|
Praefatio
|
Då vi nu år 1958 gå att fira jul på Salta,
är det med stor saknad vi tänker på vår käre
Rolf, som tillbringar ett år i Den Nya Världen. Må
han vara glad och nöjd, även om han med en viss rörelse
tänker på hur vi har det, "När som ljusen
ska tändas därhemma".
Hans glada brev och ett hemlighetsfullt paket från Fredericksburg
gör att vi lättare kan bära skilsmässan, i synnerhet
som "Putte", ladugårdskarlen, lovat att vara stand
in för Rolf under julaftonsmiddagen.
God Jul!
|
Quod
evenit? |
|
September-December
1957
Hösten 1957 rörde det sig i alldeles särskilt hög
grad på det motoriserade området. för familjen. Stefan
blev efter kort betänketid ägare till en scooter, som han döpte
till Alfred efter greve A. Korzybski, A. E. van Vogt och A. Bester.
|
För att få framföra ett dylikt motorfordon
måste Stefan enligt samhällets krav ha ett körkort.
Här nedan ges exempel på ett av de kvitton, som
utfärdades vid dylik prövning.
|
|
|
|
Men i skolan gick det bra, och alla tre pojkarna hade skrivit var sin
uppsats om rymdraketer och fått fina betyg.
|
Den 13 nov 57 blev Rolfs moped stulen utanför biblioteket
i Gubbängen.
|
|
|
|
|
|
Vi hade firat Lenes 50-årsmiddag i Borlänge,
se föreg. årgång av denna tidning.
|
|
|
Anm.
Texten om postmästare Börje Rosenberg och förste
postassistent Olof Hall är delvis överklistrad
med avlöningsreversalen. /SZ
|
|
Rolf och hans kamrat Norrbrink tjänstgjorde som paketsorterare
i ett garage. Och där upptäckte Rolf Nannas julpaket
och kom hem med det i sista stund före helgen.
Arbetet började kl. 5 och 6 på morgonen.
|
|
|
|
Julen 1957 hade vi alla en föraning om att Rolf kanske skulle fira
nästa jul i Amerika. Var visste man ju inte. Det avspeglade sig i
versernas mångfald:
|
Stefans önskelista var sig lik år från
år. Så brukar också julfirandet vara.
Julen 1957 lyckades vi något så när följa
tidsschemat. Dock måste julklappsutdelningen avbrytas
för ett Povel Ramel-program i T.V. med en föga
julbetonad pyjamaskuplett.
|
|
|
Elvis Presley var vid denna tid Eriks speciella idol.
Golden Gate: Negro spirituals
|
|
Så Matteuspassionen fick anstå. |
|
|
I soffan fr. v. mormor Gunhild, morfar Elof,
tant Eva Widman, mamma Märta. På golvet: Erik Z., morbror
Erik, Rolf, Stefan.
|
Efter julottan kom familjen Engdahl från Enköping
på kaffe. Diverse julkalas förstås,
bl. a. med Pernings på Spelbo. Julkaffe hos Bef.man
Jönsson.
Och vad gjorde man annars? Deltog i Radions familjetävling,
vilket så småningom resulterade i ett pris:
Lis Asklund Människor emellan och Viggen
Viggo.
|
|
|
|
|
Strax efter helgen blev Rolf kallad till Centralnämnden för
skolungdomsutbytet. Nu skulle man ta honom i betraktande och Rolf
var nervös, när han for och ganska nedslagen, när
han kom tillbaka. "Åke" hade talat engelska med
honom och bl. a. frågat, vad Rolf ansåg om Ungern. Rolf
var ledsen för han tyckte sig ha varit för fåordig
och blyg.
|
|
Januari
1958
Ja, så började ett nytt, spännande år. Erik författade
en motivering varför han tycker om Elvis. Den skulle skickas till
en tidning och första pristagaren skulle få träffa Elvis.
Men sen blev Eriks bidrag aldrig insänt.
Så bjöd januari på två verkligt "förnäma"
middagar:
Stefan erövrade en delad andraplacering i Gubbängens
läroverk.
Februari
1958
|
|
Är det Erik och mamma, som är på
besök, undrade Lene. |
|
|
|
|
|
Stefan uppvaktade med en blomma.
|
|
|
|
Morfar hade rest upp till Esséernas
sammankomst.
|
|
|
Mars
1958
|
|
|
Ulf
Pernold.
|
|
Så kom då den spännande dagen, då Stefan skrev
svenska i studenten. Mamma ringde till tidningarna för att få
veta ämnena, men deras automatiska telefonsvarare gav inga uttömmande
besked. Då var det bara att fara in till stan och läsa på
depeschbyråernas telegram. O, ve inget rymdämne, som Stefan
hoppats på. Vad kan han ha skrivit. Man blev ganska så nedstämd
och visste inte, vad man skulle gissa på. Kanske isotoperna, men
vad är det och framförallt vet Ef vad det är.
