.

Harald Holmin, Georg Holmin.

Ett stolt ögonblick för mor, när hon går ifrån arbetet ett tag för att lyssna på Stefan. Ska man stämpla ut för ett sånt här nöje? Nej, det ska väl inte behövas.

Stefan inledde med: I had a dream: att jag skulle tala inför fältbiologerna om småfåglar. Så lite nervös hade han tydligen varit, men fram på hösten, när han talar till fotogrammerare på Vägverket, har han inte ens hjärtklappning.

"Nu behöver ni inte längre cykla omkring på landsbygden och samla in era uppgifter." Efteråt hörde mor i publiken: "Men, o, så spännande det här var."

Så randades då den fina middagen lördagen före 22 maj. Även Stefan var bjuden. Mormor hade anskaffat vår samlingspresent: Vem är vem, men fått en så gammal upplaga från Gestbloms att endast våra döda vänner stod upptagna. Men det märktes ju först senare. Bland gästerna var flera av de gamla Borlänge-vännerna, och det var en mycket god, glad och trevlig middag. Henning fick även Tor Bonniers memoarer, där han berättar sina minnen av de gamla stora författarna.

Sen förgick några dagar och den riktiga födelsedagen var inne. På f.m. tog Henning emot på sin soliga och blommande terrass. Och på kvällen var det Lidingö-Rotary vänner, som kom med ett blommande fruktträd. Och det blev en lika fin och glad middag.

Mormor måste ha tett sigsom en ny Mrs. Marple, när hon satt på biblioteket i Farsta och ivrigt skrev av Fib-aktuellt åt Ää:

Östekon. byrån

Denna avd. ligger på Drakens gränd i gamla stan o. sköter insamling o. systematisering av ekon. data om främst öststaterna. Denna avd. är inte illegal på samma sätt som övriga förgreningar av IB. utan sysslar nästan uteslutande med det som kallas för "öppen underrättelseverksamhet". Men Ö.ek. Byrån har nära samarbete med IB. Denna bild är tagen 26 febr. kl. 11.11. Bilen tillhör Ö.ekonomiska, men den står parkerad utanför Odengat. 2, där det ligger en sidoutgång fr. förbindelseavd. på Valhallaväg. 56. Minuten innan bilden togs kom en av "byrådirektörerna" (den vanligaste titeln på svenska agenter).

A propos Erik så har han kommit med ett nog så enastående erbjudande: Föräldrar och syskon får nyttja hans flyg och besöka honom för en struntsumma. Vi tar naturligtvis fasta på detta och beställer 210 kr.s biljetter till lördagen den 25 maj. Gerd ekiperar sig med frenesi och köper f.f.g. i livet en, brun, fritidsskjorta.

Mormor tycker att det är orättvist att inte mormödrar också får fara. — Planet kom fullsatt nästan, från Helsingfors, men vi har ju vår fasta bokning, oss kan ingen rubba, men vi får sitta bakom varandra.

Så rart att träffas igen, och så vackert och varmt det är, minst 14 dagar längre fram än i Sverige. Vi gör en utflykt till ett värdshus och äter där, men nu har inflationen också nått Schweiz, och allt är mycket dyrare än sist. Vi vandrade över ängarna, och på kvällen bjöds vi på vin och Paris-bilder.

Pappa uppmärksammas på sin födelsedag av gamla vänner, som Bengt och från Chamonix av Stefan. Vi väntar Erik från Schweiz den 12 juli, och vi har plockat en stor skål smultron på Stigsbo att ta med och bjuda honom på, för jordgubbarna är redan slut i torkan. Döm om vår häpnad, när en signal ljuder på kontoret på Stigsbo och där är han i Bachenbülach för att gratulera. — Will you still need me, will you still feed me, when I am sixty-four, gnolar far.

Så möter vi på Arlanda. Planet är lite försenat, och solen har gått ned. Men på Salta har moma köpt jordgubbar, och det är så rart att vi får träffas så ofta. Barna är inte alls blyga. Erik har ej badat på länge och njuter av det varma vattnet vid Salta Vaska. Vi går ned var dag, och så reser han på måndag morgon den 16 juli.