På hotell Cosy sammanstrålade mormor, mamma och morbror Henning,
som också var i stor spänning, då Karin skrev samma dag.
Med Mariann åt vi lunch på en liten grill och gick sen var
och en till sitt. Henning skulle sen ringa till Farsta, när han fått
reda på vad Karin skrivit. Men hur skulle han utan penna och papper
kunna lära sig vårt telefonnummer 94 77 85. Ja, det var inte
svårt. 94, då är Gullan född, 77 = Jesu djupa
såren Dina i gamla psalmboken. Och sen 85: så gamla är
vi snart allihopa.
Systemet fungerade perfekt. Karin hade skrivit om Arvet från
antiken, samma ämne som Märta 1935. Och Stefan då?
Jo, om isotoperna. För all del, om uppgifterna var korrekta så
nog var svenskan hygglig, tyckte mamma. Men det är ju svårt
att skriva glänsande om ett sånt här torrt fackämne.
|
|
På hala vägar for vi till Hagaberg, där
Hetty gjort placeringskort i form av små vita elefanter,
som hon sågat ut i trä. Och där pojkarna
Klingberg uppförde Kasper-teater.
|
|
|
|
Färgfoton
ingick ej i Liber.
|
På en utsatt dag träffades abiturienterna i skolan för
att få reda på resultaten av skrivningarna. Efteråt
skulle man samlas hos Isaksson för att ordna med huvudbonaden. Tack
vare "Alfred" hann dock Stefan göra en avstickare hem och
berätta:
A i svenska, både i uppsatsen och som sammanfattningsbetyg.
a i engelska
Ab i fysik.
Rektorn hade gratulerat Stefan till de fina betygen, men då hade
Stefan varit för omtumlad för att fatta, vad det var frågan
om. Här hemma vart vi också alldeles överväldigade,
främst av svenskans A.
Senare kom Stefan hem i tropikhjälm med stora fina tofsar på.
Ett par dar senare skrev Stefan engelska och var ganska ledsen, när
han kom hem. "Usch, det här, usch, tacka vet jag när
vi får skriva matte och fysik, det blir något att bita i."
Mamma rådde honom att ringa upp Lanthén
och "slanten" pratade en halvtimme i telefon och Stefan blev
glad igen och uppmuntrad.
Efter skrivningarna drack man kaffe hemma hos varandra. Efter matten
var det Stefans tur att bjuda och man fick se Stefan komma hem med några
kamrater och en stor brödpåse från konditori Rose Mari
i handen. Man var på bästa humör, satte på Triumfmarschen
ur Aida och alla kände på sig att den här gången
hade dom i alla fall lyckats.
April
1958
|
Från påskfirandet på Salta minns man Strindbergs
Påsk i T.V.
Annars gick vi sällan på bio. Vi hade ju vår
hemska hyra att tänka på. Och så måste
vi ju renovera Rolf, ifall han skulle få resa till U.S.A.
Men en dag fick mamma besked från kamrer Nilsson, att
hyran skulle fastställas definitivt och gå ned
avsevärt. I glädjeyra ringde hon in budskapet till
första bästa telefonsvarare på Atlas:
|
|
|
Morbror var inte lika reslysten som Rolf.
|
|
|
Ingick
ej i Liber.
|
Rolf gjorde en bejublad insats som Betjänten.
Han hade röd frack, svarta sidenbyxor, vita strumpor
och lackskor och en utmärkt mask.
|
Birgitta
Ryttberg, Björn Hellström, Ingmar Ögren.
|
|
|
|
|
|
Eriks röda fina tjocka dyra tröja blev ett bestående
minne av hans födelsedag. Nu är det bara 1 år
tills han får köra moped. Hu så otäckt.
Staffan Lundin kom och gratulerade. Erik är så duktig
i skolan och är så förtjust att få gå
i läroverket. |
|
|
Stefan börjar arta sig bra sen prins
Carl fått hand om honom.
|
|
Mitt i förberedelserna till Stefans examen kom det brev från
Fredericksburg U.S.A. Rolf var redan antagen och hade fått
sin egen familj och nu skrev dom så hjärtligt brev med
foton och beskrivningar av sig själva. Rolf var salig, stoppade
Nancys bild i plånboken och blev kär i henne på
en gång.
Snart kom brev från Centralnämnden, där man undrade
om Rolf skulle boka plats på Johan van Oldenbarnevelt för
överresan till New York. Men när Bengt Törnqvist
fick höra om Rolfs förestående U.S.A.-resa, erbjöd
han honom plats på en av Walleniusbolagets båtar. Rolf
skulle fått betala 900 med gruppresan för enkel resa,
men med Bengts hjälp fick han nu fara för 15 kronor om
dagen, deras självkostnadspris.
Alla svårare hinder tycktes nu undanröjda och Rolf satte
sig ned och skrev ett inspirerat brev till Virginia:
|
|
|
Valborgsmässoafton firade vi hos Norelius med T.V.
De hade nyss återkommit från en Berlinresa
|
|
|
Maj
1958
Erik tackade nej
till Meijers inbjudan om konfirmationsläsning på Öland.
Under tiden hade dagarna för stud.examen fastställts, och tyvärr
visade det sig, att Karin och Stefan skulle ta samma dag:
Mormor kom strax före examen upprusande med en skinka till studentmiddagen
och med Maja Lisa Lundins hjälp kokades den. En mängd björkris
tog vi in från avverkningarna runt omkring oss i Farsta, som skulle
bringas att slå ut till den kalla snöiga dag man kunde befara
att den 3:dje maj skulle bli.
Att vi tackade ja till Klerckers studentfest var naturligtvis lite lättsinnigt,
men det var mycket roligt. Mamma hade också en sån trevlig
kavaljer. Men vi for hem tidigt. Redan kl. 23,30 bröt vi upp. Sen
var det förstås omöjligt att kunna sova. Inte ens sömntabletter
hjälpte till mer än ett par timmars sömn.
Sen
var det mycket att stå i. Vi lånade bord hos Forsmans och
Lundins och dekorerade ute och inne och på bilen. Efter en del hugskott
mer eller mindre djärva, som vi fått frångå, t.
ex. att låna hästar på Farsta gård eller hyra en
traxcavator att frakta hem Stefan på, stannade vi för scootern.
Den kläddes med tulpaner, björklöv och stora ballonger.
För Rolf var det också en stor dag den 3 maj, ty han fick köra
scootern till skolan och styrde stolt förbi polisen, fast kamraterna
spefullt ropade: Var har Du lappen?
Det blev lång väntan på skolgården i den iskalla
blåsten.
Medan vi hemma knöt fast blågula band i de
små björkarna på Lysviksgatan hade Stefan litteraturhistoria.
Eftersom han var sist i gruppen, hade han tid att koncentrera sig på
sin uppgift: Strindbergs kammarspel. Tack vare T.V. hade han en god
föreställning om dem.
|
|
|
Birgitta
Andersson, Fanny Francke, Mary Ann Schroff, Eva-Lotta Strange, Arne
Liliequist, Bodil Rasmussen, Kerstin Rehbäck, Carl Ehrman, Björn
Söderström, Wanda Klintberg, Oscar Hartzell, Ola Norlin,
Johan von Schmalensee, Peter Wolf, Christian Kugelberg, Ulf König,
Birgit Jödahl, Johan Nordenfelt, Klas Stenström, Kristina
Klingberg, Anita Lundvall, Anna Vera Ståhl, Erik Fock, Björn
Kylberg, Dagmar Wennerberg, Christer Almqvist, Karl-Åke Arrhenius,
Vigner Karlsson, Sven Liedberg, John Westberg, Staffan Cederblom,
Ove Jacobsson, Bo Wikström, Ulla-Britt Lundblad, Erik Wennerholm,
Carl Ulrik von Essen, Jarl von Kantzow, Peter Agerman, Christoffer
Collin, Anita Tollsmar, Lena Öhman, Nils Almroth, Thorbjörn
Munthe-Sandberg, Lennart Nilsson, Göran Rehnberg, Gunnar Vingdal,
Barbro Agnehag, Kerstin Ekström, Axel Edling, Svante Fornö,
Anders Janson, Göran Odenstad, Bo Szizzlou, Björn Carle,
Anders Eriksson, Styrbjörn Freske, Lars Kjellnert, Claes Nyman,
Sven Salén, Lennart Sjöbäck, Hans Westling, Lars
Abelin, Bengt-Eric Anderson, Leif Andersson, Rolf Dellrud, Robert
Forslund, Lars-Börje Moen, Erik Norberg, Per-Inge Persson, Hans
Fridlund, Bengt Linderholm, Monica Himmelstrand, Kersti Karlsson,
Ann Loverfelt, Kerstin Montelius, Monica Nilsson, Gunnar Emanuelsson,
Folke Lagerlöf, Erik Svensjö, Inga Brolin, Carin Bäckman,
Birgitta Ekberg, Barbro Åstrand, Göran Eriksson, Staffan
Eriksson, Bengt Nilsson, Sam Paulson, Thomas Schlyter, Jan Järperud,
Dag Lindberg, Björn Lindfors, Leif Lindgren, Ingegerd Berggren,
Cecilia Busck, Kerstin Esberg, Dagmar Fransson, Marianne Gustafsson,
Stig Dunvall, Ulf Håkansson, Kerstin Dahlberg, Gunilla Hofvendal,
Elisabet Rudhe, Hans Gerle, Klas Lifors, Björn Sandahl, Emy-Ann
Andersson, Dagmar Bergström, Gunvor Bergström, Christina
Nilsson, Anne-Marie Rydh, Krister Freund, Marie Louise Bratt, Anita
Lundin, Hjördis Åkeson, Björn Fiskáare, Göran
Sjöberg, Olof Sparre, Jonna Bankier, Gudrun Bergman, Ulla Bergne,
Siv Billström, Sif Bjelkerud, Gunilla Häll, Ulfhild Krasse,
Ulf Lindgren, Solveig Nylund, Seth
Andersson, Hans
Gråberg, Torbjörn Halén, Sven
Ruthner, Hans
Ekstrand, Olav
Kallenberg, Ivars
Neretnieks, Jan
Renner, Stefan
Zenker, Lars-Einar
Larsson, Birgitta
Larsson, Kaija-Liis
Eistrat, Bengt
Isaksson. |
|
|
|
Så kom de då ut till slut, studenterna, men
bleka och medtagna var de. En elev hade blivit kuggad, mycket orättvist,
ansågs det. Det var malört i glädjebägaren.