Rolf och Birr var med barnen på semesterresa till Småland till Eskil och Mariann. Här hemma mognade säden allt mera och befallningsman, som skulle ha semester, var ivrig att få besked om Rolf skulle komma hem, så han kunde fara i väg.

Vi fick lov att telegrafera, men då hade de redan givit sig av. Birr hade köpt vackra lysningspresenter även från oss till Eva Klingberg på ett glasbruk därnere, och vi var gemensamt på mottagning i Sixtens nya våning vid Sofia kyrka.

Rolf hade fru Högsells dotter och jag brudgummens svåger, en man som liknade H. Bölls son till det yttre, men var mycket trevlig. Familjen Ville gjorde stor succé med sitt uppträdande som vikingar, och det hölls många bra tal. Birrs kavaljer var från Persien.

Stefan har besök av sina ryska kollegor. Först kör han dem omkring i stan, bjuder sen på ett glas sherry hemma och hör då en av de yngre säga på ryska: "Han måste vara mycket rik!" - Nej, säger Novikov, normala ingeniera specialista.

Stefan går flitigt på rysk kurs. Nu, när det ändå verkar som om det ej fanns något hopp för kungen, hoppas Stefan att kunna bjuda sina gäster på en riktig kungabegravning. Stefan är nu också på middag på departementet och på ryska ambassaden.

Här har någon stuckit en moderat broschyr i handen på mor, när hon plötsligt möter pappa. Det är val i år.

Rolf tar emot i torken. Obs! allt boss som flyger.

På kvällen kom budet att Gustaf VI Adolf dött, och vi satt alla och såg ett långt minnesprogram i T.V.

Stefan var i Stockholm och ringde ned till Erik och berättade, när de kom hem sent efter ett teaterbesök.

Le roi est mort - vive le roi. Mor hörde till de massor, som entusiastiskt sjöng, vinkade och hurrade. Solen sken och det var ett ögonblick att minnas. Sen fick man gå hem och se ett sammandrag av maktövertagandet.

Carl Gustaf blev populär på en gång tack vare det sätt han skötte sina nya uppgifter på. Hittills hade veckopressen bara framhållit hans sidor som playboy. Nu slog han alla med häpnad. Och alla tyckte synd om den unge kungen, som stod så ensam, när han avlade sin kungaförsäkran om att vara en "huld fader" för oss alla.

I samband med tronskiftet pockade tanken på en färg T.V. på med ytterligare intensitet. Pappa hörde sig för i Sköndal, mamma på N.K. hos Kindbloms, som strax efteråt slog igen, och hos Lindén i Hökarängen, som talade ½ timme för sin vara.

Morbror, Margareta och jag hade varit på promenad till Salta Vaskan en söndag, och på kvällen hittade jag en fästing i bluslivets linning. Efter tre veckor inflammerades sticket och en rodnad spred sig sakta över bröst efter bröst. — På SCB beslöt de sjukvårdskunniga, att jag måste ha vård. Man har ju just ingen lust att sitta i timmar på Södersjukhuset och vänta, men vid ett sånt här tillfälle får man söka upp skylten: Hastigt insjuknade, och där stod läkarna i rad och väntade. Kontorsflickan sa: Henne kan Du ta, och en av de vitrockade trädde fram, gav kalktabletter, tetanusspruta och våtvarmt omslag.

Moma gick ned till T:banan för att möta Barbro. Snart ropade jag till Gerd. Nu kommer dom! — Det ringde på dörren, men där stod i stället två unga representanter för de yttersta dagarnas heliga. "Å är det Fyrtornet", stammade Gerd förvirrad.

Barbro var så söt och rar som vanligt. Mariann hade tidigare berättat om, hur imponerad hon varit av att se Barbro i vit rock i sin gärning på Falu lasarett.