Man färdades hem på olika sätt, mest på
lastbilar. Till Lysviksgatan blev det en lång kortege med bilar,
och folk hängde ur fönstren, när traktens förste student
höll sitt intåg.
Sigrid i Sjogsta kokade kaffe åt 86 personer, som
fick rum riktigt bra. Robert Montgomery tog fina foton av allt och på
skolgården hade D.N. fotograf för att fotografera schackmästaren
(?) Stefan Zenker.
|
|
Peka och
klicka för att förstora. |
Ingick
ej i Liber.
|
|
Pelle Norelius hade gjort små sånghäften
och ledde sången med sin vackra röst. På natten hördes
sång utanför och där kom Stefans kamrater för att
hämta honom till vidare öden och äventyr, som bl. a. bestod
i att man beklädde en naken staty på Djurgården med ett
par långa kalsingar.
En dag strax efter examen for Stefan och mamma med mormor
i Taunus I [jfr 27 okt.] till Borlänge
på Karins studentmiddag.
Det var en trevlig färd. Sen hade Stefan kamraterna
hemma på en liten studentskiva.
|
|
T. v. Kaija-Liis Eistrat. T. h.
Stefan, Sven Ruthner, Lars-Einar Larsson, Olav Kallenberg, Birgitta
Larsson.
|
Marksjö hade middag på Bromma hotell. |
|
Dom här dagarna sov Stefan om förmiddagarna och
firade om nätterna, så ville man honom något, fick man
meddela sig med lappar:
|
Rolf tränar the American style inför
mötet med Redgraves.
|
|
|
Genom sin vänskap med Camilla fick Stefan ett fint
erbjudande från Radiotjänst.
Och
en vacker lördag följde vi honom till Malmötåget,
där han makligt tog plats i en första-klass-kupé.
Dessförinnan hade vi firat
|
|
Sen
vi uppvaktat Erik på morgonen, gick vi i Gustaf Adolfskyrkan,
där Hjalmar Brundin predikade.
Nu började den sena våren komma på allvar och
vi for ut på Djurgården för att äta kyrk-glace
längst ut på Blockhusudden. Där var ett konditori
med trädgårdsservering och chokladglassen smakade utmärkt,
så vi beställde en omgång till. Just då fick
vi se ryggarna på två motorcykelpoliser. Som dödens
änglar i filmen Orfée såg de ut och det var dom
också.
Och, som skalden så riktigt sjunger:
"Kärlek i augusti månad kan bära frukt i maj
på en klinik."
Här kom inte den fulla mognaden förrän till jul.
Ty polisens kvarnar mal långsamt men säkert, se följande
sida!
|
|
Doktor Henning firade med Lene och Karin sin födelsedag
i Rom. |
|
Brev
från Henning Tiblin till systern Gunhild den 23 maj 1958.
Brev
från Gerd till Märta den 29 maj 1958.
Juni
1958
|
Morbror Hennings nya adress: Albavägen
på Lidingö.
|
|
Rolf firade en regelrätt namnsdag med presenter och
tårta i st. f. Rolf-dagen, som han fruktade ej skulle
firas i främmande land, där dom ej hade svensk
almanacka.
Han fick bl. a. dalahästar och andra små saker
att medföra.
|
|
Anm.
Holmfrid-dagen inträffade den 4 juni. /SZ
|
|
Brev
från Märta till Stefan den 10 juni 1958
Stefan hade installerat sig på hotell Arkaden i Malmö
och skrev rara brev hem.
|
|
|
|
Sören
Hoffman, Bengt Nordwall, Åke Åstrand, Boris
Engström, Jimmy Balfour, Fred Clark Jimmy Sainsbury,
Bo Wanngård, Sten Göran Axelsson, Allan Prentice,
Frank Gallagher, Allan Featherstone, Harry Persson, Allan
Moberg, Thilo Hanx, Siegfried Schmaeting, Jan Andersson,
Olle Hallberg, Hans Dittmer, Bengt Nilsson, Bengt Larsson,
Gunnar Lindell, Anders Väpsälainen, Staffan Widén,
Ralph Macfie, Gösta Bodin.
|
|
|
Anm. Under
VM var min uppgift att ladda film i fotografernas kameror. Filmen
laddades i kassetter i en påse för att skyddas från
ljus. Jag fick förstås också en massa andra uppdrag,
som att sköta zoomning, bära utrustning, genomföra
ljudprov.
Jag arbetade inte bara under VM. I början
var jag på radiosidan hos hr Kugelberg, där jag fick
lära mig allt om inspelning av radioprogram på magnetband
(därav lappen om avmagnetisering). Som övningsuppgift
klippte jag ner "11000 besökare" till "11 besökare"
utan att klippet fick märkas. Jag skämtade också
med hr Kugelberg genom att fingra på knappen, som skulle ha
stängt av riksprogrammet.
Bland TV-fotograferna vid Valhallavägen
117 (TV var då ännu en del av Sveriges Radio) fick jag
hjälpa till vid diverse reportage och inspelningar, t.ex. med
Sarah Vaughan, Alice Babs (Tulpaner från Amsterdam), och "Strövtåg"
med Karl-Axel Sjöblom, franska VM-truppens ankomst till Bromma
m.m.
Tonen bland fotograferna var rå men hjärtlig.
Efter reportage-filmning av en brandplats med dödsoffer: "Tog
Du henne?" - "Nej, hon var kall!"
I Malmö lärde jag känna Lasse
Holmqvist (som fick provbelasta läktartaken innan vi vågade
oss ut...) och Håkan Ersgård, som senare blev en framstående
regissör.
Tack vare anställningen fick jag fribiljett
till semifinalen Brasilien-Frankrike (5-2) och finalen Brasilien-
Sverige (5-2). Biljetterna var säkert dyra, så det var
nog inte så många 18-åringar som fick se båda
dom matcherna! /SZ
|
|
|
Besök i Ornäs-stugan med farmor Elisabeth
("Mutti") och Mariann.
|
Pappa fick nu också en ny arbetsgivare, nämligen
fru Söderhielm på Exportföreningen. [Översättningar?
/SZ]
Mariann flyttade den 8 juni ut till Farsta och bodde där
till början av augusti.
I mitten på juni hämtade pappa och mamma Tante
Hertha vid tåget från Berlin. Vi hade ej sett varandra sen
kriget och det var ett rent under, att hon hade fått utresetillstånd.
Hon fortsatte sen till Dalarna och besökte Salta på hemvägen.
Henning firade midsommar på Salta och det gjorde också
Mariann.
Juli
1958
En sommarsöndag döptes Rolf Klingbergs lilla dotter
i Teda och då var Sara och Carl med. De inbjöd oss att komma
till Mackmyra och sagt och gjort, så for vi en lördag dit upp
tillsammans med Axel och Gertrud. Vi hade matsäck med oss och drack
kaffe bland mycket mygg vid Dalälven. Efter middagen promenerade
vi i parken och besåg familjens svarta får nere vid paviljongen.
Rolf klättrade nedför brandrepstegarna, som finns
vid sovrumsfönstren. Hemresan skedde under ösregn. Ett efterlängtat
regn.
|
Ur Saltas gästbok.
|
Ej
i Liber.
|
|
|
Mackmyra, parken.
|
|
|
Expaniens nationalhymn, författad av undersåten
Erik.
|
Så tog Rolf farväl av alla och vi startade en lördagseftermiddag
i juli f. v. b. Bremen, där Rolf skulle gå ombord på
Granville den 5 aug.
Vi tillbringade första natten, som vi brukar, vid Varamobaden. Där
var det iskallt i vattnet och mycket skoj och skratt hela natten, ty Carl
Gustaf Lindstedt var gäst i en villa.
Nästa etapp var Helsingör, där vi också hade en
bekant tältplats att komma till. En snäll dansk cyklade in till
centrum och köpte morgonmjölk åt oss utan att vi bad om
det. Vi steg upp och badade klockan 7 för att ha god tid till den
beställda färjan vid Stora Bält. Det kom åskskurar
gång på gång och vi häpnade över danskarnas
service: De satte omdelbart ut skyltar vid vägkanten: Rabatten
är blöt!
Sista biten framför Stora Bält fick vi fräsa på
bra och kom efter lite tvekan ändå med i sista minuten på
färjan. När vi sen mot kvällen kört över tyska
gränsen, hördes ett skrapande ljud, och se då hade ljuddämparen
rostat och lossnat. Pappa kastade resolut bort den och vi for in till
Flensburg och slog läger vid Solitüde.
Brev
från Gunhild af Sillén den 23 juli 1958 (till Amsterdam poste
restante).
|
Vi firar att bilen har gått 10000 mil med
kaffe vid vägkanten före Hamburg.
|
Nästa etapp var Hamburg. Vi gjorde en rundtur i hamnen
och sen gick Erik resolut till en barberare och lät snagga sig. Först
var han inte riktigt nöjd, se bilden, men när håret sen
reste sig, som det skulle, blev han glad, och även Rolf började
tänka på att ändra frisyr.