Rolf säger, att han alltid måste ha ett projekt på gång. Det är den rätta pionjärandan. Först var det Torken, sen bevattningen, sen åkerbönorna, som t.o.m. blev föremål för ett studiebesök av Hushållningssällskapet med Gösta Knutsson, Karl-Gustaf och många flera.

Efteråt var det samling på Åsen-stugan, där Rolf redogjorde för sina kalkyler. Birr var med som enda dam och var både stolt och förtjust.

Nästa projekt är nu uppfödning av kalvar i lagårn i cooperation med Karl Gustaf.

Beckas uppvaktning på Farmors födelsedag, väl inslagen och ihopnitad.

Stefan är bjuden på 30-årsbal till Eva Svensson i Ludvika. [År 1970. Hon avled 1973, se ovan.] Han hade Ann Margret med i bilen och kom till Salta på hemvägen. Här hans bordsdam.

Pappa åhörde föredragen även de dagar, då han inte själv föreläste. Fick goda luncher och 500 kalla för besväret.

Birr har låtit fotografera barnen till Svens födelsedag, och korten blev så lyckade.

Vi avreser till Schweiz, men Moma, som är på Lidingö, uppsöker jubilaren med vår present i tron att det är mottagning där, men det var sittande middag, och hon blir kvarbjuden.

Det är bra roligt att flyga så snabbt. Månen gick ned, stor och röd, och solen upp. Vi såg Sigtuna, Bålsta, Enköping, Aspö, Strömsta skog, Strängnäs, Eskilstuna, allting som på en karta. Fantastiskt. Erik mötte, och pappa glömde sig och sprang ut ur tullen, innan vi fått bagaget. — Pappa var lite förkyld. Jag hade haft pick i halsen. På kvällen bröt det ut. Men bara snuva. Tyvärr smittades Erik också. Maria var inte orolig, hon hade sitt bakom sig.

Så här glad blev hon, att svärfar kom. Fotot är taget i vinberget i Eglisau bland Spätlese und Eistrauben. Följande dag for vi med tåget till Lugano för att söka lite värme.

Vi var ute hela dagarna och njöt främst på San Salvatore, där det var så varmt. Man hann ej dricka upp ölet förrän det var ljummet. Men det var eftersäsong, och hotellen stängde ett efter ett.

På en restaurang kom det in svenskar vid bordet. Vi övergick då till tyska, för att inte göra dem generade, för dom hade just sagt: Ser Du vad propra gäster det är på det här stället. Ja, det är som det ska vara, precis som det ska vara. Du passar bra in här!

På lördagseftermiddagen skjutsade Erik till Migro, det nya, stora i Bülach. Men herr Migro säljer av princip ej vin och sprit, så vi måste också till Waro. Där var det avsmakning av Irish coffee dessutom och i rejäla doser. Något för oss nordbor ganska häpnadsväckande. På e.m. promenerade vi efter stängningsdags på Bahnhofstraße. Och hemma bjöd Maria på fondue med Slivovitz i.

Fredrik Engström, Stefans chef, har lyckats så bra i sina förhandlingar, så nu kan dom sitta med händerna i kors på Rymdbolaget de närmaste 15 åren.

Pappa och jag for i snöslask ut till Teda skola, där Becka gick i spetsen för Lucia-tåget som en underbart söt liten tärna, som tankfullt petade sig i näsan, medan fem sånger sjöngs. 3 år och så duktig. Teresa låg hemma med feber, och Birr var hos henne.

Vi hade bjudit Lietje, som var på besök hos sina barn, på middag, och när Becka såg hur soppan serverades, ville hon också ha. Jag hänvisade till den fina dukningen, att det inte skulle gå så bra. "Men om Du vill sitta i köket?" — "Jaa", sa Becka entusiastiskt, "jag kan sitta i köket, där är det inte så fint".

Och snön kom på den fina salladen och rödbetorna var kvar i jorden.

Rolf får erbjudande av morbror Henning att köpa hans Amazon. Verkstan bjuder 3500, och för det priset får Rolf en mycket välvårdad och väl bibehållen bil.

Kalvarna bör vara installerade på Salta nu.

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se