Mot kvällen började det ösregna och
vi fick i bilen och mörkret "uns an die Reeperbahn herantasten".
Men där glimmade ljusen och speglade sig mot den våta
gatan.
När vi kom ut till tälten kl. 12 på
natten, hade det regnat in i det , som vi lånat av morbror
Henning, modell ä, och det var rått och kulet att krypa
till kojs.
|
|
|
Över Braunschweig och Harz' vackra gröna berg nära ostzonsgränsen
for vi sedan över Göttingen ned mot Frankfurt am Main, för
pojkarna trodde, att det skulle finnas Cinerama där.
I Saalburg besökte vi det romerska kastellet.
|
Autobahn före Homburg.
|
Här nere i Main- , Rhen- och Mosel-dalen var det ljuvligt varmt
och vi badade och drack vin, medan pojkarna mest spelade fotboll och åt
glace.
|
Den härliga tältplatsen vid Gotenhagen
[?], nära Kassel.
|
|
|
|
Vid Mosel.
|
|
Trier var en förtjusande stad. Där tog Rolf Erik med till en
barberare och sa: Jag vill bli klippt som min bror. Sen Erik hade
visat sig ett ögonblick, gick han, och frisören klippte hit
och dit på Rolf i vild panik.
Pappa telegraferade för säkerhets skull till Bremen och bad
om exakt besked, när Granville skulle gå. Svaret beställde
vi till Amsterdam.
Luxemburg var en liten fin stad med trånga gator och ett
litet, litet slott. Och landet var vackert.
Men vi hade ej tid att stanna länge på var plats. Att
riva tälten tog också lång tid. Framåt alltså
mot Bryssel. Det var så roligt, när folk började
tala franska redan i Luxemburg, tyckte mamma men ej pappa.
Vägen genom Ardennerna till Bryssel bjöd på vackra
vida vyer och trafiken var ej så besvärlig.
|
|
Tältområdet var så stort som hela Salta, med eget shoppingcenter
och perfekta toalettförhållanden, om man undantar den manliga
avdelningens petits trous. På kvällen begav vi oss till
utställningen som badade i fantastiska ljuseffekter.
|
|
|
Atomium syntes vida omkring.
|
|
Allt var oerhört dyrt utom själva entrén. Och de orden
besannade sig som en svensk turist fällde i Hamburg: "I Bryssel
är det fan så dyrt, men far till Holland! Gud, vad det är
stiligt där." - Det gjorde vi också, vi hade ju båten
att passa och måste tänka på att ha lite tidsmarginal.
På vägen från Bryssel hälsade pappa på Åkerman
på Arpic i Antwerpen.
Augusti
1958
Nu började regnet och höll sig långt in
i Holland. Vi fick ta färjan vid
|
|
i ösregn och tröstade oss med varma härliga
pommes frites i strutar och chokladglace.
Hela Holland verkade som ett gungfly. Överallt kanaler
och vattenfyllda diken och marken svajade, när man
hoppade på den.
I Amsterdam hämtade vi först vårt telegram,
blev under tiden utsatta för många hotelljägare,
men stod på oss, och när regnet slutade vid 12-tiden
på natten, slog vi läger nära deras Stadion
och deras flygplats. Vi fick också där se ett
mäkta modernt ryskt trafikplan.
|
|
|
Vi gjorde förstås en färd under broarna.
På kvällen tältade vi i Haag vid stranden, där det
blåste, så att tältpinnarna gång på gång
slets upp och vi höll på att blåsa bort.
Här badade vi på söndagen i sol och präktiga vågor.
Rolf höll på att sugas ut och kunde först efter förtvivlade
försök nå land igen. Vi hade ej observerat en skylt, som
förbjöd bad just där.
På kvällen for vi över Zuiderzee-dammen
3 mil lång. Följande dag gjorde vi lite chokladuppköp
och överskred gränsen till Tyskland. Nu kände Mersan, att
den åter var i sitt hemland och började krångla. Rolf
bleknade. Skulle vi hinna till Bremen. Som tur var, fanns en bilverkstad
i närheten, som ordnade biffen och efter ett par timmar kunde vi
fortsätta och kom på utsatt tid till Bremen.
När vi hade hittat ut till Überseehafen, pågick
ilastningen av bilar på Granville för fullt: |
|
|
|
En natt till låg Rolf hos oss i tält. Dan därpå
tappade pojkarna Eriks gula fotboll, nyinköpt i Hamburg, ut
i Weser. Den guppade fort iväg nerför floden och över
på andra sidan. Vi hade givit den förlorad, då
vi plötsligt får se någon kasta sig i det smutsiga
vattnet och simma efter den. Han gav Erik den och ville ingen slant
ha: "Ich habe es gern gemacht, ich bin Mitglied der Lebensretter
in Bremen".
Efter ett besök hos Tante Marga firade vi avskedet på
Rathauskellern. Pappa måste prova vinflaskan, så att
vi fick en bra årgång. Och det hela blev ju lite vemodigt.
Men vi skulle ju inte gråta... så det var bara att fara
tillbaka med Rolf, som nu definitivt gick ombord.
|
|
Tante Marga, "Muttis" syster,
f. 1866 |
|
|
Här tappade vi bollen i Weser.
|
|
|
Dagen därpå besökte vi Rolf, blev bjudna på
kaffe på båten och så plötsligt, tidigare
än vi trott, var det dags att lämna båten och där
stod han lilla Rolf högt uppe. Sakta, sakta gled Granville
ut och vi vinkade och vinkade och fotograferade och följde
med båten till fots och vinkade och vinkade. Båten blev
mindre och mindre i solnedgången. Hur skulle den kunna klara
sig över Atlanten?
Sen for vi med bilen och fick ny ljuddämpare. Små barn
gick med lyktor och sjöng: Ich gehe mit meiner Laterne.....
|
|
Sen for vi hemåt, glömde ej högertrafiken och stannade
åter en natt i Flensburg, där vi fick en liten buckla
på bilen i mörkret. Sen var Korsör nästa nattställe
och därifrån över till Hälsingborg. Vi satt
vid vägkanten i Skåne och drack kaffe och det var en
fin eftermiddag. Och vem hade tänkt att det skulle börja
regna igen. Men det gjorde det och vi for hela vägen direkt
hem till Salta. Nöjda med resan och glada att vi sluppit olyckor.
Vi hade ivrigt väntat på brev från Rolf. Och det
första kom från Le Havre. Sen dröjde det länge
igen och så kom det till mormors födelsedag. Det berättade
om hur han tröttnat på båten och stigit i land
i Boston, en stad på 7 milj. [nja, 4 milj.
i Boston-området], ensam i morgongryningen.
|
|
September
1958
Stefan praktiserade nu på Bahco och for ut och in med Alfred.
|
|
Ingrid och Wolfram Kiendl.
|
|
|
Greta
Arwidsson, Lilian Rundberg, Mariann Tiblin
|
Vi flyttade tillbaka till Farsta. Mutti hälsade på oss några
dagar på vägen hem från Tyskland.
Sen kom morfar till kyrkomötet. Vi hade ju nu ett gästrum,
när Rolf var borta och det stod aldrig tomt. Kyrkomötet bragte
enligt traditionen luncher, supéer, biosar m. m. med sig. Särskilt
minns man med tacksamhet kvällen på Berns och Poppe-filmen
på China.
Stefan och mamma bevistade slutdebatten.
|
Den nya stadsdelen Farsta växer upp. Utsikten från
vårt badrumsfönster mot söder. Här, i utkanterna
av Södertörns Villastad, hade vi sprungit med karta och
kompass några år tidigare. /SZ |
Fru Zenker hade försökt att intressera Dir. Haglund
för anläggande av en ny väg från T:banan till Lysviksgatan.
[Då ännu en provisorisk station norr om
Farstavägen. /SZ] Han hade ej gått
i land med uppgiften, varför fru Z. själv fick ringa till Gatukontoret
och lägga fram saken på ett sätt som gjorde att arbetena
på vägen omedelbart sattes i gång. Vägen är
nu färdig, försedd med stentrappa. Slingrande och naturskön
är den, därtill oerhört praktisk.
Sen kom Nanna och Otto i slutet av sept. De var sig så
lika. Glada och mycket intresserade av Stockholms byggen var de fulla
av entusiasm för allt och vi hade trevliga dagar tillsammans. Vi
hade Lochmanns och Firnhabers här en kväll.
Oktober
1958
|
|
|
Mamma bekantar sig med "Sing-Sing"
på Teknis.
|
|
|
|
|
Fint att Stefan kom in på fysiken.
Kallenberg, som är inkallad, har målat ett utmärkt
porträtt av Stefan i 3:e ring, som nu är färdigt.
|
Intagna
på Teknisk Fysik 1958:
Henrik
Almström, Västerås, Sven-Eric Andersson, Sthlm,
L Bergstedt, Linköping, Aina Billström, Sthlm, Lars
Danielsson, Norrköping, Lars Eric Ericsson, Frustuna,
Åke Gustafsson, Boden, U Harrysson, Sollefteå,
A Hedberg, Nacka, Jan-Olow Holm, Sthlm, Bruno Hopstadius,
Kramfors, Jan-Olof Jansson, Karlstad, Anders Johansson, Finspång,
Olov Johansson, Östra Ryd, Olav Kallenberg, Sthlm, Pentti
Kölhi, Ronneby, B Ling, Västerås, Hans A Löfberg,
Sundsvall, Karl Malén och Bertil Marksjö, Sthlm,
Lars Nilsson, Umeå, A Norlin, Sthlm, Viktor Oja, Svanstein,
Östen Rapp, Sthlm, S Rikte, Lidingö, Lars Sjöstedt,
Rengsjö, Ulf Smith, Eskilstuna, Bertil Storåkers
och Torsten Ström, Sthlm, P Thörnblad, Kristinehamn,
Åke Wallin, Visby.
|
|
|
|
|
Exempel på nolla.
|
Den suddiga texten: "Sektionernas
ordningsföljd: F M S E V K B A L. Sektionens färg:
orange. 0-an skall vidare tisdagen den 7 okt. kl. 1800 infinna
sig i ritsal där hon skall underkastas ytterligare
prov."
|
Nils-Ove
Bielsten, Carl-Magnus Hektor, Christer Ohlin, Robert Meyer,
Lars Ingelstam, Bengt Andersson, Bengt von Bahr, Per-Olov
Eriksson, Thomas Rossby, Palne Mogensen, Björn Askert,
Håkan Tideström.
|
|
|
Stefans nolleprov: Att samla anhängare till detta nya
parti, vars program han själv formulerat. |
|
|
|
Rolf fick fotografier från sommarresan och ordet
Love sig tilltelegraferat. Tårtan med 17
år på tog vi med ut till Albavägen,
där Henning och Lene med flickorna deltog i födelsedagskaffet
på de brädor, som skulle föreställa
altanen.
|
|
|
Stefan tackade nej för att i stället kunna triumfera
i schack på Teknis. Där blir han emellertid i grund
slagen.
[Men jag deltog framgångsrikt i
landskampen mot Norge 1957. Det nämnde Mamma inte i det
årets Liber, minsann! /SZ]
|
|
|
Mammas födelsedag firades först med Rudolf och Gabriel
Zenker på Grand kl. 9. Sen kaffebricka i sängen hemma
kl. 11. Sen orientering i Farsta och till sist Kallenfeldtarna
och Kerstin på middag. |
|
|
Efter några dar kom det paket från Rolf med grammofon-LP,
plasttabletter och bok om Fredericksburg. Brev skriver han flitigt
och berättar så roligt om både Patricia och
ett och annat. |
|
Fredericksburg 1958?
|
|
Dagen efter mammas födelsedag råkade morfar ut för en
svår bilolycka. Han krockade och slungades med bilen, som slog runt
flera gånger, ut på gärdet. Som genom ett under kunde
han själv oskadd kliva ur bilen.
Brev
från Sibylle till Märta den 31 oktober 1958.
November
1958
Långt efter det att annonsen varit
införd och efter sen mamma svarat, blev hon antagen som extra
lokalombud. Det var i början av november, som hon fick plugga
in en liten kurs. Och sen sätta igång med intervjuer. |
|
Erik köper radio i st. f. moped. Klokt drag av en 14-åring.
Hökarängen nov. 58. Erik Zenker valde med hr. Aggeklints hjälp
ut en trevlig Philetta på måndagen. Den pryder nu hela hans
studerkammare och eggar honom att göra sitt yttersta i kampen med
läxorna.
Härvid har han god hjälp av Stefan, som brukar ge honom en
duvning i realämnena före skrivningarna. Hans exempel äro
hämtade ur det pulserande livet (eller döden), se t. ex. fråga
7 och Eriks svar.
I ett april-nummer av The Free Lance Star, Fredericksburg, hittade Rolf
följande artikel:
December
1958
Den 5 december kom Rolfs egentliga genombrott som skådespelare.
Efter succén kysste den kvinnliga regissören alla manliga
medverkande.
|
Vemod av Stefan Zenker
Människan är ett kloster
Som vissnar i den nedgående solens sista skymning.
All min längtan virvlar ut
Under Plejadernas meditativa tvekan
Och min glädje blir till en krater
Som andlöst väntar på den återkommande, evigt
sjungande.
|
Stefan och Erik har båda blivit poeter. "Ät först
och dikta sen", måste mamma mana vid matbordet.
Under november-december hade mamma en hel del att göra
med sina statistiska intervjuer. Ett fåtal gånger blev
hon direkt avvisad. Här och där blev hon trakterad med ett
och annat, och hos en ensam man blev stämningen t. o. m. så
spröd, så han bad henne att ej nämna för sin
maka, att vi haft så trevligt tillsammans. |
|
En enkel biljett Bremen-Boston.
|
|
|
Lagom till jul kunde tillfälliga lokalombudet (Loko)
sätta in sin lön för november, 365:- på Svenska
Handelsbankens nyöppnade kontor i Farsta hos kamrer Schönberg.
|
|
Slutord och julönskan
|
Redaktionen tackar läsaren för hans årliga intresse
för denna julpublikation och ber honom att tillsammans med
redaktionen med gott mod styra ut mot ett nytt års öden
och äventyr.
Tillönskande oss alla en god jul och ett gott nytt år.
Märta
Red. 24.12.58
|
Ansvarig
utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se
|
|
Till
Liber hemsida |
|
Senast
ändrat eller kontrollerat den 7 februari 2018. |
|
|